Björn och Karin, en cuckolding-novell del 4
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-07-06 13:38:13
Läst:
19 456 gånger
Betyg: 4.1 (12 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
Kapitel 4
Björn gick in i vardagsrummet, och stannade för en sekund upp och såg sig förvirrat omkring. Vad skulle han göra där inne? Han visste inte, hade ingen plan, kunde bara inte sitta still. Han kunde inte göra någonting och han stod inte ut med att inte göra någonting heller. Rastlöst såg han sig om, tittade på rummet som om det skulle ge honom en mission i livet, innan han vände i steget och gick ut i köket igen. Ingen lindring där.
Björn skakade på huvudet åt sig själv, försökte skaffa sig ett fokus. Vad som helst, precis vad som helst som inte ledde tankarna till vad Karin gjorde, var hon var. Den enda effekten av det var att han åter började tänka på Karin, vad hon gjorde, var hon var. Han satte sig med en tung suck på en köksstol och stirrade ut i ingenting.
Herregud vad han längtade efter henne, behövde henne. Nu mer än någonsin. Innan hon åkte hade han också varit rastlös, hade följt efter henne som en herrelös hund, från rum till rum. Hon hade haft oändligt tålamod med honom, men det hade inte räckt för att täcka upp hans ännu mer oändliga behov av bekräftelse, av henne. Men där och då hade han på något märkligt sätt ändå varit uppspelt, energisk. Och kåt. Han hade försökt dölja det från Karin, men det märktes förstås ändå. Hon hade sett det på honom, känt av hans hårdhet mot sin kropp när de kramades farväl. Han hade märkt hur hon log för sig själv när hon kände det.
Någonstans i bakgrunden var han fortfarande upphetsad, men känslan begravdes bakom den rastlösa ångesten, oron, fjärilarna i magen. Han svalde hårt ännu en gång. Herregud, hans fru var på en dejt. Med en annan man. Hålet i hans mage växte.
Han såg sig omkring och insåg att det hade blivit mörkt. Becksvart. Karin hade varit borta i snart fem timmar, och han hade inte gjort någonting alls. Bara gått runt i sin egen värld. Med ett tillfälligt mål i sikte reste han sig och gick runt och tände i deras lilla hus. När han kom in i sovrummet suckade han högt igen, andades in hennes lukt. Tänkte på hur hon stått där och gjort sig fin, för… Han kunde inte avsluta tanken. Björn lyfte upp hennes blus som hon slarvigt lämnat på golvet. Under den låg hennes underkläder. Han visste att hon hade bytt om till något annat, något sexigare, innan hon åkte. Tanken svindlade. Han tog några stapplande steg fram till byrån, drog ut lådan och försökte lista ut vad som saknades. Förstrött rörde han vid alla de kvinnliga plaggen som låg där. Känslan av tunt siden under hans fingrar fick det att rycka till i hans kuk. Han rörde vid sig själv, funderade en sekund på att fortsätta, men tvingade sig att stänga lådan.
I samma sekund han gick ut ur sovrummet hörde han hur en bil körde upp vid huset. Det låga mullrandet från en motor. En stunds tystnad och sedan en bildörr som öppnades och stängdes. Han svalde hårt igen, försökte titta ut men såg inget på andra sidan häcken. Istället hörde han hennes lätta steg i grusgången där utanför.
”Hej älskling” hörde han henne strax därefter. Han kunde höra att hon var lätt berusad. Han kunde höra ett stråk av oro i rösten, men också något annat. Kanske en bubblande glädje, kanske en lätt förälskelse. Björn ryste till av tanken. Han vände sig om mot sin fru och tog henne i sin famn. Hårt och länge.
*
Björn pustade ut och såg upp i taket. Karin flämtade fortfarande bredvid honom, andades tungt och tillfredställt. Han höll om henne och kunde inte slå bort tanken på hur förtvivlat gärna han ville ha en cigarett just nu.
”Det… det var skönt” sa hon där bredvid honom, och han kunde höra leendet i hennes röst. Han nickade till svar, fortfarande långt bort i tankarna. De låg så, stilla bredvid varandra en lång stund. Efter en bra stund vände hon sig mot honom och pussade honom på kinden innan hon la sitt huvud mot hans axel.
”Har du, har du haft det ok ikväll?” frågade hon honom, nästan lite försiktigt.
”Mmm” svarade han. ”Ganska. Eller, ja…”
”Vill du prata om det?”
Han skakade på huvudet.
”Nej. Inte nu i alla fall”
”Ok”
Hon tystnade några sekunder.
”Vill du… vill du veta något om hur jag haft det?”
”Mmm. Tror det”
Hon började nästan lite trevande. Björn låg där och lyssnade på hennes berättelse och strök henne över håret och kände att det här, det är nog det mest absurda jag varit med om. Men för tillfället kände han sig nöjd, tillfredsställd, både fysiskt och mentalt. Hon var tillbaka hos honom, i alla fall för stunden. Han lyssnade på hur hon beskrev bilfärden, den lite trevande tystnaden i början. Restaurangen de besökt, vad hon åt, hur de promenerat genom stan.
Björn försökte föreställa sig det, se det framför sig. Hans Karin, hans livskamrat och fru, hand i hand med en annan man.
”… och sen satt vi där på puben och tog ett glas vin. Eller två, i alla fall jag. Kanske tre. Och…”
”Hände det något?”
Hon fnittrade till, nästan lite förläget.
”Om det hände något?”
”Mmm”
”Jag, det… Egentligen inte”
Han tystnade, väntade på att hon skulle fortsätta. Björn kände hur hans hjärta började slå hårt igen. Hur de nervösa fjärilarna gjorde uppror i hans mage.
”Där, på puben, nej ingenting egentligen. Vi liksom höll hand och… ja, kanske pussades lite”
”Mmm”
”Och ja, sen… När vi gick till bilen, då…” Hon fnittrade till igen. ”Då hände det väl lite”
Kunde hon höra hur tungt hans hjärta slog? Björn låg som förstenad, ville inte veta men kunde inte låta bli att fråga. Han darrade faktiskt på rösten, på riktigt. Han hade alltid trott att det var en myt.
”Lite…? Vad hände Karin?”
”Inte mycket” sa hon försiktigt. ”Vi… vi kysstes. Och, ja men jag märkte att han verkligen ville, men…”
”Men ni har ju gjort det innan?”
Hon var tyst en kort stund. Björn kunde inte förneka vad som hände med hans kropp; bara väntan på att hon skulle berätta gjorde att han styvnade igen. Han undrade om hon märkte det.
”Jag vill ta det ett steg i taget” sa hon till sist. ”Göra det på riktigt. Så… Så det hände inte så mycket mer. Han rörde vid mig, vid mina bröst. Och jag kände lite på honom i bilen sen.”
”Kände på…?”
”Tog honom i min hand. Om du förstår. Men det var allt… Och inte till, eh, till avslut liksom.”
”Åh… ok”
Hon pussade honom på halsen och viskade att hon älskade honom. Mer än allt annat, ännu mer nu än innan. Björn älskade henne, älskade hennes ord, men det enda han kunde tänka på var vad hon gjort, hur hennes lilla han nyss hade…
Ångesten var tillbaka. Och med den, upphetsningen.
Fler noveller av samma författare
