Ett lugn i stormen
Författare: zzzzaragon Datum: 2020-05-08 14:24:52
Kategori: Heterosex
Läst:
17 960 gånger
Betyg: 4 (13 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit
Jag älskar att vara ute i vildmarken. Från början höll jag mig till kända områden, men sen började jag ge mig längre och längre iväg. Det blev en sport för mig att bli avsläppt med min packning, mitt ute i ingenstans, och sen traska runt där ingen människa varit på decennier i några dagar, innan jag försökte ta mig mot civilisationen igen.
Det är så härligt utelämnande. Bara jag och naturen, vädret och djuren. Ingen plan, inga kartor (nåja, det har jag alltid med mig, om det blir nödfall), ingen mobiltelefon (batteri och täckning gör dem ändå nästan alltid obrukbara). Stormkök, vatten, sovhängmatta, ombyte, lite mat, ett par nödraketer, och sen får jag se vad som händer. Och så det viktigaste, jag slipper vara bland folk.
Men jag kanske började dra det lite långt. Ett par gånger när jag varit ute hade jag blivit överraskad av oväder (det blir mer spännande att INTE kolla väderprognoser först), och vilken kick det var! Först erkände jag inte det riktigt för mig själv, men jag började hålla lite koll på väderprognoserna och sökte mig till det värsta vädret. Som sagt. Jag drog det för långt. För den orkan jag gav mig ut i förra veckan, bör verkligen ingen människa vara ute i. Och just det triggade mig.
Jag såg till att bli avsläppt ett par dagar innan det skulle dra igång. Det var en kollega som släppte av mig. Jag hade förbundna ögon och hon körde runt i två timmar innan hon släppte av mig på en liten skogsväg. Jag vinkade när hon körde, men behöll ögonbindeln på några minuter till efter att hon kört, för att vara riktigt för mig själv. Sen gjorde jag som jag brukade. Vandrade rakt ut, levde på det skogen erbjöd (kompletterat med lite medtagen proviant), spände upp hängmattan mellan två träd och sov på nätterna, fortsatte dagen efter.
Till sist började ovädret dra igång. Jag ville orientera mig, försöka se mer av terrängen runt om för att förutspå var det skulle storma som värst. Men skogen var tät och det fanns inga öppna höjder där jag kunde få överblick. Så jag klättrade upp i ett träd. Lite för högt upp, i ett lite för klent träd, och det blåste lite för mycket. Kort historia kortare: Jag ramlade. Bröt inget, men stukade foten rejält. Jag kunde ta mig fram, men kraftigt begränsat. Jag skulle nog lyckas ta mig till civilisationen igen - Om jag överlevde orkanen.
Jag hittade en bra gran att ta skydd under för natten. På morgonen började jag ta mig vidare, men det är nästan lönlöst i en storm när man inte har en aning om vart man ska. Foten gjorde det jobbigt att ta sig fram och jag var utmattad och genomblöt på eftermiddagen. Och här nånstans börjar mitt minne bli grumligt. Jag vet att jag frös och att det blev mörkt, medan det kändes som att hela världen höll på att gå under runt mig. Träd föll, grenar flög, och två gånger hamnade jag i djup sank mark som gjorde mig ännu blötare och tröttare. Det sista jag minns är att jag sköt upp två nödraketer med ungefär 15 minuter mellan. Sen tuppade jag av.
Sen är det nästan som på film. Korta skymtar i minnet av en flimrande ficklampa som kom närmare. Bilder av att jag blev buren. Men jag vet inte hur mycket av de minnesbilderna som är konstruerade i efterhand.
Det första jag vet säkert är att jag vaknade upp i en stuga. Framför en sprakande brasa. Avklädd inpå underkläderna (allt annat hade väl varit genomvått), i en soffa under säkert tre-fyra filtar. Om det var mest för att jag fortfarande var utslagen av utmattning eller bara för att det var så mysigt vet jag inte, men jag låg kvar där länge utan att röra mig. Jag hörde någon fixa och skramla någonstans i stugan. Jag hörde stegen komma mot mig och vände mig mot ljuden. Och blev helt paralyserad. Mannen som kom mot mig med ett stort leende var det sexigaste jag nånsin sett.
Vi började prata, han frågade vad jag gjort i skogen, och jag berättade om min lilla hobby. Han skakade på huvudet och sa att det var farligt och dumt, men han lyckades inte helt dölja att han egentligen blev fascinerad av det jag berättade. Sen berättade han att han sett nödraketerna och sökt i en timme i stormen innan han fann mig och bar mig hela vägen till stugan. Jag frågade hur långt det var till närmsta by. Två veckor, svarade han, och jag förstod inte. Han förklarade att det inte fanns några vägar till hans stuga, utan att han blivit avsläppt av en helikopter för några dagar sen och att helikoptern skulle komma tillbaka först om två veckor. Han brukade göra så ibland, för att slippa vara bland folk.
Jag blev såklart lite chockad över faktumet att jag var strandad i denna stuga och funderade på vad det skulle innebära. Men jag var ledig en månad från mitt skift-jobb, och tragiskt nog var det nog ingen som skulle sakna mig förrän då. Så ganska snart gick chocken över. Jag hade såklart alternativet att vänta ut stormen och sen fortsätta min expedition själv, men två veckor i denna stugan med den här sexbomben, det behövde ju inte bli fy skam.
Han var väldigt omhändertagande. Det var mysigt, så jag överdrev min skada lite, för att få en anledning att bli upp-passad. Stugan var välutrustad med allt man kunde tänka sig. Mat, kök med gas-spis, kläder, dieselgenerator om man behövde mer el än de sol-laddade batterierna kunde ge, TV och ett helt bibliotek med filmer, böcker, ved, vinkällare, allt man kunde tänka sig. Utom kommunikation med omvärlden. Jag hade snart gjort upp min plan för det närmsta dygnet.
Det var runt lunchtid när jag vaknade. Han hade gjort varm tomatsoppa till mig. Vi pratade hela eftermiddagen. Jag tror jag lyckades med min plan att framstå som precis lagom gullig, fräck, ynklig och självständig för att trigga hans intresse, men jag såg också till att inte gå in för mycket i samtalen. Det var viktigt att hålla lagom avstånd, för att uppnå den perfekta blandningen av förhoppningar och överraskningsmoment. Framåt kvällen hade han bäddat till mig på det ena sovloftet, och jag la mig där ganska tidigt med en bok från bokhyllan och låtsades läsa medan väntade på att han skulle lägga sig i sitt rum.
Han hade verkligen varit jättegullig mot mig hela dagen och jag skämdes nästan för att jag spelat halv avfärdande mot honom. I själva verket var jag kåtare än nånsin. Hans blick, det var något i den som sa mig att han alltid fick som han ville. Hans leende, rakapparats-reklamerna kunde bara drömma om det. Hans kropp, som bara osade maskulinitet. Herregud, jag hoppas att han inte känt lukten av min åtrå. Jag hade suttit där under filtarna och spelat skadad, men en del av mitt fokus låg hela tiden på mitt allt mer svullna könsorgan som sände chockvågor genom kroppen varje gång jag rörde på mina ben. Nog för att jag brukade vara känslig där, men detta konstanta pirrandet hade gjort det svårt att motstå att bara kasta sig över honom hela dagen.
Framåt kvällen, medan han bäddade, hade jag fått kika igenom hans garderob efter ett plagg att sova i. Efter ett par försök hade jag hittat det perfekta plagget. Jag hade en lite speciell kropp, som jag själv brukade se det. Jag var kort, 152 cm, med klart överdimensionerade bröst. Ett gulligt ansikte med lockigt rött hår, två jättemeloner och två smala ben, det var ungefär allt jag bestod av. En mage såklart, däremellan, men den syntes knappt under brösten. Jag visste att många killar gillade hur jag såg ut, men brydde mig väldigt sällan om det. Jag hade inga problem att hålla dem på avstånd. Det var ganska sällan jag hittade en kille jag gillade, men när det väl hände blev jag alltid en heltokig omättbar sexnymf. Jag visste att han lagt märke till min kropp, när han klätt av mina blöta kläder från min medvetslösa kropp och lade mig framför brasan efter att han räddat mig från stormen.
Nu knackade jag försiktigt mot dörrkarmen till hans rum, i en tunn skjorta som spände över mina bröst och antydde intressanta former nedanför dem. Den räckte så långt att den precis täckte faktumet att jag inte hade några trosor på mig. Spelat nervös förklarade jag att stormen skrämde mig och frågade om jag kanske kunde få ligga hos honom. Han sa såklart inte nej. Jag kröp in under täcket och la mig på sidan med huvudet på hans överarm, medvetet nära honom, så att han inte hade något annat val än att skeda mig. Jag lät ut en lång suck, som å ena sidan skulle signalera att här skulle jag nog kunna somna, men å andra sidan skulle låta tillräckligt sexig för att inte undgå hans lust. Jag slappnade av och låtsades somna.
Men snart sökte jag upp hans fria arm och drog den om mig, som att jag ville att han skulle hålla om mig för att känna mig trygg efter traumat i skogen. Jag märkte att han blev lite tafatt över att det är svårt att undvika mina bröst när man håller om min kropp. Jag fortsatte att låtsas försöka somna, man rörde försiktigt på höfterna och sökte mig närmre honom med rumpan tills jag låg pressad mot honom. Undrar om han kände hur blöt jag var? I smyg knäppte jag upp de sista knapparna på skjortan.
"Tack för att du räddade mitt liv" viskade jag med min lenaste röst, och innan han hann svara förde jag in hans hand innanför min uppknäppta skjorta och pressade den mot mina bröst. Jag började röra mer på höfterna och märkte att han svarade tydligt nu. Först nu blev jag varse om att min stora förhoppning var sann - Han sov helnäck. Jag hade planerat att ge ifrån mig några ljud medan jag gned mig mot hans hårdnande stake, men mitt underliv hade längtat efter detta hela dagen och jag var mer responsiv än jag räknat med. Jag släppte ut höga skälvande stön och samtidigt började han krama om mina bröst mer hungrigt. Det var svårt att avgöra med ryggen mot honom, men visst verkade han vara hyfsat välhängd?
Det krävdes en rejäl portion viljestyrka och jag fick bita mig i läppen och tvinga bort tankarna för att inte komma redan. Här är det jag som bestämmer, det skulle inte råda någon tvekan om vem det var som tackade vem här, tänkte jag. Dumma flicka, tänker jag i efterhand.
Jag styrde om mitt gnidande och letade upp hans ollon mot min mynning. Jag började tänja lite mot öppningen och märkte att jag måste vara rekordsvullen, för det var inte lätt att pressa in honom. För sent insåg jag mitt misstag, för jag hade redan tagit spjärn och började tränga in honom i mig när jag insåg att det inte bara jag som var rekordsvullen, utan den här kuken slog med råge allt jag tidigare stött på. Åh, jag kommer aldrig glömma känslan av hur det var att tvinga in honom i mig. Orgasmen var omedelbar och jag ville aldrig att den skulle ta slut. Ett tag kändes det som att den inte skulle göra det heller. Det var en lugn och innerlig orgasm, men skönare än något jag nånsin upplevt. Jag vet inte ens om hela ollonet var inne, men jag hade aldrig upplevt mig så uppfylld som då. Det var överväldigande många gånger om, och jag bara låg där i hans armar medan orgasmen sköljde över mig i våg efter våg.
Fan, det var ju jag som skulle överväldiga honom, och nu låg jag här och red med vågorna av en njutning jag inte trodde man klarade av att uppleva. Det måste ha dröjt minst en hel minut innan orgasmen började ebba ut. Jag rörde försiktigt på mig, men då var det som om allt började igen, när jag kände hur han trängde lite lite djupare i mig. Skit samma, tänkte jag och slängde mina planer åt skogen. Ny plan: maximera njutningen på denna kuken. Jag fick betala tillbaka en annan gång.
Jag pressade ner mig ett par centimeter till och lät det skölja över mig igen. Det var fortfarande inga krampande och våldsaamma orgasmer, utan nån sorts högre nivå av stillsam njutning. Jag bara låg där, ihopkrupen i hans starka trygga armar och överväldigades av hans tjocka snopp och njutningsvågorna den långsamt gav mig.
Efter ytterligare en evighet, när den andra orgasmen till slut ebbat ut, vred jag mig och letade upp hans läppar för att kyssa honom. Hans läppar var himmelska och tog mig till en ny nivå av åtrå. Jag trängde mig ner ytterligare någon centimeter och lät det ske en gång till medan han fortsatte kyssa mina läppar som var paralyserade av njutningen.
Sen sträckte jag för första gången ner min hand och tog tag om den. Att den var tjock som en falukorv och omöjlig att nå runt med fingrarna hade jag redan anat. Men längden chockade mig. Jag har visserligen ganska små händer och korta fingrar, men jag kunde bara med nöd och näppe, med utsträckta fingrar, nå från roten och fram till mig. Han märkte såklart min förbluffning. "Vi tar det i ditt tempo" viskade han till mig, "vi har gott om tid".
Jag gled långsamt av honom. Jag kände mig tom och inkomplett utan honom i mig. Men dum som jag är hade jag antagit en ny utmaning. Jag satte mig gränsle över honom. Jag fick sära på mina bröst och klämma in hans kuk mellan dem för att se hur långt in i mig han skulle nå om jag kunde ta hela, vilket jag insåg var en total orimlighet, då den nådde upp till roten av min bröstkorg. Det var mysigt att ha hans kuk inklämd mellan mina bröst och det gav mig några intressanta idéer, men nu stod det något annat på agendan och jag längtade efter att känna honom i mig igen. Jag hävde mig upp och fram och styrde hans ollon mot min mynning, och började pressa mig ner över honom.
Som vanligt hade jag tagit på mig en för stor utmaning. Det krävdes återigen en rejäl ansträngning för att få in den och jag fick lägga nästan all min tyngd över honom för att den skulle börja tränga in i mitt trånga och rekordsvullna inre, men det gick - det var inte det som var problemet. Problemet var att den intensiva orgasmen, som kom av att känna hans massiva kuk penetrera mig igen, föll över mig som en flygel från tredje våningen. Jag kollapsade över honom. Mina bröst begravde hans ansikte och han fick kämpa för att hitta luft medan min orgasm bara pågick och pågick och jag låg handlöst över honom. Åh, Gud, jag ville aldrig att det skulle ta slut!
Efter en evighet, började jag återgå kontrollen över min kropp. Det stod klart att denna man var alldeles för överväldigande för att kunna ridas. Han visade inga tecken på uttråkning, han hade börjat slicka, kyssa och massera mina bröst där han låg begravd under dem. Men för hans skull måste det snart bli lite mer aktivitet här.
Jag hävde mig försiktigt upp och lät brösten gunga och dunsa mot hans ansikte några gånger innan jag rullade av honom, smekte upp och ner längs den enorma och stenhårda kuken, och viskade i hans öra, "Gör vad du vill med mig. Var lite försiktig, försök att inte ha ihjäl mig med den där, men gör precis vad du vill. Du har räddat mitt liv, jag är din slav!"
Och han tog för sig. Inte en sekund av den natten var mindre fantastisk än mina bästa höjdpunkter tidigare i livet. Jag kom i många fler långsamma innerliga orgasmer, men också i kraftfulla krampande helkroppsorgasmer, vrålande och vilda explosioner, eller utmattade darrande oändliga floder av njutning. Och allt däremellan. Det fanns ingen ände.
Nu har jag varit här i en vecka. Jag kan fortfarande inte ha honom i mig utan att komma mer eller mindre konstant. Jag kan inte få nog och jag tror inte ens han varit halvvägs inne i mig än. Jag vill aldrig att den där helikoptern ska hämta oss. Jag vill bara känna honom tränga in i mig igen och föras bort på våg efter våg av njutning bortom allt som går att tänka sig.
Jag låter honom komma mellan mina bröst ibland, även om jag knappt står ut med att inte ha honom i mig, för att påminna mig om att det är jag som ska tacka honom för att han räddat mitt liv. Men också för att det är enda sättet att få slut på honom. När han är i mig kan han hålla på i timmar medan jag kommer om och om igen. Men han är för överväldigande för mig för att jag skulle överleva att knullas tills HAN når sitt klimax. Och ibland måste vi avsluta för att duscha, äta, dricka och sova, och då får han klämma in sig mellan brösten och köra så mycket han orkar tills han dränker mig i tjocka vita floder av sin sperma. Jag är trots allt hans slav nu.
Fler noveller av samma författare
WOW vilken otroligt underbar novell!