Björn och Karin, en cuckolding-novell del 8
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-09-06 09:05:45
Läst:
2 895 gånger
Betyg: 3.3 (7 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kapitel 8
Han hade inte brytt sig om att dra på sig jeansen igen. Det hade känts onödigt, och hur som helst antagligen också omöjligt med tanke på hur hård han var. Hans stånd la sig inte ens när han aktivt försökte tänka på annat. Inte för att han kunde det mer än korta stunder.
Minuterna och timmarna hade släpat sig fram. Det fanns ingenting annat att sysselsätta sig med, än att ligga på sängen och föreställa sig vad som hände. Ibland inbillade sig Björn att han hörde ljud där utifrån, men han var aldrig riktigt säker på om det stämde eller om det bara var hans fantasi. Han hade hoppats på att kunna distrahera sig med sin mobil, men den höll på att ladda ur redan efter någon minut. Han hade kunnat svära på… men nej.
Så där låg han, tills minuterna kändes som timmar och timmarna som dagar. Han runkade långsamt och försökte föreställa sig vad som hände där borta. Svartsjukan brände i honom. Men också upphetsningen.
Björn hade trott att det skulle infinna sig någon slags normalitet efteråt. Han kunde inte riktigt förstå hur han någonsin hade trott att det skulle bli normalt eller som förr mellan dem igen, inte nu. Inte efter detta.
Känslan när han långsamt gått in i deras hus igen hade varit surrealistisk. Han inbillade sig att det låg en doft av sex i luften, men var inte säker. Han kunde inte se några omedelbara spår av någon aktivitet, men var han än vilade blicken föreställde han sig att de gjort något där. Kysst varandra, smekt varandra, eller… När han tittade in i sovrummet fanns det ingen tvekan längre. Lakanen ihopsnurrade i ett hörn av sängen, kuddarna i oordning. Han vände sig mot Karin med en stum, outtalad fråga. Hon log mot honom, kysste honom.
Där hade det hänt.
Kanske inte bara där, slog det honom igen. Men där, i deras säng. Hans mage knöt ihop sig av svartsjuka och ångest inför tanken på vad som skett där. Han hörde hur han undslapp sig ett stön, helt okontrollerbart. Hans knän kändes svaga, som att de inte bar honom. Karin tryckte sig mot honom, höll om honom. Ångesten slet i hans kropp men hans hårda kuk pressades mot hennes mage.
De stod så och höll om varandra i tystnad en stund, tills Karin försiktigt drog sig undan. Hon såg trött och nöjd ut. Hon kysste honom igen.
”Jag känner att du är ivrig” sa hon, och behövde inte förklara att hon pratade om hans hårda stånd som trycktes mot hennes kropp, ”men just nu vill jag bara att du håller om mig”
Björn nickade stelt och sjönk ned i sängen. Karin följde efter honom, drog lite förstrött i lakan och täcken för att de skulle ligga bekvämt. Så kröp hon upp vid honom. Björn slog armarna om sin fru, höll om henne. Han kände hur gråten var nära. Frustrationen, svartsjukan… allt kom över honom.
Karin förstod, och höll om honom, kysste honom ömt. Björn kunde inte slå bort vad hon gjort, men kände ändå hur han smälte i hennes famn, kände sig trygg igen, åtminstone för stunden. Hon la sitt huvud på hans axel och fortsatte hålla om honom.
Efter en stund kände han sig bättre, lugnare. Utan att det behövde uttalas högt förstod Karin honom där också, precis som med så mycket annat. Hon reste sig på armbågen och log mot honom.
”Är du ok?”
”Mmm. ja… Jag är nog det”
Hon nickade mot honom och såg sen ner på det tält hans kalsonger bildade.
”Ska du inte klä av dig?”
”Ska inte du?”
Karin flinade åt honom och drog av sig linnet. Hans blick fastnade på hennes fantastiska bröst, som alltid. Han hade inte fått röra vid dem på flera veckor, och knappt fått se henne naken. Nu var hennes bröst det sexigaste han någonsin sett.
”Kom igen, loverboy” sa hon och han ryckte sig ur sin trans, drog av sig t-shirt och kalsonger och la sig ned igen. Karin såg intensivt på hans hårda kuk, fortfarande med ett leende i ansiktet. Hon såg på hans kuk med en nästan nyfiken och intresserad blick.
”Vad?” sa han.
”Va?” Hon såg upp på honom och log. ”Nej, jag tänkte bara på…”
”På…?”
”Den är fin.”
”Fin?” svarade han med ett snett leende.
Karin skrattade till igen.
”Ja… Fin.”
Hon hade fortfarande inte rört honom där, så Björn tog hennes hand och la den över sin kuk. Hon strök långsamt fingrarna upp och ned för skaftet. Han slogs av att hon kände på skillnaden, jämförde med fingrarna.
”Är det stor skillnad?”
Hon fnittrade till och såg på hans kuk igen. Upphetsningen fick den att rycka till lite i hennes hand.
”Jo, det är det ju” svarade hon lite dröjande. Nästan som en eftertanke började hon runka honom lite löst. ”Jag vet att du är normalstor, men…”
”…men?”
”Ja förlåt, men just nu… det är stor skillnad som sagt.”
”Så vad? Tänker du att jag är liten?”
”Du är fin. Men ja, du är mycket mindre än honom, om du måste veta.”
Hon vägde hans kuk i handen lite och log mot den.
Jag hoppas att den fortfarande duger.”
”Det är klart” svarade hon och log mot honom. Hon ökade takten med sin hand och han kunde inte motstå att sucka nöjt. ”Den duger till exempel utmärkt till att göra så här med…”
Och med det böjde hon sig ned och tog honom i munnen.
Fler noveller av samma författare
