Fia faller för frestelsen I: Nyårfesten
Mitt alster - tidigare publicerat i andra forum som tyvärr lagt ner.
----
Det var en stor middag hos deras bästa vänner. Han var vidrigt stöddig, tyckte Fia. Carl hette han tydligen, och han passade inte in på nyårsmiddagen. För det första var han singel, på en fest som i övrigt bara bestod av par. För det andra klädde han sig inte som alla andra. Övriga killar var klädda i kostymer, vilket Fia tyckte var uppklätt nog, men han hade smoking, och på något sätt såg den väldigt dyr ut. Den kramade hans axlar på ett mjukt sätt som kostymen på hennes kille Niklas inte gjorde. Skrytsam var han också, det dög tydligen inte att vara ekonomi-assistent som hon eller säljare som hennes kille. Nej, han var minsann någon skeppsförsäkringsnubbe i Singapore. Han satt där med sitt prydliga blonda sidslick, mörkblå ögon och en solbränna att dö för.
Anna, som höll i festen, sa något till Carl om att det måste vara tråkigt att vara ensam singel och att det tyvärr inte fanns några tjejer att stöta på. Fia tittade upp och blev plötsligt medveten om att Carls blick borrade sig in i henne. Sen tittade han tillbaks mot Anna och sa med ett leende, ”det löser sig nog”. Fia hade aldrig varit med om maken till fräckhet. Niklas måste ha sett det, ja, han gjorde sig beredd att säga något. ”Det är ju bara någon kilometer in till stan, det går ju att gå”. Men herregud, tänkte Fia. Är han helt blind och döv? Vad är det för tappad idiot jag är tillsammans med? Carl svarade att efter fem år i sydostasien var både hans skor och hans blod för tunt för de tio minusgrader det var ute. Sen tittade han på Fia igen, som plötsligt och utan att hon kunde förstå det rodnade häftigt. Hon måste bort. Det här var så sjukt. Vad är det som händer? tänkte Fia.
Hon reste sig och gick med raska steg mot toaletten. Det kändes skönt när hon kunde låsa om sig och sätta sig på toalettlocket. Hon tog några djupa andetag och försökte lugna ner sig. Den där Carl är en fräck, vidrig människa som inte tycker att han behöver bry sig om någon annan, bestämde hon. Så varför skulle hon bry sig om honom? Och Niklas var inte trög, han kunde väl inte ana att den där mannen var helt knasig, rent socialt. Vem sätter sig och kastar såna blickar på en parmiddag? Det började kännas bättre.
Hon ställde sig framför spegeln och började göra sig i ordning igen. Rodnaden hade gudskelov lagt sig. Hon tittade på sig själv. Naturligt rött hår, gröna ögon, fräknar. Allt det där som gjort henne retad i skolan men numera gjorde att huvuden vändes efter henne. Den tajta fodralklänningen framhävde hennes kurviga kropp. Hon hade hört att en del kallade henne ”Joan” på jobbet efter karaktären i Mad Men. Det kanske inte var konstigt att en singel-kille ändå försökte. Det var ingenting att bli upprörd över. Hon öppnade dörren och gick ut igen.
De övriga gästerna höll just på att duka av huvudrätten när hon kom tillbaks. Fia tryckte sig emot Niklas och gav honom en snabb puss. Carl var inte där längre. Hon kanske borde vara lättad, men hon såg sig ändå om. ”Carl är ute och röker”, sa Emil, som var kvällens värd. Vad skulle hon bry sig om det för? Han var ju en otrevlig kille. ”Nej, jag letar bara efter en klocka, hur långt är det till slaget?” frågade hon. Klockan var snart tio, så svaret var tydligen två timmar. Anna drog igång en elvisp och omöjliggjorde vidare konversation. Emil började dela upp kladdkakan och Niklas hjälpte till med att lägga upp efterätten på fat. Anna gav tillfälligt stopp i maskin och bad Fia hämta Carl. Inombords suckade hon. Varför just hon? Fattade inte Anna något heller?
Hon öppnade ytterdörren och där stod han i en gammaldags grosshandlarrock och rökte långa cigaretter. Vem rökte nuförtiden egentligen, det luktar ju förfärligt. Vid hans fötter låg två cigarettfimpar och han verkade just ha tänt en ny. Hon sa till honom att efterätten var på gång och att han skulle skynda sig och höll just på att slå igen dörren när han bad henne att hålla honom sällskap. Han gjorde det vänligt, men hon var inte säker på att det var en fråga. Mer en artig order, eller som att det var en fråga som var lika självklar för honom att ställa som henne att svara ja till. Hon tog ett steg ut i den kalla vinterkvällen och huttrade genast till för att sedan känna Carl lägga sin rock över hennes axlar.
”Varje gång jag kommer tillbaks så minns jag varför jag lämnade”, sa Carl med en suck, ”nöjer ni er med det här? Med en ny Volvo som årets toppnotering, med en köksrenovering som livsverk? Och förr eller senare tröttnar ni. Så ni gifter er, skaffar barn, och tröttnar på det. Så ni skiljer er. Sen köper ni en ny Volvo.” Han skrattade till.
Vilken jävla skithög, tänkte Fia, han är bara en dryg översittare. ”Det är faktiskt bra här i Grönköping”, sa hon. ”Det kanske inte är lika häftigt som Shanghai, men vi har det bra här. Tryggt. Om du nu är så smart, varför röker du? Alla vet ju att man dör av rökning”
”Singapore, inte Shanghai. Shanghai ligger i Kina, Singapore på Malackahalvön. Om du visste vad jag gjorde för att försörja mig skulle du förstå varför utsikten att dö vid 60 års ålder i en säng med rena lakan verkar riktigt trevlig för mig.” Fia tittade skeptiskt på honom. Han var en försäkringsnissse, och nu försökte han spela allan. Carl tog ett djupt bloss.
”Pirater”, fortsatte han, ”jag etablerar kontakt, förhandlar och genomför betalningen för kapade fartyg. Sumatra var stort när jag började, men nu är det nästan bara Somalia. Det är inte alls tryggt som Grönköping. Det är bra här,tryggt och bra och därför är det inte för mig. Du då Fia, är det bara trygghet du vill känna eller något mer?” Han fimpade, log och tog ett halvt steg mot henne.
Fia skulle just backa och säga till på skarpen, det var hon helt säker på i efterhand. Men innan hon gjorde det hade Carl redan tagit tag i handtaget till dörren bakom henne och frågat om de skulle gå in. Hon fick bannemig inte grepp om honom, och hon kunde inte begripa varför hon försökte.
Det gick inte bättre under efterrätten. Carl pratade ömsom till höger och vänster om henne. När hon försökte säga något ignorerade han henne och försökte leda bort samtalet från henne. Hon började oroa sig. Hade hon gjort något fel? Tyckte han inte om henne? Hon började få tråkigt och försökte fånga Niklas blick, men han satt och diskuterade något med Emil. Hon hörde bara brottstycken, men uppfattade orden ”lånelöfte” och ”hantverkare”. Just det, Niklas ville gärna att de skulle renovera badrummet, att det skulle bli så mycket bättre med nytt kakel, en ordentlig duschkabin och golvvärme. De hade pratat fram och tillbaka om det under hela hösten.
Fia rös till. Det här var inte hon. De drömmar hon haft som ung hade gått i kras. Hon kunde se det nu. Grönköpingslivet var en mardröm av enahanda tristess. Hennes jobb var okej, men tråkigt. Hennes vänner var okej, men tråkiga, deras barn likaså. Hon skulle försöka prata mer med Carl. Hon ville absolut inte förhandla med några sjörövare, men hon och Niklas kanske skulle kunna flytta dit. Det måste finnas jobb för säljare och ekonomiassistenter i Shanghai också, eller var det Singapore? Singapore var det. Men Carl var inte längre intresserad av henne. Trodde han att hon var en av de tråkiga? Skulle hon ha svarat något käckt och utmanande? Hon måste prata med honom.
Men Carl verkade aldrig ha tid för henne. Han hjälpte antingen till med att duka av, eller så pratade han med någon av killarna om var det var i Asien det är bäst att dyka. Eller med någon av tjejerna om vad som verkligen ska shoppa i Bankok. Fia hade till och med bestämt sig för att följa med honom ut och röka om tillfälle gavs. Det kanske var bäst då, till och med. En diskussion om att hon höll med honom om att hennes vänner var tråkiga kanske inte skulle hållas framför hennes vänner. Men klockan gick och han stannade kvar inomhus. Till sist deklarerade Emil att det var en kvart kvar till tolvslaget och att det var dags att gå ut.
Niklas var bland de första att lämna lägenheten, inbegripen i en passionerad utläggning om fuktspärrar och kakel. Fia dröjde sig kvar. Hon ville så gärna få ett tillfälle att prata med Carl, att han skulle få rätt uppfattning om henne. Carl tog också tid på sig. Hjärtat slog ett extra slag på Fia. Kanske ville han prata med henne ändå? Nu pratade han, men han var kyligt artig och hon påminde sig om hur svår han var att grepp. Samtidigt ville hon inte göra bort sig framför Emil, som just låst lägenheten. Men när han skyndade ifrån dem, i jakt på Anna kunde hon inte hålla sig längre. De var minst fem meter bakom de andra gästerna.
”Jag är ingen fegis Carl. Jag är bara uppväxt i den här trygga, fega stan.” sa hon. Ha, där fick han, tänkte hon. Nu skulle det vara hans tur att vara mållös. Det blev han inte. Han fångade dörren till ett trapphus efter några glada nyårsfirare och sa bara ”Bevisa det. Följ med här”. Fia undrade i efterhand varför hon följt med. Om det var rädslan för att vara feg. Eller oron för att bli ignorerad. Eller att hans röst lät som en order som inte kunde sägas emot. Hon följde med honom in trapphuset. Hon kunde höra enstaka raketer smälla av utanför. Han tittade sig om och hittade ett avskilt gemensamhetsutrymme. Han tittade på henne med ett leende, och hon såg tillbaks undrande på honom. Fia blev rädd när han tryckte upp henne mot väggen.
”Va, va gör du? Vi måste gå tillbaks till de andra.” Hennes eget stön avbröt henne när han stoppade handen under hennes kjol och smekte hennes fitta genom tyget. ”Det här är väl spännande,” viskade han i hennes öra. Fia kunde släppa ut ett stön till för att svara. Hon var hög. Hennes kropp var hög. Inte på droger utan på spänning, kåthet och skamlöshet. Hon ville göra det inte trots att det var fel utan för att det var fel.
Fia krånglade sig ur hans grepp och sjönk ner på knä. Hon såg den rejäla bulan i hans byxor och kände sig smickrad, rentav hedrad. Hon knådade den genom tyget och den ryckte till svar. Hennes händer darrade lätt när hon drog ner gylfen och tog fram hans kuk. Den var inte helt hård, men redan stor. Hon ville dyrka den här mannen. Vem han var, och allt han stod för. Så hon särade sina läppar och tog honom i sin mun. Fia sög och slickade och njöt av att höra honom stöna. Hon kände hans händer hålla om hennes huvud.
Alla känslor gjorde henne omtöcknad och hon kunde känna pulsen bulta i hennes fitta. Kuken var nu stenhård och bland de största hon sett i verkligheten. En tanke flög iväg till den lista hon och hennes kompisar haft på gymnasiet, där de skrivit uppskattade storlekar på olika killar. Det var länge sen. Hon var så kåt, men om han bara ville att hon skulle suga av honom fick det vara bra så. Det ville han inte.
Han lyfte upp henne så hon stod upp och vände henne så hon stod med ansiktet mot väggen. Lugnt och metodiskt började han dra upp hennes fodralklänning över höfterna tills hon stod där med rumpan bar. Fia kände hur det rann fittsaft längs benen på henne. En tanke flög genom hennes huvud. En sista rest av det rationella. ”Har du kondom?” frågade hon lågt, osäkert. ”Nej” svarade han. ”Jag äter inte piller” försökte hon förklara. En sista rest av feghet. ”Vill du bli knullad ?”frågade Carl och stoppade ner handen i trosorna på henne. Hon kunde bara stöna jakande. Han drog ner hennes trosor till knänaSmällarna från raketerna utanför hade kommit allt tätare och övergick nu till ett utdraget smatter. Tolvslaget var här när han trängde in i henne bakifrån, stående. Hon glömde bort allt, utom kuken som fyllde henne. Hon stönade högt och svankade för att få in mer av härligheten.
När han var alldeles inne började han smeka hennes bröst genom klänningen. Det var hårt, gjorde ont, men var ändå skönt. Fia önskade att hon hade kunnat känna mer av hans hud mot hennes. Sen drog han ut kuken nästan helt och höll den där. Hon kunde inte hjälpa det. Hon var så kåt, hon började kvida och be om hans kuk. Högt, som om det inte fanns något annat i världen än de två. Och när han gav med sig och fyllde henne igen lät hon ett högt stön fylla tomrummet runt dem. Hela hennes varelse, hennes själ fanns mellan hennes ben. Där, där hans kuk fyllde henne, ut och in allt snabbare. Hon registrerade att han tagit ett mjukt tag om hennes hals men det kändes intimt. Det var lite mer hud. Men hon fanns inte där. Hon var sin fitta. Den som just nu fylldes med den skönaste kuk hon någonsin känt.
Hans hand släppte hennes bröst och letade sig ner mellan hennes ben. När hon inte trodde att det kunde bli skönare hittade han hennes klitta. Hennes värld som krympt och krymt tills den bara var hans kuk och hennes fitta växte nu och blev större och större. Hon blev känsligare och kände hur varenda beröringspunkt blev elektrisk, hur ryckningarna i hennes fitta spred sig till magen och lårmusklerna. Fia hade aldrig varit med om något så skönt, och det blev bara skönare. Hon hörde en raket tjuta precis utanför. Och sen small det. Hon försvann in i en fantastisk orgasm. Den lilla kontroll över sin kropp hon haft försvann. Hennes lungor bestämde sig för att skrika ut hennes njutning. Magen drog ihop sig. Benen vek sig. Hon var en skakande hög av njutning. Men fallet kom aldrig. Carl höll i henne. Han fortsatte knulla henne och orgasmen bara fortsatte och fortsatte.
När orgasmen till sist tog slut kände Fia hur hon var känsligare. Carls kuk kändes mer i henne. Hon kände sig också förflyttad en miljon år tillbaks i tiden. De var djur som parade sig, varken mer eller mindre. Han var hanen, och hon var hans hona. Hon var hans. Det var därför, och för att hon ville ha hans kuk i sig så länge som möjligt, som hon svarade som hon gjorde på hans grymtningar om att han snart skulle komma. ”Spruta i mig! Fyll mig, snälla!” stönade hon.
Hon kände ryckningarna när han gjorde henne till viljes. Hon hade aldrig känt sig så tillfredsställd i hela sitt liv. Ändå ville hon ha mer. ”Wow” sa hon. Han instämde, men påminde henne om att de nog varit borta länge nog. Han lyckades hitta några servetter hon kunde torka av sig med. ”Vad gör vi nu ?” frågade hon. ”Nu?” svarade han, ”nu hittar vi de andra och säger att du halkade omkull, det förklarar det mesta”. Vad dum han är, tänkte Fia, även om det var smart uttänkt. Det förklarade ju både hålen på stayupsen och att hennes hår var i oordning. ”Men med oss, Carl. Det där var fantastiskt”. ”Med oss händer det ingenting”, svarade han. ”det finns inget sagoslut på det här. I övermorgon flyger jag till Nairobi, och ingen kvinna passar i mitt liv”. Hon blev bestört. ”Med dig händer nog desto mer. Du tog en risk Fia. Du kommer att ta den igen. Du är för bra för den här stan och för bra för Niklas. Men just nu förstår jag att du stannar. Glöm inte att ta risker bara”
Var Fia kär? Nej, kom hon fram till. Det var inte Carl. Det var upplevelsen. Han hade rätt.
De gav sig ut för att hitta de andra och gick raskt mot den kulle de brukade se fyrverkerierna ifrån. Carl sträckte Fia cigarettpaketet. ”En cigg?” frågade han. ”De är farliga” log Fia, och tog en. ”Duktig flicka”, kommenterade Carl. Hon han röka klart innan de mötte de andra. Hon hade börjat oroa sig, men alla verkade tro på berättelsen om hur hon halkat, tappat andan och hur Carl hjälpt henne. Niklas undrade varför hon luktade rök. ”Jag har en bekännelse att göra”, sa Carl och Fia fick hjärtat i halsgropen ”jag utnyttjade nog hennes situation för att övertala henne att röka tillsammans med mig. Jag ber om ursäkt, Niklas”. Niklas muttrade något om att det var dumt och att hon borde ta ansvar för sina egna handlingar.
Festen blev som nyårsfester efter slaget brukar vara. De började prata om att dra sig hemåt, medan de redan fulla skränade om mer att dricka. Fia kände sig upplyft men utmattad, och började snart dra i Niklas för att åka hem. Till sist fick de tag i en taxi. De satte sig i baksätet och Niklas började berätta att Anders sagt att även om vattenburen golvvärme är dyrare att lägga så lönar det sig snabbt jämfört med elburen värme. Fia låtsades somna och tänkte istället på hur det hade varit att falla för frestelsen. Fantastiskt, bestämde hon sig för.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Wow! Tack för de snälla orden, och framför allt, rådet.
Jag kämpar lite med sexscenerna, för som du skriver, blir det antingen väldigt mycket upprepningar eller lite väl poetiskt. Så många olika kroppsdelar är ju inte involverade i sex, vanligtvis, i alla fall.
Läs gärna de andra delarna också.
Småtrevlig historia och jag blir nyfiken på hur Fia går vidare i sin utveckling.
En språklig detalj som jag blivit medveten att jag själv gör och som jag därför är känslig för är att det ofta går utmärkt att hoppa över ordet "hennes" (och i förekommande fall "hans") när man beskriver sexet, det framgår tydligt vad man menar ändå och det blir tightare text utan. Till exempel: "...hon kunde känna pulsen bulta i HENNES fitta", där det funkar lika bra att skriva "hon kunde känna pulsen bulta i fittan". Rent allmänt tycker jag du är bra på att variera ordvalen, det är också viktigt, men när man upprepar småord för nära varandra så blir texten lite sämre.
Bra betyg blir det iaf! Fortsätt skriv!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Tyckte denna var bra och spännande!
Det enda negativa jag kunde tycka var att sexet kom väldigt plötsligt, och hade varit intressant ifall hon tvekade en stund innan hon föll helt för frestelsen.
Ska fortsätta läsa resten av serien :)