Björn och Karin, en cuckolding-novell del 15
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-09-06 09:07:12
Läst:
3 402 gånger
Betyg: 3.3 (7 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kapitel 15
Hela huset sjöd av aktivitet. Det var skrammel och skratt från köket, barn som sprang runt och skrek, folk som kom och gick ett ständigt skval från tv:n i vardagsrummet. Björn kände mig minst sagt mätt på intryck och människor och han hade äntligen lyckats dra sig undan till gästsängen där han låg och pustade ut och spelade mobilspel.
Det var dagen före julafton och de hade åkt upp till Karins föräldrar för att fira jul. Björn suckade trött. Visst var det trevligt att träffa dem, men skulle sanningen fram hade han nog tyckt att det räckt bra att stanna över dagen. Istället skulle de spendera hela julhelgen här och därför njöt han av varje sekund han fick ifred.
Inte för att han hade något emot Karins familj, men det var ofrånkomligt att det hela blev lite intensivt. Och de senaste månaderna hade varit intensiva så att det räckte ändå. Han kunde knappt förstå att allt hade hänt så fort.
Som alltid räckte det med att han tänkte på situationen med Karin och Peter för att han skulle tappa koncentrationen på annat. Björn kände hur hans kuk växte till sig och han la undan mobilen. Med en sista blick på dörren för att åter säkerställa att det faktiskt var stängt knäppte han upp jeansen. Han greppade tag i sin nu stenhårda kuk och började tänka på Karin. Karin och Peter. Karin och han.
Trots att han låg där och runkade kunde han inte helt slå ifrån mig den nervösa svartsjukan. Björn visste inte vad det var Karin planerade, men hon hade antytt att det var dags att ta steg framåt, gå vidare. Björn visste inte vad det innebar, men kunde i alla fall gissa. Kanske att få se på när de knullade. Han stönade högt vid tanken.
Ute i huset hörde han hur någon började ropa att det snart var mat och med en suck knäppte han jeansen. Efter några minuter såg det ut som att han kunde vistas bland folk igen och masade sig upp och ut i köket.
Karin höll på att duka fram mat tillsammans med sin mamma men tittade upp på honom och deras ögon möttes. Hennes ansikte sprack upp i ett stort leende och hennes blick gnistrade till.
Det slog honom att det var precis såna stunder som gjorde det värt allting. Björn kunde inte förneka att Karins äventyr med Peter också hade tänt någon ny-gammal gnista i deras förhållande. Han kunde inte förklara varför men han hade inte känt mig så här förälskad och tänd på henne på länge, och han märkte att hon kände samma sak.
Trots att de snart satt och småpratade med hennes familj och släkt möttes deras ögon gång på gång, och det tog inte många minuter innan hennes fot började smeka honom under bordet. Det var som att de delade på en stor hemlighet, något som förenade dem djupare än innan. Enda nackdelen var att den förälskade och kåta stämningen gjorde att han hade svårt att koncentrera sig på maten. Eller samtalen för den delen.
”Förlåt, va?” sa han till Karins pappa, som tydligen hade sagt något till honom.
”Jo jag sa att ni också verkar ha haft en bra höst.”
Björn log stort och tittade på Karin. Hon log tillbaka och fnissade till.
”Ja verkligen” svarade han. ”Den bästa på länge”
*
Hennes bröstvårtor stod stenhårda och Björn njöt av känslan när hennes bröst pressades mot hans lika nakna bröstkorg. Hennes bröstvårtor kittlade honom när hon sakta kysste sig ned över hans hals och ner mot hans mage.
”Inte ikväll” viskade hon. ”De kommer höra. Om du lovar att vara tyst” - hon la förföriskt ett finger över hans läppar - ”så ska jag göra det skönt för dig ändå”
Han lutade huvudet bakåt och försökte andas så tyst han kunde när hon tog honom i munnen. Hans ena hand letade sig in i hennes hår samtidigt som hennes tunga började massera undersidan på hans kuk. Trots kondomen var det underbart skönt.
Karin hade sjunkit ned på knä framför honom och han njöt av åsynen, även om han inte kunde låta bli att flina lite åt henne också. Hon hade en tomteluva på sig, vilket var det som fick honom att flina stort, men det som verkligen gjorde hans dag var de fantastiskt sexiga röda strumporna och strumpebandshållaren hon hade på sig.
Mot ett löfte om att vara helt tyst hade Karin långsamt och förföriskt strippat för honom tills hon stod där i sina sexiga underkläder och hans kuk var hård som ett spett. Han hade sett henne i de här underkläderna förr, men aldrig innan fått vara den som njöt av dem på det här sättet. Efter att hon dansat för honom en stund hade hon krupit upp mot hans kropp och börjat kyssa sig ned för hans hals.
Och även om Björn så gärna ville ligga med henne förstod han att hon hade rätt; deras gnisslande gamla gästsäng hade väckt halva huset. Och att få en avsugning av sin sexiga fru var inte fel det heller.
”Du ser” hade hon viskat till honom innan hon gick ner på honom. ”Du vinner också på att låta mig vara en liten slampa”
Nu verkade det som att hon hade rätt. Björn hade svårt att hålla tillbaka sina stön när hon nu började ta honom djupt in i munnen och så, sakta, ner i halsen. Han hörde hur hon hostade till när han kom för djupt in men hon fortsatte ändå ivrigt. Han förde ner båda händerna runt hennes huvud och visade att han ville munknulla henne och deras ögon möttes. Hon nickade så gott hon kunde med hans kuk i munnen och han började jucka mot henne och njöt av känslan och hur hon ibland hulkade till.
Efter en stund fick hon upp en hand och började runka honom samtidigt som hon andades häftigt. Björn kände hur orgasmen började närma sig med stormsteg och hon mötte hans blick och log mot honom. Han kunde inte hålla emot längre; med ett återhållet stön fyllde han kondomen.
*
Björn hade ju kunnat tro att de hade fått tillräckligt kvällen innan, men nästa morgon var han lika kåt igen. Han vaknade med sitt hårda stånd pressat mot Karins stjärt - en av få fördelar med en smal gästsäng - och snart hade hon vaknat till och gned sig tillbaka mot honom. Hans hand hittade hennes bröst och han började kyssa henne i nacken, ivrig att få knulla henne för första gången på över en månad.
Men precis när han började dra ned hennes trosor bankade det på dörren och Karins 7-åriga kusin stormade in. Det var bara att ge upp. Karin flinade mot honom och pussade honom på pannan innan hon reste sig ur sängen och hittade sin morgonrock.
”Om några timmar sticker de till marknaden” viskade hon och Björn kunde bara vänta.
De där timmarna masade sig fram oerhört långsamt. Karins pappa drog med sig honom ut till garaget där de spenderade förmiddagen med att mecka med hans gamla amerikanare. Normalt tyckte Björn att det var ett bra nöje, men när man väntar på att få knulla sin sexiga fru är det svårt att njuta av annat.
Det kändes som en evighet innan alla släktingar och hundar hade pallrat sig in i bilarna men till slut verkade de faktiskt vara på väg. Karin fick än en gång försäkra att det ’inte gjorde nånting’ att de inte fick plats och till slut, till slut var de borta.
Karin stängde ytterdörren bakom sig med ett stort leende.
”Äntligen!” skrattade hon och Björn fångade upp henne i famnen och kysste henne djupt. Hon besvarade hans kyssar ivrigt och de pressade våra kroppar mot varandra. Han lyfte upp henne och fortfarande ivrigt kyssandes bar han in henne till deras rum och vräkte ned henne på sängen. Karin tjöt roat till samtidigt som hon slet av sig sin blus och hans mun hittade hennes bröstvårta. Snart hade de fått av varandra kläderna och så fort han förde upp en hand mellan hennes ben insåg han att det knappast behövdes något förspel.
Björn vände henne resolut om så att hon stod på alla fyra och svankade, och hon stönade högt och visade att hon ville bli knullad. Han började dra min hårda kuk mot hennes blygdläppar.
”Hnnn…” stönade hon när han började sjunka in i henne, men hon drog sig samtidigt undan. ”Åh… Vänta. Vänta.”
Björn stannade upp, fortfarande med kuken precis vid hennes varma och våta hål.
”Glömmer du inte något?” frågade hon med ett leende. Han såg antagligen bara förvirrad ut, redo att knulla henne och oförmögen att tänka på något annat. Hon fnissade åt hans förvirrade min.
”Kondomen”
Björn ryckte till av förvåning. I den upphetsade och täta stämningen hade han fullständigt glömt bort hennes regel, och nu kände han en våg av irritation över att hon envisades med det.
”Men kom igen!”
”Du vet vad som gäller” flinade hon.
Han började säga något men hon tryckte sig bak mot honom och pressade sin våta fitta mot hans kuk. Det var minst en månad sen han hade fått ta henne och han klarade inte av att vänta längre.
”Snabba på” stönade hon. ”Jag vill ha dig i mig!”
Med en svordom slet han sig från henne och började rota igenom väskan efter kondomerna. Till sist hade han fått fatt på dem och började slita upp förpackningen. Karin vände sig om och fick tag i hans kuk och runkade den under tiden. Snart började han ta på den förhatliga kondomen samtidigt som han gav henne en sista desperat blick. Hon log och skakade på huvudet.
Med kondomen på plats tog Björn tag i henne igen och trängde in i henne bakifrån i en enda hård rörelse. Hon skrek till av förvåning och han började sätta på henne så hårt och fort han kunde. Karin skrek till varje gång han stötte djupt i henne och han böjde mig ned över henne och fångade in hennes bröst, nöp henne i bröstvårtorna och kysste henne i nacken. Han tog henne med en nästan djurisk lust och sängen dunkade hårt i väggen. Hennes hand smekte hennes klitoris och snart kom de tillsammans med ett gemensamt vrål.
Efteråt låg hon och andades tungt och log lyckligt.
”Det var inte så dumt trots… den där va?” sa hon och nickade mot kondomen som han precis dragit av mig.
”Nej” svarade han. ”Men… varje gång Karin?”
Hon nickade.
”Varje gång.”
Han kunde bara sucka till svar.
”Åh. Fan så skönt” sa hon och lutade sig nöjt tillbaka i sängen.
”Så det är fortfarande bra med mig också?”
”Klart det är” svarade hon och pussade honom på axeln. ”Klart det är. Vi har ju känslor och en framtid och allt det där som gör sex fantastiskt”
”Lika bra…?”
”Men älskling” sa hon och kysste honom. ”Självklart inte”
*
Karin flämtade högt. Hon andades tungt och hjärtat slog hårt, ändå ökade hon takten och trampade ännu hårdare. Hon skulle, hon bara skulle, klara en halvtimme. Även om den kändes fruktansvärt lång. Svetten rann ned för hennes rygg men hon kämpade vidare. Hon hade läst nån gång att det kunde vara ett tecken på otrohet, om ens partner plötsligt började träna mycket mer. Hon flinade åt det. Björn behövde nog inte sådana tecken.
Till sist var hon klar och klev på darriga ben av träningscykeln och torkade av sig. Hon stod där och flämtade och tittade sig runt i gymmet. Skulle hon orka med något mer? Nej, det skulle hon nog inte. Hon sköt på beslutet genom att gå och fylla på vattenflaskan.
”Färdig?”
Sara kom upp bredvid henne och gjorde precis som hon och fyllde på sin vattenflaska. Karin tittade på sin kompis och roades av hur Sara kunde skita i allt och träna i de där gamla fula träningskläderna. Karin var alltför osäker själv, till och med på gymmet behövde hon tänka på hur hon såg ut. Sara sket fullständigt i sånt. Inte för att hon behövde några särskilda kläder för att se bra ut.
”Tror det” flämtade Karin
Sara skrattade till.
”Jag hoppades du skulle säga det. Ska vi gå och ta en fika istället?”
En halvtimme senare satt de på Espresso House och förstörde allt de just tränat för. Karin tog en till klunk av sin kaffe och log mot Sara. Hon var så glad att hon hade en kompis som henne. Någon som hon stod så nära så att de inte ens behövde prata hela tiden, de kunde njuta av att vara tysta med varandra.
”Så, hur är det med Björn, med er?”
”Jo…”
För en sekund funderade Karin på att berätta, berätta om allt som hade hänt mellan dem, berätta om Peter. Hon trodde att Sara faktiskt skulle förstå, eller i alla fall inte döma henne. Men nej, hon var inte redo, inte ännu. Och tanken på Björn ledde till en annan tanke, den om det stora Dåliga Samvetet som hon kallade det, det där som Peter tjatade om, som… Nej, inte nu. Jag tänker på det sen. På vägen hem. Inte nu.
”Jo, det är bra med oss” sa hon istället. ”Jag blir faktiskt ofta förvånad över att det är så pass … så pass bra, efter tio år”
”Ja, shit” sa Sara och rörde lite tankspritt runt i sitt té. ”Ni har fan varit ihop länge”
”Har väl ni med…”
Sara ryckte lite på axlarna. Karin tittade ut över den deppiga parkeringen där utanför. En svag vårsol trotsade grådasket. Det var bara februari, men något började äntligen hända där ute.
”Visst, men… det är ju mest Algot som håller ihop oss känns det som” fortsatte Sara. Karin noterade hur hon plötsligt lät bitter.
”Är det så illa?”
”Nja, eller…” Sara suckade djupt. ”Jag vet inte. Just nu är det väl det, men… det är väl de där berömda småbarnsåren. Jag får fundera på vad jag egentligen tycker om min snubbe när Algot är lite större.”
”Mmm.” Karin kände sig alltid lite vilsen när hennes väninna började prata barn. Som om det förväntades av henne att hon, bara för att hon var kvinna, skulle förstå hur det var att ha barn.
”Ni då? Inga på gång?”
Karin skakade på huvudet.
”Nej, inte nu”
”Men kom igen! Det vore ju askul om ni fick ett barn, så kunde de leka med varandra. Då kanske jag och Stefan kan skaffa en till i samma ålder”
Karin fnittrade till.
”Du sa ju just att…”
Sara himlade med ögonen.
”Du ska inte lyssna på allt jag säger!”
”Ingen fara du…”
Sara skrattade till.
”Egentligen… Egentligen har vi det väl bra. Det är bara det att… ja, men man får inte så mycket tid ihop du vet. Fan vi har inte legat på… fyra månader tror jag”
”Och så vill du att jag också har det?” Karin log åt sin väninna, men egentligen var det ju en rimlig fråga.
”Det är ändå värt det. Och vadå, hur ofta ligger ni med varandra då?”
Karin tystnade ett ögonblick. Skulle sanningen fram var det verkligen inte ofta, men skälen till det var helt annorlunda än Saras. Och även om de inte direkt låg med varandra så ofta, så fick Karin allt det hon behövde.
”Haha, alltså…”
”Men säg då!”
”Tja, jag…Det blir väl fem-sex gånger i veckan” Vilket var helt sant, även om det också var en lögn.
”Men gud! Det är ju helt otroligt!”
Karin nickade och log.
”Ni har ju värsta superförhållandet alltså”
Ja, tänkte Karin. Det har vi faktiskt verkligen.
En stund senare hade hon satt sig i bilen och backade ut från parkeringen. Tjugo minuters bilfärd, och nu skulle hon inte skygga från att tänka på det. Det dåliga samvetet.
Hon gasade upp och körde in på motorvägen. Dåligt samvete hade hon ständigt och jämnt. Över allt ifrån det allra första sveket, till hur hon behandlat Björn därefter. Och han bara tog emot och tog emot, vilket förstås gjorde att samvetet gnagde ännu mer. Han hade kunnat lämna henne. Någon del av henne tyckte nästan att han borde ha gjort det. Men istället…
Karin hade dåligt samvete över mycket, men ju mer hon tänkte på det, desto mindre hade hon dåligt samvete över det som skedde mellan dem nu. Vägen dit hade varit fruktansvärd, en tagg i sidan, det värsta hon någonsin gjort. Men där de var idag, det var ändå något de gjorde ihop. Björn var kanske motvillig ibland, hade svårt att hantera svartsjukan och frustrationen som hon visste att han faktiskt måste utstå. Men han mådde samtidigt bra av att vara hennes cuckold. Hon visste det, och han visste det också.
Men det här. Det gnagde ändå i henne. För det här skulle han inte tycka om, inte alls.
Hon funderade på om hon skulle kunna få honom till det. Hon trodde det. Lite tjat, lite kvinnlig list och förförelse-tekniker. Jo, ge henne tillräckligt med tid och han skulle snart tro att det var hans idé. Men det kändes oärligt, fel. Samtidigt, att bara gå rakt på sak skulle säkert skrämma slag på honom. Hon skakade på huvudet.
Hon parkerade bilen och gick bak och tog fram träningsbagen. Hon tittade på paketet som låg där bredvid. Det dåliga samvetet.
”Jag får väl bara ta tag i det” sa hon till sig själv.
När Björn kom hem hade hon maten klar. De åt och diskade ihop, tog en promenad, hon lyssnade halvhjärtat på någon lång utläggning om Sirius möjligheter att slå något lag hon inte ens visste fanns. Men framförallt höll de sig nära varandra. Det hade blivit så den senaste tiden. De gjorde allt ihop, nästan i alla fall. Karin visste inte säkert men nog verkade det som att Björn var lika nykär som hon kände sig. Hon kunde inte förstå att hennes otrohet och den nu pågående affären med Peter kunde ha den effekten på dem, men det var bara att konstatera faktum.
”…är väl ändå så dålig att han skulle missa mål om han så stod i det” sa Björn.
”Mmm. Du, förlåt att jag avbryter, men det är… det är en grej jag… vi behöver prata om”
Han stannade upp och såg lite bekymrat på henne. Hon skrattade till och gav honom en puss.
”Oroa dig inte, jag menar inte så. Kom!”
Hon drog med honom in i köket och de satte sig på varsin stol. Hon tog hans hand och kramade om den.
”Med tanke på vad vi gått igenom förstår jag om jag skrämde upp dig. Och det är … det är kanske lite svårt att prata om det vi ska prata om nu, men jag lovar Björn, jag har inga såna lik i garderoben igen”
Han log lite svagt och kramade hennes hand tillbaka.
”Ok. En fördel med det här är att jag faktiskt inte oroar mig över några hemliga affärer.” Han skrattade till och reste sig upp. ”Vill du ha kaffe?”
Hon nickade åt honom och han började göra i ordning kaffe samtidigt som han gav henne en vad-var-det-du-ville-då- blick.
”Jag och min stora käft. Jag…” Hon suckade lite. ”Peter och jag, vi pratade och han var nyfiken på… ja, men vårt förhållande. Du och jag. Och jag berättade och berättade lite om … ja, men andra par som lever såhär”
”Cuckold-par,” Björn såg ned i golvet när han sa det.
”Mmm. Vi pratade om det här med att, ja men att det var lite svårt för dig med de där kyska perioderna. Och om kondomerna. Och han var… ja, men som alla antar jag, nyfiken, ville veta mer. Så jag berättade mer. Och…”
”Ja?” Han ställde ned kaffet framför henne. Precis den mängd mjölk som hon ville ha. Gud vad hon älskade honom.
”Och det var en sak som han verkligen fastnade för.”
”Ok?”
”Alltså, jag…” Hon suckade igen, reste sig och hämtade den lilla lådan med det dåliga samvetet. ”Du måste förstå att jag har också krav på mig.”
”Ja, jaha…?”
”Alltså, jag menar, krav… Det viktigaste för mig är du, vi, du och jag. Det vet du hoppas jag. Men även Peter har ju önskemål och förväntningar på mig. Och ibland måste jag bjuda till även för hans skull, om du förstår hur jag menar.”
”Bjuda till…” svarade Björn och höjde retfullt på ögonbrynen. Hon kunde inte låta bli att skratta till.
”Inte så”
Hon ställde fram lådan mellan dem. Han tittade på den, tankfullt, verkade inte riktigt förstå. Hon öppnade den och visade honom innehållet. Hon tyckte sig kunna se hur han bleknade lite. Det dåliga samvetet la sig som en tung filt över henne.
”Vet du vad det är, Björn?”
Han tittade på föremålet, och både nickade och ryckte på axlarna.
”Tror jag fattar”
”Mmm.” Karin trodde nog att han inte alls fattade. Inte egentligen. Björn rörde lite vid föremålet som låg där mellan dem.
”Så man har den liksom på sig… och ja, kommer inte åt…?”
”Kommer inte åt sin kuk, nej precis. Eller, lite grann, mellan spjälorna här, se.” Hon drog fingret längs med den lilla buren. ”Men inte så att man… ja, du fattar”
”Gör den ont?”
Hon betraktade honom och funderade över hans reaktion. Han verkade förskräckt, rädd, men hade inte flytt i panik. Ställde sakliga frågor.
”Det vet jag ju inte förstås, men… Jag tror det. Lite grann. Inte så mycket och inte hela tiden, men om…”
”När man blir hård”.
”Haha, ja. Då kan det nog göra ganska ont, en stund. Eller det blir du väl inte riktigt, hård alltså, det får inte plats.”
Hon sträckte sig efter kaffekoppen, tog en klunk och lät tystnaden vila mellan dem. Undrade om han märkte att hon sagt ’du’ istället för ’man’.
”Men…” Han lyfte på föremålet, studerade det. ”Då tar man väl bara av den?”
”Inte utan nyckel” sa hon och visade honom det lilla hänglåset. Det såg oerhört oskyldigt ut.
”Oj. Ok.” Han tystnade en sekund. ”Men om det gör för ont..?”
”Björn, det är inget tortyrinstrument. Självklart ska det inte göra för ont. Då ska man byta modell. Lite smärta får du stå ut med, men var inte rädd.”
”Mmmm”
”Så…” sa hon och försökte få ögonkontakt med honom. ”Vad säger du?”
”Hur ofta?”
”Hur…?” Hon tänkte efter. ”Ärligt talat, helst tror jag att det vore bäst om du hade den oftare än du inte hade den, om du fattar hur jag… Inte i början, om du behöver vänja dig. Men sen.”
Han skakade på huvudet.
”Och hur ofta…?”
Hon ryckte lite på axlarna.
”Jag vet inte, vi får se. Inte alls så ofta som du vill, är jag rädd.”
”En gång i veckan, i alla fall?”
”Nej vännen, det kan du nog inte räkna med. Några gånger i månaden. Kanske”
Han suckade djupt.
”Så sällan?”
”Mmm. Kanske ännu mer sällan ibland”
”Och då med… med kondom?”
”Ja”
”Hm. Jag vet inte om jag gillar det Karin. Men det är väl som vi har det nu, typ”
”Ja, typ. Fast nu kan du ju runka.”
Hon såg hur han bleknade och såg lite häpet på henne.
”Åh. Jag tänkte inte på det.”
”Lika bra att jag är ärlig.” Hon log försiktigt mot honom. ”Inget mer runkande. Hela tanken är att det ska vara frustrerande, jobbigt. Jag vill vara ärlig med dig”
”Det kommer vara … väldigt jobbigt”
Hon bet sig i läppen och nickade tankfullt.
”Ja, ibland kommer det nog vara det. Men lite roligt och sexigt också”
”Men om jag verkligen vill nån gång…?” Hon hörde en ton av desperation i hans röst. Det hemska var att hon delvis gillade att höra det. Hon skakade på huvudet.
”Nej”
”Oj, jag… Kan man kanske ha en… vad säger man, period att vänja sig?”
”Ja, det är klart!” sa hon, överdrivet ivrigt, ivrig att få honom med sig. ”Självklart! Så att vi vet att det funkar och den inte klämmer åt på fel sätt, eller nåt sånt”
Han nickade försiktigt. De tystnade en stund.
”Kan jag säga nej?”
”Ja, det är klart” sa hon. ”Men jag vill att du ska säga ja. Jag skulle bli besviken annars. Det skulle Peter också bli”
Björn tittade ned på föremålet mellan dem, fingrade på det och verkade fundera. Karin lät honom fundera i lugn och ro. Hon drack sakta av sitt kaffe och betraktade sin man där han satt. Han kanske inte skulle ha gissat det just där och då, men hon kände en våg av kärlek välla upp inom sig.
”Jag vet inte Karin” sa han och bröt tystnaden. ”Jag är rädd att den ska göra för ont”
”Gör den för ont tar vi av den, det lovar jag. Men lite smärta kanske du kan ta, för min skull?”
Han nickade eftertänksamt.
”Det kan jag väl. Det är… väldigt hierarkiskt”
Hon fnissade till.
”Ja, det är väl det”
”När?”
”Gärna ikväll”
”Oj, det vet jag inte. Jag… jag vill kanske fundera igenom det Karin”
”Kan du tänka dig att prova den ikväll? Kanske se om du kan ha den under natten? Så tar vi det därifrån”
Han ryckte lite på axlarna. Hon tänkte att han såg lite resignerat ut. Och möjligen också lite nyfiken. Själv visste hon inte riktigt vad hon kände. Det var dagens sanning att det hade varit Peters idé, även om hon varit nog så ivrig att berätta om det när han började ställa frågor. Och kanske hade han plockat upp någon signal där i hennes iver.
Hon kände att bara deras diskussion gjorde henne upphetsad, samtidigt som hon också skämdes för att hon drev på Björn så här.
”Det är konstigt” sa han. Hon tittade upp och mötte hans blick. ”Fast du var den som var otrogen, känns det som att det är jag som blir straffad”
Hon la huvudet på sned och såg på honom. Han kanske hade en poäng där nånstans. Det fick hon ge honom.
”Jag är… jag är verkligen inte ute efter att straffa dig, vännen. Även om jag förstår vad du menar, och håller med om att det låter orättvist. Och jag lovar att gottgöra dig på andra sätt. Vi kanske kan låta det vara orättvist, ok?”
”Ok”
Karin sträckte ut handen och kramade om Björns hand.
”Men jag gör det inte för att straffa dig. Jag… Jag vill ju tvärtom göra det här för oss, dig och mig. Det kanske låter jobbigt, men vi kommer kunna ha mycket roligt med det här också”
Björn såg allt annat än övertygad ut, men han log i alla fall och ryckte lite på axlarna.
”Jag antar det…?”
Karin reste sig upp, gick sakta runt bordet och kramade om honom. Hon pressade sina bröst mot honom. Böjde sig ned och gav honom en kyss. Han besvarade den försiktigt.
”Kom med mig in i sovrummet, så ska jag göra det skönt för dig. Så tar vi på den sen”
En rysning gick igenom hans kropp, men hon kände sin man. Hon drog honom till sig och han reste sig och följde med henne in i sovrummet. I handen höll han den lilla buren.
Fler noveller av samma författare
