Björn och Karin, en cuckolding-novell del 11
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-09-06 09:06:33
Läst:
2 843 gånger
Betyg: 3.4 (9 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kapitel 11
”Det var faktiskt inte en fråga”
Karin hade något lekfullt i blicken, men hennes röst lät bestämd. Björn visste inte om hon verkligen var allvarlig, men han trodde nästan det. Han såg ned på t-shirten han höll i handen. När hon hade sagt det… Han hade både hoppats och trott att hon skojade. Både om att låta den andra mannen komma i hennes ansikte, och hur hon skulle tvätta av sig. Nu insåg han att hon nog varit allvarlig. Det innebar kanske att hon var allvarlig nu också.
”Men det är ju…” svarade han och lät resten av meningen hänga i luften. Äckligt? Förnedrande? För konstigt? Ja, allt det där. Hon fnissade till svar.
”Det är en lek, Björn. Kom igen nu”
Hon strök honom över armen och log det där speciella Karin-leendet som han älskade så mycket. Med en demonstrativ suck drog han av sig skjortan han haft på sig och efter en sekunds tvekan tog han på sig t-shirten. Den intorkade sperman bildade ett mönster över nedre delen av framsidan. Han kände hur tröjan var stel av den andra mannens intorkade sprut. Han hörde henne skratta till igen och kände hur han rodnade.
Fast den intorkade sperman var veckogammal, och mer kändes som en stelhet i tröjan än vad den syntes, så ryste Björn till när tyget kom i kontakt med hans kropp. Det var allt annat än fräscht. Ändå kunde han nästan skratta åt att hans nästa tanke var att de snart behövde tvätta.
”Fan att du lät honom göra det”
Hon höjde på ögonbrynet i ett tyst ’vad’.
”Ansiktet” mumlade han mellan sammanbitna tänder. Han kände en plötslig ilska välla upp inom sig.
”Åh. Det gjorde han faktiskt inte. Han kom över mina bröst”
Björn kände en nästan fysisk lättnad vid hennes ord, men hon nöjde sig där och de sa inget mer om det där och då. Istället försvann Karin iväg in i köket och han hörde hur hon började pyssla med något, som om det var vilken dag som helst.
Det var inte vilken dag som helst.
Björn kände en pirrande fasa och nervös nyfikenhet inför eftermiddagen. Han visste verkligen inte hur han skulle reagera på att träffa … honom. Björn intalade sig att det inte gärna var den andra mannens fel att det här hände; han skördade bara frukterna. I en annan situation kanske Björn hade gjort likadant. En älskarinna helt utan andra krav, antagligen väldigt bra sex. Troligen en berusande känsla av makt. Men vad Björn än intalade sig själv, kunde han inte slå undan att det också fanns en uppblossande ilska inom honom, och att han aldrig riktigt skulle kunna förlåta den andra mannen.
Det spelar ingen roll nu, tänkte han. Tärningen är kastad och det är för sent att fundera över resultatet. Han drog på sig sina jeans och försökte att inte låtsas om hur hans kuk var svullen och ivrig, trots eller på grund av det han tänkte på.
Han gick för att borsta tänderna och försökte tänka på något annat. Han lyssnade på Karin, som nu hade gått ut i trädgården och pysslade med något där. Karin. Hans tankar försvann direkt tillbaka till vad som skulle ske i eftermiddag.
Efter några timmar hade han i alla fall tillfälligt kunnat tänka på annat. Hemmet var nystädat och gräset klippt. Han torkade sig i pannan och pustade ut precis när Karin kom ut till honom.
”Vad säger du om att åka in till stan och äta någon lunch?” frågade hon, och han nickade lite frånvarande till svar. Visst kunde de väl det, även om de lika gärna kunde äta hemma.
”Och handla lite?”
”Handla?” svarade han.
”Jag sa ju det. Jag behöver lite nya underkläder” Hon log lurigt mot honom.
”Åh… det. Ja… Ja, du sa det”
”Det vore väl kul?”
Björn skrattade till.
”Kul? Ja, jag vet inte om …” Han tystnade och kände efter. Svarade han ja, innebar det att han mer eller mindre bad henne om att förnedra honom ytterligare. Men å andra sidan blev han jävligt tänd av tanken på att handla underkläder till henne. Svaret var ganska enkelt ändå.
”Ok, visst”
En stund senare började han ångra sig. Redan när de klev in i underklädes-affären insåg han att han hade tagit sig vatten över huvudet, att det fanns en seriös risk att han skulle falla ned och dö av kåthet om det här pågick för länge. Björn var redan ett vrak av känslor, hade vaknat tidigt med både kåtheten och svartsjukan som slet i hans kropp. Och nu detta. Han skakade på huvudet åt sig själv.
Karin var betydligt mer avslappnad, där hon gick och drog honom i handen fram mot någon del av affären. Han sneglade runt på de andra besökarna. Mest unga kvinnor, några par som precis som de skaffade frun eller flickvännen något extra fint. Han tittade på en ung brunett som med självkritisk min höll upp något korsettliknande framför sig själv och skakade på huvudet. Björn ville nicka åt henne, för han kunde föreställa sig hur hon skulle se ut i den och han var inte det minsta kritisk.
”Hörru, snuskgubbe” flinade Karin och drog honom i skjortan som han hade bytt om till, ”här är jag”
Han rodnade lite och skakade ursäktande på huvudet. Fan, han tyckte att damavdelningen på HM var förvirrande; i jämförelse var den här affären rena minfältet.
Karin hade ställt sig framför ett ställ med spetsiga trosor och matchande BH-ar. Björn kände hur hans kuk växte ytterligare inför tanken på henne i något av de där plaggen.
”Du… du vore fin i alla de här”
”Hm, vet inte det jag…” mumlade hon, men böjde sig ned och fick tag på ett par trosor. Lila, med tunna trådar som höll ihop fram- och bakdelarna. Herregud vad sexiga.
”Vad tror du?” frågade hon och höll dem framför sina höfter.
”Uh-hu”
Hon skrattade till igen.
”Jag tar det som ett ja. Kolla om du hittar någon BH som passar till. 34 B.”
Björn nickade till svar och började fumla sig igenom sortimentet. Hans tankar virvlade runt. Han försökte njuta av stunden, för det var något både intimt och sexigt med att hjälpa henne att klä upp sig så här. De delade på något och han gillade det. För att inte tala om hur han gillade alla de sexiga underkläder som fanns här. Men han var hela tiden smärtsamt medveten om varför de gjorde det här, vem som skulle få njuta av henne. Fast ingen annan visste kände han hur skammen brände på kinderna.
Fast det bara tog någon timme tänkte Björn efteråt att det var den längsta eftermiddagen i hans liv. När han hade stått i kassan och betalat - något han inte ens orkade reflektera över att han gjorde frivilligt - hade han darrat på handen så han knappt hade kunnat slå in koden. Karin hade tagit hans hand och de hade under tystnad gått till bilen, där hon stuvade in alla kassarna och med en blick på honom insåg att det fick bli hon som körde hem idag.
”Det var kul!” sa hon när de rullade iväg, som om de just hade gjort vilken normal grej som helst. Björn skakade på huvudet.
”Ja” svarade han. ”Ja… och nej” Han log mot henne för att avväpna vad han sa. Han var inte sur, bara plågad. Det var en märklig distinktion att dra upp.
”Är du frustrerad?” log hon mot honom.
Han skrattade till. Redan efter att de valt ut det där första setet hade han varit helt förstörd, och då hade han inte vetat att det bara var det första av många. När hon hade börjat plocka på sig strumpebands-hållare och strumpor hade han nästan börjat gråta.
”Kan man väl säga”
”Runkar du något?”
Björn skrattade förvånat till.
”Ursäkta?!”
”Ja, men…” Karin tystnade ett ögonblick och svängde i korsningen. ”Under våra kyska perioder. Runkar du?”
”Jag… ibland. Förlåt. Men jag försöker att inte…”
”Det är ok” sa hon. ”Och efter idag… Men visst kommer jag bli fin?”
”Karin, du… du kommer vara helt fantastisk, vad du än tar på dig. Men med de där … de där kläderna, det… Jag kan inte tänka mig något sexigare”
Hon log stort mot honom.
”Tack vännen”
Björn harklade sig och tittade ut genom fönstret för ett ögonblick.
”Även om jag nu handlat för att …” fortsatte Karin, ”… ja, men för Peter, så är det ju inte så att du aldrig kommer få njuta av mig i de där kläderna, eller hur? Du är bara inte först på plats. Så se det som att du också får chansen.”
Han nickade mot henne och avslutade samtalet så. Han tittade ut på omgivningarna där de for förbi och insåg att han accepterade även det här.
Till sin egen förvåning hann Björn knappt bli nervös inför den andra mannens ankomst, inte förrän han plötsligt var där. Det knackade på dörren och Björn hann förvirrat inse att det redan var dags när han tittade upp från matlagningen och insåg att det knackade på precis nu. Att nu skulle det hända. Han visste att han egentligen inte skulle få se något, att de skulle äta middag ihop, inget mer än så, inget att vara nervös över, men ändå…
Han hann inte reagera längre än så innan Karin for förbi honom ut i hallen med ett lyckligt leende på läpparna. Hon hade på sig en tunn, vit blus och en pennkjol. Under blusen kunde han tydligt se BH:n de köpt tidigare under dagen; under kjolen visste snarare än såg han hur strumpebanden ramade in hennes lår och höfter.
Björns hjärta började dunka hårt i hans bröstkorg och han kände hur nervositeten plötsligt exploderade i honom. Han hörde hur dörren öppnades, hur Karin sa något, sedan tystnaden. Efter någon sekund insåg han att de säkert kysstes. Ett lågt stön undslapp honom.
Han hann precis tänka ’vad fan gör jag nu då’ när Karin kom in i köket, hand i hand med en annan man. Med honom. Hon log från öra till öra.
”Peter, det här är Björn, min man. Björn, det här är Peter, min älskare” Hon fnittrade till. Björn slog först instinktivt ned blicken men höjde den när Peter stack fram handen och hälsade. Ett fast handslag.
Björn hade föreställt sig och önskat sig en lönnfet kontors-gubbe i femtioårs-åldern. Tyvärr visade sig Peter inte alls stämma in på hans förväntningar. Han var fem- tio år äldre än Björn, men såg fortfarande ung ut. Kort, brunt skägg, tjockt hår. Blå ögon. Snygga jeans och en enkel men antagligen dyr kavaj. Björn svalde hårt och fick erkänna att han såg fruktansvärt bra ut.
Björn mumlade ett ’hej’ och letade efter orden.
”Härligt att äntligen få träffa dig” sa Peter istället och fortsatte trycka hans hand. ”Karin har pratat så mycket om dig”
Björn vågade verkligen inte lita på den här mannen, men han fick det i alla fall att låta genuint och han verkade avslappnad. Björn kände sig verkligen inte avslappnad.
”Tack… eh, tack detsamma får man väl säga”
Karin skrattade till igen.
”Björn, jag förstår om du kanske är lite… nervös. Det är ju en ny situation för oss alla. Så jag och Peter, vi tänkte ta ett glas vin inne i vardagsrummet, så kan du fixa vidare här, ok?”
”På tal om det” sa Peter och sträckte sig efter en vinflaska han haft med sig. Björn tog emot den och nickade samtidigt åt Karin. Just nu lät det ganska skönt att få vara själv i köket en stund. Han räckte henne ett nytt vinglas och den flaska de redan öppnat och hon drog iväg Peter in i vardagsrummet. Björn försökte lyssna efter dem men insåg att han inte kunde höra vad de sa. Istället kastade han sig med förnyad frenesi över matlagningen.
*
Karin satte sig ned igen och drog kjolen tillrätta. Peter flinade gillande där bredvid henne och hade kvar en hand på hennes lår, som strök över kanten på strumpebanden. Hon log mot honom och förlorade sig i den kåta berusningen. Herregud, hon älskade att känna sig så här! Så eftertraktad, så sexig. Inte en utan två män som lustade efter henne, fick henne att känna sig så sedd.
Peter hade älskat skymten av strumporna och strumpebanden lika mycket som Björn hade gjort. Varför hade hon inte alltid sånt här på sig? Hon sköt undan tanken och böjde sig fram och kysste honom. Han smakade vin, men också helt annorlunda än Björn. Han kysste helt annorlunda också. Karin visste inte om det var bättre eller sämre; det var kyssar, helt enkelt, och det var andra kyssar än de hon var van vid.
Med ett halvt öra lyssnade hon på de ljud som kom från köket, samtidigt som hon fortsatte kyssa sin älskare. Hans hand rörde vid hennes hals, sökte sig ner mot brösten. Hon lät honom hitta hennes bröstvårta som styvnade under hans fingrar, innan hon drog sig undan med ett leende.
”Så…” sa han och suckade nöjt och höjde sitt vinglas. ”So far, so good va?”
Hon nickade till svar.
”Absolut”
Hon tog en klunk av vinet och såg Peter i ögonen. Herregud, vad snygg han var! En flyktig tanke drog genom hennes huvud, att de skulle vara ett snyggt par. Men hon sköt undan den lika fort som den kom. De skulle inte vara ett snyggt par, för dit skulle de aldrig komma. Men de var två älskare som passade varandra väldigt bra.
”Har ni pratat något mer om det?” frågade han.
”Nja” svarade hon och ryckte lite på axlarna. ”Inte så mycket. Inget… vad säger man, inget stort snack liksom”
”Men det går bra?”
”Det gör det faktiskt” svarade hon. ”Jag… Jag har väl dåligt samvete ganska ofta, men det verkar ju som att det funkar”
”Använder ni ordet? Cuckold?”
Karin nickade.
”Jag gör det. Han har hört det. Så att, ja.”
”Det är bra tror jag. Det ger er liksom en gemensam referens-punkt, en ram.”
”Mmm”
”När han tänker på vad som händer, då tänker han att han är en cuckold. Jag tror det är bra”
Karin ryckte på axlarna.
”Jag antar det. Men vi behöver väl inte prata om Björn nu”
Peter suckade nöjt och lutade sig tillbaka i soffan.
”Vad vill du prata om då?” svarade han henne med ett leende. Hon log tillbaka och ställde ifrån sig sitt vinglas.
”Jag vet inte om jag vill prata alls”
”Vi kanske ska ge din mun något annat att syssla med”
Strax stod hon på knä i soffan med hans kuk djupt in i munnen. Hon greppade om nedre delen av hans skaft och fascinerades av att hon inte fick runt sina fingrar ordentligt. Det stora, hårda ollonet pressades mot hennes svalg. Det var obekvämt och otroligt underbart. Han smakar annorlunda här också, hann hon tänka innan hon kände hans hand greppa tag i hennes hår. Han började stöta in och ut i hennes mun, på det där sättet som han gillade och som hon älskade att han gillade. Hårt, gjorde det svårt för henne.
Hon kände hur hela hennes underliv dunkade, men här och nu handlade det bara om hans kuk, om hur han knullade hennes mun där hon stod på alla fyra i sin soffa. Hon lyssnade till ljuden från köket, som parades med ljuden från när Peters kuk trycktes in i hennes mun. Hon hostade till när han kom för djupt in men han fortsatte ändå och hon darrade till av upphetsning.
Hur länge de höll på visste hon inte, men så insåg hon att det hade tystnat där i bakgrunden och kunde nästan förnimma hans närvaro i rummet. ”Ja” hann hon tänka och kikade upp så gott det gick. I ögonvrån såg hon Björn, han stod som fastfrusen i dörröppningen och tittade på det som skedde. Hon log för sig själv, svankade lite extra och stönade med Peters kuk i sin mun.
*
Björn reste sig upp och började plocka undan tallrikarna. De fortsatte småprata samtidigt som han fick undan resterna av middagen och började förbereda efterrätten. Han visste att han redan hade börjat spela rollen som betjänt, även om han anade att Karin hade mer i beredskap för honom längre fram.
Karin och Peter började prata mer intensivt sinsemellan och Björn passade på att fixa det sista med efterrätten. Han sneglade på dem där de satt och försökte samla sina tankar.
Fast han ju visste vad som både hade hänt och vad som skulle ske snart igen, så hade synen han mötts av i vardagsrummet nästan golvat honom. Han trodde inte att de hade sett honom, ingen av dem hade i alla fall nämnt det med ett ord. Och det var inte många minuter han hade klarat av att se dem. Men bilden skulle för evigt vara inetsad i hans minne. Hans Karin, hans underbara hustru och livskamrat, hans stora kärlek. På alla fyra, med en annan mans kuk i munnen. Björn hade bara kunnat ana kuken eftersom hennes hår hängde i vägen, men man hade behövt vara bra dum för att inte fatta vad som pågick. Han hade varit konstant stenhård sen han sett det. Hans kuk vilade inte en sekund. Han förstod inte vad som hände med honom, hur han kunde vara så upphetsad. Där och då, när han såg henne suga av honom i soffan, hade han känt hur svartsjukan vällde upp så hårt i honom att han nästan börjat gråta. Ögonen hade tårats, den brännande smärtan bultat i honom. Och ändå denna underbara, förbannade upphetsning.
Han gjorde klart det sista och dukade fram efterrätten och satte sig. Fortfarande kände han sig blyg och bortkommen, osäker på sin roll i sammanhanget, men han fogade in sig så gott det gick. Han var som en lydig hund.
”Så, berätta, hur träffades ni?”
Peter verkade fråga dem båda, riktade sig lika mycket mot Björn som mot Karin och drog därmed in honom i samtalet igen.
”Ja du, det var …” började Karin innan Björn fyllde på.
”… Tio år sen va? Jag var 21, så det borde vara tio år sen.”
”Något sånt kanske” sa hon och log mot honom. Björn kunde inte låta bli att lägga märke till att hon satt och lekte med Peters fingrar; i övrigt kunde det varit som vilken middag som helst.
”Håller ni inte reda på årsdagar och sånt?”
Björn skrattade till.
”Vissa grejer kanske, men alltså, när vi träffades. Det var ju en ganska lång process.”
”Ja” tog Karin över, ”Björn gick runt och spanade in mig under lång tid och jag trodde aldrig han skulle våga sig fram och säga något”
Björn log mot henne, nu stärkt över att prata om deras gemensamma historia.
”Jag var väl rätt blyg på den tiden. I alla fall inför snygga tjejer. Och trodde väl inte att den snyggaste av dem alla skulle … nä, utanför min liga”
Karin skrattade till.
”Snyggaste? Haha, tack, men riktigt så var det nog inte”
”I mina ögon i alla fall”
Karin log, ett leende så varmt att det kunde smälta glaciärer. Björn sträckte på sig och log tillbaka. Hon fortsatte leka med fingrarna i Peters hand.
”Det är ganska lång tid ändå” sa Peter. ”Jag var gift med… ja, jag och exet var nog gifta i fyra år. Kändes som en jävla evighet”
”Så ingen nu då?” frågade Björn och kände sig nästan direkt dum. Peter skrattade till och gav Karin en lång blick som hon mötte.
”Ja du…” Peter flinade stort. ”Beror väl på hur man ser på… på det”
”Åh, ja… förstås” Björn tittade ned i golvet och ville bita sig i tungan. Till hans glädje släppte de samtalsämnet och började ge sig på efterrätten samtidigt som de småpratade om allt och inget. Björn fyllde på sitt vinglas, det behövde han. Han tog en rejäl klunk och reste sig för att plocka undan.
”Ska vi sätta oss i soffan lite?” undrade Karin, och han nickade till svar. Plötsligt var han återigen medveten om vad Peter gjorde här, och kände sig illa till mods. Peter reste sig och tog med sig vinflaskan. Han hittade redan till vardagsrummet, tänkte Björn och bet ihop tänderna. Han har gjort sig hemmastadd här redan.
När Björn var klar tog han sitt vinglas och gick in till de andra i vardagsrummet. Han tänkte på vad han sett senast han gått in där och stålsatte sig när han rundade hörnet, men hade just nu inget att oroa sig för. De satt bredvid varandra i soffan. Nästan, men bara nästan, som vilka två personer som helst. Hon satt närmare honom än vad man brukade göra med en manlig bekant. Hans arm låg lite nonchalant över hennes axlar.
Björn kände sig bortkommen och vilsen och tog några steg in i rummet. Karin log mot honom och nickade mot fåtöljen där bredvid. Han slog sig ned och tittade på dem, insåg det absurda i att han, hennes äkta make, var den som satt själv. Karin lutade sig in i Peters famn.
”Men vad sa du Björn, du jobbar på muséet?”
Han nickade och började berätta. Peter ställde intresserade följdfrågor, verkade uppriktigt intresserad, kom med korta instick där han jämförde med sitt eget yrkesliv. Björn hade kommit igång nu, pratade om utställningen han planerade. Karin kom med små inspel ibland men lyssnade mest på deras konversation. Samtalet flöt på bra, Peter var en bra samtalspartner. Björn kände sig vimmelkantig. Herregud, tänkte han, här sitter jag och pratar som om det var det naturligaste i världen med min frus älskare. Han har slagit min manlighet i spillror och här sitter jag och berättar artigt om mitt jobb, vad är det för fel på mig?
Trots overklighetskänslan insåg han att han ändå, på något sätt, hade trevligt. Bara han inte tänkte på vad som snart skulle ske. Han drack upp det sista av sitt glas och reste sig upp.
”Någon som vill ha påfyllning?”
Karin tvekade och vände sig mot Peter. Det lilla leendet som spelade i hennes mungipa sa allt om vad hon funderade på. Peter mötte hennes blick och log, innan han vände sig mot Björn.
”Ett glas till blir väl bra, innan vi…” Han lät orden hänga där i luften och mötte Björns blick. Björn nickade stelt. Isande kårar slet i hans bröstkorg inför det outtalade. Innan de… Han skyndade sig att hämta vinet.
När han var tillbaka hade Karin flyttat sig ännu närmare Peter, som för att understryka vad som just sagts. Det hade legat en sexuell spänning i rummet hela kvällen, men nu blev den ännu mer påtaglig.
Björn sträckte sig fram och fyllde på lite vin åt Karin och lite mer vin åt Peter. Den andre mannen nickade ett tack åt honom. Björn såg hur Peter hade en arm om Karins axlar, en hand farligt nära hennes vänstra bröst. Han svalde tungt.
”Vi är ju alla vuxna här” sa Peter. Björn tyckte han lät fånig, men Peter avväpnade det med ett leende som visade att han visste precis hur fånig han själv lät. ”Och vi kan ju vara ärliga mot varandra. Björn, du vet ju varför jag är här, varför vi träffas ikväll”
”Mmm” Han tog en stor klunk av vinet och såg sig om i rummet.
”Hur känns det? Har du sett fram emot det, eller…?”
”Jag…” Björn gnisslade nästan tänder och kunde inte formulera sig. Ville inte formulera sig. Så, för en sekund, verkade det som om Karin kom till hans räddning.
”Björn och jag, vi har en sak att berätta för dig” Björn log tacksamt emot henne.
”Jaså?” svarade Peter.
”Kommer du ihåg när vi pratade om att …” Karins röst tystnade lite. ”Att du ville att jag skulle längta lite efter att vi sågs, du och jag?” Hon tittade bort mot Björn och log osäkert mot honom.
Peter skrattade till.
”Ja, det är klart jag minns. Det tror jag du gör också, men…”
”Men ändå. I alla fall. Jag och Björn, vi har, och det kan ju visa att Björn också vill ha dig här, välkomnar dig…”
”Ja…?”
”Vi har avlagt ett kyskhetslöfte, kan man säga. Inför dina besök.”
”Ok?”
”Björn har inte varit sexuell med mig, eller rört sig själv så, på över en vecka nu. Och så har vi gjort inför… ja men inför dina besök, liksom”
Björn kunde se hur Peter log nöjt för sig själv. Han kunde föreställa sig känslan av makt och dominans. Själv ville han bara sjunka genom jorden. I ögonvrån såg han på hur Peter och Karin delade en kyss.
”Det var en fin gåva av er” sa Peter efter en stund. ”Men Björn, klarar du det?”
Björn suckade tungt och skakade på huvudet.
”Alltså, det här är nog för konstigt att prata om…” Han skrattade till lite, mest åt sig själv.
”Förstår det” sa Peter. Han drack en klunk av sitt vin och väntade för att se om Björn skulle säga något mer. Efter en stund förstod han att Björn inte skulle fortsätta, så han fyllde själv tystnaden som Björn lämnat.
”Vi har faktiskt pratat om ditt och Karins sexliv Björn och, ja, det är ju bra att du också hör det. Att jag inte vill att Karin är för mycket med dig. Så jag uppskattar verkligen det du, ni, gjort”
”Uhm… tack…?” Björn skrattade nervöst till innan han insåg vad som hade sagts.
”Men, vad…” Björn tittade först på Peter, sedan gav han Karin en lång blick. Hon log lite, men mötte inte hans blick. ”Vadå pratat om mitt och Karins sexliv…?”
Peter såg på Karin, som harklade sig och lyckades se förvånad ut.
”Jo…” började hon trevande. ”Det var lite därför jag funderade… kom på det här med våra kyska perioder”
”Ja…jaha…?”
Det var Peter som tog över i samtalet.
”Hm. Björn, du måste ju komma ihåg att jag är inte som du. Jag gillar egentligen inte att dela på en kvinna med någon annan. Och Karin har väl pratat med dig om hur det är att vara en cuckold?”
Björns tankar virvlade runt. Han kunde knappt samla sig.
”Jag… ja, jo. Det har hon. Men…”
Peter la en arm över Karins axlar och tittade på henne.
”Vad säger du Karin? Du och jag kan kanske fundera över någon annan lösning?”
Björn såg hur hon nickade, även om han också kunde se att hon såg förlägen och lite bortkommen ut. Hon nickade ivrigt mot Peter igen, och sökte Björns blick och log lite osäkert. Påkommen. Björn funderade på vad det här innebar för dem. Inte samtalsämnet i sig. Han hade vant sig vid och förstått att han kom i andra hand sexuellt. Men att hon inte hade varit tydlig och ärlig mot honom, det bekymrade honom desto mer. Det kunde innebära att…
”Jag hörde att ni hade en bra shoppingrunda idag”. Peters kommentar ryckte honom ur hans funderingar.
”Ja, det var väldigt härligt” svarade Karin. Björn nickade instämmande.
”Så du gillade det också?” frågade Peter. Björn stammade fram något obegripligt till svar.
”Klart han gjorde” hjälpte Karin honom. ”Och bortsett från det första ni snuskhumrar tänker på” - hon boxade lekfullt till Peter på axeln - ”så var det faktiskt en väldigt fin och intim upplevelse. Eller hur vännen?”
”Mm. Det… ja alltså, det låter ju dumt, men det kändes nästan lite högtidligt och ja… intimt”
”För att du visste varför ni var och handlade?”
Björn kände hur han rodnade, men nickade ändå till svar. Peter vände sig mot Karin.
”Kan vi inte få ett litet smakprov?”
”Har inte du fått det?” svarade hon med ett lurigt leende. Björn svalde tungt och tittade bort.
”Kom igen, ge oss en liten show”
Karin tvekade ett ögonblick, innan hon reste sig.
”Strax tillbaka”
Tystnaden som följde på att hon gick iväg kändes öronbedövande. Björn visste inte vad han skulle ta för sig. Han reste sig och mumlade något om att ”jag ska bara…”
”Jag kommer inte ta henne ifrån dig, det vet du väl?”
Björn satte sig igen, men kunde inte möta hans blick.
”Jag… ja, jag hoppas det” svarade han.
”Jag är inte … inte intresserad på det sättet” fortsatte Peter, samtidigt som han snurrade runt vinet i sitt glas. ”Inte hon heller, för den delen. Tänkte du ville veta det.”
”Ja. Ja, tack att du säger det. Klart att man … att jag oroar mig”
”Jag bara lånar henne ibland” sa Peter och flinade. Björn hade inget svar på det. De satt tysta och väntade på Karin. Efter någon minut hörde Björn henne komma ut och han kunde se hur Peter sken upp i ett stort leende.
Karin klev in i rummet och stred fram mot där de satt. Hon stannade framför soffan, tvekade ett ögonblick innan hon fnittrade till och snurrade runt och gjorde en långsam piruett. De svarta strumporna smet åt över hennes långa ben, övergick i de breda strumpebanden i samma färg. Björn älskade det han såg. Hon hade aldrig förr varit så sexig. De spetsiga trosorna hade hon satt på ovanför strumpebandshållaren - som en riktig slampa, tänkte Björn. Han gillade hennes slampighet. Brösten lyftes fram av push-up BH:n och såg fantastiska ut. Hon hade ett tunt, tudelat nattlinne över som inte gjorde något för att dölja kläderna där under. Björn hade aldrig sett något så underbart.
”Wow” sa Peter och sträckte ut en hand och klämde över hennes höft. ”Du är… otrolig, Karin.”
Hon log stort och mumlade ett tack.
”Du har båda dina karlar stenhårda nu, det kan jag lova dig” fortsatte Peter. Björn kunde intyga att det var sant. Hon fnittrade till.
”Visst ser hon fantastisk ut Björn? Man vill knulla henne, eller hur?”
”Mmm”
”Vad säger du Karin? Ska vi inte låta Björn få en bild av dig? Som han kan ha sen?”
Hon tittade på Björn och log.
”Skulle du vilja ha det älskling?”
Björn visste inte vad han skulle säga. ’Jag skulle vilja ha dig hellre’ tänkte han, även om han också förstod att det inte var möjligt. Han kände sig patetisk som fick nöja sig med smulorna, en bild att ha … sen.
”Jo… jo, det vore fint” sa han istället.
”Hämta din mobil”
Han gjorde som hon bad honom och var strax tillbaka. Karin log mot honom, mötte honom och gav honom en puss. En enkel puss på kinden, det noterade han, och de signaler den sände. Hon lösgjorde sig och ställde sig i en utmanande pose och log kokett mot honom. Han knäppte en bild.
”Rör vid brösten också” sa Peter, och hon lydde honom, kramade om sina bröst. Björn darrade på handen när han tog en bild till.
”Få se” sa Peter och Björn räckte honom mobilen. Karin sneglade över hans rygg. Peter log stort.
”Så där ja, vilken bra bild. Det var bra av dig”
Björn visste inte riktigt vem av dem det var som hade gjort något bra, men han nickade till svar. Det var en bra bild.
Karin tog hans hand.
”Björn, jag tror det är dags att du…?” Hon behövde inte avsluta meningen. Han förstod. Hon gav honom en puss igen, den här gången på läpparna, och viskade ”jag älskar dig” i hans öra. Han trodde henne, ändå, trots allt.
När han gick ut genom ytterdörren kunde han se genom fönstret hur hon hade grenslat honom i soffan. Björn svalde tungt och styrde stegen mot gäststugan.
Fler noveller av samma författare
