Njutningsfull hämnd
Denna novell är helt och hållet fiktion. Varken platserna eller karaktärerna finns i verkligheten, Alla karaktärer är över 18 år.
”Snart framme”, mumlade Jim för sig själv när han rörde sig längs den krokiga lilla skogsstigen på väg mot gläntan där klassåterföreningen skulle ske.
Han hade fått inbjudan till återföreningen via posten ett par månader tidigare och hade efter en tids tvekan bestämt sig för att delta. Under de tio år som passerat sedan han gick ur högstadiet hade han inte haft kontakt med någon av sina före detta klasskamrater, bortsett från sin goda vän Molly som han kontinuerligt hade fortsatt träffa under åren. Molly var en glad och energisk tjej och hon hade varit den enda riktiga vän Jim hade haft under högstadiet. Hon var den enda personen som hade gett honom stöd under den svåra tiden då han var mobbad av en annan klasskamrat, Livia. Det var just tanken på att Livia möjligen skulle vara med på återföreningen som hade fått Jim att tveka över om han själv verkligen skulle delta. Livia var den person som hade gjort Jims högstadietid till ett rent helvete. Han kunde fortfarande drömma mardrömmar om den gången hon hade förnedrat honom genom att smyga upp bakom honom och dra ned hans byxor mitt i en av de fullpackade skolkorridorerna. Hon hade sedan skrikit så högt hon bara kunde:
”Här ser ni en idiot som inte vet hur man använder byxor ordentligt! Kolla bara på honom!”
Korridoren hade snabbt fyllts av hånskratt från alla håll och folk pekade på hans neddragna byxor. Jim hade dragit upp sina byxor och försökt fly men hade snabbt fällts till golvet av Livia som hade satt krokben för honom. Skrattsalvorna ekade då ännu högre och Jim hade snabbt dragit sig upp på fötterna och rusat därifrån. Han hade knappt våga visa sig ute i skolkorridoren de närmaste veckorna efter det. Varje gång det blev håltimme hade han tagit sin tillflykt till pojktoaletten och väntat där tills nästa lektion skulle börja. Denna incident var bara en av många som Livia hade utsatt Jim för. Hon hade också bland annat slagit honom på fingret upprepade gånger med hammare under träslöjdslektionerna och hade dessutom kastat toalettvatten i ansiktet på honom ett par gånger. Alla de här sakerna hade gjorts helt oprovocerat och Jim hade levt i skräck för sin mobbare. Han hade berättat för Molly om mobbningen flera gånger och hon hade gjort sitt bästa för att trösta honom när han behövde det. Flera gånger hade hon också konfronterat Livia men denne hade då bara knuffat Molly åt sidan och hotat henne med otrevligheter om hon så mycket som tänkte tanken att berätta om mobbningen för en lärare. Vid ett par tillfällen hade Molly dock konfronterat lärare angående mobbningen men ingen av dem hade tagit hennes berättelse seriöst. Att en tjej mobbade en kille var tydligen något som inte sågs som så allvarligt. När högstadiets sista dag slutligen var över var Jim överlycklig över vetskapen att han aldrig mer skulle behöva träffa Livia igen. Det var i alla fall så han hade trott fram tills han plockade upp inbjudan till klassåterföreningen från brevlådan.
”Där måste det vara”, mumlade Jim när han plötsligt såg hur den täta skogen började öppna upp sig framför honom.
Bara 20 meter framför honom låg gläntan. Den var stor som ett par fotbollsplaner och ett tiotal personer var redan där. Jim stannade upp ett tag och tog ett sista djupt andetag innan han långsamt tågade fram till gläntan. Han hann inte ta många steg in i den förrän han hörde en röst som kom från höger.
”Där är du ju Jim!”, hojtade den. ”Hur är det med dig?”
Jim tittade åt höger och såg hur Molly kom framskuttande mot honom. Han hade inte sett henne på ett par år men hon såg ut som hon vanligen gjorde, bortsett från att hon hade blonderat sitt vanligen mörkbruna hår. Hon hade ett brett leende på läpparna och slog armarna om Jim när hon nådde fram till honom.
”Allt är bra med mig Molly”, svarade Jim glatt och log mot sin vän. Han kramade henne hårt tillbaka. ”Hur är det med dig? Det var längesen vi sågs sist.”
”Det kan man lugnt säga”, skrattade Molly. ”Allt är bra med mig, kan inte säga att jag har förändrats mycket sen vi sågs sist dock. Är fortfarande samma person som jag var för två år sen.”
”Din hårfärg har iallafall förändrats”, sade Jim. ”Eller är det jag som har fel på mina ögon?”
”Jo, det har du rätt i”, skrattade Molly. ”Du är ju van att se mig med mörkbrunt hår. Tyckte du jag såg finare ut förut?”
”Du är fin oavsett hårfärg”, svarade Jim.
”Det säger du bara för att vara snäll eller hur?”, skrattade Molly.
”Nej jag menar det jag säger, det gör jag alltid”, svarade Jim snabbt.
”Om du säger så Jim, om du säger så”, suckade Molly. Hon verkade ha nöjt sig med svaret hon fått. ”Oj det, verkar som att de har tänt grillen därborta. Låt oss gå och grilla lite käk, jag är utsvulten.”
”Det är du inte ensam om”, svarade Jim och hörde i samma stund ett kurrande från sin mage. Han hade inte ätit på minst åtta timmar.
När han följde efter Molly mot grillen tittade han sig omkring för att se om Livia hade dykt men hon syntes inte till. Jim hoppades innerligt att det skulle förbli så under resten av eftermiddagen och kvällen.
Eftermiddagen fortlöpte utan att Livia dök upp. Jim spenderade timmarna mestadels med att tala med Molly men han tog sig också tid att prata med sina andra före detta klasskamrater. Det var mycket intressant att höra vad de hade haft för sig under de tio år som hade passerat sedan högstadiets slut. Även fast de alla var 25-26 år gamla nu och hade växt till sig en del sedan så kunde Jim ändå lätt känna igen dem. Yrkesbanorna som de hade slagit in på var av de mest varierande slag. En jobbade som frisör, en annan som bilmekaniker och en annan som ekonom. Varje historia var lika intressant att lyssna på och Jim kände att han njöt av klassåterföreningen. Denna känsla skulle dock få ett slut då det började skymma. Jim höll på att samtala med sin gamla klasskamrat Oliver när han plötsligt hörde en bekant röst bakom sig. Den fick Jim att rysa i hela kroppen.
”Jaså Oliver, du är alltså rörmokare nuförtiden?”, sade den frågande. Rösten var både kall och nedlåtande. ”Så även du blev något till slut?”
Jim tittade bakom sig och fick syn på sin gamla mobbare Livia. Hon hade ett hånfullt leende på läpparna, identiskt med det hon brukade ge honom under högstadiet. Livia hade sydostasiatiskt påbrå då båda hennes föräldrar var därifrån ursprungligen. Hon hade axellångt svart hår och hennes bröst var definitivt c-kupa. Vidare var hon rätt så kurvig. Jim kände det som om han ville sjunka genom jorden.
”Lika nedlåtande som vanligt Livia?”, urbrast Oliver surt. ”Vi har inte pratats vid på tio år och det är såhär du startar samtalet.”
”Var inte en känslig fjant Oliver”, skrattade Livia. ”Du var inte direkt stjärnan i klassen, det måste du ju erkänna?”
Jim bestämde sig för att lämna samtalet och vände på klacken. Han såg sin vän Molly nära kanten av gläntan. Hon var helt inne i en het diskussion om olika klädmärken med en annan tjej men Jim tvekade inte att promenera fram till henne. Han ställde sig vid hennes sida och lade en hand på hennes axel.
”Jag tror jag går nu Molly”, sade han tyst. ”Det har varit trevligt att träffas ikväll.”
”Redan?”, frågade Molly förvirrat och stirrade på Jim. ”Du har ju bara varit här några timmar.”
”Jag vet men saker har förändrats nu”, svarade Jim och nickade i riktning mot Oliver och Livia.
Molly suckade djupt när hon fick syn på Livia.
”Du ska inte känna att du behöver gå iväg bara för att den subban dyker upp”, utbrast hon och klappade Jim på överarmen. ”Bry dig inte om henne.”
”Nej Molly”, svarade Jim bestämt. ”Jag orkar inte vara på samma ställe som henne. Det väcker bara dåliga minnen. Jag vill röra mig hemåt nu.”
”Jag förstår”, suckade Molly och tittade ledsamt på Jim. ”Det var hursomhelst kul att träffa dig igen. Lova mig att vi ses snart igen.”
”Det lovar jag”, svarade Jim. ”Sköt om dig nu Molly.”
”Du med min vän, se bara till så att du inte går vilse nu när det börjat mörkna”, sade Molly och gav Jim en snabb kram.
”Oroa dig inte, jag klarar mig”, svarade Jim. ”Vi ses!”
Han vände på klacken och rörde sig ut från gläntan. Snabbt hittade han den stig som han hade följt tidigare och slog in på denna. Det var helt tyst förutom ljudet från träden som rörde sig i vinden. Det hade blivit mörkare men det gick fortfarande att se vart man skulle gå. Jim hade vandrat i kanske 10-15 minuter när han plötsligt hörde en röst bakom sig. Den kom så plötsligt att han hoppade till.
”Jaså, där är du?”, sade den hånfullt. ”Försöker du smita iväg?”
Jim kände igen rösten alltför väl. Den tillhörde Livia. Först ville han bara fly därifrån och komma undan sin plågoande. Han kände rädsla i bröstet, samma rädsla som han känt dagligen under högstadiet. Precis som han skulle lägga benen på ryggen så dök dock en annan känsla plötsligt upp inom honom, en känsla av ilska och irritation. Nej, han skulle inte behöva springa iväg. Hon skulle inte tro att hon fortfarande kunde skrämma honom. Den tiden var över och tillhörde det förflutna. Han bestämde själv över sitt liv nu, inte hon.
”Japp, här är jag”, svarade Jim och vände sig om mot Livia. ”Jag är på väg hemåt, vad vill du mig?”
”Jag vill snacka”, svarade Livia hånfullt. ”Det var ju trots allt tio år sedan vi snackades vid sist.”
”Vi har ingenting att snacka om”, sade Jim bestämt. ”Vår sista konversation var under högstadiet och så ska det förbli.” Jim vände sig om och började långsamt röra sig ifrån platsen.
”Du stannar här”, morrade Livia. ”Du går ingenstans innan jag är färdig med dig hör du det?!”
Jim stannade till. Han kände hur ilskan växte inom honom. Vem fan trodde hon att hon var som gav honom order? Utan att vända sig om svarade han:
”Som jag sade så har vi ingenting att prata om, stick!”
”Du kan sluta låtsas som att du har stake i dig Jim”, sade Livia hånfullt. ”Jag vet att du är samma ynkrygg som under högstadiet. Du har inte förändrats alls din fjant.”
Jim kände nu hur han kokade av ilska. Han hade fått nog nu, det var dags att lära denna subba en läxa, en gång för alla. Han vände sig om mot Livia och började röra sig mot henne.
”Du känner inte mig!”, vrålade han. ”Jag har mer stake i mig än du ens kan föreställa dig!”
”Det tror jag när jag ser det”, hånskrattade Livia. ”Om du inte bevisar det så kommer jag inte tro dig.”
Helt uppfylld av ilska stormade Jim fram till Livia och pressade henne baklänges med sina händer och tryckte upp henne mot ett träd.
”Du vet inte vad jag är kapabel hör du det?!”, vrålade Jim. ”Det är dags att lära dig en läxa du sent ska glömma!”
”Jaså, vadå för en läxa om jag får fråga?”, svarade Livia hånfullt. ”Involverar denna läxa kanske din utrustning?”
Hon lyfte på sitt knä och började försiktigt stryka honom mellan benen. Jim kände då hur en plötslig kåthet vaknade upp inom honom och blandades med hans ilska. Han tittade ned och såg hur Livias ben ömt masserade hans kuk och pung genom hans byxor. Sedan tittade han upp i Livias ansikte. Hennes hånleende hade övergått i ett kåt leende. Situationen verkade göra henne upphetsad.
”Om du gör sådär så…”, började Jim. Han kände hur hans hjärta slog allt hårdare.
”Så vadå?”, frågade Livia utan att ta blicken ifrån honom. ”Blir du kåt kanske? I sådana fall, vad väntar du på? Det finns ingen här som ser eller hör oss.”
Hon tryckte sitt skrev emot Jim som kände hur hans kuk hade blivit stenhård av upphetsning. Jim stirrade in i hennes ansikte. Gud, vad han ville knulla Livia nu. Hela hans hjärna var inställd på det. Utan att tänka efter något mer så drog han ned Livias kjol och sedan hennes trosor. Hans hjärta tog ett skutt när han såg hennes håriga fitta framför sig.
”Du gillar vad du ser”, skrattade Livia. ”Knölen i dina byxor säger allt.”
Jim svarade inte. Kåtheten hade tagit över honom helt. Han knäppte upp sina byxor och lät dem falla till marken tätt följda av hans kalsonger. Hans hårda kuk pekade rakt mot Livia nu. Livia granskade den med ett leende på läpparna.
”Oj, du är större än jag trodde du skulle vara”, sade hon. ”Du kanske har stake i dig ändå.”
Jim svarade fortfarande inte. Som om en osynlig kraft ledde honom tryckte han sig in mellan Livias ben. Kuken stötte mot hennes fittöppning och började långsamt glida in i henne. Han stönade till när han kändes henne runt sig. Hon var så fantastiskt tight. Han hade aldrig trott att en fitta kunde vara så tight som Livias var. Jim tittade upp i Livias ansikte och såg att hon hade stängt ögonen. Hon hade tagit ett hårdare tag om trädet bakom sig.
”Så skönt!”, stönade hon. ”Du är så hård och skön!”
Jim grep tag om Livias midja och började stöta kuken i henne. Han rörde sig rytmiskt in och ut ur hennes tighta fitta. Det var som om hela världen hade stannat runtomkring dem, allt som existerade var det om hände här och nu.
”Knulla mig Jim!”, stönade Livia mellan Jims juckningar. ”Knulla mig hårt!”
Jim lydde henne, han kunde inget annat och han ville inget annat. Han älskade att knulla Livias fitta. Varje gång han trängde in i henne kändes det som om han kom till sjunde himlen. Han höjde successivt tempot och Livias stönande uppmuntrade honom att fortsätta.
”Din fitta nästan suger in mig!”, stönade Jim medan han knullade henne så hårt han kunde. ”Du är så jävla tight!”
Livia svarade honom bara med ett stönande. Hon var uppenbarligen så kåt just nu att hon hade tappat talförmågan. Jim var dock inte klar med henne ännu. Han drog plötsligt ut kuken ur hennes fitta. Livia stirrade honom matt i ansiktet. Hon var helt svettig.
”Ned på alla fyra, det är inte över ännu!”, befallde han.
Livia log och var inte sen med att lyda honom. Nu var det han som bestämde, inte hon. Kvickt gick hon ned på alla fyra i mossan och vickade röven inbjudande mot Jim. Jim var inte sen med att acceptera inbjudan. Han gick snabbt ned på knäna bakom henne och tryckte in sin kuk i hennes nu plaskvåta fitta. Värme översköljde honom nu när han äntligen var inne i henne igen. Likt en kåt hund som bestigit sin hona började han knulla Livia igen. Världen bara snurrade runt honom och det enda han hörde var Livias stönanden som hon utstötte varje gång han tryckte in kuken i henne. Jims kuk gled in och ut ur Livia allt snabbare och varje gång han gled in i henne kändes det som om han kom ännu djupare in i hennes sköte.
”Jag kommer!”, skrek Livia plötsligt. ”Fan jag kommer!”
Jim kände hur Livias redan tighta fitta blev ännu tightare. Den började massera hans kuk, mjölka den och det blev för mycket för honom.
”Jag kommer med!”, skrek Jim.
Han tryckte sin kuk så djupt in i Livia han bara kunde och började spruta spermasats efter spermasats in i henne. Njutningen blev så stor att han sjönk ned över Livias rygg i den skönaste orgasm han någonsin hade haft. Sperman översvämmade Livias fitta och Jim kände hur den läckte ut ur henne runt hans pulserande kuk. När han tömt sin sista sats inuti Livia föll han utmattad bakåt och hans kuk gled ur henne. Livia stönade och andades tungt. Hon vilade huvudet i mossan men stod ännu på sina knän.
”Jag, hade fel”, stönade Livia efter en lång stunds tystnad. ”Du är sannerligen ingen ynkrygg längre. Kan inte minnas när jag senast njöt så mycket av att bli knullad.”
”Jag sade ju att jag hade stake”, svarade Jim samtidigt som han tog sig upp på benen och drog upp sina kalsonger och byxor. ”Hoppas du har lärt dig läxan nu.”
Livia satte sig upp i mossan och nickade. Hon log matt mot Jim.
”Det var den skönaste läxan jag någonsin lärt mig”, sade hon.
Jim sade inget mer utan vände sig om och började tåga iväg längs stigen igen. Nu var det över, han hade fått sin hämnd och nog var det allt den skönaste hämnd han någonsin hade varit med om.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Njutningsfull hämnd | Kinky | 2.6 | 21/3-19 |
