Romantik Och Unga Tungspetsar - Del 3

Sanden fastnade som klister mot våra blöta fötter på väg upp mot filten där två fiskmåsar hade fortsatt våran picknick genom att äta resterna från våra jordgubbar. Sara viftade bort dom och dök snabbt ner efter sina kläder som låg utspridda i sanden och på picknickfilten.
- Hur går det för dig? Du måste frysa jättemycket, mumlade jag bekymrat och sträckte mig efter min blus.
Sara som stod och drog på sig sina trosor skrattade med darrig röst,
- Nej det är lugnt alltså, men jag var dum som inte tog med en varmare tröja, eller jacka mössa och
vantar!
Vi båda skrattade till då det plötsligt slog mig,
- Men jag har en tjocktröja nerpackad! Du kan få låna den.
Jag dök ner på knä framför tygpåsen och slet upp den stickade tjocktröjan som jag sedan räckte fram till Sara.
- Nej den kan jag inte ta, du fryser väl också?
- Äsch! Jag har badat redan i Mars månad när det har varit hundra gånger kallare än nu, så jag är van vid kylan. Snälla, jag vill att du ska ta den.
Sara som nyss hade fått på sig sin långa T-shirt tog emot tröjan med ett rodnande leende,
- Är inte du världens gulligaste snygging?
- Nej för tänk att det är du! Svarade jag glatt och kysste hennes kalla läppar.

Sara trädde på sig den stickade tjocktröjan över huvudet och log. Jag log också, för Sara var så söt. Hon såg ut som en liten flicka när hon hade på sig tröjan, då även den var några storlekar för stor. Framför allt armarna som hängde och dinglade så långt ner över händerna att det såg ut som fladdrande gardiner.

- Tack sötnos, du är alldeles för snäll mot mig, sa Sara och omfamnade mig med sina fluffiga armar.
- För snäll? Nej det är jag verkligen inte, det är ju bara en tröja, svarade jag förvånat.
- Nej jag menar inte bara tröjan, jag är så tacksam för att du fick mig att komma så skönt där ute, jag hade så gärna fått dig att komma också.
Rodnande tittade jag ner i backen och log,
- Synd bara att det inte var varmare i vattnet.
- Strunt i vattnet snygging, det är mycket bättre på land.
Fortsatte Sara som började smeka med sina händer ner mot min nakna rumpa.
Jag stelnade i hela kroppen och och mumlade nervöst,
- På land? Här mitt på stranden?!
- Nej inte här sötnos, kom! Du behöver inte sätta på dig dina trosor.
Sara grep tag i min hand och började släpa mig upp mot skogen. Generat snubblade jag efter, chockad över den plötsliga vändningen.

Väl uppe i skogen så var det så mörkt att det var svårt att se sig för när man tassade över den barriga marken. Jag tjöt till då jag råkade få en hård liten kotte rakt upp i foten och snubblade nästan då Sara drog in mig i sin famn. Andfått tittade jag upp i hennes hungriga ögon medan hon förde mitt blöta hår bakom öronen,
- Litar du på mig? Frågade hon med sin darriga söta röst.
Förvirrad över vad som var på väg att ske så blev jag tyst i några sekunder, innan jag försiktigt nickade,
- Ja, jag litar på dig.
- Bra, för jag har aldrig gjort det här förut, men jag hoppas att du kommer tycka om det.

Jag märkte hur hon rodnade nervöst när hon bestämt tryckte upp mig mot trädet som jag stod mot.
Det var inte förs än hon gick ner på knä som jag började fatta vad som var på väg att hända. Försiktigt särade hon på mina ben i mörkret och kysste mig på låret med sina kalla läppar. Då detta även var något helt nytt för mig så blev jag väldigt nervös jag också.

- Du fryser inte för mycket då? Vi kanske ska gå och sätta på oss resten av våra kläder? Mumlade jag osäkert.
Sara tittade upp och skrattade lågmält,
- Äsch, i min släkt så badar vi vinterbad varje nyårsafton. Så jag tror jag överlever detta.
- Jaha okej då, svarade jag tyst och tittade mig omkring i den talltäta skogen.
Sara fortsatte att kyssa längre och längre in vid mina lår, något som till min förvåning kittlades väldigt skönt. Jag kände hur pirret började komma tillbaka med raketfart och värmde upp blodet i min frusna kropp. Hon kysste högre och högre upp, tills att jag kunde känna hennes varma utandningar mot min fitta. Försiktigt så förde Sara ut sin lilla tungspets och lät den glida in mellan mina kalla blygdläppar. Även fast att hon var kall och frusen så var hennes tunga varm och hal när den för första gången gled upp mot min klitta och slickade mig så skönt att jag sprätte till i kroppen.

Wow! hon hade knappt rört mig ännu och jag var redan nära på att gny. Jag hade aldrig trott att det kunde vara så mycket skönare med tunga där nere!

Jag spände mina små skinkor och lutade mig bakåt så jag trycktes mot den hårda barken med min frusna lilla rumpa. Sara fortsatte med att ge mig ännu ett litet slick mot klittan, och hon kysste mig försiktigt över fittan innan hon vågade sig på ett större slick i min våta skåra. Känslan av hennes knottriga lilla tunga som gled upp från min slidöppning och hela vägen till min klitta fick mig att stöna till av vällust. Jag tror att när Sara märkte hur mycket jag gillade hennes tunga mellan mina små skakiga ben så fick hon mer självförtroende att ta för sig. Hon fortsatte att slicka hårdare slick mot min klitta, och hon ökade takten mer och mer medan jag andades allt tyngre och tyngre. Jag njöt av den nya underbara känslan som jag äntligen fick känna. Jag var så våt, och min fitta pulserade så kraftigt att jag började jucka med fittan mot Saras lapande tunga. Hon smekte med händerna upp och ner mellan mina kalla lår, och fortsatte att öka takten enda tills att hennes tunga rörde sig lika snabbt som propellern på en motorbåt!

Det var så skönt, så otroligt underbart, att ha Sara mellan mina ben fick mig att komma till himmelriket! Pirret strömmade hela vägen upp till mina styva bröst, och jag spände tårna allt vad jag kunde. Efter ett tag så saktade Sara ner med tungan som hade gått upp och ner som en hiss på mig i flera minuter, och började istället att slicka försiktigt runt min klitta i cirkulerande rörelser. Till min förvåning så var det nästan ännu skönare.
- Är du säker på att detta är första gången som du gör det här? Gnydde jag medan jag lät min hand smeka genom hennes hår.
Utan att avbryta slickandet så mumlade Sara något obegripligt och fortsatte att tillfredsställa mig med all sin kraft. Jag tror att hon mumlade ja, men oavsett så var hon väldigt duktig på det hon gjorde. Hon fortsatte med att suga på min klitta, något som till en början kändes konstigt, men allt som Sara gjorde med mig älskade jag, hon var så kreativ, jag hade aldrig tänkt på att man kunde använda tungan till så många olika saker!

Mitt pirr blev allt starkare och starkare nu, och Sara var tvungen att greppa tag i mina lår för att hindra mig från att jucka allt för häftigt. Det gjorde mig så otroligt upphetsad att bli slickad av Sara. Jag lyssnade till mina egna stön och mindes tillbaka till hur vackert Sara hade stönat nere i vattnet, hur varm hennes våta fitta var, hur hon spände runt mina fingrar, just som jag var i full gång att fantisera så märkte jag hur Sara släppte taget om mitt ena lår och började smeka med ett finger i min skåra samtidigt som hon fortsatte att slicka. Hon gled så lätt mellan mina hala blygdläppar, och kombinationen av att ha hennes tunga mot min klitta, och hennes finger smekande i min skåra gjorde mig kåtare än någonsin. Men Sara nöjde sig inte med lite glid i skåran inte, hon lät sitt finger glida ner till min slidöppning, och lätt gled hon in i min varma fitta och fick mig att stöna till högt och sprätta i hela kroppen. Utan förvarning så började hon mata med fingret in och ut ur mig medan tungan slickade i ett sicksackmönster mot klittan som snart inte klarade av mer.

Det blev nästan för skönt, mina ben skakade, fittan krampade runt Saras lilla finger, och jag stönade så tungt och okontrollerat att jag nästan trodde att jag skulle svimma! Det började rinna längs med mina lår, och trotts att jag var blåfrusen så kände jag mig alldeles varm i kroppen.
- Jag kommer! Jag kommer! Gnydde jag medan jag blundade hårt och bet mig själv i läppen.
Sara gick över till att slicka vanligt igen, och började att kroka fingrarna inne i mig precis som jag hade gjort på henne tidigare. Nu blev det alldeles för skönt! jag försökte att trycka bort Sara från mig, men hon drog bara undan min arm med sin lediga hand och fortsatte att mata på.
Jag spände benen hårt och gnydde frustrerat,
- Sluta, du måste sluta!
Men Sara slutade inte, trotts mina höga stön.
Nu var pirret alldeles för stort, och jag började känna mig kissnödig, vilket orsakade min plötsliga panik.

Så här skönt hade jag aldrig fått på egen hand, det kändes som att en explosion var på väg att ske inom mig. Hela min kropp strömmade av den sköna känslan, men snart kunde jag inte hålla mig mer. Jag grep tag i Saras hår och fortsatte att gny frustrerat medan Saras tunga slickade mot mig. Till slut kunde jag inte hålla emot längre, alla muskler i kroppen drog sig samman i en kraftig orgasm, och jag skrek av både lust och frustration när jag okontrollerat började skvätta över Sara som förvånat ryggade bort och drog ut sitt våta finger.
Det sprutade och rann från min pulserande fitta, och jag förde händerna in mellan benen för att hålla tillbaka när det skvätte.

Åh nej! Vad hade jag gjort! Hade jag råkat kissa på mig rakt över Sara? Och första gången som jag hade blivit slickad också?! Jag tänkte för mig själv att jag hade förstört allt. Så otroligt pinsamt och äckligt! Men till min förvåning så var Sara varken besviken eller äcklad.
- Wow! Jävlar vad hårt du kom! Utbrast hon upphetsat.
Ångestfyllt gnydde jag tungt och tittade skamset ner i marken,
- Förlåt, jag vet inte vad som hände.
Men Sara bara skrattade varmt och reste sig upp för att torka bort jorden från sina knän.
- Har du aldrig fått en sprutorgasm förut sötnos?
Förvirrat tittade jag upp mot henne,
- Sprutorgasm? Vad är det?
Sara pressade sig tätt intill mig med den nu dyngsura tjocktröjan och smekte min kind med sin skakiga hand,
- Sprutorgasm är när du kommer så skönt att du sprutar, oroa dig inte sötnos det var sjukt hett och inget som du ska skämmas över!
Hon kysste mig med sina fuktiga läppar och trotts att jag var andfådd efter orgasmen så kände jag mig hyfsat lugn igen.
- Jag har aldrig varit med om något sådär skönt förut, men det var läskigt också.
- Förlåt att jag inte slutade när du bad mig, du är väl inte arg på mig hoppas jag? Frågade Sara och lutade sig mot min kropp.
- Det är okej, du var helt fantastisk! Det är bara jag som är ovan, mumlade jag generat.
- Jag har aldrig fått en sprutorgasm heller, men jag var nära en gång! Tror jag, förklarade Sara och gav mig ännu en kladdig puss på munnen.



Vi stod kvar och kysstes en liten stund intill den höga tallen. Mina ben skakade fortfarande, både från orgasmen och kylan. När jag kysste Sara så kunde jag känna smaken från min egen fittsaft. Inte så dumt ändå! Det fick mig att börja fantisera om hur det skulle vara att få smaka på Saras fitta, att få låta min tunga leka mellan hennes ben! Tanken var spännande, och jag rodnade för mig själv medan jag fortsatte att njuta av Saras goda kyssar. Men mitt i allt så avbröts vi av att vi hörde röster ner ifrån stranden.

Vi båda ryckte till, och mitt hjärta började slå av rädsla. Vad var det frågan om? Vid åtskilliga gånger så hade ju Sara sagt att det aldrig var någon som kom ner och badade vid den här tiden.
Jag sträckte på mig för att se ifall jag kunde se någon, då Sara drog ner mig snabbt till marken och hukat kröp fram till nyponbusken. Vi kikade fram försiktigt mellan dom taggiga grenarna och gröna bladen och möttes av en chock när vi äntligen kunde se vilka det var som vi hade hört.

Det var Malin och Johanna! Dom kom lugnt gående ner från stigen som hade lett dom från campingområdet och höll i var sin cigarett som dom avslappnat puffade på. Dom slog sig ner på den gamla bänken som stod uppe vid den överfyllda soptunnan och skrattade ljudligt medan dom pratade med varandra och såg ut över vågorna som sköljdes upp mot stranden.

Jag tittade ner på mina ben och kände mig genast naknare än någonsin. Inte kunde vi gå fram till dom såhär! Sara hade åtminstone trosor utöver de tröjorna som hon hade på sig, men förutom min lilla blus så var jag helt näck! Obekvämt så hopade jag benen och viskade till Sara,
- Vad ska vi göra? Våra kläder är ju vid picknickfilten?
- Oroa dig inte! Dom går nog snart ska du se, viskade Sara och smekte min rygg fnittrande. Situationen verkade visst vara en smula mer komisk i Saras ögon, men jag kunde se i hennes blick att även hon var en smula obekväm.
Suckande trädde jag blusen över mina frusna knän och vände mig åter igen upp mot Sara som hade kvar blicken fastklistrad vid mig. Hennes mjuka leende fick mig att känna mig så trygg.
Hennes vackra ögon glänste i månljuset, och hennes busiga blick i kombination med hennes rufsiga mörka hår gjorde mig galen. Hon var så het! självklart söt, men också så självsäker och målmedveten. Hade det inte varit för den målmedvetenheten så hade vi aldrig varit där vi var.

Ju mer jag tänkte på det ju mindre illa kändes situationen. Detta var den underbaraste kvällen i mitt liv liksom, vad gjorde det om vi behövde sitta och vänta i några minuter? Snart skulle dom gå upp, vi skulle få sätta på oss våra kläder, och ingen skulle anat något om vad som nyss hade hänt mellan mig och Sara. Det var i alla fall vad jag trodde, men så hände det som gjorde situationen ännu jobbigare än vad den redan var.

Vi tittade bort mot bänken igen och såg hur Malin satt och pekade på något snett framför dom på stranden, dom båda reste sig fundersamt upp och började gå ut i sanden då det plötsligt slog oss båda vad det var som dom hade fått syn på.
Picknickfilten! Helvete varför kunde vi inte bara få vara ifred? Det fanns väl massor med andra ställen att röka på? Jävla rökare!

Malin och Johanna kom allt närmre filten, och då också allt närmre oss!
- Kom vi springer in i skogen! Viskade jag till Sara, men Sara grep tag i min arm och drog in mig till sin sida.
- Nej stanna här! Göm dig här bakom buskarna så fixar jag detta!
Innan jag ens hann att svara så drog hon av sig den stickade tröjan och tassade iväg mellan buskarna.
Vad höll hon egentligen på med? Hur skulle detta gå?!



Nu stod Malin och Johanna alldeles intill picknickfilten och tittade ner på alla våra saker som låg utspridda runt den.
- Vem lämnar sitt skräp efter sig på det här sättet egentligen? Frågade Malin fundersamt.
- Eller hur! Inte ens picknickfilten har lortgrisen tagit med sig, svarade Johanna och sparkade i sanden så det skvätte upp över våra saker.
- Tänk om den som ägde den har drunknat? Fortsatte Malin och tittade ut mot havet medan hon tog ett halsbloss.
- Vi kanske borde berätta för campingägaren? Tänk om någon faktiskt har dött?!
- Mja, eller så har någon bara inte orkat att slänga sina saker, du såg ju hur soptunnan såg ut.

Just som dom stod och diskuterade så kom Sara utspringande ur skogen och överrumplade dom bakifrån så att båda hoppade till och nästan tappade sina snart upprökta cigaretter.
- Tjena brudar! Kom ni också ner för ett kvällsdopp?
Andfått drog hon fingrarna genom sitt blöta hår medan Malin och Johanna stirrade förvirrat på henne.
- Vad fan är det din picknickfilt det här Sara? Förlåt jag trodde att någon bara hade lämnat den här, stammade Johanna och slängde sin fimp i sanden.
- Jo jag blev så sugen på ett kvällsdopp, ni vet ju hur impulsiv jag kan vara.
Dom alla tre skrattade men Malin var fortfarande förvirrad,
- Men vad gjorde du uppe i skogen i så fall?
Sara blev tvungen att tänka snabbt,
- Ehm, jo men alltså du vet jag blev kissnödig!
- Kissnödig? Gick du upp ur vattnet för att du blev kissnödig? Fortsatte Johanna att fråga.
- Nej! Jag bytte om också, såklart!
Sara skrattade nervöst men försökte hålla uppe fasaden så gott hon kunde.
Malin tittade ner bredvid picknickfilten,
- Du glömde visst att sätta på dig dina trosor.
Sara tittade ner och såg hur mina trosor låg intill picknickfilten bredvid mina och Saras shorts.
- Åh där var dom visst! Tack! Utbrast Sara och plockade snabbt upp dom samtidigt som hon drog i sin långa T-shirt för att dölja sina egna trosor.
Malin och Johanna log skeptiskt mot varandra,
- Har du alltid med dig två par shorts när du badar? Frågade Johanna och satte armarna i kors.
- Ehm, inte alltid! Men ibland kan det vara skönt med rent ombyte, eller hur?

Dom båda kunde märka hur Sara blev allt mer och mer nervös efter varje fråga som dom ställde. Det var nästan som ett förhör som dom höll på med.
- Du är inte här och badar med någon då? Fortsatte Malin att fråga och log övertygat.
Sara spelade ovetande om vad Malin pratade om och tittade sig omkring i ett försök att spela förvirrad,
- Vem då? Jag ser ingen här förutom ni två.
Johanna skrattade till,
- Vem då säger du? Jo, kanske Linnéa?! Som du så tydligt visat att du gillar.
- Ja du har pratat om henne enda sedan hon kom hit, och det var ganska så uppenbart att hon gillar dig också när vi spelade minigolf igår, fortsatte Malin och höjde på ögonbrynen.
- Kom igen nu Sara vi är bara glada för eran skull!
Men Sara ryckte på axlarna skrattande,
- Jag hade det jättemysigt med Linnéa igår, vi gick hit och pratade lite, okej vi gosade lite också, men får jag inte bada själv nu helt plötsligt? Kom igen alltså det är ju min sista kväll här innan jag åker hem!
Malin och Johanna nickade eftertänksamt då Saras argument ändå var rätt så rimligt, men helt övertygade var dom inte,
- Så du gick ner hit själv för att bada? Och du tog med dig jordgubbar och två cider?

Sara kunde inte låta dom få veta att jag satt uppe och gömde mig i buskarna halvnaken. Dom skulle ju fatta med en gång vad som vi hade gjort! Vad finns det för bortförklaring till att jag satt gömd uppe i buskarna utan trosor liksom? Jag skämdes inte, men vissa saker vill man väl ändå hålla privat?!
Som tur var så höll Sara fast vid sin lögn.
- Ja? Cider är gott! Jag sa ju att jag blev kissnödig, kom igen nu litar ni inte på mig?
Malin och Johanna tittade ännu en gång på varandra och ryckte på axlarna,
- Okej då, vi tror dig! Men har det hänt något mer mellan dig och Linnéa? Du sa att ni gosade, frågade Johanna nyfiket.
Sara rodnade glatt,
- Mjo alltså, vi kanske kysstes lite igår och så, men ni vet att ni inte får berätta för någon!
Både Malin och Johanna sken upp, nyfikna som dom var,
- Fan vad najs! Har ni träffats något idag då? Frågade Malin glatt.
- Nej alltså hon åkte iväg med sin morsa på någon utflykt i morse, så jag har bara varit ensam hela dagen, mumlade Sara och kliade sig i bakhuvudet.
- Fan vad tråkigt gumman, men du! Häng med upp till min husvagn! Mamma har köpt den nya dvd-filmen med Leonardo DiCaprio, du vet han från Titanic! Så jävla snygg är han! Utbrast Johanna och fläktade sig skämtsamt med handen i ansiktet.
Malin nickade,
- Han är verkligen dödssnygg! Snälla Sara följ med, det blir jättemysigt. Filmen heter typ The Beach, liksom Stranden! Fattar du?

Sara velade osäkert och sneglade upp mot mig som otåligt satt och väntade i buskarna.
- Mja okej då! Men gå före ni så ska jag bara plocka i ordning lite här.
Lyckligtvis så nickade dom båda glatt och tycktes inte verka ett dugg skeptiska längre.
- Ja vi måste ändå försöka leta tag på någon som har tuggummi, mamma får inte veta att vi har rökt, mumlade Johanna och luktade på sina fingrar medan hon vände sig om.
- Vi ses om en stund då! Fortsatte Malin glatt och började gå upp mot campingen igen med Johanna tätt intill sig.

Sara vinkade av dom och började vika ihop picknickfilten långsamt tills att dom hade försvunnit så pass långt in på stigen i skogen att hon inte kunde se dom längre. Då kastade hon genast picknickfilten i sanden igen och grep åt sig de båda shortsen och skyndade sig upp till mig som försiktigt kikade fram bakom nyponbuskarna.

- Kusten är klar, du kan komma fram nu! Viskade Sara och räckte fram mina trosor.
- Åh äntligen! Fan vad ont det gjorde att sitta hukad så länge, stönade jag frustrerat.
- Förlåt snygging, jag gjorde mitt bästa för att bli av med dom, hörde du något av det som vi sa? Frågade Sara medan hon hjälpte mig att hålla balansen när jag vingligt satte på mig trosorna.
- Ja jag hörde allt, vad duktig du var! Svarade jag och log brett.
- Mja, men nu måste jag ju följa med och se på den där filmen, suckade Sara frustrerat medan hon drog på sig sina shorts.
Jag fnyste till och skrattade sarkastiskt åt det som hon hade sagt,
- Ja du tror det va?
Sara tittade oförstående på mig,
- Ja eller vad menar du?
- Hade du helt glömt bort att du skulle vara hemma vid klockan tolv? Jag vet inte vad klockan är nu men fram tills att klockan är tolv så är du min! Hör du det? Utbrast jag bestämt och gav henne en kyss på munnen.

Sara blev alldeles paff, men log snabbt och drog mig tätt intill sig,
- Är jag din hela kvällen alltså?
Jag rodnade lite då jag blev smått generad, men Sara hade gett mig sånt självförtroende under kvällen,
- Så länge du vill sötnos, viskade jag och dök in för ännu en kyss.
Vi kramades hårt och fnittrade medan våra tungor lekte med varandra, om det inte hade varit för att vi båda var blåfrusna så hade vi nog kunnat stå där och hångla hur länge som helst, men efter ett tag så släppte Sara taget om mig och skrattade,
- Nu tycker jag att vi har varit här nere tillräckligt länge, ska vi gå tillbaka till campingen?
Jag nickade glatt och drog upp gylfen på mina shorts.
- Ja! Nu går vi upp.

Jag omfamnade Saras hand hårt då vi tillsammans skuttade tillbaka till picknickfilten och började plocka i ordning. Jag stoppade skräpet i tygpåsen medan Sara tog den vikta filten under armen. Jag stoppade även ner våra skor i påsen, då det var mycket mysigare att vara barfota.
Sedan traskade vi hand i hand upp mot stigen och vidare in i skogen igen. Vi båda såg på varandra, och jag kunde inte hålla mig från att rodna glatt av förtjusning,
- Tack för att du finns, viskade jag till Sara. Hon gav mig inget svar, utan log nöjt och vände ner blicken i backen samtidigt som hon klämde åt hårt i min hand. Det var svar nog tyckte jag.



Oj! Klockan var visst mer än vad jag hade trott, tänkte jag för mig själv när vi kom gående förbi campingbaren och jag fick syn på den stora Marilyn Monroe-klockan som hängde innanför glasrutan. Den var till och med över halv tolv! då hade vi inte mycket tid kvar innan vi skulle skiljas åt för kvällen. Vanligtvis så skulle jag nog fått ångest av en sådan tanke, men jag kunde inte vara ledsen denna kvällen, allt hade varit så underbart, och jag var så kär att jag nästan svävade på moln bredvid Sara när vi passerade baren. På uteserveringen så spelades det hög schlagerpop som ekade över hela campingen. Gubbarna som satt och drack vid borden väsnades nästan ännu högre då dom falskt försökte sjunga med i refrängen.
Jag och Sara tittade på varandra och skrattade när vi passerade dom, och jag tänkte inte ens på att vi höll varandra i hand denna gången. Det var så skönt att äntligen få komma bort från dom kalla vindarna nere vid stranden. Jag var fortfarande såpass frusen att jag hade gåshud längs med armarna, men Saras hand i min värmde skönt, och det kändes så tryggt och naturligt att gå där med henne barfota på grusvägen.
När vi hade kommit tillräckligt långt bort ifrån allt oväsen så stannade jag upp och vände mig mot Sara som så vackert log mot mig med sina kolsvarta ögon. Hon såg nästan berusad ut, men jag tvivlar starkt på att det var på grund av cidern som vi hade druckit tidigare.

Utan att säga något så dök vi båda in för en underbart lång kram, och vi smekte varandra över våra frusna ryggar och njöt av att vara pressade mot varandras kroppar. Nu kändes det genast varmare!
Jag borrade in min näsa vid Saras hals och tappade nästan balansen när jag kände doften av henne. Jag sniffade henne hårt i nacken, för jag ville aldrig glömma bort den där underbara doften! Sara skrattade till då det kittlades, men gav snabbt igen genom att nafsa mig på halsen så att jag tjöt till och nästan föll baklänges. Som tur var så tog Sara tag i mina armar och drog mig snabbt tillbaka in i sin famn.
- Oj, var det så lätt att få dig att falla för mig?
- Det gjorde jag för länge sedan, dummer! Svarade jag flirtigt, men hann inte säga mycket mer innan Sara avbröt mig genom att kyssa mina pratande läppar. Överraskat spärrade jag upp ögonen, men blundade sedan mjukt och kysste henne tillbaka medan jag lät min hand leka med fingrarna i hennes hårbotten.
Det fanns inget bättre än Saras kyssar, det gjorde mig alltid lika pirrig och upphetsad, så sprängfylld av lycka och energi! Hon var ju faktiskt expert på att kyssas, speciellt när hon använde sin lilla tunga, och inte nödvändigtvis bara mun mot mun.

Vi öppnade våra ögon igen och Sara drog ännu en gång mitt hår bakom örat och log,
- Jag önska verkligen att den här kvällen kunde vara för evigt.
Jag la mitt huvud vilande mot Saras axel och lät hennes naglar klia mig på ryggen,
- Jag också, jag vill aldrig vara utan dig, viskade jag tyst och suckade djupt.
Sara log.
- Det kommer göra ont att åka hem imorgon, fan jag hatar det verkligen! Men du ska få något innan jag åker hem i alla fall, något viktigt!

Typiskt nog så hann hon inte säga mer, då Malin och Johanna hoppade fram mellan två husvagnar och avbröt oss.
- Hah! Jag visste väl det, turturduvor! Fnittrade Malin då hon såg mig i Saras famn.
Sara tog bort armarna från mig och suckade,
- Men nu får ni faktiskt lägga av! Jag kramade bara Linnéa hejdå, ifall vi inte skulle hinna imorgon.
- Kramas kan ni göra så mycket ni vill när vi ser på filmen, eller hur Linnéa, visst följer du med? Det blir DiCaprio! Fortsatte Johanna och blinkade åt mig retsamt.
Jag stod bara tyst intill Sara och visste inte vad jag skulle säga, som tur var så var Sara snabb med att svara,
- Nej alltså förlåt att jag glömde säga det förut, jag hade helt glömt bort att jag hade lovat mamma att vara hemma senast tolv, så jag kan tyvärr inte vara med och se på filmen. Förlåt!

Malin och Johanna tittade besviket på varandra,
- Men, men du då Linnéa?! Visst vill du se på film med oss? Vi kommer dricka Fanta och äta jordnötsringar! Och ostbågar om du vill!
- Ja vi har till och med fixat tuggummi! Utbrast Malin och viftade med den skrynkliga halvtomma förpackningen i hennes hand.
- Nej alltså jag måste nog också hem nu, men kanske någon annan kväll? Svarade jag osäkert och kollade upp mot Sara som nickade uppmuntrande mot mig.

- Ja absolut! Vi har massor med filmer, du kan få välja vilken film vi ska se i morgon, vi har verkligen allt! Fortsatte Johanna att tjata exalterat.
- Ja du får välja precis vad du vill! Johanna har flera filmer med Leonardo DiCaprio, snälla kan du inte välja The Basketball Diaries? Alltså jag lovar han är så söt i den! Välj den! Gnydde Malin och skuttade ivrigt i gruset.
- Jo visst, jag får se imorgon då, mumlade jag och log tveksamt, osäker på vad jag hade gett mig in på.
Johanna la huvudet ängsligt på sned när hon återigen vände blicken mot Sara,
- Men vad synd att du inte kunde ikväll Sara, nu när det var sista kvällen och allt.
- Ja nu måste du faktiskt krama oss också innan du går! Ifall du inte skulle hinna imorgon, fortsatte Malin och sträckte ut armarna brett i luften.

Sara och jag tittade på varandra och suckade då Malin och Johanna dök in för en stor gruppkram som nästan fick mig att tappa andan.
- Hejdå Sara! Vi kommer sakna dig så mycket!
- Ja massor! Men vi ses ju igen nästa sommar! Lova! Gnydde Malin och Johanna i munnen på varandra.
- Ja självklart så kommer jag tillbaka, som vanligt! Pustade Sara och tryckte sig bort från den plågsamt långa kramen som jag nästan aldrig trodde skulle ta slut.
Vi tog några steg bakåt och log mot Malin och Johanna som vinkade av oss,
- Sov sött nu, båda två! Hoppas vi hinner säger hejdå imorgon också!
- Ja vi åker vid åtta! Så bara ni inte försover er, sömntutor! Skrattade Sara medan vi vände oss och började gå iväg.

Malin och Johanna fnittrade åt varandra och stirrade efter oss där vi gick.
- Du Linnéa! Du kanske borde torka ur ditt blöta hår innan du går och lägger dig! Bara ett tips, ropade Johanna efter mig.
Jag tittade bak och såg hur dom skrattande sprang sin väg och jag vände mig snabbt tillbaka mot Sara som även hon skrattade,
- Oj, det hade jag inte ens tänkt på. Jag tror vi är avslöjade nu, mumlade hon och höll handen för munnen.
Jag rodnade i hela ansiktet men skrattade också generat,
- Dom kommer inte skvallra för någon va?
- Nej då! Visst kan det vara svårt att få dom att sluta babbla, men dom vet att dom inte får säga något. Fast så farligt hade det kanske inte varit om folk fick veta om oss två?
Jag tittade blygt upp i Saras ögon och log,
- Om oss?
Åter igen så omfamnade Sara min hand och kysste mig på kinden,
- Ja, du sa ju att jag fick vara din så länge jag ville, eller hur? Då är du min också snygging.
Jag blev alldeles öm i kroppen av det Sara hade sagt, det kändes inte verkligt.
- Men vill du det fast att jag bor så långt bort? Viskade jag nervöst.
- Vara din flickvän? Ja det är inte som att särskilt många andra tjejer står på kö, och oavsett så är det ju dig som jag är kär i.

Jag kunde inte fatta vad som hände, jag kastade mig i famnen på Sara och kysste hennes mjuka läppar allt vad jag kunde. Sara kysste mig lika passionerat tillbaka och lät sina armar smeka längs med mina höfter och ner till min rumpa.
Jag var så lycklig att jag nästan kunde gråta, men istället så log jag brett och förde mina händer upp mot Saras kalla kinder och viskade.
- Är jag din flickvän nu? På riktigt?
Sara skrattade glatt och nickade tydligt,
- Ja nu är vi ihop, om du vill alltså?
Jag nickade tillbaka och kysste henne skrattande.

Sara var min flickvän, och jag var hennes. Hur var det ens möjligt? Det var alldeles för stort för att kunna greppa.
- Kom nu snygging, innan min mamma blir arg över att jag inte passat tiden!
Vi tog varandra i hand igen och fortsatte att gå mot Saras husvagn.
- Okej snygging, viskade jag blygt och kände hur det pirrade i hela kroppen på mig av lycka.
Helvete vad underbart det var att ha en flickvän som Sara.



Nu var vi framme vid Saras husvagn. Alla lampor var släckta, och även fast att Saras föräldrar antagligen låg och sov så valde vi att viska när vi kom fram till förtältet.
Vi höll hårt i varandras händer och vägrade att släppa blicken från varandras ögon, det var så svårt, men nu var vi tyvärr tvungna att skiljas åt.
Sara log mjukt och gav mig en puss i pannan,
- Tack för en underbar dejt, den kunde inte ha blivit bättre.
- Nästa gång så lovar jag att ta med handdukar, viskade jag och fnittrade tyst.
Sara skakade glatt på huvudet och drog mitt hår bakom örat,
- Det kommer bli ensamt att sova utan dig inatt, och alla andra nätter.
- Ja, jag tänker krama min kudde och låtsas att det är du, men ja, det kommer bli ensamt, suckade jag glatt.
- Då får väl jag göra samma sak då, jag kanske till och med kommer göra andra saker med kudden när jag saknar dig extra mycket, viskade Sara och blinkade busigt.
Jag kunde inte hålla mig från att skratta högt åt det som Sara hade sagt. Jag höll mina händer för munnen medan Sara hyschade mig med fingret och såg sig fnittrande omkring för att försäkra sig om att vi inte hade väckt någon.

- Förlåt, men jag kommer och kramar av dig imorgon bitti i alla fall, viskade jag.
- Ja, det måste du, men vi kanske måste kramas lite mer som vänner gör, om du förstår vad jag menar. Jag har ju inte berättat för mina föräldrar ännu.
- Nej jag vet, och min mamma vet ju inte heller. Men jag ska berätta för henne! När jag vågar, mumlade jag blygt.
Sara nickade förstående,
- Ta den tiden som du behöver gumman, men nu måste vi kramas godnatt, innan mamma kommer ut och undrar vart jag är.

Jag tog ett djupt andetag och förde mina armar runt Saras kropp och gosade mig så tätt intill som möjligt. Jag blundade och njöt av våran sista riktigt intima kram, och det kändes så lugnt och behagligt. I Saras famn, inklämd mellan hennes mjuka bröst, där jag kunde höra hennes hjärta slå, och känna hennes kroppsvärme. Det fanns verkligen ingen tryggare plats på jorden. Jag hade nästan kunnat somna där, stående med Saras armar runt mig.
Sara luktade mig i hårbottnen medan hon kramade mig allt vad hon hade.

Allt jag tänkte var ”Några sekunder till! Några sekunder till! Släpp inte taget!” Och även fast att det var en hyfsat lång kram så kändes den alldeles för kort när Sara till slut släppte taget om mig och gav mig en lätt kyss på munnen.
- Godnatt Linnéa, dröm sött så ses vi imorgon bitti, viskade Sara och log ansträngt medan jag sakta började gå baklänges bort mot grusvägen. Jag vinkade och såg Sara försvinna in i det mörka förtältet, och nu var det genast väldigt kallt igen.
Kallt och ensamt, usch att jag redan kunde sakna Sara så mycket, men jag var absolut inte ledsen. Jag vände mig om och gick dragandes med fötterna i gruset hela vägen hem till husvagnen där det lyste i fönstret. Bara inte mamma hade märkt att jag hade tagit ciderflaskorna! Tänkte jag för mig själv. Det var ju tur att vi hade dumpat dom i soptunnan som låg på vägen tillbaka från skogen, men även om bevisen var borta så skulle hon såklart anklagat mig före syrran ifall hon märkte att dom var borta. Äsch, oavsett så var det värt det!
Jag gick fram till vårat förtält och slängde ett snabbt öga bort mot Saras husvagn innan jag försiktigt klev in och gick fram till den stängda dörren.



När dörren gick upp så möttes jag genast av en underbar värme, jag tror det var först då som jag insåg hur frusen jag faktiskt var. Jag borstade av mina sandiga fötter och slängde tygpåsen på golvet då syrran drog undan draperiet och kikade fram från sängen förtjust.
- Hej! Hur har det gått? Utbrast hon nyfiket.
Jag tittade mig osäkert bort mot mammas tomma sovplats i andra änden av husvagnen,
- Vart är mamma någonstans?
- Hon är över hos grannen igen, jag ska egentligen sova nu men jag har väntat uppe på dig, svarade hon glatt och reste sig upp i den knarrande sängen med täcket värmande runt kroppen.
Jag suckade utmattat medan jag drog av mig min blöta blus och föll med en duns ner i sängen bredvid henne. Jag drog mitt täcke över brösten och sneglade nervöst på min syster som nyfiket stirrade på mig medan jag osäkert började stamma,
- Ehm, du har väl inte... Har du sagt något till mamma?
Syrran skakade genast på huvudet med ett stort leende på läpparna,
- Nej jag har inte sagt ett dyft! Jag lovar, men berätta nu, jag vill veta! Och varför är ditt hår alldeles blött?
Jag skrattade av lättnad och la mig till rätta med kroppen mot syrrans håll,
- Vi tog ett kvällsdopp jag och Sara, men vi hade inga handdukar med oss. Det var kallt, men också jättefint.
Syrran skrattade förtjust,
- Inga handdukar?! Hade ni badkläder då?
Rodnande så skakade jag på huvudet utan att säga något, och vi båda började fnittra tyst, fast att vi var helt ensamma i husvagnen.
- Har ni pussats mycket? Fortsatte syrran att viska.

Jag visste inte hur mycket jag skulle våga att berätta. Visst var vi systrar, och vi hade alltid kunnat prata om hemligheter förut, men inte kunde jag berätta om vad jag och Sara hade gjort nere vid stranden, inte dom bästa detaljerna i alla fall.
- Ja vi har pussats hela kvällen, kramats och kysst varandra också. Det känns så konstigt att säga det men vi är faktiskt ihop nu, mumlade jag generat och höll upp händerna för ansiktet.
Syrran rodnade hon också,
- Åh vad romantiskt! Är du mycket kär?

Jag chockades över hur avslappnad och naturlig syrrans reaktion var. Det var så skönt att kunna prata om mina känslor för Sara utan att vara rädd för att syrran skulle bli äcklad, tycka att jag var konstig eller gjorde något fel. Men hon var bara glad för min skull, precis som hon hade varit ifall det hade varit en kille som jag hade blivit kär i.
Jag log mjukt och tittade upp i taket,
- Allt känns så overkligt, jag kan knappt fatta det, men hon är den enda som jag tänker på. Jag har aldrig träffat någon som gör mig så lycklig, så trygg och nervös på samma gång, det är så underbart. Jag har aldrig känt såhär för någon förut, men ja, jag är mycket kär. Så kär att jag skulle kunna explodera när som helst.
Jag vände blicken tillbaka mot min syster och såg hur hon storögt log mot mig med drömmande blick,
- Så kär skulle jag också vilja bli! suckade hon lätt och rullade tillbaka på rygg.
- Det kommer du att bli en dag ska du se, men nu måste vi sova.
Jag rättade till täcket och knäppte av mig mina sandiga shorts och lät dom falla ner vid kanten av sängen tillsammans med mina trosor. Jag orkade inte göra något åt mitt hår, utan lät det blöta ner min tjocka huvudkudde under natten.
- Godnatt älskade syster! Viskade jag medan jag släckte den lilla läslampan som hängde snett över mig.
- Sov gott bästa storasyster! Svarade syrran gäspande i mörkret.

Det blev alldeles knäpptyst, och när jag låg där nerbäddad under mitt fluffiga täcke så var det självklart bara en person som jag kunde tänka på, och vad som vi hade gjort ihop.
Jag hade förlorat oskulden med Sara! Sara hade tagit min oskuld! Jag var inte oskuld längre, och inte Sara heller. Jag log brett för mig själv och kände hur det pirrade i hela kroppen. Jag kunde knappt fatta vad som hade hänt. Kvällen innan så hade Sara försökt att föra ner handen innanför mina trosor, men då hade jag varit rädd, och inte känt mig redo. Något hade ändrats inom mig bara över ett dygn. Det var Sara som hade ändrat allt. Jag låg en stund och tänkte på det i tystnad. Sara hade velat ta min oskuld redan första kvällen. Jag vet inte om det var medvetet, men nu hade hon fått precis som hon ville.

Gick jag rakt in i Saras fälla? Ja, det hade jag nog gjort. Hon var så desperat efter mig att hon till och med hade lurat ner mig i vattnet för att få sin chans. Jag fnittrade till av förtjusning, då jag självklart var överlycklig. Jag hade fallit pladask för Sara, Sara och hennes sköna lilla tunga, som min våta fitta hungrigt skrek efter när jag diskret pillade på mig under täcket. Jag tänkte på Sara, jag undrade om även hon låg vaken och tänkte på mig. Antagligen så hade hon redan somnat, det var vad jag var på väg att göra i alla fall. Jag minns dock pirret som kittlade i min kropp, från fittan upp till bröstet, leendet som jag somnade med på mina läppar, och den sista tanken som jag tänkte innan jag försvann in i drömmarnas land. ”Fan vad kär jag är i Sara!”



Tänk vad underbart det är att sova, det är fan för djävligt! Där låg jag inlindad i mitt varma täcke, kramande runt min kudde och drömde våta drömmar om Sara när tack och lov mammas väckarklocka började att tjuta tvärs över husvagnen. Jag flög upp med raketfart så mitt rufsiga hår hamnade i ansiktet, och jag kollade mig förvirrat omkring och märkte att syrran redan hade gått upp.
- Vad är klockan!? Skrek jag bort mot mammas säng, men jag märkte snabbt att även hon var borta.
Vad kunde egentligen klockan vara? Jag kastade av mig täcket och sprang naken fram till den öronmördande klockan och spände min suddiga blick. ”En minut över åtta!”

Var detta en mardröm? Sov jag fortfarande? Detta fick bara inte vara sant! Ångesten strömmade genom min nakna kropp, och jag ryckte mig själv i håret av panik medan mina ögon fylldes av tårar.
- Fan! Hon får inte ha åkt! Skrek jag för mig själv och kastade mig över mina smutskläder som låg utspridda på golvet. Jag slet åt mig ett par gamla trosor och drog snabbt på mig dom då dörren flög upp med en smäll och mamma tittade in förvånat,
- Vad skriker du om gumman? Är något på tok?
- Flytta på dig jag hinner inte förklara! Utbrast jag stressat och slet åt mig min svettluktande gula topp och trädde den över huvudet medan jag tryckte mig förbi mamma i dörröppningen.
- Men gumman ska du springa ut i bara tröja och trosor?! Vad har flugit i dig? Vi skulle ju precis duka fram frukosten!
Men jag var redan långt borta innan hon ens hade hunnit ropa klart.

Mina barfota fötter sprang längs den hårda grusvägen, och jag kände inte ens av smärtan när jag trampade på dom vassa stenarna. Smärtan i mitt bröst var det enda som jag kunde känna, och den blev bara värre och värre! Till slut stannade jag upp, då jag kommit runt hörnet och kunde se framför mig den nu tomma gräsplätten där Saras husvagn hade stått kvällen innan. Den var borta, dom var borta! Sara var borta.

Nu kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre, dom rann längs med mina kinder, och jag grät tyst för mig själv då jag insåg sanningen. Hon hade åkt! och jag visste inte ens om vi någonsin skulle få träffas igen. Vi hade varit så upptagna av att leva i nuet att vi helt hade glömt bort att prata om vad som skulle hända sen. Jag visste ju att Sara skulle åka, att vi skulle skiljas åt, och jag hade inte ens frågat om hennes adress eller nummer. Fan jag visste inte ens hennes fulla namn! Och den enda chansen som jag hade att få svar hade nyss rullat iväg, och tack vare att jag var en sån jävla sömntuta så skulle jag få leva i ovisshet för resten av mitt liv.

Det var den värsta känslan som jag någonsin hade känt, allt var förlorat!
Under två dygn så hade Sara öppnat dörren till en helt ny värld. Jag hade fått uppleva kärlek som jag aldrig trott var möjlig. Spänning, lycka, lust! Och nu var jag alldeles tom inombords.
Även om mamma skulle lyckas ta semester nästa år, och även om jag skulle lyckas övertala henne att åka tillbaka till campingen, hur stor var egentligen chansen att vi skulle vara här samtidigt? Och oavsett så skulle vi få vänta i ett helt år! Sara skulle hinna glömma bort mig, gå vidare och träffa en annan tjej. Jag grät och grät ju mer jag tänkte på det, och jag tänkte att jag inte ville leva mer!

Men rätt som det var så hörde jag ett bekant skratt runt hörnet.
Jag torkade bort tårarna från mina blöta kinder och gick sakta fram för att se vad det var som jag hade hört bakom husvagnstomterna. Och lyckan var obeskrivlig när jag fick syn på Sara, Malin och Johanna som stod och skrattade bredvid den brummande bilen med den krokade husvagnen bakom sig.
Dom hade inte åkt ännu! Sara var kvar! Jag fylldes åter igen av lycka, men trotts det så fortsatte tårarna att rinna. Jag kunde inte kontrollera mig själv, jag började springa allt vad jag orkade, och jag ropade så att Sara skulle höra mig.
- Sara! Sara åk inte!

Sara, Malin och Johanna vände sig chockat om då dom såg hur jag sprang likt en löperska i bara tröja och trosor över gräset och ut på gruset igen. Jag kastade mig i Saras famn så vi nästan ramlade omkull och slog ihjäl oss, men Sara omfamnade mig hårt med sina armar och jag snyftade tyst då jag viskade lättat i hennes öra,
- Jag trodde att du hade åkt, förlåt!
Men Sara bara skrattade betryggande och hyschade mig,
- Det är lugnt! Klart att jag inte skulle gå med på att åka innan jag fått krama av dig!

Saras pappa kikade ut från det främre passagerarsätet och kastade ut sin fimp på grusvägen,
- Kom igen nu gumman, säg hejdå till dina vänner nu så vi kan komma iväg!
Sara suckade betänksamt,
- Ja, ge mig bara någon minut till!
Saras pappa drog upp solglasögonen och sneglade häpet ner på min lättklädda kropp. Generat dök han snabbt in i bilen igen och tände sig en ny cigarett och höjde volymen på radion.
Sara slet upp dörren till baksätet och plockade ut min stickade tjocktröja som jag helt hade glömt bort att Sara hade fått med sig kvällen innan.
- Här, tack för lånet igår kväll.
Hon räckte den till mig och log hemlighetsfullt.

Till sidan om oss så stod Malin och Johanna och fnittrade förtjust,
- Nästa sommar ska vi få revansch i minigolfen, Sara! Bara så du vet! Sa Johanna och log stöddigt.
- Jaså det säger du? I så fall får ni öva hela vintern, för så lätt släpper jag inte vinnarplatsen! Skrattade Sara skämtsamt.
- Äsch! Du kommer ha fullt upp att bli distraherad av annat när vi spelar, inflikade Malin och blinkade flirtigt mot mig.
Johanna skrattade till högt och började genast att fåna sig,
- Åh Malin! Kan inte du lära mig hur man spelar minigolf? Det är så svårt!
- Självklart gumman! Det viktiga är att du håller klubban rakt!
Malin kramade om Johanna bakifrån så som Sara hade hållit om mig på minigolfen, och dom båda skrattade retsamt.
Sara himlade med ögonen och vände snabbt tillbaka blicken mot mig.
- Kom! Vi går bakom husvagnen, viskade hon och tog mig i handen och förde mig bak till där backspeglarna inte kunde se oss. Malin och Johanna stod kvar intill bilen respektfullt och lät oss ta avsked ifred.

Väl bakom husvagnen så torkade Sara bort mina tårar, och jag la mina armar runt hennes midja försiktigt och tittade henne djupt in i ögonen. Sara klev in i min famn och la sin panna vilande mot min och blundade.
- Dom här dagarna ihop med dig har varit underbara, jag kommer sakna dig så mycket!
- Jag kommer sakna dig också, du är den underbaraste tjejen som jag någonsin har träffat.
Vi dök långsamt in och kysste varandra en sista gång på munnen, och vi kramade om varandra så hårt att det värkte i våra kroppar. Men det dröjde inte många sekunder innan Saras mamma tutade ifrån bilen otåligt och vi blev tvungna att släppa taget om varandra.
- Ja! Jag kommer! Vrålade Sara irriterat, men skrattade sedan mjukt mot mig medan hon drog mitt hår bakom öronen.

Vi båda blev tysta i några sekunder, jag visste inte vad jag skulle säga, hur jag skulle ta farväl. Kanske att bara stirra varandra i ögonen, och njuta av tystnaden ihop var det bästa sättet ändå. Sara lät sin hand glida innanför min tröja och började smeka min midja försiktigt medan hon böjde sig framåt och viskade i mitt öra,
- Glöm inte bort mig nu snygging.
Jag nickade medan Sara tog ett steg bakåt och såg mig en sista gång i ögonen. Nu tutade hennes mamma igen. Det fanns ingen tid kvar att kramas, ingen mer tid att ta farväl.
Utan att säga något så log vi mot varandra, och Sara gick långsamt tillbaka till bilen och satte sig i baksätet. Jag ställde mig intill vägen och såg vemodigt på hur bilen sakta började rulla iväg.
Sara vevade ner bakrutan och stack ut huvudet och vinkade av oss en sista gång, och jag vinkade tillbaka med ett framtvingat leende. Det gjorde ont, men nu hade jag i alla fall fått säga hejdå ordentligt.

Allt hände så fort, bara på några sekunder! Husvagnen försvann bakom stugorna, och där stod jag alldeles ensam med min stickade tröja i famnen, och Malin och Johanna som stöttande kom fram och kramade om mig.
- Åh gumman! Vi såg hur du grät när du kom springande, alltså ni är så otroligt fina ihop! Alltså verkligen! Utbrast Malin och smekte mig över ryggen.
- Alltså jag vet att jag inte borde säga det här Linnéa, men Sara har berättat för oss, och hon gillar dig, det är sant! Hon sa det, fortsatte Johanna och nickade uppriktigt.
- Men lägg av Johanna det har hon väl fattat för länge sedan! Alltså Linnéa, allvarligt, när du kom springande med tårar rinnande längs med kinderna, det fick mig att tänka på Romeo och Julia! Liksom när Leonardo DiCaprio faller ner på knä i gräset och skriker av smärta för han tror att Julia har dött!
- Men sluta Malin! Nu börjar jag nästan också att gråta!
Johanna fläktade sig i ansiktet med båda händerna och hoppade upp och ner i gruset.

Nu orkade jag verkligen inte med dom längre,
- Alltså snälla kan ni hålla käften i åtminstone fem sekunder? Skällde jag irriterat.
Malin och Johanna blev chockade,
- Förlåt Linnéa, alltså jag menade såklart inte att Sara är död, men borta liksom.
- Ja men inte för evigt gumman! Hon kommer ju tillbaka nästa sommar, och tills dess kan ni brevväxla, prata i telefon och så. Förresten, vi borde verkligen se Romeo och Julia hemma hos mig sen! Vad säger ni?

Plötsligt slog det mig att jag var en idiot, en fullkomlig jubelidiot! Nu hade jag glömt att fråga Sara om telefonnummer i alla fall! Seriöst, jag hade ju chansen, och jag sumpade den, igen!
Jag släppte taget om tröjan och lät den falla ner i gruset. Jag hörde inte Malin och Johannas pladdrande längre. Allt blev tyst, som i en mardröm!
Utan att säga något så började jag att springa, jag sprang allt vad jag hade längs med grusvägen. Dom kunde inte ha kommit långt, jag var bara tvungen att hinna ifatt Sara!
Jag genade över gräset, sprang emellan husvagnar, förtält, och hoppade över tältlinor som var nedslagna i marken.

Nu rann tårarna igen, jag kunde inte låta Sara åka utan att ha fått hennes nummer, adress, eller vad som helst för att kunna nå henne igen! Jag stod inte ut med tanken att aldrig mer få träffa Sara. Jag skulle hellre dö! Jag sprang förbi campingbutiken det snabbaste jag kunde, när jag kom ut på den asfalterade vägen så saktade jag in och tittade bort mot den långa allén där inte så mycket som en bil syntes till. Jag föll ner på knä och grät tyst för mig själv.

Jag hann inte, nu var dom verkligen borta. Fan att du ska vara så korkad Linnéa! Var det verkligen nödvändigt att falla för en tjej som du kanske aldrig mer skulle få se igen? Nej nu kunde jag lika gärna dö! Eller åtminstone hamna i koma eller något sånt.
- Linnéa! Ropade Malin bakom mig som kom springande med Johanna tätt efter sig.
- Snälla låt mig vara! Jag vill vara ledsen ifred! Snyftade jag och sänkte huvudet ner mot marken igen.
- Kolla Malin! Nu är hon ju nere på knä! Precis som i filmen! Viskade Johanna och pekade.
- Förlåt Linnéa jag vill verkligen inte vara jobbig, men du tappade din tröja, mumlade Malin osäkert och räckte fram den vikta tröjan.

Då Malin bara höll den i ärmen så vecklades tröjan ut, och en lapp föll från tröjan och landade på asfalten framför mig.
- Vad är det där för lapp? Frågade Malin förvånat.
Jag plockade upp den lilla lappen och läste tyst för mig själv vad som stod på den.



”Hej snygging!
Jag tänker att det kanske är bäst att jag skriver den här lappen nu, ifall att jag skulle glömma imorgon bitti. Tack igen för den fina dejten, vi kanske kan ha fler såna dejter ifall din mamma inte skulle ha något emot att jag kom och hälsade på under höstlovet? Fast kanske inomhus om du förstår vad jag menar? Jag tror att mina föräldrar skulle gå med på det, om jag tjatar tillräckligt mycket. Haha!

Nu måste jag verkligen sova, men jag vill bara säga det att jag är så jävla kär i dig Linnéa.
Och just ja! mitt telefonnummer är 036-62016.
Ring så fort du kommit hem till Eskilstuna!

Puss och tusen kramar!
/Din flickvän, Sara Frida Nordberg.”



Jag torkade bort mina tårar från kinderna och skrattade glatt. Malin och Johanna tittade på mig förvirrat.
- Vad är det Linnéa? Blev du glad nu? Frågade Malin.
Jag reste mig upp och borstade bort gruset från mina knän,
- Ja det blev jag, men skulle vi se den där DiCaprio-filmen som ni tjatat om eller?
Malin och Johanna tittade på varandra och log exalterat,
- Ja! men, ska vi inte vänta tills ikväll då?
- Visst! Då går vi och köper glass istället! Sen måste jag hem och sätta på mig kläder tror jag.
Johanna skrattade glatt,
- Absolut! Alltså Linnéa, du kommer verkligen älska Romeo och Julia, Leo är så sjukt söt i den!
- Vadå Romeo och Julia? Vi skulle ju se The Basketball Diaries! Eller hur Linnéa? Utbrast Malin bestämt.

Vi gick tillsammans bort mot campingkiosken, och nu kände jag mig inte lika störd av Malin och Johannas babblande längre. Jag var fylld av lycka, pirr och längtan! Längtan efter Sara, min flickvän som jag skulle ringa så fort jag fick chansen. Ja visst är det hela rätt så galet ändå? hur Sara bara satt där vid lekplatsen och gungade den där dagen, och jag är så glad över att hon pratade med mig, för annars så hade nog detta aldrig blivit vad det blev. Den underbaraste sommaren i mitt liv.

Slut.

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.