Björn och Karin, en cuckolding-novell del 26
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-09-06 09:09:08
Läst:
3 622 gånger
Betyg: 3.7 (7 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kapitel 26
Karin drog morgonrocken tätare kring sig. Nånstans i bakgrunden fanns det en antydan till att sommarvärmen snart var där, men morgnarna var fortfarande kalla och mörka. Hon huttrade till och stoppade in fötterna i ett par mjuka tofflor. Morgnar som den här hade hon inte haft något emot en modern, varm lägenhet. Hon slarvade upp håret i en enkel tofs och gäspade för sig själv. Hon smög ut ur rummet och på vägen ut vände hon sig om och betraktade Björn där han låg och snarkade. Trots kylan hade han sparkat av sig täcket och hon betraktade honom en sekund med ett kärleksfullt leende spelande i mungipan. Det var omöjligt att inte låta blicken dras till den lilla metallburen som fjättrade in hans morgonstånd. För en sekund övervägde hon att väcka honom och retfullt kyssa hans hårda kuk mellan spjälorna, men nej. Det var inte en sån morgon.
Istället kvävde hon en ny gäspning och masade sig ut i vardagsrummet. Hon böjde sig ned och slängde in några vedträn i kaminen innan hon gick ut i köket för att göra kaffe. Hennes tankar hoppade mellan behovet av att fylla på vedförrådet, och hennes snarkande man som låg där och sov. Hennes cuckold.
Karin skrattade till för sig själv över att han på något plan verkade ha trott att de var klara nu. Eller, det trodde han förstås inte, rättade hon sig själv. Inte egentligen. Men hon kunde inte låta bli att le åt hur chockad han sett ut när hon redan morgonen efter att han sett henne och Peter, hade plockat fram kukburen igen.
”Redan…?” hade han sagt med resignation i rösten. Hon hade lett och nickat åt honom. Hon hade nästan kunnat höra frågans fortsättning; jag trodde att, efter igår, tänkte om… Men nej.
”Jag är rädd…” hade hon sagt och varken då eller nu kunnat låta bli att le åt det hela, ”jag är rädd att det här är din nya vardag”
”Jag trodde… efter igår…”
”Efter det som hände igår är du min cuckold på allvar. Eller hur?”
”Mmm”
”Då får du nog inse att din kuks dagar i frihet är över”
Han hade inte sett nöjd ut, men gjort som hon sa. Nu kunde hon tänka tillbaka på hans nästan desperata blick när hon hade stängt igen det lilla hänglåset och kärleksfullt klappat på hans fängelse. Hon hade inte kunnat låta bli att ge hans pung en kyss och han hade reagerat precis som hon hoppades.
Karin mätte upp kaffe och räknade tyst för sig själv. Fyra rejäla skopor kaffe borde sätta igång hjärnan. Skulle Björn klara fyra veckor? Hon trodde inte det, inte än i alla fall. Han brukade vara angelägen efter några dagar och fullständigt desperat efter en vecka. Två var antagligen ren tortyr. Hon nickade för sig själv när hon bestämde att det skulle gå minst tre veckor. Nu hade han redan väntat några dagar och hon log åt sig själv inför tanken på att han skulle behöva vänta tio gånger så lång tid till.
Samtidigt som hon stod och väntade på kaffebryggaren kunde hon inte låta bli att reflektera över varför hon ville göra så mot honom. Morgonen var alltid Karins stund för att få tänka ifred; innan jobbet och vardagen krävde hennes närvaro kunde hon ägna en timme åt att bara känna efter. Nu betraktade hon hur kaffet sakta rann ned i kannan och funderade på varför hon trivdes så med att se honom lida lite. Och hon insåg att hon inte hade något svar. Inte egentligen. Det var bara så det var.
Hon hade verkligen försökt analysera det, fundera över om det fanns någon återhållen ilska djupt inom henne, någon tagg i relationen. Men det gjorde det inte, och fortsatte hon leta efter det fanns bara risken att hon uppfann en anledning istället. Hon fick helt enkelt acceptera att det fanns ett stråk av sadist i henne. Precis som hon hoppades att Björn accepterade att det fanns en del av honom som gillade att bli behandlad så här.
Att hon älskade hur Peter ibland behandlade henne förvånade henne inte alls. Hon hade i många år önskat att Björn skulle ta i lite mer, göra vad han ville med henne, bara ta för sig. Peter hade klivit in och levererat det Björn inte kunde, och även om en del av det han gjorde med henne gjorde ont älskade hon varje sekund av det. Däremot förvånade det henne att hon kunde känna samma njutning av att vara dominant mot Björn. Det hade hon inte sett komma.
Hon ryckte lite på axlarna och hällde upp kaffe åt sig själv. Det smakade bittert och starkt, precis som hon ville ha det på morgonen. Hennes telefon plingade till och hon såg att det var Sara som bekräftade att de skulle äta lunch ihop. Alldeles strax skulle vardagen smyga sig på och rensa bort de snuskiga tankarna från hennes sinne för en stund. Alldeles strax.
Hon hällde upp mer kaffe åt sig själv och åt Björn och gick in till honom i sovrummet. Han hade redan vaknat till och låg och läste på sin telefon. Karin log åt sin man, rufsade om hans hår och ställde hans kaffe på sängbordet. Hon drack lite av sitt eget kaffe samtidigt som hon började rota omkring i garderoben.
”Åker du snart eller?” frågade han henne.
”Mmm, ja, eller om nån timme kanske”
”Ok”
Hon återgick till att hitta något bra att ha på sig och tystnade en stund. När hon var någorlunda nöjd med sitt val satte hon sig på sängkanten bredvid Björn.
”Jag tänkte…” sa hon, och han tittade upp på henne. ”Jag tänkte höra om, vad du tycker, om det vore ok om jag berättade för Sara?”
För en sekund fick han något panikartat i blicken och såg helt ställd ut. Hon skrattade till åt hans reaktion.
”Jag frågar bara, Björn”
”Helst inte”
”Inte? Jag menar inte att berätta precis… allt” Hon skrattade till. ”Men i alla fall en del. Det mesta, kanske.”
”Helst inte” upprepade han igen. Hon hörde hur defensiv han lät.
”Hon…” Karin ryckte lite på axlarna. ”Hon vet ju om det… det där som hände med Peter. Och jag tror att hon liksom anar att det är något. Så det kanske är bättre att…”
”Jag skulle ju aldrig kunna se henne i ögonen igen”
Karin skrattade förvånat till.
”Va? Varför inte?”
Blicken han gav henne tycktes säga att han just där och då trodde att hon var dum i huvudet. Hon skrattade till igen.
”Jaja, jag fattar” sa hon. ”Men du har faktiskt inget att skämmas över.”
Björn suckade tungt.
”Jag vet inte det jag…”
Karin satt fortfarande bredvid Björn i sängen, och i ögonvrån kunde hon se hur hans kukbur avtecknade sig under täcket. Hon strök en hand över hans bröstkorg.
”Jag säger inget, om vi inte är överens om att det är ok” sa hon. ”Jag vill att du ska kunna lita på mig”
”Tack.”
”Men… jag hade ju gärna kunnat dela med mig lite. Få prata med någon annan. Och ja, jag inser att det är svårt för dig.”
Karin kunde se hur utbuktningen i täcket rörde lite på sig och hon skrattade förvånat till.
”Björn, är det så att du…? Att du tänder lite på tanken att jag berättar för andra?”
Hon såg hur han blev röd i ansiktet och han mumlade ett ”nej”, men nu var hon övertygad. Karin drog ned täcket och exponerade honom. Hans kuk försökte bli hård där inne i sin bur, det var uppenbart. Hon fnittrade till och la en hand runt hans bur. Med ett fast grepp runt buren kunde hon simulera en avrunkning, och hon märkte att det hade effekt på honom.
”Så du tänder absolut inte på att jag kommer berätta för Sara om min älskare?”
Björn svarade inte, men i ögonvrån såg hon hur han nästan omärkligt skakade på huvudet. Hon fortsatte dra handen över hans fjättrade kuk.
”Ok. Då måste det vara något annat som får den här att hårdna. Det kan ju inte vara att … att jag ska berätta för Sara om hur jag behöver få något annat, för att den här inte duger för mig längre?”
”Hnnn” kved Björn där bredvid henne. Karin skrattade till och släppte hans kuk. Han gav henne en desperat blick.
”Synd” sa hon. ”För hade det varit av den anledningen, kanske jag hade passat på att släppa ut dig nu…”
”Snälla…”
”Snälla vad?”
”Snälla… släpp ut mig!”
Karin böjde sig ned och gav hans plågade ollon en puss mellan burens spjälor. Så tittade hon upp på sin man med ett stort leende.
”Tyvärr tror jag inte det hinns med idag vännen”
”Men… du får berätta!”
”Åh, det kommer jag göra. Men det ändrar inte på den där situationen är jag rädd.” Hon nickade mot hans fjättrade kuk.
”Snälla…?”
Karin fnittrade till och skakade på huvudet.
”Drick ditt kaffe nu. Jag åker om en stund.” Hon vände sig om och var på väg ut ur rummet, men så vände hon sig mot honom igen.
”Jag ser fram emot när ni ses nästa gång!”
Fler noveller av samma författare
