Hora av misstag 1 (Sälja fru 4)
Hora av misstag 1. (Sälja fru 4)
Jag förstår att det kan låta...drastiskt...att komma till den lösningen som vi gjorde, för att kunna behålla huset och allt. Men faktum är att det finns saker som jag aldrig har berättat, inte ens för min man (särskilt inte för honom!) som nog gör det lite lättare att förstå.
Jag vet inte var man ska säga att det började. Kanske med att redan i tonåren uppskatta sex? Med resan till Kos där jag låg med nästan varenda kille jag träffade, enligt mina vänner? Med att upptäcka min kropp och porr innan mina kompisar gjorde det? Nej, just det här började nog med min möhippa, faktiskt.
I mitt gäng tog vi möhippor på allvar. Jag var 24 när han friade, och skulle snart fylla 25 när det var dags för hippan. Några av mina kompisar hade redan gift sig, och eftersom vi nästa alla kom från familjer där det finns pengar hade vi slagit på stort. Ida tog vi med till Paris över en helg, Lollo fick gå backstage till sitt favoritband i Oslo. Alltid fanns en pinsam, eller i alla fall vågad twist, Ida hade fått vara utklädd i Moulin Rouge-utstyrsel, och Lollo såg ut som en klart lättfotad groupie när hon försvann in bakom scenen. Nu var det min tur, och jag visste inte vad de hade planerat. Det var sent i maj och värmen hade kommit. Bröllopet skulle stå om någon månad, och jag anade att det snart skulle hända. Jag hade redan varit beredd flera helger innan, men inget hade hänt. Nu i helgen borde det bli, tänkte jag när jag gick från jobbet i butiken vid lunch på torsdagen. Jag hade på mig en enkel vit collagetröja och ett par tighta blåa jeans som smet över rumpan. Till det klackade sommarsandaler som skimrade lite i pärlemor när solen sken på dem. Jag hann mer än ut på gatan innan jag sprang in i Lollo som ”råkade” komma förbi.
”Men va kul!”, kvittrade hon, hur är läget? Är du nervös för den stora dagen? Pirrar det? Kalla fötter?”, fortsatte hon medan vi gick genom folkvimlet inne i stan mot centralen. Jag svarade bäst jag kunde, skrattade och njöt av försommarsolen, när vi nästan krockade med Ida, som kom ut från Åhléns.
”Men hej! Vad gör ni? Shoppar utan mig?”, skojade hon och smällde av ett bländande leende i det redan solbrända ansiktet.
Det dröjde inte länge förrän vi hade ”råkat” springa på Jossan, Victoria och Anna också. Jag vet inte riktigt när jag fattade säkert att det var min möhippa som höll på att hända, men när jag gjorde det sa jag:
”Men jag jobbar!”
De skrattade och fortsatte bara. Vi närmade oss centralen och innan visan svänga ner mot tunnelbanan drog de med mig till bagageskåpen. De plockade fram varsin väska och skrattade:
”Nu blir det åka av, lilla Helena...”
Jag skrattade med och skakade på huvudet - jag älskade hur galna de var!
Det tog inte lång tid innan vi satt på ett tåg mot Malmö. Jag visste ingenting om vart vi skulle, men innan vi åkt en timme hade jag redan fått i mig två glas bubbel och blivit iklädd en solkig slöja och en liten vit klänning med orden ”en enda kuk för alltid” smakfullt tryckt i sirliga bokstäver vid brösten.
Vi tillbringade tiden på tåget med att prata, skratta och dricka. Anna, som var den enda som var singel, försökte efter några glas prova lyckan med en kille, men han verkade mest vara intresserad av sin laptop. Kanske förklarade vigselringen på hans finger det hela. När vi närmade oss Malmö fick jag ett brev från tjejerna:
”Vackra Helena,
Det är så otroligt att du ska gifta dig. Vi är jätteglada för din skull, och vi är jätteglada att få vara dina vänner. Men som dina vänner är vi lite oroliga. Hur ska du klara det? En enda man, en enda kuk, för hela livet? Du är ju vår snoppexpert, den enda som varit på varje stopp på kuk-karusellen...
Vi har gjort en resa för att påminna dig om hur många män det finns i världen, så att du verkligen kan välja om du nöjer dig med en enda. Snällt va?
Till att börja med: i Malmö stannar vi två timmar. Sen går nästa tåg. Din biljett kostar 300kr, och det ska du tjäna ihop. Hur? Ja, pussar har alltid gått hem att sälja... Vi tänker oss 25kr per puss. Och lyckas du tjäna ihop till mer kan du ju köpa vin för pengarna!
Puss puss!”
Jag rodnade lite och skrattade. Rodnande såg jag på dem. Jag tyckte de överdrev, så jättemånga killar hade jag inte varit med, kanske 20 eller 25 sammanlagt och det var inte som att de var oskulder heller!
Så kom det sig att jag lite senare på kvällen kunde ses på Malmös gator, där jag gick omkring i en slöja, vit liten klänning som smet åt runt kroppen och slutade strax under skinkorna, och klackade sandaler, när jag sålde pussar till förbipasserande. Tjejerna hade gjort en skylt där det stod: ”Passa på! Snart kysser hon bara en enda man! Pussar 25kr.” Till det trick jag ropa upp ”pussar 25 kr! Kom och köp pussar!”
Det gick ganska fort att tjäna ihop pengarna. Män i olika åldrar, en del unga och snygga och en del gubbar som tog sin chans, betalade gärna för en puss. Jag pussade skäggprydda läppar, släta och stubbiga. Vad jag inte vågade erkänna för tjejerna var att min känsla ändrades. Först kändes det konstigt och jättepinsamt, men allt eftersom männen kom och gick började jag njuta. Det fanns en konstig ”slampighet” som plötsligt var tillåten. Jag blev rätt och slätt kåt! När sen en snyggt kortklippt skånsk man i 40-årsåldern frågade om han fick köpa en tungkyss för en hundring hade jag faktiskt hunnit bli så bekväm och sugen att jag leende svarade ja. Den främmande mannen höll om mig och kysste mig djupt. Det sög till i magen och jag kysste tillbaka. Våra tungor möttes och slingrade om varandra, och jag märkte att jag utan avsikt hade låtit min hand smeka hans överarm. Jag slet mig loss från kyssen och blossade av rodnad medan han leende tackade för kyssen.
När vi väl satte oss på tåget vidare (mot Köpenhamn visade det sig!) hade jag tjänat ihop både till biljetten och till varsitt glas vin. Vi skålade och skrattade. Jag kände mig härligt berusad av både alkoholen och alla män som var beredda att betala för att bli pussade av mig. Det är klart att samvetet gnagde lite, min fästman hade nog inte gillat det här, och tungkyssen hade nog varit över gränsen, men samtidigt: det som händer på möhippa stannar på möhippa. Det var nu eller aldrig, och jag spelade med i det som tjejerna hade förberett! Jag sköljde ner samvetet och tänkte istället på hur härligt busigt och spännande det hade känts. Bara tanken fick mig att känna suget igen, både i magen och lite längre ner...
När vi kom fram till Köpenhamn var klockan sent på kvällen och vi fick nöja oss med en snabbmatsmiddag. Stämningen var på topp och ännu en flaska bubbel dök upp. Vi festade och gick in på en klubb och dansade. Här måste jag erkänna att mina minnen blir dimmiga. Vi drog vidare till två eller tre klubbar, jag dansade med flera män men tror inte att något mer hände... Inte förrän jag plötsligt stod ute på gatan igen och skulle sälja fler pussar för att ha råd med drinkar. De andra tjejerna var också ordentligt berusade nu och stod och fnissade bakom något hörn tror jag. Jag måste ha stått och svajat och ropat om försäljning av pussar med min lilla skylt. Det var varmt hela nätterna, så den lilla klänningen var inget problem. Några gäng med killar stannade och skrattade och några köpte pussar av mig, jag vet att jag kysste någon djupare, men minns inte varför.
Tjejerna tömde fnissande min lilla korg med pengar, och försvann iväg för att leta efter någon ny klubb medan jag blev kvar. ”Du får komma efter när du har råd med en drink!” skrattade de. ”Ring oss så berättar vi var vi är!” Jag fnissade och stod kvar, tänkte att jag måste försöka sälja några pussar till och sen leta reda på dem. Men det var då allt tog en helt annorlunda vändning än jag eller någon annan hade trott. Plötsligt, utan att jag hann reagera, dök en man med luva upp och ryckte åt sig min handväska och försvann snabbt iväg. Jag ropade till men han var borta innan jag ens hade hunnit se åt vilket håll han sprungit. Jag fick panik när det gick upp för mig vad jag hade blivit av med: plånbok med kort, leg och pengar, pass och mobiltelefon... Jag hade inte en spänn på mig och inget sätt att kontakta tjejerna.
Gråten var nära, när en man kom fram och bad att få köpa en kyss. Jag var inte särskilt sugen på det, men jag höll i skylten och var plötsligt pank och vilse mitt i Köpenhamn. Så jag lät honom köpa en puss. Han köpte en till, och jag började känna lite obehag över hans klänginghet när han viskade till mig ”Du får 300 för att kyssa mig...längre ner...” Jag stirrade på honom och skakade på huvudet. Hade han förväxlat mig med en prostituerad? Han log och framhärdade: ”Okej, 500?” När jag fortfarande inte gav med mig drog han fram en tusenlapp och sa: ”Okej det här är ett överpris men du är så jävla läcker. Tusen för att du suger av mig där borta.” Han nickade mot en mörk och tom liten gränd. Jag började på en arg utskällning men kom av mig. Vad hade jag för läge egentligen? Jag hade inga pengar, inget sätt att hitta mina kompisar, ingenting. Och ingen skulle någonsin få veta... 1000 kronor var mycket pengar för mig och killen var varken äcklig eller konstig. Jag bet mig i läppen några sekunder. Sen nickade jag kort och tog tusenlappen, vek ihop den och stoppade i behån.
I gränden var det mörkt och tystare än man hade kunnat tro, bara ett stenkast från festnatten. Jag satte mig på huk med de höga klackarna mot gatstenarnas kanter och mannen knäppte upp byxorna. Hans kuk var redan hård och svängde ut när kalsongerna hasades ner. Jag minns väldigt väl hur den såg ut, orakad men snygg på något sätt i det dunkla ljuset. Proportionerlig och maskulin. Jag lät mina fingrar omsluta skaftet och hörde hur han njöt. Jag hade redan bestämt mig för att inte tänka efter, så jag lät läpparna glida över ollonet och fukta kuken. Tungan tryckte mot undersidan och jag runkade honom lätt. Jag kände hans hand på mitt huvud och snart började han jucka mjukt i takt med mina rörelser. Jag sög och slickade honom, och kände att jag var oväntat bekväm med det, till och med lite upphetsad. Mitt grepp om hans kuk blev fastare och jag runkade honom med bestämda tag. I samma tempo ökade han jucken och kuken gled in och ut mellan mina läppar.
Mannen kom i min mun. Tjocka strålar av varm sperma fyllde munnen och jag lät det glida ner i halsen. Jag svalde och svalde, men lite letade sig ändå ut i mungipan och ner för hakan. Mannen grymtade nöjt och höll kvar mitt huvud tills han hade sprutat ut allt och jag kände att han slaknade lite i min mun. Då drog han sig ur och drog upp byxorna och knäppte dem. Nästan utan ett ord gick han iväg längs gränden, medan jag tog mig upp till stående och torkade bort sperman från hakan med baksidan av handen. Lite hade droppat på min klänning, och jag fattade att det skulle bli en fläck.
Vad skulle jag göra nu då? Jag ställde mig och försökte rensa tankarna och tänka klart. Var kunde kompisarna vara? Åt vilket håll låg hotellet? Vad var klockan? Jag var så inne i tankarna att jag inte märkte den storvuxne mannen som kommit upp bakom mig. Inte förrän han tog tag i mig med ganska bestämt grepp hoppade jag till och han väste i mitt öra ”Tyst! Jag vill bara prata lite med dig.” Han hade någon brytning och jag såg att han inte var infödd dansk, snarare östeuropé eller något åt det hållet.
Jag blev förstås livrädd men nickade stumt. Mannen visade på en port lite länge bort. Jag försökte ifrågasätta det, men han ledde mig lugnt och bestämt in. Rummet var litet men rent. Vid en av väggarna stod ett enkelt köksbord och några stolar. Han bjöd mig att sätta mig ner och han satte sig själv ner mitt emot. Jag hade lagt märke till att han låste dörren när vi gick in.
”Vad heter du?” frågade han. Jag svarade ”He-Helena...” Han nickade eftertänksamt. ”Helena... Vi har ett problem förstår du... Du förstår, jag äger den här gatan. Jag äger det här kvarteret.” Jag tittade frågande, fattade inte vad han menade. Han fortsatte medan han tände en cigarett: ”Jag kan inte ha tjejer som stjäl kunder. Det är... dålig respekt. Och jag tror inte att du vill ha dålig respekt mot mig.” Jag skakade på huvudet. Han var alltså hallick?! Och trodde att jag... att jag var prostituerad? Jag försökte förklara, orden rann ut snabbt: ”Jag.. jag är inte hora.. alltså jag vill inte ta kunder och... det var inte...” Mannen, som jag sedan fick veta kallades Michail, hyssjade mot mig och la fingret över min mun. ”Helena... du har redan tagit kunder. Du har redan gjort intrång. Du har redan horat på min gata, fattar du?” För första gången kom något hårt i hans ord. Jag svalde och nickade skrämt. Han log. ”Jag förstår att man kan göra misstag. Det händer alla, eller hur? Det viktiga är att man rättar till sina misstag, eller hur?” Jag nickade förvirrad, fortfarande stum.
Fler noveller av samma författare
