Lektion i ordning och uppförande
Jag sitter på knä på golvet i hans rum. Armarna är fastlåsta bakom ryggen. Hans vänstra hand håller om kopplet som sitter fast runt min hals. Hans andra hand tar tag om min haka, lyfter mitt huvud uppåt så att jag tvingas att se på honom. Handen som håller kopplet tar tag om mitt hår och håller kvar huvudet i samma position medan handen som han hållit om min haka lätt stryker mig över kinden, över läpparna.
“Jag har sagt att jag kan hjälpa dig” viskar han, fader Petrus, rektorn för den katolska skolan jag går på.
Jag nickar.
“Och du vet vad det är jag vill att du ska göra”.
Återigen nickar jag.
Han ler mot mig och särar försiktigt på mina läppar, för in ett finger.
Utan att han säger något mer öppnar jag munnen och låter läpparna omsluta hans finger. Försiktigt låter jag det sedan glida in och ut ur min mun. Jag överväger en kort stund att bita tag i det, men jag låter bli. Istället fortsätter jag låta det glida in och ut i min mun, låter tungan försiktigt leka längs med det.
“Se på mig”.
Oförmögen att stå emot hans röst höjer jag blicken och ser upp på hans ansikte. Han ser nöjd ut. Fortfarande med ett grepp om mitt hår för han in ett finger till, och jag låter honom, utan att protestera, och han fortsätter föra in dem, ända till roten. Efter en stund tar han tag om min haka igen.
“Är du redo?”
Jag nickar.
Han släpper taget om mitt hår och knäpper upp knapparna i den nedre delen av prästrocken. Sedan, fortfarande med kopplet i handen, tar han tag om mitt hår igen och drar mitt huvud lätt bakåt, men inte lika hårt den här gången, utan mest bara för att hålla det på plats.
“Öppna munnen”.
Jag gör som han säger, och försöker låta bli att titta på det som hans högerhand nu håller i.
“Mer”.
Han flyttar sig närmare mig, för mitt huvud närmare. Jag sluter ögonen och försiktigt låter jag min läppar omsluta hans lem, tar in den i munnen, som jag gjorde med hans fingrar nyss. Jag hör honom stöna lågt.
Det här… känns ovant, men det är inte så illa som jag trodde att det skulle vara, så jag fortsätter.
“Se på mig”, säger han med hes röst.
Jag öppnar ögonen och ser upp på honom. Våra blickar möts, och jag kommer av mig i det jag håller på med. Han ser ner på mig med ett överlägset ansiktsuttryck och handen som håller om mitt hår trycker huvudet framåt, påminner mig om vad det är jag ska göra.
“Det var väl inte så svårt?” säger han och håller fast min blick. “Jag förstår inte varför du alltid ska krångla så mycket”.
Jag gör ett ljud. Något mer svar än så får han inte. Det är svårt att åstadkomma något bättre än det när man har munnen full av kuk.
Efter en stund drar han sig bakåt och släpper greppet om mitt hår. Han kortar kopplet och drar i det, visar att han vill att jag ställa mig upp. Jag gör som han vill, och han leder mig bort mot sängen.
“Ställ dig på knä. Böj dig framåt. Mer”.
Jag fortsätter tills min överkropp ligger ovanpå sängen. Han vrider halsbandet så att kopplet ligger bakåt, över min rygg. Jag flämtar till när den kalla metallen nuddar min hud. Han ställer sig bakom mig, lägger handen med kopplet på mitt ryggslut. Den andra handen börjar sakta smeka över mina skinkor. Han ställer sig på knä, fortsätter, och sedan slutar han. För en kort stund gör han ingenting, sedan… jag flämtar till, mest av förvåning, när hans hand träffar skinkan och det bränner till i huden. Igen. Och igen. Och igen.
“Som jag sa: varför måste du ställa till det? Du gör det värst för dig själv, det vet du”.
Det verkar som om han förväntar sig ett svar, så jag nickar, medan hans hand fortsätter att landa på min nakna hud.
“Det här hade inte behövt göra ont”, säger han och låter nästan ledsen, medömkande. Nästan.
“Du måste lära dig att komma i tid”. Hans röst är barsk. “Att lämna in dina uppgifter i tid”. Hans hand träffar min hud om och igen medan han talar. “Att använda korrekt tilltal.vara artig... och sen är det det här med matten… du vet om att du ligger illa till där. Att du behöver den kursen för att komma in på universitetet. Men det är väl därför du är här, inte sant?”
“Ja”, lyckas jag få fram.
Handen träffar igen, hårt, markerande.
“Ja…?”
“Ja, fader”, rättar jag mig själv.
Han utdelar ett par slag till och återgår till att låta handen smeka över min rumpa. Jag rycker till, förvånad över hur känslig huden har blivit. Han skrattar lågt bakom mig.
“Du har fått en fin röd färg”.
Handen letar sig ner mellan mina ben.
“Sära på benen”
Hans fingrar nyper lätt på insidan av låret och jag gör som han säger. Han låter handen vandra uppåt längs mitt lår tills han hittar vad han letar efter. Fingrarna stryker ett par gånger över mina blygdläppar, och sedan för han in dem i mig. Jag biter ihop för att inte stöna, men ett lågt ljud passerar ändå mina läppar.
“Så våt”, säger han lågt, nästan förvånat medan han börjar föra fingrarna in och ut i mig. “Det är nästan så att jag börjar tro att du tycker om det”. Det finns något roat i hans tonfall.
Han drar ut fingrarna, flyttar sig närmare bakom mig. Jag stönar till när han tränger in i mig. Han tar tag om min höfter och fortsätter trycka sig inåt, så långt han kan. Återigen börjar hans hand smeka över min höft och min rumpa, och återigen bränner det till i huden när han slår till mig. Jag rycker till, stönar när det får honom att komma ytterligare en bit längre in i mig.
“Ja. Varför inte förena nytta med nöje?”
Han tar tag om mina höfter och börjar röra sig in och ut ur mig. Då och då bränner det till när hans hand träffar mig, som för att påminna mig om var min plats är. Jag ger efter, låter honom göra vad han vill med mig, och kan inte låta bli att stöna varje gång han trycker sig in i mig.
“Du tycker om det här Sanna, inte sant?”
“Ja”, flämtar jag fram.
Han stannar upp i rörelsen och trycker sig sedan så långt in i mig han kan. Han lutar sig fram över mig, tar ett hårt grepp om mitt hår och drar mitt huvud bakåt.
“Ja vadå?” väser han i mitt öra.
“Ja, fader”.
“Det var bättre”.
Han släpper taget om mig och fortsätter stöta in i mig ett par gånger. Sedan stannar han upp, drar sig ur. Han sätter sig på sängen och drar i kopplet för att visa att han vill att jag ska följa efter. Sedan lägger han sig på rygg.
“Visa mig”.
“Va?”
“Visa mig hur mycket du tycker om det”.
Han ger mig en menande blick, drar lätt i kopplet. Utan att tänka för mycket sätter jag mig grensle över honom, fortfarande med händerna fastlåsta bakom ryggen. Han hjälper mig att hitta rätt, att komma in i mig, och med ett ofrivilligt stön sjunker jag ner över honom. Det är känns… awkward.
“Sätt igång, Sanna”.
Jag har gjort det här förut, men inte utan händer. Det tar ett tag för mig att hitta rätt balans, rätt rytm, men till slut sluter jag ögonen och låter kroppen bara få göra som den vill. Och han verkar tycka att jag gör någonting rätt, för jag kan höra honom stöna under mig. Jag känner hur spänningen börjar byggas upp i kroppen, hur min andhämtning blir häftigare.
Och då tar han tag om mina höfter, tvingar mig att vara stilla.
“Är du nära?”
Jag öppnar ögonen, ser på honom och nickar.
“Vill du komma?”
“Ja”.
Varför ställer han så dumma frågor?
Hans hand tar tag om min bröstvårta, vrider till.
“Ja vadå?”
“Ja, fader”.
“Be mig om det”.
Hans fingrar cirklar runt mitt bröst. Jag ser på honom, tvekar.
“Var det en svår uppgift?”
“Nej”.
Återigen nyper han till om min bröstvårta.
“Nej, fader”, rättar jag mig själv.
“Då så. Gör inte saker och ting så svåra för dig själv”.
Han låter handen vandra ner över min mage, över min höft, och trycker sedan ett finger mot min klitoris. Jag flämtar till. Han ser uppfordrande på mig.
“Snälla…” börjar jag men orden fastnar i halsen. Jag tar ny sats. “Snälla, fader, låt mig… låt mig få komma”.
Han ler nöjt, börjar dra min höft varsamt mot sig samtidigt som hans finger cirklar över min klitoris. Så mycket mer uppmuntran än så behöver jag inte. Det dröjer inte länge innan jag känner hur spänningen byggs upp igen, och när den sedan släpper skriker jag till, och låter våg efter våg skölja över mina muskler, över varenda cell i min kropp.
Efteråt står han och iakttar mig medan på mig medan jag tar på mig kläderna.
“Jag tror att du behöver extralektioner i ordning och uppförande. Håller du inte med, Sanna?”
Jag gör ett ljud som skulle kunna tolkas som instämmande.
“Ja”, säger han och nickar. “Så jag förväntar mig att se dig här igen samma tid nästa vecka. Har du förstått?”
“Ja, fader”.
“Duktig flicka”.
Fler noveller av samma författare
