Att inse sina begränsningar
Författare: zzzzaragon Datum: 2020-09-25 14:29:26
Läst:
24 908 gånger
Betyg: 4.6 (17 röster) 13 medlemmar har denna novell som favorit
Hon hade ett sånt leende som nästan gör ont att se. Så vackert att man undrade om man drömde eller om man kanske råkat hamna på en annan planet. Och, som om ödet ville plåga en lite extra, så var hon alltid strålande glad, så hennes världsomvälvande leende fanns där nästan hela tiden.
Som tur var jobbade vi inte på samma avdelning. På en så stor arbetsplats kan man ha hundratals kollegor man aldrig lägger märke till eller lär sig namnet på. Henne la man visserligen märke till, men det kunde dröja dagar mellan att jag behövde utsättas för hennes leende. Sköna, normala arbetsdagar där man kunde fokusera på jobbet som vanligt - Tills man plötsligt stötte på henne och hennes leende som gjorde att man inte kunde slita tankarna från henne på resten av dagen.
Så ni förstår. Hon var söt, så där helt sanslöst söt. En sån som man stöter på kanske en eller två gånger i livet. Ni förstår kanske också då vad jag menar med att jag önskade att vi inte var kollegor, att jag inte behövde stöta på hennes leende så ofta: För varför skulle hon ens lägga märke till en kille som jag, hur skulle hon nånsin kunna bli intresserad av mig? Det var hopplöst med den intensiva längtan efter mer av henne som hennes leende framkallade, den skulle aldrig besannas och få utlopp, och därför skulle jag helst slippa utsättas för den.
Utöver leendet hade hon en tajt och välmotionerad kropp, men en väldigt liten sådan. Jag var inte jättelång, lite längre än medel, men jag hade mina anledningar till att hålla mig borta från all för små tjejer. Jobbiga erfarenheter som får mig att inse mina "begränsningar" . Vi får nog anledning att komma tillbaka till de "begränsningarna" senare. Men OM det nånsin hade KUNNAT bli något med henne, så hade det ändå varit olämpligt att försöka få det att hända, det skulle bara skada oss.
Kortfattat. Jag önskade att jag inte behövde utsättas från hennes omvälvande leende, för det skapade en längtan hos mig som aldrig skulle besannas eftersom hon (1) aldrig skulle lägga märke till mig eller bli intresserad av mig och (2) vi aldrig skulle kunna vara tillsammans, pga mina "begränsningar" även om 1 skulle hända.
Ambivalens, är ett bra ord för hur jag kände inför måndagens nyheter på veckomötet. Företaget skulle struktureras om, det hade vi vetat ett tag, men i de omfördelningar som skulle göras så föll det sig så att jag skulle jobba i en betydligt mindre grupp än tidigare, och hon råkade vara en av de få jag skulle jobba extra tajt med. Delar av mig rusade såklart i nån sorts förhoppning, medan andra, mer rationella delar, förbannade situationen. Veckan som följde upptogs av flyttande hit och dit i byggnaden, men redan på måndagen en vecka senare var vi igång med de nya strukturerna.
Hon var underbar att jobba med, typiskt nog. Oerhört duktig på vad hon gjorde, och på att få oss andra att göra bra ifrån oss i uppgifterna. Så det var inte så att jag satt fastbunden i tankar på hennes leende hela dagarna, utan det var full fart med en produktivitet som jag nog aldrig uppnått tidigare. Men utanför arbetstiden insåg jag att det som tidigare var en sorts beundran på avstånd för henne, höll på att utvecklas till en fullfjädrad förälskelse.
Vi hade på något sätt kommit överens om att hitta på nån sorts team building-grej på fredagen och fått hela dagen ledigt från vanligt jobb för detta. Någon hade fått idén att boka in oss på ett Escape room-ställe, eller vad det nu var. Jag hade aldrig gjort något liknande, men jag såg Fångarna på fortet på TV4 när jag var yngre och detta var något liknande, fast i en nyrenoverad lokal på ett industriområde, istället för ett gammalt fort ute i havet. Och utan tigrar och kortvuxna funktionärer.
Hur vi skulle byggas ihop som team vet jag inte, för det visade sig att man gjorde hela grejen uppdelade i tvåmannalag. Och vid detta laget förstår ni min otur. Det var jag och hon som skulle springa runt hela dagen, lösa problem och samla poäng för att försöka slå de andra. Jag kämpade på med mitt buttra avståndstagande. En liten stund. Men det var omöjligt att stå emot. Jag är en tävlingsmänniska och älskar problemlösning, och vi visade oss vara en perfect match både mentalt och fysiskt. Det gick inte att vara buttert avståndstagande när jag belönades av henne leende varje gång vi lyckades lösa ett problem ihop. Det kunde vara kluriga pussel, kuggiga gåtor, eller rent fysiska uppgifter som skulle klaras av. Och inte ens fysiskt gick det att hålla avstånd, när det visade sig att det bästa sättet att lösa vissa uppgifter var att jag lyfte henne genom eller över olika hinder - hennes tajta välformade lilla kropp med snygga tajts och en lös urringad t-shirt som avslöjade mer och mer intressanta detaljer av hennes kropp efter hand som vi blev varma och svettiga...
Suck. Jag kunde inte hålla tillbaka, utan hängav mig helt i hennes entusiasm och tävlingsiver. Smärtsamt medveten om hur totalt ohanterbar min förälskelse skulle bli som följd.
Det gick bra för oss. TV-skärmarna i korridorerna mellan rummen avslöjade poängställningen och vi hade ett försprång mot de andra lagen. Vi hade bara det sista rummet kvar, som nån sorts final. Det bestod av nån sorts pussel-hinderbana där man behövde klättra runt och samla ihop stora kuber eller lådor, säkert en halvmeter höga, för att sen stapla dem och klättra på dem upp till en nyckel i taket - utan att nudda golvet. Återigen var vi en perfect match, där min längd och styrka var perfekt för vissa uppgifter, medan hennes nätta kropp, vighet och balans var optimal för klättrandet och balanserandet. Det var svettigt, tornet hon klättrade på höll på att välta flera gånger, men det gick vägen. Hon nådde upp till nyckeln, kastade sig i min famn och jag bar henne till låset som skulle stoppa klockan. Hon hade hamnat så att hon satt gränsle om min midja när hon hoppade ner ifrån tornet, men det räckte för att hon skulle nå till låset med nyckeln. Nyckeln gick i, låset vreds om, klockan stannade och sirenernas stressande ljusfladder stannade upp.
Lyckan var total, euforisk, tidem klockan stannade på skulle de andra omöjligt kunna slå med de tidstillägg som följde av deras poängskörd. Hon jublade och jag rycktes med. Hon satt kvar i min famn och kramade om mitt huvudet i lyckan. Efter det första segerruset insåg jag att jag hade ansiktet rakt in i urringningen på hennes tröja. Hon hade haft nån sorts sporttopp på sig tidigare under dagen, men den hade uppenbarligen rykt under någon av pauserna. Varför kunde jag bara gissa, men det som stod klart var att hennes ena brösts rundning trycktes mot min näsa. Jag undrade om det var olämpligt och tänkte att jag kanske borde backa med huvudet, göra mig lös från hennes kram. Men hon kramade mig hårt och utan att ha planerat det så började jag smeka med näsan längs bröstet. Det hade kunnat vara en naturlig rörelser, det var inte säkert att hon märkte det, och det hade skett reflexmässigt. Men känslan av hennes bröst mot mitt ansikte var totalt berusande. Hon lossade greppet av kramen runt mitt huvud, men jag lyckades inte motstå lusten att gnida näsan lite till mot hennes bröst, utforska bara lite mer av formen och spänsten.
Ögonblicket frös, allt blev tyst, hon blev stilla och jag undrade om jag gjort bort mig.
"Sluta inte" viskade hon då.
Det var droppen. Det fanns inget motstånd kvar. Rummet var förmodligen kameraövervakat, vetskapen om det var det enda som hindrade mig från att slita av hennes kläder. Istället fortsatte jag, lugnt, att gnida mitt ansikte mot hennes bröst, kyssa, slicka och nafsa mjukt med tunga och mun. Hon ändrade ställning lite så att jag kom åt bättre. Min tunga sträckte sig mot bröstvårtan och mina händer tog sig ner från hennes midja mot hennes rumpa - När ett ljud avbröt oss.
Det var ljudet av låset på dörren ut som låstes upp. I normala fall tar sig de tävlande själva ut genom dörren, som är öppen för passage ut till korridoren, men tar man för lång tid på sig låses dörren upp så att den kan öppnas även utifrån korridoren. Ett ögonblick av tystnad innan ljudet av någon som försökte trycka upp den tunga dörren. Verkligheten trängde in och gjorde ont som när man inte är beredd på solskenet när rullgardinen rullas upp på morgonen.
Ljudet, jublet, från våra kollegor tog över rummet och snart dundrade de in för att gratulera dagens vinnarlag. Jag stod kvar på en kub vid ena kanten av rummet, hon fastklamrad om mig och handen uppsträckt mot nyckeln, som om vi alldeles nyss satt i den för att stoppa klockan. Vi mötte kollegornas jubel som om den senaste minuten i tystnad och ensamhet aldrig funnits. Alla var svettiga från sina olika tävlingsmoment, och vi omfamnade varandra på ett sätt som tydde på att dagen trots allt haft någon form av lagbyggande effekt på vår grupp.
En snabb dusch senare hoppade vi in i taxibilar som tog oss till en restaurang i stan. Hon och jag hamnade i olika taxibilar och på restaurangen hamnade vi längst ifrån varandra. Lagen från tävlingarna skulle delas upp för att man skulle få tillfälle att prata med, och lära känna, någon mer än den man tävlat med. Det var en rimlig tanke. Jag satt där och försökte komma ihåg hur man brukar bete sig på en middag med god mat och dryck, och med kollegor man trivs med, när man inte är förälskad. Hennes leende gnistrade mot mig med jämna mellanrum från andra sidan rummet och gjorde det svårare att komma ihåg. Jag skrattade åt skämt, skämtade lite själv, åt och drack, pratade om tävlingarna och vädret och annat som kunde vara relevant, men det kändes som ett skådespel och jag undrade om det märktes hur borta jag var mentalt.
Maten var slut, men samtalen och skratten fortsatte, medan musiken successivt skruvades upp (som den alltid gör på sådana ställen) och antalet tomma ölglas som hämtats, och ersatts av fyllda glas, utav personalen blev fler och fler. Vad skulle jag göra? Signalera att jag ville gå hem för att se om hon hängde på? Vänta tills det bara var vi kvar? Eller borde jag släppa det, ta första bästa chans att sticka hem ensam? Det fanns ju som sagt en del begränsningar som borde beaktas, som gjorde att jag borde skjuta undan mina känslor för henne. Önskan att få vara med henne blev starkare när hindren revs. Nr 1 var borta, nr 2 stod kvar. Nu när något KUNDE hända var det enda hindret som fanns kvar min egen styrka att stå emot, för bådas bästa. Min rationella hjärna visste vad jag borde göra, men mitt hjärta ville hoppas lite till.
Blåsan fick avgöra. Jag hittade skyltarna till toaletterna och gick ditåt. Det var lite kö, men det gick fort. När jag kom ut stod hon där, i kön. Hon fångade min blick och lämnade kön.
"Hej" sa hon med ett förläget leende, som om det skulle vara en dum sak att säga.
"Hej" svarade jag. Vi såg på varandra.
"Vi kanske borde ..." sa hon trevande.
"... träffas sen?" avslutade jag åt henne. Hon nickade.
"Imorgon?" frågade jag, men hade knappt avslutat ordet innan hon svarade.
"Ikväll."
Vi såg på varandra igen. Jag visste vad jag borde göra. Men hennes ansikte sprack upp i det där leendet som gjorde det omöjligt att följa något annat än hjärtat.
"Ska vi... " påbörjade hon.
"... vänta tills de andra går?" försökte jag avsluta.
"Nej!" invände hon. Hon tryckte sig lite närmre mig och snurrade upp lite av håret på ett pekfinger. "Jag vill gå nu" klargjorde hon med dämpad röst.
Hennes läppar såg så inbjudande ut när hon såg upp mot mig. Ögonen trånade. Jag var chanslös.
"Sätt dig, drick en öl till. Jag väntar på dig i hörnet vid seven eleven" sa hon med en blinkning. Jag flinade åt referensen, men det tog någon sekund innan jag insåg exakt vad hon menade.
Jag gick tillbaka till de andra, höll upp ett finger och pekade på mig åt servitören som precis plockat upp beställningar från övriga vid bordet. Ett par minuter senare kom hon tillbaka från toaletten.
"Hörni, jag kilar. Tack för idaag, vi ses på måndag!"
Hon vinkade och log åt oss alla och vi vinkade tillbaka. "Grattis igen till segern", "Ses på måndag", "Sov gott" och så vidare ljöd avskeden tillbaka. Hon såg inte mer på mig än på någon annan innan hon gick. Jag vinkade halvhjärtat och kämpade med mig själv. Jag kunde ju inte nobba henne nu. Jag skulle bli tvungen att möta henne och se när jag fick tillfälle att avböja på ett bra sätt senare. Och om jag inte lyckades ... Min kropp rusade av tanken, jag ville så gärna.
Ölen kom och räddade mig från beslutet. Jag försökte att inte kasta mig i den i ett svep, utan pausade ett par gånger, men när den var slut hade de andra fortfarande två tredjedelar kvar i sina glas. Jag satt och tittade rakt fram i någon minut, inte riktigt med på vad de andra pratade om. Plötsligt upptäckte jag att de tittade på mig och väntade på nån sorts svar.
"Förlåt, vad sa ni?"
"Vad var nyckeln till segern?" upprepade ett par av kollegorna i mun på varandra.
"Ööh, samarbete, personkemi? Ledsen, vänner, jag behöver nog pysa."
Jag höjde det tomma glaset i nån sorts skål. De andra svarade med liknande rörelser med sina icke-tomma glas, och jag reste mig. Jag fick stanna upp och vända på väg ut genom dörren för att betala, men sen kom jag ut i den svala kvällsluften och den relativa tystnaden på gatan utanför. Jag fyllde lungorna med sval och fuktig luft några gånger innan jag kom ihåg vart jag skulle. Jag kände mig trött och hade nästan lust att ta bussen hem istället, men mina ben förde mig mot hörnet vid 7Eleven.
Där stod hon. Hon var så vacker, redan innan hon fick syn på mig och sprack upp i sitt leende. Men när jag fick se leendet var all trötthet borta. Lusten att leva, vara vaken och ... "upptäcka saker" hela natten, rusade fram genom kroppen. Jag stannade en meter ifrån henne, som om det räckte som hälsning. Hon skrattade åt min skenbara blyghet, gick fram, kramade om mig och vilade huvudet mot mitt bröst. Hon hade satt upp håret sedan hon gick från restaurangen och när hon lämnade kramen och såg upp på mig hoppade tofsen upp och ner av hennes lycka och iver. Hon tog två steg bakåt, så att hon stod med ryggen mot en port. Jag fick lust att kliva fram till henne och hångla med henne i portöppningen, men innan jag hann göra det blippade hon sin nyckel mot låset och dörren öppnades.
Jag följde efter henne upp i trapphuset. Hon skuttade och sprang på ett sätt som ryckte med mig och jag skyndade upp efter henne. Våra skratt och tjut ekade genom trapphuset och vi såg varandra i ögonen medan vi insåg att vi nog skulle dämpa oss lite för att inte väcka grannarna. Hon var snabbare än mig upp för sista trapporna och låste smidigt upp sin lägenhetsdörr och slank in i lägenheten. Jag följde efter i ren iver. Men när hon drog igen ytterdörren bakom oss kom eftertanken tillbaka. Jag kunde inte avbryta nu på rak arm, men jag kunde dra ner tempot, ge mig en chans att hitta luckan senare.
"Så, det är här du bor" konstaterade jag fånigt.
Hon nickade glatt och tände lampan i hallen. Det var en fin vindslägenhet med snedtak och synliga uråldriga takstolsbjälkar. Smakfullt inrett med fingertoppskänsla. Jag försökte fokusera på lägenheten och inredningen i konversationen, men hennes lycka och iver var medryckande. Till sist fångade jag mitt mod.
"Jag måste bara ... Vi har ett litet problem" började jag.
"Kanske så litet att det kan vänta lite?" undrade hon hoppfullt.
"Nja. Det är ... inte litet. Det är ett stort problem."
"Hur stort då?" undrade hon. Allvaret gick att skymta genom de tindrande ögonen.
"Jag tror... Lite för stort för dig. Jag vill inte skada dig och det är inte så många som ... klarat av att hantera problemet..." svamlade jag.
"Jag tror jag behöver lite mer klarspråk för att förstå..."
"Jo, alltså..." fortsatte jag trevande och suckade. "Du är en liten tjej. Och jag är en stor kille. Större än vad jag ... ser ut att vara ..."
Hon såg på mig, först upp i mina ögon, sen ner mot mitt skrev och tillbaka upp. Jag kunde nästan höra kugghjulen vrida sig i huvudet på henne. "Menar du vad jag tror att du menar?" frågade hon långsamt.
"Jag tror det..." svarade jag hopplöst.
Hennes ansiktsuttryck förändrades. Lyckan var undanträngd av något ... något som inte var rädsla eller osäkerhet. Det var ... hunger och längtan. Hon andades tyngre medan hon såg djupt in i mina ögon. Hon gick långsamt fram till mig, tog tag i min skjorta och sträckte sig upp. Jag böjde lätt ner huvudet och hon kysste mig. Det var första gången vi kysstes och hennes läppar liknade inget jag varit med om innan. De var så sensuellt mjuka, fuktiga och hungriga att jag är säker på att ångtrycket gick i taket i mitt inre och pyste ut genom öronen.
"Skenet kan bedra. Jag har inga begränsningar..." viskade hon när hon släppt kyssen och skjortan. Hon gick baklänges och knäppte upp bältet som var snört runt midjan på hennes kappa. Hon släppte ner kappan på golvet och visade upp sin figur i den mest erotiska sidenklänningen jag sett. Hon måste ha varit uppe och bytt om innan jag mötte henne meter vid kiosken. Hennes bröst spände mot tyget, med bröstvårtorna tydligt avtecknade. Den föll ner mot höfterna på ett sätt som antydde otroliga former. Och så slutade den precis så långt ner den behövde sluta för att inte visa upp något oanständigt, mer än ett par otroliga ben.
Hon höll upp en hand och gick vidare baklänges med smidiga och lätta steg på bara fötter. Hon gick fram till nattduksbordet, tände en lampa och drog ut en låda.
"Kom här." Hon behövde inte mer än viska för att höras i den andäktiga lägenheten.
Jag trampade av mig skorna och gick fram så mjukt jag kunde för att inte störa stämningen. Jag skymtade innehållet i lådan, men fick ta ett par steg till för att vara säker på att jag sett rätt.
Lådan var full av dildoar. I olika storlekar, men de flesta betydligt större än en medelstor kuk. Jag insåg att jag stod med öppen mun. Hon gick fram till mig, ställde sig nära och började knäppa upp knapparna på min skjorta.
"Min förra kille var ... " började hon berätta, "inte särskilt välutrustad. Han hoppades att det inte skulle göra något när jag är så liten. Jag låtsades att han hade rätt, men en stor sexuell frustration började växa fram i mig. Jag behövde tillfredsställas av något lite mer ... tilltaget. Så jag köpte en dildo, som kunde tillfredsställa mig bättre än han kunde. Men inte tillräckligt bra. Jag köpte en större, vande mig vid den, ville ha mer, köpte en ännu större och ... Du förstår. Och ser..."
Jag såg. Den största dildon var längre och grövre än hennes underarm. Jag fick svälja två gånger innan jag fick några ord ur mig.
"Vick ... vilken är din favorit?" frågade jag.
Hon tog upp en svart, den näst största i lådan. De flesta tjejer skulle förmodligen inte kunna hantera en så stor dildo.
"Så ... den största är för stor?" frågade jag. Jag behövde veta.
"Den är ... Man kan säga att den är för stor, ja. Den svarta är den största jag kan hantera." Hon drog med dildon längs mitt bröst, föste skjortan åt sidorna med den. "Den största är ... Vad ska jag säga? Jag har bara kunnat ta in toppen av den. Sen ... Sen kommer jag så hårt att jag tappar all kontroll. Jag har inte lyckats besegra den än..."
Jag harklade mig. "Jo, för jag ... Jag är..."
Hon la ett finger mot mina läppar och stoppade mig. Han släppte ner den svarta dildon på sängen och smekte skjortan av mina axlar innan hon hennes händer sökte sig ner längs min kropp. Hon kände på utsidan av byxorna och log imponerat mot mig. Men jag hade bara börjat svälla, och hennes ögon växte i takt med hennes insikt och min lem medan hon utforskade den noggrannare utanpå byxorna. Hennes händer började spänna upp bältet, men hon stannade upp och tvekade innan hon var färdig.
"Din ... försiktighet med vem du ... ligger med verkar vara befogad..."
Hon såg på mig som om hon önskade att jag skulle avvärja, säga att det var lugnt, men jag kunde inte ljuga.
"Jag har lärt mig den hårda vägen. Det är bättre att backa ur innan det är för sent. Inse sina begränsningar..." konstaterade jag allvarligt.
"Jag tror dig. Men om jag säger att jag är redo att försöka, ber dig lita på att jag inte har några begränsningar. Låter du mig prova då?" frågade hon. Jag anade att hon inte visste själv vad hon ville att jag skulle svara.
"I så fall kommer jag nog inte kunna stå emot."
Jag suckade. Hon också. Vi såg varandra i ögonen, länge. Kanske inte så länge som det kändes som, men åtminstone i flera sekunder. Jag vet inte vad jag tänkte på. Tiden bara stod still. Jag visste vad jag borde göra, och jag visste att jag inte skulle klara det. Hon verkade ha övat sig, hon kanske skulle klara det. Det halmstrået av hopp räckte för att hjärtat aldrig skulle låta hjärnan sätta stopp här. Leendet som sprack upp i hennes ansikte tydde på att hon kommit till en liknande insikt.
Hon slog armarna om mig och vi kysstes igen. Kyssen uttryckte allt vi kände. En liten aning av tvekan och oro, men mest längtan och hunger. De senare blev starkare och tog över mot slutet av kyssen. Vi visste båda två när det var dags att bryta kyssen och gå vidare. Mitt stånd var bultande hårt och spände mot byxorna och livremmen. Hon befriade det i en självsäker rörelse och drog ner byxorna tillräckligt långt för att de skulle falla till mina anklar. Hon var beredd, men fick ändå sätta sig ner på sängen för att hantera chocken.
Ståndet stod rakt ut, framför hennes ansikte. Ofrivilliga rörelser i musklerna vid roten fick den att rycka, höjas och sänkas, som om den hade en egen vilja och ville bli åtlydd. Hennes tyngd när hon satt på sängen fick den svarta dildon att rulla mot henne. Den såg liten ut i jämförelse. Vi sneglade båda åt den största dildon i lådan. Ingen vågade ta fram den och jämföra, men min bedömning var att dildon visserligen var längre än mitt stånd, men förmodligen inte grövre. Hon lyfte långsamt händerna och tog tag om ståndet. Hennes läppar rörde sig utan att något ljud kom. Hon svalde och försökte igen.
"Vi kanske behöver värma upp med de andra först" fick hon fram med en hes viskning.
Jag följde hennes blick till lådan. Jag tog fram en av de mindre, en blå som mycket möjligt kunde motsvara en medelstor kuk. Hon såg på mig med en blandning av oro och längtan i blicken, flyttade sig lite bakåt i sängen, lade sig bakåt på armbågarna och satte upp fötterna på sängkanten. Jag såg på hennes kön. Det var rakat och vackert. Det klädde henne på något sätt, som en liten rosa grotta med sina lager av läppar runt sig och en tydlig, svullen och kåt klitoris strax ovanför mynningen.
Jag retades med dildon runt hennes kön, men när jag såg hur mynningen pulserade och flödade ymnigt stod jag inte ut med att vänta längre. Jag tryckte långsamt in dildon i henne. Motståndet var större än jag förväntat mig.
"Wow, du är tajt, trots en så liten dildo" konstaterade jag.
Hon klarade inte av att uttala några ord, utan nickade bara, medan musklerna i hennes buk krampade och hon flåsade mellan sammanbitna tänder. Jag testade att släppa dildon, och den stod rakt ut ur hennes mynning, fast förankrad av en uppenbart stark inre muskulatur. Efter några sekunder började den långsamt skjutas ut. Jag stoppade den och kände på den hur hennes inre arbetade med den på insidan. Jag förde den ut och in några gånger och hon reagerade direkt med att liksom blåsa upp sitt inre så att dildon pressades hårt mot hennes g-punkt på väg in. Det var tydligt att det skulle kunna gå för henne precis när som helst, men jag släppte dildon så att hon sköt ut den på golvet.
"Nnnej, jag är sååå nära" stönade hon när den landat på golvet.
"Exakt" svarade jag. "Vilken vill du ha nu?"
"Den röda" flämtade hon.
Jag sträckte mig efter den i lådan i nattduksbordet. Den var knappt större än den blåa, dock med lite mer textur och ådror längs skaftet. Pft, jag hade inte tålamod att sega fram. Den svarta låg fortfarande bredvid henne i sängen och jag tog den försiktigt med ena handen medan jag retades med den röda mot mynningen.
Jag lutade mig fram och kysste henne. Hennes kyss uttryckte precis den längtan efter orgasm som jag tydligt märkte på hennes kön också. Hon märkte inte att jag bytte dildo. Jag fortsatte kyssa henne medan jag började föra in den svarta i henne. Det gick knappt. När hennes mynning till sist gav efter kastade hon sig bakåt i sängen. Hon knep ihop med benen och rullade undan, kraftigt skakande. Det såg ut som att hon kämpade för att hitta kontrollen i orgasmen, och långt innan den var över började hon få ur sig orden mellan stönen.
"AAAAAaaaaavaaa faaan! Du skulle ju ... ta den ... rödaaaah!" Hon sträckte armen mot mig. "Ge hit!"
Jag sträckte den svarta dildon mot henne och hon tog emot den. Orgasmen ebbade ut, och hon såg buttert på mig med dildon i båda händerna.
"Jag skulle ju visa dig hur jag brukar göra med den svarta." förklarade hon besviket.
"Du kan visa nu?"
Hon tittade på mig, tvekade någon sekund, men intog sen position, halvsittande mot sänggaveln och med dildon mot sitt kön. Hon tog ett djupt andetag.
"Håll i dig" sa hon, och började sen föra in den igen.
Reaktionen var omedelbar. Hon började darra direkt, men behöll kontrollen och forcerade in dildon. Darrningarna blev allt mer intensiva ju djupare den gick. Hon slöt ögonen, ansiktet förvreds i djup koncentration medan dildon gick betydligt längre in i henne än jag hade vågat föra den. Hon pustade långsamt och samlat ut luften ur lungorna och drog in ett nytt andetag, med imponerande kontroll trots kroppens häftiga skakningar. Hon förde dildon långsamt in igen, följt av ett nytt lite mindre kontrollerat andetag, och upprepade sen proceduren.
Tredje gången hon nådde botten med dildon började hon kvida kroppen ryckte mer okontrollerat och hon stannade upp med dildon. Sen fullkomligt exploderade hon. Hon rullade runt, skrek och snyftade, men ändå lyckades hon oregelbundet att fortsätta jucka med dildon. Det bara pågick och pågick, utan tvekan den längsta orgasm jag nånsin bevittnat, och klimaxet hölls igång tills hon tappade taget om dildon. Doldin sköts iväg med sådan fart att den träffade väggen innan den landade på golvet. Därmed var kulmen nådd men hon stönade och ålade sig en lång stund medan orgasmen ebbade ut.
Jag kastade mig ner bredvid henne i sängen så fort hon började ligga hyfsat still.
"WOW! Det var det sjukaste och mest upphetsande jag sett!"
"Ååååh" suckade hon. "Det var okej, fast när jag är ensam brukar det gå bättre..."
"Ännu bättre?"
"Längre. Denna var så kraftfull. Oftast kan jag fortsätta knulla med dildon i flera minuter. Det är det som gör den så magisk. Stor nog att få mig att komma, men liten nog för att jag ska kunna hantera rörelserna hyfsat, genom orgasmen, så att den blir liksom ändlös. Det kan jag inte med den största."
"Men om du får lite hjälp med den stora så... "
Hon daskade till mig med handryggen över bröstet. "Dummer, du behöver ingen dildo för att... "
Hon rullade över på mig och kysste mig. Den kyssen var en utmärkt avslutning på meningen.
"Vi ska inte öva lite med den största också?" flämtade jag mellan kyssarna. Hon skakade på huvudet.
"Jag är redo" svarade hon. "Hoppas jag"
Hon kysste mig en gång till innan hon lösgjorde sig och såg mig allvarligt i ögonen.
"Om du lyckas komma in..." viskade hon. "så var inte rädd för att köra på. Bara du inte ... typ dödar mig, så bara kötta, okej?"
Hon fnissade till av det sista och sprack upp i sitt magiska leende igen innan hon vände sig om och ställde sig på alla fyra framför mig. Hon vände bak huvudet och såg på mig en sista gång innan hon tryckte ner pannan i madrassen och gjorde sig redo.
Min kåthet visste inga gränser, på grund av denna makalösa tjej. Men min kuk hade också lett till en del jobbiga upplevelser. Ingen hade nånsin klarat av den första penetrationen utan mer smärta än jag tyckte kändes bra. Och även om upplevelsen senare blivit helt okej några gånger, så hade min storlek alltid mest varit ett hinder sexuellt. Jag fick inte dras med för mycket av hennes övertro på sin förmåga att klara av mig.
Så det var ganska försiktigt som jag började pressa ollonet mot hennes kön - det gick inte riktigt att prata om att sikta in sig på mynningen, när mitt ollon täcke hela könet med lätthet. Hon var däremot mindre försiktig, och tryckte sig så hårt mot mig att jag trycktes bakåt. Jag tog spjärn och tryckte emot mer, men mynningen gav inte efter. Staken började böjas mellan våra kroppar och jag skulle precis ge upp. Men då hörde jag henne gny på ett nytt sätt. Ögonblicket därpå kände jag hur ollonet slukades av hennes trånga och hungriga mynning. Kraften som liksom lagrats i det böjda skaftet fick mer och mer av kuken att tränga in.
Det var så vansinnigt skönt att känna hennes trånga inre krama om ollonet. Hon kved och morrade medan jag i djurisk kåthet forcerade längre in i henne. Hon började darra och jag blev som besatt av viljan att fortsätta in. Smärtan som mina tidigare partners hade känt vid första penetrationen fanns inte i hennes reaktion. All försiktighet i mitt sinne vittrade bort och det enda som fick mig inte inte börja knulla henne våldsamt var hur fantastiskt trång hon var att tränga in i.
Jag var så upptagen av hur otroligt det kändes att jag knappt märkte att hon totalt kollapsade. Hon föll framlänges raklång i sängen och jag drogs med eftersom hennes inres kramper gjorde att jag knappt kom varken in eller ut. När jag låg platt på henne kunde jag tränga in ännu djupare. Något juckande var det inte tal om, utan bara ett långsamt forcerande, djupare och djupare, millimeter för millimeter.
Jag insåg att jag var djupare i henne än jag nånsin kunnat komma i någon annan tjej. Jag hade aldrig haft det skönare och ingen hade nånsin njutit så hämningslöst av mitt kön. Denna, så makalöst vackra och sexiga tjej, jag hade aldrig kunnat ana att det skulle bli såhär. Jag blev rörd av insikten, jag ville krama henne, kyssa henne och berätta för henne hur jag kände, hur glad jag var.
Jag rullade över oss på sidan och drog långsamt ut tills jag hade kanske en tredjedel kvar i henne, och väntade på att hon skulle återfå kontroll och rumsuppfattning. Långsamt slutade hon skaka och kvida.
"Har du kommit redan?" frågade hon snart, halvt frånvarande fortfarande.
"Nej"
"Bra. Varför slutar du då?" Hon pratade lite som om hon nyss vaknat från en rejäl tupplur, osäker på vilken tid på dygnet det var, eller var hon befann sig. Jag strök lite hår från hennes ansikte.
"Jag ville bara säga att jag gillar dig, att jag tycker om att vara med dig."
Hon var fortfarande halvt borta, hon svarade inte direkt och jag insåg att hon inte ville prata om detta nu. Det kunde vi ta senare. Men först skulle jag knulla henne till vansinne, som hon bett mig göra.
Det tog lång tid innan jag var klar med henne den natten. Hon var så trång att jag aldrig fick upp något vidare tempo med djupa ordentliga juck, så även om upplevelsen hela tiden var mer än överväldigande för henne, så blev aldrig stimulering nog för att jag skulle komma. Inte förrän jag hittade ett sätt att köra på med ganska ytliga juck gick det till sist för mig.
Jag var helt slut och hon var av förklarliga skäl ännu mer utslagen. Efter en lång stund kände jag hennes hand söka upp min.
"Nu har du slutat igen" viskade hon, knappt hörbart.
"Ja, hoppas du är nöjd"
Hon låg tyst och still i några sekunder. Sen vände hon sig långsamt mot mig.
"Nu är jag nöjd."
"Bra. Det är jag också." svarade jag.
"Säkert?"
"Mer nöjd än jag nånsin varit!"
"Så bra". Det var mörkt, så jag kände, snarare än såg, att hon log. "Jag kunde inte bidra så mycket"
"Vet du vad?" frågade jag. "Ingen har nånsin klarat hela min kuk innan. Ingen har kunnat ta den utan att få ont. Ingen har stått ut med att jag kört på tills jag kommer innan. Så jag är nöjd."
"Jag vill ändå försöka betala tillbaka nån gång. Men först måste vi träna. Jättemycket. Sen kanske jag kan hantera dig på ett sätt som gör att jag kan betala tillbaka lite."
"Jag ser fram emot den träningen"
"Jag med" svarade hon. "Men först måste jag vila. Du stannar här, så att vi kan fortsätta imorgon bitti, va?"
Fler noveller av samma författare
