Tänk om jag vill vara en golvmopp?
Författare: pokeandpuke Datum: 2020-09-25 14:21:45
Kategori: Age play
Läst:
30 357 gånger
Betyg: 3 (9 röster)
Du ser ut som en golvmopp, sa hennes bror när hon satt på uteplatsens solstol, halvt hukad över en teckning hon skissade på med en kolpenna. Hennes händer snart lika svarta som hennes trassliga hår.
Tänk om jag vill vara en golvmopp? Svarade hon, men hennes bror ägnade knappt hennes svar nån uppmärksamhet när han spände på sig hjälmen och var sen fort iväg på sin moped.
En golvmopp, en trasselsudd, en himla pina, att alls.. nynnade hon medan teckningen tog form.
Grannen kom ut på sin uteplats. Det var den inspirationen tänkte hon för sig själv, men kanske handlade det mer om hennes naturliga skygghet som gjorde att hon drog sig inomhus. Att hon inte ville visa sig längre än nödvändigt inför sin grannens blick då hon inte mer än shorts och topp hade. Värmen, solen, nåja dagarna är ändlösa. Vad är väl det, när varje och vareviga dag erbjuder mer av den varan i klimatförändringarnas tid.
Händerna tvättade, huset tomt, datorn kom på. En site hon gått med i, ett slags community. Kanske av mer sexuell art, men på ett sådant sätt att hon ändå kunde säga för sig själv hey jag visste inte det här är en dejtingsida! Över min döda kropp att jag skulle gå med i sån skit! Vill bara ha spridda konversationer med inspirerande och intressanta folk duvet? Samtidigt som tiden på communityt kanske ägnades mer åt att ögna hur folk såg ut, och att få en och annan kommentar om hur hon själv ser ut. Ytligt, fördummande, fånigt, var tankar hon skakade av sig när hon la upp bilder på sig. Inget avslöjande, för all del. Bara några nakna axlar, bara ben i fin solnedgång, en mage som hon målat krumelurer på, en topp med bröstvårtorna aningen för synliga men what the hell. Alldagliga och vanliga bilder som finnes i varje Facebook. Hon fick uppmärksamhet, några skrev, men då hon bodde avsides och inte hade nån ambition att träffa folk blev det i slutändan en känsla av en öde ö över alltihop. Kanske gillade hon inte att ge andra falska förhoppningar heller, vilket gjorde att flesta konversationer rann ut i sanden. Kanske var det även ett sätt att inte ge sig själv falska förhoppningar som hon inte gav sig särskilt hän, knappt ens halvhjärtat. Det var ju allt det var, bara en slags distanslek. En avlägsen skugga som går över en horisont som aldrig någon når. En presentation hade hon ens inte brytt sig om. När nån kommenterade att hon var oseriös, eller att hon förmodligen ens inte var en tjej, skrockade hon smått roat.
Så en dag skrev en gubbe till henne. Inget nytt. Vanligtvis bara ett knapptryck att klicka bort men hon hade ingen som skrev just då, så för att roa sig själv: Hur kan vi stå till tjänst min käre herre?
Några förutsägbara kommentarer om att han aldrig blivit kallad herre tidigare, jaja ögnade hon igenom svaret. Klickade på hans profil. Han var typen som inte visade sitt ansikte på sin profil. Några bilder på sin kropp, jahapp inget nytt på den fronten. Så såg hon i bakgrunden en husvagn hon kände igen. Fanimig! Tänkte hon som en kall ilning gick längs ryggen när hon kände igen sin granne. Tankarna himlade, borde jag skämmas? Men jag har ju inget att skämmas för, har inte alls lika utmanande bilder som andra och min profil eftersöker och avslöjar nada. Han vet vem jag är, han måste göra det. Men jag vet inte vem han är? En tanke. Hon frågade honom vart han bor. Stockholm fick hon som svar, det stämmer ju inte alls! Vem är det som spelar dum? Radera min profil eller blocka honom, tänkte hon medan konversationen hux flux byggdes på. Hon spelade med, kanske inte första gången hon spelar dum. Kommentarer om sitt utseende, jaja inget nytt. Men kanske lite mer intressant då det är en person som verkligen sett en och inte bara vinklar och vrår på foton från ens bästa sidor? Han vet hur tjock mina kinder egentligen ser ut. Han vet vilken röra till kråkbo mitt hår rymmer. Hur tjocka mina lår är. För stora fötter. Att den naturliga mörkheten kring mina ögonhålor får mig att se ut som en pundare om jag inte tar bilder i rätt sken. Hon fick komplimanger. Det betydde något. Inte liksom fula komplimanger, haha inte endast! Men även typ fina och som tilltalade henne. När hon skrev att hon är ett skogstroll så fick hon istället höra skogsälva. Ett rå vid en oas i Saharas långa torra vidder. Ord broderades ut. Fåniga ord. Fast kanske även fina. I smyg tittade hon mer på hans bilder. Hans väderslitna händer, överkropp som solbränts många somrar, han var inte typen med könsorgan men på en bild syntes hans pubeshår. Gross, eller lite lite lovely? Han visade intresse, det rådde det inget tvivel om. Hon var vanligtvis dålig på att avgöra sånt men här kändes det verkligen som alla system var på och alla signaler lyste grönt. De ikryssade fälten på hans profil avslöjade att han var ensamstående, inte intresserad av förhållande. Han skrev något om att han var intresserad av dig som person. Och dina talanger. Allting du kan göra, som jag ser i ditt galleri. Du har talang. Ah fint, lite grann som en helkroppsmassage av sinnet tänkte hon. Kan du visa mer? Av min kropp? Nej fan är inte typen som pinuppar mig, särskilt för jävla farbröder! De hade funnit en ton som passade dom båda. Nämen kära du menar inte din tipp topp kropp, den vet jag redan är kalas, tänkte på din konst? Aha visst vad vill du se eller ah gillar du den här? Ord byttes. Samtalsämnen berördes. Dina ögonbryn är perfektion. Äh de tofsarna? Vissa gillar håriga. Jag är inte hårig! Visste inte du var så porrig. Alltså jag rakar mig inte, tycker sånt ser fånigt och könlöst ut, säger bara att jag inte är hårig. Alltså pratar vi om min fitta nu hann hon tänka himlande. Hon kände sig emellanåt lite klumpig och seg, och anade att han lekte med henne. Trots det, fin konversation. Sen raderade hon sin profil och bestämde sig för att inte låtsas sig om nåt.
Nästa sommardag startade ungefär likadant. Brorsan pyste, hon målade, grannen kom ut. Så ynkligt av mig att dra mig undan, nä fan det här blir det ändring på här och nu. Ska spela så oberörd som möjligt. När allt kommer omkring, vad anat val, annars kommer han ana att jag vet det var han. Hon satte på sig solglasögon och ögnade honom i ögonvrån. Han hade ett par korta shorts, typiskt äldre att ha så små shorts. Om han var närmare mig skulle jag se hans pubishår så låga de där shortsen är. Så när han hade ryggen vänd mot henne fick hon för sig att dra ned sina egna badshorts så mycket att hennes pubishår syntes. Alltså de skulle ju inte synas på avstånd, kanske mest som en dare med sig själv. Varför får jag för mig såna här saker ibland undrade hon medan hon blundade. Ögonen öppna, och då stod han där. Med blicken just där hennes pubishår skymtade. Genast upp i sittande position, eh hej? Han stod nu i motljus så hon fick kisa. Hon sänkte blicken och såg rakt in i hans skrev. Jösses de där shortsen avslöjade mycket! En blick åt sidan.
Ja hej jag undrar om din pappa är hemma?
En nej, inte alls, de är på semester veckan ut. Sa hon vajande med armen som för att visa hur folk reser? Åh så töntig rörelse tänkte hon, försökte vända runt armen på ett sätt som om det var avsiktligt att rörelsen skulle gå men allt kändes så himla kantigt och konstlat.
Jaha då får jag väl fråga dig om hjälp, kan du hålla en presenning över båten?
En nej? Eller jaha. Jo. Hm ja visst.
Hon anade att han log åt henne. Hon gillade det inte riktigt och ställde sig genast upp och tågade på mot hans båt, för att typ visa att hon inte alls var så himla förslagen.
Han grejade och räckte henne presenningar, håll i den här.
Ok?
Han grejade mer medan hon stod med armarna rakt uppåt. Fan varför drog jag inte upp badshortsen. Dubbel fan varför hade jag inte på mig några trosor under. Jävla dubbla lager! Han fick henne töja och hoppa och räcka presenningen, och för varje rörelse kunde hon känna hur badshortsen drogs neråt. Hon kunde inte släppa presenningen. Ju mer de gled över hennes rumpa upplevde hon som om det var ett grep som slant ur hennes händer. En kontroll som tappades. Hon mötte hans blick. Han log. Log han åt mig, log han åt inget särskilt, log han för han tyckte jag gjorde bort mig?
Vänta jag kommer över till din sida. Just då tappade hon dom. När han kom runt stod hon med rumpan bar och höll i hårt i presenningen.
Jaså du, behöver du hjälp med de där?
Eh hm ah, han placerade sig bakom. Trodde han skulle ta tag i presenningen men knäppte istället upp bhn bakifrån. Vände huvudet halvt bakåt och möttes av en kyss. Händer som letade sig över kroppen. Vad kan jag göra? Hålla i presenningen? Åt helvete med den! Släppte den, vände runt och mötte hans famn. Tuttar, kuk, fitta, knulla. Han hade tagit av sina shorts. Han var stor. Han var fin. Han ledde vägen. Hon fick suga. Han varsamt smekte hennes hår. Det var varmt. Allt var varmt. Olidligt varmt. Hon smekte sitt sköte. Stekte? Han vill ha mig, han vill verkligen ha mig. Bryr mig inte om nåt. Inte ett jävla dugg. Förutom hans lem i min mun, kanske det. Bryr mig om hans kuk. Våt och svettig, inga fler hinder. Så fort vi både stod upp; hans organ letade sig till mitt. Mot vårt träd, där gungan hänger kvar som jag gungade som liten. Blir nu knullad som en stor liten flicka mot det trädet. En björk. Han kom så fort. Besviken? Då han inte längre höll henne uppe så gled hon ned. Frågan. Är du min resten av veckan? Undvek frågan genom att börja suga hans kuk igen.
Fler noveller av samma författare
