Inte särskilt stor
Författare: zzzzaragon Datum: 2021-04-18 13:19:07
Kategori: Heterosex
Läst:
33 708 gånger
Betyg: 4.1 (13 röster) 6 medlemmar har denna novell som favorit
Förord:
Jag tvekar ibland, när jag får en idé till något att skriva här, om jag ska utgå från tjejens eller killens perspektiv. Den som är uppmärksam kanske har märkt att jag testar ibland att hoppa mellan perspektiven (t ex i min första novel här, och i några av mina senaste).
Denna gången var planen att hålla mig till tjejen, Isabells perspektiv. Men en bit in bestämde jag mig för att börja växla. Jag ville bara säga det, så att ni fattar vad som händer, när det kommer avsnittsavdelningar med stjärnor (***).
Vissa noveller sliter jag med i flera veckor, eller längre, och jag fastnar och tappar inspirationen. Jag har ett tiotal halvskrivna noveller sparade här som kanske aldrig blir färdiga. Men denna kom till mig på några timmar bara. Jag sög på idén några dagar, men när jag började skriva ramlade allt på plats på en gång, från början till slut. Hoppas att ni gillar idén och uppbyggnaden av deras känslor lika mycket som jag!
I mitt huvud läser jag Isabells delar på skånska och Jespers på bred norrbottniska, men ni läser den som ni själva vill!
- - -
Jesper >> Men du har inte funderat på att bli pilot själv?
Isabell >> Åh, jag önskar att det gick, men längden hindrar mig
Jesper >> Samma här!
Isabell>> Är det sant? Ja, jag som är är särskilt stor får nöja med att beundra dem från marken
Jesper >> Exakt som jag brukar tänka
Jag och Jesper hade chattat från och till ganska länge. Vårt gemensamma intresse för flygplan i allmänhet och stridsflygplan i synnerhet hade gjort att vi kände till varandra från olika forum sen ganska många år. Men efter just den konversationen hände något.
Jag hade alltid tyckt att han såg ganska söt ut på sina profilbilder, men vi bodde i olika delar av landet så jag hade aldrig brytt mig om att hoppas på något. Förrän efter den konversationen, när han plötsligt blev väldigt på. Jag välkomnade hans intresse och vi märkte nog båda två ganska snart att intresset var ömsesidigt.
Vi var ju båda vuxna och förstod att vi inte kunde bli ett riktigt par utan att ha träffats på riktigt, men trots det blev känslorna snart i högsta grad på riktigt. Jag förklarade en gång för honom att, bara så han visste så lovade jag att inte träffa några andra killar förrän vi sett till att träffas i verkligheten och sett vart vårt förhållande kunde leda. Han blev glad och berättade att han redan i någon månad tänkt likadant gentemot mig. Det kändes mäktigt på något sätt. Vi var inte ihop, men vi hade ändå lovat varandra nån sorts trohet tills vidare.
Vi connectade en del kring vårt gemensamma problem med vår längd. Det kändes skönt att veta att han inte heller var särskilt lång. Jag menar, jag är 150 cm lång och det är inte alltid så kul. Det var kul när jag var 21 och kunde åka buss på barnbiljett och så. Men att bli vuxen och aldrig tas på allvar av omgivningen blev så småningom riktigt jobbigt. Vi pratade inte så mycket detaljer, men det var ändå skönt att alltid kunna hänvisa till vårt gemensamma längd-problem och veta att den andre förstod.
När det gäller killar har jag haft två särskilda problem. Dels drar jag till mig unga killar. Män i min egen ålder verkar tro att jag är yngre än jag är och undviker mig, medan yngre killar, ibland knappt myndiga, ofta blir intresserade, särskilt på fyllan.
Och så dels, när jag väl hittar en mogen kille, så visar det sig alltid i sängen att han är underutrustad. Det är okej, det går att ha bra sex ändå, men den där överraskningen när man drar ner kalsongerna och får se en åtminstone medelstor kuk, kommer liksom aldrig. Jag har blivit så van vid det att jag börjat låtsas att jag är smått imponerad av deras storlek för att muntra upp stackarna.
Just det där sista har nog varit mitt största problem med Jesper. Eftersom han är kort, så inbillar jag mig att han nog inte heller är någon bjässe mellan benen. Okej, en stor kuk är inte allt, och det skulle absolut inte vara en deal breaker för en relation med honom. Men om jag ska vara ärlig så har jag alltid drömt om att ha sex med en ganska välutrustad kille. Jag tänder något så vansinnigt på tanken på en stor kuk, och jag undrar vad det känns som. Jag är för pryd för att köpa sexleksaker, så inte ens med leksaker har jag testat, men jag har alltid känt att jag har det i mig (no pun intended), att klara av en rejäl kuk. Varje gång jag träffar en kille hoppas jag försiktigt att, NU kanske det händer.
Den förhoppningen finns där även med Jesper, även om hans ringa längd nog drar ner chansen rejält. Och oavsett om han var välhängd eller inte, så behövde jag verkligen en kille nu. Jag behövde någon som brydde sig om mig och gjorde mig glad. Och jag behövde någon som kunde tillfredsställa mig, för det var alldeles för längesen det hände!
Nåja. Där var jag, längtande efter en kille, pirrigt nyfiken på den lilla snyggingen jag chattat med i flera år, och i hemlighet trånande efter en kuk, gärna en rejäl. Det var läget när jag satte mig på flyget. Jag hade tänkt åka tåg, men det var dyrare och tog fem gånger så lång tid, så jag la klimatsamvetet åt sidan för en helg och checkade in. För nu orkade jag inte vänta mer. Efter att ha pratat om det i månader måste jag få träffa honom och se om han kunde vara åtminstone något av det jag längtade efter.
Vi hade alltså bestämt att vi skulle träffas, och jag hade erbjudit mig att åka upp till hans ände av riket. Flygplatsen var liten, med en enda terminal och bara en handfull gater. Ändå försökte de få allt att se storslaget och påkostat ut, med butikerna, inredningen till det igenslagna caféet, och de enorma reklam-väggarna för regionen. Jag hade ärligt talat aldrig varit så här långt norrut, men jag charmades ändå av den småskaliga storslagenheten och undrade hur många fler gånger jag skulle besöka denna flygplatsen. Ja, inte minst så delade den start- och landningsbana med flygflottiljen, så till och med väntetiden kunde bli spännande här, om man kunde sitta och spana efter stridsflygplan.
Jag plockade upp min väska på bandet och gick ut genom tull-kontrollen. Jag följde skyltarna mot Exit, även om trapphuset kändes lite undangömt och mindre glammigt än resten av flygplatsen. Kanske var det meningen att man skulle använda hissen. Men till sist kom jag ner i hallen vid utgången. Jag hade nog förväntat mig något lite större. På större flygplatser leds man genom en lång gång kantad av väntande chaufförer med namnlappar, mottagningsdelegationer, familjer som tittar förväntansfullt bland de ankommande, och allt det där. Här kom jag rakt ut i en långsmal foajé där flera entrédörrar stod öppna så att hela hallen var svinkall. Enstaka personer stod och väntade, men de flesta var i rörelser, antingen in eller ut.
Jag såg honom inte först, när jag tittade runt bland människorna efter någon i min egen höjd. Jag hann tänka att han kanske var lite sen, och kom på att jag inte slagit på telefonen än. Jag stannade, tog upp telefonen, startade den och stoppade tillbaka den i fickan medan den startade upp. Funderade på om jag skulle plocka upp en kofta ur väskan, för jackan jag hade på mig var alldeles för tunn för klimatet här uppe. Och så plötsligt såg jag honom.
Jag förstod ingenting. Det var absolut han, jag kände igen hans ansikte från fotona. Han kände igen mig också, och såg på mig med samma chock som jag själv kände. Jag glömde väskan när jag långsamt stegade mot honom. Telefonen burrade till i fickan, men jag struntade i den.
"Jag fattar inte..." stammade jag.
"Inte jag heller" svarade han tveksamt, med en djup stämma på klingande norrländska.
"Du skrev ju att du inte heller är särskilt stor..." sa jag, fortfarande tre-fyra meter från honom.
"Nej, du skrev att du är SÄRSKILT stor" svarade han.
Jag försökte lägga ihop var som hänt. Hade jag glömt att skriva 'inte'? Eller hade han missat att läsa det? Allt vi skrivit om vårt gemensamma längd-problem, hur kunde vi missat att vi låg i totalt motsatta ändar av normalfördelningskurvan? Jag var beredd på att möta en kort, men ganska vältränad, bastant, liten kille, kanske bara lite längre än jag själv. Men den verkliga Jesper var utan tvekan den längsta i hela hallen, och kanske dubbelt så bred som de flesta. Jag tog att par steg till mot honom. Han var snyggare i verkligheten än på bilderna, mer mogen. Och så stor. Han tornade över mig som en jätte, med armar som verkade lika stora breda som min egen midja.
Det här var så mycket mer än jag vågat hoppas på. En kall vind slog emot mig och jag darrade till, kanske av kyla, kanske av upprymdheten över vem som stod framför mig.
Sista två metrarna tog jag ett språng och hoppade utan förvarning upp i Jespers stora och varma famn. Han hade bara en t-shirt och en flanellskjorta, men kylan verkade inte bekomma honom. Han behövde knappt flytta på fötterna för att fånga upp min tyngd och jag kände direkt hur hans bröst värmde mig när han slöt sina armar runt mig. Jag skrattade högt och lyckligt och han brummade till i nån sorts glädjeuttryck.
"Vilken rolig överraskning!" utbrast jag och lutade mig lite bakåt för att se honom efter att jag burrat in ansiktet i hans tjocka hals.
Han såg på mig med upprymda ögon, fortfarande inte helt fri från chocken. SÅ MYCKET MAN han var! Jag visste knappt var jag skulle bli av! Jo, jag ville stanna här i hans famn, men hela min kropp spratt av iver och lycka!
***
"Ja, verkligen, vilken överraskning!" svarade jag.
Hennes uppenbara lycka smittade av sig, det kände jag. Jag försökte glida på den, och inte visa hur tveksam jag kände mig. Hon var jättesnygg, snyggare än jag vågat hoppas från bilderna. Och lyckan hon utstrålade, den var nästan berusande. Livsglädje och iver har jag alltid tyckt är det bästa sminket på en tjej. Det var svårt att inte bli förälskad i henne på studs. Kanske blev jag det.
Men hon var så liten. Hennes tyngd kändes knappt i min famn. Men jag hade ju fastnat för henne för att jag trodde att hon var lång. Och jag hade ju mina skäl till att söka mig till längre kvinnor. Om jag fastnade för Isabell tog jag en stor risk. Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle förhålla mig till det hela. Men nu hade hon farit upp till mig och det fanns inte så mycket annat att göra än att se hur det gick.
Hon höll mig i handen medan jag bar hennes väska i andra handen ut till min bil. Det var en blåsig men klar dag, kanske den bästa sortens dag att visa upp hur vackert det var här. Jag frågade vad hon ville se först, och på hennes begäran körde vi ner till köpcentret. Under tiden fingrade hon ivrigt på sin telefon. Hon försökte visa mig nåt, men jag kunde inte läsa så noga medan jag körde. Det var konversationen där hon berättat varför hon inte kunde bli pilot. Jag hade rätt, hon hade skrivit att hon var 'särskilt stor', och missat att skriva 'inte'. Hon skrattade åt det hela, som om det bara var kul att det blivit fel. Hennes fina leende gjorde det enkelt att skratta med, men inom mig tvekade jag fortfarande.
Vi köpte en jacka till henne på köpcentret. I slutändan tog hon den jag tipsat om från första början, men innan hon bestämt sig hade hon gått igenom nästan hela sortimentet. Det var trevligt, mysigt liksom, att se hennes glädje medan hon visade upp sig i den ena jackan efter den andra. Alla jackorna var fina på henne, och som väntat gjorde hennes glädje henne ännu sötare. Jag brukar ha dåligt tålamod i klädbutiker, men jag kunde lätt stått där hela dagen och tittat på henne medan hon provade jackor. Hon poserade och konstlade sig ibland, men fnittrade sen förläget, och både poserna och fnittret gjorde mig mer övertygad om att jag höll på att förälska mig.
***
Jesper visste såklart bäst vilken jacka som höll bäst kvalité. Det var mest för att det också var en av de dyraste i hela butiken, och för att han erbjöd sig att betala, som jag ville prova några billigare jackor också. Plus att det var så upprymmande att få hans uppmärksamhet. Mina ex hade alltid tyckt att det var så dötråkigt att shoppa. Men Jesper verkade inte bara ha tålamod utan rent av uppskatta att hjälpa mig att hitta rätt jacka, så det blev blev kanske några fler än jag först tänkt.
På väg ut genom köpcentret försökte jag få grepp och hans breda hand. Det kändes fortfarande som en dröm att han var så stor. Folk mötte oss och tittade på oss. Jag kan inte påstå att de glodde, men de la märke till oss. Och det slog mig att jag sett liknande par ibland, med en pytteliten tjej och en enorm kille. Och varje gång jag såg ett sånt par kunde jag inte låta bli att fantisera lite om hur de hade det i sängen. Undrar om det fanns fler som tänkte så, som såg mig och Jesper och undrade hur vårt sex såg ut. Det undrade jag också. Fantasier rullade igång som snart blev så heta att jag blev rädd att det skulle märkas vad jag tänkte på. Jag försökte mota bort tankarna och svalka ner mitt sinne genom att tänka på annat, men bilderna kom tillbaka hela tiden. Hade jag till sist hittat den där rejäla kuken jag längtat efter? Jag kunde inte vänta tills jag fick undersöka det!
***
Vi for ut från stan. Älven glimmade i solen och vidderna visade stolt upp min hembygds vackraste sidor. Isabell blev helt tagen och tog tag om min arm varje gång hon såg något nytt i naturen som hon gillade. Vi parkerade bilen vid kyrkan i byn där jag växt upp. Blåsten gjorde att vi inte kunde gå så långt som jag tänkt, men vi stod en stund och spanade ner mot älven. Isabell öppnade min jacka och värmde sig med armarna om min midja. Det var mysigt och även om jag frös lite och längtade efter bilens varma och vindskyddade inre, så fick hon gärna stå där och hålla om mig precis hur länge hon ville.
Min mamma bodde kvar ett stenkast bort, men jag var inte redo att presentera henne och Isabell för varandra än. Men jag undrade vad Isabell tyckte om bygden. Jag hade tänkt i flera månader på hur den här träffen skulle bli. Skulle jag kunna förtrolla henne med hur vackert här var? Vi skulle inte ta några såna beslut första helgen vi sågs, men jag hade åtminstone funderat själv på om jag var redo för ett seriöst förhållande. Om vi ville satsa skulle någon av oss behöva flytta långt hemifrån. För kärleken kunde jag flytta ner till södern, men inte helt utan att tveka.
Till sist hörde jag ljudet. Jag hade nästan glömt bort att jag planerat det, men utifrån havet hördes suset tydligt och växande. Isabell hoppade snart upp och ner och tjöt av lycka när två JAS-plan ven genom dalen, strax före det öronbehövande dånet från deras motorer. Jag hade sett hundratals, om inte tusentals, sådana flygningar med Draken, sen Viggen och nu senaste åren med Gripen - de skulle upp och öva med de som låg inne på garnisonen i några mil inåt land - den jag rycktes med av hennes lycka och började nästan skutta lite själv.
"Woooow! Visste du att de skulle komma?!" ropade Isabell när dånet lagt sig i dalen.
"De flyger alltid här"
"Varje dag?!"
"Nästan" svarade jag. "Ibland flera gånger om dan"
"Kommer det fler?" frågade hon och såg förväntansfullt ut mot havet.
"Inte på några timmar" svarade jag. Jag trodde att hennes upprymdhet skulle klinga ut, men det liksom spratt fortfarande i hennes ben efter passagen.
"Var det två Caesar?" frågade hon, och syftade på vilken specifik modell av flygplanen det varit.
"En Caesar och en David, brukar det vara så här års."
"Aha, Flygskolan från Såtenäs är här och övar dubbelsitsigt?"
"Precis" bekräftade jag.
***
Vi stod tysta en kort stund. Jag undrade om han också tänkte på vad som kunde varit, om vi varit normal-långa, om vi själva hade antagits till Flygskolan och övat låghöjdsflygning och målflygning över skogarna och fjällen. Kylan från vinden gjorde sig påmind. Hade det inte varit så kallt hade jag kunnat stå här för alltid, spana ut över den vackra dalen och vänta på fler stridsflygplan. Men vinden blåste på och det började redan skymma.
Jespers hand sökte upp min och vi gick tillbaka till bilen. Det var första gången han tagit min hand, hittills hade det varit jag som varit ivrigast och tagit tag i hans. Jag hade undrat lite om jag var för på, han kanske tyckte det var för tidigt att hålla hand, men jag hade liksom inte kunnat låta bli. Hans hand var lite lika varm som innan, kanske började kylan påverka även honom - han hade ju trots allt stått med öppen jacka mesta tiden. Men den var fortfarande lika stor att hålla i.
Vi körde vidare upp längs älven och stannade vid ett 50-tals-hak med suveräna hamburgare. Kanske inte det mest romantiska stället, men det passade mig som handsken. Det var livligt där, men inte värre än att vi kunde prata.
Jag trevade med orden, visste inte hur mycket jag vågade säga om hur jag kände och tänkte. Det blev mest lite allmänna ordbyten om hur fint det var här uppe och vilket trevligt ställe det var att äta på. Jesper var artig och snäll, och försökte vara rolig några gånger. Jag var fnittrig nog att skratta åt det mesta, och inte minst var han så gullig när han försökte skämta att jag inte kunde låta bli att skratta högt. Han sa att det var trevligt att träffa mig, och jag undrade om han också trevade med vad han vågade säga, om han kanske också höll på att bli lika störtkär som jag. Eller om han kände sig lika återhållsam och tveksam som hans kroppsspråk tydde på ibland.
***
När vi ätit körde vi hem mot mig. Vi pratade lite på vägen, men så fort vi kom upp i skogen såg man inte så mycket i mörkret. Isabell hade gått upp tidigt för att flyga hit, och så småningom dog samtalsämnena ut. Jag förstod att hon var trött, och blev lättad. Det skulle göra kvällen lättare.
Mitt hus låg i en fin miljö, men den skulle hon få uppleva först imorgon. Gården hade gamla anor, men var ganska nedgången innan jag och mitt ex tog oss an den. Sen några år bodde jag där själv och jag trivdes där. Den var absolut en av anledningarna till att jag visste att det skulle bli svårt om kärleken skulle kräva att jag flyttade söderut, och jag hade lekt med tanken på att ha kvar den som nån sorts sommarställe i så fall.
Isabells besök kom med halvtaskig tajming i förhållande till några renoveringar jag höll på med, så jag skämdes nästan när jag visade upp vissa delar. Men hon var lika entusiastisk som vanligt.
"Här ska du få sova sen" sa jag när jag visade ett av gästrummen. "Jag bär upp din hit väska sen"
Jag visste inte hur hon skulle ta att jag bäddat åt henne i ett eget rum. Kanske ville hon dela säng, eller så var det för tidigt så att hon gärna sov själv. Det var säkrast så här. Dels i förhållande till hur hon skulle känna. Men det fanns en anledning till.
Jag är en stor man. Lång, bred och stark. Det är bra i vissa avseenden. Men det är jobbigt att vara huvudet längre än de flesta och utstråla auktoritet, när man själv känner osäkerhet och ängslighet. Jag har fått lära mig att leva med den kropp Gud gett mig. Och med det kommer mitt kön. Det är, som resten av mig, väl tilltaget. Lite FÖR väl tilltaget, ur ett par avseenden. I tonåren hade jag flera erfarenheter där tjejen tog skada av mig, eller där det helt enkelt inte gick. Sen dess har problemen tillkommit. Jag blir helt enkelt inte hård längre. Den är för stor för att bli styv nog, liksom. Och att ha en tjock snopp, som dessutom inte blir styv, gör inte sexbiten enklare.
I stunder har jag försökt acceptera att jag nog inte kan ha så mycket sex, och ibland har det gått bra. Men sexdriften i mig går inte att begrava helt, och till sist blir längtan så stor att jag knappt vet vad jag ska ta mig till. Det får mig att söka upp relationer, men de flesta tjejer klarar inte av mina dimensioner, och särskilt inte när jag den är så mjuk att den böjer sig och viker undan när jag försöker tränga in. Min erfarenhet är dock att det oftare går hyfsat med en större tjej. De har lättare för att klara av mina dimensioner utan att det blir för jobbigt.
Och det var precis det jag hoppades på med Isabell, när hon skrev att hon är 'särskilt stor', det var det som fick mig att våga skriva mer till henne.
Min lust har blivit jobbig senaste månaderna. Jag vaknar på nätterna efter drömmar om sex. Jag drömmer att jag kan bli hård igen, som i tonåren, och att jag hittat en tjej som kan ta emot mig utan smärta, länge och med stor njutning. Drömmarna gör mig frustrerad och olycklig, och jag börjar bli rädd för vad det ska få för konsekvenser för mig. Kommer jag börja supa, bli våldsam eller bara gå ner i nån djup depression? Med nöd och näppe har jag lyckats hålla mig borta från att falla ner i något av de hålen. Men situationen började bli kritisk och mitt hopp stod till Isabell.
Och så får jag se henne på flygplatsen. Inte bara ett utan två eller tre huvuden kortare än mig, smal som en sticka, lätt som en fjäder, och ... vacker som en ängel. Att bli förälskad i henne vore en stor risk, för jag kan inte tänka mig att lilla hon skulle kunna lösa mina problem med sexet.
Men nu har hon farit ända hit och jag kan inte skicka hem henne direkt. Och hon är för fin för att jag inte skulle ge det nån sorts chans. Hela dagen har hon förbluffat mig med sin lycka och sin attraktivitet. Och därför måste hon få ett eget sovrum, och därför är det bra att hon är trött efter den långa dagen. Om vi nånsin ska försöka oss på nått samlag ihop måste det ske i stort samförstånd.
Vi såg en film i soffan. Bara tog något som dök upp i biblioteket på teven, med okej betyg och som ingen av oss hade sett. Hon satt snart med huvudet lutat mot min axel, och med handen på mitt lår. Jag la min hand på hennes, men mer än så fick inte hända ikväll. Halvvägs in i filmen hade hon somnat. Filmen var trist och jag hade inte hängt med i handlingen när jag bara tänkt på Isabell, så jag såg inte ens klart den, utan stängde av och bar in henne till hennes säng.
Hennes kropp var så lätt i min famn, och hon hade bytt om till skönare kläder sedan vi kom in i mitt varma hus. Jag kunde inte låta bli att lägga märke till hennes former när jag bar henne. Jag stoppade ner henne i hennes säng och stoppade om henne. Lyckades hålla mig från att känna mer på henne än jag borde, men ögonen söp in bilden av hennes lilla kropp innan jag släckte lampan och tassade ut.
När jag väl låg i min egen säng kom drömmarna nästan omedelbart. Det var jobbigt att veta att hon låg där, två dörrar bort, och sov. Hon kändes så bra i min famn. Hennes ögon och hennes leende som hade lyst så vackert så många gånger idag, förvreds av njutning i mina drömmar, medan mitt styva kön borrade in sig i hennes fina, lätta, kropp. Jag visste inte om jag sov eller inte, men längtan efter henne höll på att göra mig galen. Om jag var vaken vågade jag inte somna, för då kanske jag skulle gå in till henne i sömnen. Och om jag sov vågade jag inte vakna för att jag kanske inte skulle kunna stå emot att gå till henne. Natten segade sig fram, sekund för sekund, med bilderna av Isabell brinnande för mig, konstant. I mina drömmar, om jag nu sov, bultade mitt kön hårdare och större än nånsin.
***
Jag vaknade till när Jesper lyfte mig upp från soffan. Jag hade somnat till den där tråkiga filmen, med min kind mot hans varma och starka axel och låtsades fortsätta sova medan han stoppade om mig i sängen i gästrummet. Men jag kunde inte somna om. Alla känslorna från dagen, all min lycka och iver kring Jespers stora varma armar, virvlade runt i mig. Fantasierna om hur det var i sängen för den lilla tjejen som gick bredvid den enorma killen, nyfikenheten om hur det skulle vara att ha sex med Jesper, allt bara snurrade runt tills jag nästan vibrerade i hela kroppen.
Till sist satte jag mig upp i sängen. Jag lät det ske, jag lät fötterna tassa ut på det gamla trägolvet, medan jag intalade mig att jag kanske skulle somna lättare om jag tog ett glas vatten. Eller kanske att Jespers trygga armar kunde få mig att komma till ro och somna. Men jag visste att det inte var därför jag reste mig ur sängen.
Mitt kön bultade svullet, medan jag drog ner tajtsen och trosorna och gick vidare i mörkret. Jag hade sett en bild en gång på en kåt schimpanshona, hur hennes kön svällt upp som två ballonger. I mitt halvvakna töcken kändes mitt eget kön lika svullet och varje liten rörelse påminde mig om hur mycket jag längtade.
Jag släppte försiktigt ner min tröja och behå på golvet utanför Jespers sovrum. Dörren stod på glänt, men den gnisslade till när jag försiktigt sköt upp den. Jag stannade till ett ögonblick, men hörde inget annat än Jespers tunga andetag i sängen. Så ljudlöst jag kunde gled jag ner under hans täcke. Raklång och blickstilla låg jag där och undrade vad jag höll på med. Han kanske inte alls var redo att ta detta steget, han hade ju trots allt bäddat åt mig i ett separat rum.
Den lilla nakna promenaden hade gjort mig kall, men under Jespers varma täcke började jag få upp temperaturen igen. Fingrarna och tårna var dock fortfarande iskalla, så det var inget alternativ att vända mig mot Jesper och ta på honom. Istället la jag mig på sidan, med ryggen mot honom. Under en evighet försökte jag ta mig närmre honom, utan att det skulle röra sig för mycket i sängen. Till sist kände jag håret på hans bröst kittla min rygg medan han andades. Där låg jag helt stilla så länge jag orkade, innan jag långsamt började trycka min rygg mer mot hans bröst.
Som jag redan visste, gjorde kroppskontakten med Jesper det inte det mista lättare att komma till ro och somna. Istället bultade hela min kropp i takt med mitt kön, av längtan efter att känna Jesper i mig. Jag flyttade bak min rumpa några centimeter och kände hans kön mot min svank. Han verkade stenhård och jag undrade vad han drömde om. Om hans drömmar handlade om mig skulle jag gärna besanna dem.
Med ryggen mot var det svårt att bedöma hans storlek, men just nu spelade den ingen roll. Jag var så kåt att vad som helst skulle duga. Jag kände hur jag darrade av kåthet medan jag undrade hur jag skulle gå vidare. Mina kalla fingrar på hans stånd skulle definitivt väcka honom. Istället försökte jag flytta mig och lirka med baken för att styra in honom mot mitt kön. Jag började bli otålig och försiktigheten att inte väcka honom var bortglömd. Men snart kände jag hans kuk spänna mot mitt svullna kön.
Jag rörde mig försiktigt så att mitt kön gneds mot hans stånd och försökte att inte ge ifrån mig några ljud, trots att överväldigande vågor svallade genom min kropp av beröringen medan mina vätskor gjorde hans stake kladdig.
Till sist kunde jag inte vänta mer. Utan att bry mig om ifall Jesper vaknade eller inte, flyttade jag rumpan så att ollonet kom på plats mellan mina blygdläppar. Mitt svullna kön gjorde mig trång medan jag försökte pressa mig ner över honom. Jag kunde inte kväva ett långt kvidande medan hans ollon långsamt trängde in i mig. Jag pausade och flåsade kraftigt. Jag hade längtat så mycket efter detta och det kändes så mycket. Jag försökte fortsätta och pressa mig djupare, men jag började skaka kraftigare och kraftigare tills en orgasm sköljde bort all kontroll.
Medan jag kom kände jag Jespers händer ta tag om min midja och hålla emot medan han långsamt trängde djupare i mig, och sen ut igen. Sex har aldrig varit så skönt! Jag hade aldrig fått en vaginal orgasm i hela mitt liv innan, utan det hade alltid behövts en del hjälp från klitoris. Men efter bara några sekunder med Jesper i mig kom jag i en underbarare orgasm än nånsin och medan han långsamt trängde ut och in i mig kändes det som att orgasmen aldrig skulle ta slut.
Till sist var jag tvungen att hämta andan. Jag tog Jespers ena hand och styrde den till mina bröst medan jag visade att jag behövde ligga stilla. Han var stilla i mig tills orgasmen klingat ut och jag slutade att skaka. Jag välkomnade hans rörelser igen, och han trängde ännu djupare. Visst var jag kåtare och svullnare än nånsin, men i närheten av så här uppfylld hade jag aldrig känt mig. Exakt hur stor han var fick jag kolla upp senare, nu var det viktigaste att han var i mig.
Bortom mig i njutningen lät jag Jesper tränga djupare och djupare i mig tills jag kom igen. Han höll om mig med båda armar medan den nya orgasmen klingade ut, och sen fortsatte han djupare in i mig.
Jag vet inte hur många timmar vi låg där. Ibland låg vi stilla, ibland knullade han vidare genom mina orgasmer, men vartenda ögonblick var det mest otroliga i mitt liv.
***
Jag kom i henne till sist. Jag ville inte komma, jag ville fortsätta för evigt, men vi hade redan hållt på längre än jag kunnat drömma om, så jag lät det ske. Ingen av oss behövde säga något. Vi bara låg där. Jag var nog fortfarande i henne när jag somnade om, men när jag vaknade på morgonen låg hon bredvid mig på mage, med huvudet på mitt bröst.
Jag visste inte hur det gått till, när drömmen övergått till verklighet. Det viktiga var att Isabell, trots att hon inte var särskilt stor, var mer än jag nånsin vågat hoppas att hon skulle vara. Här i min famn hörde hon hemma, det visste jag. Var vi sen hörde hemma, i norr eller söder, det visste jag inte än, men för den här kärleken var jag beredd att göra vad som helst.
Isabells livsglädje tände nya lustar i mig varje ögonblick, och med henne var det aldrig några problem att bli stenhård. Det försäkrade jag mig om många gånger den helgen.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Fantastiskt som vanligt. Du har verkligen det mänskliga perspektivet i alla dina berättelser. Och perspektiväxlingarna satt verkligen som en smäck den här gången.
Det är som att man ändå är sugen på att läsa lite mer om dem.
@zarina: Ha! Jag visste när jag skrev den, att du skulle uppskatta den!
Känner dock nu i efterhand (postade denna för fem månader sen) att den kanske är lite hastigt ihopskriven. Framförallt slutet är hastigt och otydligt. Och egentligen är ursprungsidén lite konstig - att en felskrivning skulle kunna leda till allt detta känns ganska osannolikt - men i stunden kändes det som ett okej medel för nå ändamålet: att skapa ett förväntansfullt men aningslöst möte mellan en pytteliten tjej och en enorm man.
Jag är tyvärr inget mer spännande än en lyckligt gift man med lite (-granna) tid och fantasi till övers ibland.
Fantastiskt förspel som vanligt, ville gärna fortsätta läsa mer... Blir inte klok på om författaren är man eller kvinna dock..?
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Hej Zzzzaragon¨
En mjuk och behaglig historia. Bra ide. Kul miljöbeskrivning. Kan gissa var du fått den infrån. Att situationen skulle kunna uppstå pga. en felskrivning är inte omöjlig. Men be någon kompis korrekturläsa så slipper du de onödiga felen.
Slutet blev inte bra, för abrupt, men det är du tydligen medveten om. Men det lämnar ju dörren öppen för en del 2.
MVH Gubben 46