Sjömans Kalles hemkomst
Författare: Baggen Datum: 2004-10-26 15:06:15
Kategori: Heterosex
Läst:
6 838 gånger
Betyg: 2.6 (150 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
En fantasi
Kalle hade varit till sjöss ett par år. Seglat med fraktskepp över en stor del av Europa.
Upplevt äventyr tillhavs med stiltje och storm. I hamnarna hade han dock varit stillsam och inte festat med flickorna på bordellerna. Sänt sin hyra till banken och på detta vis hade ett gott kapital till förfogande.
Beslutar sig till slut att ge upp sjömanslivet och fara hem till Sverige och föräldrahemmet.
En försommardag på slutet av 1800-talet stiger han iland i Grisslehamn. Träffar en del bekanta från förr.
I hamnen står en ung dam i hans egen ålder, Elida från granngården. När hon ser honom drar hon sig försiktigt undan bland sjöbodarna. De hade varit kamrater sen barnaår. Nu verkade det som att hon undvek Kalle då han steg iland. Kalle går till föräldrahemmet, blir mottagen med mat och dryck. Berättar om sina resor.
- Hur är det med Elida? Jag tyckte att hon försökte dra sig bort när jag kom med båten.
- Jo du förstår, säger fader Erik, hon har blivit så tyst och sluten sen du for. Går för sig själv, verkar inte bry sig om något. Doktorn kan dock inte finna felet på henne.
- Synd, det var delvis för hennes skull som jag förde ett lugnt liv till sjöss och återvände hem.
Kalle installerar sig på vindskammaren. Går sedan runt och besöker bekanta på bygden.
Hos båtsman Koppar tar han fram dragspelet han köpt i Hamburg och de spelar ihop.
Koppar spelar nyckelharpa men är också traktens ”kloka gubbe” som kan se det andra inte kan.
- Kan Koppar se vad det är med Elida, frågar Kalle. Hon undviker folk och verkar rädd för mig..
Koppar tar en kortlek och lägger upp några kort på bordet, ser tankfull ut när han vänder upp dem.
- Elida har bekymmer. Hon är rädd för att bli lämnad ensam av en person. Kommer att gå över med tiden. Mera säger inte korten.
- Säger inte korten vem det är?
- Nej, det är bara att se vad tiden lider. Nu spelar vi en låt igen.
Koppar tar harpan och spelar upp en polska.
- Den skall du lära dig, Kalle. Bra att kunna i framtiden.
De spelar en stund till innan Kalle beger sig hem.
Dagen efter skall postbåten seglas till Ekerö på Åland. Erik och husfar Gustaf i granngården, Elidas far, har denna tur. Denna morgon har Erik ont i ryggen och Kalle går in i hans ställe.
Resan över går bra men på hemvägen uppstår en situation. Gustaf reser sig upp i båten samtidigt som en våg får den att kränga till. Han tappar balansen och ramlar i vattnet. Simkunnig är han inte och riskerar att drunkna.
Kalle slänger åt honom en tomdunk som flythjälp, tar sedan och vänder båten, skotar loss så att den stannar en bit från Gustaf. Tar och fäster ankaret i toften innan han med ankarlinan i handen hoppar i och fäster den runt Gustav. Båten driver sakta iväg, men linan gör att Kalle snabbt tar sig fram och upp i båten. Drar sedan in linan med den nödställde och får honom ombord. De seglar snabbt hem till Grisslehamn, förtöjer båten, lämnar postsäcken. Går sedan hem och byter till torra kläder.
På kvällen går han över till granngården för att se hur Gustaf mår. När han kommer in sitter familjen samlade vid bordet.
- Hur står det till, frågar Kalle, överlever Gustaf kallbadet i dag?
- Vad skall rå på en rospigg, inte är jag dö än inte. Det skall mera till för det. Tack i alla fall för att du drog upp mig. Annars hade en fäll varit ålmat vid detta laget.
- Det var bara vad som skulle göras, svarar Kalle, ens kristna plikt att ställa upp.
- Tack Kalle, säger Elida, Far har berättat om dig som en god och modig seglare. Du verkar vara en man av äkta roslagsvirke. Tur att du var med idag.
Gustav och husmor Anna tittar på Elida, så mycket har hon inte sagt på lång tid. Husfar tar till orda:
- Jag hörde att du spelar lite dragspel, kan du inte ta över det hit och spela en låt för oss.
Kalle hämtar spelet och är tillbaka efter några minuter. Spelar upp till vals och polkett, tar sedan upp polskan som Koppar lärde honom dagen före. När han spelat första reprisen kommer Elida och sätter sig bredvid honom på soffan. Hennes blick har vaknat kinderna som en längre tid varit bleka visar en svag rodnad. När han spelat låten färdigt frågar Elida:
- När går du ut till sjöss igen, Kalle?
- Det beror på, svara han, vad som händer här i land. Kanske om några veckor, kanske inte alls.
- Vad menar du, frågar Elida, Vad beror det på?
- Jag kom hem för att se hur det var här och om det finns någon ung kvinna att stanna hos.
Gustaf och Anna ger varandra en ögonkast. Anna säger.
- Jag tror att far och jag skall gå och se till djuren.
Husfar nickar och gamlingarna lämnar rummet. Elida och Kalle blir ensamma inne.
- Hur är det Elida, har du mått dåligt länge, kan jag hjälpa dig på något sätt?
- Kalle, kära Kalle, när du reste för två år sedan efter ett kort farväl kände jag bara tomhet. Saknaden efter dig har blivit värre med åren. Dina kort från främmande länder var välkomna, men ökade hela tiden längtan efter dig.
- Jag hade tänkt resa mera, säger Kalle, men hemlängtan blev för stor. Om du vill kan jag stanna kvar här och sköta gården. Far börjar få krämpor och kan kanske inte klara den och postrodden så länge till.
- Låt oss tänka på saken tills vidare så att vi inte förhastar oss, säger Elida.
De samtalar ännu en stund innan de skils för natten.
På söndagen utanför kyrkan är det stora samtalsämnet Kalles hemkomst och räddningen av Gustaf. Även att Elida verkar ha ”vaknat ur sin sömn” ger en och annan kommentar.
Prästen hälsar Kalle välkommen hem samt gläds åt Elidas nya humör.
Båtsman Koppar ser ”finurlig” ut där han står vid kyrkogårdsgrinden.
De unga träffas dagligen. Delar på sysslor som skall göras, lär känna varandra på nytt.
Ett par veckor senare tar de en kväll båten och seglar ut. Går iland på en ensligt belägen holme.
Sätter sig ned och tittar ut över Ålands hav. Kvällen känns varm och en svag vind krusar vattnet.
- Kalle, kommer du ihåg när vi som barn badade tillsammans i den lilla viken nedanför gården?
- Det var många år sedan, men jag minns det roliga än i dag.
- Kan vi göra om det, undrar Elida, här är det ingen som behöver reta sig över det?
Kalle funderar ett ögonblick. Men innan han hinner svara har Elida redan rest sig och börjat ta av sig kläderna innan hon naken går ned och slänger sig i sjön. Simmar ut en bit och sätter sig på en sten i vattenytan. Kalle har under tiden klätt av sig allt och kommit ned till stranden. Blir stående en ögonblick och beundrar den sköna där ute på stenen. Simmar sedan ut till henne. Elida glider ned i vattnet och möter Kalle med öppen famn när han kommer ut till henne. De omfamnar varandra, möts i en kyss. De glömmer bort att trampa vatten och sjunker tillsammans ned under ytan. Håller om varandra till dess att de måste upp och hämta luft.
Simmar tillbaka till holmen och går upp på stranden. Hon lägger sig på en klippa för att torka, han låter sin blick svepa över hennes kropp. Lite småmullig, inte tjock, fylliga bröst, välformade höfter och ett leende som får honom att glömma alla andra kvinnor i världen.
- Är det något fel, frågar hon, tycker du att jag är för tjock?
- Inget fel vad jag kan se, du är den skönaste kvinnan jag sett.
- Säkert? I så fall kan du väl komma och lägga dig här bredvid mig. Men du får lova att vara skötsam, jag vill vara oskuld på mitt bröllop.
- Din önskan är min lag, säger Kalle innan han lägger sig hos henne.
Tätt ligger de kropp mot kropp, känner värmen från varandra. De känner hur lust och begär växer. Möts i kyssar.
Kalle smeker lätt hennes bröst innan hans läppar suger sig fast vid en bröstvårta. Hans hand vandrar över lår och höft. Elida kan inte ligga stilla, skulle helst vilja öppna sig och känna Kalles lem tränga in i henne, men vågar inte med tanken på att kunna bli med barn före äktenskapet. Varligt för hon hans hand till venusberget. Styr den till de sköna ställena, får honom att massera henne till orgasmen rusar i kroppen.
När stormen inom henne är över sträcker hon sig efter Kalles lem. Tar den i handen och masserar den upp och ned. Den växer och blir styv. Drar honom över sig och lägger lemmen mellan sina sammanlagda lår, dock utan att den tränger in. Juckar med sitt underliv mot honom och får svar kraftiga stötar. Efter någon minut får han utlösning och säden fuktar klippan under dem. De vilar en stund, går sedan ned och tar ett bad innan hemfärden.
- Skulle du vilja bli min fru, frågar Kalle försiktigt under färden hem. Jag lovar att om du vill ha mig så kommer jag inte att segla ut på långtur mera?
- Du vet svaret, men när du nu frågar så vill jag bara svara: Mer än gärna. Men du måste fråga våra föräldrar innan det kan beslutas.
Resan hem går bra. De skils efter en kyss utanför grinden och går var och en till sitt.
Veckan efter är det åter dags för Kalle och Gustaf att ta posten till Ekerö. På hemvägen säger Kalle:
- Gustaf, det är en sak jag måste få fråga dig om. Som du vet så har Elida och jag träffats en del på sista tiden. Jag önskar att få gifta mig med henne och vill nu höra om vi kan få ditt samtycke.
- Värst vad du är högtravad, så mycket fint prat. Fört en motfråga: Är hon med barn?
- Nej, svarar Kalle, vi har inte tagit den risken. Jag vill ha henne på grund av kärlek!
- Jag väntade på din fråga under resan. Elida hade förberett mig med lite antydningar. När skall bröllopet stå? Passar det nu på eftersommaren vid skördegillet?
- Tack, svarar Kalle, det är underbart. Mina föräldrar har också lyckönskat oss.
Bröllopet blir bestämt till sista lördagen i augusti. Under de följande veckorna varvas gårdsarbetet med iordningställande av ett nytt hem. Kalle rustar upp gårdens gammelstuga, lagar tak och fönster. Målar och tapetserar. Elida ordnar med hushållsdelen. Ordnar med köksutrustning och textilier. Tillsammans köper de en del möbler.
Kalles sjöpengar är nu en bra tillgång. De ger sig också tid för en kelstund då och då.
En vecka före bröllopet står hemmet klart, de får tid att ordna med kläder och festförberedelser.
Dagen är inne. Mycket folk har samlats vid kyrkan. Vigseln blir en högtidlig akt med orgelmusik och präst tal.
Koppar står med harpan och tar emot med en brudmarsch när de kommer ut på gården som man och hustru.
De nygifta sätter sig upp i den hästdragna vagnen och med spelman på kuskbocken leder de följet till festen på gården. Mat och dryck serveras. Vid brudpolskan efter middagen spelar Koppar upp samma låt sån han för en tid sedan lärde Kalle och som sedan fick Elida att återfå sin tro på livet och ta Kalle till make
Säger att det är Elidas brudpolska. Festen fortsätter kvällen lång. Vid midnatt bryter de unga upp och beger sig till sitt nya hem.
På starka armar bärs Elida över tröskeln. Gästerna hurrar en sista gång innan de återgår till dansen i magasinet.
Kalle och Elida blir ensamma. Tänder fotogenlampan som ger ett svagt ljus i rummet.
- Vilken dag, säger Elida, kunde inte drömma om hur den skulle bli.
- Fantastisk, svarar Kalle. Tänk vad vänner vi har. Och nu är vi i vårt nya hem. Första natten i vårt äktenskap.
De sätter sig ned och pustar ut. Efter en stund reser sig Elida. Går fram till sin make, ger honom en kyss och ber att han skall klä av henne. Han knäpper upp klänningen, låter den falla till golvet innan underkläderna tas av.
Hon går till sängen. Tar av överkastet och lägger sig ovanpå. Kalle har under tiden också befriat sig från kläderna. Han går fram till henne. Ställer sig på knä och för sina läppar till hennes hals och nacke. Låter sedan kyssarna vandra ned mot bröstet der de stannar en stund vid de svällande vårtorna, innan de passerar över magen ned mot venusberget. När han når den hårbeväxta delen stoppar han. Söker sig sedan till hennes fötter, kysser dem ömt, vandrar sedan över smalben och lår. Når sedan skötet och hon särar på benen så att han kan massera henne. Snart flödar henne springa. Hon ber att han skall föra sin lem in i henne. Vill känna det hon längtat efter i veckor.
Kalle lägger sig mellan de särade benen, för fram den styva lemmen mot öppningen och försöker att tränga in.
Får in lite av ollonet innan det blir stopp. Hur han än försöker lyckas han inte. Grottan är förseglad.
Han ger upp efter en stund, lemmen slaknar och lägger sig vid hennes sida.
- Det måste gå, säger Elida, lägg dig på rygg så får jag försöka.
Han gör som hon säger. Då hon smekt upp ett stånd för hon lemmen till sin fuktiga grotta. Sätter den in i öppningen och låter sig sjunka ned. Det tar emot, hon tar sats, lyfter lite på sig och sätter sig sedan ned med all kraft. Ger till ett svagt stön när hindret brister och lemmen går i botten. Sitter stilla några sekunder för att vänja sig med det nya. Rider sedan sin make. Kalle kan inte hålla sig länge, fyller henne med säd. Även Elida rycks med och slidan kramar krampaktigt hans lem.
De går upp och ordnarför natten, släcker lampan och går i säng.
När de ligger tätt ihop låter han sina fingrar besöka hennes sköte. Snart blir Elida åter villig.
Hon vill känna hur det är att få en man mellan benen. På nytt smeker hon upp ett nytt stånd och lägger sig sedan åter med särade ben. Han kommer villigt mellan dem. Denna gången kan han komma in utan problem.
Tillfredställer dem båda ännu en gång. De somnar utmattade i varandras famn och vaknar sent på förmiddagen.
Livet går sedan vidare under många år med kärlek och glädje.
P. S. Kalle kom aldrig mer ut på de stora haven utan blev småbrukare, husbehovsfiskare och postroddare resten av livet.
Fler noveller av samma författare
Fantastisk! Va skönt att läsa en novell med bra moral i också - inge sex före äktenskapet :)