Ett halvt liv i avhållsamhet
Författare: zzzzaragon Datum: 2021-09-07 09:04:33
Kategori: Heterosex
Läst:
9 764 gånger
Betyg: 3.8 (10 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
Det är som om jag levt ett dubbelliv fram tills nyss. Ja, på sätt och vis fortfarande. Jag har alltid varit övertygad om att sex är något heligt, något som är både avsett för och bäst upplevt i en trygg och livslång relation - allra helst i ett äktenskap. Det är jag fortfarande. Men vägen hit har varit jobbig.
Det har liksom hört till mitt liv att hålla sex på avstånd. Mina föräldrar suckade alltid förnärmat och tröttsamt när det hettade till i filmer på teve. Och jag själv ärvde liksom deras beteende. Det finns väldigt mycket i vårt samhälle som antyder på, eller påminner om sex. Ofta helt oblygt. Reklamer, folks beteenden, tidningar, musik, överallt förekommer sex på ett sätt som påstår att sex är något alla borde ha, så ofta som möjligt, med vem som helst - så länge båda är med på det såklart.
Jag har avskytt varenda sådan antydan. En anledning till det är att sex inte alls är något man har med vem som helst, när som helst. Sex har man med den man älskar och har bestämt sig för att leva hela sitt liv med. Att göra sex till något lättsamt är att nedvärdera sexet från den fantastiska läkande och uppbyggande handling det är menat att vara.
Så har jag alltså alltid tyckt, och tycker fortfarande. Men den mesta tiden jag tyckt det har jag helt saknat egna erfarenheter av sex. Som 32-årig oskuld och evig singeltjej har jag gått runt och låtsats veta mer om vad sex är för något, än alla dessa människor runt mig som säkert har sex varje dag.
För jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte avundades dem lite. Det är den andra anledningen till att jag avskytt alla sexanspelningar i samhället. För varenda gång jag ser något som antyder på sex så blir jag så kåt att jag knappt kan koncentrera mig på något annat förrän jag fått "vara för mig själv en stund" och lätta på trycket. Ofta har det behövt hända flera gånger om dagen. Det är som om jag är omättbar. Jag har märkt på tjejkompisar att de kan känna något liknande ibland, men att de sen kan vara osugna på sex i flera timmar, eller rent av dagar, efter en ordentlig orgasm. Själv har jag ibland knappt slutat darra i kroppen än innan jag ser eller hör något nytt som gör mig så kåt att jag måste göra det igen.
Jag har såklart aldrig vågat berätta för någon att jag känner så. Det är 100 % min egen hemlighet. Det finns dagar då jag inte onanerar alls. Men jag har nog oftare dagar då jag gör det 5-6 gånger. Jag har säkert gjort det 10 gånger på ett dygn nån gång, men oftast blir det kanske 3 eller 4.
Jag har såklart fantiserat mycket om hur det kommer vara att va gift. Ibland har fantasierna varit orimligt heta, med en vrålsexig man som vill ha sex precis hela tiden. Men i förnuftigare stunder har jag försökt ställa in mig på något annat. Jag har läst att de allra flesta i Sverige har sex max en gång varannan vecka. Så det har jag förberett mig för. Kanske blir det lite oftare första tiden som nygifta, men ganska snart blir det av ungefär, eller max, varannan vecka. Det är en nedslående insikt, men jag har lärt mig leva med den, även om det förmodligen skulle innebära att jag får fortsätta hålla min omättbara kåthet hemlig för min blivande man.
Eller ja, nuvarande man. Sen några veckor är jag gift. Med min drömkille, för så måste man ju säga. Jag älskar honom verkligen, han är hur fin som helst. Men kanske inte riktigt som jag föreställt mig min man tidigare i livet.
Han är ganska liten, tyst och snäll. Lite nördig, med ett runt, ganska omanligt ansikte. Men man kan aldrig veta hur och när kärleken slår till. För mig var det till sist honom som jag visste att jag ville leva med. Vi trivs så otroligt bra ihop. Våra drömmar om livet smälter liksom perfekt ihop och jag kan knappt vänta tills vi får genomföra och uppleva dem tillsammans. Jag har verkligen fått mitt drömliv och jag är så tacksam för det!
Men det är ju en sak... Jag har liksom vetat det sen första gången jag träffade honom. Han är ingen man som utstrålar sex. Inte en man som man tänker har sex mycket och ofta. Men jag älskar honom ändå, och skulle inte vilja byta bort allt det andra fina med honom för en relation bara byggd på massor av sex. Jag har förenats med det ödet och får lära mig hantera det.
Ibland har jag tänkt att det är bra att han inte är så sexig. Att jag kanske inte påminns och blir kåt så ofta. Men efterhand som vi lärde känna varandra och våra känslor för varandra växte, så kom också min längtan. Det spelar ingen roll hur lite sex han utstrålar, för jag älskar honom, och vill älska MED honom. JÄMT! Jag var nära att förlora förståndet under sista månaderna innan bröllopet. Till sist kunde jag inte ens tänka på bröllopet utan att fantasibilder av själva bröllopsnatten kom upp i mitt inre och fick hela världen att gunga av kåthet och längtan.
Och så kom själva bröllopsnatten. Det var nervöst från oss båda. Vi hade knappt pratat om det alls, men vi båda visste att vi väntat på denna dagen. Trevande och rädda att göra misstag fumlade vi oss fram. Blyga över att vara nakna inför varandra, men samtidigt nyfikna på den andre. Jag kommer förmodligen aldrig glömma när jag såg hans penis första gången.
Jag hade ju ingen erfarenhet, hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Bara några enstaka gånger hade jag sett, på bild eller nån film, en vuxen mans kropp med erektion. Kanske bidrog det att min man var ganska liten och smal, men det han visade mellan sina ben liknade inget jag ens hade kunnat tänka mig fanns i verkligheten. Den var så enorm, grov och mäktig! Och så känslan av att känna den styva lemmen bulta i mina händer, det gjorde mig alldeles yr av lust.
Själva samlaget var dock svårt. Det var bökigare än jag kunde tänka mig, att hitta en ställning som fungerade, där vinkeln blev rätt och det fanns rörlighet att liksom ... göra själva grejen. Vissa positioner gjorde ont, andra gånger kom vi knappt åt alls. Vissa positioner funkade, men krävde så stor ansträngning att musklerna snart krampade av mjölksyra. Och när vi väl lyckats bli klara var vi inte beredda på hur kladdigt och pinsamt allt skulle kännas.
Det var några konstiga dagar efter det, när vi försökte några gånger till. Efter en vecka var vi nära att ge upp. Kanske är det därför folk har sex så sällan. Det är helt enkelt för svårt, jobbigt och krångligt. Men jag kunde inte sluta tänka min mans penis. Jag längtade konstant efter att känna massan och volymen av den i mina händer. Resten av akten var nästan mest ett nödvändigt ont, men jag kunde inte sluta tänka på hans kön, inte sluta längta efter att känna det bulta i mina händer.
Min man verkar inte vara lika intresserad. Jag var visserligen mentalt förberedd för det, men min kropp verkar inte ta hänsyn till det. Igår kväll kunde jag inte hålla mig borta. Han verkade nästan besvärad när jag tog på honom efter att vi lagt oss och släckt lampan. När vi var klara och han somnat var jag tvungen att tassa upp och smyga till badrummet. För trots att vi lyckats bäst hittills med att göra samlaget bekvämt, skönt och fint för båda, så längtade jag helt enkelt redan efter att göra det igen.
Och på morgonen, när jag vaknade före honom, såg jag hans styva penis torna under täcket, trots att han fortfarande sov. Jag kunde inte låta bli att röra det. Han vaknade såklart, men klagade inte. Kanske uppskattade han rent av hur jag väckt honom. Sedan dess har jag inte slutat längta tills imorgon bitti, när jag vill väcka honom likadant igen.
Problemet är att jag redan är yr av lust igen. Jag var på toa för en kvart sen, men det hjälpte sämre än nånsin. Det duger liksom inte längre. Det vi fick till igår kväll slog liksom allt jag upplevt själv med råge. Kanske har jag behövt tid för att anpassa mitt kön till hans, för innan har det inte riktigt känts så bekvämt när han varit i mig. Men det där jag kände igår kväll, hur hans väldiga penis plöjde sig in i mig, pressade sin väg fram i mig och fyllde mig med det djupaste behag och uppfyllelse, jag bara måste få känna det igen.
Jag skäms dock lite för det. Vi har redan haft sex två gånger de senare tolv timmarna. Sista gången var bara ett par timmar sen. Vad kommer han tro om mig om jag kommer och vill ligga med honom igen redan? Han älskar ju mig för att jag verkar respektera hela grejen kring sexualiteten, inte för att jag är värsta ... nymfomanen eller ... slampan. Jag måste försöka tänka på något annat.
Mina bröstvårtor skaver mot behån. Dessutom stramar den obehagligt över brösten, som om den skär in ovanför bröstvårtorna. Så jag går in i sovrummet, drar av mig tröja och behå och sätter på samma tröja igen. Jag skulle kunna dra på mig t ex en sporttopp, men jag pallar inte. Men bröstvårtorna står rakt ut och spänner mot tyget på tröjan. Så här kan jag aldrig visa mig bland folk. Men nu är jag gift och det är bara vi hemma. Vore det sexigt eller oanständigt, eller både och, att gå runt så här? I värsta fall undrar han vad jag håller på med, men i bästa fall frestar det honom att bli lite kåt. Kanske kan det rent av få honom att ta lite initiativ till och med? Det vore mindre förnedrande att slippa vara initiativtagare för en gångs skull.
Jag kommer ut i köket. Min man står vid diskbänken och fixar med disken. Utan byxor. Min kropp reagerar starkare än jag kunde förutse på att se honom i bara kalsonger och tröja. När han rör sig att jag hur det tunga, slaka paketet liksom gungar i kalsongerna. Han ler mot mig och jag tvingar mig att möta hans blick. Hoppas han inte märker hur nyfiken jag är på hans paket. I vissa vinklar kan jag till och med de pungen, där paketets storlek får kalsongtyget att inte riktigt räcka till.
Jag försöker låtsas som att jag har något att göra i köket, men letar egentligen bara efter en ursäkt att gå nära honom. Visst, är man gifta är det väl aldrig fel att bara spontankramas hemma, men jag känner mig blyg inför honom liksom. Han har ju ingen aning om all den lust jag känner, men jag är rädd att han ska avslöja mig.
Plötsligt sneglar han mot mig, mot min tröja. Shit, tänk om han fattar att jag klär mig så här för att försöka tända igång honom! Plötsligt känner jag mig blottad och blyg. Får nästan lust att täcka mina bröstvårtor med armarna. Och nu sneglar han igen. Herregud, han fattar säkert! Ska jag försöka förklara att jag tog av behån för att den skavde? Ursäkten låter värdelös i mitt huvud, även om den är åtminstone delvis sann.
Jag sträcker mig upp i ett av överskåpen efter ett glas. Jag är inte törstig, men att ta ett glas vatten är det enda jag kan komma på att sysselsätta mig med. Med glaset i handen ställer jag mig nära bakom honom. Mina bröstvårtor rör vid hans rygg. Undrar om han märker det?
Han trycker sig bakåt mot mig. Det är mysigt att känna hans kropp mot min, och jag lägger min lediga hand på hans axel och kramar honom mjukt bakifrån medan jag fyller glaset med kallt vatten med andra handen. Känner mig nästan lite stolt. Den där lilla kramen bakifrån när jag ändå ska ta ett glas vatten, var den inte både naturlig och lite gullig? Vi är trots allt nygifta, så en liten kram är väl bara ett sundhetstecken?
Men jag vill inte släppa honom. Vattnet flödar över i glaset, men jag tänker bara på att kämpa mot impulsen att känna på hans höft med den lediga handen, och sticka in ett par fingrar innanför springan av kalsongerna, in mot hans pung och hans... Jag tappar nästan balansen bara av att tänka på den. Tar ett hårdare tag om hans axel medan jag återfår balansen. Stänger kranen med ett finger och häller ut någon centimeter ur det överfulla glaset.
När jag tar ett steg bakåt och tar en klunk vatten faller flera droppar ner på min tröja, från glaset som fortfarande var mer fullt än jag räknade med. Min mans blick bränner mot mina bröstvårtor igen, och vattendropparna som hamnat precis intill en av dem. Usch, jag känner mig så dum nu. Jag borde bara gå. Efter två klunkar till av vattnet ställer jag glaset på diskbänken, för att sen lämna honom ensam, fri från hans knasiga, orimligt kåta fru.
Han lägger sin hand på min midja och jag är nära att låta mig dras in i hans famn och fastna, men lyckas med att le förläget mot honom och backa två steg.
"Ska bara..." mumlar jag och går ut i vardagsrummet. Lite stolt över att jag lyckades slita mig innan jag gjorde bort mig.
Jag styr stegen mot soffan, men inser att jag är alldeles för rastlös för att sitta ner. Det liksom kryper i hela kroppen. Jag ställer mig bredbent och gör några övningar jag snappade upp på en balett-träning för många år sen. Jag är ingen sån som tränar jätteflitigt, men några långa joggingrundor ibland, och lite rörlighetsövningar hemma, tycker jag hjälper för att hålla mig i hyfsad form.
Rörelserna gör gott och hjälper mig att släppa tankarna på sex för en liten stund. Men jeansen är hopplösa att göra rörlighetsövningar för ben och höft med. Jag tvekar och ser mig om. Är inte van vid vårt nya hem, men nej, ingen kan se in i vårt vardagsrum. Jag tar av mig jeansen, för att kunna göra lite fler rörelser. Kanske kan det trycka tillbaka lusten helt om jag får hålla på ostört tillräckligt länge.
Men jag får inte vara i fred. Min man tittar in i vardagsrummet innan han kliver in. Varför kan jag inte få vara i fred? Vad ska han här och göra? Han bara går runt, till synes planlöst. Tar några steg mot bokhyllan, ska han hämta en kokbok? Nej, han vänder mot soffan. Ska han sitta här nu, bara? Nej, han stannar till och rättar till fransarna på mattan.
Min plan är körd. All lust är tillbaka, och nu har jag dessutom bara trosor och tröja. Jag vågar knappt göra några stora rörelser längre, för tänk om jag är så blöt att det syns på trosorna? Kan inte låta bli att snegla mot hans kalsonger och springan. Undrar om han har problem med att hitta kalsonger som passar? Med så smala höfter och så tilltaget paket, inte konstigt att det blir en glipa. Det måste vara en ganska ovanlig kombination av dimensioner han begåvats med. För kalsonger säljs väl inte med både liksom bandstorlek och kupstorlek som på en behå?
Han verkar fortfarande inte ha något särskilt ärende här. Det är som om han bara kom hit för att paja min plan. Bara stå där och rätta till sladden på lampan över soffbordet, så att jag inte kan fokusera på mina övningar. Fast samtidigt vill jag inte att han ska gå. Min längtan efter honom är så stark att jag nästan darrar. Jag har verkligen dragit en supervinstlott med honom. Snäll och fin, delar mina drömmar, och så med ett sånt härligt paket mellan benen som jag får njuta av nästan så ofta jag vågar utan att skämmas.
Jag kikar in i glipan igen. Den är bredare nu. Har kalsongerna hamnat snett när han sträckte sig efter sladden? Jag hinner inte se mer för han vänder sig om så att jag inte ser paketet längre. Jag skymtar en förlägen min i hans ansikte. Jag tar risken att avslöja mina eventuellt blöta trosor, och gör några utfallssteg för att förflytta mig i rummet.
Efter tre steg borde jag kunna se glipan vid kalsongerna igen. Jag sneglar, men han vänder sig bort igen. Han har säkert fattat att jag bara tänker på hans snopp nu. Jag skäms och ser besviket ner i golvet. Min man vänder sig om för att gå bort från det konstiga hörnet han hamnat i medan han försökt gömma sig för mina blickar. Då ser jag det. Han är halvvägs till att få stånd. Han märker att jag ser det och rodnar.
"Förlåt" ursäktar han sig. "Jag kan inte styra det, det var inte meningen att..."
"Det gör inget" säger jag. "Det blir väl så ibland. Den är kanske ovan vid att ha sex så himla ofta..."
"Precis. Lite ny situation liksom..." mumlar han och vi skrattar lite nervöst ihop.
Jag är lättad. Han kanske inte hade fattat vad jag känner ändå. Det är nästan som om han själv är lite... Nä, så kunde det väl inte vara? Jag försöker resonera runt saken, men medan jag ser hans stånd resa sig ytterligare och spänna ut kalsongerna till bristningsgränsen försvinner all min förmåga att tänka klart.
Jag går fram till honom. Han viker bak höften lite, som om det skulle gömma hans erektion, men jag kan inte stoppa mig.
"Vi kanske ska passa på att öva lite till?" föreslår jag.
"Eh, öva?" stammar han. "P-på vadå?"
"Vi är ju inte så vana vid detta med sex än. Så vi kunde kanske försöka lära oss lite bättre, nu när den ändå ... är så ... stor."
"Oroa dig inte för mig, du måste inte... Du har ju redan ställt upp en gång idag så..." säger min man.
"Nej, men det gör inget" hinner jag säga, innan tanken kommer ifatt mig. " 'Ställt upp'? Det var ju jag som tog initiativet i morse."
"Jo, för att vara snäll? Jag uppskattar det, men du måste inte hålla på och offra dig för mig. Jag kräver inget som du inte vill."
Vad håller han på med? Vadå 'som jag inte vill'? Försöker han säga att han inte vill själv, genom att lägga ursäkten på mig? Så kan det såklart vara, att han tycker det är lite jobbigt att jag tagit initiativ så många gånger senaste dygnen.
"Förlåt, jag ska inte pressa dig till mer än du har lust till" säger jag ärligt.
"Åh, men du behöver inte ursäkta dig för min skull. Jag uppskattar det, sa jag ju. Men jag kan inte kräva att du ska ställa upp och ha sex oftare än du egentligen vill!"
"Oh, jag är långt ifrån att göra det så ofta jag vill" säger jag innan jag hunnit fundera på om jag är redo att avslöja mig.
"Vadå, skulle du vilja göra det mer eller mindre?" frågar han med ärlig förvåning och förvirring.
Jag suger på läppen och tänker efter. Det är kanske bäst att vara ärlig inför min man ändå.
"Oftare. Typ mycket oftare." säger jag tyst utan att våga se honom i ögonen. Nu vet han.
"Va?" utbrister han med stora ögon. Och stor snopp. "Det är ju jag som vill ha sex oftare! Jag försöker ju hålla igen för din skull..."
Utan att riktigt styra det själv tar jag ett par steg mot honom. Med ena handen smeker jag över hans mage och ner mot ståndet som är nära att kika ut över kalsonglinningen.
"För min skull ... kan vi aldrig ha sex för ofta" säger jag medan jag sticker ner handen och sluter fingrarna om det varma, mäktiga skaftet.
"Jag b-bara trodde ... att du typ var t-typ ... ointresserad av sex" stammar han.
Han ser på mig som om han fortfarande inte tror mig, men jag är gravallvarlig och vill bara kasta mig över honom. Han verkar nästan bli nervös när jag inte längre kan stoppa glöden i mina ögon.
"Ta på mig" viskar jag. "Jag älskar när du gör det"
Hans händer trevar sig upp från min midja, mot brösten. Han tvekar, som om det fortfarande skulle vara förbjudet på något sätt att känna på dem. Men jag ger honom någon sekund på sig att förstå, och äntligen söker sig händerna vidare upp över bröstens rundning. Det pirrar i hela kroppen medan han försiktigt smeker bröstens former utan att klämma. Egentligen vill jag att han ska ta för sig, klämma ordentligt, men jag vet att han kommer komma dit, jag kan ha tålamod.
Med båda händerna drar jag ner kalsongerna långt nog för att hans penis ska svaja ut i friheten. Med ett mjukt tag med båda händerna drar jag ner förhuden och jag kan känna hur njutningen fortplantar sig genom hans kropp, hur de nervösa anspänningarna släpper. En doft sprider sig som påminner om att ingen av oss hunnit duscha sen igår. Det är kanske inte den godaste lukten i världen rent objektivt, men det är doften av oss, våra kroppsvätskor och vår kärlek. Kanske kan vi duscha tillsammans sen, men nu ska vi först orsaka fler dofter.
Han blir ivrigare medan jag lugnt för förhuden upp och ner. Så småningom om klämmer han hårdare på brösten, och när han inte längre kan hindra sig från att föra upp min tröja sprider sig ett djupt välbehag genom kroppen. Hans händer mot mina nakna bröst sprider sensationer i min kropp som mycket väl kan vara djupare och underbarare än det han själv känner medan jag tar på hans kön. Jag kan inte hålla tillbaka mina stön, och försöker inte ens. Något i hur han fokuserar sin blick på mina läppar när jag stönar får mig att tro att han gillar det och det triggar mig.
Jag vet det mycket väl, även om jag knappt vågat erkänna det ens för mig själv än, att det vi nu har framför oss kommer att orsaka mig långt mer njutning än honom. Jag har skämts för det innan, har hållt tillbaka och försökt dölja det för både honom och för mig själv. Men av någon anledning känner jag nu att det är dags att tillåta mig att njuta fullt ut och låta honom veta vad han låter mig uppleva. Jag kan knappt förstå hur jag kunnat inbilla mig att han skulle reagera negativt på att höra hur skönt det är för mig.
Jag drar av honom tröjan och han drar av min. Jag ser hur han tittar på mina läppar. Snälla, kyss mig! Han närmar sig mig, men viker av och kysser bröstvårtan på ena bröstet istället. Jag släpper ifrån mig ett förtjust tjut. Det dundrar i hela kroppen av känslan av hans tunga och läppar mot bröstvårtan och stönen jag ger ifrån mig förvånar till och med mig själv.
Medan han kysser mina bröst börjar han dra ner mina trosor. Jag inbillar mig att strängar av kladdiga safter hänger mellan trosorna och mitt underliv, för safterna måste flöda ur mig vid det här laget. Medan han drar ner trosorna kysser han sig vidare ner över magen. Hans händer följer mina sidor ner mot höften. Vad han ska göra vågar jag inte ens gissa, men jag fullkomligt älskar att känna hur han kysser sig fram över min kropp.
Det jag inte ens vågat hoppas på händer. Efter att ha kysst mig under naveln och vid ljumskarna, så börjar han kyssa mitt underliv. Jag försöker sära lätt på benen, men jag är så vimmelkantig av hans läppar mot min hud, så det känns som att knäna ska ge vika. Jag har förstås hört talas om det här, men jag har nog aldrig riktigt fattat grejen. Min man har inte riktigt hunnit lära sig anatomin runt en kvinnas kön än - det måste jag visa honom nån gång - men med ansiktet inborrat bland mina mörka hårstrån så når hans tunga fram.
Mina ben vacklar. Det blir för bra för att vara sant. Han når bara knappt fram till min klitoris med tungan, men det är något med att det är just hans tunga som bara är så vansinnigt upphetsande. Jag vet att jag inte kommer kunna hålla balansen och lyckas med nöd och näppe styra mitt fall bak mot soffan. Kanske, nej förmodligen, hjälper min man mig att inte ramla ihop handlöst på golvet.
Med huvudet uppvikt mot ryggstödet och höften hängande ut över sitsen, men i säkert grepp i hans armar, ligger jag där och kan inget annat än bara ta emot mer av hans tunga och läppar. Jag känner orgasmen närma sig pinsamt fort. Nej inte pinsamt. Jag har nått ett par orgasmer ihop med min man de senaste veckorna, men något har gjort att jag skämts och hållt tillbaka dem. Som om jag ville dölja hur mycket jag njutit. Men jag ska inte dölja något mer. Jag är stolt över att ha en man som kan få mig att känna såhär. Den här orgasmen ska inte döljas, den ska upplevas och visas.
Jag tror han märker att något är på väg att hända, det måste märkas hur min buk rycker och spänner sig och hur mina ben börjar darra, medan han ökar intensiteten ytterligare. Gode gud, det är så skönt! Och sen kommer den. Jag ligger intryckt mot ryggstödet, min man håller fast mina höfter, jag kommer ingenstans, men orgasmen vill slita mig itu, spränga mig, slunga upp mig i luften. Jag vet inte ens vad jag gör längre, eller hur länge det håller på, men det är det mest fantastiska jag upplevt och jag hoppas att det märks.
Långsamt återvänder mitt medvetande till verkligheten. Jag känner hur jag fortfarande skakar och hur muskler överallt fortfarande rycker sporadiskt. Min mans händer håller mig fortfarande om höften och det högljudda flåsandet jag hör verkar komma från mig själv. Jag har haft tiotusentals orgasmer i mitt liv, men ingen har liknat denna.
"Så där har jag aldrig sett dig göra förut" säger min man med nån sorts beundran i rösten.
"Tro mig ... det har ... inte jag heller" svarar jag och blir överraskad över hur andfådd jag fortfarande är.
"Jag kan göra det igen om du vill" säger han och ser knappt ut att kunna hejda sig.
"Inte nu" säger jag och fångar hans huvud mellan mina händer innan han hinner dyka ner mot mitt kön igen. "Jag vill kyssa läpparna som gjort så här med mig"
Jag älskar att kyssa min mans läppar, älskar hans smak, hans närhet och hans andedräkt. Men vi har mest ägnat oss åt ganska ytliga kyssar. Denna är annorlunda. När jag, som jag flera gånger försökt förr, sticker in min tunga mellan hans läppar så backar han inte från kyssen som han brukar, utan öppnar upp sin mun, möter min tunga med sin och vi förenas i den djupaste, hetaste kyssen i universum. Smaken av honom, och av mig själv, får det att pirra i hela kroppen igen. Den lilla tillfredsställelse jag kände efter orgasmen är utbytt mot ren ångande lust igen.
Mina händer söker sig ner och finner hans mäktiga lem. Med ena handen om hans skaft och med andra handen mot mitt svullna och blöta kön försöker jag förstå hur han kan få plats i mig. Toppen av mitt långfinger penetrerar min pulserande mynning och ett gäng magmuskler rycker till. Mynningen sluter sig varmt och trångt runt fingret medan mitt inre börjar röra sig och längtar efter mer. Jag vill bli uppfylld, men lemmen jag håller i andra handen känns så enorm.
"Du vill ha den i dig, va?" frågar plötsligt min man.
Han förvånar mig. Han har aldrig pratat om annat än rent nödvändiga praktiska saker under vårt sex innan. Klart jag vill ha den i mig, men innan har jag försökt att dölja min längtan inför honom. Ändå är jag bara glad nu att han förstår vad jag längtar efter. Och att han frågar borde ju tyda på att jag inte är ensam om den längtan.
"Jag känner mig så stor när du håller om den så där" fortsätter han. "Och så ser jag på din ... ditt kön, och kan inte fatta hur den kan få plats där."
Hela jag gungar till. Orkar inte komma ihåg hur man gör när man pratar, men försöker nicka, visa att jag håller med och hans prat gör mig helt darrig av lust och längtan. Jag lyckas styra hans lem mot sig och jag känner hur han anpassar ställningen för att komma åt ordentligt.
Jag tar tag om hans handled med ena handen när hans ollon börjar pressa mot mig. Den andra har jag kvar om hans väldiga skaft. Jag gör mig redo och behöver liksom hålla fast mig för att kunna hantera det som ska komma. Jag är inte rädd för att det ska göra ont. Det gjorde det de första gångerna, men inte nu senaste dagarna. Vi har krånglat mycket med olika ställningar och verkade aldrig lyckas hitta något som var bekvämt, som inte gjorde ont och som inte var för jobbigt. Men jag vet att vi har fattat grejen nu. Jag vet att detta kommer bli bra. Och just därför behöver jag hålla fast om min mans handled. Han är min livboj i stormen jag vet kommer komma. Inga hämningar mer, ingen skam, inga hemligheter. Bara jag och han och njutningen.
Han avvaktar lite, tillräckligt länge för att jag ska börja försöka dra hans lem in i mig. Men han står fast. Hans ollon tänjer mot min mynning, men han tränger inte längre in.
"Förstår du hur vacker du är? Och ... sexig? Förstår du hur mycket jag längtar hela tiden efter att få se dig njuta? Känna din insida krampa runt min snopp? Höra dig stöna och se njutningen fortplanta sig genom din kropp med dina sexiga rörelser?"
Nej, jag har ingen aning. Jag har inte vågat hoppas att han längtat efter mig på det sättet, inte vågat hoppas att han känner den typen av attraktion. Men jag förstår nu att han menar vad han säger och det är på ett annat sätt än tidigare som jag nu öppnar mig och välkomnar honom i mig. Han börjar tränga in i mig och det känns som att det ska gå för mig direkt, inte minst för hans ord och min insikt om att min man längtar efter mig.
Sen har jag ingen kontroll mer. Vet knappt vad som händer. Jag vet att vi började där i soffan, med min nacke mot ryggstödet och höften hängande ut över kanten. Men helt plötsligt är han över mig i soffan, och nästa sak jag minns så ligger vi båda på golvet. Det är skit samna, det enda som är viktigt är att han är i mig, att han tränger in där han knappt får plats och uppfyller mig med mer kärlek och njutning än jag trodde fanns.
Och så till slut så ligger han där, bakom mig i soffan med armarna om mig. Jag förstår att han är färdig, där han ligger utslagen. Hans andning har börjat komma ner i frekvens och vi är båda så svettiga att jag inte direkt kan avgöra var hans säd hamnat.
Jag ligger kvar en stund, men reser mig så småningom. Plockar upp min tröja och tar på mig den. Min man har vaknat, eller så sov han aldrig, och tittar på mig. Jag ler. Det gör vi båda.
"Tycker du om när jag inte har behå?" frågar jag och min man nickar. "Bra. Då har jag aldrig mer behå hemma igen när jag vill ha sex."
Jag kommer förmodligen aldrig ha behå när vi är ensamma mer. Jag ser på min man som knappt orkar röra sig än, längtar redan efter honom igen. Men jag förstår att det inte är så länge till nästa gång. Jag kan nog tåla mig en timme eller två. Max. Bäst för honom att han återhämtat sig då.
Fler noveller av samma författare
