Backpacking i Costa Rica - Dag 4
Dag 4
(Det här är fortsättningen på Backpacking i Costa Rica - Dag 3. För att bättre kunna följa med i handlingen bör den delen läsas först).
Jag vaknade upp före honom. Ganska svalt i rummet tack vare fläkten. Sista dagen här innan det var dags för Amelia och mig att dra vidare till nästa stopp på resan. Vi skulle inte resa vidare förrän sen eftermiddag, men vi hade aktiviteter inplanerade för dagen - vattenfallsklättring. Och så måste jag ju lösa hela nyckel/kort/pengar-problemet. Var det kanske bäst att smita iväg innan han vaknade? Han såg fortfarande ut att sova djupt. Naken. Jag gillade verkligen hans kropp. Jag klädde på mig lite snabbt och stängde dörren tyst bakom mig. Passerade hissen. Tänkte på gårdagsnatten. Tog trapporna ner.
Gick in i receptionen till Amelias och mitt hostel och berättade att väskan blivit stulen och att nycklarna låg där i (även om det kanske knappt räknas som stöld om man överger en väska på ett bord i en fullsatt bar i Costa Rica men det behövde ju inte hon veta). Jag erbjöd mig naturligtvis att betala för nycklarna. Den gulliga äldre kvinnan envisades dock med att det inte behövdes och så fick jag nya nycklar. Var i och för sig tur det eftersom jag inte hade några pengar på mig. Amelia dök upp en stund senare och blev mest ledsen över att den lilla väskan var borta. Hon spärrade sitt kort och som tur var hade hon ett till kort med sig. Jag ringde mamma från en mynttelefon. Hon var rätt uppstressad och orolig efter mitt tidigare samtal. Jag lugnade ner henne och bad henne flytta pengar till Amelias kort. Lovade att höra av mig igen inom kort. Puh! Problem solved. Vi gjorde oss redo för vattenfallsklättring.
Mötte upp guiden. Kände igen honom som en av killarna som hängde i baren om kvällarna. Han kände uppenbarligen igen oss också. Kompis till Alex. Stället var ju litet så det var väl inte helt oväntat. Vattenfallet låg en kort promenad bort, en bit upp i djungeln. Framme nu.
CASCADAS DE MONTEZUMA
¡Peligro!
Varias personas han muerto aqui
Hmm, välkomnande skylt. Att proklamera att stället var farligt och att flera dött där tidigare kanske inte var den bästa reklamen. Vi passerade skylten. Lite förhandsinformation om hur högt vattenfallet var och hur komplicerad klättringen skulle bli hade inte suttit helt fel. Vi hade sett framför oss en liten djungelpromenad med fin utsikt och gick som vanligt runt i kjol och linne. Sportkläder hade varit mer passande. Och kortklippta naglar. Men men. Vi klättrade. Lerigt och brant kan väl bäst beskriva vägen upp. Väl där njöt vi av utsikten, badade i en plan del av vattenfallet. Dessvärre var man sedan tvungen att klättra samma väg ner. En rätt hemsk upplevelse, även för en person utan höjdskräck som jag själv.
Eftermiddagen planerade vi att spendera på den långa stranden till dess att vi skulle bli upphämtade av minibussen som skulle ta oss till nästa strand. Vi gick direkt dit. Guiden skulle åt samma håll så vi gick tillsammans. Det brukade hänga en massa surfande locals lite längre bort på stranden där det var högre vågor. De flesta såg likadana ut. Brunbrända, vältränade, halvlångt svart hår och tatueringar. Med eller utan keps. Han var gissningsvis på väg dit. Vi tog av oss de svettiga kläderna, hade ju fortfarande bikini under. Min vita halterneck-bikini med några få stora blommor på hade några år på nacken. Gjorde sig inte särskilt bra på en blek sommarkropp i Sverige men med färgen jag hade fått nu såg den gissningsvis inte så tokig ut. Vi smörjde in oss med mer solskyddsfaktor, sa hej då till guiden och lade oss till rätta på mage på varsin handduk i sanden. Jag knäppte upp bikiniöverdelen baktill för att inte få så mycket solränder på ryggen. Lyssnade på musik och slumrade till lite grann.
Vaknade till med ett ryck av att någon tog mig på armen. Han.
”Hola”
Hmm, den lokala djungeltrumman måste ha gått snabbt. Jag hade inte sagt vart jag skulle vara under dagen. Ett leende.
”Me abandonó” (ni övergav mig) Jag försökte knyta på mig bikiniöverdelen.
”Necesita ayuda?” (Behöver ni hjälp?)
Han väntande inte på svar utan knäppte snabbt ihop bikinin.
”Quiere caminar un poco?” (Vill ni ta en liten promenad)
Började vänja mig vid niandet men tyckte fortfarande att det kändes mist sagt märkligt. Å andra sidan niade de ju även hundarna här. Jag och lovade Amelia att vara tillbaka inom kort. Visste dock innerst inne att det löftet kunde bli svårt att hålla.
Han tog mig i handen och vi gick längre bort längs stranden än vad Amelia och jag hade gått tidigare. Verkligen en oerhört lång och kritvit strand. Höga vågor i det klarblåa vattnet. Tät djungel som tog vid där stranden slutade. Vi stannade till vid ett ställe där stranden bröts av en liten vattenström som rann ut i havet. Kysstes. Följde vattnet mot källans riktning. Vid skogsbrynet hade vattnet samlats som i en naturlig pool. Det satt några personer där. Flera hade smetat in lera i ansiktet, som en ansiktsmask. Han berättade att leran där ansågs vara bra för huden. Vi följde vattnet som kom uppifrån djungeln. Ibland i form av en liten ström eller bäck, ibland i form av små vattenfall på en eller ett par meter. Vattnet var mycket kallare än havet. Vi klättrade kanske i tio minuter. På den tiden kom vi gissningsvis inte särskilt långt från stranden och de badande människorna med tanke på att det inte gick särskilt snabbt att ta sig fram barfota i den terrängen. Oftast gick vi i vattnet men stenarna var hala och vattnet strömt på sina ställen.
Till slut kom vi fram till ytterligare en naturlig pool, rätt lik den nere på stranden. Inte särskilt stor, några meter i diameter bara. Grund. På vissa håll nådde vattnet min midja, på andra knappt till vaderna. Man kunde höra vrålaporna skrika på avstånd. Han böjde sig ner och plockade upp lera från botten av poolen. Kom fram till mig och började försiktigt smörja in min haka, kinder och panna med den gråa leran. Sedan halsen. Han tog av min bikiniöverdel. Hämtade mer lera. Fortsatte med axlarna, jobbade sig neråt mot brösten och magen. Saktare nu. Vi kysstes en lång stund och leran torkade i solen. Han sköljde av mig i det lilla vattenfallet, hjälpte till att smeka bort leran med sina händer. Tog av mig bikinitrosorna, slängde upp dem på land och tog på mig under vattnet. Konstigt att man kan bli blöt fast man är i vatten. Uppenbarligen en annan typ av våthet.
Han tog av sig sina shorts. Jag hade redan tidigare noterat att han var hård sedan länge. Han ledde mig bort till den grundaste delen och bad mig lägga mig ner. När jag låg på rygg täckte vattnet bara den nedre halvan av kroppen. Han slickade på mina bröst som fortfarande var ovanför vattenytan. Först försiktigt, sedan ivrigare. Jag blundade, kände hur han kom in i mig. Fortfarande riktigt varmt i solen men vattnet svalkade. Han låg ovanpå mig, tog det mycket lugnare nu än de gånger vi hade haft sex tidigare. Han stannade till mitt i en rörelse. Sluta inte hann jag tänka. Han tittade på mig och log. Tog tag i min midja och vände sig så att jag hamnade ovanpå honom. Jag red honom i vattenbrynet. Snabbare. Och hårdare. Hans händer på mina bröst. Han satte sig upp och sög på mina redan hårda bröstvårtor. Han blundade och lade sig ner igen. Jag kände att han var nära. Funderade en sekund på hur väl vi hördes ner till stranden. Eller hur vanligt det var att folk klättrade upp längs det här vattendraget. Det rasslade till i buskarna närmast vattnet och något form av djur sprang ut därifrån och fortsatte iväg över stenarna i det grunda vattnet. Med svenska mått kanske något som liknade en utter eller stor råtta. Jag blev livrädd men den var borta lika snabbt som den dök upp. Han skrattade åt mig. Satte sig upp igen så vi satt ansikte mot ansikte. Tog tag i mina höfter och fick mig att fortsätta där vi varit några sekunder tidigare. Kände hur mina knän skrapade i stenarna under vattnet. Kändes ganska oviktigt just då. Han tog tag i mitt hår och drog det neråt. Kysste mig hungrigt över halsen, öronen och slutligen munnen. Han tog ett ännu hårdare tag om mitt hår när det gick för honom. Vi kramades en stund innan vi sköljde av oss i vattenfallet, tog på oss de nu nästan torra badkläderna och gick tillbaka ner mot stranden. Sa hej då.
En halvtimme senare plockade Amelia och jag ihop våra saker och åkte vidare till nästa stopp på resan.
Fler noveller av samma författare
