Soldatänkan
Författare: Baggen Datum: 2004-11-16 12:46:47
Kategori: Heterosex
Läst:
10 430 gånger
Betyg: 2.4 (150 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Okult erotisk fantasi
Det var sent 1800-tal. På Övramo slätt pågick övningen för de indelta soldaterna. Dagens program var: målskjutning med skarp ammunition. Vid sista skjutpasset får soldat Fröjd eldavbrott och anropar befälet. Kapten Storm rusar fram och rycker åt sig bössan. Pipan riktas för ett ögonblick mot Fröjd, mekaniken klickar till och skottet går av. När krutröken skingras ligger han död med ett kulhål i huvudet. Blir bortburen av kamraterna.
Hemma på soldattorpet gick Anna, 25 år, och skötte om ko och kalv, då präst och länsman kommer för att meddela det som skett. Sorgens stund blir svår, lämnad ensam på ett torp som hon inte kan behålla då det tillhör roten och skall ge plats för en ny soldat. Får dock löfte att stanna till dess att den nye är utsedd och kan flytta in i torpet. Mönstringen kan dock dröja ett tag då ingen självklar kandidat finns och uttagningsofficeren kan anlända tidigast om några månader.
En tid därefter kommer en ung man vandrande emot byn. Karl Andersson har ledsnat på att segla runt i världen och uppsöker på nytt sin hembyggd. Stor och stark är han, reslig som en fura. Har inte fyllt 30 år. Söker sig en bostad och arbete. Får tjänst som kusk på gården bredvid soldattorpet.
En dag då Karl skall ned till kyrkbyn med häst och vagn, kommer han ikapp Anna som vandrar efter vägen.
- God dag Anna, skall hon ned till byn så går det bra att åka med.
- Tackar, det är ju en lång väg så jag säger inte nej till att få åka. Hon besöker makens grav och lägger ned några vildblommor. Tar sig mot kinden och torkar en tår. Känner plötsligt som om Fröjd skulle stå vid hennes sida. Tycker sig höra hans röst:
- Anna, kära Anna. Idag har du har träffat en man som kommer att stå dig mycket nära. Jag lyckönskar er. Ni har mitt bifall. Sörj inte mera, lev vidare. Anna ser sig omkring, finner ingen inom hörhåll. Känner dock att det åter finns hopp i framtiden. Lämnar kyrkogården, och går till lanthandeln. Köper lite till hushållet innan hon skall vända hemåt. Väntar på Karl utanför affären, då hon blivit lovad att få åka med tillbaka.
- Gick det bra, frågar Karl, var det svårt vid kyrkan?
- Det kändes så konstigt där idag. Det var som om Fröjd talade till mig. Sade åt mig att gå vidare i livet.
- Visst skall Du fortsätta att leva, inte kan du gräva ned dig i sorg resten av ditt liv.
- Jag känner mig orolig inför framtiden. En änka står inte högt i kurs för nya förhållanden. Soldattorpet måste lämnas inom en snar framtid. Vart skall jag ta vägen?
- Kommer dag, kommer råd. Jag tror att du är en stark och duktig kvinna, kan säkert ordna sig för dig i framtiden. När de kommer hem till gården tackar hon för skjutsen och frågar sedan om Karl kan komma över på kaffe och pratstund en kväll. Han lovar att titta över.
På lördagskvällen sitter de i köket och samtalar. Berättar om sina upplevelser i tider som varit. Om glädje och sorg. Med och motgångar. Känner att de har mycket gemensamt. När han sedan skall gå hem får han en kram av Anna. Han trycker henne intill sig och deras läppar möts. De blir stående så en stund.
- Släpp säger Anna, tänk på att jag är nybliven änka, så det passar sig inte att uppträda så här. - Ingen skada skedd hoppas jag, säger Karl. Vi ses snart igen.
På kvällen känner Anna en oro i kroppen. Hon för sin hand till bröstet utan att tänka. Smeker det, leker med vårtorna. Spänningen sprider sig i kroppen och hennes hand söker sig till könet. Leker med klitoris och i slidan. Efter en stund skakar hon av orgasmens vågor. Skamkänslan att göra det som är syndigt slår hon bort då behovet inte gick att stå emot. Somnar sedan lugnt.
Några dagar senare är det uttagning av ny soldat i roten. De kandidater som finns är i klenaste laget tycker officeren som övervakar händelsen. Inget att bygga till en riktig soldat. Karl står och ser på. Verkar stå i egna tankar. Bryr sig inte om vad som sker. Plötsligt går han fram till rotemästare och officer.
- Karl Andersson till er tjänst om det kan passa. Orden får de församlade att rycka till. Han synas från topp till tå. Verkar att duga.
- Så han anmäler sig frivilligt, säger rotemästaren.
- Reslig och stark, kommenterar officeren. Den kan vi anta.
- Tackar, säger Karl. Skall bli ett nöje att kunna tjäna kung och fosterland.
- Du skall ha ett soldatnamn. Få se, blir Rådig bra?
- Godtaget, hoppas att jag kan göra rätt för det också, svarar Karl.
- Bra, han kan flytta in i torpet, när Anna har flyttat ut. Det skall ske med det snaraste.
På hemvägen går han förbi torpet. Träffar Anna som är ute på gården.
- Var du på uttagningen, frågar Anna, blev det soldat någon uttagen? När måste jag lämna torpet?
- En sak i taget. Det blev en ny soldat. Fick namnet Rådig. Skall väl flytta in så fort som det går.
- Oj då, jag får väl skynda mig att komma härifrån. Kan du hjälpa mig att få en ny bostad?
- Kanske det. Den nye soldaten är ogift. Behöver kanske ha en hushållerska.
- Vad gör det mig? Inte kan jag få den platsen. Skoja inte, hjälp mig hur jag skall göra.
- Kanske jag skall presentera mig, Har fått nytt efternamn idag och heter numera Rådig. Anna står som förlamad ett ögonblick innan hon fattar innebörden.
- Är du den nye soldaten, hur kommer det sig?
- Jag stod och såg på. En gestalt i uniform kom fram och gav mig order att anmäla mig. En ung soldat i våran ålder. Tyckte att han liknade Fröjd, som Du beskrev honom.
- Är han i farten nu igen. Jag har träffat honom ett par gånger sedan olyckan.
- Nå till det andra, kan du stanna och bli min hushållerska. Behöver en kvinna som kan hjälpa mig med hushållet och sköta om när jag skall in på övning.
- Kan stanna tills vidare så kan vi se hur det går.
Karl Rådig flyttar in i kammaren, Anna huserar i köket. Trivs att vara tillsammans.
Några veckor senare åker Rådig in på tjänstgöring vid Övramo slätt. Blir borta en månad. När han efter kommer hem berättar han:
- Det var konstigt vid skjututbildningen. Jag fick fel med bössan och ropade på kapten Storm. När han rusade fram var det som om någon satt krokben för honom och han ramlade. När jag åter tittade på bössan såg jag hur Fröjds skepnad böjde sig ned och visar mig felet. Hade Storm tagit i geväret så kunde det ha skett en olycka igen. Sedan var det som Fröjd hjälpte mig med tjänstgöringen. Jag blev befordrad till korpral vid utryckningen.
- Tänk att Fröjd alltid verkar försöka ge oss det bästa han kan. En god kamrat ännu.
Efter att Karl har badat och tillsammans ätit kvällsmat sitter de i köket. Samtalar om det som hänt den tid han varit borta. Känner dragning till varandra. Anna konstaterar att det är drygt året sedan Fröjd omkom. Sorgeåret, som moralen krävde, är över. När de ser mot dörren ser de Fröjds skepnad. Han ler mot dem. Pekar på dem innan han för sina händer tillsammans och låter sitt ena pekfinger glida in i den andra handen som formats som ett rör. Gör samlagslika rörelser. Går sedan genom dörren utan att öppna den.
- Han tyckte visst att jag skall ta dig, säger Karl, vill du det?
- Inte mig emot, det är över året som jag senast fick något av den varan. Anna ställer sig framför Karl, knäpper sakta upp klänningen knappar och låter den glida av. Smeker av sig strumpor och linne. Står naken framför mannen. Hans händer vandrar över hennes kropp. Letar sig över höfter, armar, ben och nacke. Stannar en stund extra vid de fasta brösten innan de söker sig till venusberget. Hon låter honom känna den fuktiga springan innan hon tar ett steg bakåt och avbryter akten.
– Jag vill se dig utan kläder, säger hon, ställ dig upp så att jag får klä av dig. Hon tar av skjortan och smeker hans kraftiga bringa. Lossar sedan livremmen, knäpper upp byxans knappar och drar av kläderna på underkroppen. Kalles lem guppar fjädrande upp mot henne. Hon greppar om den, finner att den har avsevärda dimensioner. Då hennes hand leker med den så blir den styv som ett påle. Anna ställer sig framför honom och slår armarna om hans hals. Låter lemmen lägga sig mot klitoris innan den får glida bakåt mot slidöppningen. Upprepar rörelsen några gånger. Masserar på så sätt dem båda. När de njutit av behandlingen ett tag, bär han in henne i kammaren och de lägger sig på sängen. Hon känner på hans stånd, beundrar grovleken.
- Tror du att den här kan gå in i mitt lilla hål utan att jag sprängs. Vi får prova försiktigt. Karl ligger på rygg och Anna sätter sig över honom. Låter lemmen försiktigt tränga in, vänjer sig vart efter tills den är inne till roten. Rider honom mjukt tills han inte kan hålla sig längre. Blir fylld av hans säd. Lägger sig vid hans sida och säger:
- Smek mig tills det går för mig med, är du snäll. Karl för handen till skötet och följer hennes instruktioner. Smeker klitoris och slidans innandömen. Kysser brösten och läpparna. Efter ett par minuter kommer orgasmen och Anna sjunker ihop. De ligger och vilar sig tätt sammantryckta. Karls lem börjar åter styvna då Anna smeker den. Anna känner hur hon blir allt fuktigare mellan benen.
- Kom in i mig igen, nu på det vanliga sättet. Hon ligger på sängen med särade, uppdragna ben. Karl kommer emellan, riktar in lemmen och tränger sedan in. Börjar stöta, får motrörelser av Anna som möter med kramande slida. Hon lägger sina ben över Karls rygg. För handen till sin springa och masserar kärleksknoppen. Kropparna spänns. Anna slappnar av en sekund innan en ny orgasm får henne att skälva. Sammandragningarna i slidan får Karl att åter fylla henne. Sedan vilar natten tillsammans i Karl bädd.
När de på söndagsmorgonen sitter vid bordet säger Karl:
- Jag funderar på att säga upp dig som min hushållerska.
- Vad menar du, nu när vi har det så bra ihop, Annas röst är förvånad och ängslig.
- Det är just det, vi har det bra ihop, tycker om varandra. Skulle Du vilja bli min hustru?
- Friar Du, säger Anna, redan nu! Visst vill jag det, vi känner ju varandra redan som ett par.
- Vi kan tala med prästen idag, jag skall ändå till kyrkan för soldatparad.
Vid kyrkan har en stor del av socknens personer samlats. Bygdens fyra indelta soldaterna står uppställda vid kyrkporten. Anna besöker Fröjds grav och lägger ned några blommor från torpet. I dag är allt stilla. Fröjd verkar inte vilja något. Hon går tillbaka till kyrkan. Tittar på soldaterna, ser Rådig stå som den ståtligaste av den alla. Men vänta, det står ytterligare en soldat i ledet. En ung, reslig och välbekant. Fröjd paraderar med sina kamrater. Anna ser sig omkring, ingen verkar ha sett den femte, dock märker hon hur Rådig sneglar åt sidan och ger henne en blick. Efter gudstjänsten uppsöker de prästen och anhåller om lysning. Prästen verkar dock inte att vara på deras sida. Börjar med moralpredikan och tal om att det är i tidigaste laget att Anna gifter om sig. Han tystnar dock plötsligt då skepnaden av en soldat tonar fram mellan Anna och Rådig. Fröjd fattar Anna och Karls händer och för dem tillsammans. Prästen tvärtystnar. Lovar sedan att se till så lysningen kommer nästa söndag.
En månad senare sker vigseln. Utanför paraderar Rådigs soldatkamrater. Att det var fyra man uppställda utanför kyrkan, istället för tre, var det ingen besökare som lade märke till. De tu levde sedan tillsammans i med och motgång. Ibland besökta av sin vän Fröjd.
Fler noveller av samma författare
