Kärlek med livet som insats
Hallå alla vänner. Här kommer en lite udda historia, som jag skrev för ett tag sedan, men har tvekat om jag skulle publicera eller inte. Hur som helst, här kommer den. Den berör ett känsligt ämne om man säger så, men som vanligt är alltihopa mina fria fantasier, så rata eller tyck om, det är valfritt. Det är bra om ni tycker till, så jag vet om mina ämnen är gångbara eller om dom håller på att segla ut i det blå...
Kärlek med livet som insats.
Jörgen är en kille på 22 år, ganska storväxt, 196 cm och även om han INTE har för många kilon att bära runt, så kan man väl ändå påstå att han har kraftig kroppsbyggnad. "Någonting stadigt att hålla i när åskan går" brukade en av hans ex säga. Han jobbar, har egen lägenhet och bil, så han känner sig ganska nöjd med livet. Någon flickvän har han inte för tillfället, men det känns inte heller som ett stort bekymmer... "Det ordnar sig säkert" brukar han säga när hans mamma tycker att det är dags att hitta någon att dela lägenheten med.
Det är lördagkväll och han har tagit ett par öl med polarna på puben. På hemvägen möter han en tjej han aldrig sett tidigare. Det borde väl i och för sig inte vara något konstigt med det, men han undrade ändå vem hon kunde vara, och var hon kom ifrån. Jörgen bor nämligen på en mindre ort, så om man brukar vara ute på kvällarna så har man snart lärt sig känna igen alla som gillar att vara ute. Tjejen såg ut att komma från något land söderut, han gissade på Iran, Irak, eller någontig åt det hållet, men hon var ändå klädd som en typiskt svensk tjej, och definitivt söt, ca 16 -17 år gissade han.
Trots att dom bara mötts på gatan så fastnade bilden av henne i hans medvetande och han kunde inte låta bli att fantisera om henne. Kunde hon svenska? Hade hon någon pojkvän, och om hon inte hade det, var hon intresserad av svenska killar? Tankarna popade upp då och då den närmaste dagarna.
Nästa helg var Jörgen ute med polarna igen, och samma sak utspelades. På hemvägen mötte han tjejen igen, och kostade på sig ett leende och ett "Hej!". Tjejen ändrade inte en min, men sa i alla fall hej, hon också. Jörgen tänkt att hennes "hej" lät då väldigt svenskt, det lilla man nu kan utröna om vilka språkkunskaper någon har, bara efter ett ord.
Jörgen hade inte ens hunnit ett kvarter till, innan ett värre skrikande och gapande hördes. Han vände sig om och såg två, förmodligen fulla killar stoppa tjejen han just mött. Avståndet, och ljudet som studsade mellan betongväggarna gjorde att han hörde bara vissa lösryckta ord, som: "Svartskalle-hora" , "Stick hem.." och "Jävla invandrarfitta". Tjejen vände eftersom killarna inte tänkte släppa fram henne. Dom gick emot henne och då började hon springa, i riktning mot Jörgen. Killarna sprang efter och fortsatte skrika glåpord. När hon passerade Jörgen ropade han till henne:
- Jag hjälper dig!
När första killen kom fram till Jörgen tog han helt enkelt ett steg fram och ställde sig ivägen. Killen hann inte väja, men Jörgen stod stadigt, så killen bara studsade tillbaka. Strax bakom kom den andra och Jörgen greppade hans arm, så när killen fortsatte springa blev det bara i en halvcirkel runt Jörgen, sedan snubblade han över sin kompis.
- Får jag fråga vad den lilla tjejen rimligtvis kan ha gjort er? Är ni sådana fjollor att ni bara törs ge er på tjejer, när ni dessutom är två stycken.
Den ena killen försökte fortfarande vara stöddig och gapade om att dom minsann inte behövde några jävla invandrare här.
- "Hon har säkert inte fått välja själv" tyckte Jörgen "Och även om hon skulle ha gjort det så har inte ni ett skit med det att göra. Ta för fan och väx upp, gå hem och byt blöjor!"
Killarna lommade iväg, muttrande och svärande, men att försöka ge sig på Jörgen tänkte dom inte ens på. Jörgen vände sig om och såg att tjejen stannat en bit bort, men när hon såg att Jörgen tittade på henne skyndade hon vidare.
Jörgens nyfikenhet var definitivt väckt, och även om han inte tänkt förfölja henne, så gick han efter, på behörigt avstånd, för att få en ledtråd om i vilket område hon bodde. När han till sist rundade ett gathörn, där han sist sett henne, så var hon borta. Han drog slutsatsen att hon bodde någonstans i det kvarteret. Jörgen lunkade hemåt och hoppades att dom skulle mötas fler gånger, för då skulle han försöka prata med henne.
Det tog två veckor innan han såg henne igen.
- "Hej, hur mår du?" började han.
- "Tack bra, och tack för att du hjälpt mig förut.." sa hon med låg stämma och tittade hela tiden ner i gatan.
- "Inget att tacka för, jag blev bara så arg när jag såg hur dom där idioterna betedde sig. Har du nyligt flyttat hit?"
- "Jag och min mamma flyttade in för en månad sedan,"
- "Du pratar då perfekt svenska, så jag gissar stt du bott någon annan stans i Sverige tidigare, eller är du rent av född i Sverige?"
Tjejen svarade inte genast, så Jörgen fortsatte:
- "Förlåt mig det har jag ju inte med att göra, men i den här lilla stan så kommer vi säkert att träffas fler gånger, får jag fråga vad du heter? Jag heter Jörgen."
- "Anna, och jag har bott i Göteborg tidigare, jag och min adoptivmamma."
- "Okay, jag trodde du var invandrare... Inte för att det spelar mig någon roll, men man bara får för sig saker ibland. Hur som helst tycker jag att du är otroligt söt. Kan jag inte få bjuda dig på lite fika?" Tyckte Jörgen och pekade på fiket snett över gatan. Efter en del tvekan tackade hon ja, och dom gick in och satte sig. Samtalet gick lite trögt, Anna var fåordig, så det blev mest Jörgen som snackade. Efter ca 20 minuter tittade Anna hastigt på klockan och sa att hon måste skynda sig, innan hennes mamma skulle undra var hon var. Jörgen som hade hoppats på att hinna boka in en date fick nu bråttom, och innan hon försvann stack han åt henne ett visitkort, som han hade för jobbets skull, och bad henne ringa.
Jörgen satt kvar en stund och grubblade. Tjejen verkade rädd på något vis, och han hade känslan av att hon inte ville berätta om sig själv, samtidigt som hon verkade trivas i hans sällskap. "Hoppas hon ringer" tänkte han och gick vidare.
Det tog tre dagar innan telefonen ringde vid niotiden en kväll. "Ett mobilnummer" tänkte Jörgen och svarade.
- "Hej, det är Anna, jag behöver din hjälp! Jag är på ungdomsgården, och jag hade lovat mamma att vara hemma senast nio, men dom där killarna som bråkade förut står här utanför."
- "Jag kommer på två röda!" sa Jörgen och sprang ut till bilen. På mindre än fem minuter var han på plats. Bråkstakarna stod fortfarande kvar så Jörgen gick fram och sa lite uppstudsigt:
- "Men vad gör ni ute så här sent? Vet era mammor om det?" Killarna kände underläget och droppade av. Jörgen öppnade dörren till ungdomsgården och Annna fick genst se honom och kom springande. Hon slängde sig runt honom och kramade. Det såg ut lite som helan och halvan, för hon nådde honom bara upp till brösthöjd.
- "Tack snälla för att du kunde komma, dom där två bråkade där inne också, men då blev dom utkörda. Sedan har dom stått där och väntat på mig."
- "Självklart att jag kommer, vilken tur att du hade en mobil. I fortsättningen bara ringer du om det händer något.
Jörgen skjutsade henne hem, och försökte samtidigt att få hennes hemnummer och boka in en date.
- "Förlåt mig, men jag får inte lämna ut vårt telefonnummer, och mamma vill inte att jag träffar killar, så jag vet inte om jag törs, men jag tycker jättemycket om dig.
Anna hoppade ur bilen och sprang in. Nu visste han i alla fall var hon bodde. Han kom också på att han hade ju hennes mobilnummer i nummerpresentatören. Hennes svar om telefonnummer och att hon inte fick träffa killar gjorde honom däremot förbryllad... Det var något som inte stämde. Anna var ju i alla fall 17, och snart 18, hade hon berättat, så lite egen vilja borde hon väl få ha.
En vecka till hade förflutit och det var lördag. Jörgen bestämde sig för att prova ringa hennes mobil. När Anna svarade sa han bara "Hej, det är Jörgen" och blev sedan avbruten. Anna viskade "Ring om fem minuter" och sedan sa hon högt "Du måste har ringt fel, hejdå"
Förbryllad ringde han igen, fem minuter senare, och Anna svarade viskande.
- "Mamma var i mitt rum när du ringde, så jag stängde av ringsignalen och låste in mig på toa."
Jörgen trugade om att hon skulle komma över och hälsa på honom, bara för att snacka och fika lite:
- "Jag skulle bli så glad om du kom över, även om det bara blir en liten stund. Till sist gav Anna med sig och ljög för sin mamma att hon bara skulle ta en promenad.
Jörgen började snabbstäda sin lilla tvåa, för den såg just nu verkligen ut som en ungkarlslya, massor med disk, gammla tidnigar och reklam i högar på köksbordet osv. Han hann inte på långa vägar klart innan Anna kom, så han ursäktade röran, men sa att hon naturligtvis var välkommen ändå. Han fortsatte städa av köksbordet för att dom skulle kunna fika. Han råkade få ögonen på en dagstidning, drygt en månad gammal, med en stor rubrik om "Tonårsflicka gömmer sig för bröderna, hotad till livet." Han visade henne tidningen och sa:
-"Visst är sådant här för jävligt. Vilken tur att du är adopterad, annars hade det ju kunnat vara dig dom skriver om"
Anna blev likblek och strax efter började hon storgråta. Hon reste sig och var på väg ut, men Jörgen höll henne kvar och försökte trösta, och ville i alla fall veta vad han sagt som blev så fel.
- "Jag tvingar dig inte att stanna men säg åtminstone vad jag sa som blev så fel." Han stod på knä och omfamnade henne, för att komma i lagom ansikthöjd, faktum är att det såg nästa ut som han friade.När hon hämtat sig lite, sa hon fortfarande snyftande:
- "Jag är inte adopterad, jag bor här med min riktiga mamma och den där artikeln handlar om mig. Och nu har jag sagt för mycket, vi bor här med nya namn och hemlig adress.
Jörgen blev stum. Han visste inte vad han skulle säga, men kände sig till sist tvungen att komma med någonting:
- "Herregud, jag förstår att du reagerade. Men jag kommer då aldrig, aldrig att säga någonting till någon."
Anna lugnade sig sedan dom snackat lite, sig och blev kvar. Hon började berätta om alla hemska upplevelser från Göteborg. Hon hade kommit dit redan som tvååring, med sin mamma, men för två och ett halvt år sedan hade hennes pappa och bröder också kommit, och det var då helvetet började. Hennes bröder sagt att hon skulle råka ut för en olycka, som hon aldrig skulle överleva, om hon inte lät bli att bjuda ut sig för svenska killar. Hon berättade också sin verson , att hon hade ett par svenska kompistjejer, som hade killar, och ibland hade dom träffats allihopa, och dessutom hade någon av killarna en kompis med sig. Detta hade en av hennes bröder sett, och sedan var cirkusen igång. Anna berättade också om hur hon förfasades den rättegång mot bröderna som skulle bli om tre veckor. Det var stor risk att hon skulle tvingas vittna.
Efter denna händelse träffades dom varje dag. Det största problemet var att hitta på lögner till Annas mamma, som var livrädd att någonting skulle hända Anna. Helst ville hon inte släppa ut henne, men det gick ju inte heller...
Jörgen kom på att med ett besök hos frissan, en ny frisyr och blekning av håret, så skulle hon ju nästan se svensk ut, inte för att hennes hårfärg spelade honom någon roll, men det kanske skulle underlätta livet för Anna.
Anna funderade ett par dagar, och lade sedan fram idén för sin mor, som om det vore hennes egen idé, och även hon samtyckte.
Efter en vecka till orkade inte Anna med lögnerna till sin mamma längre, och berättade om Jörgen. Mamma blev först ursinnig och tänkte ge henne utegångsförbud, innan hon blev gravid, men Anna lugnade henne, och berättade om de två gångerna han räddat henne, och att det enda hon gjort hemma hos Jörgen var att fika och prata. "Han har inte ens försökt eller sagt att han vill något annat!"
- "Men ta då hit killen, så jag får träffa honom" sa mamma till sist.
Anna ringde genast och Jörgen var på plats efter en kvart. Annas mamma, som var kortare än Anna tittade imponerad på den storvuxne unge mannen.
- "Ska du ta hand om min flicka? Det får inte hända henne någonting!"
- "Jag vet, och Anna har berättat vad som hänt, så jag förstår hur viktigt det är att ingen hittar henne.
Anna kände att med sin nya fisyr och hårfärg smälte hon väl in bland folk. Hon tyckte att alla tittade mindre efter henne nu. Det hände till och med att en av bråkmakarna hon träffat tidigare inte kände igen henne och istället började flirta med henne när hon och Jörgen var på restaurang. Med vetskapen att Jörgen fanns i rummet intill, snackandes med en kompis, kostade hon på sig att vara lite uppkäftig:
- "Jag tror inte att du är intressead av mig egentligen, och föresten är det ömsesidigt. Sist vi träffades hette jag visst "Jävla svartskallefitta", och hårfärgen har inte gjort mig till någon annan person, så du kan dra nu, innan min kille kommer tillbaka, visst har du träffat honom förr?"
Killen tittade upp och såg Jörgen komma, och utan en kommentar var han raskt försvunnen.
Jörgen såg killen försvinna och frågade Anna:
- "Har han varit på dig och bråkat nu igen."
- "Nej då. Han kände inte igen mig, så han kom och smörade, men jag tipsade om att du var på väg tillbaka, så då stack han."
- "Skönt att han drog... Jag gillar inte när det blir bråk... Och jag fattar egentligen inte varför han bara drog. Sist jag var i bråk och spöade någon tror jag var i tredje klass... så det var ett tag sedan."
- "Jag tror det är din längd som imponerar, det gör den på mig också. Jag sa till honom att du är min pojkvän, för visst är du det?"
Jörgen sken upp, flyttade stolen närmare Anna, lindade en arm runt henne och sa:
- "Jag blir jätteglad när du säger så, för jag gillar dig verkligen, men har du tänkt igenom det, med tanke på din bakgrund osv. Jag vill jättegärna vara din pojkvän, men känn inte att det måste vara så för att du ska få träffa mig."
- "Jag har tänkt tillräckligt länge... Ända sedan den när kvällen när du skrämde upp dom där bråkstakarna första gången. Och för varje gång jag tänkt på det så blir jag mer säker. Min pappa och mina bröder kräver att jag gifter mig med något från mitt hemland, och skulle dom lyckas med det så tar jag livet av mig. Jag hatar deras svammel om koranen, för det står ingenstans där att dom ska bete sig som dom gör mot tjejer. Tro mig, jag har läst! Jag var mindre än två år när jag kom till Sverige, så jag räknar mig som Svensk. Jag vill inte ha någontig att göra med dom där kvinnoförtryckarna"
- "Jag blir så imponerad när jag hör dig snacka, du låter så förståndig för din ålder, för jag antar att du egentligen inte är så gammal...
- "Jag är 16... snart 17... Så jag förstår om du tycker att jag är för barnslig och inte vill vara tillsammans med mig."
- "Vad spelar åldern för roll, du är precis så trevlig, ärlig, smart och dessutom söt, som jag vill att min flickvän bör vara, och det är det som spelar roll. För mig skulle du lika gärna fått vara allt från 15 till 35."
- "Tack, vad det värmde. Så där har aldrig någon kille sagt till mig tidigare. Kan vi inte betala nu och gå hem till dig istället?"
Så blev det. Hand i hand gick dom hem till Jörgen. Anna sjönk ner i Jörgens knä så fort han satte sig i soffan. Hon kysste honom länge och intensivt. Jörgen märkte hur hennes andhämtning ökade, och hennes kinder blev rosiga. Till sist sa hon:
- "Vill du älska med mig?"
- "Ja, borde väl vara det enda svar jag kunde komma på, för jag älskar dig verkligen, men tänk dig för, vi behöver inte stressa, och du behöver inte bevisa något för mig för att jag ska tycka om dig."
- "Fram till för ett par veckor sedan har jag varit livrädd för den dagen jag skulle förlora min oskuld, men numera längtar jag, och jag vill absolut att det ska vara just du som får den."
Jörgen kramade henne innerligt, kysste henne och bad henne att själv styra vad som hände, så han inte gick för fort fram. Anna knäppte upp hans skjorta och drog den av honom. Hon lade sitt huvud mot hans bröst och pillade med hans ena bröstvårta. Hennes hand greppade hans, och förde den upp under hennes tröja, till ett fast och spännt bröst, med en stenhård uppåtsträvande bröstvårta.
Han smekte brösten en stund, innan han drog av henne tröjan och knäppte upp behån. Anna flämtade till när hans hand nu rörde direkt mot hennes nakna bröst. Det var första gången någon annan än hon själv gjorde det.
- "Vi går in i sovrummet istället, det blir mycket bekvämare" tyckte Jörgen.
Anna tog hans hand och dom gick till sovrummet. Där blev dom stående och hon knäppte upp hans byxor och släppte ner dom till golvet. Hon imponerades av tältpinnen i kalsongerna och rörde den försiktigt genom tyget. Jörgen ställde sig på knä och knäppte upp hennes byxor. Under tiden han gjorde det lät han tungan spela över hennes mörka bröstvårtor, och sög prövande in hela vårtan i munnen. Anna flämtade och andades okontrollerat när hon kände hans händer mot trosorna, smekandes hennes skinkor. Jörgen avancerade strax och drog även trosorna av henne. Han lät kyssarna fortsätta ner över hennes mage, mot den mörka busken. Försiktigt sträckte han ut tungan och snuddade vid hennes blygdläppar. Anna frustade till igen och verkade både omåttligt kåt och samtidigt väldigt nervös. Jörgen reste sig upp och Anna passade då på att dra av kalsongerna. Imponerad och lite skrämd sa hon:
- "Så stor den är... Och så hård... och het. Visst kan vi lägga oss ner?"
Dom kröp ner i sängen och smekningarna fortsatte. Jörgens hand gick på försiktig upptäktsfärd över hennes blygdläppar, och med lätta smekningar masserade han klittan. Anna var het som en vulkan, men han stålsatte sig att invänta en begäran om att han skulle komma in i henne. Annas upphetsning övergick sakta till ett mera skrämt ansiktsuttryck, och till sist trillade en tår från hennes öga. Jörgen förstod att hon tvekade och slutade genast med masagen i fittan, för att övergå till att bara hålla om henne. Anna började snyfta högt och sa:
- "Förlåt mig, men modet svek mig till sist"
- "Förlåt för vad? Du har väl inte lovat mig någonting, utan det var du som ville, och känns det inte bra så är det ju bättre att du säger ifrån."
- "Du är så otroligt snäll och förstående. Jag fattar inte hur du kan ha sådant tålamod med mig. Släng ut mig när du blir less!" sa hon, fortfarande med gråten i halsen.
Efter att bara kramats en lång stund sa Jörgen:
- "Jag har ett förslag.. Om du vill förståss. Ring din mamma och säg att du sover över här. Det är så varmt och skönt att ha dig i min säng. Men kom ihåg att det är hela tiden du som bestämmer vad som ska hända."
Efter att ha tänkt efter en stund ringde Anna. Det blev ett samtal som Jörgen upplevde som hetsigt, men han visste inte vad som sa, eftersom dom inte pratade svenska. Han upplevde att samtalet tog så tvärt slut att han trodde att Anna slängde på luren i örat på sin mor.
- "Vad sa hon?" frågade Jörgen
- "Först sa hon att jag var inte klok, men sedan berättade jag precis som det var, att jag ville, men fegade ur, så ingenting hade hänt, mer än att vi är nakna, och då sa hon "Var rädd om den killen, så hade aldrig någon från ditt hemland gjort. Du avgör själv om du vill sova över."
- "Och då sa du..?"
- "Att jag stannar."
Anna hade slutat gråta och nu låg dom åter och smekte varandra. Upphetsningen var åter på väg uppåt, när Jörgen viskade i hennes öra:
- "Nu sover vi, så ska jag bjuda dig på frukost på sängen imorgon."
Jörgen somnade först. Anna låg och tänkte på allt som hänt, och hade svårt att bestämma sig för hur hon egentligen skulle göra. Samtidigt som hon hade en brinnade längtan att få älska med Jörgen, så fanns det någonstans ett spöke i form av alla moralpredikningar som hennes far och bröder gett henne.
Nästa morgon vaknade Anna först. För ett kort tag hade hon tänkt invänta frukosten som hon var lovad, men natten hade gjort att hennes tankar klarnat, nu visste hon helt säkert vad hon ville.
Annas hand letade sig ner till Jörgens slaka kuk. Den verkade lite mindre skräckinjagande nu, när den var slak. Hon kramade den och kände hur den växte, samtidigt som Jörgen började vakna. Han slog upp ögonen och tittade ner i hennes bruna varma ögon. Hans armar lindades runt henne, medan hon sakta runkade kuken.
- "Nu har jag sovit på saken, så nu vet jag vad jag vill... Jag vill att det blir du som tar min oskuld... NU!"
Jörgens händer smekte henne ner över ryggen, över rumpans härliga rundning och försiktigt in mellan låren. Anna lyfte på ena benet för att han skulle komma åt bättre och samma djupa stön kom över hennes läppar som igår, när han nu försiktigt smekte hennes kön. Nu såg hennes ansiktsuttryck helt annorlunda ut mot kvällen före. Nu var det bara kåthet och åtrå som lyste ur hennes ögon.
- "Kom in i mig nu... Jag vill."
Jörgen vände sig halvt ifrån henne och drog ut sängbordslådan, för att hitta ett kondompaket. Anna var ivrig och försökte få honom på plats, utan att bry sig i kondomen, men Jörgen rullade snabbt på den och lade sig mellan Annas vitt särade ben. Med stor försiktighet lät han kuken nosa mellan hennes blygdläppar och pressade sakta på mot den trånga öppningen. Han kände att det tog emot och tog det ytterst långsamt. Anna grimaserade av smärta, så Jörgen tvekade och sa:
- "Det måste inte ske nu... Vi kan vänta."
- "Det ska ske nu! Tryck på hårdare!"
Han pressade på och plötsligt gav motståndet vika och han fyllde henne fullständigt med sin grova kuk. Anna gav upp ett litet utrop, förmodligen av smärta, men hennes ansikte såg nu lugnare ut igen. Jörgen började sakta att stöta i henne och Anna fann njutningen på en gång och började göra motstötar. Hennes upphetsning stegrades brant, och dom hetsade varandra att öka hastigheten lavinartat. Anna stönade kraftigt och högljutt när hennes livs första orgasm exploderade i henne, och Jörgen lade in ytterligare en högre växel för att strax efter släppa iväg satsen med en förödande kraft. Dom flåsade ikapp och Anna jobbade på att få tillbaka talförmågan. Till sist sa hon:
- "Vilken idiot jag var som bangade ur igår. Alla i min familj, även mamma har sagt att det gör ont, och det ska göra ont första gången, men det lilla onda jag kände försvann på en gång, och sedan var det ju som att komma till paradiset. Tack snälla som gör det så skönt för mig."
- "Det var minst lika skönt för mig, du är ju helt fantastiskt underbar."
Jörgen rullade av Anna, och höll för säkerhets skull ett finger på kondomen, så den inte skulle glida av. Till sin fasa upptäckte han då att den spruckit, så Anna hade fått hela satsen i sig. Förfärad berättade han om vad som hänt, men Anna verkade ta det lugnt. När hon fått smälta alla intryck en stund sa hon:
- "Om det nu skulle ha blivit något... Vill du ha barn med mig?"
Jörgen svalde hårt och fick för ett tag kortslutning i tankeverksamheten.
- "Vill du verkligen ha barn nu, du som är så ung?"
- "Tycker du att jag är för ung?"
- "Nej missföstå mig inte, jag tänkte bara att du har ju inte gått färdigt skolan, och du kanske skulle vilja jobba och prova på det innan du binder dig.
- "Det enda jag är rädd för just nu är att du någon gång ska överge mig. Och så den där förbannade rättegången förståss."
- "Det första kan du stryka. Om du blivit med barn och vill behålla det så står jag på din sida, i så fall är det inte ditt utan vårt barn. Det andra är väl mer ett nödvändigt ont, men jag vill följa med dig dit och stötta dig.
- "Nej det får du inte! Tänk om dom inte blir dömda, och ser att jag är tillsammans med en svensk kille, då dödar dom mig! Tro mig, det är inga tomma hot från dom."
- "Jag vet, men jag vill följa med i alla fall. Vi får väl låta bli att synas tillsammans. Jag kommer att sitta som vilken Svensson som helst bland åhörarna, och försöka skicka lite trådlös styrka till dig."
- "Nu pratar vi inte mer om det, älska med mig igen istället, det var så underbart. Alla dom som pratar om att det gör ont vet inte vad dom snackar om."
Anna hade strax fått fart på kuken igen. Nu visste hon definitivt vad hon ville, så det blev en kort smekstund, innan hon bad honom att komma in i henne igen. Jörgens arm var på väg efter en nu kondom, men Anna hejdade honom.
- "Det är ju redan för sent, strunta i dom där!"
Jörgen insåg att hon hade rätt och trängde strax in i henes heta grotta igen. Han ansträngde sig för att hålla ner farten, trots att Annna gjorde allt för att hetsa honom. Hon fick en vidunderlig orgasm, men tack vare att Jörgen redan sprutat en gång, kunde han fortsätta att knulla henne med samma hastighet. Anna kände hur kuken tog stopp mot hennes livmoder för varje stöt och det tog inte lång stund innan hon var på väg igen.
- "Åhhhh, jag kommer igen... gud så skönt... spruta i mig nu.. jag kommer, jag kommer... Aaaaaoooohh!!!"
Jörgen släppte iväg en ny sats när fittan kramade som mest, och sedan låg dom båda helt utslagna en lång stund. Till sist kysste Jörgen henne på nästippen och sa:
- "Nu går jag upp och fixar lite frukost på sängen åt dig, det är du värd efter en sådan här morgon."
Dom åt, och älskade igen, innan dom klev upp och tog en gemensam dusch. När dom klätt sig ville Anna att dom skulle gå hem till hennes mamma och berätta. Hennes lycka bubblade så kraftigt i kroppen att hon bara måste få berätta för någon.
Diskussionen med hennes mor lät ungefär som kvällen före, Jörgen trodde dom skällde på varandra, men när Annas mamma plötsligt kramade Jörgen förstod han att det var lungt. På sin knaggliga svenska sa hon:
- "Du gör min flicka lycklig, då jag också lycklig."
I praktiken flyttade nu Anna in hos Jörgen. Dom älskade varenda dag, ibland flera gånger, och Jörgen hade fullt sjå med att övertyga henne om att han faktiskt ville använda kondom, för han ville att hon skulle satsa på sig själv och skaffa sig utbildning före barn, om det nu inte var för sent redan.
Knappt en vecka senare var det dags för rättegången i Göteborg. Anna var livrädd, men Jörgen peppade henne och övertygade henne att hon måste åka dit och strida för sig själv, och alla andra tjejer i hennes situation. Säkerheten runt hela rättegången var rigorös. Dom fick inte flyga till Göteborg, utan Annas advokat hämtade henne på en mindre flygplats och Jörgen fick ta ett annat flyg.
På eftermiddagen träffades dom på hotellerummet. Anna var kopiöst nervös. Jörgen försökte lugna henne med att bara sitta och hålla henne hårt i sin famn. Anna kysste honom efter en stund och sa:
- "Jag tror jag skulle bli lugnare om vi älskade."
Jörgen började klä av henne och lade henne på sängen. sedan ställde han sig på knä på golvet och började bearbeta fittan med sin tunga. Anna tjatade oavbrutet att han skulle knulla henne, men han fortsatte tills hennes orgasm var ett faktum.
- "Vi får älska på riktigt sedan, kondomerna är slut." sa Jörgen.
- "Skit i det, jag skulle ha haft mens för en vecka sedan, kom och älska med mig."
Jörgen hade förberett sig tidigare på att det faktiskt kunde vara så att Anna var med barn, men blev ändå chockad av det han hörde. Anna märkte hans tvekan och frågade:
- "Har du ångrat dig? Vill du inte ha barn med mig?"
- "Så klart jag vill älskling, det blev bara så verkligt helt plötsligt, jag måste vänja mig med tanken: Jag ska bli pappa! "
- "Kom då och älska med mig, jag längtar så jag blir tokig!"
Nu blev det fart på Jörgen igen. Han kastade av sig kläderna och kröp över Anna. Hon styrde kuken för att så snabbt som möjligt få den i sig. Även om dom hunnit älska många gånger tidigare, och Anna förmodligen redan var gravid, så kände Jörgen en helt ny känsla strömma genom kroppen... Nu var det inte bara att pippa för nöjes skull, utan nu gjorde dom barn!
Anna var på väg igen, och fittan kramade krampaktigt runt kuken för att få den att spruta så mycket som möjligt. Aldrig hade dom kännt så mycket värme och kärlek för varandra som nu när dom förenades i en orgasm som fick jorden att skaka. Motvilligt klädde dom sig för att Anna senare skulle ha en genomgång med advokaten angående rättegången.
- Tänk på att nu har du en till att kämpa för." sa Jörgen.
För att dölja sin nya identitet använde nu Anna, som den enda glädjen hon gav sina bröder, en slöja, som dolde hennes blonda hår. Rättegången blev en smärre fasch. Annas bröder trodde dom skulle kunna imponera genom att fortsätta förnedra Anna. (Som nu helt plötsligt hette någonting annat... sitt riktiga namn.) Anna däremot gjorde ett mycket trovärigt intryck och hennes berättelser om alla mordhot var verkligt gripande. Rättegången pågick i två dagar, och på tredje dagen skulle domen avkunnas.
Även om dom båda, och även Annas advokat tyckte att kändes som det mesta gick deras väg, så var dom ändå fruktansvärt nervösa inför domslutet.
Domen löd: "Dessa oerhört grymma hot borde normalt sett leda till långa fängelsestraff för samtliga åtalade, men eftersom samtliga åtalade kommit till Sverige på senare år, och således inte är svenska medborgare, så dömmes samtliga till utvisning, med livstids förbud att återvända till Sverige."
Ett jubel utbröt i rättssalen, men Jörgen hinner upptäcka hur en av Annas bröder plötsligt kastar sig iväg mot Anna med en liten kniv, typ som man använder för att sprätta kartonger. "NEEJJ" Vrålar han och plöjer sig brutalt fram bland övriga åhörare och får i absolut sista ögonblicket tag i hans arm och rycker till. Det var inte den armen där brodern höll kniven, så när dom tumlade omkull fick Jörgen en lång reva i armen. Poliser i salen var strax efter på plats och satte handfängsel på killen med kniven. För säkerhets skull gjordes samma sak med den andra brodern och deras far. Polisen propsade på att Jörgen skulle göra en anmälan, men han sa bara:
När dom där är utanför Sveriges gränser är jag nöjd. Jag kommer att få min uprättelse senare i år, men vad det är, är min och en person tills ensak, så nu vill jag bara komma härifrån.
Anna smögs ut bakvägen och kördes direkt till flyget. Stackars Jörgen fick vänta till nästa morgon, men tack vare det hann han ut på stan och handla, i en guldsmedsaffär, så när dom möttes på flygplatsen hemma nästa dag, ställde sig Jörgen på knä framför Anna och mitt bland allt folk gav han henne en ring och frågade "Vill du gifta dig med mig?"
- "Så klart jag vill!" hojtade Anna och slängde sig om halsen på Jörgen.
Det var ju massor med folk som sett det hela och dom tog nu upp en spontan applåd.
Dom hade just så pass kommit in i Jörgens lägenhet när telefonen ringde. Det var Jörgens mamma som oroligt frågade var han varit. Hon hade ringt i två dagar utan svar. "Jag trodde att det hade hänt dig något" sa hon oroligt.
- "Det har det också, ta en lugnande tablett så får du besök om tio minuter!"
Jörgen kände sig nästan taskig, väl medveten om att han inte ens talat om att han hade en flickvän.
På vägen till hans mamma berättade Anna att hon hunnit göra ett g-test, och det var positivt.
Jörgens mamma välkomnade dem, och precis som dom gånger han tidigare varit på besök och haft en flicka med sig så sken hon upp.
- "Nu är det bäst du sätter dig morsan, det här kommer att bli lite mycket på en gång, så håll i hatten."
Han berättade om Annas bakgrund, och om rättegången dom just varit på.
- "Men... jag såg ju det där med överfallet på TV... Inte såg jag att det var du!"
Jörgen drog upp tröjärmen och visade bandaget, så hans mamma förfärades.
- "Men nu tar vi det roliga: Först och främst, vi ska gifta oss i vår!"
När chocken lagt sig och hon kramat och gratulerat Jörgen och Anna, sa hon:
- "Fattade jag rätt om du hade något mer att berätta?"
- "Du ska bli farmor i november!"
Nu satte sig hans mamma och behövde en stund att samla tankarna.
- "Ja herregud, idag har du verkigen chockat mig, men gud vad jag hoppas att allt ska gå bra för er, och att ni blir lyckliga."
Hon kramade dem båda igen och började säga för sig själv: "Min son ska gifta sig... Och sen en liten bebis... Nu gråter jag!... Herregud, jag ska bli farmor..."
- "Hoppas du ursäktar brådskan, men vi kan väl komma tillbaka imorgon igen, vi måste fara till Annas mamma och berätta också. "
- "Gör ni så, och var rädda om er... och lilla bebisen...!"
- "Men kom ihåg, Anna är adopterad, och du vet egentligen ingenting annat, det är fortfarande på liv och död det gäller. Om dom får veta var hon är kan dom fortfarande skicka någon släkting som ska skipa rättvisa på deras sjuka sätt."
- "Så jag berättar inte ens för din far?"
- "Absolut inte, ju färre som vet desto bättre. Jag ska ringa honom sen, men han får veta att Anna är adopterad."
Annas mamma reagerade på ungefär samma sätt som Jörgens mamma, inte helt oväntat. Hon ville genast göra middag och börja fira, men Anna hejdade henne.
- "Nu vill vi bara fara hem till Jörgen och pusta ut efter rättegången, det har verkligen varit jobbigt, sedan har vi lovat att komma till Jörgens mamma igen imorgon, men jag hör av mig i morgon i alla fall."
- "Nej, Jörgens mamma komma hit, vi fira, så det så!" sa Annas mamma.
- "OK tyckte Jörgen, jag ringer henne på en gång och kollar om det går bra, det är väl lika bra att våra mammor träffas på en gång."
Tillbaka hemma hos Jörgen frågade han:
- "Vad vill min blivande fru ha till kvällsmat?"
- "Dig" sa hon, drog ner hans gylf och drog fram kuken för att ge honom en avsugning, mitt på köksgolvet. Dom fortsatte sedan i till sovrummet och älskade länge och intensivt. När dom gjort slut på varandras krafter tittade Jörgen på klockan och sa:
- "Vi har en kvart på oss innan grillen stänger, om vi ska äta någon middag idag. Duger det med en hamburgare och pommes?"
- "Duger perfekt", det går fort att äta också, så kan vi fortsätta älska sedan."
SLUT.
Fler noveller av samma författare
Hej Minpitt
Mycket bra story. Du följer inte standardformulär 1A vilket är befriande.
Hälsningar
Gubben46