Ekvationer del 1

---

---

*** Ett ***
Den bästa av världar I den allra bästa av världar hade hon nu varit någon helt annanstans. Haft ett hus, bil. Kanske till och med en ... familj? Men livet hade tagit en annan vändning och det hon istället hade fått uppleva var mycket få förunnat. Hon hade i alla fall en bra bostad och slapp bo i någon sunkig korridor. Det fanns ingen bitterhet eller ånger i henne. Hennes karriär som simmare hade pågått från hennes yngre tonår och fram till att hon fyllt 26. Hon hade haft en plats i det svenska landslaget och lyckats behålla den tre år.

Alla resor, städer, människor och tävlingar hade gett henne intryck som skulle vara en livstid. Och ett sponsorkontrakt hade gett henne precis så mycket att nu kunde äga lägenheten där hon bodde - en lagom trea med skön utsikt. Från balkongen kunde hon se ut över gräsmattan på GH nation. Till vänster huset där August Strindberg lär ha bott och skrivit en del av sina böcker. Undrar om någon av kvinnorna han hatade också brukade gå omkring här i kvarteret? I huset i övrigt bodde några småbarnsfamiljer och par.

Det var behagligt lugnt eftersom trädgårdsgatan var en av Uppsalas bästa adresser. Så förväntningarna på att i lugn och ro kunna ostört kunna äta sin frukost var höga. Hon satt på sin solstol och åt flingor ur en skål. Varm vind fläktade skönt även om det var slutet på augusti. Sedan ett år tillbaka var hon student. På civilingenjörsprogrammet i biomedicin var hon äldst i sin klass. Inte bara av det skälet höll hon sig mycket för sig själv. Det var inte alltid som det fanns något direkt utbyte av att prata med tjugoåringarna. Nej, deras erfarenheter var inte speciellt intressanta. Och många av dem var rent ut sagt asociala. Nördar.

Okej, erkände hon för sig själv. Hon var ju i och för sig definitionen på nörd eftersom lagt tio av sina bästa år på att simma hundratusentals längder i bassänger. Knappt pojkvänner, absolut inte alkohol. Nej, hon hade inte tid med sådant för hon ville också ha bästa betyg i alla ämnen i gymnasiet. Det hade väl i sig inte varit någon jätteinsats, men träningen tog så mycket tid som andra ungdomar kunnat lägga på både skola och nöjen.

Hennes stolthet hängde på väggen. Det var en guldmedalj från VM i Aten. Så många timmar, så mycket hårt arbete. Men hon var också medveten om att hon inte var vem som helst efter den prestationen. Imorgon skulle höstterminen börja. Kunde bli intressant, eller inte. En stor svart fågel satte sig på balkongräcket och stirrade glupskt på hennes tallrik med flingor.

Hon stirrade tillbaka med sin blå blick och försökte telepatiskt få den att förstå omöjligheten i att vinna över henne. Och mycket riktigt avgick hon med segern, för strax lyfte den gråögda fågeln mot andra mål.

Ha. Jag vann, igen, tänkte hon. Det var svårt att sluta tävla.

*** Två ***
De allra flesta som hon mötte denna första dag på terminen kände hon igen. Som väntat var det också några som inte återvänt. Med ett leende och avspända ”hej hej och hur var sommaren och jaha okej” pratade hon med några av de som hon trivdes med på väg in i den stora samlingssalen.
Bland de som hon faktiskt gillade fanns en tjej som hette Emelie. Vanligen brukade hon hitta möjligheter att arbeta med henne. Emelie hade ungefär samma ambitionsnivå som henne själv och gjorde otroligt fina arbeten och labbrapporter. Hon sa egentligen inte så mycket utan jobbade på. Så, samarbetet flöt på enkelt. Emelie satte sig bredvid henne i föreläsningssalen. Hon hade långt brunt hår och brukade blygt kika fram bakom det. Hon var lite gullig på något oskyldigt sätt.

- Så, hur var din sommar, frågade hon i Emelies riktning och försökte få igång ett samtal. Hon visste att det var inte alltid det lättaste.

- Det var väl bra. Jag jobbade rätt mycket. Hos min farbror. Emelie var lika korthuggen som vanligt. Som om orden kostade oerhörd smärta att få ut.

- Aha. Du ser brun ut, så du måste ha fått lite sol i alla fall? Det såg faktiskt ut som Emelie hade arbetat på att få fin färg.

- Ja.

Hon fnissade lite inombords åt svaret, det var så Emelie. Den här tjejen kommer att bli varje arbetsgivares dröm i framtiden. Arbetar stenhårt, snackar inte, lojal och ser väldigt bra ut.
Men nu hade informationen om terminen börjat och de båda lyssnade. Studierektorn pratade om de olika ämnena. Terminen skulle innebära flera mattekurser: matriser, vektorer, differentialekvationer. Så bra då. Tova kände sig säker på att hon skulle glida igenom terminen. Hon hade redan läst stora delar av litteraturen och kände sig helt komfortabel med att arbetsinsatsen skulle vara klart hanterlig. Det var dags för uppbrott och det skulle det inte hända så mycket mer idag.

Hon vände sig mot Emelie och log.

– Då ses vi på polacksbacken imorgon då? Emelie nickade tyst till svar. Hon stoppade ner datorn i väskan och började gå mot utgången. Emelie satt kvar och såg längtansfullt efter henne.

*** Tre ***
Det började inte bra. Hans nyckelkort kunde inte öppna dörren till undervisningssalen.

Det hade börjat sprida sig visst fniss bland de mestadels unga tjejerna i gruppen under tiden att han gjorde olika försök att öppna dörren. Sekunderna kändes långa. Jävla förbannade teknikjävlar tänkte han. Han hade vetat redan innan det infördes att ett system med dörrar som bara gick att öppna när man bokat rummet aldrig skulle fungera.

Så nu stod han här, totalt utan värdighet med en fårskock bräkande småtjejer kring sig. - Tyvärr alla, jag kan inte få upp dörren, upplyste han totalt i onödan. Men jag ska ordna någon som kan. Mer fniss. Men precis då kom en av de andra lärarna till undsättning och hennes nyckelkort fungerade givetvis. Nu flödade studenterna de in i klassrummet och trevande försökte hitta platser.

Han började med att skriva sitt, namn, rumsnummer och mejladress på tavlan.
- Jag arbetar på matematiska institutionen och undervisar delar av min tid på ingenjörsprogrammet inledde han. Han berättade om kurslitteraturen, upplägget och tentan. Och så gick han igenom det första kapitlets uppgifter. Han betraktade klassen. Såg ut ungefär som vanligt. Döda ointelligenta blickar. Tjejer med otvättat hår. Fy tusan, en del av de här tentorna kommer inte att bli roliga att rätta, insåg han. Tyvärr var det inte speciellt svårt att komma in på den här typen av program numera vilket gjorde att en hel del värdefull tid fick användas åt sådant som de borde haft med sig från gymnasiet.
- Så imorgon blir det lektionstid för att lösa uppgifter. Ses då. Han nästan kastade ner sina saker i väskan och gick snabbt ut först av alla. Han kunde inte se att det var minst fem unga damer som stirrade på hans rumpa på vägen ut. Två av dem fnittrade hysteriskt tillsammans. Han var en sällsynt uppenbarelse i universitetsvärlden. Han låste raskt upp sin lätta kolfibercykel och rullade snabbt hemåt. Hemma skulle han återigen kunna ägna sig åt något verkligen intressant. Han satte sig vid datorn så snart han kommit hem. Nu ska vi se vad som har hänt idag. Datorn hade tjänat lite mer än tusen kronor åt honom på den automatiska aktiehandeln. Inte så illa ändå. Han gick noga igenom loggfilen för att granska varje beslut den tagit.

*** Fyra ***
Planen för morgondagen var ganska enkel. Klockan åtta började lektionspasset och höll på i två och en halv timmar, därefter tänkte hon gå till gymmet och köra ett pass. På eftermiddagen skulle hon titta igenom kursplanerna för de andra kurserna under året och se vad hon kunde läsa in i förväg.
Så fick hon en ingivelse. Undrar om Emelie skulle vilja träna med henne? Hon hade aldrig sett henne göra någon fysisk aktivitet, men hon måste ju göra något? Hon såg ju ganska tränad ut. I alla fall vad man kunde se under hennes allt för stora pösiga tröjor. Hon tog upp mobilen och insåg att hon nog inte hade något nummer till henne. Men mejlat hade de ju gjort.

Hon letade upp deras senaste mejlkonversation från vårterminen. Det var om en labbrapport de skrivit. ”Tänkte träna på Blåsenhus efter lektionen imorgon, vill du hänga med?” Det hade ju varit kul att slippa träna själv. Hon la ner mobilen när mejlet gått iväg och bläddrade vidare i en bok från läkarprogrammet. Hon hade nästan en komplett kurslitteratur för de tre första årskurserna. Hon hade köpt dem billigt av någon som hoppat av. Hon kom fram till sidan som beskrev det manliga könsorganet. Det var en stor kaffefläck på sidan. Hon studerade den detaljerade bilden en stund. Var fanns de största koncentrationerna av nervändar?

Det hade för övrigt varit ganska länge sedan hon själv fått någon stimulans på sina nervändar. Hennes längsta förhållande hade tagit slut strax efter hennes simkarriär. Han hade också varit simmare och när hon lagt av var det som att hans intresse svalnat. Hon misstänkte så här i efterhand att hon nästan varit som en trofé för honom. Och när hon inte längre producerade guld ville han inte mer. Hon hade varit ung och oerfaren och levt i en skyddande bubbla av träning och inte begripit bättre.

Efter honom hade hon gjort ett mindre lyckat experiment med nätdejting. Trevliga killar men ingen kemi. Med några hade hon försökt ha sex men det hade inte funkat bra. För ingen av dem lyckades tända henne. En gång hade en kille blivit uppenbart rädd då han sett hennes nakna kropp och inte kunnat genomföra något alls. Det hade inte varit roligt. Men nu var hon en fri kvinna. I samma ögonblick såg hon hur det kom ett mejl till mobilen från Emelie. Ja, hon ville gärna träna, de kunde gå tillsammans. Så bra. Hon packade väskan så att den skulle vara klar imorgon bitti.

Hon tittade en stund på TV. Hon kom in mitt i ett engelskt kostymdrama. Vackra människor i slottsmiljöer som pratade, pratade och pratade. Men så kom en oväntad erotisk scen där huvudpersonerna älskade passionerat i en stor himmelssäng. Det var vackert filmat och hon blev lite upphetsad av att se mannens starka armar kring den sköra unga damens vita hud. Känslan av upphetsning bet sig fast hos henne. En stark man som tog henne. Det var en tanke hon tyckte om. När hon lagt sig i sängen hamnade handen mellan benen. Det kändes skönt och hon gjorde de välbekanta rörelserna. Hon blundade och tankarna for iväg. Minnet sökte efter en stark man som skulle kunna ge henne vad hon behövde. Men den rätta fantasin ville inte riktigt infinna sig.
I en helt annan del av Uppsala i en välstädad studentlägenhet i ett för övrigt ganska nergånget hus hittad en också hand ner mellan två ben. Men i det fallet var fantasin om en synnerligen vältränad kropp och ett långt vackert rött hår betydligt mer konkret.

*** Fem ***
Hon hade cyklat och var på plats några minuter innan seminariet skulle börja. Lite varm kanske, men hon var i gott sällskap, för alla andra studenter cyklade också. De fåtal som hade föräldrar som höll dem med bilar gick inte civilingenjörsprogram utan pluggade ekonomi eller juridik.

En gång hade hon besökt juridiska institutionen. Det hade varit svårt att hålla sig för skratt. Det fanns tjejer där, i början på 20-årsåldern som hade gjort så stora läppinjektioner att Tova tyckte de såg ut som ankor. Tragiskt, och så oerhört korkat att det var fullt legitimt att skratta åt dem.

Emelie tittade knappt upp när hon kom och satte sig. - Hej, viskade hon. - Hej, kom det från en väldigt rödkindad Emelie. Så satte seminariet igång. Det var svårt att inte titta på föreläsaren. Vackert ansikte, mörkt lite vågigt hår och slank kropp. Tyvärr fanns det något lätt uttråkat över hans ansiktsuttryck, något nästan frånvarande som inte var riktigt snyggt. Måste vara själadödade att undervisa medelmåttor hela dagarna tänkte hon.

Tova öppnade boken. Hon hade gjort några blyertsanteckningar vid några av uppgifterna. Hon repeterade snabbt några av de nya reglerna och kontrollerade i sitt kollegieblock att hon gjort rätt. Hon såg i ögonvrån hur Emelie kämpade med någon av de första uppgifterna. Hon förklarade med låg röst hur hon skulle göra. Emelie nickade och rispade snabbt med pennan för att försöka hänga med.
När rasten kom efter halva tiden var Tova nära att gå därifrån. Det fanns inga uppgifter kvar att göra. Men hon skulle ju träna med Emelie efteråt, så hon kunde ju lika gärna stanna. Så hon köpte en kopp kaffe och solade en liten stund med några av de andra eleverna på den stenlagda innergården. Till hennes förvåning var läraren det stora samtalsämnet. Det tycktes som flera av de yngre tjejerna beundrade honom ohejdat. Hon skakade på huvudet. Så attraktiv var han väl inte om man var en 22-åring? Men statusen som lärare kanske hade vissa fördelar med sig.

Väl inne igen fick Emelie lite mer hjälp. Därefter gick hon framåt några kapitel och testade några uppgifter som verkade besvärliga. I ögonvrån uppfattade hon en skugga som närmat sig bakifrån.
- Där är vi inte riktigt än. Hans kommentar var vass. Utan att hon märkt det hade läraren dykt upp bakom henne och noterat att hon var på fel ställe i boken.

- Ähm, det såg intressant ut, så jag kikade lite, svarade hon. Åh, vilket idiotiskt svar. Som om hon erkänt att hon gjort något fel för att hon låg före i boken. Hon vände sig om mot honom och förväntade sig nästan att han skulle se arg ut. Men han hade ett neutralt ansiktsuttryck. Och när hon såg honom i ögonen hade han fångat dem och hållit kvar med ett nästan förvånat ansiktsuttryck.

*** Sex ***

Det hade varit kul att träna med Emelie. Hon var kanske inte riktigt hängt med i hennes tempo men inställningen var det inget fel på. Emelie hade faktiskt skrattat befriande högt när de råkat böja en krok på ett av träningsredskapen.

Men sen hade en underlig sak hänt. När hon visat henne hur hon skulle använda skivstången för att göra benböj hade hon lagt handen Emelies rygg. Då hade hon hade ryckt till så kraftigt att hon nästan tappat skivstången. Så, Emelie gillade alltså inte beröring, men alla var ju olika. Kanske hon hade varit med om något tråkigt? Så hade de tagit en bastu och en dusch och sedan begett sig åt var sitt håll.
Kroppen kändes pigg. Och hjärnan också. Det var bra, för ikväll skulle teatergruppen påbörja repetitionerna av Shakespeare in Love. Hon var givetvis stolt över att fått rollen som Viola De Lesseps. Men det hade varit givet på förhand - den var som klippt och skuren för henne. Hon parkerade och låste cykeln och tog med några snabba språng trapporna upp till lägenheten. Hon skramlade med nycklarna och rusade in. Bråttom bråttom. För efter träningen hade hon druckit massor med vatten som nu ville ut.

Hon tog manusbunten och satte sig på balkongplatsen. Hon kände sig fortfarande lite varm efter träning och cykeltur och det vore skönt med att svalka av sig. Och vad passade bättre än detta. Hon arbetade ivrigt med att noga artikulera orden i hennes repliker. Ett av partierna var verkligen vackert, men oerhört svårt att få flyt i.

Hon repeterade igen: “I will have poetry in my life. And adventure. And love. Love above all. No... not the artful postures of love, not playful and poetical games of love for the amusement of an evening, but love that overthrows life. Unbiddable, ungovernable - like a riot in the heart, and nothing to be done, come ruin or rapture. Love - like there has never been in a play.”
Hon snubblade på ”Unbiddable, ungovernable”.

Bara att repetera.

Unbiddable, ungovernable
Unbiddable, ungovernable
Unbiddable, ungovernable
Unbiddable, ungovernable
Unbiddable, ungovernable

*** Sju ***
Det var något särskilt med den där studenten, det var helt klart. Hon hade uppenbarligen varit långt före alla andra och nästan förstrött suttit och bläddrat i boken. De flesta arbetade krampaktigt med att lösa de första uppgifterna under hela seminariet. Han arbetade med att förbereda en ny vinkel på ett problem som studenterna skulle få arbeta med. En kollega hade tipsat om ett exempel som skulle fungera bättre än det som de hade använt i flera år. Han pustade och stönade och ville inte ändra i sitt kursmaterial. Bortkastad tid. Men så hade han räknat igenom exemplet och, visst det fanns poänger.

Men hans tankar återvände ständigt till studenten. Han hade inte lagt märke till henne innan. Märkligt. Han tog fram listan över studenterna och försökte hitta henne. Hon var lite äldre än de andra. Jo, det fanns en person på listan vars födelsedatum skulle kunna stämma in på henne.

Namnet var svagt bekant. Varifrån? Han tog upp mobilen och googlade hennes namn. Många träffar. ”Tova Lindén vinner VM-guld på kortbana i Aten”
”Tova Lindén sätter världsrekord i fjäril”
”Tova Lindén slutar med simning”

Han såg häpet på en av de första bildträffarna. Det var från idrottsgalan. Hon bar en axellös klänning som avslöjade starka axlar och armar och hennes kopparröda hår flödade över dem som hon vore en sagoprinsessa. Eller sköldmö, snarare.

Han gapade. Vad detta studenten som redan låg månader före de andra? En världsmästare i simning – i hans klass? Hon var oerhört vacker. Hur i hela världen hade han kunnat missa henne? Han kände till sin stora irritation hur han blev alldeles röd i ansiktet. Han avskydde det. Han ville ha kontroll. Han gned handen mot sin korta skäggstubb som han skulle kunna skrubba bort rodnaden.

*** Åtta ***
Bäst i klassen Han hade börjat se fram emot seminarierna av ett alldeles speciellt skäl. I början hade han inbillat sig att det var hennes tydliga begåvning han beundrade. Men han visste givetvis att det var något annat som höll på att hända. Han tänkte allt mer på henne, hennes kropp, hur hon såg ut, hur hon pratade. Han hade memorerat allt. Han hade funnit att hon var ganska lätt att få med på att prata inför andra. Lite äldre och mer erfaren, så vad hindrade henne?

Hon ställde villigt upp och förklarade tålmodigt olika problem för resten av klassen som om det vore lågstadiematematik. Fanns det någon gräns för hennes begåvning? Det var bara att erkänna att hon var som magnetisk för honom. Hon fanns nu i hans huvud i det första ögonblicket när han vaknade och hon var det sista han tänkte på när han somnade på kvällen.

Något som hade mycket hög skämsfaktor var att han hade börjat samla bilder på henne från olika ställen på nätet. Och det var inte svårt. Det underlättade ju att hon sysslat med en sport som innebar att man hade baddräkt. Hon hade bjudit honom på mycket hud på många bilder. Hans favorit var dock en annonsbild där hon gjorde reklam för hårprodukter. Hon var en sällsynt bra modell. Vacker som hon var, men den bilden hade gjort henne magisk. Förbjuden frukt, och han insåg att han höll på att trilla dit rejält. Känslor som han inte upplevt på länge pockade på.

Det hade börjat dyka upp fantasier om henne. Fantasier om vad han ville göra. Vad hon skulle göra. Tankar på vita rep kring handleder.

*** Nio ***
Prinsen rörde sig knappt utom när det gällde att flytta spelpjäserna. Han satt och såg rakt fram, spikrak i ryggen. Kammarherren som fick utgöra motståndare var duktig, men inte tillräckligt. Det var tydligt att prinsen strax skulle vinna. Men det gick inte att ge upp i förväg, för han ville alltid spela till sista draget. Hundarna som låg framför den stora brasan nafsade irriterat på varandra och gläfste. Då stördes de av buller utanför.

Någon knackade hårt på dörren och kammarherren förflyttade sig snabbt dit. Han samtalade med någon utanför i några ögonblick. Så återkom han, bugade och framförde sitt budskap.
- Herre, kaptenen för vaktstyrkan är här. De har fångat en inkräktare. De tror att det är den samme som smugit omkring en tid och undgått oss.

- Jaja, för in fången då så ska vi se vem det är, befallde prinsen. Kammarherren var tvungen att kontrollera att han hört rätt.

– Hit? Till ert gemak? Men det behövdes bara en blick för att bekräfta att han hört rätt. Så, kaptenen och en soldat förde in en mörk figur. Personen hade en lång svart dräkt på sig och ansiktet doldes bakom en huva som hängde ner. Bara munnen var synlig.

Händerna var hopbundna med rep. Ljusen på bordet fladdrade till. - Här är fången sir, anmälde Kaptenen. Prinsen steg upp från stolen och gick ett varv runt personen.

- Så vem är du, frågade han. Men det kom inget svar.

– Varför smyger du runt på mitt slott? Tystnad.

- Jag vill att ni lämnar oss, befallde prinsen.

- Men sir… , kaptenen protesterade, men återigen stod det klart att ordern inte tålde några motsägelser. Kammarherren och soldaterna skyndade sig ut. Prinsen tog fram sin dolk och la den på bordet. Han ville att fången skulle se att han inte var försvarslös. Han var framme vid den svarta gestalten och gick ännu ett varv. Så tog han tag om huvan och drog den snabbt bakåt. Då blottades ett knallrött hår uppsatt i två mycket hårda flätor som gick rakt bakåt. Det var en ung kvinna med trotsig blick. Hon var oerhört vacker.

- Du! Utropade prinsen. Du, igen! Hon såg på honom, rakt på honom. Utan att respektera varken hans ställning eller makt.

- Det är jag, bekräftade hon. Och jag har ett budskap till dig. Hon sträckte fram händerna. Om du lossar det här ska jag ge dig det.

- Det kommer inte på fråga. Han var mycket bestämd. Han stod framför henne med händerna i sidan.

– Jag litar inte ett enda ögonblick på varken dina eller din fars avsikter. Hur vet jag att du inte kommer att försöka något om jag lossar dem? Frågan var retorisk. Han visste att hon inte skulle ha något svar.

- Då får du själv ordna så att du kan ta del av budskapet. Det sitter fäst på mitt ben. Hon log. Han gick fram och med all sin myndighet drog han upp den svarta kappan upp till midjan på henne och tittade in. Jo, det satt något kring ena benet. Han såg på hennes ansikte för att försöka se om hon tänkte utsätta honom för något trick. Det var en riskfylld situation. Men hon sträckte ut benet framåt.

– Så, du kan väl ta av det själv då, uppmanade hon. Han tog tag om benet. Bandet som höll i meddelandet satt högt upp, nära grenen. Hans händer blev kvar över bandet. Han hörde hur hon drog efter andan. Han drog långsamt ner bandet så att händerna kom att smeka hela hennes ben på vägen ner. Halvt omedvetet släppte hon ifrån sig ett litet ljud som han kittlat henne. Men han anade att ljudet hade en helt annan betydelse. Så lossade han meddelandet. Men hans andra hand låg kvar kring hennes vrist. Sakta, sakta började handen igen glida upp längs benet. Nya ljud från henne. Han kunde höra hur hennes andhämtning blev allt snabbare. Så var hans hand framme vid hennes gren.
Han kände värmen genom tyget. Hon slickade sig om läpparna. Han masserade försiktigt grenen med fingrarna och fick omedelbar respons. Läten, rörelser, värme. Hon rörde sig tillbaka mot honom. Han hade inte en tanke på att låta hennes bundna händer bli fria. Hon var helt enkelt för farlig. Och dessutom ville han ha det så här.

Han tog resolut tag om hennes armar och backade henne mot bordet. Så tog han med all sin kraft om henne och lyfte upp henne på bordet. Ansiktena mot varandra. Det gick inte att undgå att kyssa henne. Deras tungor fladdrade mot varandra. Hans händer undersökte hennes bröst över tyget. Hon var försvarslös, men villig. Så letade hans händer efter att komma in mellan hennes ben. Flera lager skulle av innan han nådde fram till henne. Hans egna byxor föll snabbt. Yra av passion var de båda redo på sekunder. Han tryckte sig mot henne. Hon sträckte ut sina armar över hans huvud och repen sträckte mot hans nacke. Han fattade tag om sig själv och började göra ytliga rörelser mot henne. Det var första gången mellan dem och han visste inte hur trång hon skulle vara. Han letade efter henne genom att hålla i sig själv. Små cirkelrörelser. Så kände han att han hittat rätt.

Försiktiga rörelser, men hon var beredd och släppte in honom. De nöjt båda av känslan. Han kände hur hon drog honom hårt mot sig med de hopbundna händerna och då ringde mobilen. Jävlar. Och det var en telefonförsäljare. Fantasin var utraderad på ögonblick. Läraren såg upp i taket i sin lägenhet och när magin förlorades allt var precis som vanligt igen.

Och så inträffade något som är sällsynt men som ändå kan ske i vårt universum. Att när hans fantasi abrupt tagit slut för att telefonen ringt så hade en annan person tagit över i samma sekund och fortsatt med sin inre bild av Tova, i sin egen fantasi.

För Emelie hade blivit förvånad när Tova föreslagit promenaden. Hon hade fått väldigt bråttom att göra sig fin - läppstift, borsta hår, byta trosor - och bege sig från Rackarberget. Hon ville vara lite i förväg så att hon inte skulle vara allt för svettig när Tova dök upp. Men Tova bodde i stan och det blev istället tvärt om, hon fick vänta på Emelie. De möttes på St Eriks torg och Tova hade vinkat glatt när hon fick syn på henne. Hon var så oerhört vacker. Så hade Tova gett henne en lång och varm kram.

Emelie hade först blivit förvånad men sen glatt tagit emot den sköna oväntade kroppskontakten. Tova hade föreslagit att de skulle gå en promenad längs ån. Och det hade de gjort, ända upp till Fyrisskolan, vänt på den lilla träbron och sen tillbaka mot stan. De hade pratat om allt mellan himmel och jord. Samtalet hade flutit på lätt och de hade skrattat åt allt möjligt. Solen sken och värmde frusna kroppar och själar. Det var många människor ute och staden levde. På träbryggorna mitt emot Alvénsalen hade de satt sig bredvid varandra och solat och pratat. De hade ätit var sin glass.
Så hade Tova blivit alldeles tyst och tittat länge på henne. Och så la hon sin hand på hennes. Kontakten mellan de unga kvinnornas händer gav Emelie en känsla som av brännande eld, inte eld som förtärde, utan som gav liv. Hennes hjärta lyfte, upp till skyn och hon flög runt som en fågel. För kvinnan som hon älskade, älskade henne tillbaka. Och så hade de kysst varandra. Bland alla människor. De brydde sig inte en sekund om vem som såg, vem som tyckte eller sa något. Deras tungor möttes. Läpparna var så mjuka.

Hon la en hand på Tovas hår, som hon älskade så mycket. Och Tova la en hand på hennes lår och klämde försiktigt till för att visa vad hon ville. Hand i hand hade de sprungit hem till Tova. För det var bråttom, ingen av dem ville vänta. De kysstes intensivt i hallen. Kläderna ramlade av som de bara göra i en fantasi. Mer kyssar. Varma händer över brunbrända, nakna bröst. Så hade Tova lyft henne på starka armar och burit henne till sängen. Tova hade stått på alla fyra över henne och håret hade hängt ner över axlarna.

I nästa sekvens var Tova mellan hennes ben. Hennes tunga, upp och ner över Emelies känsligaste delar. Kanske till och med ett finger i … Ett problem var att Emelie inte visste hur detta kändes. För hon hade aldrig blivit slickad, inte av någon. Faktum var att hon inte ens kysst någon. När tankarna på detta gjorde sig påminda trängde hon snabbt undan dem. För hon ville inte bli störd när hon var så nära. Hon framkallade bilden av Tovas ansikte och hår igen och då fick hon till slut komma. Hon drog upp täcket ända till halsen och halvt skamsen över vad hon tänkt och gjort. Men kroppen var skönt avslappnad och stillheten spred sig. Det var nästan som hennes älskade var i rummet.

*** Tio ***
Helt omedveten om hur hennes kropp behandlades i olika personers fantasier hade Tova en tuff kväll med teatern. Hon hade repeterat hårt och det hade även hennes medspelare. Nu arbetade de med de svåraste scenerna. Det var både emotionellt och fysiskt ansträngande. I gruppen hade de bestämt att ge varandra feedback när något inte var tillräckligt bra. Och alla tog det på allvar. Så det kom en del feedback som var ganska jobbig att ta emot. Hon visste att det faktiskt utvecklade hennes förmåga. Ibland innebar feedbacken att hon behövde hon gråta lite när hon kommit hem, utmattad.
Men alla tävlingar hade varit en bra träning för att hantera känslorna. Bryt ihop, kom igen. När hon kom hem gjorde hon en stor macka och som hon åt med mjölk. Hon hade knappt hunnit kolla av sin mobil under hela kvällen. Hon tittade igenom sin olika sociala medier, men inget intressant hade dykt upp. Hon upptäckte att det fanns ett mejl från läraren som var skickat direkt till henne. Det var en överraskning. Vad kunde han vilja?

Han skrev om hur han uppmärksammat hennes begåvning. Ojdå. Han uttryckte sig lite tillkrånglat, ålderdomligt. Men det var smickrande. Han skrev att det fanns en sluten matteklubb för speciellt intresserade av ämnet. Han föreslog att hon skulle gå på deras nästa träff.

Matteklubb. Pust och stön. Inte riktigt vad hon hade tid med just nu. Och troligen ganska töntigt. Kunde hon tacka nej? Hon tänkte igenom alternativen. Men ganska snart stod det klart för henne att det skulle bli svårt att komma undan. Han var ju trots allt hennes lärare och här hade han sträckt sig lite extra för hennes skull. Vad man än tyckte kom det lite makt med hans position. Okej, tänkte hon, jag går väl dit en gång.

Hon mejlade tillbaka och försökte formulera något som skulle visa precis lagom mycket intresse. Hon ändrade texten i mejlet flera gånger så att den skulle bli precis lagom tvetydiga. Intresse ja. Jo. Det fanns något. Han hade något mycket bestämt över sig som gav upphov till en känsla som hon inte kände igen. Den kittlade henne. Och triggade henne att visa att det var hon bestämde över sig själv. Det skulle kunna vara kul att spela ett litet spel. Sen fick saker bli lite som de ville.

*** Elva ***
Hon hade svarat. Jo, hon kunde tänka sig att komma, men hon hade också mycket med teatern, så det var inte alls säkert att hon skulle kunna lägga en hel kväll. Lagom undanglidande. Teatern? Här var något helt nytt. Han hoppade direkt över till ett googlefönster och skrev in hennes namn och teater. Ja, se där, hon ingick tydligen i någon grupp som satte upp något med Shakespeare på Reginateatern. En fin bild på henne på teatergruppens hemsida. Hjärtat slog ett extraslag vid åsynen. Hon hade medeltida kläder på sig. Det var en trevlig vinkling. Han googlade upp pjäsen. Den byggde tydligen på en film som han inte sett. Han skrev upp att han skulle se den. Han skrev snabbt ett svar till henne att hon var välkommen till hans rum så kunde de gå tillsammans till klubben.

Det fanns en viss spänning och kanske lite planering i att försöka få henne till hans rum. Men han var fortfarande helt inom legitimitetens gränser. Ja, man fick prata med eleven. Ja, man fick bjuda in eleven till matteklubben och gå tillsammans. Ja, en lärare fick säga att eleven skulle komma till lärarens rum och man fick stänga dörren om sig. Sen kunde man slita av sig kläderna och ha massor med hämningslös sex med varandra, kanske på skrivbordet?

Det sista kanske inte riktigt var accepterat i ett lärar – elevförhållande. Inte alls, fick han erkänna för sig själv. Men det var definitivt vad han ville. Vilka chanser hade han egentligen med henne? Han hade trots mycket kartläggningsarbete inte kunnat hitta något spår av någon pojkvän. Ingen annan fanns skriven på samma adress som henne. Så, ur det perspektivet fanns ju i alla fall en teoretisk möjlighet. Hur kunde hon vara så svår att få grepp om?

*** Tolv ***
Han hörde henne långt innan hon knackade på dörren. Hon måste ha klackar på skorna för det ekade i korridoren när hon gick. Så, en mjuk knackning på den halvöppna dörren.

- Hej! Hon hälsade glatt och han blev lite förvånad över hennes stora leende. Han tappade lite momentum. Där stod hon, strålande vacker, och väntade på hans drag.

- Hej. Han reste sig och visade med handen mot sin besöksstol på andra sidan skrivbordet. Han la märke till att hon gjort sig fin. Läppstift till och med. Han började inse att han kanske inte riktigt fullt ut tänkt igenom detta. Vad skulle egentligen hända på matteklubben när han promenerar in med en tjej som var en klockren tia? Det skulle rubba balansen i rummet, minst sagt.

- Så, sitter du här och jobbar, undrade hon. Hon undvek att se på honom och satte sig inte på anvisad plats.

- Ja, förbereder lektioner och sånt. Jag gör ju lite forskning också. Han hoppades att hon skulle ställa en följdfråga på den uppenbara öppningen. Men hon var upptagen med att studera böckerna på hans bokhylla.

Han försökte få övertaget i situationen. Men hon gled skickligt ur hans grepp. Efter lite mer kallprat gick de två trapporna upp till samlingssalen. Han hade redan börjat ångra sig. Dörren in till föreläsningssalen var längst fram i rummet. Alla skulle se hur han och hon gick in tillsammans.
Fan. Hur hade han tänkt här? Ryktena skulle sätta igång omedelbart. Men han hade ingen annan plan. Det blev inte riktigt lika illa som han fruktat. Han såg framför sig hur allt samtal i rummet skulle dö ut och alla stirra på dem. Och hur de sedan skulle behöva gå framför alla och sätta sig under tystnad. Och sen skulle tisslet och tasslet tillta. Men det var bara ett fåtal som noterade hur de gick in. Uppmärksamheten var riktad på kvällens föreläsare som anlänt och som pratade med en liten grupp av beundrare. Så, han smet upp med henne och de satte sig längst bak.

- Vad gör ni på den här klubben egentligen, undrade hon. - Vi brukar ha en föreläsare, sen lite fika och prat.

- Ah, okej. Jag måste nog gå om någon timme. Han hade räknat med att få behålla henne längre än så. Återigen gled hon ur hans grepp. Han anade att det kanske var någon form av spel från hennes sida. Han insåg att han måste skaffa sig ett övertag. Men hur?

*** Tretton ***
Det var nu helt uppenbart att han var intresserad av henne. Hon ritade en cirkel med pennan i blocket och började fylla i den. Hon hade först trott att det verkligen fanns någon slags allvarligt menat intresse för matteklubben i hans inbjudan. Men på plats var det inte svårt att se att han var helt fokuserad på henne. Hon hade känt hans blickar på sig. Han hade suttit där, överdrivet rakryggad och lyssnat på föreläsningen. Men blicken hade vandrat över till henne då och då. Nog för att föreläsningen hade varit intressant. En amerikansk professor hade berättat om numeriska metoder. Han var tydligen känd, men Tova hade aldrig hört hans namn. Han menade att en ny typ av datorer kunde lösa en del äldre komplex problem. Hon insåg att det fanns en lockelse i den här världen. Nya utmaningar att ta sig an.

Men tankarna återvände till läraren. Var hon smickrad? Ja, kanske. Han var säkert tio år äldre än henne och det gjorde henne lite tveksam. Hon hade aldrig tänkt sig att hon kunde väcka känslor hos en person så olik henne själv. Men nu satt hon här, på ett av hans sista seminarier innan kursen var slut och funderade på hur hon skulle hantera hans invit. Den hade varit ganska subtil. Hon hade hållit sig till sin plan att dra sig iväg ganska snabbt efter matteklubbens slut. Både för att spela honom och att markera sin självständighet.

Så hon hade vänligt sagt tack och hej och lämnat honom innan han egentligen hunnit säga varken det ena eller andra. Istället hade han mejlat henne efteråt och frågat om hon tyckte det var intressant på matteklubben och bla bla bla. Och om hon ville göra något någon gång. Den klassiska frågan. Hon hade ännu inte svarat, och det var igår hon fick mejlet. Nu var de i samma rum men avståndet var stort. De såg inte på varandra. Hon funderade över sina egna känslor. Ja, det fanns en attraktion. En spänning som hon ville utforska. Men var hon förälskad? Det vore att överdriva. Men han var väldigt attraktiv. Hon försökte föreställa sig honom naken. Han var slank och hon tänkte på hur hans muskler syntes genom kläderna.

Hon hade gärna undersökt dem. Ingående. Tanken gled iväg. Hon föreställde sig hur hon låg på rygg och lät hans händer smeka över hela hennes kropp. Lätta händer som flöt över hennes hud. Utanför så hade de tidiga höstregnen börjat komma och det strömmade ner längs seminarierummets rutor. Hon stirrade ut genom fönstret men såg för sitt inre helt andra syner.

*** Fjorton ***
Hon hade bestämt att hon skulle träffa honom, i dagsljus och på ett neutralt ställe. Efter lite funderande hade hon valt Günterska Hovkonditoriet och gjort upp det hela med honom via email. Det har halvtomt och inga problem att hitta ett eget hörn. Hon var inte riktigt säker på att hon ville synas med honom i offentligheten. Hon visste ju nästan inget om honom.

Tänk om han hade familj någonstans? Det var faktiskt en obehaglig möjlighet. Och så stod han där, vid hennes bord. Han log, lite. Han var ovanligt snygg. Svarta manchesterbyxor, vit skjorta med uppkavlade ärmar. Över axeln hade han en avtagen ljusblå kavaj. Byxorna satt snyggt.
- Hej, så du är här. Han försökte sig på ett litet skämt direkt. Han satte sig ner.

- Vill du fika? Hon hade inte köpt något att äta eller dricka, osäker på om de skulle stanna där eller gå. De kom överens om att handla något och stod tillsammans i obekväm tystnad och tittade på bakverken. Han valde kaffe och bulle. Konventionellt.

De var snart tillbaka vid bordet. Socker och koffein gjorde att konversationen gick lättare. Hon lät honom till slut berätta om sin forskning. Hon märkte att han fick en glöd i ögonen när det kom på tal. Det var faktiskt intressant. Så undrade han om hennes simning. Hon berättade lite, lagom mycket. En inövad story hon berättat många gånger. Han frågade om var hon bodde, givetvis visste han det redan, men hon berättade. Så, till slut till de svårare frågorna.

– Så, ingen familj, konstaterade hon. Nej, berättade han, han hade haft ett långt förhållande fram till för några år sen, men det hade inte fungerat. Hon ställde ingen följdfråga. Fick de inte barn? Eller var det förhållandet som inte fungerat? Tids nog skulle hon få veta. Det var dags att ta nästa steg. Båda kände det, båda avvaktade för att se vad den andra skulle göra. Det blev han som till slut tog initiativet.

- Vill du gå en promenad? Jo, det kunde hon tänka sig. De lämnade söderut och gick tillsammans mot Islandsfallet. I höjd med Hotell Hörnan satte de en stund sig på den elvärmda statyn. Det blev tyst några ögonblick. Och de såg rakt fram. Men så vände han sig mot henne. Hans rörelse fick henne automatiskt att vända sig mot honom. Magnetiskt drogs de mot varandra. Och så en kyss. Utan att någonsin rört vid varandra innan. Ömt, försiktigt. Känslorna bubblade inom henne. Hon glömde vad hon tänkt skulle hända härnäst. Han kände hur rå lust vällde fram. Han ville ha henne. Modig av kyssen han fått ha han handen på hennes ben. Ingen reaktion från henne. Hon accepterade hans beröring. Han ville säga något.

– Du är underbar, fick han fram. Hon fnittrade lite. Hon såg honom i ögonen. - Det var fint sagt. Hon la sin hand på hans.

*** Femton ***
Han hade bjudit ut henne på en date. Blommor hade levererats hem till henne under eftermiddagen. Det var gulligt, romantiskt. Och det vore synd att säga att hon inte gillade det. Hon insåg hur mycket hon uppskattade att bli uppvaktad. Hon hade alltid sett sig själv som en extremt självständig person och romantisk uppvaktning var lite mossigt. Men så här i sanningens ögonblick var det underbart. Hon kastade alla feministiska premisser över bord. Så det var en dag av pirrig förberedelse.
Hon sprang en runda för att rensa tankarna. In i duschen, tvätta håret och kroppen. Noga. Man visste aldrig vad som kanske skulle kunna hända ikväll? Benen kunde förtjäna en liten trimning. Hon kikade ner mellan benen, det såg också bra ut. Så till det riktigt svåra, vad skulle hon ha på sig? Hon ville vara fin, snygg och attraktiv. Hon flätade håret medan hon betraktade några alternativ hon lagt upp på sängen. Hennes favorit var en nästan lite genomskinlig grön blus. Svindyr, troligen. Men hon hade fått den gratis när hon gjort ett modelljobb. Den fick det bli.

Hon tog en promenad in mot stora torget, och tog dubbelkliv upp för den breda trappan upp till andra våningen på Rådhuset. Han var redan där. Han log stort mot henne och gav en kindpuss som hon tacksamt tog emot. Beröringen var skön. Restaurangen var fransk-asiatisk och ganska hipp. I hans ögon väldigt unga servitriser pilade runt.

De placerade ett eget bås som fredade dem nästan helt mot omvärlden. De hade nu möjligheten att koncentrera sig fullt på varandra. Hon la märke till hans kläder. En tunn vit skjorta avslöjade bröstmusklernas form. Den blå kavajen igen. Skägget var vältrimmat och håret glänste. Han var oerhört snygg. Han blickar på henne kittlade.

Hon tittade igenom menyn och insåg att den var ganska svårbegriplig. Det fanns oerhört många rätter att välja på. Servitrisen förklarade snabbt och affärsmässigt att det var meningen att de skulle plocka ihop en egen meny. Bara att välja vad de gillade. De pratade en stund om vad de tyckte var gott och drack på var sin drink. Tova kände sig skönt berusad vilket blandades med lyckokänslan från hans pågående uppvaktning. För han var verkligen skicklig i att ge henne komplimanger och subtilt visa intresse. Även om hans blick var intensiv som en kniv genom henne.

Båset mitt emot dem hade varit tomt men nu visades ett snyggt par i fyrtioårsåldern dit av den unga servitrisen. Kvinnan var iögonfallande med långt guldblont hår, vältränad kropp och snygga kläder. Hon hade ett vackert leende och söt uppnäsa. De skrattade och verkade ha väldigt roligt åt något. Men detta var ingen störning i deras date, bara ett litet roligt inslag. Tova märkte hur de båda två distraherades av att tjuvlyssna lite på parets prat. De firade tydligen något.
Efter en stund hörde de hur paret pratade om ”sina 20 år”. Aha.

Maten började komma i några omgångar och de började äta. Den var bitvis ganska experimentell och lite över Tovas nivå. Hon betraktade skeptiskt en liten krabba som man förväntades äta hel, med skal och allt. Men det skulle vara så enligt servitrisens instruktioner. Det krasade misstänkt när hon tuggade på krabban och läraren betraktade henne roat.

– Det var modigt att äta den där, erkände han. Hon drack några klunkar öl.

– Inte så dumt faktiskt, svarade hon helt ärligt. De skrattade. När de åt efterrätt uppfattade Tova uppfattade rörelse i ögonvrån som fångade hennes intresse. Men hon ville inte helt ogenerat vrida runt huvudet utan maskerade sina rörelser. Efter några ögonblick kom tillfället och hon kunde svepa med blicken över det andra båset. Nej, hon hade inte sett fel. Kvinnan hade sparkat av sig skorna och nu hade hon mycket diskret placerat sin ena fot mellan mannens ben. Läraren hade inte upptäckt vad som pågick ännu. Han grävde koncentrerat med skeden i sin glass och försökte få ut så många chokladbitar som möjligt och tog en klunk av sin mörka öl.

Tova lutade sig fram och med ögonen signalerade hon att det pågick något roligt vid andra bordet. Han fångade den subtila signalen och tittade omärkligt över Tova axel. Hans ansiktsuttryck förändrades. Ja, han såg exakt samma sak som henne. Deras ögon möttes och Tova var nära att börja skratta hysteriskt. Hans ögon gav samma budskap, han var på väg att spricka. Men de vågade inte göra ett ljud utan åt nu i spänd tystnad efterrätten.

Och då reste sig paret och gick iväg tillsammans. Deras efterrätter stod kvar tillsammans med halvdruckna vinglas. När de var utom hörhåll kom Tovas skratt. Befriande för det hade hållits inne mycket längre än vad som var bekvämt. Tova och läraren pratade fort och lågt mellan skratten.
Situationen var spännande och galen. Det är inte varje gång man går ut och äter som paret vid bordet bredvid börjar ha sex. Och det var inte riktigt över. För efter en liten stund kom paret tillbaka. Nu var kvinnan uppenbart rufsig i håret. Flera långa maskor hade gått på hennes strumpbyxor. Tova insåg att de måste ha gått till restaurangens toalett och haft sex där inne. Nu var hon själv upphetsad.

*** Sexton ***
De hade lämnat restaurangen och gått mot Stationen. Fnissen över det osannolika som hänt på restaurangen hade återkommit till dem båda gång på gång. Tova hade frågat om han trodde att han skulle kunna göra något sådant med någon han varit tillsammans med tjugo år. Han hade sett länge henne länge i ögonen, i tystnad. Till slut hade han svarat att han hoppades det. Hon fascinerades över hans intensiva blick, igen.

Han hade tagit hennes hand när de gick över Kungsgatan. Känslan i handen var så skön, han ledde henne i sin riktning och hon bara följde med. Han var väldigt annorlunda mot alla män hon tidigare varit med, bestämd, fokuserad. De gick in på stationen och satte sig vid ett barbord. Här hade hon hade inte varit innan. De flesta i baren var lite äldre, välklädda och välmående. En grupp med tjejer vid bordet bredvid kastade lystna blickar mot honom. Tova insåg att hon redan började känna en viss stolthet över att hon lyckats fånga in hans intresse. Inte för att hon gjort något speciellt, men det fanns något i hela situationen som gav henne självförtroende. Hon tittade på kvinnorna och funderade på vilka de var.

Restaurangen var pyntad med tunga röda gardiner, tofsar och sammet. Musik spelades, Lady Marmeladeeee vrålade en amerikansk soulgrupp ur högtalarna. Hon undrade om han hade något speciellt franskt intresse för de det här var andra stället med samma tema. Gruppen sjöng ”Voulez vous coucher avec moi ce soir”. Han upprepade orden för henne. Hon förstod inte betydelsen vilket han snabbt kunde se i hennes oförstående ansiktsuttryck.

– Ah, du kan inte franska, skrattade han.

– Nej, jag läste lite spanska i gymnasiet urskuldrade hon sig.

– Så du vet inte vad det betyder då? Hon skakade på huvudet. Det betyder väl ungefär ”vill du komma in och titta på mina etsningar i natt”? Skämtet landade bra. Tova skrattade befriat.

– Ah, så det var något vågat? Hon tittade på honom. Så, bestämde hon sig.

– Tja, vill jag? Ja, det vill jag. Han betraktade henne förvånat. Hade hon precis sagt att hon ville följa med honom hem?

– Så, ska vi gå? Tova hade plötsligt fått bråttom. De gick under spänd tystnad tillsammans. Innanför dörren till lägenheten kysstes de intensivt.

De ville båda dra ut på det. Men lusten skrek i deras koppar. De slängde sina jackor på golvet och sparkade av skorna. Fortfarande kyssande henne backade han in i lägenheten och mot sovrummet. En stor säng. Hon tyckte om vad hon kunde uppfatta av det nästan ödsliga sovrummet - han var en ordentlig person. De stod framför sängen omslingrade. På ett infall så knuffade hon ner honom på sängen medan hon fortfarande stod upp framför honom. Hon drog av sig sin blus. Den var väldigt besvärlig att få av och hon ville göra det själv. Så stod hon framför honom bara i BH. Han hade ett svårtytt ansiktsuttryck.

Men hans ögon glittrade och följde hennes varje rörelse. Hon knäppte upp BHn och visade sig oblygt för honom. Så kröp hon ner på alla fyra över honom på sängen och de kysstes igen. Hon kände hur hans händer försiktigt började smeka hennes rygg, sidor och sidorna av brösten. Hon rös, beröringen var underbar.

Hon började dra lite i hans kläder. Hon lirkade upp hans byxor och Tova var själv också snart bara i trosor efter ömsesidigt fumlande. Så placerade han henne bestämt på rygg i sängen genom att greppa tag i hennes armar. Något okänt for genom hennes mage och underliv av känslan av det starka greppet. Hans händer utforskade hennes kropp. Hennes muskler var inte så extrema längre som de en gång varit och hon hade behagliga kvinnliga former. Hans händer kupade försiktigt brösten och han kysste och sög försiktigt på dem.

Det tyckte hon om. Han var inte ett dugg tafatt, utan visste vad som var skönt och hur hon skulle hanteras. Det var i sig en ny upplevelse och hon kunde luta sig tillbaka och låta sig tas om hand. Han började närma sig området mellan hennes ben. Hans tunga dansade över hennes navel, över och ner längs höfterna och upp igen på insidan av låren i långa spår.

Visst hade Tova blivit slickad förut, men detta? Det var spännande, sensuellt, utdraget. Han byggde skickligt upp hennes upphetsning nivå för nivå. Hans händer var i ett fast grepp kring hennes höfter. Hon var som fastlåst. Hon märkte att hon började förlora kontrollen när han närmade sig hennes känsligare områden. Hon ormade sig mot honom men han lät henne inte få vad hon ville, inte ännu.
Så vidrörde hans tunga henne för första gången mellan benen. Men inte alls där hon väntat sig. Nej, han började långt ner. Helt oväntat tryckte han in tungan i henne. En underbar känsla men tilltaget förvånade henne. Hennes förväntning hade varit att han skulle slicka henne hårt med tungan ute, för det hade varit vad alla hennes tidigare killar gjort med varierande framgång. Han gjorde in- och utrörelser med tungan i henne. Behandlingen var fantastiskt skön. Den utdragna behandlingen var nästan för mycket. Men samtidigt – detta var njutning som var annorlunda mot vad hon upplevt innan. Det fick gärna fortsätta. Så slutade han helt oväntat och såg upp mot henne.

Hon fick inte fram ord, bara ett långt utdraget andetag som hon hoppades skulle förmedla att hon behövde mer. Hon försökte trycka höfterna mot honom. Men han reste sig över henne. Hon förstod att han ville komma in i henne. Det ville hon gärna. Hon la händerna på magen och drog isär benen för att bjuda in honom. Hon kände hur han pressade sig mot henne kön. Han gled in lätt, trots att hon var mycket trång. Han började göra försiktiga rörelser. Tova kände omedelbart att hon snabbt närmade sig med varje rörelse på djupet.

Det var helt nya känslor, hon hade aldrig ens varit i närheten av att komma med en kille i sig. Hennes händer grep om täcket de låg på. Något hade börjat röra sig. Något som hon inte längre hade kontroll över. Så efter att några ögonblick försökt hålla det tillbaka sig kom hon, djupt, intensivt och utdraget. Han följde med i hennes rörelser och stimulerade djupt med perfekt precision i hennes varje våg. Hon blundade och vred sig från sida till sida och släppte ifrån sig ett litet skrik. Så drog han sig ur henne och kom över henne. Han kom över hennes mage och ända upp över brösten. Det var en underbart vågad och lite spännande avslutning. Han sjönk ner bredvid henne. Han la handen på hennes ena bröst. De var båda skönt avslappnade. De låg där en stund i ordlös kommunikation. Strax gled de in sömn, i varandras armar.

*** Sjutton ***
När hon vaknat hade hon först inte förstått var hon var. Lätt desorienterad hade hon förvånat satt sig upp. Så fick hon syn på honom. Och så kom gårdagens händelser ikapp och hon gnuggade sig i ögonen. Försiktigt tassade hon ut i lägenheten och letade efter toaletten. Huvudet dunkade av gårdagens drinkar.

När hon hittat toaletten bestämde hon sig för att återvända till sängen. Klockan var bara halv sju och det gick i bästa fall att sova ett par timmar till. Han rörde lite på sig när hon la sig, men vaknade inte. Hon funderade en stund över vad de egentligen gjort och vad det betydde. Var de ihop nu? Men tankarna skingrades och snart fann hon åter behaglig sömn. Nästa gång hon öppnade upp ögonen var hennes första medvetna intryck doften av kaffe. Han var försvunnen och hon kunde höra hur han orsakade ljud i köket. Eftersom hon var helt naken svepte hon in sig täcket och gick in i köket. Där stod han, och med ett brett leende och stekte ägg och plockade med frukosten. – Det luktar gott här. Och jag är jättehungrig, konstaterade Tova. - Vad vill du ha? Han visade med handen mot hennes olika alternativ. Det fanns allt hon kunde önska sig. – Oj, så härligt. Ägg och skinka kanske? Kroppen skrek efter salt och fett efter alkoholen. Han nickade och la snabbt upp den önskade frukosten på en tallrik. Tova åt, naken, insvept i täcket.

Uppsala bredde ut sig två riktningar genom de generösa fönstren. De var på sjunde våningen.

– Vilken utsikt. Tova var nyfiken och såg sig omkring.

– Trevligt att du gillar det, han log ett mångtydigt leende tillbaka.

De kunde se tecken på tidig höst och gulnande träd. Hon mumsade girigt i sig frukosten och han konstaterade nöjt att hans kokkonst fungerade på henne. Hans frukostar var ett paradnummer. Han satte sig mitt emot henne vid köksön och drack ur sin kaffekopp. – Det var väldigt trevligt igår. Han såg nöjd ut.

– Väldigt, sa Tova mellan tuggorna.

- Jag undrar en sak, sa Tova och det var sant, för detta hade hon funderat på. – Du är ju fortfarande min lärare? Hon drack lite juice. Han såg på henne med intensiv blick.

– Hur skulle du vilja att det fungerade? Han bollade tillbaka frågan till henne att besvara. Han drack lite ur kaffekoppen och Tova fick känslan av att han höll upp koppen som en sköld mot henne.

– Jag träffar dig gärna igen. Hon var rättfram, och vad fanns det att förlora? Kan vi det? Ses igen alltså? Hon ville göra poängen extra tydlig ifall han på något sätt hade missat den. Han ville givetvis inget annat än att få vara med henne. Det var just nu det allra viktigaste i hans liv. Men han ville inte riktigt att hon skulle veta det ännu.

– Vi borde hålla låg profil, jag riskerar att få problem om det blir känt. Det var ingen överdrift. Om deras relation skulle bli känd skulle han förmodligen förlora jobbet.

När frukosten var avklarad bestämde de sig för att gå en promenad. Det fanns mycket att prata om. Hon ville veta mer om varifrån han kom, om hans familj. Vad tyckte han om att göra? Han visste redan väldigt mycket om henne, men det fanns såklart en hel del han inte kunnat ta reda på via nätet. Men för att inte verka allt för närgången började han med att ställa han ett antal frågor som han redan visste svaret på. Sen började hon prata om sex. Hon sa flera gånger att det som hänt mellan dem igår var ”magiskt” och ett ljus glimtade till i hennes ögon. Han frågade efter en stund om vad hon egentligen menade, om hon kunde vara specifik. Hon berättade efter viss tvekan att hon inte kunnat komma med en kille på det sättet innan. Eller ens upplevt upphetsningen som han lockat fram hos henne.

Han frågade lite om vad hon tyckte om. Hon hade lite svårt att svara på frågan som den var ställd. Hon hade aldrig katalogiserat sina önskningar på det sättet. Men hon refererade till gårdagen i sitt svar. Det som de gjort hade varit skönt, även om de inte hunnit med så mycket. Hon blev tyst några ögonblick och tänkte. Hon ville fråga honom.

– Och du, vad gillar du, undrade hon. Han såg på henne med den speciella genomträngande nästan vassa blicken. I övrigt tystnad under en lång stund.

- Jag gillade verkligen det vi gjorde igår, började han. Men det finns fler sidor av mig och jag är inte säker på att du är redo för dem än. Tova blev självklart omedelbart väldigt nyfiken. Hon stannade och ställde sig mitt framför honom, bredbent.

– Så där kan du ju inte säga, och sen inte berätta. Hon skrattade. Hon satte pekfingret i bröstet på honom. Nu är du så god och berättar. Hon var inte förhandlingsbar. Han ryckte på axlarna. Det var väl idiotiskt att det blev så här. Alldeles för tidigt. Nu skulle han förlora henne. Han kastade sig modigt ut i det okända.

– Jag gillar lite mer hårda tag. Binda min partner och liknande. Sådär, nu var hemligheten ute. Men hennes reaktion var oväntad. Det kom ett högt skratt. Det var inte åt honom, det var ett skratt av lättnad.

– Säkert? Det låter kul. Hennes ansikte kom nära hans. Han blev förvånad över reaktionen. Hon ville kyssas. De hade gått längs Fyrisån och de var farligt nära Pollacksbacken. Han vågade inte riktigt.

– Ehm, det är inte så bra att stå här, många av mina kollegor cyklar förbi. Hon förstod. De tog några steg in ett bakom ett träd. De skylde dem ganska väl. Så kysstes de sensuellt en stund. Han kände strax hur Tovas händer över hans kropp. Hon stannade till över skinkorna och klämde till.

Han tog henne på brösten. Hennes bröst var så sköna att ta på. Inte stora, inte små. Bara lagom. Hon måste ha en väldigt tunn BH för känslan var att det knappt fanns något mellan honom och henne. Så släppte hon taget och såg på honom.

– Visa mig hur du vill ha det, sa hon oväntat. Det var tydligt i hennes blick att det var allvar. Han tvekade. Det här var för bra för att vara sant. Men Tova hade tagit tag om hans händer.

– Jag tror jag förstår vad du vill. Men jag vill att du visar. Så, tog han tag om hennes handleder och klämde åt ganska hårt.

Helt okända känslor vällde fram i henne. Det var förvånansvärt skönt. Så förde han upp hennes armar ovanför hennes huvud. Han höll ihop båda hennes handleder med sin högerhand i ett tydligt, hårt grepp. Vänsterhanden la han på hennes bröst och tryckte henne mot trädstammen. Hon var hjälplös. Blodet rusade i en vanvettig hastighet i hennes kropp. Hjärnan försökte få kontroll. Men det var nästan omöjligt. För bara av beröringen runt armar och bröst var Tova nära att komma. Dörren till ett nytt universum hade öppnats.

*** Arton ***
Det hade hänt mycket i Tovas liv de senaste dagarna. Hon var nu i ett ännu odefinierat och förvisso hemligt, men dock ett förhållande med läraren. Och den sex de haft på kvällen efter sin date hade skakat om hennes värld. Men framförallt hade något inträffat på deras promenad. När han tagit greppet om hennes handleder hade helt nya känslor dykt upp. Hon kunde inte riktigt definiera dem.
Men på sekunder hade hon blivit skyhögt upphetsad. Det var som det fanns en knapp i hennes inre som bara han visste om. Och så hade han slagit på den. Tankarna snurrade. Hon hade velat gå tillbaka hem till honom direkt och … ja vad var det hon ville? Hon kunde inte riktigt formulera det. Bli fasthållen? Tanken på att han skulle ta i henne på det sättet han gjort vid trädet fick en ny okänd känsla av värme att sprida sig i kroppen.

Men, han hade varit tvungen att åka iväg till jobbet igen och de hade inte kunnat träffas mer den dagen. Mellan djupa kyssar hade han lovat henne att de snart skulle ses. Det skulle dröja dagar. Tova fasade. När hon kommit hem hade hon med datorn undersökt det nya ämnet. Hon hade överrumplats av en mängd bilder och filmer som gick mycket långt. En del var inte roliga att se på.

Men det fanns massor med material som var otroligt spännande. Hon upptäckte ganska snart att hon tyckte om filmer där en kvinna med bundna händer blev mer och mer upphetsad av en man. Det kunde vara någon gav massage, slickade eller helt enkelt satte på henne. I vissa filmer bönade och bad kvinnan till slut om att få komma. Hon var inte riktigt beredd ännu att erkänna för sig själv om hon gillade det eller ej. Hjärnan och kroppen ville olika saker. Den stora frågan var hur hon kunnat missa detta hos sig själv?

*** Tjugo ***
Väntan på att få träffas igen hade varit ytterst plågsam. Det hade bara gått tre dagar, men de hade varit de längsta i Tovas liv. Hela hennes kropp och medvetande var fokuserade på en enda sak – honom. Och vad som skulle ske dem emellan när de sågs igen. Han å sin sida hade försökt tänka igenom vad hänt i parken och vad det betydde. Hennes reaktion hade inte undgått honom. Han insåg att han borde bromsa upp processen, det fanns allt för mycket som kunde gå fel om de sprang in i detta. Mest av allt var han glad att hon verkade ha släppt alla försök att hålla distansen till honom. Hon ringde på dörren till hans lägenhet.

I trapphuset hörde hon skratt och rop från de andra lägenheterna. Det var ett hus med liv i. Han öppnade och log mot henne. Hon kastade sig fram emot honom med armarna kring hans hals. – Jag har längtat så vansinnigt efter dig, utbrast hon. Hon kysste honom hårt på munnen. Han var lite överrumplad över hennes övertydliga känsloyttringar. Han kände hur hon tryckte nedre delen av kroppen mot honom. Det här började bra. Men han ville börja med att prata. Han tog henne i handen och förde henne till vardagsrummet. Det gick upp för henne att de inte skulle hamna i sovrummet direkt. Hon försökte lugna ner sig.

- Vill du ha något att dricka: vatten, kaffe, en drink? Han kunde erbjuda det mesta. Hon skakade på huvudet. Han försökte kallprata med henne, hur hade hon haft det, vad hade hon gjort? Tova hade för första gången i sitt liv uppenbara koncentrationssvårigheter. Han frågade till slut hur det egentligen stod till med henne. Det var som att öppna en dammlucka. Orden rasade ur henne i en aldrig sinande ström. Hon försökte sätta ord på allt samtidigt, sina känslor, vad som hänt dem emellan. Vad hon upptäckt hos sig själv.

Om vad som skett inom henne när han tagit i och hållit i hennes handleder. Han lyssnade och nickade. I hans vardagsrum hade landat en kvinna, och inte vilken som helst, och nu berättade hon om sitt nya intresse för att ”omhändertagen” av honom. Det var ungefär som att kliva ur duschen och oväntat finna en naken supermodell i badrummet. Eller två. De pratade en stund om gränser.
Han förklarade för henne att det var väldigt viktigt att komma överens om var de gick. Hon nickade men han var osäker på om hon förstod. För nu hade Tova bråttom.

– Jag vill pröva något nu, kanske att bli bunden, försökte Tova.

– Visst, låt oss testa lite försiktigt. De reste sig samtidigt och gick mot sovrummet. Tova fnittrade. Känslan av första gången, igen. Hon la sig omedelbart på rygg i sängen. Ansiktet fullt av förväntan. Armarna rakt ut. Han betraktade henne en stund.

– Du är vacker, sa han och menade det verkligen. Det hördes på rösten. Tova bet sig i underläppen. Orden släppte lös underbara känslor inom henne.

Han satte sig på sängen, nära. Hans ena hand la han på hennes mage. Den andra handen kring hennes handled. Tova stönade och vred lite på sig.

– Du tycker om det här? prövade han henne. Han flyttade på sig, och satte sig försiktigt grensle över henne. Hon kände honom över sina höftben. Så tog han tag om hennes andra handled. Tova såg honom i ögonen. Hans genomträngande blick fyllde hela hennes medvetande. Så lutade han sig fram och kysste henne, fortfarande med greppet om hennes armar. Hon kastade vilt ut sin tunga mot hans.

Tyngden av honom vägde på hennes handleder. Han kände hur hon försökte röra armarna. Han insåg att hon prövade gränserna. Han höll emot. Men Tova var mycket stark och hon kunde ganska lätt röra sig trots hans grepp. Han höll emot hårdare. Och Tova flyttade ganska enkelt på armarna igen. Han flyttade mer vikt framåt. Över Tovas ansikte spred sig ett stort leende.

– Jag gillar verkligen det här, viskade hon. Men jag tror att jag kommer bli en utmaning för dig.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Ekvationer del 5	Heterosex	4.0	18/10-24
Ekvationer del 4	Bdsm	3.5	4/12-22
Ekvationer del 3	Heterosex	4.5	24/9-21
Ekvationer del 2	Heterosex	3.5	6/9-21
Ekvationer del 1	Heterosex	4.4	6/7-21

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.