Klosterflickorna

---

---

Förord: Den här novellen är lite längre än mina tidigare, så jag föreslår att man läser den när man har en liten stund på sin hand, eller att man delar upp läsningen i två omgångar.

KAPITEL 1: Kontraktsprost Franck
Klostret var kallare på vintern och de långa stenkorridorerna som åtskilde kapellet och kyrkan från sovsalarna, köket och latrinen var alltid dunkla och fuktiga. Kontraktsprost Erik Franck såg inte fram emot sin första (och förhoppningsvis ända) vinter i det något slitna klostret på den svenska landsbygden, men han visste att det var ett naturligt och nödvändigt steg i hans karriär. Hans långsiktiga ambition var att bli utsedd till kardinal för att så småningom få byta sitt kalla, fattiga födelseland mot ett liv i kyrkans huvudstad i södra Europas varma klimat. Främst var det ju såklart inte värmen och solen som lockade, utan makten, hedern och äran som kommer med de höga positionerna i kyrkan. Kontraktsprost Franck var en man med mycket ambition, och som hans lärare ibland hade förebrått honom, kanske mer ambition än egentlig Gudsfruktan. Trots sin unga ålder hade han redan hört lovande rykten om en stundande ”Monsignore”-titel efter sina bedrifter i det kloster han tidigare varit placerad i. Han hade där både lyckats hitta och lära upp en ny Abbedissa som visade sig mer än kapabel att, med hans hjälp såklart, både fylla klostret med lovande noviser och öka församlingens medlemmar rent av rekordartat. Den nya prästen hade dessutom, efter Francks upplärning, både blivit en karismatisk predikant och en auktoritär ledare över klostrets nunnor. Nu hoppades biskopen på att Franck skulle kunna åstadkomma samma positiva förändring i detta kloster, som visserligen redan hade både en Abbedissa och en tilltänkt nyinvigd präst som Franck skulle lära upp, men av olika omständigheter knappt några nunnor utan bara nya noviser.

Kontraktsprost Franck hade varit i klostret i en vecka och under den tiden hade han hunnit installera sig i sitt rum, som var klostrets största och det som var avsett för kardinaler eller biskopar om de av någon anledning skulle göra sig besvär att besöka klostret. Hans rum var det ända som både hade en stoppad säng, en bokhylla och ett litet matbord med fyra tillhörande stolar. Rummet låg i direkt anslutning till kapellet, i en korridor med samtliga rum som var tillägnande de män som bodde i klostret, för att hålla dem avskiljda från nunnorna. Den nya prästens rum låg vägg i vägg med Francks, och var betydligt mindre och enklare. Den nya prästen hette Anton Klare och var också han en ung man, i lägre 20-årsåldern, med ständigt renrakat ansikte trots att hans skäggväxt inte var mer än fjunen på en persika. Klare hade uppträtt med förväntad undergivelse inför Franck som var hans överordnade, och verkade vara en resonlig och vältalig man även om han fortfarande var okunnig och lite osäker. Klostrets Abbedissa, Magdalena, var en kvinna i 40-årsåldern som varit i klostret sedan hon var 14 år och som levt nunnelivet så länge att hon verkligen inkorporerat det i sin personlighet, vilket självklart var en önskvärd och hedervärd egenskap. Under den veckan Franck varit i klostret hade han inte tyckt sig kunna se en ända ohelig tanke gå genom Abbedissa Magdalena huvud, trots att han ansåg sig vara en god människokännare.

Klostret var inte särskilt stort, och hade plats för tio nunnor och därutöver tre noviser. På grund av omplacering av tre nunnor till en församling som höll i ett överbelastat sjukhus, dödsfallet av en äldre nunna och Abbedissa Magdalenas befordran fanns det nu dock bara fem nunnor i klostret. De övriga sängplatserna upptogs därför av åtta noviser, flickor som ännu inte avlagt sina klosterlöften utan var i klostret under en tid för att pröva sin kallelse till livet som nunna. De levde utifrån samma regler och rutiner som nunnorna, men hade utöver det också lektioner tillsammans med Novismästarinnan (i den här församlingen var det Abbedissan Magdalena). Noviserna var mellan 17 och 29 år gamla och hade varit i klostret olika lång tid, den som varit där längst hade bara månader kvar innan hon skulle få avge sina löften om allt förflöt på samma fördelaktiga vis. Med Francks erfarenhet visste han att det krävdes ett intensivt arbete med noviserna för att få dem att förstå och vilja anamma klosterlivet och att det för att leda dem rätt krävdes ledare som styrde med både motivation och auktoritet. Han var här för att vara en sådan ledare, och för att lära Präst Klare och Abbedissa Magdalena konsten att leda ett kloster.

Första morgonen den andra veckan deltog Kontraktsprost Franck första gången under morgongudstjänsten, där samtliga klostrets invånare närvarade och som Präst Klare höll i. Klare stod framme vid altaret vänd mot det stora korset i sirligt guldbeklätt trä. Framför honom på små sammetskuddar satt nunnorna tillsammans med noviserna i tyst bön med händerna vilandes knutna i knät. Abbedissan Magdalena, som hade ont knä, sätt på första bänkraden till höger. Till vänster satt Ministraten och Kantorn. Franck satt på podiet, på en stol längs ena väggen, bakom Präst Klare men framför nunnorna. Gudstjänsten förflöt utan större fel eller misstag av Klare, även om Franck inte fann honom särskilt inspirerande att lyssna på. Franck lät blicken vandra över de nunnor och noviser som knäböjde på golvet framför honom. Han hade ännu inte haft tillfälle att hälsa på dem men hade planerat med Abbedissan att han skulle introduceras för dem under förmiddagen idag, efter morgonmässan när de åter tillåts att prata. Nunnor och noviser är tysta från sista bönestunden på kvällen till första mässan på morgonen.

När Klare blev klar med mässan, korstecknen gjorts och nunnor och noviser tågat ur kapellet följde Franck och Klare med Abbedissan till klostrets sovsalar för att träffa flickorna. Abbedissan hade självklart förberett flickorna på detta och de stod uppradade mitt i det största av rummen, det som var tänkt att inhysa samtliga nunnor men där nu både nunnor och noviser sov. Franck tänkte medan han ställde sig framför dem och log så avväpnande han kunde, att kåpor och klostermiljön har en tendens att göra även den mest brokiga skara kvinnor till en monoton och sammansmält grupp. De fem nunnorna var mestadels äldre kvinnor, den äldsta så när på 60 och den yngsta runt 35 år. Han hälsade artigt på dem och de besvarade honom med små modesta nigningar medan Abbedissan förkunnade deras namn. Hon presenterade sen noviserna; Maria, en kort smal flicka med tunna läppar; Cecilia som neg lite ovant och log ursäktande med smilgropar i kinderna; Alma som hade en tjock brun lugg som stack ut under huvudduken; Kristina, vars stora bröst inte gick att dölja ens av den lösa linnedräkten; Angelika som hade fräknar på näsan och en plutig sur mun; Margret som hade en besvärlig acne men söta drag därunder; Karin, som såg ut att vara yngst och Elsa som var lång och hade blont krulligt hår som fick huvudduken att stå som en gloria runt huvudet på henne.

Franck brukade försöka lägga märke till olika detaljer i novisernas utseende för att han skulle ha lättare att skilja dem åt och komma ihåg dem. Det var viktigt i arbetet med deras utveckling, där det ingick i hans uppdrag att både belöna och bestraffa dem för bedrifter eller bedrövligheter de ställde till med. När samtliga av flickorna var presenterade för honom berättade han kort om sig själv för dem. Av den information han gav dem framkom att han var 32 år gammal, präst sedan 10 år tillbaka och att han nu var utsedd till Kontraktsprost och reste till olika kloster för att inrätta nya präster i ämbetet. Flickorna såg på honom under tiden han pratade och, med sitt öga som var vant att söka efter ohederliga tankar, kunde han se att flera av dem synade hans utseende med en nyfikenhet som egentligen inte passade sig för en klosterkvinna. Han lade märke till det hos både flickan med hårglorian, flickan med de stora brösten och den fräkniga som tidigare sett så sur ut. De såg på honom inte bara som det passar sig, i ögonen med lätt nedslaget huvud, utan blicken flackade över hans hår, hans läppar och hans händer. Franck var beredd att förlåta deras opassande blickar, de var ju bara noviser och kanske också helt nya sådana. Flickorna själva visste säkert inte ens vad som var opassande med blickarna och menade med all säkerhet ingenting med dem. Han lade dem dock på minnet, hårglorian, brösten och den sura munnen och bestämde sig för att ha individuella samtal med dem en i taget efter kvällsmaten under den kommande veckan.

Franck bestämde sig för att ha Klare med sig när han höll sina individuella samtal med noviserna, eftersom det ju trots allt var han som skulle lära sig sitt nya arbete och då fanns det inga skäl att avvakta hans inblandning. Klare kom till hans kontor på utsatt tid, de hade en kort artig konversation om hur Franck trivdes i sitt rum och sitt kontor, sedan harklade sig Franck och berättade hur han tänkt lägga upp samtalen med flickorna. Han berättade att det viktigaste för att få novisernas respekt var att vara rak och hård, men att det också krävdes en faderlig, öm hand för att motivera dem till ett fortsatt liv i klostret. Klare verkade tycka att det lät sunt och nickade instämmande. ”Precis som alla andra tror jag på aga och på att kroppslig bestraffning är ett effektivt sätt att korrigera beteenden, men jag vill också belysa vikten av positiv kontakt med flickorna” sa han vidare. ”Mina metoder är kanske inte de mest konventionella, men enligt mina studier och erfarenheter är dem de mest effektiva”. Klare såg storögt och nyfiket på honom, som en lärjunge beredd att ta emot hemligheter från en mästare. Samtidigt knackade det på dörren och utanför stod Abbedissan med den första flickan, hon med hårglorian.

Francks kontor på klostret var kanske tio kvadratmeter stort, hade mörkt trägolv och stenväggar beklädda med träpanel på nedre halvan. Ljuset var dunkelt eftersom det var kväll och mörkt ute, och lystes upp av vaxljus som var utplacerade i fönstren, på skrivbordet och i en stor kandelaber i ena hörnet. Franck satt i kontorsstolen, en enkel men bekväm trästol, och Klare stod upp vid skrivbordets ena kortsida. Abbedissan sjasade in flickan med hårglorian i rummet och stängde dörren efter henne. Flickan neg och såg ner i golvet, Franck undrade om det var för att hon var nervös eller om det var Abbedissan som sagt åt henne att underkasta sig. Flickan var ungefär 170 cm lång, hade smal men välbyggd kropp och ljus, ren hy. Under huvudduken smög sig krulliga vitblonda hårtestar ut. Franck hälsade henne välkommen.
”Hur länge har Elsa varit på klostret?” frågade han henne.
”I fyra veckor, Fader” svarade hon, rösten var ung men djup.
”Och hur trivs hon?”
”Tack bra” svarade hon. ”Jag har blivit väl emottagen”.
”Är Elsa här av fri vilja och för att hon vill tjäna Gud?” Franck brukade fråga flickorna det, och trots att de alltid svarade ja kunde han ofta se på deras ansikten om de talade sanning eller inte.
”Ja” svarade hon, och när hon sa det tittade hon hastigt upp och mötte hans blick. Han log lite, nöjd.
”Bra. Jag vill gärna hjälpa Elsa med det. Och när jag ser på henne ser jag en flicka som verkligen vill, och som kommer bli en bra nunna en dag. Men jag ser också på henne att det finns synd kvar…” här gjorde han en liten paus och höll upp händerna lite avvärjande för att han inte ville att hon skulle ta det som en förolämpning. ”…och det finns det i alla noviser till en början. Men man kan bli av med den, och istället ersätta den med Gudsfruktan, med Jesus. Skulle Elsa vilja det?”
”Ja” svarade flickan direkt och Franck kunde se en svag rodnad om hennes kinder.
Franck kände sig nöjd med hennes respons och flyttade ut stolen en bit från skrivbordet och satte sig tillrätta, och bad flickan komma fram till honom.

”Jag gissar att Elsa blivit bestraffad förut?” sa han och tittade på henne. Ovanför honom nickade flickan blygt. ”Jag vill att Elsa lägger sig över mitt knä” han klappade lite på sina ben över prästsärken. Flickan gör som han säger, det blir en lite klumpig process där hon först går ner på knä, sen måste ställa sig lite på huk för att lägga sig tillrätta. Flickan ligger över Francks knä så att stjärten är den högsta punkten, hon stödjer sig med händerna i golvet. Franck drar långsamt upp novissärken, upp hela vägen så att den hänger om ryggen på henne. Det frasiga, nypressade tyget prasslar när det lirkas upp över höfterna på henne. Här kastar han en blick på Klare som ser smått förvirrad ut. Franck var vid det här laget van vid den initiala reaktionen hos de nya prästerna, vanligtvis var fysiska bestraffningar av kvinnor på det här sättet förlagda till andra kvinnor att genomföra, på grund av den fysiska kontakten. Han bestämmer sig för att förklara sin metod för Klare i efterhand, med vetskapen om att han ändå aldrig skulle säga emot en överordnad. Franck riktar istället all sin fokus till flickan över hans knä.

Han har dragit upp särken, under den hade flickan på sig långa underbyxor i linne. Med en bestämd hand drog Franck ner dem så att flickans putande lilla rumpa var naken framför honom. Han hörde hur flickan drog ett skälvande andetag under honom. Hon såg vältränad ut och han gissade att hon kom från en lantbrukarfamilj. Högtidligt smekte han skinkorna ömt med ena handen, klämde lite på dem för att känna stunsen tillbaka mot handen. Som vanligt njöt han av den här stunden, den ömma beröringen, flickans mjuka hud under handen. Flickans mjuka hud som med största sannolikhet aldrig tidigare blivit berörd såhär av en man. Som vanligt ilar tanken igenom hans huvud att hon förmodligen tänker samma sak nu, att detta är första gången någon smeker henne. Tycker hon om det tro?

”Nu kommer jag att smiska Elsa. Jag kommer smiska henne 20 gånger, det borde vara nog för att få ur henne den synd som jag sett idag. Vill hon bli av med den synden?” frågade han henne, egentligen retoriskt, men flickan nickade så att hårlockarna, som nu syntes under huvudduken, skakade. Franck lyfte sin hand och slog till ena skinkan så den dallrade. Han höll igen, slog medveten precis så hårt att hon skulle kunna ta 20 slag och fortfarande sitta på rumpan efteråt. Först efter fjärde slaget på samma skinka började huden rodna. Mellan slagen smekte han henne med mjuk hand, smekte den ömmande, känsliga huden. Hon kved lite när han slog henne, men bara tyst, han slog inte så hårt att det förtjänade några skrik av smärta. Som vanligt lät han handen ibland ta en omväg i smekningarna mellan slagen, och lät den som hastigast passera området mellan hennes ben. Hon låg så att fittan putade ut mellan benen på henne och han kunde nästan se den blonda, fjuniga beklädnaden utanpå. Efter 15 slag och noggranna smekningar däremellan kunde han känna hur hon började bli fuktig mellan benen. Inte mycket, men just så att handen lämnade hennes mjuka springa med en lätt väta som han sedan gned ut över skinkorna på henne. Han kände själv hur kuken hade börjat ställa sig och hur den trycktes skönt mot flickans mage. Tanken att han var den första som smekte henne såhär gjorde honom alltid märkligt hård. Känslan av att vara den första handen som tar på hennes hemligaste, heligaste, syndigaste plats och att få hennes kropp att reagera på ett sätt som hon kanske aldrig tidigare upplevt. Han kastade en snabb blick på Klare som nu hade slutat se förvirrad ut och istället stirrade som förhäxad in mellan flickans ben. Från där han stod vid bordets kortsida hade han en ännu bättre utsikt än vad Franck hade, och flickans våta fitta låg säkert öppen rakt inför hans giriga blick. Franck tänkte att det förmodligen var första gången Klare såg en kvinnas kön, och förstod hans fascination. Franck smekte flickan mellan benen en sista gången och lät fingret glida genom fittskåran, långsamt, innan han en sista tjugonde gång smiskade den nu rodnande rumpan.

Flickan med hårglorian såg vimmelkantig ut när hon ställde sig upp och rättade till sina kläder. Kinderna var rosiga och ögonen blanka, men Franck såg att det inte var av tårar. Han ställde sig upp och log mot henne, sträckte ut en hand och smekte henne försiktigt över kinden på det mest ömma, faderliga sätt han kunde förmå. ”Vad duktig Elsa var. Detta är bara ett av flera sätt att få synden ur en person och man måste vilja själv för att det ska fungera. Vill Elsa så får hon komma tillbaka imorgon efter middagen. Är hon så här duktig så kommer synden snart vara ur henne, och jag kommer kunna hjälpa Elsa att istället fylla henne med Gud.” Han tog bort handen från hennes ansikte. Flickan såg förvirrad men inte rädd ut, hon nickade beslutsamt. ”Jag kommer tillbaka imorgon, fader”. Franck log mot henne. ”Så bra, så bra, mitt barn” Han visade med handen i svepande gest som att hon nu var fri att gå. ”Men Elsa, en sista sak. Berätta inte för de andra flickorna eller Abbedissan om detta. Jag har inte tid att hjälpa alla individuellt att bli fyllda av Gud, och det kan skapa avund vilket är en större synd än den jag försökte få ur Elsa nyss”. Flickan nickade viktigt. ”Jag ska inte säga ett ord, fader”.

KAPITEL 2: Präst Klare

Anton Klare hade längtat med skräckblandad förtjusning på att Kontraktsprost Franck skulle komma till klostret. Han visste att han var i behov av mentorskap, trots utbildningen saknade han praktisk kunskap, men innan han hade träffat Franck visste han inte vad han skulle vänta sig av en Kontraktsprost. Nu stod han, som förlamad med båda händerna krampaktigt om skrivbordets kant, och såg Franck smiska en av de nyare novisernas nakna rumpa med sina bara händer. Detta var i alla fall inte vad han hade föreställt sig att han skulle lära sig av sin nya kollega. Flickans rumpa var blek och rund, benen var smala men muskulösa och däremellan… Han ville först inte titta, det kändes syndigt, skamfullt. Men han kunde inte låta bli, det var för lockande, för intressant. Flickans fitta var rosa och den glänste, under tiden Franck smekte den blev den rödare och fuktigare. Klare tyckte sig också se att flickan ibland, nästan omärkligt, verkade röra höfterna lite som för att pressa fittan mot Francks stora fingrar. Klare kände hur kuken vaknade i underkläderna och hur den hårdnade, och över det kände han verkligen skam. Han tryckte mellangärdet mot skrivbordet i hopp om att det inte skulle synas.

När Franck var färdig med flickan och han skickat iväg henne vände han sig mot Klare. Han beskrev på sitt myndiga, auktoritära sätt att det bästa sättet att få flickorna redo för ett liv hos Gud var att tygla deras mest syndfulla tankar och Gud förbjude, handlingar, genom att se till att de restrikterade de tankarna och handlingar till Guds män. Franck menade att man kunde skydda flickorna från att sakna ett liv i äktenskap utanför klostret, om de fick viss ömhet och tillfredställelse av sin präst. Klare visste att det Franck talade om i sig var en synd, att det Franck precis hade gjort med novis Elsa var en synd, men Franck verkade konstigt nog inte tycka det själv. Han backade upp sina metoder med bevis i form av de fungerande kloster han lämnat efter sig på andra platser i Sverige och Klare hade självklart själv hört om hur välrenommerad Kontraktsprost Franck var. Trots de motsägelsefulla känslor och tankar som väckts i Klare, kunde han inte låta bli att känna en spänd förväntan när Franck sa att han ville att Klare själv imorgon skulle välja ut en novis som skulle få samma behandling.

Under kvällsmässan kände Klare sig pirrig, nervös, kåt? Kuken hade inte helt lagt sig än, och det blev inte lättare att släppa de syndiga tankarna när noviserna satte sig i kapellet och han såg på novis Elsas söta ansikte med de fortfarande rosiga kinderna. Han trodde aldrig, även om han såklart inte hade kunnat låta bli att fantisera om det, att han skulle få möjlighet att se flickorna på det viset. Få blotta dem, få röra dem… Och nu skulle han få välja vem av dem han skulle få se imorgon. Han tittade på dem där de satt på knä i kapellet, synade deras ansikten, försökte föreställa sig hur deras kroppar såg ut under novissärken och på hur deras andhämtning skulle förändras när den där särken drogs upp. Klare hade länge haft en favorit bland flickorna, novis Cecilia, ända sedan hon kom till klostret för tre månader sen. Cecilia var smal men såg kurvig ut under särken, hade sneda gröna ögon och ett sött ansikte med smilgropar, som alltid såg solbränt ut trots att klosterkvinnorna inte såg solen nästan alls under vinterhalvåret. Men främst var hon from och vän, hade en äkta Gudsfruktan och en klokhet som gjorde att de andra flickorna verkade se upp till henne. Hon var en av de äldre noviserna, 25 år, och några år äldre än Klare själv. Han hade ibland råkat tänka tanken att hon var en sån flickan han hade velat gifta sig med, om Gud inte hade valt ut just dem två till klosterlivet. Han kände sig blyg inför tanken på att dra upp just Cecilias särk, men visste att om han skulle välja en så måste det bli hon.

Klare väntade tillsammans med Franck inne på kontoret, det som skulle bli Klares egna igen när Franck så småningom lämnade klostret. Franck satt, precis som igår, på kontorsstolen och Klare stod redo vid skrivbordets kortsida. Klare ryckte nästan till när Abbedissan knackade på dörren och föste in Cecilia i rummet. Cecilias ansiktsuttryck var mer förväntansfullt än nervöst, vilket fick Klare att andas ut lite eftersom det i alla fall inte kunde betyda att Elsa hade lämnat rummet igår och verkat må dåligt under kvällen. Franck hälsade Cecilia välkommen och förberedde henne på vad som komma skulle på samma vis som med Elsa igår, och precis som Elsa verkade Cecilia ge honom rätt svar på frågorna. När Franck sa det där om att han sett synd i Cecilia, tyckte Klare att hon kastade en snabb blick på Klare som för att se om han höll med. Ett litet stygn av dåligt samvete stack i honom då, detta handlade ju inte om att Klare sett synd i Cecilia, utan om att precis som Franck sagt rädda henne undan att syndiga tankar uppstår. Och lite, lite, handlade det om att Klare längtade efter att se hennes fitta.

Cecilia lade sig lydigt tillrätta över Francks knä och Franck drog långsamt upp särken, och sedan ner underbyxorna. Cecilia och Klare drog efter andan precis samtidigt. Hennes höfter var breda och rumpan fyllig, rund och också den märkligt solbränd. Huden såg mjuk och len ut. Låren var runda och mellan dem fanns en liten mörk hårtofs runt två knubbiga blygdläppar som till en början inte avslöjade någonting av vad som fanns därinne. Klare såg hur Francks belåtna blick synade flickans nakna rumpa och kön, innan han med handen mjukt började smeka den. Klare visste inte varför men det gjorde honom kåt att se Francks stora hand ge Cecilias mjuka rumpa ett första slag, se Cecilias kropp reagera med en svag ryckning och sedan slappna av igen när handen mjukt klappade henne där slaget precis landade. Efter en stund började handen leta sig ner mellan benen i strykningarna och Klare fann sig i en känsla av beundran över hur Francks vana fingrar smekte fittan över blygdläpparna till en början, sedan successivt lät ett finger leta sig in i springan mellan dem. Snart märkte han hur Cecilias ben omärkligt hade särats lite mer och hur fittan av någon anledning verkar ha öppnat sig framför honom och därmed släppte in Francks fingrar mer, djupare. Klare lutade sig försiktigt närmare, som för att se bättre. Franck tittade upp på honom. ”Jag tror att det är dags att Präst Klare får öva på smiskningen” sa Franck plötsligt. Klare såg hur Cecilias huvud vreds lite mot honom där hon låg över Francks knä och deras blickar möttes i en sekund. ”Vill Cecilia ställa sig upp och istället lägga sig över Klares knä är hon snäll”.

Cecilia gjorde som han sa och reste sig upp med underbyxorna fortfarande runt anklarna. Särken föll ner över hennes nakna rumpa och hon hade samma rosiga kinder och blanka ögon som Elsa hade haft igår. Franck flyttade sig ur stolen och gjorde plats för Klare som på svaga ben gjorde sitt bästa för att dölja sitt stånd medan han satte sig. Han insåg när han kände Cecilias tyngd över knäna att hon måste känna hans hårda kuk mot magen, men fick snart annat att fokusera på eftersom han kände sig så upphetsad att han var rädd att spruta henne där mot magen när han drog upp särken över den nakna rumpan. Han var så nära hennes nakna, våta fitta nu att han tyckte att han nästan kunde känna doften av henne. Han hade velat luta sig fram och lukta på henne, men hindrade sig eftersom han visste att Franck stod där lutad över dem. Franck tittade på honom och ler uppmuntrande.

”Nu vill jag att Klare börjar med att smeka Cecilia över baken, för att förbereda henne på första slaget” sa Franck. Med försiktig hand la Klare handen mot rumpan och nu var han så nära att han kunde se att huden hade knottrat sig, antingen av hans beröring eller av kylan i rummet. Han smekte henne, följde mjukt skinkornas kullar och fortsatte lite ner över låren, härmade Francks rörelser genom att med fjäderlätta fingrar smeka henne på insidan av låren. Han tittade hastigt upp på Franck som nickade mot honom, och Klare delade ut det första slaget. En lätt dask som knappt resulterade i att skinkorna rörde sig mot varandra. ”Nästa slag kan Klare ta i lite mer. Nu vill jag att Klare klappar Cecilia också här” instruerade Franck och pekade mot Cecilias våta fitta. ”Det är synden som vi skapar där som vi vill slå ut för att göra plats för Gud”. Klare gjorde som Franck sa och kände hur kuken pulserade medan han för första gången drog fingrarna över en kvinnas kön. Han gjorde som Franck gjort, drog med fingrarna i glipan, kände hur hennes lena, fuktiga fitta gav vika för hans finger. Han kände hur Cecilia plötsligt tryckte sig lite mot hans hand, hur hon försiktigt verkade vicka lite med rumpan mot hans hand. Uppmuntrad av hennes rörelse lät han fingret smeka djupare, dra upp och ner. När han nådde punkten högst upp på fittan, mot magen till, gick det en liten skälvning genom hennes lilla kropp och en liten suck slapp ur hennes mun. Av njutning? Klare kunde inte åta bli, utan fortsatte klappa henne där, uppslukad av stunden. Han kastade en snabb blick upp på Franck och tog det som ett godkännande att ett stånd putade ut under hans prästkåpa.

När Klare slagit det sista slaget av de tjugo på Cecilias nu rosa rumpa fick hon lov att ställa sig upp igen. Franck upprepade sin kindklapp och sina uppmuntrande ord, och de om att Cecilia inte fick berätta om detta för någon. Sedan fortsatte han: ”Eftersom Cecilia verkar ha en sann Gudsfruktan och stark tro, tror jag att hon är redo för nästa steg, att med vår hjälp ta emot Gud i sig. Om Cecilia vill får hon därför komma tillbaka imorgon”. Sedan lät han henne gå. Strax efter att hon gått knackade det på dörren, det var Abbedissan som hade med sig Elsa.

KAPITEL 3: Kontraktsprost Franck

När Abbedissan sjasade in Elsa med hårglorian i rummet för andra kvällen i rad var Franck redan smärtsamt kåt. Att se Klare smeka novis Cecilias fitta med sina oerfarna händer var nästan lika upphetsande som när han själv hade gjort det. Det var en del i sitt mentorskap han uppskattade; makten att ge unga män som Klare möjligheten till oändlig tillgång på medgörliga fittor. Det fick honom att känna sig mäktigare än vilken Kardinal-post som helst. Det var han och Påven, de i den här stunden mäktigaste männen på jorden. Den känslan fick kuken att nästan spränga sömmen i underbyxorna på honom, medan Elsa klev in i rummet med den långa novissärken släpandes i golvet runt fötterna. Elsa såg blygt ner i marken och Franck kunde, trots det dunkla ljuset, se att hon redan rodnade inför vad hon antog komma skulle. Klare satt fortfarande på kontorsstolen, med glansiga kåta ögon och en frånvarande blick.

Franck instruerade Elsa att ställa sig framåtlutad över skrivbordet. Han lade en mjuk hand på hennes rygg för att visa henne att han menade hon skulle luta överkroppen helt mot bordsytan för stöd och hon lydde. ”Elsa var duktig igår och jag är glad att hon ville komma tillbaka ikväll” sa han medan han med en mjuk hand klappade henne över huvudet och ner över ryggen. ”Eftersom Elsa varit så duktig vill jag inte slå henne idag utan belöna henne, genom att låta henne ta emot Gud genom mig. Vill Elsa prova det?” fortsatte han. Han stod bakom henne nu, mitt emot Klare som fortfarande satt ner och vars blick vandrade mellan novisens ansikte och Franck. Flickan nickade där hon låg. ”Ja, fader, jag vill prova”. Franck log lite och tänkte att det var tur, eftersom kuken fortfarande ville spränga byxorna. Han fick inte skynda sig dock, hela proceduren var beroende av att flickorna var villiga, eller i alla fall hölls medgörliga så att de inte fick för sig att berätta om händelserna för Abbedissan. Franck kände sig dock säker vid det här laget på att ingen av noviserna skulle våga säga något till sin Abbedissa oavsett och baserade på att det aldrig tidigare hänt. Kyrkan hade strikta hierarkier och det fick flickorna veta från första dagen i klostret, att komma med ett sånt påstående om en präst vore riskabelt.

Franck drog på nytt upp flickans novissärk, lirkade upp den över höfterna och drog ner underbyxorna. Igen stod hon nästan naken framför honom och han njöt av synen och av att han hade makten att göra det han ville med henne. Han smekte henne på liknande sätt han gjort igår, men utan slagen. När hans hand letade sig in mellan benen på henne såg han hur hon (medvetet eller ofrivilligt) svankade ryggen så att han lättare skulle komma åt henne. ”Vill Elsa sära lite på benen för mig?” frågade han och flickan gjorde som han bad. Han lät fingret glida från stjärtskåran ner, in mellan blygdläpparna, passera slidmynningen och röra sig ner till hennes klitoris. Den som ingen annan man och kanske inte hon själv ens, rört vid ännu. Med vana, mjuka fingrar cirkulerade han över den. Först långsamt, sen snabbare. Han bad Klare komma och ställa sig bredvid honom nu, så att han kunde se och lära sig. Med sin andra hand fortsatte Franck klappa flickan över rumpan och ryggen, blev tagen av stunden för en sekund och tillät sig till och med böja sig över henne lite för greppa hennes små, fasta bröst i handen genom linnetyget. När hans smekningar intensifierades började han höra hur flickans andhämtning blev tyngre och även fast hon tydligt försökte dölja det kom små kvidande stön ur hennes mun. Franck lämnade hennes klitoris när han märkte att det började bli för mycket för henne, han ville gärna att flickorna skulle få orgasm när han tog på dem, men första gången tenderade de att vara för spända för att kunna låta orgasmen komma. Istället lät han fingret vandra till slidan och precis som han förväntat sig fanns ett mjukt motstånd av hennes våta kåthet som bildats medan han smekt henne. Bara för att ytterligare spä sin egen kåthet och för att spä Klares fascination lät han långfingret klappa några gånger i det våta så att ett mjukt klickande, plaskande ljud hördes.

”Det här kan till en början göra lite ont för Elsa. Inte som smiskningen igår, men en annan sorts ont. Det kommer dock gå över och sen kommer hon känna hur hon fylls upp istället.” Francks röst lät grumlig när han sa det, men det var det förmodligen bara han som hörde. Han förde försiktigt in ett finger i henne och njöt av att känna hur oändligt trång, våt och orörd hon var. Flickan flämtade till lite nu, vilket var förväntat. Klare stod bredvid och tittade på, lutade sig lite närmare för att se. Franck lät fingret leka i henne en stund för att mjukt förbereda henne på det som komma skulle, medan han med andra handen drog upp prästkåpan och fäste tyget i bältet i midjan. Han kände sig ivrig nu, längtade innerligt att få tränga in i henne och känna det där trånga, varma mot kuken. Franck drog ner sina underbyxor, lite fumlig och snabb i rörelserna nu, och hans stora hårda kuk stod blottad i givakt över den bleka flickrumpan. Det var en härlig syn. Han lät ollonet som redan var fuktigt av försats gnidas över flickans fittläppar innan han la den mot henne och sakta, sakta gled in i henne. Han rörde sig millimeter för millimeter och kände hur fittan gav mycket motstånd, men långsamt släppte in honom. Flickans händer greppade hårt kring skrivbordets kanter. Bredvid honom stod Klare, och Franck hann tänka hur avundsjuk han måste vara, hur hans egen kuk måste vara i stenhård i byxorna.

Franck lät kuken långsamt gå in och ut ur flickan och kunde inte själv låta bli att stöna, nästan grymta av tillfredsställelse. Han lät händerna vandra över hennes kropp och krama de små brösten igen, som var fasta med små hårda bröstvårtor som kändes genom kläderna. Flickan andades häftigt och gnydde tyst på ett sätt som Franck visste var av förvirrad njutning, inte av smärta. Franck tog tag kring hennes höfter för att kunna stöta hårdare, och lät kuken nå hela vägen in i den trånga fittan. ”Elsa är så duktig nu… det är normalt om Elsa tycker det är skönt… att min kuk är skön i henne” stönade han. ”Gud vill att det ska vara skönt för Elsa… när han fyller henne”. Franck stötte några sista gånger i flickan, kände hur orgasmen började mullra i kroppen och hur kuken vill längre in i henne, ville spruta längst in i hennes trånga fitta… men drog sig ur och lät istället sin tjocka, vita säd pulsera ut över hennes rumpa.

Franck torkade av flickan med insidan av prästkåpan, den behövde ändå tvättas, och hon skulle inte behöva gå härifrån bärande på mer än sin egen eventuella och förmodade skam. Han drog varsamt upp hennes underbyxor och släppte ner novissärken över henne. När hon ställde sig upp log han stort mot henne, la handen på hennes axel och kramade den mjukt. Hon tittade upp på honom med stora, blanka, blå ögon. Tillfredsställd? Kåt? Rädd? Började skammen smyga upp på henne? På ett sätt störde det Franck att flickorna, till en början, drabbades av skam och skuld efter att han legat med dem. Att de funderade på om det verkligen inte varit en synd, om det verkligen var vad Gud ville? Samtidigt gillade han att de ändå kom tillbaka, att lusten eller hans makt över dem, alltid vann över deras Gudsfruktan och vad Abbedissan lärde dem om synd. I de små stunderna, när flickorna kom tillbaka för mer, var han större än Gud. Franck försäkrade Elsa om hur duktig hon varit, hur fint hon verkade vilja ta emot Gud i sitt liv och att hon var välkommen tillbaka en kväll i nästa vecka om hon ville, men att hennes kropp nu behövde vila tills dess. Flickan såg nöjd, men trött ut. Franck lät henne gå och stängde dörren efter henne.

Klare stod kvar på samma plats bredvid skrivbordet, såg förvirrad, kåt och upprymd ut. Franck kände sig lite elak som inte hade låtit Klare få dela novisen med honom, men han hade tänkt att det kanske blivit för mycket för henne. Han vände sig mot Klare. ”Imorgon tänker jag att Klare gör så med novis Cecilia. Klarar han av det tro?” frågade han.

KAPITEL 4: Präst Klare

Anton Klare kunde inte tänka på något annat än synen av Francks enorma kuk som trängde in i Elsas fitta och hur han juckat i henne, hur bordet skakat och hur Elsa bitit sig i läppen med ansiktet tryckt mot bordet. Skulle han klara av göra samma sak? Ja det skulle han. Han ville inget hellre.

Under kvällsmässan den kvällen vågade han knappt titta på Elsa, det kändes som om han sett något alldeles privat, något han inte borde varit en del av. Han kunde däremot inte låta bli att titta på Cecilia. Hon såg helt obrydd ut, hennes huvudduk låg slätt över huvudet och hon såg ut att sitta bekvämt trots att han smiskat henne på rumpan bara någon timme innan. Han undrade vad hon tänkte, och om det våta mellan hennes ben fortfarande fanns kvar. Han föreställde sig hur hennes ansikte skulle se ut när han tryckte in sin kuk i henne, hur hennes ögon skulle slutas och hur läpparna skulle fuktas och säras. Klare längtade efter det med hela sin kropp och om mindre än ett dygn skulle det ske. Klare bestämde sig för att stanna kvar i kapellet extra länge den kvällen, för att be några extra Ave Maria, bara ifall att det de gjorde verkligen var en synd.

Klare ville prata med Franck innan Cecilia kom till kontoret, och trots att han kände sig nervös över det han skulle fråga var han enträget bestämd på att han skulle göra det. Franck tog frågan med ro, han verkade faktiskt uppskatta förslaget, tycka att Klare visade framfötter. Klare hade bett om att få träffa Cecilia själv, att få prova att enskilt göra det som Franck gjort med Elsa dagen innan. Franck sa ja, och när Abbedissan knackade på med novis Cecilia lämnade Franck dem ensamma, med en tyst viskning till Klare om att det viktigaste var att han inte ejakulerade inuti flickan.

Precis som hon stod där igår stod hon där idag. Klare hade upprepat för sitt inre vad han skulle säga och hur han skulle förbereda henne på det som skulle hända. Nu när hon stod där framför honom kände han dock hur nerverna kom åt honom och han hoppades att hon inte skulle märka det. Han började precis som Franck gjort, bad henne komma och ställa sig böjd över skrivbordet och Cecilia löd honom, precis som Elsa hade lytt Franck. Men när Cecilia gick förbi honom, mot skrivbordet, gav hon honom ett litet, snett, illmarigt leende. Hon såg inte alls lika förvirrad och osäker ut som Elsa gjort, och lutade sig tungt över skrivbordet. Hennes beteende fick Klare att haja till i en sekund, och det var som att hans nervositet växte i brist på hennes.

Långsamt drog Klare upp Cecilia vita novissärk, och sedan ner hennes underbyxor. Skenet från de levande ljusen i rummet dansade över hennes ljusbruna hud. Klare gjorde som Franck gjort, smekte henne över ryggen, rumpan och ner över låren. Handen darrade när den fördes upp mot hennes sköte, både av nervositet och av upphetsning. Kuken hade börjat resa sig så fort han sett henne, men nu bultade den hårt mot byxorna. När han drog med handen över de bulliga blygdläpparna kände han att hon redan var våt däremellan och han kunde inte låta bli att sucka nöjt. När hans finger glider in mellan läpparna hör han hur hon gnyr, inte lika tyst och försynt som Elsa hade gjort igår, utan innerligare, mer bedjande.

KAPITEL 5: Novis Cecilia

Cecilia låg böjd över skrivbordet, kände lukten av trä och bläck i näsan. Luften var sval och slog mot rumpan när Präst Klare dragit ner hennes underbyxor. Hon undrade vad han skulle göra med henne, vad inviterna till kontoret egentligen handlade om. Cecilia var ingen dum flicka och hon var inte född igår (som vissa av de andra noviserna verkade vara) och hon hade en känsla av vad han var ute efter. Känslan hade lett till att hon varit våt mellan benen redan när hon gick genom klosterkorridorerna på väg hit. Cecilia hade haft sex förut, flera gånger, med en stallpojke på gården hon växte upp. Hon trodde att klosterlivet innebar att hon inte skulle få flera sådana möjligheter, men när de påtvingades henne av en överordnad fanns det väl ingenting mer för henne att göra än att gå med på det? Hon lade hela vikten mot skrivbordet och särade mer på benen för Klares fumlande hand när den äntligen började röra vid hennes fitta.

Klare smekte henne och det var skönt, så skönt att hon inte kunde låta bli att stöna högt. I klostret fanns inget privatliv, tid eller plats att ta på sig själv och det var länge sedan hon hade blivit smekt så. Hon kände hur det pirrade i henne, hur fittan spändes och slappnade av om vartannat. Till hennes besvikelse hittade han inte hennes klitoris, hur hon än böjde och bände sig för att hjälpa honom rätt. Medan han ivrigt smekte henne blev hon otålig, ville så gärna att han skulle hitta rätt. Hon vred huvudet och kastade en liten blick bak på honom. Klare stod i sin prästkåpa bakom henne, med blicken stint fästad mellan benen på henne och ett rejält stånd som fick kåpan att bukta som ett litet tält. Att se hans uppenbara kåthet var det ända hon behövde för att våga. ”Fader Klare?” frågade hon och så fort hon öppnade munnen avbröt han sig och tittade upp på hennes ansikte. ”Får jag vända på mig? Jag skulle vilja ligga på rygg istället, går det bra?” Hon frågade det med sin vänaste röst, såg att Klare blev lite förvirrad av frågan och att han i en sekund verkade fundera på något. ”Jag tror att det går bra om Cecilia vänder på sig, ja” svarade han sen, något osäkert. Nöjt vände sig Cecilia om.

Hon låg nu på rygg framför honom med benen vitt isär och novissärken uppe runt magen. Hon tittade Klare i ögonen och det såg ut som att han blev blygare av att han nu kunde se hennes ansiktsuttryck. Cecilia förstod att Klare måste vara oskuld, att detta måste vara första gången han var så här intim med en kvinna. Hon kände sig modig när hon tog tag om hans ena hand och långsamt förde den in mellan benen, lade fingrarna över klitoris och tittade honom i ögonen. ”Jag skulle vilja att Fader smekte mig där” viskade hon. Klare gjorde som hon sa, och med rullande fingrar verkade det nu som att han förstått vad han skulle göra. Cecilia lutade huvudet tillbaka, spände musklerna runt benen och fittan och juckade mjukt tillbaka mot hans fingrar. När hennes stön blev högre hörde hon hur också Klare började andas tungt, och hon njöt av att visa upp sin upphetsning och njutning för honom. Hon längtade efter att komma och när hon gjorde det kändes det som att hela hennes kropp krampade i tusen explosioner och hon var tvungen att bita sig i läppen för att inte skrika högt.

När hon tillslut, pustande efter orgasmen, tittade upp såg hon hur Klare stirrade på henne med öppen mun och kåtglansiga ögon. ”Tack, fader” viskade hon igen, och satte sig långsamt upp framför honom. Medan hon såg honom i ögonen drog hon upp hans prästkåpa, visste inte hur hon skulle göra med den så hon drog den upp över hans huvud. Under hade han en underskjorta och knälånga underbyxor. Konturerna av hans kuk syntes genom det tunna tyget och fittan bultade vid åsynen av den. När hon lade handen mot hans mage och sakta förde den neråt, innanför byxorna och kramade kuken i handen stönade han högt. Cecilia stönade också, av kåtheten som fyllde henne när hon la handen runt den hårda, varma kuken som kändes härligt grov i hennes hand. Hon drog ner byxorna med andra handen och blottade kuken som stod rakt upp, redo att tränga in i henne. Cecilia log snett mot Klare, böjde sig fram och gav hans kuk en snabb kyss, innan hon lutade sig tillbaka mot skrivbordet och särade på benen för honom. ”Jag tror jag är redo att ta emot Gud nu, fader” viskade hon, fortfarande med det sneda leendet.

Trots Klares oskuldsfulla sätt var det som att han från den punkten visste precis vad han skulle göra, som att biologin tog över. Han förde kuken mot henne, vilade ollonet några sekunder mot hennes öppning och började sedan långsamt tränga in i henne. Hennes fitta tog tacksamt emot honom, och hon var tvungen att stänga ögonen i en sekund i den våg av njutning som sköljde över henne. Klare tryckte in hela den grova kuken i henne, vilade i en sekund och drog sedan långsamt ur den igen. Cecilia lät sig sakta fyllas av honom gång på gång och njöt av att se honom för första gången känna sin kuk i en fitta. Klares ögon var ömsom slutna, ömsom fästa vid hennes ansikte och hennes fitta och en slags djurisk kåthet syntes i honom. Cecilia stönade högt nu, kunde inte låta bli. ”Mer, Fader, hårdare” stönade hon och påeldad av henne tog han tag om hennes höfter och stötte djupare in i henne. Han knullade henne så att bordet skakade och hon fick hålla i sig i kanterna för att inte glida av.

Helt abrupt drog Präst Klare sig ur henne, och trots att hon var vimmelkantig av kåthet förstod hon att han var nära en orgasm. Vant gled hon av bordet och satte sig på knä framför honom på ungefär samma vis som hon sitter i kapellet under gudstjänsterna. Hans kuk var varm och hård när hon tog den i munnen och hon gladdes över hans förvåning och höga stön av njutning över att känna kuken mot hennes svalg. Hon hann inte suga länge på hans kuk innan han med ett grymtande stön tog tag med båda händerna kring huvudduken på henne och kom i hennes mun.

EPILOG: Kontraktsprost Franck

När Franck kom tillbaka till sitt kontor, efter att Präst Klare precis som överenskommet knackat en gång på hans dörr, var luften sval men fuktig därinne. Han förstod av Klare att allt hade gått önskvärt till, att Klare hjälpt novis Cecilia att ta emot Gud. Franck kände sig nöjd över det, även om han tänkte att han nog ändå behövde vara med nästa gång, bara för att se att gick rätt till. Franck själv hade spenderat tiden med att fortsätta gå igenom klostrets notböcker, och kände nu att han var trött i huvudet efter dagens arbete. Han såg fram emot den avkoppling det skulle ge honom att ikväll ta emot novis Kristina, och föreställde sig hur hennes stora bröst såg ut under novissärken, medan han väntade på Abbedissans knackning.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Klosterflickorna	Första gången	4.7	3/8-19
Maria och den tafsande medpassageraren	Age play	4.6	29/6-19
Mimmi och hantverkaren	Kinky	4.1	29/4-19
Amanda går till doktorn	Age play	4.5	29/4-19

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.