Björn och Anna, en cuckolding-novell prolog
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-07-06 13:36:34
Läst:
53 006 gånger
Betyg: 3.8 (15 röster) 17 medlemmar har denna novell som favorit
Prolog
Björn tog trapporna två steg i taget. Med flåsande andhämtning rundade han den femte och sista trappan och stannade upp ett ögonblick och hämtade andan. Han kastade ett snabbt öga på telefonen - tjugo i tre. Han skulle inte vara klar på minst en timme till. Han svor till och började snabbt sortera upp bunten med brev och trycka ner dem i brevlådorna.
Samtidigt som han fortsatte metodiskt ner för trappan och stannade till framför varje lägenhet räknade han minuterna innan han skulle få cykla hem till Karin. Kanske skulle hon till och med ha maten klar. Kanske skulle hon… Nej förresten. Idag var den stora dagen. Hennes första dag på nya jobbet. Med lite tur skulle han själv hinna hem, ta ett bad och hinna laga mat innan hon dök upp.
Björn rusade nästan ner för de sista trapporna och mer eller mindre slängde in posten i varje brevinkast. Nej, det här var inte precis drömjobbet. Men han skulle väl vara glad att han alls hade ett jobb. Ny i en främmande stad, inga kontakter, och vem fan anställer en kandidat i konstvetenskap. Han kunde låta bli att flina för sig själv över CSN- skulden som nu skulle betalas av med hjälp av en timanställning på posten. Inte så han hade tänkt sig kanske.
Men det skulle säkert lösa sig. Om inte annat tjänade Karin mer än dubbelt så mycket som han. Björn brukade rycka på axlarna åt det; han ville gärna tro om sig själv att han inte brydde sig om pengar. Och det gjorde han inte - när han hade pengar. Men nu… Han tackade sin lyckliga stjärna för att han inte tyckte det var konstigt att hans fästmö tjänade mer än vad han gjorde.
Efter att nästan ha snubblat i sista trappen kastade han sig upp på cykeln. Bara en vända kvar nu. Han cyklade så fort han orkade till nästa adress. Tankarna vandrade iväg till Karin igen. Han log för sig själv när han tänkte på hur nervös hon hade varit i morse. Vad skulle hon ha på sig? Säga? Göra? Han skakade på huvudet. Det fanns fördelar med att vara brevbärare. Han hade inte brytt sig det minsta första dagen, och skulle knappast bry sig i morgon heller. Upp och springa i trappor fem dagar i veckan, skit samma. Sen var det helg och det var det viktiga.
Även om det nu inte bara var springa i trappor. Det kändes som om han la mer tid på att svära över konstiga adresser och ett evigt fumlande med kartor. Björn hade aldrig haft något lokalsinne att skryta med, men i en ny stad dessutom? Hopplöst var vad det var. Inte för att han gnällde. Det var kul att upptäcka en ny stad, och att göra det ihop med Karin dessutom. Och flera av hans polare hade eller skulle snart flytta hit, så det gick ingen nöd på honom. Om det inte hade varit för att han förväntades hitta bland alla gamla gränder och konstiga adresser.
Då var det värre för Karin. Visst, de flyttade hit för hennes skull. Och visst, hon hade alltid velat bo i storstan. Men hon kände ju inte en kotte här. Och blyg som hon var undrade han med tungt hjärta om och när hon skulle lära känna någon.
Jaja, tänkte han. Ett bekymmer i taget och då fokuserar vi på var i helvete Riddaregatan ligger.
*
”Alltså, jag fattar inte riktigt…”
Karin tittade upp på honom och mötte hans blick. Han såg att hon såg nyfiken ut. Det, och kanske lite… chockad nästan?
”Vadå menar du?”
Björn hade inte riktigt hängt med i hennes långa utläggning om de nya arbetskamraterna. Det var nån Lina och nån Caroline och nån konstig gubbe som skötte posten och ja, allt flöt ihop. Hans fötter värkte efter ännu en lång dag med springande upp och ned för trapport och allt Björn ville var att sjunka ner i fåtöljen och spela lite spel.
Karin stod vid spisen och lagade mat och hade ivrigt pratat på om sin dag. Det hade inte gått många dagar innan det var uppenbart att hon trivdes hur bra som helst på jobbet och Björn var glad för hennes skull, men hans egna intresse för de olika personerna på hennes jobb hade väl mattats av rätt fort.
Hon log och skakade lite på huvudet.
”Alltså, jag tror att hon… ja men har en älskare.”
”Hon?” sa Björn förvirrat och tittade upp från sin mobil.
”Caroline, dumhuvud!” sa Karin roat. ”Har du inte lyssnat alls?”
”Jodå, jodå… Jag bara… En älskare alltså?”
Karin slängde i pastan i kastrullen och skrattade till för sig själv.
”Tror det… Eller det måste det ju vara. Hon pratade om att ’de’ skulle vara borta hela veckan. Och du vet, som hon och Lina fnittrade åt det… Jo, hon skulle på nån kärleksresa.”
”Hm. Jaha, men…?”
”Ja men jag sa ju det. Så kom han in där på jobbet, hennes kille. Vad hette han? Tommy? Och bara typ skulle hämta något som hon hade glömt.”
”Jaha…?”
”Ja, men fattar du inte!” skrattade Karin. ”Han var ju inte alls i Köpenhamn! Han var ju här.”
”Köpenhamn…?”
Karin skrattade till och räckte ut tungan åt honom.
”Så därför tror du att..?” försökte han.
Karin skakade på huvudet och strök undan luggen ur sitt ansikte som hon alltid gjorde när hon tänkte efter.
”Jag vet inte. Jag… jag kanske bara är fånig. Men jag kunde verkligen du vet, känna att det var något? Och det kändes som om Lina och de andra fattade och visste, men jag…. Nej, jag kanske bara inbillade mig.”
”Kanske det” svarade Björn och plockade upp mobilen igen. ”Eller missförstod. Folk är konstiga ibland.”
”Ja…” sa Karin dröjande. ”Jo, kanske det.”
*
Björn sparkade av sig skorna och suckade nöjt. Det gick fortare för varje dag, och nu började han se fördelarna med sitt nya jobb. Kanske inte en karriär för en konstvetare, men jäklar vad skönt det var att komma hem tidigt på eftermiddagen. Blev man klar med sitt så var det bara att cykla hem. Jodå, det kunde han leva med.
Nu hade han flera timmar innan Karin kom hem och han såg fram emot att få några timmar för sig själv. Inte för att han inte ville ha henne hemma, men en stund för sig själv var inte så dumt. En kall öl, slänga upp fötterna på soffbordet och slökolla på tv… När Karin väl dök upp visste han att han skulle få höra fortsättningen om hennes ’spännande’ kollegor.
Han skakade på huvudet åt sig själv, vad fånig han var. Hennes kollegor verkade faktiskt ganska spännande, och han var genuint glad åt hur väl hon trivdes på jobbet. Björn skrattade för sig själv. När hon sökte arbetet kunde nog varken hon eller någon annan ha gissat vad de sysslade med där. Webdesigner med kunskap i logistik-system, det lät ju hur grått som helst. Och så hade hon börjat jobba på ett ställe som sålde dildos! Björn kunde knappt tro det var sant.
Och vad de nu sålde mer. Han tyckte att han kände igen namnet på firman, men var inte helt säker. Var det inte därifrån han hade beställt de där handbojorna nån gång? Och kanske också det där setet med trosor som var öppna i grenen, de som Karin bara hade skrattat åt? Han var inte säker. Han föreställde sig att ett sånt ställe drevs av gamla gubbar, inte av fyra kvinnor. Och Karin, hon hade nog aldrig ens tänkt tanken.
Björn vad glad över att hon trivdes, och hoppades på att den miljön kanske skulle tina upp henne lite också. Inte för att Karin var tråkig att ha sex med, inte alls. Men hon kunde vara svår att få grepp om; när de hade sex var hon en fantastisk älskarinna, men att få henne att prata om sex eller dela med sig av sina fantasier var ju lättare sagt än gjort. Och skulle han vara ärlig mot sig själv led hon av alldeles för mycket ’duktig- flicka’- syndrom. Han hade ju själv märkt hur kåt hon blev när de kollade på porr ihop, men när han föreslog att de skulle prova något av allt de såg på frös hon till direkt. ’Bra tjejer gör inte sånt. Ansiktssprut, aldrig i livet!’
Så kanske kunde hon ändå bli lite mer frigjord. Det kanske inte skulle vara så dumt. Björn suckade nöjt inför tanken och började knäppa upp sina jeans. Karin med ansiktet nedsprutat… det var lätt värt en flytt till storstan om han fick uppleva det.
*
Hon fnissade till och skakade på huvudet med ett stort leende.
”Jag tror inte… jag vet inte om jag får berätta egentligen” sa hon och tittade på honom med en blick som sa att hon skulle dö om hon inte fick berätta allt för honom här och nu.
’Herregud vad hon behöver en väninna att skvallra med’ tänkte han, men Björn nöjde sig med att le uppmuntrande mot henne och ta en stor klunk av sin öl.
De hade letat sig ut från lägenheten ikväll och Björn var glad över att få lite omväxling. Med deras arbetstider var det nästan alltid han som lagade mat och han var innerligt trött på det. Och efter en dryg månad som nyinflyttade var det väl dags att de prövade vad kvarteret hade att erbjuda. Så nu satt de på sin kvarterskrog och väntade på att få sin mat. Karin log stort mot honom från andra sidan bordet och han kunde inte låta bli att tänka på hur sjukt vacker hon var. Det långa håret, hur hennes ögon gnistrade… och nog var hon lite sexigare klädd än hon brukade vara? Den där fjärde knappen i blusen brukade väl vara knäppt? Han kunde knappt slita sin blick från klyftan där innanför.
”Ok då” fnissade hon åt sitt eget påstående. ”Men säg inget till någon!”
”Nädå”
”Alltså, hon… ” Karin böjde sig fram och viskade nästan. ”Hon har verkligen en älskare. Och är liksom helt öppen med det! Och vet du vad?”
”Nej” flinade han. ”Men du kommer nog berätta nu”
”Hennes kille vet om det”
Björn höjde på ögonbrynet.
”Ojdå. Drama antar jag?”
Karin fick en liten rynka mellan ögonen när hon funderade. Hon tog en liten klunk av sin öl och tittade sig omkring.
”Nej…” sa hon till slut. ”Jag tror inte det. Han … verkar liksom gilla det?”
”Gilla det?”
Björn kände en plötslig blandning av nyfikenhet, upphetsning och någon nästan lite nervös oroskänsla. Nyfikenhet, av det enkla skälet att även han tyckte att det var kul att skvallra om andra när skvallret var tillräckligt spännande. Upphetsning, för att Karin verkade vilja prata om något som hade med sex att göra. Men också någon slags irriterad svartsjuka. Han antog att det var någon slags grumlig manlig lojalitet. Stackars kille vars tjej ligger runt helt öppet.
”Mmm” svarade hon lite dröjande. ”Jag vet inte riktigt, jag… ville inte fråga för mycket, antar jag?”
”Men” fortsatte hon, ”han är liksom med på det… typ som en trekant men ändå inte.”
”Hm” svarade Björn och de tystnade båda två och begrundade vad det nu innebar.
Den senaste tiden hade Karin känt sig mer nyfiken på sex än på flera år. Hon hade alltid gillat sex; nej, älskat sex till och med. Men skulle hon vara ärlig mot sig själv var det ingenting hon tänkte på så där värst mycket. Inte tidigare i alla fall. Sex var något härligt mellan två människor, inte något som skulle ta över hela ens liv. Det fanns så mycket annat och för den delen så mycket med sex som var krångligt och gjorde att hon blev fundersam över könsroller, porrindustrin och allt vad det nu var.
I alla fall brukade det vara så. Men även om hon inte deltog så mycket i samtalen, inte ännu i alla fall, så påverkade det henne att arbeta på ett ställe där sex var så självklart och naturligt. Hon skrattade till när hon tänkte tillbaka på hur chockad hon var första dagen: det låg dildos och vibratorer och saker överallt på kontoret. Hon hade knappt vågat se sig omkring. Och alla var så öppna och det pratades sex kring henne hela tiden. Karin kunde känna hur det påverkade henne. Och hon gillade det.
”Vad skrattar du åt?” frågade Björn.
”Inget särskilt, tror jag. Bara… hela grejen.”
”Du får väl fråga lite mer”
”Jaså, så… Du blev också nyfiken?”
”Klart man blir. Men få nu inga idéer!”
”Nej då” log hon, men Björn kunde ändå inte riktigt slå undan tanken på att det var precis vad hon hade.
”Vad?”
”Ja, vad?” svarade hon, fortfarande med ett leende glittrande i ögonen.
”Nä, jag bara… Är du sugen eller?” Björn kände hur det sög till av nervositet i magen när han hörde sin egen röst.
”Nej” Karin fnittrade till. ”Men jag kan ju … jag vet inte, förstå lockelsen” Hon tog en klunk vin.
”Hmm”
”Ja, men… Det är väl bättre än otrohet i alla fall”
Björn tittade osäkert på henne.
”Det… det är väl det, antar jag”
*
Karin suckade nöjt och andades ut. Hon letade upp den lilla knappen och slog av vibrationen och det låga surrandet tystnade. Hon funderade på att resa sig upp men insåg att hon varken hade kraften eller intresse för att göra det. Istället sträckte hon på sig och njöt av efterdyningarna av orgasmen.
För ett ögonblick kände hon det dåliga samvete hon nästan alltid fick när hon valde att onanera istället för att ha sex, men så skrattade hon till åt det fåniga i tanken. Att hon passade på att prova en av alla sina nya dildos var väl inget att ha dåligt samvete över, inte med Björn bortrest. Med honom femtio mil bort var hennes valmöjligheter begränsade ändå.
Eller, var de det? Tanken slog henne nästan direkt, fast hon knappt visste om hon ville tänka på det. Tänk att ha det som Caroline och ha flera män i sitt liv. Karin skulle aldrig kunna erkänna det för Björn, knappt ens för sig själv, men hon hade instinktivt dragits till tanken redan från den första stund hon hörde talas om det. Hon älskade verkligen Björn, men i ett långt förhållande fick man sällan uppleva det där spännande pirret i att lära känna en ny kropp, en ny människa, bli tagen på ett nytt sätt. Tänk att kunna få göra det och ändå ha tryggheten hon hade nu. Hennes tankar sökte sig tillbaka till när hon fortfarande var en tonåring, vad Anton hade berättat för henne. Hur han hade tänkt på hennes otrohet när…
Hon tog upp sin iPad och googlade det igen. Ordet hon hade snappat upp häromveckan på jobbet. ”Cuckold”. Hon hade verkligen ansträngt sig för att inte snoka och ställa för mycket frågor. Caroline var öppen med sin livsstil, precis som de flesta andra på hennes jobb, men det betydde inte att Karin kunde se sig själv ställa vilka frågor som helst. Dessutom, även om Caroline var trevlig och Karin såg upp till henne på många sätt så hade de inte fått någon närmare relation. Att då börja fråga om någons sexliv… Nej, det skulle hon aldrig klara. Men hon hade i alla fall förstått att Caroline och hennes pojkvän, det de gjorde, att det kallades cuckolding.
Karin skrattade till när hon tänkte tillbaka på första gången hon försökt googla om det, utan att ha en aning om hur det stavades. Det blev en del märkliga sökningar och resultat innan hon hade hittat rätt. Först hade det känts som alldeles för mycket. Hon ville bara stilla sin nyfikenhet, och hade känt sig inte så lite dum när det dök upp massa porrsidor. Karin visste att hon kunde vara lite naiv ibland, men att hon inte hade räknat ut att det skulle hända var ändå ett svårslaget rekord.
Men hon hade återvänt och kollat en gång till, och sen en gång till, och när hon nu låg där halvnaken och fortfarande småkåt och googlade ”cuckold” så orkade hon inte ens försöka lura sig själv att det var något annat än vanlig jävla kåthet som drev henne. Det fanns fortfarande en hel del inslag i det hon hittade som hon hade svårt för, men det var samtidigt något sjukt eggande i att fantisera om att vara en av de där kvinnorna.
Hon hade ganska fort lärt sig att det handlade om så mycket mer än att bara knulla runt. Det som var mest svårt att greppa, men också bland det mest spännande, var att tänka sig att ha sådan makt. Att få dominera någon annan på det där sättet. Karin och Björn hade en gång för flera år sen provat att använda handbojor och hon hade låst fast Björn i sänggaveln. Det hade inte gett henne någonting, det hade bara känts konstlat och spelat. Men det här… Det här var inget spel. Det här var en mycket mer subtil och eggande dominans. Tänk att få Björn att… Herregud vilken upphetsande tanke.
”Vem lurar jag” mumlade hon åt sig själv och sträckte sig efter dildon igen
*
Björn sträckte på sig och andades ut. Äntligen var tågresan över. Han lyfte ned väskan från hatthyllan och ställde sig och väntade på att dörren skulle öppnas. Det kändes konstigt att lämna den gamla, trygga hemstaden och sen åka ’hem’ till en ny stad, men samtidigt kändes det redan som att komma hem. Om inte annat så för att där Karin fanns, där fanns också det som verkligen kändes som hemma, som var viktigt.
Han hade funderat mycket på deras relation de senaste dagarna, inte minst de senaste timmarna på tåget. Det var inget som var fel, det visste han nästan säkert. Tvärtom hade de det jättebra ihop. Björn visste att han gjorde en höna av en fjäder, men han kunde inte riktigt släppa det här med Karins kollega och hur fascinerad Karin var av hennes förhållande. Björn kände sin flickvän, ibland bättre än vad hon kände sig själv. Han var inte säker på att hon ens tänkt på själv hur ofta hon hade tagit upp Caroline, och att Caroline hade en älskare. Eller pojkvän. Eller vad det nu var.
Kanske var han bara onödigt nojig, men det var nånting i Karins fascination för det hela som oroade honom lite. Eller, oroade honom, det var väl ett starkt ord. Björn oroade sig inte för att Karin plötsligt skulle göra något dumt. Inte det minsta. Men han var inte dummare än att han förstod att hans Karin, hans lite pryda och blyga Karin, fann något eggande med vad hennes väninna gjorde. Björn kunde riktigt föreställa sig hur Karin lekte med tanken att själv vara i den situationen. Och det var väl ok, om hon ville leka med den tanken. Men samtidigt oroade det honom, för någonstans i bakgrunden i tankarna fanns också insikten om att han kanske inte alltid skulle räcka till för henne. Och den tanken gillade han verkligen inte.
Björn skakade på huvudet och försökte göra sig kvitt alla funderingar. Tåget hade stannat till och han öppnade dörren och andades in luften. Hem. Hem till Karin.
Fler noveller av samma författare
Utomordentligt skrivet med fokus på deras känslor - bra!