Björn och Karin, en cuckolding-novell del 12
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-09-06 09:06:45
Läst:
3 840 gånger
Betyg: 3.2 (7 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kapitel 12
”Tack Karin. Du gjorde det jättebra idag!”
Karin rodnade lite men nickade och mumlade ett ”tack” till Gunnar. Kanske hade hon varit lite väl hård mot honom tidigare, även om det fortfarande var besvärande uppenbart att hennes tanke om honom som en snuskgubbe fortfarande stämde. Han hade alltid grava svårigheter att låta blicken stanna vid hennes ansikte, och av skvallret med kollegorna att döma var hon inte den ende som lagt märke till det.
Men låt honom hållas, tänkte hon. Trots allt är han väl en ganska bra chef.
”Faktum är” fortsatte han, samtidigt som han verkade kika på något på sin dator. ”Faktum är att jag funderar på om du kan ta presentationen tillsammans med Josefine nästa vecka”
”Ja… Jaha, visst” svarade Karin och försökte fort scanna igenom minnet för att se om hon visste vad han pratade om. Det tog inte mer än ett ögonblick för henne att inse att det hade hon ingen aning om.
”Vi har ju säljmöte nästa vecka med WeLabs”
”Jaha…”
”I Visby”
Plötsligt fattade Karin vad han pratade om. Hon kunde inte låta bli att häpet spärra upp ögonen och stirra rakt på sin chef.
”Men… oj! Menar du det?”
”Tror du att du fixar det?”
”Ehm… ja? Jag tror det…?” Hon försökte le sitt mest avväpnande leende, men insåg att Gunnar säkert inte gick på det. Han log lite klurigt mot henne och nickade.
”Det gör du säkert. Josefine kommer ta merparten ändå, men behöver förstås stöd. Det är ju inget litet projekt heller så … ja. Läs på, charma deras styrelse, gör vad som behövs.”
Karin kände sig fortfarande bortkommen och överrumplad.
”Absolut, jag…” Hon skrattade till. ”Förlåt, jag blev lite överraskad. Men ja, självklart!”
”Bra.” Han nickade lite mer bestämt, lät för en halv sekund blicken spela över hennes bröst, innan han koncentrerade sig på sin dator. ”Stäm av med Jossan vem som tar vad och allt det där.”
”Det ska jag.” Hon reste sig upp, fortfarande med ett häpet leende i ansiktet. ”Tack Gunnar!”
”Mmm-hm.”
Hon vandrade ut ur hans rum på små moln, och kände att han mer än gärna fick titta bäst han ville.
*
”…och det är ju världens grej, om vi landar det, alltså verkligen ett jätteprojekt, och tänk att jag…”
Karin andades ut och tystnade; hon insåg att hon bara bubblat på i flera minuter.
Björn skrattade till i andra änden av samtalet.
”Jag är väldigt stolt över dig” svarade han henne, och hon kunde höra att han menade det. Hon log för sig själv och kunde inte låta bli att snurra runt i en halv piruett där hon stod ute i korridoren. Så fort hon lämnat sin chef hade hon kastat sig över telefonen, ivrig att dela nyheterna med sin man. Hon visste att han varken kunde förstå eller riktigt ta in exakt vad det innebar, men han förstod i alla fall att hon lyckats med något och plötsligt hade möjligheten att göra karriär. På riktigt.
”Jaja, snart är det väl du som står för det stora lönekontot i familjen” fortsatte han, och hon log åt hans ord.
”Det dröjer kanske ett tag till… men ja, det är ju inte dåligt för mig precis. Om jag nu fixar det och-”
”Det är klart att du fixar det!” svarade han med emfas, och hon visste och hörde att han verkligen trodde att hon skulle göra det.
”Ok, ok” log hon. ”Det ska nog gå bra. Men herreguuud vad mycket jag har att förbereda nu”
”När är det?”
”Om…” Hon räknade efter i huvudet. ”Om typ fem veckor.”
”Ok. Då hinner du väl det. Så kan vi gå ut och fira på kvällen sen!”
”Ja, det vill jag… Eller, det glömde jag. Det är ju i Visby…”
”Mmm, ok. Vi får fira sen då. Du, nu måste jag…”
”Lugnt. Älskar dig!”
”Älskar dig”
Hon la på och stod kvar där ett ögonblick och log för sig själv. Så vände hon på klacken och gick bort till ett angränsade rum och knackade på. Josefine tittade upp och log svalt.
”Hej, vet inte om du hörde…” började Karin. Josefine nickade och leendet såg i alla fall lite varmare ut nu. Karin blev aldrig klok på om den äldre kvinnan inte gillade henne, eller helt enkelt inte gillade folk i allmänhet särskilt mycket.
”Jo. Det var på mitt förslag, så…”
”Men gud! Tack!”
”Välförtjänt”
”Jo, men…”
Josefine nickade lite och verkade nöja sig så.
”Jag sänder över materialet till dig strax, så får du kika igenom det. Har bokat ett möte med dig nästa vecka. Ok?”
”Öhm, ja. Visst, absolut. Tack”
”Ok”
En sekunds stel tystnad blev två och tre.
”Ja, men tack då…” Karin tog något steg ut ur rummet. ”Eller förresten. Resa och sånt, hur…?”
”Prata med administrationen. De bokar. Ok att ta med en respektive också, bara så du vet”
”Oj! Ja, men vad bra, jag…”
”Bara så du vet” fortsatte den andra kvinnan, ”jag åker ner tidigare, vi har ju stuga vid Fårö. Så inget personligt, men vi kommer nog mest ses där över dagen. Så du vet”
”Mmm, visst, ingen fara.” Karin kände sig snarare tacksam över att slippa dela flyg med sin stela kollega, för att inte tala om middag.
”Så att…”
”Tack igen”
Karin försvann iväg så fort hon kunde. Nu gällde det att Björn steppade upp, för hon skulle behöva jobba häcken av sig de närmaste veckorna. Men kanske kunde han tröstas med en gratis resa till Gotland å andra sidan.
Om inte… Karin log för sig själv.
*
Några timmar senare tittade hon upp när hennes chef kom in vid arbetsytan där hon satt.
”Så du slipper dela flyg och hotell med isdrottningen?”
För en sekund kom hon av sig helt, innan hon ofrivilligt fnittrade till.
”Haha, eh… Ja”
Gunnar nickade och log.
”Jag har attesterat resan nu. Tror du får trevligare med din …sambo? Make?”
”Make”
”Då så. Jag går hemåt nu. Jobba inte ihjäl dig”
”Nejdå” mumlade hon åt hans rygg, men insåg att det var precis det hon behövde göra nu. Hon tittade på klockan och insåg att det skulle bli flera timmar till, och det bara ikväll.
Hon plockade upp sin telefon och skickade iväg två snabba meddelanden. Björn var först med att svara.
’Ok älskling. Vill du ha middag när du kommer hem?’
Karin svarade snabbt.
’Nej, jag går till P efteråt. Kan du hämta mig där utanför vid 23?’
Hon väntade inte på hans svar, noterade i förbifarten att Peter svarat att han var redo när hon var det. Efter det här skulle hon behöva ett riktigt rejält knull, den saken var klar.
’Ikväll igen alltså?’ plingade det till från Björn. Hon lät honom våndas och började fokusera på arbetet hon hade framför sig. Och mycket riktigt, efter en lång stund svarade han igen.
’Ok, hämtar dig. Ska jag komma upp?’
’Nej’ svarade hon kort, och sen la hon för säkerhets skull till ett ’jag älskar dig’
Hon tittade på dokumenten Josefine skickat. 1200 sidor, och det involverade inte ens bakgrundsarbetet. Hon suckade högt för sig själv. Herrejävlar vad hon skulle behöva kuk sen.
Fler noveller av samma författare
