Fia faller för frestelsen: Kräftskivan
Mitt alster som tidigare varit publicerat på andra nedlagda forum. Varning - innehåller inslag av non-consent och övergrepp.
----
”...sjung hopp faderallan lej” avslutade Fia visan och tog en hutt av snapsen i hennes glas. Det smakade, som snaps gör, hemskt. Men kräftskiva var kräftskiva och då skulle man äta kräftor, ha löjliga hattar och dricka snaps. Hon och Niklas var bjudna till Torbjörns och Annas sommarstuga tillsammans med vänner och vänners vänner. De hade rest två stora 11:manna-tält vid stugan nere vid sjön och fyllt dem med tältsängar. Torbjörn hade stolt deklarerat att ikväll skulle minsann ingen köra och därför ingen vara nykter och att den som hade sådana planer med fördel kunde äta kräftor med nykterhetsrörelsen istället.
Fia höll ändå igen, och hoppades att Torbjörn inte skulle märka något. Hon hade varit otrogen på Annas fest på nyår och igen för några veckor sen när hon varit på kurs i Stockholm och litade inte riktigt på sig själv längre. Niklas, hennes sambo, hade självklart inte märkt någonting, men han verkade faktiskt inte vara så intresserad av särskilt mycket utanför sig själv längre. Fia däremot hade under det senaste året genomgått en förändring där hon börjat tycka om sig själv mer, tro på sig själv mer och ta för sig mer. Hon visste nu att hon såg bra ut med sitt eldröda hår, sina stora gröna ögon och sin kurviga kropp. Fräknarna över hennes näsa och kinder satte pricken över i:et och gav henne en lockande ton av busighet. För bara två veckor sen, på den där kursen i Stockholm hade hon förfört och använt en ung kille som dyrkat henne som en gudinna.
Men nu satt hon här, några mil ut i skogen utanför Grönköping och försökte sköta sig. Men samtidigt, det var nog tredje gången mannen bredvid henne, Martin, hade råkat röra vid henne. En eller två gånger under den timme som förflutit sedan de satt sig ner till skiva hade väl varit förklarligt, men nu var han redan uppe på tre. När Fia vänt sig från honom hade han rört henne på armen för att få hennes uppmärksamhet, när han lagt servetten i knät hade han kommit åt hennes lår och nu kände hon hans hand i hennes ryggslut när han bad henne skicka smöret.
Han var visserligen trevlig men inte alls hennes typ. Med sina 55 år hade han nästan kunnat vara hennes far, och han hade den kulmage och gråa hår Fia förknippade med medelålders män. Martin hade dock en charmig skamlöshet, och det märktes att han både tyckte om och var van vid att ta plats, så hon bestämde sig för att sitta kvar.
Det visade sig snart vara ett misstag, eftersom hon blev utsatt för en av de märkliga ritualer som var förknippade med Torbjörns och Annas kräftskiva. ”Torbjörn, Torbjörn! Vi har en eftersläntrare här” vrålade Martin plötsligt och pekade på hennes glas. ”Helvete”, tänkte Fia. ”Vadfalls? Har jag närt en nykterist vid min barm”, vrålade Torbjörn tillbaks. Några av de andra gästerna började genast banka i bordet och skandera ”Straffsup! Straffsup! Straffsup!”.
Hon skulle bli full i kväll, så enkelt var det. Torbjörn reste sig upp, redan lite ostadig på benen. ”Ärade gäster, vi har en förrädare bland oss. Fia Johansson, Ni har funnits skyldig till nykterhet och ordning. Jag kan bara döma till lagens strängaste straff: Straffsup!” Gästerna skrattade vrålade ut sitt bifall. Martin ställde ett dryckesglas framför Fia, och det fylldes till hälften med öl och till hälften med snaps. Mässandet av ordet ”Straffsup” började igen och ackompanjerades av ett taktfast dunkande i bordet från samtliga deltagare. Fia ställde sig upp, riktade en skål mot sällskapet och förde glaset till munnen. Det smakade starkt, beskt och inte alls gott, men traditioner är traditioner och Fia svepte glaset. Så fort hon satt sig ner kände hon hur världen gungade till och sakta började snurra runt henne. Fia kände också något annat, Martin hade lagt handen på hennes lår. Inte oanständigt långt upp, bara strax ovanför knät, men fortfarande olämpligt.
Fia såg sig runt för att se om någon såg, men de verkade ha överfört sitt intresse från hennes bestraffning till kräftklor och stjärtar. Niklas verkade öppna lite väl starkt med snapsen. Han gjorde ofta så, tog efter, anpassade sig och gjorde precis vad som förväntades av honom. Fia kom att tänka på att hon numera respekterade honom mindre och mindre. Hon avbröts i sina funderingar av att Martin viskade i hennes öra. ”Det där är väl inget du är sur för, Fia, med straffsupen. Regler är ju till för att hållas.” Fia vände sig mot honom, han såg påtagligt nöjd ut med sig själv. Hon tittade ner mot handen, mötte hans blick rakt av och svarade ”Nej, precis. Regler är till för att hållas” och flyttade bestämt hans hand från hennes lår. Fia tänkte att det skulle sätta honom på plats. Men hans ansiktsuttryck visade på något annat. Det visade inte på förödmjukelse eller skam, utan snarare en road upprymdhet. Den här var en märklig man, konstaterade Fia.
Och kvällen fortsatte som kräftskivor ofta gör med mer skrålande, mer kräftor mer sprit. Martin höll låda, berättade fräcka historier och dömde ut nästan alla av Grönköpings lokala celebriteter som idioter. Men för Fia fortsatte den även med händer som lades i ryggslutet, på låret, på armen och överallt annars Martin kunde komma åt. Aldrig uppseendeväckande, aldrig uppenbart tafs, bara en osinlig ström av småtafs. Det kändes lite obehagligt faktiskt, magen knöt sig varje gång hon kände att Martins händer hittat en ny ursäkt för att röra någonstans på hennes kropp. Fia funderade flera gånger på att säga till, men hon ville inte ställa till med en scen Men mot hennes vilja hände det något lite längre ner. Beröring är ändå beröring och hon kände hur hennes fitta började bulta. Men nej, Martins beteende var oacceptabelt, han skulle minsann inte få som han ville.
Strax efter midnatt trodde Fia sig vara räddad. Människorna runt bordet började skingras, antingen för att sova ruset av sig i ett av tälten eller för att sätta sig i mindre grupper för de diskussioner som verkar så viktiga efter allt för många snaps. I lyktornas kunde hon se hur en plats bredvid Niklas blev ledig, så hon ursäktade sig och reste sig och började gå bort mot sin sambo. Bakom sin rygg hörde hon Martin utbrista ”men vi hade det så trevligt”. Han kanske, men inte hon. Fia sjönk ner bredvid Niklas och kramade om honom. Besvikelsen slog emot henne i samma stund som hans spritindränkta andedräkt gjorde det. Niklas var redlöst berusad. Han var knappt kontaktbar, och när hon försökte prata med honom fick hon bara sluddrande sönderryckta meningar till svar. Fia tittade upp och mötte Torbjörns menande blick. Han gjorde en lite förebrående min och nickade menande mot tälten. Fia var så besviken att hon inte riktigt ville ta in situationen, och försökte istället få sympati från Anna, men där fick hon bara en föraktfull medlidande blick. Niklas sjönk ihop över bordet och började stöna och svälja. Nu pekade Torbjörn tydligt med tummen mot tälten. Budskapet var tydligt, Fia förväntades ta hand om Niklas. Hon reste sig och tog tag i honom, och lyckades till sist få upp honom på fötter.
Inte ens denna nesliga reträtt lyckades Niklas genomföra med värdighet. Halvvägs mellan bordet och tälten stod en gammal ek och när de passerade den slet han sig ur hennes grepp och tog istället stöd mot trädet med raka armar och huvudet nerkört mellan axlarna. Fia tittade bort och ut över sjön men kunde inte förtränga ljudet av hulkandet från hennes sambo och plaskandet när spyorna nådde marken. De högljudda samtalen vid bordet upphörde tvärt och tystnaden talade tydligt om för henne att de var huvudpersonerna i ett pinsamt skådespel. Pinsamheten övergick i en känsla av förnedring när först en, sedan flera började skratta åt dem. Fia kände igen avsändaren av den första skrattsalvan. Det var Martin.
Det plaskande ljudet upphörde och paret började gå sakta mot det närmsta tältet. Fia fick hålla i Niklas ordentligt, som bara verkade bli mer och mer redlös för varje sekund. Hon visste inte hur hon skulle klara det, hon hade svårt att hålla upp alltmer av hans kroppstyngd. Hans andedräkt höll på att kväva henne med sin blandning av sur galla, skaldjur och spritångor. De nådde fram till det första tältet. Hade hennes krafter inte varit på upphällningen hade kanske fnittrandet fått henne att vänta med att stövla in, men nu fanns inte en tanke på något annat än att lämpa av Niklas.
Det var dunkelt inne i tältet. Men nu hörde hon fnitter och ett lätt stön igen, direkt till höger. Ögonen vänjde sig sakta vid mörkret, och i sängen direkt till hennes höger kunde hon svagt urskilja en kvinna som satt gränsle över en man, trots att de dragit täcket över sig när skynket för tältet hade släppt in ljuset. Utspridda i sängarna låg människor och snarkade. Fia hörde hur Niklas kved till och hulkade sig. Nej, bestämde hon sig, hon skulle inte förstöra vare sig parets eller någon annans kväll.
Fia stålsatte sig och vände utåt igen med Niklas, mot det andra tältet. Det var knappt att hon nådde dit, han var nu knappt vid medvetande. Tältet var som tur var tomt, och hon lyckades baxa ner honom i en av tältsängarna. Torbjörn hade varit förutseende nog att förse varje tält med några hinkar och hon placerade en vid Niklas huvudände. Fia försökte väcka honom men han var helt borta. Hon satte sig på grannsängen och tittade på honom. Hon funderade på om hon också skulle gå och lägga sig, men de uppsluppna ljuden utifrån fick henne att bestämma sig för att återigen bege sig ut till de andra. En högtalare utanför började spela Ledin på högsta volym. Hon reste sig upp, men just då drogs skynket i dörren åt sidan. Fia hade svårt att se vem det var i motljuset men rösten avslutade honom strax.
”Jaså, är det här du är. Jag saknade dig, vi hade ju så skoj tillsammans” sa Martin. Han hade en självsäkert hånfull ton i rösten. Fias larmsignaler började ljuda på högsta volym inuti henne. Det här var obehagligt, och hon var tvungen att ta sig därifrån. ”Ja, men då går vi tillbaks till de andra då” svarade hon så käck och orädd som hon klarade av att låtsas vara. Hon försökte gå förbi honom ut från tältet och mot tryggheten i gruppen men hans arm fångade upp henne och han höll kvar henne. ”Vi kan väl ha roligt här, bara vi två, Fia” sa Martin lågt. Nu såg Fia hans blick, som en varg som jagat ikapp en älgkalv. Hon blev rädd på riktigt och greppade efter det enda halmstå hon kunde tänka sig. ”Niklas, vakna. Niklas, Niklas, Niklas, Vakna!” skrek hon. Niklas vaknade inte. Alkoholens djupa sömn hade honom i sitt grepp och släppte honom inte. Martin som för ett ögonblick sett lite oroad ut återfick nu sitt varggrin. ”Tre är en för mycket”, flinade han mot henne.
Martin vände henne om utan att släppa taget om henne och höll både om och fast henne med vänsterarmen. Fia kände hans hårda stånd genom byxorna mot hennes rumpa. Men nej, tänkte hon. Det här är sånt som händer andra, inte mig. Han bara skojar, han kommer snart att släppa mig, det här är bara en sjuk lek. Hon visste egentligen att allt det här bara var fåfänga förhoppningar vilket bekräftades ett ögonblick senare. Martin sträckte ner sin högerhand och lyckades komma under fållen på hennes mörkblå knälånga sommarklänning. Han förde handen upp längs hennes ben och upp mot hennes midja, och lyckades sedan med van hand komma innanför hennes trosor. Fia började rycka och slita sig för att komma loss. ”Det här är våldtäkt, snälla, sluta” vädjade hon.
”Det kan det vara, om du vill det Fia. Men jag känner hur våt du är lilla slampa”, viskade Martin i hennes öra. ”Och du kan ringa polisen när vi är klara här. Kanske lägger de inte ens ner förundersökningen. Då kan jag sitta där i rätten och mot min advokats inrådan berätta om hur våt och kåt du var, vilken liten slampa du är. Eller så bestämmer du dig för att det här bara är en man som tar för sig av en liten villig slampa.”
Bilderna av framtiden rusade genom Fias huvud. Bilder av blåljus som slog emot den röda sommarstugans vita knutar, av en upprörd Torbjörn och en avslutad tradition. Bilder av läkarundersökningar och timslånga förhör. Av rättegång, tidningsskriverier och snacket på stan. Bilder av mamma som gråter och pappa som skakar av maktlöshet. Nej, hon skulle inte anmäla, hon kunde inte anmäla. Men varför skulle hon spela med i hans sjuka spel? Andra bilder dök upp i hennes, om att bli våldtagen men inte berätta, att inte anmäla. Om att ha en mörk hemlighet för alla utom kanske en psykolog. Om stämningen vid frukosten dagen efter eller när det var dags för veckans knull med Niklas. Nej, det var ingen bra framtid det heller. Mot hennes vilja blev hennes fitta kåtare av Martins beröring. Han väste igen ”Vill du att det ska vara en våldtäkt, Fia?”
”Nej, det vill jag inte”, svarade hon. ”Säg att du är en slampa som vill bli knullad då” uppmanade han henne. Hennes kapitulation var kort och trevande ”...ja..”. Martins vänsterhand klämde til hårt om hennes bröst. ”Säg det”, manade han på. Fia tvekade, tog ett djupt andetag och viskade ”jag är en kåt slampa som vill bli knullad”. ”Säg det igen” svarade han och tryckte upp ett finger i henne. Stönande gjorde hon honom till viljes. Han pullade henne så, med ett fast grepp om henne, först med ett finger, sen två och sen försökte han få in tre. ”Nej, snälla, det är för stort” vädjade Fia. ”Inget är för stort för en slampa som dig” svarade han och tryckte hårdare med sina fingrar. Fia trodde att hon skulle spräckas när trycket blev för stort för att hennes våta fitta skulle orka hållla emot. Hon gnydde och stönade när de grova fingrarna gled upp i henne men hon fick ingen respit. Martin började pulla henne hårt men sen slutade han tvärt och drog bort handen från hennes kön.
Fia kom på sig själv med att bli besviken. Han förde fingrarna som just varit i henne mot hennes ansikte och hon kände lukten av hennes kåta fitta. Martin tryckte fingrarna mot hennes läppar och sa till henne att slicka dem rena. ”Nej, snälla, jag är ingen flata”, försökte Fia. ”Just därför, gapa stort nu” kom svaret från Martin. Hon skakade på huvudet. ”Var en duktig slampa nu så slipper jag vara våldsam” hotade han. Fia visste inte om det var hotet eller att hon påmindes om hennes roll som slampa som gjorde att hon genast öppnade munnen, men snart kände hon den lite fräna och salta smaken av hennes fitta. Men Martin var inte klar och förde snart in ett fjärde finger i hennes mun. Det spände och sved i hennes läppar och han började jucka fingrarna djupare och djupare ner mot hennes svalg. När hon hulkade till tog han en kort paus men fortsatte strax igen. Fia hade aldrig haft så här hård sex, aldrig läst fifty shades och aldrig fantiserat om det. Hon kom på sig själv med att betrakta sig själv och deras knull utan tankar. På något sätt kändes det inte på riktigt. Hon bara var. Hon var en slampa han använde ett objekt. Hon ville användas.
Martin tryckte ner henne på huk precis där de stod, bredvid hennes halvt medvetslöse sambo och hans hink. Ett litet tag funderade hon på risken att någon skulle komma in och upptäcka dem. Vad skulle hon säga då? Att hon egentligen inte ville? Fast det gjorde hon ju, trots att hon inte valt det här. Hon väktes ur sina funderingar av en hård örfil. Det sjöng till i huvudet och kinden brände. Martin tittade ner på henne med en sträng blick. ”Jag vill att du tittar mig i ögonen, slampa, oavsett vad som händer” Fia tittade upp och mötte hans blick. ”ja, förlåt” mumlade hon. Han öppnade gylfen och tog fram sin kuk. Hon kunde inte tygla sin nyfikenhet och tittade ner på den. Den var stor, säkert 20 cm och stenhård. En ny örfil påminde henne om hennes löfte och hon tittade upp igen. ”Händerna bakom ryggen” kommenderade Martin henne och Fia lydde. Martin tog ett fast grepp om hennes huvud och började långsamt föra in sin kuk mellan hennes läppar. Han började dra hennes huvud fram och tillbaka över sitt kön, lite djupare varje gång. Fias käkar värkte och hennes ögon började tåras när ollonet stötte emot hennes svalj. ”Händerna bakom ryggen” upprepade Martin när hon reflexmässigt försökte putta bort honom.
Han knullade hennes mun hårdare och hårdare. Ögonen rann och mascaran klibbade mot kinderna. Fia frustade efter luft varje gång han drog ut kuken och höll på att storkna varje gång han körde in den. Martin tryckte in kuken så djupt han kunde och höll henne där. Hon kände hur ett tryck började växa djupt nere i hennes bröst. Hon släppte händerna och försökte trycka bort honom genom att ta spjärn mot hans ben. Hennes kräkreflex aktiverades med full effekt och hon kände maginnehållet flyga upp genom strupen bara för att stängas inne av hans kuk. Det brände och smärtade djupt där inne i henne. Han höll henne där några sekunder och lät paniken ta över henne i några sekunder innan han ryckte bort henne från kuken och höll hennes huvud över hinken. Spyan forsade ur hennes mun och rann ut ur hennes näsa medan Fia halvt förgäves kippade efter luft. Den fräna luften rev i hennes lungor och hon hade svårt att samla sig.
Martin vräkte henne framåt längs gången mellan sängarna så hon kom att stå på knä med bröstet och huvudet mot marken. Med ett hårt ryck slet han sönder hennes röda stringtrosor i spets och slängde dem på marken precis framför hennes ansikte. ”Vilken liten slampa du är, det rinner ju om dig” hörde hon honom säga. Ja, han har nog rätt, tänkte Fia, han har slagit och utnyttjat mig och allt jag vill ha är hans kuk. Men det var hans fingrar hon fick. Först en, sen två, och med mindre motstånd än sist tre. Han började knulla henne med sina fingar, allt snabbare och hårdare. Fia gnydde, stönade och skrek. Hennes fitta var så öm att varje stöt smärtade men hon var ändå nära att komma. Hennes mage började krampa i vågorna som brukar komma precis innan orgasmen när han slutade och lämnade henne tom.
Fia frustade av frustration, men kände snart ett nytt tryck mot sitt kön. Först trodde hon att det var hans kuk, men snart förstod hon att han försökte trycka in fyra fingrar i hennes fitta. Han hade format dem till en kil och tryckte på hårt. Hon ville så gärna bli fylld igen att hon struntade i om han förstörde henne. Fia kved högt när han sakta men hårt tryckte in fingrarna hela vägen till knogarna. Det stramade rejält, men hon var så nära att komma nu. Han började sakta knulla hennes fitta med de fyra fingrarna men redan efter tre drag kom Fia i en djurisk orgasm. Det svartnade för ögonen, och hon kastade sig runt i vilda spasmer. Genom orgasmens töcken hörde hon Martin upprepa ”Fyfan, vilken slampa du är”. Fia sjönk ihop, raklång på mage.
Hon hörde hur Martin tog av sig jeansen och la dem i sängen på andra sidan sängen där Niklas fortfarande låg och sov. Snart kände hon Martins mage mot sin rygg. Han tog tag i hennes armar och höll fast dem längs hennes sidor. Fia hörde honom ”äter du p-piller?” Fia skakade på huvudet. ”P-stav?” hon skakade på huvudet igen. Hon och Niklas använde alltid kondom. ”Tur för dig. Annars hade du fått en rejäl kuk i röven” sa Martin och stötte sin kuk djupt i hennes ömma fitta. Han knullade henne hårt och djupt. Hon hade trott att fingrarna skulle ha töjt henne, men hon hade istället svullnat upp, och blivit både trängre och känsligare. Martin släppte hennes armar och rätade istället upp hennes huvud. Han körde in två fingrar från varje hand i hennes mun och drog bakåt och höll henne så medan han knullade henne. Han kalllade henne knulldocka, och Fia njöt av att vara just det. Han kallade henne gratishora, och det njöt hon också av. Hon hade släppt allt nu, alla spärrar, rädslor och hämningar. Hon var en slampa på riktigt i hans händer. Martin vrålade
när han stötte hårt och långt in i henne och sprutade.
Han reste sig upp från golvet, tog på sig byxorna och tittade på Fia där hon fortfarande låg halvt utslagen. Plötsligt var den glättiga tonen tilbaks ”Du kanske ska gå ner till sjön och tvätta av dig innan det kommer någon”, sa han som om det handlade om att handla chips på macken och gick därifrån. Hon väntade en stund och följde hans uppmaning. Hon klädde av sig och tvättade sig snabbt. Hela kroppen värkte. Gänget vid bordet satt fortfarande kvar utom synhåll och skrålade til gamla sommarhits. Fia var tvungen att få bort allt innan någon såg henne, allt smink, spya och all sperma. Klänningen var kladdig av allt hon blivit utsatt för och hon smög naken upp till tältet igen. Hon kom ihåg att plocka upp trosorna, gudskelov.
Precis när hon skulle krypa ner i sängen hörde hon Niklas vakna till. ”Fia, vad händer?” Hon försökte låta så normal hon kunde när hon svarade ”Allt är bra Niklas, du blev bara full. Allt är bra”
Fler noveller av samma författare
