Björn och Karin, en cuckolding-novell del 22
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-09-06 09:08:20
Läst:
2 906 gånger
Betyg: 3 (5 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kapitel 22
”Vore det så hemskt då?” frågade Karin, och hon försökte låta så disträ och helt-apropå som hon över huvud taget kunde. Sara tittade på henne med en häpen min och frös till mitt i en rörelse. Karin förstod att Sara tyckte att ja, precis så hemskt vore det nog.
”Du skojar?”
”Jag vet inte” sa Karin och försökte avdramatisera det hela genom att rycka lite på axlarna. Hon låtsades koncentrera sig några sekunder på att räkna bestick innan hon tittade upp på sin väninna. Sara hade återgått till att hacka lök men gav Karin en blick som om hon tyckte att hon inte var riktigt klok. Och det hade hon kanske rätt i.
”Jag vet inte” började hon om, ”och jag menade inget med det. Men… chansen att alla är varandra trogna hela livet är väl … jag vet inte, inte jättestor?”
”Hm” sa Sara, och hon lät ganska avvisande. Karin kände en våg av besvikelse välla upp inom sig. Hon hade ändå nånstans trott att hennes väninna skulle vara i alla fall lite öppnare för … tja, för någonting, någon tanke om förhållanden som inte var direkt kopierad ur Cosmopolitan.
”Jag menar… ” Karin funderade på vad hon egentligen menade. Hon hade bara menat det som en oskyldig kommentar, nästan något skämtsamt. Men kanske hade hon också sagt det för att hon bar på någon längtan att få prata ut lite med någon annan. ”Jag menar bara att du inte ska ha dåligt samvete för att du tänker tanken. Det gör jag också, det gör väl alla”
”Nä, nä, visst” sa Sara utan att låta helt övertygad. ”Det är klart att man kan tänka saker. Men jag skulle aldrig, aldrig kunna vara otrogen”
Karin suckade lite för sig själv. Hon ställde ut tallrikar åt dem och tog ut vinflaskan ur kylen. Hon gav sin väninna en lång blick och såg på henne där hon stod och hackade grönsaker. Sara var en snygg ung kvinna. Hon skulle inte ha några problem att hitta en man för en natt, eller bara flirta lite. Gudarna visste att hon nog skulle må bra av det.
”Och vad skulle du säga om jag sa att jag gjort det?” frågade Karin. Hon hade vänt ryggen till men kunde höra hur Sara flämtade till och hur hon tappade kniven ned på köksbänken.
”Va?!” ropade hon, med ett förvånat skratt i rösten. ”Du skojar?!”
’Nej’, tänkte Karin. Jag skojar inte. Men hon log mot sin väninna. Herregud vad jag behöver få öppna mig för någon, tänkte hon. Någon som inte är involverad i allt vansinne som händer. Någon som…
”Klart jag skojar” sa hon istället. Sara gav henne en lång blick innan hon återgick till sitt.
Några timmar senare hade de ätit upp och plockat undan. Karin sjönk ned på huk vid kaminen och la in några vedträn. Nästan som en eftertanke kände hon hur stringtrosorna skar in mellan hennes skinkor. De var inte helt bekväma, och hon kände sig fortfarande dum som hade dem på sig. Dum, men sexig. Hon visste inte, men kunde tänka sig, vad Björn tyckte om dem. Men hon visste också att hon bara hade känt sig fånig om hon börjat använda såna underkläder för hans skull. När hon gjorde det för Peter, å andra sidan … Plötsligt kändes det bara sexigt. Om än obekvämt.
”Du skojade förut va…?” Sara satt kvar vid bordet, men tittade intensivt på henne när hon ställde sin fråga. Karin hörde på sin väninna att hon började bli ordentligt berusad av vinet. Hon hörde också att Sara lät mer nyfiken än fördömande den här gången. Vinet slätar över moraliska betänkligheter, tänkte hon. Hon reste sig och satte sig vid bordet igen och gav Sara ett litet leende.
”Vad skulle du tänka om mig om jag inte skojade?”
Sara bara gapade, och Karin såg att hon försökte avgöra vad det var Karin egentligen sa till henne. Hon satt först bara tyst och de tittade på varandra under några långa sekunder.
”Jag var väldigt nära…” sa Sara plötsligt, mellan sammanbitna tänder. ”Stefan skulle nog säga att det var över gränsen, men jag vet inte…” Hon gav Karin en plötsligt desperat blick och tog en stor klunk av sitt vin.
”Jag tyckte du sa förut…” svarade Karin och följde sin väninnas exempel med vinet. Sara skakade på huvudet.
”Känns som jag skulle aldrig kunna… och jag kunde inte gå hela vägen. Men herregud, vad det kändes fantastiskt att vara åtrådd igen!” Hon skrattade till, fortfarande med något nästan desperat i rösten. Som för att markera sin poäng nickade hon resolut på huvudet.
”Jag förstår det” svarade Karin och log mot Sara. ”Jag förstår dig verkligen”
Sara förstod inte den öppning i samtalet som Karin hade försökt ta, och fortsatte istället, nästan för sig själv. Hon hade blicken långt borta.
”Det är så klyschigt, men det var på Helenas möhippa… Helena, du vet? Hon den rödhåriga som arbetar på Åhlens och…”
”Skit samma!” Karin skakade på huvudet och skrattade till.
”Vi stannade kvar på ett ställe och dansade lite och … ja, jag och några av de andra. Och det var väl något med…” Sara ryckte på axlarna. ”Möhippa, giftermål. Man börjar fundera över hur man har det själv du vet. Och… och jag kände mig fin.”
”Mmm” sa Karin uppmuntrande.
”Fin, och ändå ful du vet? För Stefan, han har inte… Vi hade väl inte ens rört vid varandra då på fuckin jävla skitlänge du vet. Det pajar ens självförtroende. Så…” Hon tystnade. Skrattade åt sig själv.
”Så?” frågade Karin.
”Du får fan aldrig säga något, ok? Aldrig!”
”Herregud” sa Karin och menade det, ”självklart inte!” Sara tittade på henne en lång stund, först med en allvarlig blick och sedan började hon le allt större, nästan för sig själv. Hennes ögon glittrade till.
”Alltså jag vet inte ens vad han hette. Men jag…” hon mumlade något för sig själv och fnissade till.
”Du…?”
”Fan Karin, säg inget till nån. Nånsin! Jag…” Hon fnissade till igen, harklade sig. ”Jag sög av honom, inne på toaletten, ok? Helt sjukt!”
Karin kunde inte hålla tillbaka ett förvånat skratt och slog handen för munnen.
”Är det sant?!”
Sara nickade till svar, och Karin såg att hon talade sanning.
”Så lät det inte förut…”
”Nej” sa Sara allvarligt. ”Och jag…” Hon ryckte på axlarna. ”Jag skäms väl, helt enkelt. Jag…”
”Jag tycker inte du ska skämmas”
”Vet du vad? Efteråt. Jag kände mig så jävla … glad, och… mäktig?”
”Mmm…?”
”Jag gick hem med… ” Sara fnissade till igen och skakade på huvudet. ”Med smaken av honom i munnen, om du fattar… och kände mig så mäktig och sexig. Men sen… ” Hon suckade till. ”När jag kom hem, hörde Stefans snarkningar, tittade till Algot och bara… så billig.” Hon snörvlade plötsligt till. Karin sträckte ut sin hand och kramade om sin väninnas arm.
”Det är klart man inte vill gå bakom ryggen” sa hon, lågt men bestämt. ”Men du ska inte skämmas över att du ville känna dig åtrådd igen. Verkligen inte”
”Fast det gör jag. Vem fan gör något sånt liksom.”
”Ja du…” Karin harklade sig och tittade upp på sin väninna. ”Jag vet i alla fall någon mer som gör något sånt”
Fler noveller av samma författare
