Björn och Karin, en cuckolding-novell del 27
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-09-06 09:09:17
Läst:
3 156 gånger
Betyg: 3.5 (7 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kapitel 27
”Så, vad är det, tredje veckan?”
”Mm” svarade Björn lite motvilligt och tittade bort. ”Det är det.”
”Ok. Undrade bara.”
Björn kunde höra leendet i Peters röst. Mest för att inte ge den andre mannen tillfälle till fler frågor reste han sig och gick in till köket för att hämta mer kaffe. Stående vid kaffebryggaren tittade han ut över deras trädgård och den lilla uteplatsen där de satt och fikade. Härifrån såg det oskyldigt och normalt ut, en stillsam fika med en kompis en lat lördagsförmiddag. Björn hällde upp mer kaffe åt sig och återvände ut, som alltid vid Peters besök med en nervös oro över att lämna honom och Karin själva för länge.
Han satte sig igen och ägnade syrénbuskarna en flyktig tanke. De doftade underbart nu, men innan vintern skulle de behöva rensa upp buskaget rejält.
”Mycket fix att ha en trädgård eller?”
”Inte så farligt” svarade Björn och vände samtidigt blicken mot Peter och Karin. Peter hade lagt armen om Karins axlar, men i övrigt kändes situationen nästan normal. Ändå räckte det med det lilla tecknet för att Björn skulle känna de nervösa fjärilarna i magen.
Karin tog över samtalet och började en utläggning om vad de behövde göra i trädgården. Björn andades in syréndoften och tänkte på deras första kyss. De hade varit ute på en nervös promenad, efterspelet till en dejt. Förevändningen hade väl varit att han skulle följa Karin hem, men egentligen hade han bara väntat och samlat mod.
Hon hade också väntat, och dragit ut på promenaden så att de för länge sen passerat hennes adress, och till sist, precis bredvid en enorm syrénbuske hade de stannat upp, han hade börjat säga något, och sen…
Björn log för sig själv. Det kändes länge sen, men samtidigt kunde han minnas varje sekund av den där kyssen. Hur hon doftade, hur omgivningen doftade. Hur Karins hår hade fastnat mellan dem gång på gång, tills hon med ett litet skratt gett upp och satt upp håret i en tofs. Hur de fortsatt kyssas, hans nervösa hand mot hennes ena bröst. Hon hade haft jeans på sig och han kunde känna kanten på hennes trosor sticka upp vid ryggslutet. Han hade varit skakig och stenhård.
Och nu satt de här. Fortfarande tillsammans, fortfarande kära och lyckliga. Men Björn kunde sakna den där första känslan. Naturligtvis förälskelsen som sådan, men framförallt hur mäktig hon fått honom att känna sig. Då, i början, hade de haft fantastiskt sex. Nu kunde han sörja att det inte var så längre.
Han avbröts i sina tankar av att Karin reste sig upp. Hon log mot honom och han log tillbaka mot sin fru. Hon hade en ljus sommarklänning på sig; förment oskyldig men samtidigt både kort och tunn, oförmögen att dölja hennes bröstvårtor där under tyget. Hon var otroligt vacker.
Karin böjde sig fram och gav honom en kort puss. Peter hade rest sig bakom henne och Björn förstod vad som var på gång.
”Vi ska dra oss undan en stund” sa hon med ett leende.
”Åh. Ok. Jag…”
Hon tystade honom med en kort kyss, innan hon vände sig om och försvann in i huset. Björns blick följde hennes höfter och sen var de försvunna. Han satt kvar där och försökte sortera tankarna och känslorna. Hjärtat dunkade och han kände sig darrig och yr. Efter några minuter reste han sig, bara för att bli stående på samma ställe.
’Vad gör jag?’ tänkte han. Fast det hade gått så lång tid nu visste han aldrig riktigt vad han skulle göra med sig själv. Han tog några fumliga steg bort mot garaget, som om han skulle börja ägna sig åt någon vardaglig trädgårdsskötsel. Men det gick förstås inte, och han insåg det innan han ens kommit fram. Det går inte, tänkte han. Jag kan inte klippa gräset samtidigt som Karin får kuk, det är bara för absurt, nej. Istället vände han om och tog några steg in i vardagsrummet. Det kändes lika absurt att tänka sig att slå på en match på tv:n.
Med darrande händer plockade han i brist på bättre ihop kaffekopparna och gick försiktigt in i huset och in i köket. Det var helt tyst. Björn svalde tungt av nervositet och oro. Han ställde ned kopparna på diskbänken och bara stod där, villrådig.
Så hörde han en golvbräda knaka till inne i sovrummet, och bara det ljudet sköt blixtar genom hans kropp. Hans hjärta slog allt fortare, och nu kunde han inte förneka hur han kände hur hans kuk försökte hårdna inne i sitt fängelse.
”Fan” mumlade han, men tog ändå de sista stegen ut i hallen och mot sovrummet. Dörren var stängd förstås, men han hade inte räknat med något annat. Nästan lite motvilligt knäppte han upp jeansen och drog fram sin inspärrade kuk. Om han drog i kukburen kunde han ändå få någon slags stimulans, bättre än ingenting. Han smög fram till sovrumsdörren och försökte lyssna vad som hände där inne.
Under en lång stund hörde han ingenting, men så rörde de på sig där inne och sängen knakade till. Björn kunde föreställa sig hur Karin rest sig från golvet, hur hon suttit där med Peters kuk i sin mun. Han gnydde till och drog allt intensivare i sim kukbur.
”Ååååh, ja” hörde han plötsligt från Karin, följt av en flämtning. Björn föreställde sig hur Peter hade trängt in i henne, hur han tog henne, och mycket riktigt följdes hennes utrop av det rytmiska knakandet från sängen och hennes tunga andetag.
Efter en stund kunde han höra hur hennes andetag blev allt intensivare. Peter fyllde på med enstaka ljud men det var Karin han ville höra. Han kunde höra hur hon närmade sig en orgasm, och det gjorde honom darrig av upphetsning och svartsjuka. Björn kände sig patetisk där han stod och försökte få någon slags stimulans med sin kuk inlåst, samtidigt som Karin tog emot Peter där inne på deras säng.
”Ja, ja, ja, ja, ja” började Karin mumla för sig själv innan hon plötsligt skrek till. Björn visste att precis där, precis just nu, bara några meter bort kom hon med en annan man. Han såg ner på sin fjättrade kuk och hur han läckte försats, och kunde bara skaka på huvudet åt sig själv. Han klarade inte att höra mer. Med en suck drog han upp byxorna och smög iväg.
Timmar senare hade normaliteten nästan lagt sig igen. Björn hade försökt sysselsätta sig med en bok, och la nu undan den och såg på sin fru. Karin hade dragit fram en solstol och låg i halvskuggan med slutna ögon. Björn funderade ett ögonblick på om hon sov, men så tittade hon upp på honom med ett leende.
”Börjar bli lite hungrig” sa han, och hon nickade till svar.
”Jag med. Vi kanske kan äta om nån timme?”
”Mmm”
Björn reste sig upp och sträckte på sig. Han stack in huvudet i vardagsrummet där Peter satt vid sin dator.
”Hur går det?” frågade han.
Peter ryckte lite på axlarna.
”Får nog inte klart allt i dag, men det är ingen fara.”
”Funderar på att börja göra middag.”
”Ok. Jag håller på en stund till här.”
Björn nickade till svar och gick in i köket. Han började plocka fram mat och tillbehör och försjönk i matlagningen. Samtidigt som han stod där och ordnade käk lyssnade han på ljuden från de andra. Peter som satt och skrev på något, Karin som pratade med någon i telefon där ute i trädgården. Det var en rofylld stämning i huset.
”Sara hälsar” sa Karin samtidigt som hon kom in i köket och la ifrån sig sin mobil.
”Åh, ok, var det bra med henne?”
”Mmm. Har vi inget vin…?”
Björn sneglade på henne där hon stod på tå vid kylen för att kunna se in i skåpet ovanför. Han kunde inte låta bli att le åt henne och hur kort hon var. Han klev fram till henne och sträckte sig in i skåpet och tog fram en vinflaska.
”Där” sa han med ett leende. Hon log tillbaka och gav honom en puss innan hon ställde in vinet i kylen.
De försjönk i några minuters tystnad, den sorts tystnad som ett par kan ha utan att den är det minsta obekväm. I bakgrunden kunde Björn höra hur Peter plockade undan sin dator.
”Hörde jag något om vin…?” sa den andre mannen samtidigt som han klev in i köket med ett leende.
”Vitt” svarade Karin, ”men det är inte kallt än”
”Vi har öl” fyllde Björn på med en nickning åt kylen.
”Blir bra”
Peter försåg sig med en öl från kylen och sträckte fram en kall burk till Björn. Björn tog emot den och tog några klunkar. I ögonvrån såg han hur Peter vände sig mot Karin och hur de började kyssas. Björn kände sig förlägen och obekväm, och försökte koncentrera sig på att hacka grönsaker.
Karin bröt tillfälligt kyssen med Peter och kom upp bredvid Björn. Hon började säga något till honom, men avbröts av att Peter följt henne och nu kysste henne girigt igen. De stod så nära Björn att han hade kunnat räcka ut handen mellan dem, men han försökte istället fokusera på sitt. Ändå var det omöjligt att inte snegla på dem där de kysstes girigt, och Björn kunde se hur Karin pressades mot köksbänken, hur Peter kupade hennes skinka i sin stora hand.
Peter mumlade något till Karin och Björn frös till is bredvid dem när hon föll ned på knä framför sin älskare. Det var som att hans hjärna inte hann processa vad som hände, men innan Björn hunnit reagera hade hon fått fram Peters kuk ur hans byxor. Björn stod där, handlingsförlamad med en halv tomat i handen, och såg hur hon öppnade sin mun och tog emot Peters hårda kuk.
Hon hade fortfarande sin skira sommarklänning på sig, och hade satt upp håret i en tofs. Hon slöt ögonen och lät Peters kuk fylla hennes mun. Björn kunde se hur hennes läppar tog emot det stora ollonet, omslöt det, hur hon tog emot allt mer av hans ådriga kuk. Han kunde föreställa sig hur hennes tunga pressades mot undersidan på den andre mannens ollon, och han kunde minnas hur skönt det var, hur bra hon var.
Peter tog tag i hennes hårtofs med ena handen och tog en klunk öl med den andra samtidigt som han flinade mot Björn. Björn kunde se hur Peter tog över, hur han med ett fast grepp började knulla Karins mun. Hon blundade och tog emot det. Han mindes hur han själv en gång försökt göra så på henne, hur arg hon hade blivit. Nu accepterade hon att Peter använde henne så här.
Peter verkade kunna läsa hans tankar, för han ställde undan sin öl och tog ett fast grepp om Karins huvud med båda händerna och började knulla hennes mun i en rasande takt. Björn hörde hur hon ibland hostade till, men hon verkade kunna hantera den bestämda behandlingen. Björn kunde bara stå där som fastfrusen och se vad som hände. I bakgrunden hörde han hur vattnet hade kokat upp, men han kunde inte slita blicken, kunde inte bry sig mindre om maten just nu.
”Fan… hon… åh, hon suger kuk bra, din fru.”
”Mmm”
”Minns du känslan? Åh, där ja…”
Han hade inget svar på det. Björn insåg att han inte ens hunnit bli svartsjuk, allt hade gått så fort. Men han förstod att det hade gått en bra stund när Peter började flämta och stöna. Björn såg hur Peter drog sig ur Karins våta mun och hon öppnade ögonen och log mot sin älskare.
Med några sista drag ryckte Peters kuk till och han kom. Det första sprutet träffade Karin över pannan och kinden, innan han knappt hunnit förstå vad han såg träffade nästa stråle henne över den andra kinden och ögat. Han kunde se att hon fortfarande log. Peter fortsatte spruta, täcka hennes ansikte med sprut efter sprut. När han var nöjd tryckte han in sin kuk i Karins mun igen.
Björn stod där som fallen från skyarna. Han såg på sin vackra unga fru, såg hur sperman sakta rann ned för hennes ansikte. Hon var helt täckt. I kletiga trådar droppade det från hennes haka och ned över klänningen.
Så länge han kunde minnas hade han fantiserat om det här. Och ändå inte. Det var meningen att det var han som skulle få göra det. Nu rev svartsjukan och ångesten i honom. Men samtidigt var det så fruktansvärt sexigt att se. Björn hade aldrig sett något så upphetsande.
Karin log mot honom, fortfarande med Peters kuk i munnen.
Som i en dimma hörde han Peter prata med honom.
”Du, det kokar där borta”
*
Björn rycktes ur sina funderingar och tittade upp, ut genom köksfönstret. Han fick ett ögonblicks panik när han insåg att bilen han hört faktiskt var på väg in på deras uppfart. Fort slog han av vattnet där han stod och diskade och såg sig omkring. Peter var på toaletten, Karin kom precis in i köket och mötte hans blick.
”Det kommer någon!” sa han snabbt, och han hörde själv att hans röst avslöjade hans plötsliga panik.
Karin höll sig dock lugn och log mot honom.
”Jag vet. Sara skulle komma förbi och hämta vår gamla stereo. Sa jag inte det förut?”
”Va, nu! Det går ju inte!”
Karin fnittrade till och skakade på huvudet.
”Det går väl? Vi är ju hemma och är till och med anständigt klädda” flinade hon.
”Men…” Björn kände paniken välla upp igen. Där ute hörde han en bildörr slå igen.
”Sch. Jag har ju redan berättat för henne.”
Björn kände hur flyktkänslorna drog i honom, och han visste inte om Karin faktiskt tyckte att det var en ”no big deal” eller om det var ännu ett försök från hennes sida att hålla honom på tårna. Oavsett vilket så var det just på tårna han var, på väg ut genom närmaste fönster. Men han hann inte ens tänka klart tanken innan det knackade på dörren och Sara öppnade den och klev in.
”Hej på er!” sa hon och log så stort att det var uppenbart att hon inte bara kom förbi för en gammal stereo.
Björn såg sig runt i rummet och hann precis mumla fram ett ”hej”, försökte komma på var stereon stod, skulle han hinna bära ut den till hennes bil, få in den, få iväg henne innan…
”Nä men, hej!” Peter tog några snabba kliv förbi honom och sträckte fram handen mot Sara. Hon tog hans hand, log mot honom, flinade mot hela rummet, liksom bubblade av återhållet skratt. Hon kastade ett ögonkast på Björn, försökte väl ta in att det verkligen var sant, att de båda var där, att…
Karin kom lyckligtvis till undsättning och omfamnade sin väninna, började prata om allt och inget, hur är det med dig, senaste nytt, gick det bra att… Björn stod fortfarande som fastfrusen. Som en eftertanke torkade han av händerna, släppte ut diskvattnet, mumlade något om stereon.
”Ja, du kan väl plocka fram den? Den är väl i förrådet?” Karin log menande åt honom och ha nickade ett ok, visst. Peter sa något och Sara sträckte honom sina bilnycklar, fortfarande med det där leendet. Tillsammans gick han och Peter ut på gården och han kunde nästan känna den fysiska lättnaden bakom sig när Sara äntligen fick släppa fram sitt förundrade skratt.
”Ja, där fick de något att skvallra om” flinade Peter där bredvid honom. Han kunde bara skaka på huvudet.
*
Till sist kunde han se baklyktorna försvinna iväg där i mörkret. Peter var kvar, men höll sig undan. Kanske hade han gått och lagt sig; Björn visste inte, och brydde sig inte. Just nu var det mest akuta hotet i alla fall undanröjt.
Karin sträckte på sig och gäspade demonstrativt.
”Jag ska nog gå och krypa ned” sa hon.
Björn gav henne en vild blick.
”Vad fan!”
”Haha, jaja… Kan du verkligen inte förstå att hon var nyfiken?” Karin log mot honom, nästan lite överseende.
”Men ändå… herregud, jag trodde jag skulle dö!” Han kunde inte låta bli att skratta till åt det absurda med allt.
”Äh, ingen dömer, ingen dömd. Hon är nog snarare impad av dig.”
”Jaså?”
”Mmm. Hur många män är så trygga i sig själva att de låter något sånt här hända, tror du?”
”Fan vet om det är vad hon tänker…” svarade han och suckade demonstrativt. Karin tog honom i sina armar, en resolut och uppfordrande kram.
”Och vad spelar det för roll? Det är väl skit samma? Jag älskar dig ändå.”
Hon kysste honom djupt och Björn slappnade av.
”Ok då” viskade han, nästan för sig själv. Karin log mot honom, gav honom en sista puss och försvann i väg. Björn visste var han skulle sova inatt.
Det var inte förrän han sträckt ut sig på soffan och dragit filten över sig som funderingarna kom tillbaka. Nu var det ute, han var utlämnad, outad. Om Sara visste, då kunde snart vem som helst veta. En rysning gick genom hans kropp.
Fler noveller av samma författare
