Övningshelg Med Kören

---

---

Som ”fattig” musiklärarstudent hade jag en del extrajobb. Studentlivet är förvisso glassigt om man tycker nudlar är toppen och ser oro över räkningar som en naturlig del av tillvaron, men gör man inte det är extrapengar alltid välkomna. För att dryga ut studiemedlet ledde jag bland annat en kör. De flesta deltagarna var mellan 45 och 55, och hade utöver sjungandet ganska mycket kul ihop. Jag gjorde mitt bästa för att hålla en professionell distans till dem, något som ibland var svårt givet att vi spenderade mycket tid tillsammans på rep, konserter och övningshelger. Det var i det närmaste ofrånkomligt att jag kom vissa av deltagarna ganska nära. Tina var en sådan deltagare. Hon var runt 50, skrattade mycket och trots att hon var mer än 20 år äldre än jag hade vi massor gemensamt. Hon kändes mer som en vän en som en deltagare och allt eftersom tiden gick kom jag på mig själv med att tänka mer och mer på henne. På hur vi skrattade åt samma saker, hur jag tyckte att hon tittade på mig ibland. Att hon nära nog alltid var först på plats inför körrepen och ofta stannade kvar efteråt, uppenbart bara för att prata gjorde naturligtvis sitt till. När det var dags för körens årliga övningshelg hade mina tankar om Tina övergått från tankar för nöjes skull till mer av en regelrätt förälskelse. Det skulle aldrig falla mig in att erkänna det, men faktum var att jag såg väldigt mycket fram emot övningshelgen just för att jag då skulle få spendera en hel helg tillsammans med Tina. Under de dagar som ledde fram till helgen hade jag mer än en gång suttit och drömt om de där små sakerna man så lätt drömmer om när man är lite kär i någon. Om hur vi hamnade ensamma tillsammans i något rum efter ett rep, fick sova i samma rum och liknande små men då viktiga saker.

Så var dagen för övningshelgen här. Solen stod högt på himlen och trots att det bara var april var det nästan sommarvarmt. Jag var tidig, men i det här vädret hade jag kunnat vänta hela dagen. Inom mig kände jag en förväntan byggas upp. Givet den distans jag försökte hålla intalade jag mig att jag kände mig lyckligt lottad som hade förmånen att få så mycket tid till övning så nära inpå den konsert vi skulle ha. Helgen, då vi övernattade brukade vara riktigt trevlig, och trots att jag jobbade hårt kändes det inte riktigt som ett jobb. Vi var på ett litet hotell med bastu och bad och kvällen brukade vara ganska mysig med middag och bra sällskap. Jag log för mig själv där jag stod och väntade utanför skolan där vi brukade öva. Det var ovanligt många som bestämt sig för att följa med på övningshelgen i år och jag såg fram emot mycket skratt och sång. I huvudet hade jag börjat planera dagen när jag såg Tina komma körande.

- Josefin, du är redan här. Hon hoppade ur bilen och log med hela ansiktet.

- Du är också tidig, sa jag och kände hur jag sprack upp i ett leende, och jag som trodde att jag skulle behöva vänta i min ensamhet ett tag till.
- Och så kom jag och räddade dig! Det var väl tur?
- Ja, verkligen, vad skulle jag göra utan dig? Jag gjorde en låtsat hjälplös gest och var mer glad än jag kanske önskat över att redan få Tina för mig själv. I vita jeans och lika vita sneakers signalerade hon vår på långt håll. Som vanligt hade hon sitt blonda hår i en tofs och innan jag hann hejda mig själv hann jag tänka att hon var så snygg att det nästan var oförskämt.
- Åh, du hade nog klarat dig. Tina blinkade åt mig.
- Snygg jacka förresten, den klär dig. Hon strök med handen över ena ärmen på min svarta, figurnära skinnjacka och för en halv sekund tappade jag andan.
- Tack, den är ny, fick jag fram och kände hur jag rodnade lätt.
- Ja, jag tänkte nästan det, jag har aldrig sett den förr. Jag letade efter något att säga men kom inte på något, jag stod bara där och log, lite fånigt tyckte jag nu när jag tänkte efter. Tina såg på mig med en blick som jag aldrig hade sett, eller i alla fall aldrig tidigare lagt märke till och jag kom på mig själv med att undra om det var inbillning eller om det fanns något där. Förgäves försökte jag slå bort tanken. Det här var ju mitt jobb och hur det nu än var med den saken kunde jag omöjligt göra något åt situationen.
- Vad tyst du blev, står du och drömmer? Hennes fråga väckte mig ur minafunderingar.
- Ja, lite kanske, hörde jag mig säga och kände hur jag log snett.
- Vad drömde du om?
Om dig, sa jag inte, men jag ville.
- Äh, inget särskilt.
- Är du säker, jag tyckte nog att du verkade lite distraherad.
- Ibland är man väl det? Tina puffade mig i sidan.
- Kom igen nu, Josefin, vem är han?
- Han?
- Ja, han du tänker på.
- Hur menar du nu?
- Det ser ut som att du tänker på någon. Så vem är han? Tina log klurigt och jag undrade i mitt stilla sinne varför hon blivit så intresserad av mitt kärleksliv.
- Det är nog inte en han i så fall. Åter igen upplevde jag det som om orden bara lämnade mig utan att jag hade kontroll över dem.
- Inte en han? Jag visste inte om det var inbillning, men tyckte åter igen att det fanns något i Tinas blick som jag aldrig tidigare sett.
- Nej, det är nog en hon i så fall, sa jag och undrade varför vi över huvud taget hade den här konversationen.
- Och vem är hon då?
- Det kan jag väl inte säga? Om det var någon ”hon” jag stod och tänkte på här så var det Tina. För en sekund lekte jag med tanken på att berätta det för henne, men nej, det var omöjligt. Framför allt nu när större delen av kören var på väg hit. Det hade varit omöjligt annars också, men nu var det extra omöjligt.
- Jo, det är klart du kan! Vem är den lyckliga? Tina pushade och jag började känna mig lite obekväm. Lite oroligt började jag undra om hon visste mer än hon ville visa för mig där och då. Kanske hade jag inte varit så övertygande i min distans trots allt. Visst var jag ofta nära Tina, men jag hade nog alltid tänkt att det lätt skulle kunna passera som att jag är en väldigt fysisk person. Nu visste jag inte längre.
- Jag vet inte om hon är så lycklig faktiskt. Jag anlade ett lätt tonfall och gjorde mitt bästa för att verka oberörd av vad jag tyckte kändes som en allt större spänning mellan oss.
- Det är klart hon är, vem skulle inte vara det? Tina lutade sig närmre mig och la en hand på min arm.
- Nja, jag tror nog inte att hon gillar tjejer. Hon är nog så där hopplöst superhetero, du vet, gift, barn, villa och Volvo. Jag log neutralt och ryckte på axlarna. I ärlighetens namn hade jag många gånger förbannat det faktum att det troligen var så det låg till. I Tinas Facebookflöde hade jag sett både barn och en man skymta förbi. Förvisso en exman, det hade jag kollat på Ratsit, men ändå. Fördomsfullt tänkte jag att om man är från hennes generation och har varit gift med en man är man garanterat superhetero.
- Som jag då, menar du? Tina flinade lite och blinkade åt mig igen.
- Är du hopplöst superhetero alltså, sa jag i ett låtsat anklagande tonfall och Tina ryckte lite på axlarna.
- Jag har nog kanske aldrig tänkt efter. Nu verkade hon lite eftertänksam. Eller också uppfattade jag det här helt fel. Jag slog bort tanken när Maria och Lina svängde in på parkeringen. Vad det än var med det här så spelade det ingen roll, försökte jag tänka när jag leende hälsade på de andra. Stämningen var uppspelt och förväntansfull och snart var parkeringen full av folk. Det var dags att åka.
Väl framme på hotellet hamnade vi i receptionen för att få våra rum. Alla skrattade och pratade som om det inte fanns en morgondag och jag kände mig åter igen lyckligt lottad.
- Så roligt detta ska bli, jag har sett fram emot det här så länge. Anja stod bredvid mig och såg ut som om hon skulle kunna tänka sig att studsa på stället. Jag skrattade och minglade runt bland deltagarna medan nycklar delades ut och rum valdes. Mån om att hålla distans lät jag alla andra välja först. Om jag skulle sova i samma rum som någon fick det förslaget komma från denna någon, inte från mig.
- Ska vi sova tillsammans? Orden kom från ingenstans och när jag tittade upp fick jag se en klurigt leende Tina alldeles nära. Sova, med Tina? I samma rum som Tina, rättade jag mig medan jag försökte hitta ett neutralt ansiktsuttryck.
- Det kan vi väl, sa jag i ett tappert försök att låta obrydd. Jag kände dock hur jag log så där fånigt igen.
- Alla andra rum blev upptagna, jag hann visst inte få plats någon annanstans, Tina log ursäktande och dumpade sina saker på en av rummets två enkelsängar.
- Du ville kanske inte sova med mig? Jag fiskade nu, det var nog tydligt för alla som var närvarande. Tur att det bara var vi då.
- Klart jag vill, du är ju… Hon hejdade sig mitt i en mening och jag tyckte spänningen från parkeringsplatsen var tillbaka igen med förnyad styrka.
- Jag är vadå? Jag borde inte fråga. Det gjorde jag ändå. Det var inte jag som hade initiativet, intalade jag mig. Då borde det vara okej.
- Äh, ingenting.
- Ingenting? Är jag ingenting för dig? Jag låtsades sårad och hon la en arm om mina axlar. Utan att tänka lutade jag mig emot henne. Luften var tjock nu.
- Vad var det du ville säga? Trots att jag egentligen förstod att det här var fel väg att gå ställde jag frågan. Jag mötte hennes blick och höll kvar den längre än jag borde.
- Äh, det var nog ingenting, bara att…
- Att? Jag såg hur hon drog ett djupt andetag, liksom verkade ta sats.
- Jag kan bara inte förstå varför hon, som du tänker på alltså… Om det hade varit jag hade jag nog varit lyckligast i världen. Tvekande, nästan försiktigt la jag armarna om henne.
- Och om jag säger att det var så då? Jag strök med ena handen över hennes rygg och mötte åter igen hennes blick. Det här var inte rimligt, det visste jag, men de senaste dagarnas tankar på Tina gjorde att jag inte tänkte klart.
- Att det var så? Tina höjde ett frågande ögonbryn.
- Att det var dig jag tänkte på? Hennes ansikte var så nära mitt och det krävdes all min självbehärskning för att inte kyssa henne där och då. Tina såg förvirrad ut men hann inte svara innan det knackade uppfordrande på dörren. Jag puffade henne ifrån mig och skyndade mig att öppna. Utanför stod Lotta.
- Nu börjar vi bli klara, är det dags snart eller? Jag slungades tillbaka i verkligheten. Med en snabb blick på Tina skyndade jag mig ut ur rummet.
Dagen gick som planerat. Kören hade koll på sina stämmor och alla verkade trivas bra. Då och då fick jag en förstulen blick från Tina och fick kämpa för att mota bort känslan av misslyckande. Att jag hade låtit det gå så här långt var helt galet fel. Jag, deras ledare och hon, en deltagare. Jag förbannade mig själv och försökte komma på något sätt att komma ur det här. Det borde väl kunna gå att skylla på något missförstånd? På att jag skämtat kanske. Om hon var hopplöst superhetero skulle hon utan omsvep köpa den storyn. Större delen av dagen hade jag dock fullt upp. Alla krävde uppmärksamhet på sitt sätt och jag var helt slut när övningsdagen var till ända. När jag tittade åt Tinas håll såg jag att hon och Sandra verkade planera något och mycket riktigt.
- Jag och Tina tänkte ta oss ut och gå en sväng, är det någon som ska följa med? Några andra i kören verkade lättade över att få en stund utanför huset och jag i min tur kände mig lättad över att få rummet för mig själv så att jag kunde få vila lite.
- Jag la mig på sängen och slöt ögonen. Framför mig såg jag Tina och känslan av misslyckande som jag tidigare känt var nu utbytt mot något annat. Jag tänkte på hur hon lagt armen om mina axlar och på kramen jag stulit. I mina dagdrömmar höll jag mig inte från att kyssa henne utan lät mina händer långsamt vandra nerför hennes rygg, över hennes smala midja och vi kysstes nu intensivt. Utan att tänka förde jag min hand till linningen på mina jeans. Jag skulle precis knäppa upp dem när dörren öppnades. Fan också, var hon redan tillbaka? Jag låg kvar på sängen och Tina kom fram till mig där jag låg.
- Ska du med och bada, Josefin, eller tänkte du ligga här resten av kvällen? Hon snuddade med handen mot min axel och jag såg på henne. Den där kluriga blicken igen, vad betydde den egentligen.
- Jag ska bada så klart. Jag snuddade vid hennes hand som fortfarande låg kvar på min axel, följde fingrarnas konturer utan att egentligen tänka på vad jag gjorde.
- Då så, upp och hoppa med dig. Hon tog tag i min hand och gjorde en ansats att dra mig uppåt. Jag låste min blick i hennes och lät åter igen ett finger smeka över hennes hand, upp över armen. Hon tog tag i mig igen och när jag äntligen kommit på fötter landade jag i hennes armar.
- Jag måste bara, sa hon och hennes läppar mötte mina innan jag hunnit reagera. Prövande, nästan nyfiket kysste hon mig och jag besvarade kyssen innan jag hann tänka. Trots att det gick emot allt jag ville hejdade jag henne försiktigt. Hon såg förvirrad och lite besviken ut.
- Jag trodde du ville…
- Det… Vi borde nog inte, fick jag fram, det här är ju mitt jobb.
- Och? Hon log osäkert.
- Jag vet inte… Vi borde inte. Det kanske blir konstigt…
- Det tror jag inte, vi är väl vuxna eller? Hon såg säkrare ut nu och jag kämpade för att hitta något bra att säga. Framför mig såg jag en rad scenarion. Om detta kom ut, om någon sett, förstått. Det skulle jag aldrig kunna prata mig ur.
- Men det är klart, om du inte vill så ska jag inte tvinga dig, sa hon, och nu fanns det en självsäkerhet där som inte funnits tidigare. Var det så uppenbart att jag helst av allt skulle ha velat slita kläderna av henne där och då?
- Jag menade inte… Alltså jag…
- Nu går vi och badar, vi är sena. Hon vände sig bort från mig och började plocka ihop sina saker. Den här vändningen hade jag verkligen inte väntat mig och jag kände mig ganska dum när jag rafsade ihop mina egna saker.
- Ni är här, utbrast Alex, jag trodde nästan inte att ni skulle komma. Alla andra hade redan samlats vid poolen och stod med champagneglas i händerna.
- Det är klart att vi är här, vi behövde bara lite egentid. Tina blinkade mot mig och jag som vanligtvis inte var den som inte visste vad jag skulle säga var nu mållös.
- Det kan jag tänka mig, flinade Christine, om du tröttnar på Tina kan du alltid sova med mig. Jag skrattade och gjorde mitt bästa för att verka oberörd, men inombords var jag i någon form av upplösningstillstånd.
- Åh, nej, det var inte så jag menade, Josefin skulle väl aldrig överträda sina befogenheter på det viset. Tina la armen om mig och strök diskret med handen över min höft. En stöt gick genom kroppen på mig, att hon bara vågade.
- Det vet man väl aldrig, försökte jag skämta och blinkade överdrivet mot Christine samtidigt som jag tog ett litet steg närmare Tina.
- Men då så, om du tröttnar som sagt… Christine log flirtigt och jag kunde äntligen skratta.
- Våga inte, Christine, hon är min. Tina la nu armen om mina axlar och under en kort sekund mötte jag hennes blick. Hon glittrade mot mig och jag antar att jag glittrade tillbaka. Försiktigt rörde hon vid min kind och jag fick skynda mig ner i poolen för att det inte skulle bli allt för uppenbart att vi faktiskt verkligen behövde egentid.
Vi badade en bra stund och humöret som egentligen redan var ganska bra steg ytterligare med hjälp av det mousserande vin vi drack. Jag stod och pratade med Christine och Lena och insåg först efter en stund att poolen var tom så när som på oss. När vi tittade på klockan såg vi att det snart var dags för middag och skyndade oss upp. Jag kände en viss besvikelse över att jag missat Tina. Väl ute bland duscharna visade det sig emellertid att jag inte hade behövt bekymra mig om den saken. Där stod hon och samlade ihop sina saker.
- Jag tror att jag ska basta, sa hon till oss som var kvar. De andra verkade skeptiska men jag kunde inte motstå chansen att få lite ensamtid med henne och följde med henne in. I ögonvrån såg jag hur de andra började röra sig upp mot rummen.
- Och så blev vi ensamma, sa Tina när jag stängt dörren om oss. Förresten får du inte ha någon bikini här inne. Hon lät handduken falla och jag kunde inte låta bli att beundra hennes kropp. Hon var jämnt solbränd, hyfsat vältränad med ganska små, söta bröst som jag uppenbarligen stannade lite för länge med blicken vid.
- Vad håller du på med, Josefin, det här är väl ditt jobb? Jag kände hur jag rodnade igen och mötte hennes blick.
- Jag bara… Du är så fin.
- Och du då? Hon gick fram till mig och lossade min bikiniöverdel, åter igen innan jag hann reagera.
- Jag sa ju att du inte fick ha någon bikini här inne. Hennes läppar var nu alldeles nära mitt öra. Mjukt lät hon sina varma, starka händer vandra över min rygg, fram över midjan och ner mot mina bikinitrosor. Sensuellt smekte hon dem av mig.
- Mycket bättre. Hon kysste mig lätt på halsen och sköt mig ifrån sig. Hon granskade min kropp och jag försökte att inte låtsas om att jag kände mig lite obekväm. Egentligen hade jag inget att skämmas för, jag tränade mycket och drog ofta till mig gillande blickar.
- Du är så… Hon gick närmre och drog ett finger längs sidan på min hals.
- Jag är så? Mjukt smekte hon med fingret över mitt nyckelben och jag kände hur min andhämtning blev tyngre.
- Du är så fantastiskt vacker. Åter igen landade jag i hennes armar. Den här gången lät jag mina läppar möta hennes utan att tveka. Mjukt lät jag min tunga utforska hennes och kyssen blev allt hetare.
- Fina, fina du. Jag smekte henne över ryggen, ner mot hennes fasta rumpa. Att hon kunde vara så vältränad gjorde mig förundrad. Jag kände det som om jag svävade när hennes händer vandrade över min rygg. Jag ville vara överallt samtidigt och fick lägga band på mig för att inte stressa genom det här. Mjukt kysste jag Tina, hennes läppar var magiskt mjuka och hon stönade under min beröring, tryckte sig mot mig. Alla tankar om att det här kunde vara fel var nu som bortblåsta. De där små brösten, jag måste få smeka dem. När jag lät min hand vandra över ett av dem tryckte hon sig hårdare mot mig, liksom för att få mig att fortsätta. Jag smekte hennes bröst, lekte med hennes bröstvårta och hon stönade allt högre. Jag kysste hennes hals, ner över nyckelbenet. Tog hennes ena bröst i munnen och masserade det andra. Hon smekte mitt hår och tryckte mitt huvud mot sig. Det var nästan som att hon inte kunde komma tillräckligt nära. Så tryckte hon mig ifrån sig, gav mig en lätt kyss på munnen och gick mot dörren. Förvirrad blev jag stående och tittade på henne. Skulle hon bara gå nu?
- Det är snart mat, vi blir sena. Hon log nu självsäkert mot mig och öppnade dörren.
- Men?
- Folk kommer undra vart vi tagit vägen. Vad skulle jag säga? Hon hade rätt. Om vi inte gick upp nu skulle spekulationerna förmodligen vara i full gång i inom de närmsta tio minuterna.
Middagen blev trevlig. Tina såg till att hamna bredvid mig och mitt emot mig hade jag Lena och Christine. Vi pratade och skrattade och jag var hela tiden medveten om Tinas närvaro. Då och då gjorde hon små saker, nästan som för att retas med mig. Påminna mig om att hon fanns kanske. Hon kunde plötsligt lägga en hand på mitt knä eller hålla kvar sin blick i min och verkade finna hela den här situationen ganska underhållande. Jag för min del gjorde vad jag kunde för att bete mig som vanligt vilket inte var så lätt med tanke på vad som utspelat sig i bastun. Helst av allt skulle jag vilja lämna middagen med Tina, men det var ännu ganska tidigt och inte riktigt läge. Tinas små antydningar blev allt djärvare i takt med att hon drack mer vin och jag som inte drack särskilt mycket eftersom morgondagen skulle innebära jobb hade allt svårare att låtsas som ingenting. När kvällen började lida mot sitt slut hade både jag och Tina fått mer än en kommentar om vårt behov av egentid. Folk började dra sig tillbaka och vi var nu inte särskilt många kvar runt bordet där vi suttit under kvällen.
- Jag tänker gå och lägga mig. Ska du med? Tina höll åter igen en arm om mina axlar och gav mig en lång blick.
- Nej, stanna, kvällen är ung. Alex insisterade och givet Tinas långa blick vågade jag inte följa med henne trots att ja önskat mig just det här hela kvällen. Allt hade varit mycket enklare i mina dagdrömmar.
- Gå du, jag kommer. Tina lämnade bordet och vi andra blev sittande. Hela kvällen hade det varit allsång och jag undrade om vi inte skulle väcka de stackare som redan gått och lagt sig. Dessutom kunde jag inte komma från tanken att Tina nu stängde om sig… Tog av sig sina kläder… En bild från bastun skymtade förbi och jag kände hur min andning blev tyngre där jag satt. Som jag ville ha henne. När det gått ungefär tio minuter plingade det till i min telefon. Jag öppnade meddelandet och hajade till. En bild på Tina naken i sin säng. Benen lätt särade och ena handen på väg upp mot… ”Väntar på dig”, stod det under bilden. Åter igen kände jag en rodnad sprida sig över mina kinder.
- Nej, men om man skulle gå och lägga sig då. Det är ändå rätt sent. Jag reste mig från stolen och lämnade de andra där de satt. Benen skakade när jag gick mot mitt och Tinas rum. Jag låste upp, gick in, tände ljuset och där låg hon, som på bilden.
- Fröken Josefin. Jag trodde nästan inte att du skulle komma. Hon log lätt, något lite busigt i ögonen. Jag blev stående och bara tittade på henne. På hennes lätt särade ben, de små brösten, den smala midjan, hennes innersta glänste mot mig.
- Kom hit. Hon vinkade mig till sig och jag gick fram emot henne som i trans. Hon var fantastisk där hon låg.
- Borde vi göra det här? Jag måste ställa frågan. I mitt läge var det det minsta jag kunde göra.
- Om du inte vill ska jag inte tvinga dig. Tina tog min hand och förde den till sitt ena bröst. Jag kände mig yr av kåthet. Mina dagdrömmar gick inte att jämföra med det här. Försiktigt började jag knåda bröstet. Jag lutade mig över Tina och kysste henne, försökte vara långsam men kände åter igen hur jag ville vara överallt samtidigt. Hon smekte av mig kläderna tills jag stod i bara underkläder. De svarta, matchande i spets jag packat ner som en direkt följd av en av mina dagdrömmar. Jag såg hur Tina formligen åt upp mig med blicken. Långsamt, med darrande händer strök hon längs kanten på min BH. Hon lät ett finger leta sig in under, mot mitt ena känsliga bröst. Det var uppenbart att även hon försökte vara långsammare än hon ville vara. Fjäderlätt smekte hon över mina axlar, över min rygg.
- Du retas.
- Gör jag? Hon log snett och jag försökte komma närmare henne. Hon knäppte upp min BH och lät den falla till golvet. Jag drog av mig mina trosor och förde hennes hand mot mitt våta inre. Tina drog mig intill sig och kysste mig, till en början mjukt men snart allt hetsigare medan hon lät ett finger glida längs min springa.
- Där, precis. Jag stönade in i hennes mun när hon hittade rätt.
- Så skönt. Tina välte över mig på rygg och medan hon smekte mitt känsligaste kände jag två av hennes fingrar långt in i mig.
- Jag har velat göra det här så länge. Nästan fascinerat tittade hon på sina fingrar som nu gick in och ut ur mig i ett allt snabbare tempo. Hon tryckte uppåt mot min g-punkt och jag fick kämpa för att lyckas vara tyst. Tina drev mig allt närmare och jag skakade under hennes händer. Utan förvarning kände jag hur mina muskler drog ihop sig runt Tinas fingrar. När hon mötte mina läppar med sina slog jag armarna om henne och kom hårdare än jag kommit på länge.
- Wow. Tinas ögon glittrade och hon såg mer än nöjd ut där hon låg.
- Wow? Jag log lyckligt.
- Jag gjorde det där med dig.
- Mmm. Jag strök Tina över ryggen och kysste henne igen. Ena handen hade jag i hennes hår, den andra var på väg neråt.
- Nu är det min tur.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Övningshelg Med Kören	Lesbiskt	4.5	3/4-20
25-årsfesten - Med Linneas mamma	Lesbiskt	4.2	11/3-20

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.