Hård tukt lönar sig.
Författare: dressyrpiska Datum: 2020-09-23 17:41:42
E-post: tuktas.ordentligt@gmail.com
Kategori: Bdsm
Läst:
23 892 gånger
Betyg: 2.2 (6 röster)
- Hård dominans, BDSM med kvinnan som top -
Hennes ögon glimmade likt svarta glaspärlor i det svaga ljuset från den nakna glödlampan i taket. Jag undrade kort vad hon hade för färg på dom eftersom de såg så svarta ut. Förmodligen åt det bruna hållet eftersom det halvlånga håret, uppsatt i en stram hästsvans verkade ligga mellan mörkbrunt och svart, men med en och annan strimma av grått i.
Mina bakbundna armar kändes som de började domna i de tätt sittande handkolvarna. Men remmen som höll fast dom bakom ryggen på den slitna köksstolen satt så tajt att det inte fanns mycket utrymme för att ändra ställning.
Toppen på det svarta slitna ridspöet smekte mitt ansikte. En skarp doft av stall letade sig in i mina näsborrar, innan hon tog ett steg åt sidan och lät det vina genom luften och slå ned på mina redan så uppiskade lår, med ett smällande läte.
Smärtan exploderade i mitt inre och min kropp reagerade okontrollerat i kramper.
Camilla studerade mig med de där svarta ögonen, sög lite eftertänksamt på sn underläpp innan spöet kom igen. Och igen. Och igen.
Någon kanske ställer sig frågan varför man utsätter sig för sådana där saker frivilligt? Ja och som i mitt fall även med motiverade kvinnan framför mig med en gåva i form av pengar hon snabbat rafsat åt sig då vi sågs. Det kan ju verka direkt korkat att betala för att få stryk.
Men mitt behov av att domineras, att besöka den där mörka platsen, inte bara i mitt egna sinne, utan minst lika mycket i den andras, ja den är så gammal och stark att jag inte kunde undvara den utan att känna mig halv.
Och medan en del klättrade i berg eller hoppade fallskärm, tog risker och utmanade sig själv, så gjorde jag detta.
Men det var heller inte helt lätt att hitta den som var intresserad av att göra den där resan in i mörkret med mig. Men Camilla, som hon sade sig heta, hade med en liten ekonomisk uppmuntran gått med på det.
Jag förstod redan nu att den uppmuntran mer var ett svepskäl - hon uppvisade väldigt tydligt att hon bar på både underliggande ilska och frustration som hon behövde få utlopp för.
Därför satt jag nu naken på en stol och lät mig tuktas till ödmjukhet i det skumt upplysta rummet.
De första minuterna vid vår träff hade varit en smula osäkra. Jag med min självklara ångestliknande känsla inför vad jag var på väg att ge mig in i, Camillas uttalade outtalade ovana.
Jag hade blivit insläppt via en sidodörr i huset där hon bodde och in i rummet en trappa ned där vi nu var. Ett rum som verkade fungera som förråd mer än något annat. Där fanns hyllor med lådor, några udda möbler, en ställning som bågnade under en massa kläder. Där fanns också en hylla med en massa skor, och i en hörna en sadel och diverse hästsaker som en grimma, ett par ridstövlar och kruka där det stått ett antal ridspön. Spön som hon plockade fram efter att ha beordrat av mig mina kläder och sedan bundit mig vid stolen där mitt på golvet.
Det här var spön hon förmodligen var väl förtrogen med, då det gällde att rida, men för att piska en naken man med tycktes det vara nytt. Hon testade sig fram med olika spön för att se hur de låg i handen och vilken effekt de hade på mig.
Hon verkade gilla ett litet längre allroundspö som var mycket smidigt och fått mig skrika högt flera gånger. Det var det spö hon nyss smekt mitt ansikte med och som doftade så starkt av stall.
Utöver det så fanns ett vitt dressyrspö. Men det verkade hon en smula avvaktande till. Kanske var det så att hon sett effekten av det, och ville vänta tills hon var mer varm i kläderna.
När det gällde kläderna, hade jag sagt att jag inte hade några förväntningar på hur hon skulle klä sig vid en träff. Jag bad henne helt enkelt ha det som hon kände sig bekväm i, eller vardagskläder.
Detta blev ett par slitna jeans, ett svart linne utan behå under, vilket fick hennes bröst att dansa i kapp med piskans rörelser.
På fötterna hade hon klivit i ett par enkla svarta korta boots med grov klack, förmodligen för att betonggolvet var lite kallt. Något som kändes tydligt mot mina nakna fotsulor.
Jag uppskattade henne till att vara runt 50-årsåldern, även om hon tidigare sagt 48. Hennes ansikte bar spår av livet och rynkor ned mellan hennes bröst var påtagliga i glödlampsljuset.
Det enda hon kan ha gjort med sitt utseende var den väldigt strama tofs hon satt upp sitt hår i. Den gav henne ett hårt och strikt utseende. Men kanske var det också så hon hade sin frisyr till vardags och inte ett försök i att se eller känna sig extra dominant i.
Händerna som greppade runt spöet hade mörkröda och halvlånga naglar. De var inte uppenbart inte lösnaglar utan sköt bara ut en bit utanför fingertopparna på hennes ganska smidiga fingrar.
I övrigt var hon smått mullig och kurvig. En mjuk kropp till ett hårt ansikte.
Gradvis började Camilla testa sig fram mellan hon utdelade rappen. Först kom de förnedrande orden, ”ditt djävla äckel, svin, hur kändes det där? smaka på den här, rätt åt dig”, rabblandes mellan rappen.
Det märktes tydligt att hon prövade ord för att göra sig bekväm med dessa. Ordet ”nolla” var tydligen något som kändes naturligt, för det återkom allt som oftast. Både ensamt och i hela meningar.
Hon spelade också medkänsla med ord som ”aj, åh, det där måste ha gjort ont, lille vän”, för att sedan skratta eller säga saker som ”rätt åt dig!”.
När hon bekantat sig med de orden började hon håna mig för min mage och kallade mig ”fetto”, även om jag förmodligen var smalare än henne. Men av smärtan och min lätt framåtlutande position så framhävdes mina trivselkilon vilket fick henne att understryka sina ord med att nypa hårt i magen och skratta rått åt mig.
Sedan kom örfilarna. Jag såg direkt att hon trivdes med just den typen av makt och att det höjde hennes aggressivitet ytterligare.
Senare kom förnedringen. Först i form av att hon spottade mig i ansiktet. Men då hon fick saliv på de egna handflatorna vid örfilandet så kom hon på att spotta mig direkt i munnen.
På min ”lista” hon fått tidigare hade jag skrivit saliv och inget mer. Att det skulle ned i min mun var helt klart en god idé enligt henne.
Då hon såg den rena förtvivlan i mitt ansikte, vid kombinationen av spott, hårda ord och örfilar, så glömde hon för en stund bort att piska mina lår. Det gjorde inte saker enklare, det var bara en annan mindre svidande men en mer omskakande smärta.
Känslan av att vara naken inför en främmande människa är rätt stark. Jag är inte blyg av mig, men det ger den där krampliknande känslan av oro i magen när man väl står där.
Minsta lilla vinddrag får huden att knottra sig och det kan vara nog för att kuken ska reagera på ett oönskat sätt.
Sedan när man känner händers beröring. Speciellt då från en person som inte är kärleksfull, får det att skjuta stötar genom kroppen.
Varje beröring är på något sätt unik. Ett par händer med mjuk hud och ett lätt handlag skapar kontrast av samma typ man kan se i en kvinna med blommig sommarklänning, men med en piska i handen.
Ett par rivigt, grova händer ger en känsla av distans, ungefär som att bli vidrörd av ett par handskar.
Grova händer ger en tyngd då den tar i en, eller ger en örfil. Medan smala smidiga fingrar tenderar snärta till, eller gräva sig in i ens kropp då den tar i en.
När Camillas hand smeker mina kinder nästan så där ömsint, för att sedan snärta till, så försöker jag ty mig till hennes handflator de få se kunder mellan slagen som uppstår.
Det är inte så att jag tror den kortvariga ömhet hon visar är på allvar, det ser jag tydligt på henne. Hon leker med mig och gillar det. Kattens lek med råttan.
Och trots att jag också vet det, så spelar jag med och visar ödmjukt hur jag uppskattar hennes hand. Det känns helt enkelt naturligt så, och hon tycks finna det en smula roligt.
Det verbala eskalerar, nu vill hon inte bara håna mig med hårda ord. Hon vill jag ska vara delaktig och förnedra mig själv.
”Du tycker om det här va?” Säger hon mer som ett påstående än som en fråga.
Självklart måste jag säga att jag gör det. Jag vet i och för sig inte om det är rätt svar. Men vad annat kan jag säga? Jag svarar med ett enkelt ”ja” eftersom jag antar det är fel att prata.
Hennes naglar gräver sig in i mina kinder, hon klämmer i hop munnen. ”Bra, då ska du tacka och be om mer, hädan efter”.
Hon ger mig en örfil.
”Tack så mycket, snälla ge mig mer”. Säger jag efter en kort återhämtning från den smärta och chock det ger att få en handflata hårt i ansiktet.
”Ge dig mer av vad då för något?” Undrar hon och slår till igen.
”Tack så mycket, snälla ge mig mera stryk”. Rabblar jag, rädd att inte vara till lags. Hon funderar en stund och verkar nöjd. Men provar för säkerhets skull ett antal örfilar till.
Camilla rörde sig allt säkrare. Inte så att hon varit direkt osäker innan. Men nu hade rörelserna, hennes hållning förändrats i takt med att hon levde sig in i det maktövertag hon fått. När hon vänt sig om och letat rätt på det långa dressyrspöt, fjädrade hon det lite i händerna. Böjde i hop det får att känna på dess spänst och kapacitet.
Hon stod en smula mer bredbent, utmanande, fötterna vinklade som hon hade riktigt högklackade skor på sig, och inte de där tämligen enkla stövletterna med bred klack.
Hon skjuter fram överdelen av kroppen på ett utmanande sätt, munnen är lätt öppen och hon andas tungt.
En klunk vin, ställer sedan ned glaset och i position. Spöet viner genom luften och slår ned på mina nakna och redan så sargade, ömma lår. Jag utstöter någon form av ljud, ett skrik, ett gurglande av smärta och hoppar till. Men så snabbt som möjligt rabblar jag de ord hon ville höra. ”Tack så mycken! Snälla ge mig mera stryk”
Hon höjer spöet igen och låter det vina med det där otäcka ljudet som bara dressyrspön kan ge. Ljudet som berättade om kommande smärta. Mycket smärta.
Och så höll vi på en god stund. Jag vet inte hur länge eller hur mycket hon gav mig. Allt i mitt inre var rent kaos. Smärta, skrik och hån.
Jag försökte vara henne till lags och rabbla den förnedrande ramsan om mera stryk, men i bland misslyckades jag göra det inom den tidsrymd hon själv ansåg som lämplig. Det gav till följd att hon hånade, skällde på mig.
Jag tror att även om jag lyckats, så hade hon säkert hittat något annat att reta sig på.
Hon gör också i bland små pausar för att ge mig en örfil, ta en ny klunk vin, eller inspektera mina lår som allt mer kom att likna något ur charkdisken. Dressyrspöet hade ovanpå det där redan röda och svullna gett ilsket mörkröda ränder med smalare och högre svullnader. Som svullnader i redan svullet kött. Hon petade med naglarna på blodansamlingarna där under, undersökte nyfiket och kom sedan att försöka träffa med spöet flera gånger där jag redan såg som värst ut.
”Gud vad varm jag blir”. Säger hon och slänger från sig spöet.
Det hade onekligen blivit varmare i rummet och det verkade inte finnas något fönster att öppna. Inget som riskerade att släppa ut mina skrik av smärta och hjälplöshet. Men heller inte släppa in någon svalka. Det var bara betongen under mina fötter som fortfarande kändes sval, annars glödde hela min kropp.
Camilla tog en klunk vin och närmade sig mig med glaset fortfarande i handen, hon sjunker ned gränsle över mina knän. Det grova jeanstyget repade mina ömma, sargade lår och tyngden fick mig att stöna högt. Det glimmar till i hennes svarta ögon, när hon ser att hon gjorde mig illa bara genom att sitta över mig.
”Tycker inte du också att det är varmt” Frågade hon. Jag svarade med ett enkelt ”ja”. Doften av hennes kropp, en svag parfym och ett stänk av färsk svett slog i mot mig. När hon talade kände jag hennes andedräkt fylld av rött vin. Hon lyfte händerna över huvudet, skjuter fram bysten.
”Här får du att göra rent” Säger on och vänder upp sin armhåla mot mitt ansikte.
Den luktar deodorant och just den där doften av färsk svett jag tidigare kännt. Jag förstår att hon slagit mig så hårt att det gjort henne rejält svettig. Hon är lätt orakad under armarna, någon veckas fjuniga hårväxt. Det glittrar i de små håren.
Smaken av henne är som förväntad. Besk och sträv från deodoranten och en distinkt smak av salt. Jag föredrog det salta.
Med ett kuttrande ljud som jet inte vet kom från att hon är kittlig, att hon skrattade eller njöt, satte hon nästa armhåla mot min mun för att slickas ren.
Hennes närhet är bedövande. Dofter, smaker, tyngden och inte minst värmen från hennes hud. En hud som varje gång den kommer mot min, häftar lätt i varandra som hud gör när den är lätt fuktig av svett. Precis som det oftast gör då man älskar med någon.
Älskar tänker jag? Om en kärleksstund är att älska, vad är då detta, att hata? Hatar vi just nu med varandra?
Camilla reser sig upp igen och jag fylls av både lättnad och ett stänk av saknad. Hon ser ned på mig och säger ”Gå ingen stans”, så ler hon och knäpper mig hårt med pekfingret över näsan. Hon skrattar till för sig själv över tilltaget, sedan försvinner hon ut genom dörren som ledde till trappan vi kom ned igenom.
Jag får en stund på mig att tänka och känna efter i min ensamhet. Jag börjar med att försöka känna av kroppen och uppskatta hur stor åverkan hon gjort. Viktigast är ansiktet där örfilar kan ta snett och man får en fläskläpp eller så, om man har otur. Men här är det främst kinderna som fått ta emot. Bra tänker jag… lite röda kinder är sällan något problem.
Jag går vidare och känner om händer och fötter har domnat oroväckande mycket av mina fängsel. Men det tycks vara okej. Kvar är då låren som i nuläget är en sorglig syn av uppiskad hud. Det blir inget badhus för mig på några veckor.
Min blick börjar vandra runt om i rummet, samtidigt som jag lyssnar intensivt efter steg i trappan utanför.
Mitt fram i mitt synfällt står de där udda möblerna. Två fåtöljer som inte hör i hop, en brun, en grå. Både lite för bulliga för att vara moderna i dag.
Där i mellan finns ett mindre bord där Camillas urdruckna vinglas står.
På högra sidan är det mest hyllor med lådor i prydlig ordning. De bär inskriptioner som ”vinterkläder, jul, häst”, och så vidare.
På den andra sidan står hyllan med skor på. Rader av skor i olika modell. Mycket verkar vara av typen korta skinnboots liknande de hon har på sig. Men där finns även sneakers, pumps, högklackade stövlar, och vad som ser ut vara ballerinaskor. Ett par ridstövlar i klassisk modell och ett par jodpuhr står där också.
Lite längre bort på gränsen för vad mitt synfält kunde uppnå, är det lite mer röra med köksstolar, säckar och annat.
Min blick vandrar till krukan med ridspöna. Jag undrar lite om hon fortfarande rider eller om det är en numera nedlagd hobby. Men om… kommer hon då tänka tillbaks på det här när hon ser spöet i sin hand då hon är ute och rider? Jag hoppas på det. Att det här ska ge henne och berika henne så mycket att det blir något att se tillbaks på senare. Att jag inte lider förgäves.
Sedan hörs stegen i trappan och jag fäller ödmjukt min blick i golvet.
När Camilla kommer åter, har hon en öppnad flaska vin i ena handen, och en påse med ett innehåll jag försöker skymta, i den andra. Hon slår raskt upp ett glas åt sig och tar en klunk medan hon synar mig. Jag sitter orörlig med sänkt blick för att inte reta henne. Sedan vänder hon sig mot krukan med spöna och börjar plocka. Inom mig sväller paniken. Jag känner att jag inte klarar mer av spö över låren… Även om jag vet att det är en konstig tanke eftersom det inte finns något som egentligen har att göra med att ”klara”: Det gör bara allt mer ont och man blir allt mer tuktad. Till slut gråter man som ett barn eller svimmar. Men klarar det gör man ju.
Jag hör mig själv säga ”snälla, inte mer, snälla”. Först helt lågt sedan när hon fått tag på ett spö allt högre. Jag ser hennes irritation växer, men jag kan inte stoppa rädslan nu.
”Snälla, snälla, babblar jag” Sedan faller rappen.
Det är ett konstigt spö. Det ser gammalt ut, nästan från 70-talet och är knallgult. Knappast speciellt sexigt, men väl så effektivt. Spöet tycks helt felbalanserat där det går från att vara tjock vid handtaget till att smalna av, och sedan bli tjockare igen frammåt toppen. Det ger en snärt från helvetet. Och själva flärpen som ska skydda framtill är sedan länge borta och gasfiber tittar fram. Det är den där toppen som är djävulsk.
Hon stannar upp, sätter spöet under hakan på mig. ”Fel ramsa va? Vad är det du ska säga?” Väser hon fram.
Jag tar ett djupt andetag och tar emot nästa slag. ”Tack så mycket, snälla ge mig mera stryk”, väser jag fram i en röd dimma av ren smärta.
”Du ska fan pryglas som en hund” skriker hon. Sedan ändrar hon sig. ”Nej, det är klart, en hund skulle jag aldrig slå så här. Bara ett svin som du”.
Sedan blir hon lite tankfull, trycker in spöet på tvären i min mun och fräser ”Håll”. Sedan börjar hon rota i gömmorna bakom min rygg.
”Här ska vi se” Hör jag henne belåtet säga. När hon kommer tillbaks in i mitt synfält håller hon i ett koppel och ett halsband i grovt svart läder. Hon ler belåtet över sin uppfinningsrikedom, eller vad den nu kommer göra med mig.
Hennes flinka fingrar pillar upp halsbandet och hon fäster det runt min hals. Måste varit en stor hund som burit det, tänker jag. Men hon får ändå svårt att dra åt som hon vill. Det doftar fortfarande läder och jycke om det.
Hon ger mig en hård örfil. ”Slappna av för helvete” beordrar hon. Jag försöker slappna av och hon får halsbandet att skära in ordentligt innan hon får spärren på plats och min panik börjar kännas igen. Jag får andas ryckvis då halsbandet nästan är på väg att kväva mig.
Hon lindar kopplet runt sin hand och drar mig uppåt så jag hamnar i ett skruvstäd, sedan fäster hon sina ögon i mina och väser ”Nu börjar det likna något”.
Nu har hon glömt spöet och är åter på örfilarna. ”Tack snälla, ge mig mera stryk”, babblar jag så fort jag bara kan. För hennes handflator viner intensivt och får mina kinder att glöda av smärta och skam. Och plötsligt får hon för sig något nytt.
”Sluta stirra på mina bröst ditt jävla äckel. Respektera mig och se mig i ögonen, nu när jag är snäll nog att försöka lära dig något”. Fräser hon
Att jag inte gjort det är så klart av ödmjukhet, men också för att det är på gränsen till omöjligt att fästa blicken då paniken bubblar där i ens inre.
Jag hade inte medvetet tittat på hennes tuttar, men insåg nu efteråt att det säkert var en vacker syn att se hur de stora tunga sakerna hoppade runt där inne under det enkla linnet.
Att tvinga sitt ”offer” att se en in i ögonen är kanske det starkaste tecknet på att man har makt, och här hade jag inte mycket till val, utan höjde min blick och tittade in i de svarta blanka ögonen. Där finns inget spår av empati eller välvilja, hon har gått in i rollen helt. Munnen är hårt i hopknipt, men om det var av ilska eller för att hon höll på att samla upp ny saliv viste jag inte. Kanske båda.
Handen ven genom luften igen. ”Tack så mycket” Ge mig mera stryk”. Nytt slag, och åter babblade jag fram min förnedrande önskan om att bara få mer och mer av hennes behandling.
Smällarna som skakar om mitt inre i kombination med de mörka glansiga ögonen som hypnotiskt stirrar in i mina, gör mig yr
Vassa naglar klämmer sig åt om mina kinder, min mun öppnas. En munfull med seg saliv letar sig in i min privataste del. Jag tackar. Hennes överläpp kröks i ett överlägset flin.
Skor och stövlar. Få saker är väl så förknippat med dominans som dessa. Enligt mitt sätt att se på det, finns det tre kategorier kvinnor då det gäller denna sak.
Det finns dels de som bär skor, stövlar, även om det i sak inte behövs vid dominansen, just för att de känner sig snygga i dom, eller att det ger en känsla av makt. Det är oftast skor som är sexiga och inte sällan med en hel del klack.
Den andra gruppen som ligger ganska nära den första, ser makt i att trampa på en, eller nonchalant slänga upp fötterna som om man var ett fotstöd. I kombination ska man ofta kyssa eller slicka för att visa sin underkastelse.
Sedan finns det en tredje grupp, där makten ligger i förnedringen. Där är utseendet på skon inte så viktig, utan där handlar det mer om att den undergivnas tunga ska möta sulans smuts. En signal om den undergivnas låga värde.
Camilla var av den sista gruppen. Hon såg helt enkelt ingen anledning i att ens ta på sig skorna som skulle slickas, utan sträckte sig bara mot hyllan med skor och stövlar för att greppa ett par. Vissa tittade hon på och valde bort. De var förmodligen för rena. Men då hon slutligen hittade ett par så satte hon dessa helt sonika mot min utsträckta tunga och gned av dom. I bland med hjälp av hennes egna saliv som smörjmedel.
Under en stund mötte min tunga sulorna på sneakers, höga stövlar, låga boots, ballerinaskor och sandaler. Jag försökte undvika att se vad jag slickade i mig. Då kändes det inte så jobbigt. Men jag kände på strukturen att det var damm, smuts och sandpartiklar. Smaken var i bland salt då det inte var länge sedan trottoarer och vägar var fyllda med snömodd och is som saltats. Men också smaken från gummi, eller plast, som i regel var lite besk. Även en doft av skinn mötte mina näsborrar ibland.
Undan för undan tar hon allt mer i mig.
I början ville hon ha distans. Men nu kommer munnen allt närmare min då hon spottar. Som om hon är på väg att kyssa mig. Men bara nästan.
Och ideligen känner jag tyget från hennes jeans mot min egna nakna kropp. Hennes händer gör utflykter över mig och min hud. Stryker över de såriga låren, klämmer i hop mina kinder, knäpper mig på näsan.
Så när jag plötsligt har hennes fingrar i min mun, blir jag inte förvånad. En hand som försöker komma långt in och river och sliter. Det smakar strävt och salt med hennes hud mot min tunga.
Med lite våld är hon nästan nere i min hals och kräkreflexerna sätter in. Jag får en hård örfil med uppmaningen att skärpa mig. Jag hinner inte tacka innan handen är inne igen.
”Varför tackar du inte?” Rösten är hög och gäll. Hon slår mig igen.
”Tack så myc…” är allt jag hinner säga, så är fingrarna där igen. Hon upprepar det flera gånger med en allt jämt stigande irritation. Men varje gång jag försökte vara henne tillags så kom fingrarna in i mig.
Hon greppar vinglaset med sin egna hand och stryker av saliven från handen på min T-shirt som ligger där på golvet. Utstuderat gränslar hon mig igen. Camilla ler och ser på mig. Det korta avståndet gör att jag känner av hennes tunga vindoftande andedräkt mot min kind. Jag njuter och skräms av närheten.
En kort stund får jag andas ut, då hon störs av ett sms. Jag försöker skaka mig ur tunnelseendet, men endorfinerna har sedan länge tagit slut smärtor från alla delar av kroppen skriker på min uppmärksamhet.
Det intensiva örfilandet har också fått mig ur fattning, och nu är jag så öm och sårig både fysiskt och psykisk att rädslan börjar byggas upp på allvar. Jag vet att jag inte tål så mycket mer utan är mycket nära min brytpunkt.
Sedan lägger hon ifrån sig mobilen och vänder sig bort. Nu är det något nytt på gång. När hon vänder sig om har hon en löskuk i handen. Den är svart och har ett naturellt utseende med ådror och förhud.
Dess blanka ollon leker över mina läppar. Fuktar den med saliv. Den glider långsamt in med toppen före. Hon leker med den mot mina läppar innan hon resolut trycker in den djupt in i mig. Panik och kräkreflexer exploderar.
Hon ger mig en rejäl omgång med den innan hon drar ut den. Jag flämtar och försöker få återfå kontroll. Det åtspända hundhalsbandet kväver mig nästan när halsmusklerna fått jobba på allvar.
Saliv rinner med för hakan.
”Det är ju så här ni män brukar vilja göra med oss kvinnor. Visst är det mysigt?”. Hon lägger huvudet lite på sned och kisar på mig.
Jag är precis på gång att köra någon sådan där ramsa med tack så mycket, hon velat ha tidigare. Men sedan fortsätter hon.
”Förstod nästan att det inte skulle vara så roligt va. Men du brukar behandla kvinnor så här, eller hur?”
Jag funderade på om jag skulle försöka säga nej och att jag inte alls brukade göra det. Det var ju ändå sanningen. Eller ge henne de ord hon ville höra mig säga. Men risken var att hon bara skulle göra mig illa till hon fick det hon ville var påtaglig.
”Ja!” Kraxade jag med onda aningar i mitt kaotiska inre.
Direkt där efter gav hon sig på mig igen. Paniken i mig fick mig att vrida mig, men hennes händer är starka och fick kuken precis där hon ville ha den.
”Spjärna inte emot”. Fräste hon och ger mig ett par rejäla örfilar. Nu var jag en sörja av saliv, snor och tårar. Underläppen darrar. Jag känner mig fördärvlig. Ny omgång av kuken. Jag kämpar med att få luft.
”Visst är det bra att jag tar mig tid att lära dig hur det är att få kuk i halsen?”
Jag försökte vara snabb, men det räckte inte utan örfilen kom vinande. ”Ja, tack så mycket för att du lär mig”. Pressade jag fram.
Vi höll på så där länge, en ren evighet kändes det som. Men över tid blev hon lite lättare på hand, varpå jag kunde visa mig mer lydig och ta kuken lite mer ödmjukt.
Hon ställer sig bakom mig och drar huvudet bakåt och fortsätter. Hennes ena arm om min hals. Huden bränner mot min. Brösten omsluter mjukt mitt huvud och nacke.
Vi var så tajt omslingrade att hon utan problem kan sätta upp en fot på mitt ömma lår och pressa in klacken. Jag var glad att det inte var en smal stilettklack för då hade jag gått sönder helt. Men den grova klacken räckte gott i mitt pryglade kött.
Hon lät behandlingen klinga av en smula.
”Be om kuk, säg att du vill ha kuk. Hennes röst var förrädiskt len och hon gned toppen på den svarta över min mun. Det fanns gott om smörjmedel, för saliv, snor och tårar hade nu letat sig ned för hakan och till brösten. Hon hjälpte till med en egen spottloska som jag snabbt fångade upp med min mun. En glimt av gillande i hennes annars så hårda ögon.
”Snälla ge mig kuk!” Nästan utropade jag, samtidigt som jag tydde mig instinktivt till den hårda saken som plågat mig så svårt redan.
En tidsrymd förflyter av böner efter kuk varvat med hårdhänt penetration.
”Gillar du fitta också?” Undrade hon? Hon snärtar av saliv från dildon mot golvet i en snabb rhandörelse.
”Ja, jag gillar fitta!”. Svarade jag och undrade vad nästa steg kunde vara. Skulle det äntligen börja gå mot slut och jag skulle tillfredsställa henne? Jag hoppades så. Jag hade fått mer än nog.
Men så var det inte. Hon hade tidigare haft med en påse då hon hämtat vin, och där tog hon upp något tygliknande. Hon vecklade upp det och visade fram två par trosor som såg ordentligt använda ut. Hon flinade och trädde den ena över handen så grenen med fläcken från hennes flytningar kom över hennes handrygg.
Hon tog vinglaset i ena handen och satte den andra mot min mun. Doften av fitta slog upp mina näsborrar.
”Slicka. De ska vara som nytvättade om ett par minuter. Annars blir det mer stryk.” Säger hon. Genast när hon sa det förstod jag att det skulle bli mera smärta, hur duktig jag än var.
Jag började slicka som besatt i förhoppning om att slippa mera av piskan eller handflatan. Men inte.
Nu spänner hon loss mina ben från stolen och knuffar ned mig på golvet. Men bara för att åter göra mig hjälplös.
Hon verkade ha funderat ut det bra. För utan att direkt tveka så har hon ur en av alla kartonger grävt fram en lång lina, som jag snart förstår är ett sådant där hundkoppel man har när man tränar spårning. Ett par tre meter långt men med ett sedvanligt clip att fästa i halsbandet. Men här fäster hon det i stället i kedjan mellan handkolvarna som jag fortfarande hade fjättrade bakom ryggen.
Innan hon fortsätter så stoppar hon in ännu ett par trosor i min mun och ser till att fläcken ligger mot min tunga. ”Det är bäst för dig att det är rent och snyggt, när jag är färdig med dig. Annars jävlar!”.
Hon kastar sedan repet över ett rör som går uppe vid taket och började sträcka det hårdhänt tills mina armar pekade nästan rakt upp och placerar i en mycket utsatt och smärtsam position. Rumpa ut, huvudet djupt ned och armarna i sträck.
Hon hänger sig i repet och sträcker på det lite extra, och jag släpper ifrån mig ett gnyende av smärta och obehag. Sedan gör hon fast det i dörrhandtaget bredvid med en snabb med effektiv knop.
Nu fanns det inget utrymme för distraktioner, som tidigare när jag satt på stolen. Inte heller blev det en lek med ord, då min mun i, i alla fall till viss del, var tystad med hennes trosor.
I stället exploderade mitt inre i en rödglödgad smärta från åtskilliga rapp med ridspön. Det pulserade rött och svart inför ögonen.
Den där såriga men bultande smärtan som kommer sig av att kroppen hade slut på endorfiner som ger någon form av lindring.
Jag tror man upplever smärta olika. Men för mig var just den där typen av smärta på något sätt oren och smutsig.
Det fanns inget av den lite charmiga känsla som man i bland kan känna då endorfinet pumpar genom hjärnan. Här blev ensamheten och förtvivlan så mycket större, och varje sak som kunde uppfattas som orättvis förstärks och gör mig extra ynklig.
Jag uppfattade knappt längre de enskilda rappen, utan allt kom att flyta i hop. Mitt tunnelseende blev allt smalare. Min syn var också kraftigt begränsad av hur jag var bunden när mot väggen.
Som i en dimma kan jag se fötter och ben, hur de rör sig likt ett rovdjur där bakom mig, hur de tar sats innan en ny våg av brännande smärta fortplantade sig genom min kropp.
Sedan var det plötsligt över. Repet lossas och jag faller i hop i en hög på golvet. Kände stålet som omslöt mina handleder avlägsnas. Blodet strömmar ut i mina domnande händer.
En god stund sitter jag bara där på det hårda, kalla golvet och är ynklig. Sedan börjar jag långsamt vidga blicken och snegla bort mot det håll där Camilla borde befinna sig.
Hon satt i en av fåtöljerna, bredbent och framåtlutad med armbågarna vilande mot knäna. Båda händerna kupade runt vinglaset och hon stirrande frånvarande på mig. Ansiktet var glansigt av ansträngning.
Jag samlar i hop mig och kryper bort mot henne i en ödmjuk hundlik gest. Även om jag var livrädd för vad hon kunde hitta på, så var min enda möjlighet att visa underkastelse till den grad att hon äntligen blev nöjd. Om hon kunde bli nöjd. Kanske var hennes mål bara att göra mig så illa som möjligt.
Smärtan gör sig åter påmind då jag placerar mig på knä framför henne. Det både stramar i låren och bultar från de nypiskade bakre delarna. Men jag kommer på plats helt nära intill henne. Låter axlarna sjunkna ned i en ödmjuk, uppgiven hållning och sänker blicken mot golvet. I ögonvrån kunde jag se benen som nästan omsluter mig, och hennes händer som håller i vinglaset.
Händerna skälver lätt runt glaset. Om det var av ilska, upphetsning eller att hon nu var kåt av den makt hon hade, var svårt att avgöra.
Ett par varma fingrar stryker mig över huvudet som om jag är en hund, sedan försvinner de ned i ett grepp om min haka. Greppet var fast, men inte lika utstuderat hårt som tidigare.
Vår ögon möts och jag kände att jag inte kan hålla igen. Gråten bubblar upp inom mig igen. Först fylls ögonen med tårar, sedan började mina läppar darra och jag skakas på nytt av den gråt som tidigare varit starkast vid det senaste omgången med stryk.
”Förlåt, förlåt”. Kvider jag och lägger instinktivt min kind mot hennes hand. Kind mot den handflata precis som vid örfilarna, men här i en gest av total underkastelse där jag tydligt visade att jag accepterade mitt värde.
Vad jag bad om förlåtelse för var oklart. Men det var de enda ord som kom över mig. Och känslan av att visa på, att jag gett upp helt inför hennes kraft var stark och viktig att visa på.
Naglarna gräver i munnen och hon fick fatt på trosorna som nu var våta av mitt saliv. Det var rätt svårt att avgöra om jag faktiskt lyckats rengöra dom, eller om det mer löst upp sig av saliv och skrik. Sakta avtar mina tårar.
Vi sitter så en stund. Hon lägger upp benen över mina axlar som om jag var en fotpall, medan hon begrundade några saker på telefonen och tar någon klunk vin.
Sedan drar hon sig till mig och klappar mig lite som jag var en hund, innan hon ställer sig upp framför mig.
Camilla knäpper upp bältet sakta och utstuderat. Det var hennes tempo som gällde. Sedan byxknappen och där efter gylfen. Den vita, mjuka huden på magen blottas och jag kunde se avtrycket från jeansen i huden. Kanten på ett par svarta trosor sticker upp.
Hon börjar dra av sig byxorna. Sakta.
Det fanns inget sensuellt i avklädningen. De var mer som hon skulle klä om sig, eller gå på toaletten. Det fanns helt enkelt ingen anledning att vara sexig, inbjudande eller kvinnlig. Jag var ett ”det”, ett redskap för hennes kommande njutning. Inget annat.
Trosorna åkte av och hon sätter sig ned och slänger ogenerat upp ena benet över stolskarmen. Det finns inget att vara blyg över. Jag var så tillintetgjort en människa kunde vara.
Hon klappar sig högljutt över fittan, ”jobba” säger hon förnöjt och sluter ögonen.
Jag närmade mig långsamt in mellan låren. Värmen av hennes kropp hettade mot min nakna hud. Fittan var stor och svullen, med veckogammalt stubb. Hon hade inte förberett sig för att få oralsex. Antingen för att hon inte trodde sig vilja, eller medvetet för att jag inte var värd något sådan.
Det var blött och såsigt. Dofter och smak slår emot mig i det samma jag sätter tungan mot det kladdiga.
Under en kort stund är hon borta. Hon är så uppkåtad att det bara tar några minuter innan hennes orgasm. Hon vrider sig, klöser mig i huvudet och nacken och slår slutligen låren runt mitt ansikte och klämmer åt. Det slår lock för mina öron.
Hon slappnar långsamt av och jag börjar lapa försiktigt och hundlikt. Osäker om hon vill eller inte vill. Men jag har inte fått någon order om att sluta så jag jobbar försiktigt.
Strax efter är hon mera med. Tittar på mig när jag slickar, som om hon gillar det hon ser.
Hon knackar mig lätt på huvudet, hennes två fingrar pekar mot mina ögon, och gör sidan en gest mot hennes egna. Hon vill ha ögonkontakt medan jag slickar.
Jag makar mig till rätta för att komma i en sådan vinkel att jag näppeligen kan vara henne till lags med de båda kraven. Men det går. Och jag försöker visa den tillgivenhet jag känner i min sårade blick.
Camilla ser inte längre arg, irriterad eller heller road ut. Hennes ögon utrycker…jag får tänka en stund, men kommer fram till att det är förundran. Trots att hon rätt flinkt hanterat piska och örfilar, så minns jag nu att hon säger sig vara helt ovan vid dominans. Svårt att tro. Att slå på en bunden kropp, eller förnedra den är en sak. Men det är tydligt att den underkastelse hon får från mig, överraskar henne. Eller om det är det faktum att hon till fullo inser att jag kommer att ligga där och fokusera på hennes njutning precis så länge hon vill. Att det inte finns något att ta hänsyn till, utan bara för henne att ta för sig.
Orgasm nummer två tar lite mer tid, och blir rätt utdragen. Kanske går det dubbelt för henne. Men hennes kramper och knipande med låren gör att jag har fullt upp att fortsätta bearbeta hennes känsliga punkter med tungan.
Sedan blir det en stunds paus. Hon andas tungt. Hon sätter mina händer mot sin kropp och visar hon vill bli smekt.
Jag låter mina fingertoppar glida över hennes mjuka hud helt fjäderlätt. Ovansidan och insidan av låren, upp mot ryggen och magen som bullar upp sig där över mig. Jag böjer mig fram och kysser låret försiktigt, men vågar inte leta mig in med fingrarna innan för tröjan hon fortfarande har på sig. Och uppenbart ser hon inte någon poäng i att bli smekt över de behålösa brösten som lagt sig där tillrätta under linnet.
Vi fortsätter så en stund innan hon på allvar slår upp ögonen och ser ned på mig med en lätt beslöjad blick. Hon reser sig halvt upp och drar upp mig i kopplet och synar mig. Framför allt då mina lår som börjat inta en svart nyans, men sedan längre in mellan. Foten, som numera bara har ett par vita strumpor på sig letar sig in mellan benen och lyfter upp min kuk. Det är första gången hon visat den det minsta intresse. Hon gnider med foten och den reagerar en aning.
En stund tidigare då jag slickade så var den tämligen styv. Den egna kåtheten är en förutsättning för att utsätta sig får sådant här, så jag hade varit ordentligt uppvärmd innan jag träffade henne, även om jag förstod att det inte skulle bli någon sex för mig.
Hon böjer sig fram och greppar kuken med handen. Den reagerar direkt och styvnar. Hon runkar den lite eftertänksamt och jag stönar. Camilla ler.
Händer tar tag i mina axlar och vänder mig om, och pressar sedan ned mig över sitt knä. Hon böjer sig fram och kan där få ett grepp om mitt stånd igen. Hon för in mitt ansikte vid sin armhåla, ”slicka”, säger hon.
Och medan hon runkar så slickar jag som tokig. Inte för att armhålan i sig får mig att tända, utan för att kombinationen gör det så sexigt och upphetsande. Hon ändrar ställning och strax där efter så kommer hennes mun mot min. Helt nära, men ingen kyss, jag gapar lätt och tar emot hennes saliv. Även det får det att rycka i kuken av upphetsning. Nu känns det inte så förnedrande, utan mer sensuellt.
Camilla jobbar så med mig en god stund. Men så fort jag är nära att komma, så släpper hon, för att sedan börja om igen. Och så håller vi på.
Men behandlingen av mig gör henne också upphetsad. Och strax så har hon kommenderat ned mig i en position att slicka igen, medan kuken nu står som ett spett, helt otillfredsställd.
Hon tar god tid på sig och min tunga är över allt. Hon markerar upphetsning då jag närmar mig hennes anal, men ger ingen respons på att vilja utveckla det. Jag fokuserar allt mer centralt på henne och en stund senare skakar hennes kropp i en ny orgasm
Camilla ställer sig upp och börjar klä på sig. Det är en sådan där tydlig signal att nu är det färdiglekt. Över. Att hon plågat mig nog, att hon fått sin njutning och att hon struntar helt i min.
Hennes trosor glider åter upp över hennes lår. Jag ser hon rycker till lite av det där kalla blöta som finns i dom. Jag måste gjort henne ordentligt våt redan innan oralsexet.
Jeansen dras upp, knappen knäpps och bältet är snart på plats. Hon drar på sig bootsen. ”Stick!” säger hon med neutral röst, som om det inte fanns någon laddning i situationen alls.
Men om hon förut var säker på sin sak, fanns det samma antydan av osäkerhet i hennes röst som hon haft de första minuterna i då vi börjat.
Och medan hon plockar i hop ridspön och vinglas får jag på mig kläderna snabbt. Hon ser sig om för att kolla ordningen, och blicken faller på mig som håller fram hundkopplet mot henne. Runt halsen har jag förmodligen en illröd rand efter hur den skurit in.
Hon tar emot det en smula eftertänksamt.
”Tack så mycket” Säger jag med låg röst, men högt nog för hon ska höra. Sedan smiter jag ut i natten. I bilen väntar de smärtstillande tabletterna som ska göra det en smula enklare att köra hem. Bara smärtan från rumpan mot bilens säte får det att skrika av ovilja inom mig.
Kommentera gärna! ;)
Fler noveller av samma författare
