I skydd av augustigrönskan
Författare: polly winther Datum: 2019-10-22 05:23:13
Kategori: Lesbiskt och Age play
Läst:
38 227 gånger
Betyg: 4.7 (16 röster) 17 medlemmar har denna novell som favorit
”Ska jag ligga lågt ikväll då, och så sms:a honom typ imorgon?”
”Mm, det låter väl bra”, instämmer jag och krånglar på mig trosorna under handduken.
”Säkert Lin?”
Clara tittar allvarligt på mig över solglasögonen. Viftar samtidigt bort några vita sandkorn från sin fylliga rumpa.
”Ja, jag hade i alla fall gjort så.”
Med händerna bakom ryggen knäpper jag så diskret som möjligt av mig bikiniöverdelen. Struntar i bh, men drar blixtsnabbt på mig det vita linnet. Kisar ut mot vattnet, där Astrid och Saga alltjämt kastar den rosa frisbeen emellan sig. Ensamma nu.
”De där grabbarna verkar ha gett upp”, rapporterar jag, och lutar mig bakåt på filten, stödd på armbågarna. Ställningen får linnet att strama över bröstvårtorna, som ännu är löjligt styva och utstående efter badet. Förgäves försöker jag bylsa till det lite för tunna tyget.
”Så skönt”, svarar Clara. Vänder sig på filten och sätter sig upp. ”Är det mycket med killar och så annars? Alltså... Astrid är ju ashet, om du ursäktar.”
”Haha... Jo, hon har nog en litet beundrarskara. Men jag vet inte... hon brukar inte prata så mycket killar med mig i alla fall. Det var lite struligt med en Hampus för några veckor sedan, men det är nog över nu.”
På knä löser Clara upp sitt långa svarta hår, och låter det dansa över den markanta svankryggen. Jag undviker att titta, men hon har nog gått upp lite i sommar. De nakna brösten är större än någonsin. Liksom urmoderligt tunga.
”Du har väl i och för sig fullt upp med mitt ältande”, suckar hon leende. ”Jag känner mig mer tonårig än Saga och Astrid tillsammans.”
”Hahaha... Nästa gång är det kanske jag som behöver stöd av dig Clara.”
”Nja, det undrar jag. Men ett grundtips är att du försöker fatta när snubbar stöter på dig. Hahaha!”
”Jo... visst. Men jag var verkligen inte sugen på ett glas vin till, och dessutom satt det en ring på hans finger, precis innan han kom fram till oss. Råkade väl ramla av på något sätt.”
”Jaja. Du har såklart de där budorden att tänka på.”
Clara knyter upp håret igen. Till skillnad från mig verkar hon helt obesvärad av barnfamiljen en bit nedanför oss. Avståndet är i och för sig ganska långt, men pappan lyckas bara nästan dölja sina förstulna ögonkast över tidningen han låtsas läsa. Så himla förutsägbart.
”Kul att tjejerna verkar trivas ihop”, kommenterar Clara.
”Mm, vi borde få till fler såna här dagar.”
”Absolut! Hur ofta träffar du egentligen Astrid?”
”Alltså... Själva mentorsprojektet tog egentligen slut när hennes sommarlov började, så nu har vi inte längre några fasta träffar inplanerade.”
Jag håller envist blicken rakt fram när jag pratar. Drar med handen genom mitt solblekta, saltstänkta page-ruffs.
”Men... vi fortsätter att ses, och att hitta på grejer och så, och har nog kommit ganska nära varandra.”
”Så fint! Jag önskar att jag hade haft en mentor när jag var i tonåren. För ni pratar väl inte bara om gud och Jesus och sånt?”
”Haha... Nej... Mentorskapet har inget med kyrkan att göra. Det är fristående, med vissa kopplingar till ungmottagningen. Ibland kan vi hur som helst komma in på ganska djupa saker, men ofta är det lika mycket jag som lär mig av Astrid. Är det så för dig också, med Saga?”
”Jo... Fast Saga är inte alltid så himla lätt att prata med. Hon kan fortfarande vara väldigt mycket fjortis. Men jag förstår vad du menar, och jag älskar verkligen att vara hennes moster.”
Clara suckar med ett teatraliskt leende. Börjar sedan med gungande bröst att plocka ihop prylarna omkring sig.
”Ja, det är väl snart dags att sticka”, instämmer jag. Minns kvällens utlovade löprunda med Malin, den nya kantorn, och att Astrid ska iväg till någon kompis som fyller år.
Tjejerna verkar ha fattat vinken, för plötsligt slår frisbeen ner i sanden precis framför filten.
”Så jäkla varmt i vattnet”, utropar Saga, som springande kommer emot oss. Tusen regnbågsfärgade små vattendroppar går till anfall när hon skrattande skakar sina rastaflätor.
”IIIIHHH!!!”
Astrid strax bakom, med lugnare och liksom inövade steg. Så rörande medveten om sina höfter och långa ben. Men väl framme vid filten lyser hennes blå ögon av samma barnsliga uppspelthet som hennes nya kompis.
”Jag har nog aldrig badat så länge”, menar hon och kramar ur det linblonda håret över axeln. Glänsande små pölar vid de framträdande nyckelbenen.
”Nej, det gäller att passa på.”
Snart står flickorna bortvända och klär av sig under varsin handduk, och Clara tar äntligen på sig sin bh.
”Jag kan ta din bikini här”, säger jag till Astrid och håller fram en påse. Räcker samtidigt över hennes blårandiga klänning.
”Mm. Tack.”
Jag drar på mig mina jeansshorts, skakar filten och tar slutligen korgen på armen.
”Lets go!”, utropar en sarongklädd Clara, och tar skridande täten genom sanddynerna.
En stund senare har vi kramat varandra hejdå, med planer på att hinna ses igen, alla fyra, innan sommaren är slut.
Jag och Astrid packar in oss i min gamla SAAB, som såklart blivit stekhet i eftermiddagssolen.
”Fan Lin”, utbrister Astrid när jag rattat ut från parkeringen. ”När ska du skaffa en riktig bil, med riktig AC?!”
”Typ när du slutar svära!”
Med nedhissade rutor blir det ändå ganska behagligt. Dessutom letar sig vägen snart in i lummigt augustigrön lövskog. Skuggande och skyddande.
”Den här vägen är så otroligt vacker.”
Astrid nickar instämmande, utan att titta upp från mobilen. Med ett snabbt ögonkast tycker jag mig se vems bilder det är hon scrollar bland. Mycket kurvor och svart hårsvall.
”Hur länge har du och Clara varit vänner?”, frågar Astrid och vecklar ut sitt ena ben. Lägger avslappnat foten på panelen ovanför handskfacket. Sanden mellan tårna. Guldlänken runt den smala vristen. Hur fint som helst.
”Egentligen ända sedan högstadiet. Vi gick i samma klass, men hängde väl i lite olika kompisgäng och så. Men i höstas, när jag hade bestämt mig för att göra klassikern, så brukade jag träna crawl i simhallen några morgnar i veckan, och ofta var Clara där samtidigt. Först hälsade vi knappt. Så pratade vi lite i omklädningsrummet. Sedan började vi simma bredvid varandra, och prata ännu mer. Och nu är vi vänner.”
”Så bra!”
”Mm.”
”Men... har det hänt något mellan er?”
”Va?... Du menar...? Nej nej. Inget sånt. Verkligen inte.”
”Okej.”
Jag försöker dölja min rodnad, vilket bara gör den värre. Trodde hon alltså att jag och Clara?!... Clara som nog inte ens har fattat att jag kan gilla kvinnor, på det sättet.
Vi sitter tysta ett tag. Jag gör några taffliga försök att sjunga med till Joni Mitchells från bilstereons gamla cd-spelare, samtidigt som Astrid ser ut att ladda för fler frågor.
Och mycket riktigt:
”Brukar hon vara topless, Clara?”
”Oj, det vet jag inte Astrid. Tyckte du att det var... cringe?”
Astrid skakar genast på huvudet. Ler och höjer avdramatiserande sina nästan vita ögonbryn.
”Det var fint. Särskilt när hon satt med helt rak rygg och så. Stolt liksom.”
”Mm. Förr tyckte hon nog att det var ganska jobbigt. Att vara... bystig. På idrotten i skolan och så, när alla stirrade. Fast nu verkar hon ju trivas med sin kropp.”
”Jag önskar att alla kvinnor kunde älska sina kroppar,” påpekar Astrid förnumstigt. ”Och att det inte vore det minsta speciellt med att vara topless på stranden.”
”Då kanske du och jag också ska våga testa, nästa gång?”
”Mm, maybe... Saga vågar kanske också.”
”Ja. Och visst var hon trevlig, och söt?”
”Ja.”
Jag känner mig löjligt upprymd, och säger inget mer. Försöker istället koncentrera mig på vägen.
I ögonvrån är jag dock medveten om att Astrid sitter kvar med spretande ben. Samtidigt med en viss sorts oro i kroppen. En rastlöshet, som jag vid det här laget har lärt mig att känna igen.
”Hur är det gumman? Känner du att du... behöver igen?
”Mm, kanske”, svarar Astrid nästan viskande.
Söker min blick.
”För du har ju sagt att jag... inte ska hålla emot. Och det säger Sonja också!”
”Självklart gumman! Du behöver aldrig hålla emot när det bara är vi.”
”Säkert?”
”Säkert!”
Det dröjer en stund, men så skruvar Astrid bak ryggstödet en bit. Avvaktar därefter igen. Sätter upp håret i en snabb knut, och tar några djupa andetag. In genom näsan, ut genom munnen. Kupar blygt om brösten med båda händerna. Nästan som en ritual.
Sätter sig sedan ännu lite mer till rätta, med klänningen uppdragen. Låter högerhanden glida ner under troslinningen.
Med slutna ögon börjar hon rofyllt att onanera. Alldeles bredvid mig. Alldeles trygg.
Förtroendet är lika drabbande som alltid, och jag vågar bekräftande röra vid Astrids vänstra lår. Får genast hennes fingrar inflätade bland mina, och känner hennes allt taktfastare välbehag. Krafterna som hon själv inte kan styra, eller mota undan.
”Aahhh!”
”Så fin du är gumman”, kommenterar jag. ”Så fint du tar hand om din vackra, starka kropp.”
”Mm...”
Astrids hand rör sig snabbt och effektivt innanför det tunna tyget. Och det är verkligen fint. Och så liksom självklart. Trots att det kanske egentligen är jättekonstigt.
Hon suckar och kvider lite, innesluten i sig själv. Fram till det att hennes andetag plötsligt tystnar helt, och hennes kropp spänns i säkerhetsbältets fasta grepp.
Hon kramar hårt om min hand. Sedan ett långt utdraget stön.
”AAAHHH!!!... shit... shit... shiiit!.. ”
Jag väntar ett tag. Vågar så försiktigt kommentera:
”Så snabbt!”
”Jaa... jag vet... haha! Shit, shit, shit...”
Jag möter hennes generade leende. Noterar att hon håller kvar om snippan. Ännu utlämnad åt orgasmens ryckiga efterdyningar.
”Är dina trosor alldeles våta nu?”
”Mm. Men... kan inte du göra?”
”Jag kör ju gumman”, förklarar jag övertydligt och stryker över Astrids lår. Ganska långt upp.
”Men kan vi inte stanna lite då.”
”Då blir ju vi senare än vad vi sa. Då hinner väl inte du?”
”Joo! Det är lugnt! Och sen går det ju inte. För när vi kommer hem så är säkert mamma där och då kommer du att släppa av mig med typ en snabb kram bara, och så kommer det kännas helt... frustrerande, och det klarar inte jag!”
”Okej! Då stannar vi till någonstans bara. Självklart Astrid.”
Jag vet att jag är Astrids mentor, och inte sexualpedagog, som Sonja. Men jag vet också att det som nu händer är oundvikligt, och att det är fånigt av mig att tro något annat. Tro att våra senaste träffar har varit tillfälliga snedsteg, snart bortglömda.
”Vi kanske kan köra in här”, föreslår jag, och vänstersvänger in på en grusväg. Därefter högersväng, lätt nedför.
”Här någonstans brukade jag alltid plocka svamp med min moster”, berättar jag, och hör det förställda i min röst. Som om jag ändå försökte leda bort oss från det vi är här för.
Men vägen blir smalare och gräset i mitten högre. Vi lämnar civilisationen, och kan sluta att låtsas. Jag sväljer och låter lusten styra.
”Känner du att du vill ha något i... slidan?”
Astrid kan bara nicka. Onanerar igen.
”Har du kanske med dig staven du fick på ungmottagningen, av Sonja?”
”Nej, den är hemma.”
”Okej. Jag tog faktiskt med mig den i glas, som du hade förra gången. Hos mig. Det kanske funkar?”
Astrid nickar.
Med fullt fokus scannar jag omgivningen, och upptäcker ett litet avbrott i den slybeväxta vägrenen framför oss. Kanske en gammal vänd- eller mötesplats.
”Här tror jag kan bli bra.”
Jag stannar och slår av motorn. Mitt i skogens stillastående hetta går vi tysta ur bilen. Ackompanjerade av syrsor, någon prasslande fågel, och ett dovt, ännu avlägset åskmuller. Ur ryggsäcken i bagageutrymmet plockar jag fram min necessär. Breder sedan ut filtarna i det höga gräset, alldeles intill bilen. Här kan ingenting synas från vägen.
”Ska jag ta av mig helt?”
”Om du vill, gumman.”
Astrid drar klänningen över huvudet. Redan utan trosor, och så välsignat vacker i sin nakna sårbarhet.
Hon rodnar leende, med tungspetsen mellan tänderna. De smala armarna reflexmässigt korsade framför de vita, spetsiga brösten.
När hon sedan vecklar ut sin spensliga kropp på filten kommer jag på mig själv med att bara titta, liksom trollbunden. Värre än den där pappan på stranden.
”Kom då Lin!”
På knä bredvid Astrid försäkrar jag mig snabbt om att vi verkligen är helt ensamma. Slänger sedan av mig linnet, och sjunker ner bredvid henne.
”Hallå tjejen...”
Astrid söker omedelbart mina läppar, och jag ger mig själv tillåtelse. Tillåtelse att kyssa henne. Djupt och länge.
”Ah...”
Hennes nakna kropp i min famn. Svettigt solvarm hud mot hud. Upphetsningen i hennes andedräkt. Hennes ben som redan är otåligt särade.
Jag kysser hennes hals, hennes nyckelben. De mjuka brösten. De puffiga, ljusrosa vårtgårdarna mot mina läppar. Kan inte låta bli att suga.
Och jag vet att gud är med mig. Att han blåst in denna starka åtrå i min kropp. Ser att den gör gott för Astrid.
”Ah.”
Och Astrid tar min hand, leder den bestämt nedåt. Särar ännu mer på låren, och instruerar mig ivrigt.
”Såja Tuvstarr... Jag vet hur du vill ha det.”
”Tuvstarr?”
”En flicka som brukade vara naken i skogen, som du är lite lik ibland. Du får väl googla sen.”
Astrids snippa är väldigt våt. Som överdragen av varm, rinnande honung. Slidmynningen öppnar sig under mitt långfinger, och jag måste hejda impulsen att genast penetrera henne.
Börjar istället cirkla över klitoris. Lätta men snabba rörelser. Kysser henne samtidigt. Med hennes hand om min nacke, fingrarna i mitt hår.
”Ååhh... så jäkla skönt...”
Astrids kropp spänns hårt och rytmiskt mot mina smekningar. Leende kan vi inte släppa varandras ögon. Alldeles hänförda.
Men Astrid vill samtidigt fortsätta att kyssas, och jag går henne till mötes. Ger henne precis vad hon vill och behöver, medan hon andas allt hastigare genom näsan.
Tills hon får orgasm igen.
”AAAAAHHHH!!!”
Maktlös kränger hon på filten. Kniper med starka lår om min hand. Kryper sedan skälvande ihop intill mig. Lite fnissig av allt det starka.
”Shit, shit, shit...”
”Finaste du... Jättefint.”
Jag smeker längs hennes rygg. Märker hur hon ryser. Flyttar mig uppåt en aning, så att hon kan nå mina små bröst. Blundar och trycker henne intill mig. Njuter av hur hennes läppar omsluter mina stora bröstvårtor. Får dem att styvna ytterligare, och min hud att knottras.
”Finaste Astrid...”
Ivrigt smeker hon min kropp. Hon knäpper upp mina jeansshorts, och jag låter det hända. Strax är vi helt nakna båda två. För första gången.
Slingrade, böljande om varandra. Djupt kyssande. Och Astrid vill verkligen älska, inte bara ha stöd i sin onani. Och jag följer med. Ända tills att hennes smekningar når min snippa.
”Astrid... du vet vad vi har sagt.”
”Ja... men...”
”Det är ju för din skull, bara. Precis som när du är med Sonja.”
Jag stålsätter mig, och leder undan hennes ljuvliga hand. Ser att den glänser avslöjande, våt av min kåthet.
Jag kysser mig nedåt. Över Astrids platta, sommarbruna mage, över de utstående höftbenen och det vita mönstret efter bikiniunderdelen.
Astrids lår faller liksom automatiskt brett isär. Hennes underliv är helt rakat. Inte ens venusberget pryds längre av hennes ljusa könshår. Så nästan brutalt exponerat.
Jag blundrar och sticker ut tungan. Drar långsamt mellan blygdläpparna. Slidmynningen öppnar sig, halt inbjudande, och jag förlorar mig i den milt söta smaken av absolut intimitet och förtroende. Och nu vågar jag föra upp fingrarna i Astrid. Slickar samtidigt över klitoris.
”Ah... Ah... Ah...”
Astrid överlämnar sig kvidande. Utan att bry sig om det allt närmare åskmullret.
Jag penetrerar henne ganska hårt med lång- och ringfinger. Arbetar snabbt och effektivt med tungan, men stoppar just när hon nästan är framme igen. För ut fingrarna ur hennes rinnande, svällande sköte, och sträcker mig efter necessären.
”Då ska vi se gumman.”
Astrid är ivrig att åter bli fylld. Hon öppnar slidan med två fingrar, helt redo att ta emot den stora glasstaven.
Och den glider in så lätt, djupt in i hennes unga kropp.
”Ah!”
Jag knullar Astrid. Ut och in, ut och in. Masserar samtidigt med tummen över hennes klitoris. Nu utan att stoppa när det åter är dags.
”Jag kommer igen.... Ah!... jag kommer... kommer... gud... AAAHHH!!!”
Astrid vrider sig i spasmer. Kramar hårt med låren, och hamnar till slut på mage.
”Såja gumman.”
Jag smeker över hennes rygg. Från den smala nacken under det uppsatta håret, ner mot hennes vackra rumpa. Så både moget rundad och tonårigt perfekt. Fortsätter ut över benen. Knävecken, vaderna, länken runt vristen. Väntar in henne. Och kanske behöver hon ännu mer.
”Det är så skööönt...”, kvider hon mot filten. ”Hela tiden...”
Hon putar med rumpan. Allt mer, tills hon slutligen kommit upp på alla fyra. Fortfarande med staven djupt inne i sig.
”Mmm...”
Långsamt återgår jag till att penetrera Astrid. Hon stödjer sig nu med ena handen om bilens dörrhandtag, medan hon med den andra gnider cirklande över klitoris.
”Ah... Ah... Ah...”
Jag tar ganska hårt om hennes fantastiska rumpa. Vågar till och med klatscha till med handflatan.
”AH!!!...”
Och Astrid svankar ännu mer. Ger mig ett ögonkast över axeln, som jag hoppas att jag tolkar rätt. Kan i alla fall inte låta bli att böja mig fram, och vara så intim med henne som det går.
Med mycket saliv virvlar jag med tungan över Astrids analöppning. Och hon går mig ännu mer till mötes. Hjälper kvidande till att sära på skinkorna.
Kanske är det här inget nytt för henne. Kanske har Sonja redan visat. Eller?
”Haaa!!!...”
När jag trycker med tummen kutar Astrid reflexmässigt på ryggen. Som om jag hade missförstått.
”Förlåt!... Förlåt gumman!”
”Neeej! Fortsätt!... Fuck me!”
Jag försöker igen. Och nu är hon mer beredd. Långsamt glider min tumme in i hennes anal.
”Haaa... Guuud!!!...”
Jag fortsätter alltjämt med staven. Fortsätter trots att det blir för intensivt. För mycket för Astrid.
”AAAHHHAAAHHH!!!...”
Plötsligt gråter hon okontrollerat, samtidigt som ännu en orgasm tar hennes kropp i besittning. Hon faller skakande ihop på filten, och jag är genast hos henne, så nära jag kan.
”Andas med mig Astrid, andas med mig... Älskade vän... det gjorde väl inte ont?”
”Nej... nej... Kändes bara så... himla himla mycket.”
Jag kysser hennes panna, och för sakta ut staven ur henne. Sedan ännu mer närhet. Omslingrade.
Några tunga regndroppar träffar våra nakna kroppar, och jag hamnar överst, som för att skydda Astrid.
Hennes lår mot mitt våta underliv. Så skönt. Så rätt.
”Mmm...”
Jag trycker mig mot henne. Ger efter. Men borde väl inte...
”Jo, fortsätt”, uppmanar Astrid inför min tvekan. ”Fortsätt!”
Hon har torkat undan gråten, och när hon håller om mig och möter mina ögon så gör hon det som en vuxen kvinna. Inte som en vilsen tonårsflicka, i händerna på sin mentor. Och då går det lättare. Lättare att låta fördämningen brista helt.
Vi saxar krampaktigt varandra, medan regnet smattrar i lövverken omkring oss. Framkallar tungt jordiga dofter. Lyhört faller Astrid in i min allt hetsigare rytm. Smeker över mina magmuskler och studsande små bröst.
Snippa mot snippa. Så skönt... så otroligt skönt...
”Åh... Astrid... Åh... Åh!... ÅÅÅAAAHHH!!!”
Mitt hår är blött av regnet när jag hulkande faller ner över Astrid. Generad gömmer jag ansiktet vid hennes hals. Men min älskarinna vill se på mig igen.
”Gick det... gick det för dig?”
”Märktes inte det?”, mumlar jag till svar, vilket resulterar i ett stolt och triumferande leende.
”Jo... kanske.”
Vi kysser varandra djupt, innan jag låter Astrid styra igen. Låter henne föra mig bestämt uppåt, tills jag står på knä över hennes ansikte.
”Oj Astrid... är du säker på att du vill?”
”Jaaa!”
Jag sjunker ner en aning och möts direkt av Astrids mjuka tunga. Som ivrigt särar mina blygdläppar.
”Aaahhh!...”
Jag tar om mina bröst, vänder upp mitt ansikte, skriker rakt ut, och känner inget annat än Guds välvilja i det ljuvligt svalkande regnet.
En stund senare sitter vi åter bredvid varandra i bilen. Andaktsfullt tysta. Vindrutetorkarna på lägsta hastigheten. Granskog, lövskog och små sjöar som glider förbi där utanför. Behagliga P1-röster på låg volym.
Astrid scrollar lojt leende på sin mobil. Rofylld och tillfreds.
Och det samma kan sägas om mig. Trots att jag kanske egentligen borde känna skam och ånger. Jag har ju varit intim med Astrid igen. Och den här gången har vi verkligen älskat med varandra.
Men allt kändes så väldigt självklart. Naturligt. Förutbestämt. Som om vi var delar av samma tvåbitarspussel. Och då kan det väl inte vara fel?
Ändå måste jag fråga:
”Det kom ju ganska mycket tårar förut... Säkert att det kändes bra?”
”Ja, ja!”, utbrister Astrid betryggande och lägger ifrån sig mobilen.
”Det kändes mer än bra. Och det var ju precis vad jag ville.”
”Har Sonja... smekt dig på det stället?”
”Mm. Förra gången hade jag en sån där analplugg, eller vad det heter.”
”Okej, satt du i gynstolen då?”
”Mm, det brukar jag alltid göra.”
Kanske utstrålar jag något, eller låter lite spänd på rösten. I ögonvrån noterar jag i vilket fall en bekymrad vaksamhet från sätet bredvid mig.
”Alltså...”, börjar Astrid och lägger en hand på mitt lår. ”Sonjas jobb är ju att göra det skönt för mig, så att jag kan slappna av och koncentrera mig bättre i skolan och så.”
”Jag vet, gumman.”
”Ja... Och jag gör ju inget på henne eller så. Men det var Sonja som liksom öppnade mig. För om någon hade sagt till mig i typ vintras att jag skulle ha sex med en annan tjej så hade jag gapskrattat den personen rakt i ansiktet. Men... nu kan jag liksom inte tänka på något annat. Och det är helt weird, på massa sätt. Men... jag tycker verkligen det var så jäkla fint idag. Med dig. Helt sjukt härligt. Tycker du också det?”
”Ja, det tycker jag, Astrid. Jättefint.”
Och det gör jag verkligen. Faktum är att jag inte vet om jag kommer klara av att lämna av Astrid i Falared. Om jag kommer kunna stå ut med att inte ha henne intill mig, hela tiden.
Försöker ändå vara samlad. Vuxet rationell.
”Men Astrid... Om vi ska ha det fint fler gånger, så får jag verkligen sluta upp helt med att vara din mentor. Vi måste vara jämbördiga liksom. Annars blir det fel.”
”Mm, jag vet. Men vad ska vi kalla det då? Är det som att vi typ... dejtar?”
Jag skrattar till, löjligt högt och spontant. Inte för att Astrids förslag låter dumt, utan för att det får tusentals fjärilar att fladdra upp inom mig.
”Kanske det. Vi får väl testa oss fram.”
”Mm, jag vill det. Testa med dig. Jättegärna.”
Jag vet att det finns tusentals invändningar, och att Astrid kan ha ångrat sig redan imorgon. Blivit kär i den där Hampus igen till exempel. Eller bara insett att hennes vanliga vardag, med skola, tennis, kompisar och killar inte är riktigt kompatibel med en lesbisk relation. Särskilt inte med en knäpp präst, som nästan är i hennes mammas ålder.
Men just nu spelar morgondagen ingen roll. När Astrid lossar på säkerhetsbältet, lutar sig mot mig och möter mig i en snabb, busig puss.
”Du är så jäkla fin.”
”Och du är helt otrolig.”
En halvtimme senare rundar vi Mosjön, tar vänster vid idrottsplatsen och kör ner mot Falared.
Astrids mobil blinkar ständigt av pushmeddelanden. Det mesta passerar obemärkt förbi, men just som vi kör in i byn hajar hon till med ett leende.
”Clara vill följa mig. Kul!”
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Det är fint att läsa om tjejer som älskar med varandra och uttrycker sina känslor och det är fint att se i verkligheten också.
Kram
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Alltså denna novell.. Så underbar, drömmer om en liknande händelse i mitt liv. Vart hittar man sin Lin? :)