Björn och Karin, en cuckolding-novell del 17
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-09-06 09:07:31
Läst:
2 960 gånger
Betyg: 3.4 (6 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kapitel 17
Björn kände sig plötsligt fånig i sin för stora fotbollströja. Han tyckte nog att han kunde koderna som gällde på en läktare, men hade tänkt att i det här sammanhanget behövde han inte bry sig om sånt. Peter kunde en del om fotboll, men verkade inte vara en sån person som brydde sig om hur man klädde sig på en läktare. Björn trodde, eller ville kanske snarare tro, att Peter mer var vikingahjälm och dräng-fylla på någon företagsresa till ett EM-kval. Han hade ungefär samma uppfattning om de flesta som ville se en fotbollsmatch på O’Learys och hade därför tänkt att han skulle smälta in i sin tröja.
Han smälte absolut inte in.
Det var en söndagseftermiddag, och även om många var lediga inför påsken nästa vecka var stället på sin höjd halvfullt. Ungefär hälften av de som var där verkade fullständigt ointresserade av sport och åt själlös mat med sina uttråkade barn, och den andra hälften - de som ändå kollade på tv-skärmarna - såg definitivt ut att passa bättre in på en läktare än vad han själv gjorde just nu. Han svor tyst för sig själv.
Så kände han igen Peter när han kom in genom entrén, och lite tveksamt höjde han ena armen i en lam hälsning. Han hade ångrat sig halvvägs och låtit armen liksom bli hängande i luften, vilket bara gjorde att han kände sig ännu dummare. Peter kom fram, flinade åt hans mundering och sträckte fram en näve och hälsade. Stone Island- jacka. Björn svor för sig själv igen.
De stod där under en plötsligt pinsam tystnad några sekunder, innan Peter dunkade honom på axeln och frågade om han ville ha något att dricka. Björn nickade och pekade på ölkranen, eftersom han insåg att han inte skulle kunna överrösta grabbgänget som börjat sjunga nån fånig Arsenal-låt. Peter trängde sig fram i baren och beställde och kom strax tillbaka med varsin öl och något som Björn bara kunde gissa var Jäger. Vem fan köper sån skit.
De tog sig bort till den lite lugnare delen och satte sig med sina öl och sina shots. Peter nickade lite åt inget särskilt, som om han ville bekräfta något Björn tänkte på. ’Du är en idiot’ tänkte Björn intensivt och hoppades att tankeöverföringen skulle lyckas. Varför, varför hade han gått med på det här?
”Arsenal” suckade Peter och skakade på huvudet. ”Det är fan något konstigt med medelålders svenskar som tror att de är ’vi’ med ett engelskt fotbollslag.”
Björn kände plötsligt hur han började gilla sin frus älskare lite mer.
”Så, vad tror du då?” sa Peter och nickade mot tv:n.
”Tja” sa Björn och ryckte lite på axlarna, ”jag har spelat på Malmö-vinst”
”Bra där!” skrattade Peter. ”Spela aldrig med hjärtat. Men fan om de djävlarna går vidare, vem fan stoppar dem då… Skål då kompis!”
Han höjde sitt shots-glas och svepte det och Björn hängde på i brist på bättre alternativ. Fernet. Den bittra spriten brände i hans strupe och han gjorde allt för att inte börja hosta. Han tittade lite på Peter och undrade varifrån den plötsliga ’vi grabbar’- inställningen kom ifrån. Först knullar jag din fru och sen är vi supar-polare?
”Jag fixar två till” sa Peter och innan Björn hunnit protestera försvann han iväg mot baren. Men lika bra att gilla läget, han skulle i alla fall inte jobba i morgon. Han följde den småtrista matchen och och försökte samla tankarna. Peter satte sig igen och ställde fram två nya glas med djävulsdryck, men Björn lyckades hålla dem väntande genom att ivrigt klunka i sig av sin öl. Helvete, jag kommer bli dyngpackad, tänkte han.
”Är han något att ha?” undrade Peter och nickade mot tv:n. Björn nickade lite och harklade sig. Lika bra att ge honom en chans i alla fall.
En stund senare hade de bränt igenom varsin öl och ytterligare en omgång och Björn började ändå motvilligt uppskatta Peters sällskap. De hade pratat fotbollstaktik och positionering på planen på ett sätt som Björn sällan kunde göra med andra, hur intresserade av fotboll de än hävdade att de var.
”Så” sa Peter när de tystnat en stund. ”Allt bra mellan dig och Karin?”
Björn kände hur han slog undan blicken och tystnade en stund. Peter nickade lite för sig själv och såg sig omkring.
”Ganska schysst ställe ändå, det här” sa han, nästan lite för sig själv. ”Men vad säger du?”
Björn tittade på tv-skärmen och försökte verkade så oberörd som möjligt.
”Jo” sa han lite dröjande, ”det är … det är det väl”
”Så du gillar … hur ni har det?”
”Det sa jag inte”
”Vad säger du till henne då?”
Björn kände hur han surnade till, och slets mellan att inte visa det och att vilja ge Peter en avhyvling. Vem fan trodde han att han var? Björn stirrade ilsket på matchen, och insåg att han som i förbifarten la märke till att hemmalaget just gjort mål. Hans chans att vinna något på kvällens spel sjönks om en sten. Han insåg att han just där och då inte orkade bry sig så mycket. Tankarna på Karin kom emellan.
”Måste vi verkligen…?” sa han till Peter, fortfarande med blicken på tv:n. ”Jag missade för fan just ett mål”
”De kommer ändå förlora” sa Peter, ”och vi måste väl inte. Men det kan väl vara bra att prata med någon om det du upplever. Sorry om du tycker jag lägger mig i”
Björn suckade och tog en rejäl klunk öl. Han satt tyst en stund. Peter hade på ett sätt rätt, det fanns ingen han kunde anförtro sig åt. Förutom Karin då. Men Peter hade väl träffat en öm punkt; de pratade inte så mycket om det. Inte så mycket som de kanske borde, i alla fall. Han visste att Karin ville, men han var samtidigt orolig vad som skulle hända då. Han ville inte ens erkänna för sig själv vilka känslor allt som hände väckte hos honom, och han visste att Karin skulle dra det ur honom. Han var inte säker på hur hon skulle använda den informationen. Men det verkade vara som ur askan i elden att istället lägga den informationen hos hennes älskare.
”Nej…” sa han. ”Eller alltså, det är väl ok. Jag fattar att du… inte menar något illa” Han visste inte själv om han bara menade deras samtal här och nu. Han ryckte lite på axlarna. ”Och du har väl rätt. Vi har väl inte pratat så mycket den senaste tiden om … det. Inte jag i alla fall”
”Hm” sa Peter och nickade lite tankfullt. ”Och varför inte?”
”Jag…” Björn suckade igen. ”Fan, jag går och köper oss en öl till”
Han gjorde som han lovat och gick bort till baren. Hans tankar snurrade åt alla håll och han försökte få en minut bara för att samla tankarna, fatta vad som hände med honom. Men det fanns ingen sån ro att få i en sportbar.
”Vad?” sa bartendern och Björn beställde två öl och två shot. Han betalade och trängde sig tillbaka till Peter som nickade till tack.
”Två- ett nu”
”Hm, va?” Björn tittade upp på tv:n och förstod. ”Jaha, ja det var då själva fan”
Han ställde ned glasen och satte sig. Peter lyfte sitt glas som för att skåla med honom och han hann inte hindra sig själv från att själv höja sitt glas. Han tyckte ölen smakade ovanligt bittert. Men den började också få effekt. Han kände sig mer avslappnad än för en stund sen.
”Jag har väl svårt att prata om det, för att jag… vad fan ska hon tro om mig.” Orden kom så plötsligt att han förvånade sig själv. Han tittade ned på bordsskivan och rörde fingret i märket som hans glas gjort. ”Vilken jävla man reagerar… ja, men så”
”Att hon ska tappa respekten för dig?”
”Mmmm”
”Hon älskar verkligen dig. Fan, du inser väl själv att jag inte har någon anledning att ljuga om det. Och det gör hon verkligen. Vi pratar en del vi med, och det är jävligt uppenbart att hon respekterar dig.”
Björn skakade lite på huvudet.
”Fan, vet du vad… vad jag gjorde när jag fattade att hon varit otrogen?”
Peter svarade inte. Björn funderade på om han visste, eller om han bara gav Björn en chans att själv samla orden. Han tog en stor klunk öl till.
”Jag köpte blommor till henne”
”Ok, så … Så du ville visa att du älskade henne? Trots allt?”
”Antar det” mumlade Björn. ”Eller så ville jag … ja, det ena utesluter ju inte det andra. Jag ville inte förlora henne. Jag var jävligt arg också, men den … den tanken la sig över allt annat”
”Och nu? Du kommer ju inte förlora henne, det inser du väl? Inte på grund av mig i alla fall”
”Vilken man reagerar så…” sa Björn, nästan till sig själv. ”Och om hon ändå hade kvar nån som helst respekt för mig efter det… och efter…”
”Efter det som hänt sen, menar du?” Peter väntade inte på hans svar. ”Jodå, hon kan respektera dig ändå. Kanske mer om du är ärlig mot henne”
”Vad menar du?”
”Det vi pratar om. Att du inte vågar erkänna för dig själv eller henne att du faktiskt gillar en del av vad som händer. Du behöver inte gilla allt, men… Ja vad fan, jag tror att Karin tänder på att se dig lite förödmjukad. Eller tror, jag vet att hon gör det. Och hon kan respektera dig ändå.”
”Så, vad fan är det du säger?”
”Jag vet inte… Jag är lite full och försöker väl mest släta över lite av mitt eget dåliga samvete. Jag går och pissar”
Björn nickade, mest åt sig själv för att Peter redan hade försvunnit iväg. Han tittade upp mot tv:n. 3-1 och det kändes som om den här matchen passade hans nuvarande liv alldeles utmärkt. Han såg sig runt och med en tillfällig upprorsstämning bubblande i sig tog han en stor klunk av Peters öl.
”Alright” sa Peter när han kom tillbaka. ”Jag ska inte lägga mig i. Men jag kan ju se att din brud verkligen älskar dig, och respekterar dig… Och att ni verkligen behöver prata om vad som händer. Så då är det ju jävligt dumt att du inte vågar snacka med henne för att du får för dig saker.”
”Ok, ok. Jag… jag ska. På något sätt”
”Gör det” sa Peter och nickade åt honom. ”Om du inte kan ta allt på en gång, så… Visst. Men börja nånstans”
”Med vad?”
”Fan vet. Visa att du är med på tåget. Jag vet att Karin tycker det är konstigt att du inte vill se på, att du inte sagt något”
”Se på?”
”Oss”
Björn frustade till av ett förvånat skratt.
”Glöm det”
”Jaså? Vill du inte det?”
”Nej, för fan!” ljög han. Som för att understryka allvaret i vad han sa drack han upp resten av sin öl i ett svep. För sent insåg han att det nog bara såg ut som att han försökte få styrka av drycken. Han satte ned glaset och upprepade orden för sig själv, tyst. ”Nej för fan”
”Vi såg dig. Där när du smög på oss i ert vardagsrum för några månader sen”
”Jag smög inte”
”Nänä, visst. Men du hade fan inte bråttom iväg.”
”Jag…”
”Det är väl helt naturligt att du vill se på. Det vill nog alla män i din situation”
”Du” svarade Björn och sänkte en stor klunk av sin öl, ”alldeles bortsett från att det här är helt hypotetiskt så tror jag fan inte jag skulle klara av att se det. Det är sjukt nog allt annat som pågår, fan att vi bara sitter här…”
”Varför skulle du inte klara det?”
Björn frustade till av skratt.
”Varför…?” Han skakade på huvudet. ”Behöver jag ens förklara det? Jag vet inte vad du haft för relationer innan, men du fattar väl hur jävla jobbigt det vore…”
”Svartsjuka, menar du?”
Björn nickade stelt.
”Tja” sa Peter och skrattade till nästan åt sig själv, ”jag skulle bli jävligt besviken om vi inte gjorde dig svartsjuk”
”Alltså jag förstår mig inte… förstår mig inte på dig” Björn skakade på huvudet och kände att han började bli rejält full. Peter gav honom en vadå-då- blick. ”Ena stunden är du liksom polare och my man och vi ska hänga och vara vadå, kompisar? Sen säger du sånt, att du vill…”
”Jag vill att vi ska kunna vara polare” svarade Peter och lyckades se uppriktigt förvånad ut. ”Det är väl inget konstigt? Du är en sjukt stor del av Karins liv, du är schysst, vi har mycket gemensamt”
”Och… det andra?”
”Det är en jävla rush” sa Peter och ryckte lite på axlarna. ”Och ja, vadå? Jag gillar att se dig krypa lite. Inte hela tiden, men när jag är med Karin. Fan, hon gillar att se dig krypa. Jag kanske är ny i sånt här, men det är väl jävligt uppenbart även för en nybörjare att hon gillar det.”
”Jag…”
”Du är ju hennes… cuckold.” Björn såg sig om i panik när Peter sa det, men det var ingen som varken hörde dem eller brydde sig. ”Jag har läst på lite, börjar fatta grejen. Det gör väl du också. Och sorry, men jag är gärna din polare här inne…” Han lät orden hänga lite i luften. ”Men det gör mig jävligt hård att tänka på att tränga in i din fru när hon har ögonkontakt med dig.”
Björn var svarslös.
”Lova mig att i alla fall fundera på det”
Björn tänkte efter och nickade åt Peter. Mer än allt annat ville han få slut på samtalsämnet. Peter höjde sin shot mot honom och nickade åt Björn att ta sin.
”Skål då!”
Björn svepte sitt glas och frustade till.
”Jag borde nog…” sa han och reste sig.
”Fan, stanna. De lär inte hämta upp det” - Peter nickade mot tv:n - ”men vi kan väl kolla klart. Jag bjuder på nästa runda. Kom igen”
Björn satte sig ned igen. Han fattade inte vad han höll på med. På ett sätt hade han trevligt, på ett annat sätt… Hela situationen kändes så absurd. Peter reste sig istället och klappade honom på axeln.
”My man!” Han försvann iväg mot baren och Björn kände efter. Tredje eller fjärde ölen på en och en halv timme, sprit på det. Rummet var inte helt stabilt. Men den overklighetskänsla han upplevde hade inte bara med alkoholen att göra, tvärtom. Det var som att alkoholen fick honom att tänka klarare, tydligare. Men varje gång han landat i en tanke kom det någon kommentar från Peter eller något som Karin hade sagt tidigare och ställde allt på ända. Han skakade på huvudet åt sig själv.
”Jag funderar på en sak” sa Peter. ”Karin hörde av sig förut. Jag tänkte svara, men så insåg jag att det kanske är bra att jag kollar med dig först”
Björn kände hur hans puls ökade. Karin hade hört av sig till honom. Sen insåg han att herregud, det är klart att hon hade gjort. Men han insåg också att det här gav honom en möjlighet att få en inblick i vad som pågick där bakom hans rygg.
”Ja-jaha..?” sa han och kände sig omedelbart dum. ”Hon hörde av sig? Och sa vadå?”
”Skrev” sa Peter och sköt över sin mobil till honom. Björn stirrade fånigt på meddelandet. Nog var det från Karin. Han tittade på profilbilden, tittade på meddelandet. Tittade igen.
”Vad gör du med mig. Herregud, vad gör du med mig och min fitta. Vi längtar redan till nästa omgång. När kan vi ses? Kan vi få till något på lördag igen? I veckan?”
Björn läste meddelandet om och om igen. Han borde inte vara chockad, han hade redan fått konfrontera värre saker än det här. Men det blev så konkret. Han skakade på huvudet och lämnade tillbaka mobilen. Drack djupt av sin öl.
”Så, vad säger du?” sa Peter, fortfarande med blicken på matchen. ”Vad ska jag svara?”
”Vad frågar du mig för? Det är väl inte den enda gången ni messat om att ses”
”Nej” svarade Peter och skrattade till, ”det är det verkligen inte. Men jag försöker vara lite schysst här. Vad känner du Björn? Vill du att vi väntar till nästa helg? Eller kan vi få till något nu i veckan?”
Björn tänkte efter. ’Nu i veckan’ innebar att typ - han skrattade till åt tanken - träffa Peter någon av påskdagarna. Hur jävla långt har detta gått egentligen, tänkte han. Snart kommer han väl hem till oss i tomteskägg. Ger Karin ett tomteskägg. Han skrattade till åt sig själv.
”Vad?” sa Peter.
”Nä inget”. Han skakade på huvudet igen. Så sjukt tråkigt skämt. ”Jag … vad fan vet jag”
”Jag tror du vet att Karin vill träffa mig så snart som möjligt.” Peter nickade åt sin telefon. ”Du behövde nog inte se det där för att inse det, men…” Han ryckte på axlarna och lät resten av meningen hänga i luften.
”Men du får en chans att visa henne att du är med på båten” fortsatte han. ”Istället för att hon och jag styr upp det, hur vore det om du frågade Karin om ni skulle träffa mig på… säg på påskdagen”
”Vi ska iväg till släkt och…”
”Mmm. Och kommer hem på kvällen”
”Jo, men…”
”Vad säger du, ska du inte ta och höra av dig till Karin nu och föreslå något?”
”Du, jag tror inte det”
”Nähä. Och när hon föreslår det istället, hur ändrar det på saker och ting?”
”Eh… det är väl annorlunda”
”Ja, men inte på något sätt som ändrar din situation. Men om du visade henne lite samarbetsvilja…”
Björn nickade för sig själv. Ja kanske. Nån del av honom ropade att han bara blev manipulerad, men han orkade inte lyssna mer på sig själv.
”Jag skulle vilja att vi var hos er igen Björn, och kanske fortsatte vårt samtal som vi hade senast. Men jag blir glad om du är med och driver på. Det skulle Karin uppskatta också, det vet jag”
Peter reste sig upp bredvid honom.
”Jag ska bara pissa igen. Ta och fundera på ett meddelande till henne i alla fall, medans jag är borta”
Björn suckade igen, men tog upp sin telefon. Den vägde tungt i hans hand. Han drack ännu mer av sin öl, fortsatte stirra på sin mobil. Och började skriva. En stund senare kom Peter tillbaka, och väntade tyst bredvid honom.
”Få se” sa Peter när Björn tog en paus i skrivandet. ”Mm, bra. Ta och skicka det nu. Det kommer kännas bättre sen”
Björn tittade på meddelandet.
”Hej älskling, har det bra. Hoppas du har det också. Vi borde sätta oss ned och prata nån dag, på riktigt, om allt som händer. Jag funderade på om vi skulle bjuda över Peter på söndag kväll. Vi borde ju vara hemma från din mamma ganska tidigt. Du kan väl fundera på det. Älskar dig”
Han tryckte på ’skicka’ och en rysning gick genom hans kropp.
Fler noveller av samma författare
