Förbjuden romans med en läkare, del 1

---

---

Förbjuden romans med en läkare

Det här som jag nu ska berätta hände mig för några år sedan när jag var 16 år. Jag hade precis börjat första ring på gymnasiet och var helt oinvigd i sexualitetens underbara värld. Med andra ord, jag var fortfarande oskuld, men det förstod du nog redan ;) Som rubriken antyder är en läkare inblandad, men jag vill noga poängtera att ingenting olovligt hände på hans arbetsplats eller arbetstid, även om det ömsesidiga intresset kanske började där. Jag har valt att berätta allt så detaljerat som jag minns det och det mesta jag skriver här hände faktiskt, även om jag har valt att byta ut hans namn och vissa detaljer som kanske skulle kunna avslöja hans identitet.
Innan jag går vidare med vad som hände kanske jag ska berätta lite om mig själv först. Jag heter Sofia och är nu 19 år, men då var jag alltså 16 år. Jag har mörkblont långt hår, 163 cm lång och ganska smal även om jag kanske har en lite kurvig rumpa och stora bröst (C-kupa). Jag har med tiden lärt mig att jag ser ganska bra ut, även om jag hade ganska dåligt självförtroende på högstadiet och gymnasiet när det gällde mitt utseende. På fritiden älskar jag att vara i stallet och rida. Jag har också spelat en del handboll, men slutade pga en knäskada för ett år sedan. Nu tränar jag en del aerobics och spinning på gymmet. Jag är just nu singel igen efter att ha avslutat ett förhållande för några månader sedan. Så nu vet du lite om mig. Bra!
Och nu undrar du säkert vad det var som hände med den där läkaren för tre år sedan. Det ska jag berätta nu.

Jag hade alltså börjat första ring på gymnasiet på sam-programmet. Hade jag själv fått välja hade det nog blivit naturbruksprogrammet, men mina föräldrar förbjöd mig att göra det. Jag fick välja mellan natur eller sam och på den vägen är det. Det var i början av oktober och jag hade nu pluggat i ungefär 1,5 månader på skolan. Jag insåg att det skulle bli en del plugg framöver och började redan känna att jag låg efter alla mina klasskamrater redan. Särskilt i matten. För första gången hade jag börjat få problem med sömnen och ont i magen. Jag mådde jättedåligt i samband med menstruationerna och kände mig allmänt risig bara. Jag visste att det nog bara var psykiskt, men blev ändå orolig för att det var något fel på mig. Mamma sa att det nog skulle gå över med en Alvedon, men när jag fortfarande mådde dåligt sa hon till slut att jag borde boka en tid på vårdcentralen. Det gjorde jag och fick ganska snabbt en tid hos en läkare som hette David. Jag hade knappt varit hos en läkare tidigare. Senaste gången var jag typ åtta år gammal och hade öroninflammation. Då fick jag antibiotika av doktorn och sen åkte jag och mamma hem. Mycket mer än så minns jag inte.
Mamma frågade om jag ville att hon skulle vara med på läkarbesöket, men jag sa nej. Jag var visserligen inte juridiskt myndig, men kände ändå att jag kunde tala för mig själv och så. Dessutom skulle det nog lätt bli lite pinsamt om mamma var med. Hon kan ställa konstiga frågor och sånt ibland. Dessutom skulle hon vara på jobbet den dagen.
Jag ansökte om ledigt från skolan den eftermiddagen. Jag minns att jag hade historialektion på förmiddagen där. Sen skulle jag ha matte på eftermiddagen. En jättelång lektion. Det var skönt att slippa den lektionen tyckte jag, samtidigt var jag rädd för att missa något viktigt. Jaja, jag fick plugga lite mer i boken hemma helt enkelt! Det hade börjat bli höst ute. Träden hade färgats gula och röda och det blåste lite kallt, men tack och lov lyste solen fortfarande varmt och skönt medan jag stod vid hållplatsen utanför skolan och väntade på bussen. Jag funderade lite på vem den där läkaren David kunde vara. Var han ung eller gammal? Tråkig eller rolig? Hur mycket skulle jag berätta om mig själv. Tänk om han tyckte att jag bara inbillade mig en massa saker och inte borde komma dit. Bussen kom och jag satte mig på en plats vid fönstret. En tant framför mig pratade högt i sin mobiltelefon hela resan. Jag klev av efter drygt tio minuters resa. Jag visste inte var vårdcentralen var och försökte hitta dit med Google maps på telefonen, men hittade ändå inte. Till slut fick jag fråga en snäll farbror om han visste var vårdcentralen låg. Det visste han. Han pekade på en stor byggnad som det stod Folktandvården på. Jaha, ligger vårdcentralen där också?
Jag tackade farbrorn och gick in i byggnaden. Jag anmälde mig i receptionen och satte mig sedan ner i väntrummet. Jag var visst en kvart för tidig. Jag letade runt bland några tidningar på bordet i väntrummet och till min stora lycka hittade jag en hästtidning som jag kunde läsa lite i. Jag försökte läsa lite, men kunde inte koncentrera mig. Jag funderade på vad jag skulle säga till doktorn. Tänk om han tyckte att jag var konstig?
En lång kvinnlig läkare kom in i väntrummet och tittade på mig.
”Är det du som är Linda?” frågade hon och log stort.
”Nej, jag heter Sofia” sa jag.
”Det är jag som är Linda”, sa en annan tjej som satt några rader bakom mig. Hon såg ut att vara några år äldre än jag. De gick iväg och mina tankar började snurra runt igen. Skulle jag berätta att mina föräldrar nyligen hade skilt sig eller var det ointressant? Skulle jag berätta att jag hade börjat tjuvröka lite? Nej, tänk om det står i journalen sen. Kanske mamma får…
”Sofia?” ropade en manlig röst.
Jag tittade upp och såg en ganska lång man med vita byxor och vit pikétröja. Han hade mörkblont till brunt hår och blå ögon och över axlarna hängde ett stetoskop. Han såg ut att vara i 30-årsåldern kanske. Han såg stilig och snäll ut.
”Ja, det är jag!” sa jag och reste mig upp med ett leende. Han sträckte fram sin hand och jag tog den. Den kändes lite blöt och kall.
”Jag heter David och är läkare här. Du får ursäkta, jag har precis tvättat händerna i sprit”, sa han och log. Han hade ett galet fint leende och jag hade lust att ge honom en kram istället för att bara skaka hand, men sansade mig lite. Haha, ibland kommer jag på såna konstiga tankar. Jag vet inte varför.
Han bad mig att följa med honom genom korridoren till hans rum. Jag fick hänga av mig jackan och sätta mig på en stol och han satte sig i en kontorsstol framför datorn. Intill väggen stod det en bokhylla med en massa läkarböcker. Jag minns en särskilt stor bok som det stod FASS på. I rummet fanns också en undersökningsbrits med någon form av överdragspapper på. Bredvid britsen stod en liten vagn av metall med en låda med en massa grejor i. Jag antog att det var undersökningsinstrument och sånt i den.
David satt och knappade lite på sin dator och efter ett tag vände han sig till mig och log.
”Jaha Sofia. Är det första gången du är hos oss?”
”Ja, precis. Jag går typ aldrig till läkaren annars” sa jag och skrattade lite ursäktande.
Han nickade och kollade lite på datorn igen.
”Ja, jag ser det. Det är ganska tomt i dina journaler här ser jag” sa han och log.
”Jaha?” sa jag och skrattade lite dumt igen.
Nu drog han stolen lite närmare mig och tog fram sitt lilla anteckningsblock och penna.
”Berätta varför du har kommit hit idag!” sa han och log. Han tittade intensivt på mig med sina vackra blå ögon. Jag kände att mitt hjärta bultade hårt nu. Plötsligt kände jag mig varm i hela ansiktet. Å nej, hade jag börjat rodna nu igen. Så typiskt mig, tänkte jag. Jag tittade ner en liten stund, lite orolig för att han skulle se att jag rodnade. Sedan samlade jag mig och berättade lite om hur jag mådde. Jag berättade att jag hade börjat sova dåligt, få ont i huvudet och i magen. Jag tyckte att det var lite pinsamt att ta upp det här med mina menstruationer med den här snygga läkaren, men efter ett tag så började han att ställa frågor till mig och då kom såklart den frågan upp. Han frågade om jag hade regelbundna menstruationer, om jag blödde mycket och sånt. Jag svarade så noggrant och ärligt som jag kunde. Jag kände mig lite äcklig och tyckte det var lite pinsamt att berätta det för honom, särskilt eftersom hon var så snygg, men så skärpte jag till mig och tänkte att det ingår ju i hans jobb att fråga såna saker. Han frågade om jag hade börjat äta P-piller, men det hade jag ju inte. Jag hade ju inte ens kysst en kille förut liksom. Jag sa att jag och mamma hade pratat om det och att jag skulle boka in en tid hos barnmorskan på ungdomsmottagningen snart. Han nickade och gick vidare med sina frågor. Medan han lyssnade antecknade han flitigt i sitt lilla block och jag undrade vad han skrev. Tyckte han att jag var knäpp? Tänk om han trodde att jag hade en psykisk sjukdom eller nåt sånt?
När han var klar med sina frågor undrade han om det var något mer som jag ville ta upp. Jag funderade en stund, men sa sedan nej.
”Vad bra! Då ska jag undersöka dig lite. Du kan ta av dig och sätta dig på britsen där” sa han och plockade fram lådan med grejorna i.
Jag ställde mig upp och tittade lite försiktigt på honom.
”Ska jag ta av mig alltihop liksom?” frågade jag lite trevande.
Han skrattade lite försiktigt och log sen mot mig.
”Nej nej, ta av dig tröjan och jeansen bara. Du har väl underkläder på dig?”
”Jaha okej!” sa jag lite lättad och började ta av mig. Jag var lite nervös eftersom jag aldrig hade klätt av mig såhär inför en kille eller man förut. Jag brukar ofta ha svarta spetstrosor och BH på mig, så även denna dag. Mina spetstrosor var ganska små och satt tajt så jag var orolig för att han skulle se att jag inte hade rakat mig där nere på några dagar. Sen försökte jag komma på andra tankar och satte mig på britsen. David som hade suttit och kollat i datorn medan jag klädde av mig tittade nu upp och såg på mig. Jag noterade att hans blick direkt hamnade på mina bröst som kanske var ganska stora för min ålder. Nu var det hans tur att rodna! Jag tyckte också att det var lite pinsamt, men samtidigt hoppades jag att han tyckte om vad han såg. Men så kom jag att tänka på att han säkert var typ 20 år äldre än vad jag var och säkert var gift och…
Han reste sig och gick fram till mig. Rodnaden hade försvunnit från hans ansikte nu. Han hade satt stetoskopet i öronen och satte sig på en pall framför mig.
”Nu ska jag lyssna lite på ditt hjärta och dina lungor”, sa han fortfarande lika vänligt om med sitt fina leende. Mitt hjärta började bulta ännu hårdare när han kom närmare med sitt stetoskop. Han luktade gott, jag kände igen doften av rakvatten och schampo. Han såg lite besvärad ut när han skulle sätta stetoskopet mot mitt bröst. Jag försökte titta på en plansch över människokroppen som satt på väggen mittemot medan han lyssnade. Han måste höra hur hårt mitt hjärta slår nu, tänkte jag. Och nu hade jag börjat svettas lite grann också. Gud vad pinsamt!
Han sa att allt lät bra på hjärtat och bad mig sedan vända ryggen mot honom så att han kunde lyssna på mina lungor. Jag kände hur stetoskopet flyttades runt på olika ställen på min rygg medan jag andades ut och in. Sedan kände han lite över min rygg och dunkade över ryggen, han skulle kolla njurarna, sa han. Sedan bad han mig att lägga mig på rygg och jag gjorde lydigt som han sa. Jag kände mig märkvärdigt trygg när han bad mig att göra si eller så. Hans röst var liksom vänlig, men ändå bestämd. Samtidigt kände jag mig såklart ganska nervös också. Jag tittade upp i taket, medan han började känna mig försiktigt på magen. Han frågade om det gjorde ont, men jag sa nej. Ont hade jag inte just då, men en annan känsla började pirra inom mig. Det var verkligen pinsamt och jag försökte tänka på något helt annat, t ex matteprovet om två veckor. Jag föreställde mig att jag skulle bomma på matteprovet och att läraren blev jättearg på mig…haha. Känns jättekonstigt, så här i efterhand, att jag låg och tänkte på det då, men jag tänkte att jag kanske skulle bli mer fokuserad då. Jag tittade ner en stund från taket och fick då syn på hans byxor. Först tänkte jag att det var ett veck i tyget eller nåt, men sen när han rörde sig såg jag att han måste ha stånd. Mitt hjärta började att slå ännu hårdare och jag började andas häftigare. Jag visste inte riktigt vad som rörde sig i mitt huvud just då, men plötsligt kände jag hur jag blev behagligt varm och hur det nästan drog ihop sig lite där nere. Jag kände att jag började bli våt. Extremt pinsamt! Det brukar oftast ta lång tid innan jag blir våt, men nu hade det bara gått några sekunder. Jag försökte åter igen tänka på något tråkigt, men när jag kände hans manliga händer röra sig nästan nere vid trosorna var det svårt. Om han hade kommit åt mig där nere just då, så hade jag utan tvekan börjat stöna ohämmat, men tack och lov gjorde han inte det. Jag var orolig för det skulle börja synas utanpå trosorna att jag var våt, men vågade inte kolla. Sedan kollade han på ett litet sår på mitt ena knä.
”Har du gjort dig illa där?” frågade han.
”Ja, jag ramlade på handbollsträningen i förrgår” svarade jag.
”Jaha, okej. Det ser ut att ha börjat läka fint i alla fall!” sa han och log mot mig igen.
Sedan började han känna på mina lymfkörtlar. När han var nere i ljumskarna började hjärtat bulta igen, men jag bet ihop med tänderna för att styra bort känslan av upphetsning. David märkte genast att jag spände mig och tittade lite skyldigt på mig.
”Gjorde det ont där?”
”Va..eeh, nej. Gud nej. Nej, det gör inte ont” svarade jag och flinade som en tönt.
”Så bra! Nu är jag klar med undersökningen. Allt verkar vara i sin ordning. Hittar ingenting konstigt när jag undersöker dig eller så.”
Jag nickade och reste mig upp.
”Vad bra!” sa jag. Jag kollade snabbt ner på mina trosor och såklart hade det blivit en liten blöt fläck där. Jag har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv. Jag tog snabbt på mig jeansen och tröjan. Det bultade fortfarande där nere. Visst hade jag blivit upphetsad hemma ibland när jag onanerade, men inte så här och inte framför en man! Jag märkte att jag lät lite darrig på rösten.
David berättade att jag kunde få lämna blodprover om jag ville, men att han inte trodde att det behövdes. Jag som var jätterädd för nålar sa att jag kunde hoppa över det. David var fortfarande så lugn och trevlig, men blotta tanken på att han sett min blöta fläck där nere gjorde mig livrädd så jag kunde inte riktigt koppla av. Vi pratade lite om stressen och skolan och så. Relationen till mina föräldrar och vänner. Pojkvän än? Jag rodnade. Nej inte än, svarade jag. Försökte han kanske flörta med mig? Haha, nej men lägg av. Han är typ lika gammal som din pappa. Glöm det! Han talade om för mig att det fanns kurator på skolan om jag behövde prata om något i skolan eller hemma och jag lyssnade och nickade. Han reste sig och sträckte fram sin hand igen med sitt vackra leende. Han verkade inte snusa i alla fall. Hans tänder var helt perfekta. Jag tog hans hand och vi sa hejdå.

På bussen hem hade mitt hjärta lugnat ner sig lite, men jag kände mig fortfarande upphetsad och ja…vad ska man säga? Otillfredsställd? Jag tog fram matteboken ur väskan och började läsa, men siffrorna bara snurrade runt i mitt huvud.
Jag kom hem innan mamma. Hon hade ställt fram fryst kyckling på tining så jag började göra iordning middagen. Medan maten stod i ugnen tog jag fram kallelsen till läkarbesöket. Jag ville kolla vad David hette i efternamn. Som tur var hade han ett lite ovanligare efternamn så jag började googla honom på datorn. Det visade sig att han bodde i en lägenhet i en annan stad. Han var 37 år gammal. Jag hade haft rätt, han var alltså typ tjugo år äldre än vad jag är. Jag suckade lite uppgivet. Sen såg jag att han bodde med en kvinna i samma ålder som han själv också. Typiskt, tänkte jag. Undrar om de har barn, tänkte jag och försökte koncentrera mig på matlagningen istället. Tänk om han bara hade varit några år yngre, då hade vi kanske..ja vadå egentligen Sofia? Jag försökte skaka av mig dessa tankar och lyckades en stund i alla fall. När mamma kom hem och vi åt middag undrade hon om det hade gått bra hos läkaren. Jag sa att allt hade gått bra och att han inte hittade någonting.
”Behövde du inte lämna några prover?” frågade hon.
”Va? Jaha, nej, det behövdes inte sa han.”
Mamma skrattade.
”Tur för dig det. Du hatar ju nålar, haha”, skrattade mamma.
Jag småflinade lite jag också. Hon hade ju trots allt rätt. Jag hatar sprutor och nålar. Det gör jag fortfarande.
Jag satt med läxorna ett tag. Julia ringde och undrade om jag skulle gå på handbollsträningen idag, men jag sa att jag behövde plugga. Men istället la jag mig i sängen och plockade fram telefonen. Jag hittade snabbt David på Facebook och när jag fick syn på hans bild blev jag alldeles varm i kroppen. En impuls vaknade till liv inom mig att jag skulle skriva till honom, men jag kom snabbt på bättre tankar och lät bli. Istället låste jag dörren till mitt rum och tog av mig jeansen och trosorna. Nu skulle jag äntligen få röra vid den igen. Jag började försiktigt smeka över klittan och sedan förde jag in några fingrar. Jag tog fram telefonen igen och kollade in i Davids blå ögon på bilden. Då kom den! Som en orkan eller en tsunami sköljde den över mig. Jag fick bita hårt i läppen för att inte skrika rakt ut av välbehaget. Sedan kom den igen..och igen. Och jag som brukade ha så svårt för att komma.

Sen somnade jag i ett behagligt rus. Jag vaknade någon timme senare av att mamma knackade på dörren.
”Sofia, har du gått och lagt dig? Varför har du låst dörren?”
”Ja, jag var tvungen att plugga ostört i några timmar.” svarade jag och prasslade med lite papper på skrivbordet för att det skulle låta som att jag satt och pluggade.
”Okej, vad duktig du är Sofia! God natt och sov gott sen!”
”God natt, mamma!”
Den natten sov jag riktigt gott och drömde härliga drömmar. Vad drömmarna handlade om tror jag säkert att ni förstår. När jag vaknade skrattade jag tyst för mig själv. Sådär gott har jag inte sovit på länge. Han verkar vara en bra doktor ändå, den där David! Haha.

Som ni kanske förstår så slutar ju inte min berättelse där. Betygsätt gärna min novell! Jag håller redan på att skriva på del 2. Då kommer ni att få höra hur jag lyckades få kontakt med David igen och vad som hände då.

Sköt om er!

//Sofia :)

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Förbjuden romans med en läkare, del 3	Age play	4.3	15/9-21
Förbjuden romans med en läkare, del 2	Age play	4.0	7/9-21
Förbjuden romans med en läkare, del 1	Age play	4.3	9/1-21

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.