Iakttagelser

---

---

Tystnad, ibland vindtjut. Minus. Januari. Stockholm. Måndag. 07:53. Solen har inte orkat upp riktigt ännu. Trots att jag för en gångs skull är ledig har jag stigit upp för att säkert hinna få en del uträttat innan det mörknar igen. Ihopsättning av en ny bokhylla och julpynt som ska in i förrådet väntar bland mycket annat. Men det faktum att dagen bara har börjat och att familjen just har sagt hejdå gör den så flexibel och full av möjligheter. Jag bestämmer mig för att inte stressa utan att bara vara för en stund innan jag verkligen måste sätta igång. Kanske göra något lite irrationellt, bara för att jag kan. Det blir så sällan nuförtiden. Trimmar skägget en smula, tar en snabb dusch och drar på mig morgonrocken. Bara morgonrocken, lätt knuten om min torkande kropp. Går ut i köket, gör en kopp kaffe som jag sedan bär med mig in i vardagsrummet.

Det ser ut att bli en gråmulen dag, den värsta sortens vintertristess. Stegar sakta fram till fönstret och blickar ut. Här och där ser jag människor skynda till sina hållplatser i kollektivtrafiken med jackkragarna högt uppdragna och armarna tätt svepta om sina frusna kroppar. De flesta stirrar rakt fram eller ner i backen. Vilket liv. Jag är själv snart 47 och mitt i arbetslivet, så jag vet ju precis vad jag slipper och hur gudomligt skönt det är, om så bara för en dag. Det är faktiskt något av en njutning att se alla andra ha det lite jävligt medan jag själv står här i stugvärmen fri och oklädd. För det är väl bara jag?

Sveper med blicken över kvarteret mittemot. Det är nedsläckt i de allra flesta fönstren av det vidsträckta fyravåningshuset, men inte riktigt alla. I ett fönster ser jag någon klä på sig i hallen för att snart släcka och försvinna ut bland de andra arbetsmyrorna på gatan. Jaha, där försvann den sista levande varelsen från mina hoods. Kanske lika bra tänker jag och förbereder för att veta av lite av det jag borde. Öppnar byggsatsen med Ikeahyllan EKET på golvet invid fönsterbrädet och det värmande elementet. Hyggligt händig som man ändå är känner jag att hyllan inte är någon utmaning att tala om, så jag donar med den lite i styrfart. Pausar då och då. Tar en klunk kaffe ur den gula koppen som min dotter målat åt mig i julklapp. Kikar ut igen. Grått, men inte fullt så mörkt som innan när några solstrålar nu äntligen börjar nå den rödputsade fasaden mittemot. Och tomt. Det rör sig visserligen lite i ett annat fönster nu också. Ett av de närmsta mittemot, bara 15-20 meter bort, där det verkar ha lyst lite ett tag. Så okej då, helt ensam i världen är jag kanske inte. Där ser man. Har inget bättre för mig och är nyfiken till naturen så varför låta bli att hålla kvar blicken där en aning för att se om det verkligen var någon där. Och i så fall vem. Eller var det bara ännu en som just försvann iväg till jobbet? Det verkar lugnt så det var nog inget. Dags att fortsätta. Men nja, man vet ju aldrig. Jo, efter att ha tittat till igen under ytterligare ett par sippar kaffe konstaterar jag att det faktiskt är någon där i lägenheten. Lite osäker på vem som bor där dock. Är det paret som har den där roliga lilla killen med trehjulingen, de som hänger ibland med familjen Lundkvist här bredvid? Jaja, intresseklubben antecknar, kör igång nu...

Men så är jag där igen. Kan inte undlåta mig. Japp, det är de som bor där, den mamman är det som är hemma, men bara hon. Och jag förstår varför det först var otydligt om någon alls fanns där, för uppenbarligen har hon varit i badrummet ett tag då hennes hår nu är hårt insvept i en handduk. Kroppen likaså, från armhålorna och nedåt. Vad trevligt, tänker jag, svältfödd på nya intryck efter alla år som sambo och familjefar. Hon verkar vara runt 30 eller strax över och två decimeter kortare än mig, vad vet jag, lite söt men ser ganska alldaglig ut och på sätt och vis inte särskilt sexig när hon är inlindad på det viset. Jag har mött henne ute förut och egentligen gillat bättre vad jag sett då. Men, ska jag vara ärlig gör den oväntade situationen henne mer spännande nu, alldeles privat, osminkad… och oklädd. Ju mer jag tittar desto vackrare och mer intressant blir hon där hon rör sig mellan väggspegeln och garderoben, tillräckligt nära för att jag ska kunna klä av henne badlakanet med blicken. Kommer jag få se nånting mer? Kommer hon dra för? Säkert känner hon sig inte betraktad en ledig vardag hemma på gott och ont. Därför kan jag inte sluta titta då jag känner mig som en fluga på hennes vägg och det får så sakteliga temperaturen att stiga i min kropp.

Möjligen blänkte det till i min kaffekopp eller var det något annat som fick henne att reagera? Jag ser henne titta åt mitt håll och frysa till. Eftersom jag står väl synlig i mitt fönster med en lampa tänd borde jag vara svår att missa om man riktar blicken hitåt. Mitt hjärta hoppar till lite. Det är inte förbjudet att titta på sin lättklädda granne, men så tänker jag också att om jag fortsätter titta och det INTE tas väl emot av henne kommer det bli jobbigt den dag vi möts här utanför igen. Man är ju den man är med sina grannar och hon känner ju Lundkvists och är sambo och förälder precis som jag. Jag väljer ändå att tolka hennes kroppsspråk som att hon gillar uppmärksamheten från mannen här på andra sidan och att titta tillbaka. Men också att hon som så många kvinnor känner sig osexiga utan smink och inte törs visa det riktigt då hon troligtvis ser samma risker som jag med att göra så med sin granne. Men det är en del i det som tänder mig. Eller så övertolkar jag bara hennes intresse. Hur som helst sprider sig pirret fortfarande i mig och jag bara står kvar.

Efter några riktigt långa sekunder märker jag besviket att hon går till sitt kök och fortsätter dona där med lite av varje. Blev jag ignorerad och avfärdad nu? Shit. Eller vill hon bara vinna lite tid för att bekanta sig vid den ovana situationen? Jag fortsätter med min ikeahylla, småskamsen och full av frågetecken, men jag håller ju till nära fönstret så jag kan fortfarande se henne ibland och försöka avläsa vad hon känner efter vårt blickutbyte. Uppmärksam som jag är noterar att hennes blick dras åt mitt håll från stund till annan. Så tänker jag:
- Äh vafan, när kommer den här dagen igen? Testar jag inte nästa steg nu kan jag förbli ovetande för alltid!
Jag går in i badrummet och kollar i spegeln så jag ser okej ut, ansad och fixad nog runt mitt kön och allmänt presentabel innanför och utanför morgonrocken och återvänder till mitt pyssel i vardagsrummet. Hon är kvar. Strax därefter låter jag rörelserna i bankandet och skruvandet med min möbel göra att jag "råkar" komma åt skärpet på min morgonrock. Den enkla knuten löser upp sig och rocken faller isär. Hela min ludna bringa och framsida till en bit nedanför magen blottläggs i ett svep. Jag ställer mig vid fönstret igen för att titta i möbelmanualen lite. Hon är kvar men tittar inte. Än. Det mesta av min kropp borde vara precis utom synhåll för den som tittar in nu. Inget jag åtgärdar, bara fortsätter med läsningen medan jag sneglar över mot min granne och jag känner hur min kuk hårdnar obönhörligt, alldeles utom synhåll för grannskapet.

Nu. Nu tittar hon hit igen, kvinnan på andra sidan. Effekten låter inte vänta på sig. Hon stannar upp och stirrar som av en ren reflex. Längre och tydligare än förra gången och med ett svårtytt ansiktsuttryck. Men så vaknar hon liksom till igen, fortsätter röja på diskbänken och försvinner sedan ut ur köket. Bort till ett tredje rum som är för mörkt och fördraget att se in i.
- Fan också, tänker jag. Hon vill inte, vågar inte. Min tydliga känsla är ju att hon tittat hit lite för länge för att det skulle vara annat än gillande blickar och jag på henne. Jag blir inte klok på det. Eller så är det bara någon sorts katt-och-råtta-lek detta. I det andra rummet kan jag knappt se vad hon gör, men hon verkar vara där i alla fall, så jag låtsas fortsätta obekymrat med mitt i väntan på att hon ska bli synlig igen. Men något måste hända snart. När hyllan blir klar och står på plats fylld med böcker borde jag dra iväg och göra något annat på min lista. Jag vill ha en anledning att stå kvar. Chansa en gång till.

Så länge jag kan minnas har jag älskat att gå omkring naken när jag är ensam hemma. Det är ju egentligen det mest naturliga i världen att göra även oavsett vad folk utanför anser. Så vad tusan väntar jag på? Jag låter min rock glida av axlarna i ett svep så att hela jag blir blottlagd. Hänger den på en stol och ser mot grannhuset igen. Min lem har hårdnat helt nu och bara den blivande bokhyllan kan skydda från att avslöja det för min fönsterflört. Eller så har hon redan sett, vem vet? Hon är osynlig igen. Men strax syns någonting röra sig lite vid fönsterkanten i det mörka rummet. Något vitt. Jag inser att det är handdukssvepningen om hennes nytvättade hår. Hon står alltså hukad dör. Och kikar tillbaka i tron att jag inte vet. Ja bannemej det är en liten kikare jag ser också, hon använder kikare! Tvekan har vänts till klarhet igen och min puls har aldrig ökat så snabbt. Med ett illa dolt leende skjuter jag undan bokhyllan från fönstret och börjar röra mig fritt i lägenheten, helt näck med mitt stånd fullt synligt. Det är svårt att hålla fingrarna borta från det när jag könner hur hon följer mig med blicken. Jag skulle kunna bli övertydlig mot henne och visa att jag vet. Men jag vill ändå ge min avvaktande granne en chans att framträda utan att hon måste känna sig ertappad med regelrätt smygtittande. Då dör det hela en tragisk död. Hur som helst här är jag, naken, avslöjad och väntar på hennes dom…

Efter någon minuts lång väntan med mitt hjärta bultande och kinderna blossande ser jag henne så komma ut i köket igen, fullt synlig. Mer bestämda steg och mindre tvekan i blicken nu. Redan på väg genom dörren drar hon sin handduk från håret och börjar torka det med den. Den här gången är det desto mer oblygt då hon ställer sig vid glasdörren mot balkongen, synlig i helfigur medan frottén arbetar i hennes våta lockar. Den andra handen vilar mellan hennes bröst, på kanten av den röda kroppshandduken. Jag utgår från att jag inte har något kvar att förlora i anseende längre så jag tar ytterligare ett initiativ. Mitt hus är av samma typ som hennes och har också helglasad balkongdörr till varje lägenhet. Jag går till min motsvarande dörr och ställer mig invid den, lätt lutad mot väggen, lika synlig som hon. Hon ser mig, jag är helt övertygad nu. Som en extra provokation trycker jag med fingrarna på mitt stånd och fjongar till det lite barnsligt lekfullt inför henne. Omedelbart signalerar hon med ett stort leende att hon ser mig och i samma ögonblick som hon får syn på hela min nakna kropp och den medelstora men kraftigt erigerade kuken släpper även hon på tyglarna, om än lite med ett lite generat vad-håller-jag-på-med-uttryck. Hårhandduken slänger hon åt sidan och efter en sekunds tvekan fattar hon också tag om sin kroppssvepning och befriar sig med ett ryck från badlakanet, vilket faller till golvet. Hon ställer sig lite i en här-är-jag-pose. ”Är du nöjd nu?” säger hennes leende nervös blick. Jag gapar lätt av förvåning och lycka av vad som sker, troligen nickar jag, jag vet inte riktigt. Hon är så vacker. Jag förstår om hon inte tycker själv att hon har den perfekta kroppen. Samhällets hårda ideal är annorlunda. Men precis som jag har hon en fin grundfysik, så hon har inget att skämmas för om inte jag har det. Nej hon var till och med en ganska fit idrottstjej som yngre, innan barn och sambokilon kom till, men jag älskar verkligen det jag ser här och nu. Och det så oerhört naturliga men privata i det hon bjuder mig på gör henne extremt het.

Nu står vi där, lika blottade som vi är uppmärksamma på varandra. Hon kortare, kvinnligare, yngre. Jag längre, manligare, äldre. Lika men ändå olika är vi i leken tillsammans och jag vill bara att tiden ska stanna. Men den gör inte det och vi måste ta vara på stunden. Innan någon pensionär i kvarteret ser oss och avbryter allt med att känna sig ofredad och ringa polisen får vi nog skärma av lite. Jag fixar med gardinen så att vinkeln kanske kan exkludera insyn från andra medan utsikten från just henne förblir total. Hon fattar vinken och gör motsvarande åtgärd med sina persienner och sin placering. Tillbaka till tittleken. Jag smeker min överkropp med fingrarna ner till mina spända lår och upp igen till min svullnade, proportionerliga penis medan jag tittar på hennes kvinnliga konturer - hennes tavänliga, inte alltför stora bröst med de pigga, styva vårtorna som jag anat redan innan handduken föll, de markerade höfterna, det nyansade könet och de små lekfulla händerna som vandrar över kroppen i synkade rörelser med mina. När vi imiterande vrider och vänder oss för att låta varandra se mer, avslöjas även våra ryggar och rumpor som verkar attrahera även de i det eskalerande ruset. Egentligen vill jag bara springa över och förenas med henne i vilt, ohämmat sex nu, men jag tolkar hennes signaler att detta är vad hon kan sträcka sig till idag för att göra det bästa av situationen. Jag står kvar med tung frustande andning - en kåthet jag inte upplevt på åratal, eller kanske någonsin. Hade jag stått kvar precis invid glasdörren hade rutan immat igen av mina andetag, men det får inte hända nu. Det finns bara en sak att göra. Jag ställer mig i halvprofil för att visa maximalt av mig för henne, smeker yvigt min kropp med vänster hand och börjar leka med min kuk för henne med den högra. Först bara fingertoppar längs undersidan av skaftet. Hon svarar med sina händer lekande över sin kropp. Den ena tar hand om hennes hårda bröstvårtor och den andra letar sig ner mellan benen och särar demonstrativt på blygdläpparna med två fingrar och visar hur rosa och glänsande hon är där. Det höjer min nivå av kåthet ytterligare ett snäpp och börjar dra förhuden rytmiskt, fram och tillbaka över det blanka röda ollonet. En åtgärd som verkar ge samma effekt på henne, varpå hon glider in med långfingret i springan och börjar gnida den halkiga, våta fittan i en likartad rytm. Hon rör sina höfter lätt i cirklar som om hon ville visa hur hon vill rida. Jag besvarar med att skjuta fram mina höfter och jucka mot mina handdrag.

Våra blickar möts med jämna mellanrum, nu med upphettningens allvar snarare än de leenden som inledde vår lek. Däremellan iakttar vi varandras kroppar fokuserat under flåsande, skamlös onani. Händerna arbetar frenetiskt, vi är fullständigt uppslukade av upphetsningen och släpper mer och mer av kontrollen. Plötsligt greppar hon en stol och sätter sig bakåtlutad på den, med fötterna upp mot balkongdörrens karmar för att komma åt bättre när hon för in ett finger, nej två fingrar i sig och börjar pulla, medan jag följer efter och sätter mig på en pinnstol och visar min kuk och mitt runkande ur samma vinkel, även jag bredbent men med fötterna i golvet. Jag stönar högt och iakttar hennes ljudande uttryck, som säkert hade hörts ända hit om dörrarna mellan balkongerna varit öppna. Så håller vi på, med olika varianter på samma tema, minut efter minut, hur länge och och hur många följsamma imitationer vi gör av varann minns jag inte. Kroppssmekningar, fngrar i mun, saliv på bröst och kön, lek med blygdläppar, pung, stjärtar och stjärtöppningar... you name it, vi har tappat verkligheten totalt och börjar använda våra som redskapsbodar för att överträffa varandra i påhittighet. Jag hämtar ett paket Lätta och smörjer upp min kuk glänsande hal och leker sedan med en iskuber över ollonet. Hon kontrar med att visa hur en morot och gurka direkt från kylen kan användas och till och med var man kan gömma sina sista fem körsbärstomater. Men inget är för evigt. Jag får börja ta pauser i runkandet för att inte komma. Från hennes min och kroppsspråk förstår jag att hon också börjar närma sig den oundvikliga orgasmen, vilken jag tror att jag signalerar tillbaka tydligt att jag är på väg mot jag med. Efter ytterligare en kort stunds intensivt onanerande är vi fullständigt på gränsen och jag upphör helt för att invänta henne. När hon också håller igen, skakande, flyttar jag ända intill fönstret och ger signalen med en slängkyss och tumme upp:
- Nu kör vi! Hon uppfattar signalen och ger klartecken att hon är med.

Jag ställer mig upp, tar tag i kuken, spänner mina muskler och släpper loss tsunamin när jag ser att hon börjar gnida sin klitta hårt och målinriktat och sekunderna senare dundrar orgasmen genom min kropp. Den måste vara en 11 i intensitet och säden sprutar med massivt tryck mot rutan och mer pumpar fortfarande ut efter att det första har runnit hela vägen ner till golvet. Trots chockvågen och mitt dova skrik behåller jag blicken fokuserad på kvinnan mittemot som försöker att inte heller blunda och missa något medan hennes kropp och ben darrar och munnen formas till ett ohämmat skrik när hon också kommer. Det är fullkomligt obetalbart att se och bli sedd av henne såhär, hela vägen in i mål. Tills orgasmerna och andfåddheten klingat av är ögonkontakten så gott som intakt. Allt är registrerat i minnet. Men efter en sista avslappnande suck är vi återigen bara två grannar som råkat få se varandra i ”fel situation”. Hyperventilering och fokus förbyts i generade fniss och ett lite skamset vad-var-det-som-hände-uttryck medan vi reser oss och ställer saker i ordning igen. Både hon och jag får gå och skölja av oss lite. Hon förblir naken ett bra tag medan hon gör sitt och jag gör precis likadant för att suga på ögongodiset så länge som möjligt. Ännu ett antal leenden och iakttagande blickar utbyts innan den oundvikliga vardagen kommer tillbaka och vi måste klä på oss och göra nytta. Snart är jag hemifrån och försöker fokusera på det som den här lediga måndagen var till för egentligen. Men tankarna återvänder hela tiden och får mig att småskratta för mig själv. Under loppet av drygt en halvtimme hade jag och denna anonyma småbarnsmamma gått från att vara ”bekanta främlingar” till att äga en absolut topphemlighet ihop och så länge ingen sett oss är jag ganska säker på att vi bevarar den väl. Och allt skedde utan att ha vidrört varandra eller ett ord sagts. Vem vet vad det blir härnäst, om det händer igen?

Det dröjer några dagar tills jag ser något livstecken från henne igen. Hon verkar medvetet hålla sig undan från fönstren åt mitt håll. Persiennerna är mer fördragna än vanligt. Förmodligen behöver hon smälta det här ett tag och det förstår jag, för jag är själv ganska omtumlad och reflekterar över det mycket. Man blir den man blir under kåthet, särskilt när man klickar men någon, samtidigt som man har sin fasad att vårda mot grannar och vänner. I det här fallet möttes dessa sidor av oss, där den ena fick vinna för en gångs skull. Och jag vill det ska göra det igen. Vi har mötts några gånger här utanför, antingen på avstånd eller när någon i familjerna varit med. Då har det varit tystnad och undvikande blickar oss emellan. Eller lite sådär tvetydigt, som när vi först fick syn på varandra den där dagen, men inget mer händer.

Tiden går. Våren närmar sig och ovanliga saker sker ute i världen. Det kinesiska viruset Covid-19 sprids går från epidemi till en hel pandemi. I många lönder, bland annat Sverige, leder det till som de flesta vet stängningar av skolor och arbetsplatser, vilket är unikt. Många tvingas jobba hemma om dagarna och i möjligaste mån hålla social distans till dem man lever närmast. Många vardagar ensam hemma kan det komma att bli. Men jag vet, det är inte bara jag. Skenet från flera andra laptops lyser snart i grannskapet. Särskilt en.
- Jobba isolerad här på obestämd tid, utan att kollegor att umgås med. Hur ska jag få dagarna att gå tänker jag, med ett illa dolt leende...

—-
Det här var min första story. Tyck gärna till!
Tack evelina_91 för att du tipsade mig om sidan och inspirerade till mitt skrivande.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Iakttagelser	Onani	4.7	18/5-20

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.