Ett disciplinärende

---

---

Inuti varje kvinna, i djupet av varje kvinnas själ, finns en längtan efter att erövra ….alla män.





Klockan är 16.41. Det är onsdag och arbetsdagen lider mot sitt slut. Jag ska precis stänga igen datorn för kvällen när jag plötsligt kommer ihåg att jag måste skicka iväg ett protokoll till min chef för justering senast klockan 17. Tur att jag kom ihåg! Det är dessvärre inte första gången som jag skickar det i sista sekunden.
Jag letar febrilt bland dokumenten på skrivbordet. Var fan sparade jag det någonstans? Efter några minuter hittar jag det: ”Arbetsgruppsmöte_210222”
Jag öppnar Worddokumentet och kollar hastigt igenom det – alla ledamöter är med, formateringen är korrekt, dagordningen är uppdaterad. Perfekt, allt verkar stämma.
Jag öppnar ett nytt e-postmeddelande och skriver några snabba rader:
”Hej Jonathan, ledsen för förseningen, här kommer protokollet för justering.
Mvh
Fiona”
Jag drar in dokumentet från skrivbordet – klick. Skicka – klick. Klart.
Det går några sekunder och jag börjar på nytt stänga ner alla fönster, när en iskall insikt slår mig.
Det var inte protokollet från i måndags som jag skickade iväg.
Det var min nyskrivna sexnovell.

Först sitter jag som förlamad och bara stirrar på skärmen. ”Vad fan….vad fan….” Tankarna rusar runt. Svetten bryter fram i min panna. Hur kunde jag vara så ofattbart dum att jag sparat novellen bland alla andra arbetsdokument på skrivbordet?? Varför hade jag inte lagt in den i en egen mapp åtminstone? Eller sparat den på Google Drive? Varför? Varför? Hur dum får man vara?
Jag öppnar Outlook igen och tittar under Skickat – jo, det är sant, dokumentet som jag skickat till min chef Jonathan Udin är ”Maja_upptäcker_Mickes_enorma_kuk.docx”
Jag vill gråta, kasta datorn i golvet, dunka huvudet i väggen, men istället börjar jag fnissa hysteriskt. Det är varken sunt eller rationellt, men jag skrattar så att jag håller på att trilla av stolen.
Jag måste ju säga upp mig. Det finns inget annat att göra. Givetvis måste jag skicka ett nytt mejl med en ursäkt och skicka protokollet. Kanske, om jag är snabb, hinner han inte märka… men nej. Det har redan gått flera minuter.
Mina kaotiska tankar avbryts av att det ringer via Microsoft Teams. Det är Jonathan.
Med skammens rodnad hettande på mina kinder trycker jag på svara-knappen. Det här kommer att bli ett mindre roligt samtal.
”Hej Fiona”, säger Jonathan Udin på sitt vanliga, myndiga sätt, och tittar mig rakt i ögonen, fast det är två skärmar emellan oss.
”Hej Jonathan”, säger jag, som att allt vore som vanligt, men jag känner hur hjärtat dunkar, och hur ett illamående börjar röra sig i magen.
”Du skickade visst fel dokument”, fortsätter Jonathan. Jag ser hur det har bildats knappt synbara skrattrynkor vid hans ögon. Otroligt, han kan väl inte ta lätt på det här? Han skulle ju kunna anmäla mig för sexuella trakasserier om han ville?...
”Ehh, jo…” börjar jag.
Han avbryter mig.
”Har du något emot att jag läser det?”
Hörde jag rätt?
”Va?” säger jag dumt.
”Jag tänkte att nu när jag ändå fått det mejlat till mig, menar jag”, säger Jonathan och låter lugn och oberörd, och hans röst är helt utan giftiga undertoner.
Jag stirrar på honom i några sekunder, men sedan skakar jag förvirrat på huvudet och stammar fram att jo, det får han ju naturligtvis göra.
Han nickar kort, nöjt.
”Är det en hobby du haft länge?”
”Vad då?”
”Att skriva erotiska noveller.”
Jag vrider mig som en mask.
”Mnja….alltså…det här är min första. Mitt första försök.”
Jag rycker på axlarna och försöker verka oberörd, som om vi hade pratat om en matlagningskurs.
”Tänkte att det vore kul att prova. Se om jag kan, liksom.”
När jag tittar upp på honom igen är det som att något vaknar hos mig. Min skamsenhet och oro över de formella följderna som det här möjligen kan få, börjar tyna bort, och ersättas av en vilja att provocera, att utmana honom. Om jag inte visar någon ånger, så kanske misstaget kan omvandlas till något mindre allvarligt, något…annat?
Jag ler lite.
”Som du vet så gillar jag ju att skriva.”
Jo, att jag har gått en kurs i praktiskt skrivande på Stockholms universitet, och att jag läst på Biskops Arnö, det känner han ju till. Han har ju anställt mig, och därmed givetvis också läst mitt CV.
”Det är dina författardrömmar som gör sig påminda, alltså” säger han och ler snett tillbaka.
Jag nickar och ler igen, lite mer avslappnat den här gången.
”Du får väl säga vad du tycker sen.”
Jag häpnar över mina egna ord. Hur vågar jag ens föreslå att han ska recensera mig!
Jonathan betraktar mig ett ögonblick, utan att säga något. Sedan nickar han kort och säger ”Ja, tack då. Och du, du kan väl skicka över protokollet också, så att jag kan kolla igenom det. Ok?”
Vi avslutar samtalet, och direkt efteråt mejlar jag honom rätt Wordfil, efter att ha dubbel- och trippelkontrollerat att det verkligen är protokollet och inte något annat.
Min rusande puls har lugnat sig lite och jag känner nu något annat, en slags förväntan, en berusande känsla av att vara olydig, obunden och totalt oförutsägbar.

Exakt en vecka senare får jag ett mejl från Jonathan Udin där han skriver att vi måste prata om protokollet.
Jag mejlar tillbaka och frågar avarför han inte bara kan skriva vad som blivit fel, så att jag kan korrigera det, direkt i dokumentet?
Han envisas och bokar in ett kort möte i min Outlook.
Samma kväll, kl 18.45. Externt.
Vad i..
Jag ringer upp honom.
”Ska vi……har du bokat en konferenslokal för att vi ska ha ett möte och prata om protokollet?” frågar jag, lite irriterat.
Han skrattar.
”Du förstår säkert att det inte är protokollet som jag vill prata om.”
Det hettar i mina kinder.
”Vi ses hos dig. Glanshammarsgatan 47, eller hur?”
Jag bara nickar, som i chock. Han menar alltså allvar. Vi ska alltså på riktigt ses hos mig och vi ska prata om min sexnovell, öga mot öga.

Det blir en lång eftermiddag. Jag har av naturliga skäl svårt att få något gjort och ägnar istället resterande timmar av arbetsdagen åt att oroa mig för vårt möte, samtidigt som jag motvilligt ser fram emot det.

Exakt kl 18.45 ringer det på min dörr. Jonathan brukar alltid vara punktlig till möten, och denna gång är inget undantag.
Han är stiligt och korrekt klädd i kavaj och skjorta och hänger väluppfostrat upp sin jacka i min lilla hall.
Jag hälsar honom välkommen och undrar om han vill ha kaffe. Han avböjer vänligt och tar istället ett steg in i min lilla etta, men stannar på tröskeln in till mitt kombinerade vardags- och sovrum.
”Du vet varför jag kom hit, eller hur?”
Han lutar sig nonchalant mot dörrkarmen. Hans självförtroende är det sannerligen inget fel på. Ändå uttalar han meningen som en fråga.
”Ja”, säger jag. ”Det är för att prata om protokollet.”
Han tar ett steg närmare.
”Du skickade mig en novell.”
”Ja, av misstag.”
”Handlar den om mig?”
Jag drar chockat efter andan.
”Va, nej! Absolut inte!”
Min ryggmärgsreaktion är att förneka, förneka allting. Men, direkt kommer en annan tanke: Inte skämmas, inte be om ursäkt. Det är den andra Fiona som ska visa sig nu, Fiona som inte ångrar någonting: Je ne regrette rien.
”Skulle du vilja det?” replikerar jag istället.
Han har fortfarande den där lite överlägsna blicken, även om den flackar bort mot sängen i en millisekund.
Han tar ett steg närmare mig.
”Jag har tagit kontakt med HR.”
Mitt hjärta sjunker.
”Vi ska ha ett möte, du, jag och David Jonsson-Gutierrez.”
”David Jonsson-Gutierrez? Men han är ju jurist”, protesterar jag lamt.
”Ja, de tyckte att det var bra att ha med honom initialt. Så att vi från början reder ut om det här ska behandlas som ett disciplinärende.”
”Men, herregud…”
Jag avbryter mig själv och inser att det här inte är ett tillfälle att käfta emot.
Jag ser upp på honom.
”Det är bara ett möte, Fiona. Jag vill inte sätta dig i klistret. Jag vill bara att det här utreds och hanteras på rätt sätt.”
Paus.
”Det får ju givetvis inte hända igen.”
Han tar ett steg in i rummet, och nu glimmar det till av något jag inte förstår i hans ögon.
”Nej, men Jonathan…det är ju självklart.”
Han tittar på mig. Studerar mig. Letar efter en reaktion. Jag kniper ihop läpparna och vägrar visa någonting.
”Jag vill veta…..”
Han tar ytterligare ett steg. Nu står han väldigt nära mig. Hans röst är betydligt lägre när han fortsätter:
”….vad du tänker på…..”
Hans kropp så nära, bara någon centimeter från mig.
”…just nu.”
Jag kan knappt andas. Det finns inget syre kvar i rummet. Det har förtärts av den laddade luften mellan Jonathan och mig.
Han andas lugnt men ansträngt.
Så lägger han plötsligt sina händer runt min midja. Med tummarna smeker han mjukt längs sidan. Jag tittar ner på hans kropp, ner över hans perfekt strukna skjorta och hans grå kostymbyxor, och ser att det buktar ut mellan hans höfter. Det är svårt att urskilja om han har erektion eller om det bara är tyget som veckar sig. Han har lyft ena handen och börjat smeka min nacke.
Jag placerar mina händer på hans bröstkorg. Den är stark, spänd – jag vet att han är vältränad, vet att han åker Vasaloppet varje år, att han är tränare i sin sons fotbollslag, att han gillar att ta löpturer på morgnarna innan jobbet…
Han tar tag om mina händer och drar dem neråt, mot hans mitt, det där som buktar ut. Beviset på hans upphetsning. Jag börjar långsamt, långsamt knäppa upp hans byxor, fumlar en stund med bältet, det vill inte öppna sig, han flinar lite och låser vant upp det. Därefter tar han tag i min högra hand och trycker den mot sig, mot sin varma, bultande manlighet.
Jag stirrar på hans skrev. Och min hand ovanpå det.
Herregud. Det här händer på riktigt.
Han tittar på mig, utan att säga ett ord. När jag mjukt rör på mina fingrar och liksom försöker greppa om honom är han fortfarande helt stilla. Han visar ingenting som avslöjar vad han tycker om beröringen.
Plötsligt säger han, med ett tonfall som snarare liknar en kommendering:
”Gör som Maja i novellen.”
Hans hand tar tag i mitt hår och trycker bestämt, men inte hårdhänt, mitt huvud neråt.
Hans uppknäppta byxor är mitt framför mig, jag tvekar en sekund men sedan drar jag ned hans kallingar en bit, öppnar min mun och tar så mycket jag kan av hans kuk i munnen.
Han flämtar till som av förvåning över den plötsliga hudkontakten.
Det är nu som att jag lämnar min kropp och ser allting utifrån – hur jag knäböjer framför min chef, och intensivt bearbetar hans lem med mun och tunga, hur mitt huvud rör sig allt snabbare, hur Jonathan liksom darrar till varje gång jag suger in honom i mig, hur jag håller undan mitt hår för att det inte ska vara i vägen. Han lägger sina händer på mina axlar och lutar sig framåt.
”Åh……åh satan vad skönt…”
Han skjuter plötsligt undan mig från honom, men behåller greppet om mina axlar.
”Kom…vi lägger oss en stund. Jag klarar inte att stå upp längre.”

Han puttar mig lätt mot sängen och jag lägger mig ner på rygg. Han börjar klä av sig. Först kavaj, sedan skjorta, därefter byxor och strumpor. Hans rufsiga hår och rosiga kinder, som är ett direkt resultat av min behandling, får plötsligt herr Udin att se tio år yngre ut.
Jag studerar uppmärksamt den allt mer lättklädde 47-årige mannen framför mig. Han har verkligen en vältränad kropp. Den är liksom symmetrisk; lårmusklerna, den platta bringan, magen med en sträng av mjukt cendréfärgat hår som övergår i könshårets mer vildvuxna karaktär och där, som en monolit i djungeln, reser sig en fantastiskt vacker penis, med tydliga ådror och välformat ollon.
Han klättrar upp över mig. I en rörelse drar han av mig jeans och trosor. Han kommer in i mig, utan något som helst förspel, och jag tar emot honom. Mitt sköte är vått och varmt och jag vill egentligen inte stöna, men gör det ändå – han fyller upp mig så självklart och totalt.
I en exakt rytm börjar han röra sig i mig, sakta och utstuderat. Han tar tag i mina båda armar och lyfter dem ovanför mitt huvud. Själv stödjer han sig på båda armarna och jag kan se minsta skiftning i hans ansikte, samtidigt som jag kan se hela hans kropp röra sig mot mig – vi tittar båda ner över oss, vilket är oväntat eggande. Jag ser hans penis försvinna in i mig, hans höfters dans mot mina, han stönar lågt varje gång han tränger in.
Så stannar han upp lite, böjer sig fram och viskar i mitt öra, så nära att jag kan känna hans läppar och hans varma andedräkt:
”Får jag din hand.”
Han tar min hand och placerar den på sin bak. Jag låter den ligga kvar. Hans bak är precis lika slät och välformad som framsidan.
Han ser på mig.
”Stoppa in ett finger.”
Det är något jag aldrig gjort förut, men jag har hört tidigare att den stimuleringen kan ge män – inte alla, men många – en starkare orgasm.
”Vågar du?”
Jag särar försiktigt på hans skinkor. Det är varmt, lite fuktigt, jag smeker emellan dem med mitt långfinger, känner den sträva hårväxten innan jag hittar öppningen. Jag trycker försiktigt men målmedvetet och till slut sjunker mitt långfinger in, jag trycker mer, han öppnar sig mer – han stönar lite, andas lite tyngre mot min hals, medan hans starka höfter fortsätter jucka mot mig, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Han är djupt inne i mig nu och jag tänker ”vi knullar, det är jag och Jonathan och jag har ett finger i hans stjärt”
Jag kommer lite djupare in i honom, känner hans inre värme sluta sig runt fingret – jag får ändra ställning lite för att nå, han följer efter och kryper liksom ihop över mig, hans knän kniper åt runt mig, han grimaserar, ”ahh…..djupare…”
Nu är nästan hela mitt långfinger inuti honom – samtidigt som jag känner hur hans penis stöter i botten av mig, han är stor och fyller upp mig, som om det där tomrummet inuti alltid varit anpassat efter honom. Vi gungar tillsammans, fortare och fortare, hans flämtande andning, han talar som i trans: Åhhhåhhåhh du är så jävla skön, så jävla skön, fan, ah, ah, ahhh jag k- jag k- jag kommer, jag kommer!
Hela hans kropp krampar ovanpå min, jag hinner tänka att jag känner hans doft, svett och någon parfym med citrustoner i, han trycker sitt huvud hårt mot min hals och skakar till, vår gemensamma rytm stannar upp och jag flämtar till, i denna intensiva, omtumlande samhörighet som bara två människor kan uppleva när de tappar alla masker och förlorar sig själva i njutningen, tappar kontrollen över sina kroppar –

– efter några minuter, medan våra andetag lugnar ner sig, börjar verkligheten bryskt göra sig påmind; jag har precis legat med en gift man, som dessutom är min chef. Men njutningens töcken försvinner inte, inte riktigt än. Istället går han ner på mig.
Wow. Det var oväntat.
Den vanliga oron över att inte lukta eller smaka gott kommer över mig, men den försvinner lika fort när hans varma tunga vidrör mitt kön. Han slickar så mjukt, som en katt, med ögonen fästa vid mitt ansikte – jag tittar bort, blundar, hans tunga glider in i mig. Han är inuti mig igen.
Jag brukar vara långsam, vet att det tidigare både krävts tålamod och uthållighet hos mina älskare för att föra mig ända till slutet. Men nu när hans läppar sluter sig om klitoris exploderar extasens fyrverkerier i tusen färger runt omkring mig. Jag är mitt i det. En virvel av så stark njutning att jag glömmer vem jag är. Allt som existerar är Jonathans tunga och det han gör med den. När virveln slutat snurra och jag långsamt kommer tillbaka till mig själv är jag yr och totalt avslappnad.

När vår älskogseftermiddag är över tar vi ett kort farväl, men det blir inte fullt så genant och tafatt som jag var rädd för. Han tar på sig jackan och kysser mig lätt på kinden.
”Fortsättning följer”, ler han lite retsamt och försvinner nerför trappan.

----

Två dagar senare är det dags för mötet mellan chefsjuristen, Jonathan och mig. Jag får i uppdrag att skriva minnesanteckningar. Jonathan ska få inleda genom att berätta om händelsen och varför han har kontaktat HR. Chefsjurist David Jonsson-Gutierrez ställer standardfrågor om förfarandet kring justering av protokoll. Att jag skulle ha mejlat honom senast onsdag kl 17, vilket jag ju också gjorde.
David rättar till sina papper på skrivbordet framför sig.
”Berätta hur du upplevde det som stod i mejlet.”
”Ja, alltså…det var ju en bilaga och inte själva ordvalet i mejlet som jag reagerade på.”
Jonathan harklar sig. David ser frågande ut.
”Okej?”
”Det hade ett olämpligt innehåll.”
”Mejlet?”
”Nej, alltså….bilagan.”
Jag skruvar på mig men fortsätter anteckna. Det enda som hörs i rummet är knapptryckningarna på min laptop.
Jonathan tar en klunk kaffe. David betraktar honom lite förvirrat och gnider sig över pannan.
”Var det något olämpligt innehåll i protokollet? Jag förstår inte riktigt.”
David fortsätter gnida sig över pannan. Han grinar illa.
”Aj…..” säger han.
Jag tittar upp. Jonathans och min blick möts. Det är helt omöjligt att se vad Jonathan tänker på. Jag vet vad jag tänker på. Tanken på hans muskulösa lår och välformade penis får mig att oroligt byta ställning i stolen.
”Aj”, kommer det kvävt från David igen.
”Hur är det?” frågar Jonathan.
”Jag…aaj…det….är migrän….den kom så plötsligt…jag tror att jag måste..”
Jonathan och jag tittar oroligt på varandra och för ett ögonblick är allt som vanligt; han är min chef, vi sitter i möte och just nu är vi bekymrade för en kollega som inte verkar må bra.
”Det kanske är bäst att vi avslutar här”, säger David. ”Jag tror att jag måste lägga mig ned en stund.”
Han harklar sig och reser sig försiktigt ur stolen medan han håller sig för pannan.
Vi stapplar ut från konferensrummet, alla tre, jag bredvid David som nästan tar snedsteg.
”Ska jag ringa nån?” undrar jag oroligt.
”Nej nej”, svarar han, ”bara följ mig bort till vilrummet.”
Jag och David börjar gå mot receptionen, bort mot vilrummet som ligger precis i anslutning till receptionen. Jonathan viker av åt andra hållet och höjer handen till en hälsning.
”Tack för mötet. Ta hand om David nu, Fiona.”

Jag knuffar upp dörren till rummet, och håller upp den för David. Jag tänder i taket. Ett kallt ljus lyser upp rummet, vars möblering enbart består av en brits med grön blank klädsel och ett litet bord bredvid britsen. I ena hörnet står en papperskorg som känns mal placé.
David ursäktar sig.
”Jag har sovit skitdåligt senaste tiden. Vet inte varför. För mycket på jobbet kanske. Omorganisationen och så alla dokument som ska läsas och granskas och, aj….”
Han skakar på huvudet vilket förmodligen gör huvudvärken ännu värre och han grimaserar av smärta.
”Lägg dig ner och vila en stund”, säger jag.
David sätter sig ner på britsen som knakar lite i protest. Han lutar sig mot väggen och blundar.
”Ska jag hämta en värktablett och vatten?”
David tvekar ett ögonblick men sluter sedan ögonen igen.
”Ehm…nja…ja det kanske vore bra. Eller nä förresten, jag brukar må lite illa på Treo.”
Tyvärr är Treo brustabletter det enda som finns kvar i receptionen. Förrådet har inte fyllts på eftersom majoriteten av personalen har jobbat hemifrån.
Jag stryker lätt över hans axel. Han blundar fortfarande.
”Sätt dig här en stund. Du behöver inte stå upp.”
”Men……vill du inte vara ensam?”
”Strax.”
Jag sätter mig bredvid honom på britsen.
Han andas lugnt och koncentrerat, jag tittar förstrött ner på hans kropp. Noterar ett par neonfärgade sneakers som bryter av mot hans i övrigt nedtonade klädsel – mörkblå jeans och svart pikétröja.
Davids mamma är från Chile, det visste jag sedan vi fikade ihop någon av de där första dagarna på jobbet, då vi båda var nyanställda. Jag tänker på det nu, när jag studerar honom lite i smyg. Hans sydamerikanska påbrå märks på det mörka håret och den gyllene huden. Han har några dagars skäggväxt. Hans mörka välformade ögonbryn ramar in hans ännu slutna ögon.
Plötsligt öppnar han dem och tittar rakt på mig. Jag tittar bort, lite förlägen, eftersom han måste ha känt att jag tittade på honom.
”Alltså….vad stod det egentligen i det där mejlet?” frågar han.
Jag har lite svårt att svara på det. Först tänker jag att jag ska spela dum, men nej, det är bättre att bara vara ärlig.
”Du menar……dokumentet? Jag skickade fel, det var inte mer än så.”
”Men Jonathan verkar ha reagerat rätt starkt.”
”Jo….”
Rodnaden stiger lite på mina kinder, mot min vilja.
David fortsätter att titta på mig, han förväntar sig en fortsättning.
Jag tittar upp. Den där djävulen flyger i mig igen, den som inte tycker att jag ska blygas, den som tvärtom tycker att jag ska utmana, ta kommandot.
”Alltså…det var egentligen en novell. Som jag skrivit. En fantasi.”
David höjer på ena ögonbrynet och det verkar som att även denna rörelse orsakar smärta för han stönar lågt.
Han lägger sig ner.
”Men alltså, vad då fantasi? Vad menar du, om sex?”
Jag nickar långsamt.
Det går någon minut. Jag sitter bredvid David, inser att jag sitter så nära att mitt knä snuddar vid hans lår.
”Mmm.”
David blundar igen.
”Berätta.”
”Vad då? Om fantasin?”
”Ja.”
”Men, vad menar du? Ska jag läsa upp den eller vad då?”
”Berätta om innehållet.”
Han låter lite provokativ. Hans röst är svagare än vanligt på grund av migränen, men ändå är det som att han utmanar mig.
”Okej….”
Jag byter position på bristen, som en slags konstpaus.
”Den handlar om Maja och en kille på hennes jobb, Micke.”
David tittar upp med ett öga. ”Fortsätt.”
”Det är en personalfest, och det ena leder till det andra… de blir intima… och Maja upptäcker att han har den största kuk hon nånsin har sett.”
Det är tyst i rummet. Jag känner ett behov av att förklara.
”Det är ju ett väldigt…..klassiskt upplägg….för en novell…”
David avbryter mig:
”Är den självupplevd?”
Jag tittar klentroget på honom. ”Nej. Nej, jag vet inte hur stora mina kollegors kukar är.”
Min blick faller på hans jeans igen och tamejfan, är det inte en utbuktning där? Är det sant?
Vad har mitt misstag satt igång för kedjereaktion?...
David ser var mina ögon vilar.
Vi är båda tysta en lång stund. Till slut säger David:
”Du har ju en chans nu.”
Hans blick, hans andetag och hans långa ben utsträckta bredvid mig. Det börjar snurra i mitt huvud. Av nyfikenhet, av spänning; en sakta vaknande åtrå.
Jag sträcker tvekande ut min hand och stryker försiktigt och långsamt längs med gylfen. Uppifrån och ner, nästan utstuderat långsamt. Jag gör om rörelsen. Det hörs ingenting, förutom ett stilla sus från ventilationstrumman i taket. När jag höjer blicken och tittar på Davids ansikte ser jag att han ser på mig, men hans blick är dimmig.
Vill han?...
Jag tar tag i blixtlåset och drar ner det, centimeter för centimeter. Jag knäpper upp knappen i jeansen. Jag lägger min kupade hand över hans kön. Då drar han efter andan.
”Hur känns huvudvärken”, viskar jag, i ett försök att låtsas som om ingenting händer.
Med stor ansträngning, som jag hoppas beror på känslan av min hand mot sitt skrev, pressar han fram ”Den skulle ….mmm…nog kännas bättre om… om du fortsatte.”
Jag tar fram hans penis. Den låter sig villigt omslutas av min hand. Jag drar prövande ner förhuden och klämmer lätt om den, drar upp, ner… hela tiden uppmärksam på minsta tecken på att jag gör rätt eller fel.
David andas ansträngt, jag hör små stönanden från honom, men nu tror jag inte längre att det är huvudvärken som orsakar dem.
Jag fortsätter att runka honom, i samma takt, jag placerar min andra hand runt hans pung och när jag känner att han blir hårdare tar jag också i hårdare, snabbare. Nu är hela hans kön blottat framför mig. Hans penis är våt och blank, min hand smeker den intensivt, jag själv andas fort och upphetsat och nästan triumferande, att se honom njuta är så jävla tändande, jag känner hur det pirrar och ilar i mig, inuti mig, långt ner i mig. Han sitter nu upp med överkroppen lutad över min hand, han tar tag i den. Han blundar, mumlar ohörbart. Håller i min hand, hårt. ”Fortsätt.” Jag lutar mig också fram, kan inte låta bli att kyssa hans halvöppna mun – han besvarar kyssen som en hungrig varg och det överrumplar mig. ”Kom. Kom.” Han börjar dra i min tröja. Knäppa upp mina jeans. Han stoppar in sin hand i mina trosor och avslöjar mig. ”Åh….fan…..du är våt”
Han flämtar i min mun, vi kysser varann, tungorna virvlar om varandra, han smeker mig, jag runkar honom fortfarande, och sekunden senare blixtrar orgasmen genom min kropp, jag kan inte hjälpa det. Hans läppar, hans tunga, hans hand i mitt kön, hans hårda kuk som växer och växer i min hand……jag skakar av sensationen och stunden efter kommer han också, i ett halvskrik. Hans utlösning rinner ner på mina lår och händer. Jag är andfådd och varm och jag sitter nästan grensle över honom. Ingen säger något på en lång stund, medan våra andetag lugnar ner sig. Han håller en arm runt mig, medan den hand som fått mig att komma ligger stilla på hans lår. Det måste vara en smått komisk syn, två människor på en brits i ett vilrum – där man ska vila, inte passionerat tillfredsställa varandra! – med byxorna uppknäppta, håret rufsigt och kinderna blossande.
Till slut reser sig David och börjar ordna till sig. Sedan lämnar han rummet, utan ett ord.
Tio minuter senare stöter vi ihop igen vid garderoben, då vi båda är på väg ut. Lätt förlägna växlar vi några ord om när vi ska ha nästa möte om disciplinärendet. Jag försöker låta formell. David ler lite. ”Vi ses.” Han tar hissen ner och jag tar trapporna.

Hemma i tryggheten, efter att ha stängt ytterdörren noga om mig, slänger jag handväskan och jackan på golvet och lägger mig på sängen, raklång, helt utmattad. Vad är det som händer? Vad var det jag nyss var med om? Jag tänker på David, hans penis i min hand. Sedan minns jag känslan av Jonathans tunga i mitt sköte. Dessa två otroligt vackra, upphetsande tankar tumlar runt i min hjärna som två lyckliga delfiner – jag kan inte fatta att det vi har gjort verkligen har inträffat, och jag vill göra det igen. Jag vill ha dem, igen. Båda två.
Om de visste vad som försiggick i mitt huvud. Att mina händer vidrört dem båda, att de båda varit inuti mig?... Om jag skulle berätta för Jonathan? Skulle han bli vansinnig, äcklad, eller kanske till och med upptänd?...... kanske skulle det hela leda till en ménage à trois med chefsjuristen?
Jag ler för mig själv. På mindre än en vecka har jag inlett sexuella relationer med två män på mitt jobb. Jag borde verkligen, verkligen säga upp mig.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Ett disciplinärende	Heterosex	3.3	13/9-21

Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.