En sväljundersökning

---

---

Anders snurrade runt i sin stol och tittade ut genom fönstret på den gråmulna novemberhimlen. Han hade egentligen ingenting emot regn och kyla; värre var det med snömodden som ansamlats i slaskiga högar på trottoarerna och blötte ner hans alltid lika propra kostymbyxor, när han råkade trampa i dem på sin väg till jobbet på sjukhusets Öron-näsa-halsklinik. Han vände sig åter mot datorn med en suck och öppnade journalen för nästa patient, som hade tid inbokad efter lunch.

Egentligen trivdes han med sitt jobb, vilket innebar stort eget ansvar både vad gällde att ställa diagnos och behandling av patienterna. Det var inte där skon klämde. På senare tid hade separationen från sambon sedan tio års tid krävt sitt av både tid och energi. Egentligen borde han ha lämnat förhållandet för flera år sedan, det insåg han nu i efterhand, men han hade utan eftertanke låtit livet rulla på och bitit ihop vilket hade kostat honom mycket på ett känslomässigt plan. De hade ofta grälat om de mest banala ting. Den avsaknad av intimitet och fysisk närhet som genomsyrat större delen av förhållandet hade han hanterat genom att helt enkelt inte ägna detta någon nämnvärd tankeverksamhet, men nu i efterhand insåg han hur mycket han verkligen saknade det och att det nästan var overkligt länge sedan han ens fått en simpel kram. Han insåg också, med ett sting av dåligt samvete, att det faktiskt kändes som en enorm lättnad att förhållandet nu slutgiltigt var över. Sista tiden hade han fått tassa på tå för att inte orsaka ett vredesutbrott hos sambon, vilket kom av minsta småsak. Det hade varit en situation som var ohållbar och otrygg att befinna sig i.

Här på mottagningen hade han dock en självklar pondus i egenskap av logoped. Han var välrenommerad inom yrket, och han trivdes med att bli frågad till råds av kollegor från de andra professionerna. Här var han någon, här blev han lyssnad på, här vägde hans åsikter tungt. Till hans stora förtret hade det den senaste veckan blivit allt svårare att hålla isär yrkes- och privatliv, särskilt när det kom till känslor av attraktion och åtrå. Det hade vid ett par tillfällen gått upp för honom att han suttit och studerat sina patienter på ett opassande sätt, och allt oftare började han inbilla sig att deras blickar och leenden innehöll signaler om någon slags underliggande kåthet och begär gentemot honom själv. Naturligtvis insåg han att detta bara var ett slags spratt hans egen hjärna spelade honom på grund av all sexuell frustration han upplevde inombords, självklart var patienterna bara på mottagningen med anledning av att de hoppades att han skulle kunna hjälpa dem med de olika besvär de sökt för. Han fann det dessutom smått oroande att han även på fritiden börjat fantisera om de patienter han behandlat under dagen. Det började verkligen bli dags för honom att på allvar ta tag i situationen och börja dejta, innan situationen helt gick överstyr.

Han rättade till namnbrickan på den vita rocken och sträckte på sig i stolen. Han var trots allt stolt över sitt yrkesval och att han tagit sig såhär långt i karriären. Det bästa vore nog att helt fokusera på arbetet och strunta i kärleksbekymren på arbetstid, resonerade han. I eftermiddag tänkte han skapa en profil på någon av alla de dejtingsidor han förstått fanns att tillgå på internet, och så fick han ta det som det kom och lämna patienterna utanför. Med nyvunnet fokus började han läsa igenom journalen han hade tagit fram på datorn. Det var ett nybesök. I anteckningen från sjuksköterskan som tagit emot patientens samtal, stod att läsa om besvär med sväljsvårigheter sedan en tid tillbaka. Vanliga besvär vid flera olika sjukdomar när man blir lite äldre, tänkte Anders. Han tog en noggrannare titt på personnumret och hajade till. Kvinnan var ung, ett par år yngre än han själv, och han hittade ingen information om någon tidigare ställd neurologisk diagnos eller tumör. Han stängde ner journalen och reste sig ur stolen, nu skulle han på lunch. Han ville hinna få i sig något innan eftermiddagens besök så att han skulle orka ha fullt fokus på sin patient.

Väl tillbaka från lunchen återstod fortfarande tjugo minuter innan patienten hade sin tid bokad, så Anders passade på att se att allt fanns tillgängligt som han tänkte sig behöva för undersökningen. Handsprit naturligtvis, plastförkläde, fiberoptisk kamera, kanske handskar. På det hela taget skulle det bli en rutinundersökning, en sådan som han utfört flertalet gånger på daglig basis. Han tittade på klockan, fem minuter kvar. Patienten hade antagligen kommit, och han såg ingen anledning att invänta att klockan skulle slå halv, då han ju redan gått igenom journalen innan lunch och sett till att allt runtomkring var iordning. Han reste sig ur stolen och gick med målmedvetna steg mot väntrummet för att hämta sin patient.

- Ayako?
Anders såg sig om i väntrummet. En slank tjej av asiatiskt ursprung med långt korpsvart hår reste sig och kom emot honom med ett leende. Hon sträckte fram handen till hälsning. Anders lade märke till att hon doftade väldigt gott, innan han välkomnade henne in på sitt rum. Han bad henne att slå sig ner, och satte sig själv mitt emot henne bakom skrivbordet. När han nu studerade hennes ansikte mer ingående, slog det honom hur otroligt attraktiv hon var. Hon hade ett vackert leende, och de mörkt bruna ögonen tittade tillbaka på honom från andra sidan skrivbordet. Hon var för dagen klädd i en svart topp som kanske avslöjade en aning mer hud än hans patienter vanligtvis gjorde. Trots detta var det inte oklädsamt, tvärtom. Anders blick drogs nedåt urringningen, bara för att mötas av synen av två perfekt rundade bröst. Bröstvårtorna avtecknade sig genom det tunna tyget, herregud, hade hon ingen bh på sig?! Han kunde med ens känna hur han hårdnade i kalsongerna och hur det tryckte och spände mot byxorna, även om landstingets byxor ju var ganska vida. Han svalde och försökte samla tankarna. Hade hon klätt sig såhär med avsikt, för att kåta upp honom? Nej, det här var en patient. Naturligtvis kunde det inte vara så. Detta måste vara ännu ett infall av hans sexuellt frustrerade hjärna. Tankarna på sex var han tvungen att försöka tygla, åtminstone tills han gått av sitt pass och hade möjlighet att lätta på trycket på personaltoaletten.

Istället bad han henne att med egna ord berätta om besvären som gjorde att hon behövde uppsöka vård. Ayako snurrade en blank hårdtest runt fingret, det var tydligt att hon inte var helt bekväm i situationen. Anders betraktade henne under tystnad, han väntade på någon form av redogörelse. Det hände då och då att patienter var nervösa inför undersökningar på sjukhus, det var inget ovanligt. Efter en stunds tystnad bestämde han sig för att hjälpa henne lite på traven.
- Jag läste i journalen att du besväras av sväljsvårigheter, kan du berätta lite mer om det?
Ayako såg lättad ut över frågan, och satte sig tillrätta i en mer avslappnad position i stolen.
- Ja, det är verkligen jättejobbigt. Jag kan inte svälja typ…yoghurt, svarade hon tvekande.
- Ja, ok. Hur länge har du lidit av besvären? frågade Anders, utan att lyfta blicken från blocket han för tillfället antecknade i. Det var säkrast så, för han skulle omöjligt kunna resa sig och påbörja undersökningen innan bulan innanför byxorna hade krympt till någorlunda acceptabel storlek. Anders hade dessutom av naturen utrustats med en ovanligt lång och grov penis, så hans upphetsning skulle definitivt synas om han reste sig upp nu.
Ayako tvekade.
- Sen… kanske en vecka.
-Några andra besvär? Är du frisk i övrigt?
-Nej, allt annat är bra, försäkrade Ayako.

Anders lutade sig tillbaka i stolen och studerade sina anteckningar. De sa honom ingenting. Han rynkade pannan, han fick leta brett helt enkelt. Han bad Ayako ta plats sittande på britsen för att kunna påbörja undersökningarna. Under tiden spritade han händerna, och satte sig sedan på en pall mittemot henne med kameran i handen. Det var skönt att sätta igång med själva undersökningen, då hade tankarna mindre möjlighet att vandra iväg som de ville utan var upptagna med arbetet. Det skulle dock snart visa sig att Anders hade totalt fel i denna tanke.

- Du ska få lite bedövningsspray först, och sedan kommer jag att föra in den här kameran i din näsa och titta hur det ser ut i svalget. Det kommer inte göra ont, men det kanske kittlas lite.
Hans myndiga stämma dolde på ett mycket ändamålsenligt vis den upphetsning han faktiskt kände inför att utföra undersökningen på henne. Det var något i dess natur, att han hade kontrollen och långsamt förde in instrumentet i hennes kropp, som otvivelaktigt förde tankarna till något helt annat av mer sexuell natur. Allt hon kunde, och skulle, göra var att sitta stilla och ta emot hans instruktioner. Med stor vana och precision förde han in kameran längre och längre. Samtidigt tittade han på en skärm som kameran var kopplad till för att kunna se vad han gjorde.

För att hålla kameran stilla stödde han handen mot Ayakos kind. Den var len under hans hand, och han flyttade för en stund blicken från skärmen till hennes ansikte. Han lät blicken svepa över det, och fick tygla en plötslig impuls att låta händerna gå på upptäcksfärd genom det svarta håret, de mjuka brösten, midjan, in mellan hennes lår… När hans ögon mötte hennes, log hon ett litet busigt leende. Ungefär som att hon kunnat läsa hans tankar, vilket naturligtvis inte kunde vara fallet. Han log artigt tillbaka. När han satt såhär nära henne kunde han känna hennes doft igen, och det var en doft han drogs till. Trots att Anders var professionell i sitt yrke måste han anstränga sig sitt yttersta för att släppa tankarna som for genom hans huvud och fortsätta med undersökningen.

Återigen vände han blicken mot skärmen. En liten bit till, sen skulle han se svalget. Han kunde känna Ayakos andhämtning mot handen som han höll kameran med, den var lite snabb och verkade nervös. Anders tankar flög ofrivilligt iväg igen och han undrade hur hon skulle andas om han skulle tränga in i henne, för ett ögonblick föreställde han sig hennes flämtanden och lätta stönanden. Hennes kille, om hon nu hade någon, hade antagligen en väldig tur, det var ett som var säkert. Ayako var sannerligen väldigt snygg och attraktiv. Samtidigt som kameran nådde svalget började Anders bli orolig att åren i celibat med sambon hade skadat honom mer än vad som var hälsosamt. Innan separationen med sambon brukade han aldrig se på sina patienter på det här sättet, han var mycket mån om sitt rykte som skicklig yrkesman och var van att hantera de mest obekväma situationer på ett professionellt sätt. Men den här Ayako höll på att göra honom galen av begär, och då hade hon inte ens rört vid honom...

Anders studerade svalget och stämbanden, allt såg ut som det skulle. Han gav Ayako lite vatten att dricka, och studerade hennes läppar då hon förde glaset till munnen. De såg otroligt inbjudande ut, mjuka och fylliga. Han skulle mer än gärna stoppa in något helt annat där, eller kyssa dem och känna smaken av hennes tunga mot sin. Han kände att han höll på att bli rejält upphetsad där han satt, ja rentav kåt. Ayako svalde innehållet, och på datorskärmen syntes tydligt att inget blivit kvar i halsen eller hamnat fel. Anders kunde inte se något ovanligt i fysiologin och heller inte i själva sväljandet, allt såg normalt ut. Under sin utbildning till logoped på universitetet hade det vid något tillfälle talats om psykologiska orsaker som grund för vissa sväljproblem, och nu började han fundera på om det skulle kunna vara ett sådant fall som nu satt framför honom i stolen. Han avslutade därmed undersökningen och bad Ayako ta plats vid skrivbordet igen för att samtala om fynden. Eller rättare sagt avsaknaden av dem. Han lät henne resa sig innan honom, då han var osäker på om hans stånd fortfarande syntes eller ej. Nu kunde han se hennes rumpa bakifrån där hon gick bort till stolen, och den gick verkligen inte av för hackor! Den såg fast ut och tycktes nästan puta nästan uppåt. Anders tog ett djupt andetag och försökte tänka på något totalt osexigt, innan han så snabbt han kunde satte sig i stolen, mittemot sin patient.

- Jag kunde inte se något ovanligt, allt ser normalt ut så just nu har jag inget att gå på vad gäller att ställa en diagnos. Är det säkert att du har berättat allt som jag behöver veta?
Anders var inte säker, men han tyckte sig se en rodnad sprida sig över Ayakos kinder, och hon bet sig nervöst i underläppen. Hon satt så en stund i tystnad, innan hon började prata, och vid det laget var det tydligt att hennes kinder blivit blossande röda.
- Jag har kanske inte varit helt uppriktig mot dig förut, jag hoppades väl att du skulle hitta nåt fel utan att jag skulle behöva skämma ut mig… Nåt som enkelt kunde fixas till, erkände hon.
Ayako slog ner blicken i knät. Något var tydligen fel, men inte helt lätt att prata om. Anders lutade sig fram över skrivbordet, och utan att han riktigt hann reflektera över lämpligheten i det, hade han lagt handen under hennes haka och lyft den med en lätt rörelse så att han kunde se henne i ögonen. Besökstiden var snart slut, och det vore olyckligt om han inte kunnat hjälpa sin patient för att hon inte hunnit berätta vad hon hade på hjärtat.
- Vet du vad Ayako, nu tycker jag att du ska berätta för mig varför du är här. Jag kan inte hitta något fel, men om du berättar vad det är så är jag övertygad om att vi kan hjälpas åt att fixa till det. Du ska veta att jag har haft många patienter, så jag har hört det mesta, och dessutom har jag tystnadsplikt. Det du säger här stannar mellan oss.

Hans ord verkade ha avgjort saken.
- Jag är här för att min exkille… han lämnade mig för att jag inte kunde suga av honom på det sätt han ville. Jag kunde liksom inte få in honom så långt i munnen utan att få kväljningar, och det blev han jättefrustrerad på. Jag blev orolig att det kan vara nåt fel… Jag skulle ju vilja kunna ta en kille långt ner i halsen, även om det inte kommer att vara just den här killen så vill man ju… kunna göra det riktigt skönt för sin partner i framtiden. Det förstår du va? Och så är det svårt att svälja sperman när den kommer, jag blir så himla överraskad varje gång så att jag mest hostar upp den. Jag är kanske naiv nu men jag tänkte att kanske nån som är expert kunde hjälpa mig med det här, det är verkligen jobbigt och har varit ett problem i mina tidigare förhållanden. Jag googlade runt och förstod det som att ni logopeder jobbar med sväljproblem… Jag hoppades bara att du skulle kunna hjälpa mig på nåt sätt, det skulle betyda jättemycket för mig.

Tystnad. Anders hade svårt att ta in vad han just hört. Och han hade ännu svårare att tänka ut vad han skulle göra eller säga. Visst var det sant som han hade sagt att han hört det mesta från patienter, men det här tog ändå priset. Å ena sidan vore det fruktansvärt oprofessionellt att göra något som helst annat än att förklara för Ayako att han tyvärr inte kunde hjälpa till i det här väldigt speciella ärendet. Det vore både etiskt och moraliskt förkastligt, och skulle kunna kosta honom hans legitimation och yrkeskarriär. Å andra sidan, tänkte han, förstod han hennes lidande. Han kunde heller inte tänka sig vem som bättre skulle kunna hjälpa henne än en logoped, som ju var utbildad i sväljfysiologi. Men nej, det vore ju bara inte klokt. Han öppnade munnen för att förklara för Ayako att han förstod att det måste vara oerhört jobbigt för henne att inte kunna ge oralsex, men att han tyvärr inte kunde hjälpa henne på något sätt. Som om hon förstått vad han skulle säga, blinkade hon bort en tår ur ena ögonvrån. Anders stängde munnen igen. Det var ett svårt besked att ge vem som helst, att man inte kunde göra något, särskilt när det var uppenbart att personen skulle bli ledsen och tappa hoppet. Han överlade med sig själv. Vad skulle han ens kunna göra för att hjälpa henne? En del personer kunde ju ha känsliga reflexer som satt långt fram i munnen, och det kunde eventuellt avhjälpas genom terapi med beröring. Men det här med sperman, det fanns ingen bra ersättning han kunde tänka på som hon skulle kunna ha hjälp av att öva på. Anders visste verkligen inte vad han skulle göra. Ayakos underläpp darrade lite.
- Du kan inte hjälpa mig ellerhur? Nästan viskade hon. Jag blev så glad när jag såg dig… Du ser jättebra ut och jag tänkte… Jag började nästan hoppas att jag kanske kunde få öva på dig? Hon fnittrade till åt sin egen tanke och skakade på huvudet.
- Nej det är klart, så dumt jag tänkte, tillade hon med en liten suck.

Anders tankar snurrade nu fortare än en karusell, han blev nästan yr och illamående av hastigheten. Mitt i alltihop försökte han greppa om han verkligen hört rätt; frågade hans patient just om hon kunde få öva på att suga av honom?! Kuken stod åter som ett spett i kalsongerna, den hade åtminstone inga problem att tänka ut hur den ville göra. Men han själv var ju en bildad man, och ville inte låta sig styras av primitiva drifter. Ayako verkade ju dessutom ha haft nog av män med tveksam tankeförmåga i tidigare relationer. Hur hade de kunnat lämna denna otroliga skönhet för en sådan sak, det måste ju totalt ha knäckt hennes självförtroende. Nu hade han chansen att hjälpa henne att bygga upp det igen, han började nu bli övertygad om att han skulle kunna hjälpa henne. Han svalde. Insikten om att han börjat tänka tanken att sätta sin legitimation på spel för att hjälpa en patient skrämde honom. Han såg Ayakos oro inför vad han skulle ge för svar, han kunde inte svika henne. Han hade bestämt sig. Han skulle ta uppgiften på ett så stort allvar som möjligt och på ett vetenskapligt sätt utforma en behandling för sin patient. Det här handlade om livskvalitet, resonerade han. I alla fall tänkte han försöka intala sig att det var det det gällde.

- Jag kan absolut hjälpa dig. Nu är tyvärr besökstiden slut för idag, men vi kan titta på en tid att ses redan i nästa vecka. Passar tisdag 16:30?
Ayako svarade att det gjorde det, och antecknade datum och tid i sin telefon. I journalen antecknade Anders att han genomfört sväljundersökning enligt gällande rutiner och då funnit att ”det föreligger vissa svårigheter som skyndsamt skall följas upp vid ett återbesök”. Han sträckte fram handen över skrivbordet och tackade Ayako för besöket. Hon tog hans hand och log sött emot honom.
- Tack så jättemycket för att du inte flippade ut, sa hon. Jag var så nervös för att berätta för någon men nu känns det mycket bättre. Vi ses i nästa vecka!
Anders besvarade leendet.
- Absolut, vi löser det här. Hej så länge.
Dörren smällde igen bakom Ayako och Anders satt kvar i stolen, oförmögen att resa sig ur den och hämta sin nästa patient. Han försökte fortfarande greppa vad som hänt och att han verkligen tagit sig an fallet.

Resten av arbetsveckan och helgen förflöt som i ett töcken. Anders hade svårt att koncentrera sig på någonting annat än tanken på att han skulle träffa Ayako på tisdag. Han såg fram emot det, men det var inte utan att han var rejält nervös. Fantasin skenade iväg flera gånger under de efterföljande dagarna, och i hans huvud hade de hett sex i hans mottagningsrum, även om han förstod att det inte skulle bli så. Det gällde att inte förlora sig i omständigheterna, tänkte han. Syftet med behandlingen måste ju först och främst vara att hjälpa hans patient. Han tänkte börja med vanlig oral stimulering av samma typ som rekommenderades för behandling av liknande besvär hos patienter med främst sväljsvårigheter på grund av neurologiska skador. Hur han sedan skulle lösa det här med sperman fick bli ett senare bekymmer, han skulle säkert komma på någon idé, någon dryck kanske som kunde simulera detta.

Tisdagen masade sig framåt i snigelfart fram till lunch. Han hade medvetet bokat in Ayako som sista patient för dagen, så att de skulle ha gott om tid och inte bli avbrutna. Vid det laget brukade själva avdelningen dessutom vara så gott som tömd på övrig personal, och Anders ville gärna hålla kollegorna på betryggande avstånd, bara utifall att. När han sagt adjö till den sista patienten innan Ayako skulle komma, gick han fram till handfatet som fanns på kortväggen bredvid dörren och sköljde ansiktet med iskallt vatten. Tankarna rusade, fortfarande fanns det tid att ångra sig. Ingenting hade ju hänt än. Samtidigt var det något i honom som verkligen ville träffa henne igen, känna hennes doft och lena hud under händerna. Alltså klappade han ansiktet torrt med en pappershandduk och intalade sig att allt skulle gå bra. Risken att förlora jobbet ville han inte ens tänka på i nuläget. Med uppbådat självsäkra steg begav han sig ut till väntrummet.

Ayako var redan där. Hon satt och pillade nervöst med tyget på den korta klänning hon hade på sig, men när hon fick syn på Anders reste hon sig upp innan han hann ropa upp hennes namn, och kom emot honom med ett lika stort leende som sist. Anders lade märke till att hon återigen var utan bh. Det kanske var så hon vanligtvis var klädd? De hälsade och gick in på Anders rum och slog sig ned.
- Vad roligt att se dig igen Ayako! Vad är dina tankar inför idag?
Ayako log sådär sött emot honom.
- Jag har faktiskt sett fram emot att komma hit idag och börja jobba med det här. Det har knappt gått att sova på hela veckan, fnissade hon.
Anders tänkte att det hade inte han heller gjort, men det tänkte han inte låta henne veta. Istället nickade han bara kort, och började förklara hur han tänkte lägga upp behandlingen.
- Jaha, jag tänkte att vi börjar med en gång. Lite beroende på hur långt vi hinner komma idag får vi se hur många besök vi kommer att behöva boka in framöver. Vi börjar med att du får sätta dig i stolen där borta, så ska jag undersöka med händerna hur dina reflexer är.

Ayako gick bort och satte sig i undersökningsstolen, och Anders spritade händerna. Det var en viktig rutin som satt i ryggmärgen, och det fanns ingen anledning att tumma på sjukvårdens rutiner, oavsett tillfälle, tyckte han. De vita plasthandskar som brukade användas vid undersökningar av munhålan hos patienterna satte han också på sig. Han slog sig så ned på pallen mittemot Ayako, som log smått nervöst mot honom.
- Sådär, nu kommer jag att börja med att känna på kinderna på utsidan, och sedan inne i munnen. Du får säga till om du tycker att det känns alltför obehagligt, men lite kan det hända att du får stå ut med då det gäller att vänja kroppen av med sådana här impulser, förklarade Anders.
Han talade av ren erfarenhet, och han var övertygad att de skulle kunna komma tillrätta med just den delen av problematiken, åtminstone på sikt. Han började med att stryka på utsidan av kinderna med händerna. Redan här mötte han protester.
- Usch, måste du ha de där läskiga handskarna? Det känns inte bra med plast i ansiktet. Kan du inte ta av dem, undrade Ayako.
Anders började förklara att de var en del av sjukhusets hygienrutiner, men Ayakos missnöjda min fick honom att kapitulera och han tog av dem. Det var ju ingen anledning att göra det jobbigare än nödvändigt för patienten, tänkte han. Han böjde sig lätt framåt och provade igen. Det var en mycket bra vinkel för att se ner på hennes inbjudande bröst, så han fick uppbåda all sin koncentration för att hålla fokus på ansiktet.

Återigen strök han kinderna med händerna. Hon hade ett otroligt fint ansikte, tyckte Anders. Han lät tummarna snudda vid mungiporna och sedan glida över de skära läpparna.
- Det känns bra när du gör sådär, viskade hon lågt och slöt ögonen.
Hon lutade huvudet lätt bakåt, läpparna särades en aning. Anders kände hur en värme spreds inombords. Han skulle ge mycket för att kyssa de där mjuka läpparna här och nu. Tankarna slets mellan kemin emellan dem på ett personligt plan, och att hon ju faktisk var hans patient och han hennes behandlande logoped. Han fick inte glömma varför han gjorde undersökningen, och resultaten av den som kunde ge viktiga ledtrådar att följa upp.

Han bad Ayako att gapa, och hon gjorde genast som han sa. Lugnt förde han ett par fingrar förbi de mjuka läpparna och in i hennes varma mun. Han lät dem långsamt och metodiskt massera hennes lena tunga, till en början framme vid den känsliga tungspetsen och sedan allt längre bakåt mot halsen. Han hann komma ganska långt bak innan han märkte att hon reagerade. Han övergick då till att låta fingrarna långsamt glida uppåt och bakåt i gommen på samma vis. Vid det här laget hade Ayako öppnat ögonen igen, och hennes blick var stadigt fäst vid hans medan han jobbade sig inåt med mjuka små rörelser. Något började förändras i Ayakos blick vid beröringen, Anders uppfattade att den blivit lite dimmig och annorlunda mot förut. Helt säker kunde han förstås inte vara, men en blick nedåt hennes urringning klargjorde att undersökningen verkligen började göra något mer med hennes kropp. Bröstvårtorna hade styvnat rejält och stod rätt ut mot honom. Hon andades snabbt och ryckigt. Själv kände Anders hur han började bli ordentligt kåt av att se och känna henne ta emot hans beröring i munnen, och ännu kåtare blev han när det gick upp för honom att hon antagligen började känna det samma.

Plötsligt stelnade han till. Ayako hade sträckt fram handen och helt ogenerat börjat smeka honom utanpå byxorna på låret! Anders drog snabbt och förvånat ut fingrarna ur hennes mun. Den här tjejen var visst inte blyg att ta för sig precis! Ayako tittade på honom, fortfarande med kåt blick.
- Vet du vad, jag skulle mycket hellre öva på den riktiga varan! Hon sneglade ner mot den rejäla bulan som tagit form i Anders byxor.
- Det där gjorde mig så otroligt kåt, och jag måste erkänna att jag fantiserat om att få öva på dig sen vi sågs förra veckan. Om du inte har något emot det förstås, tillade hon halvviskande.
Anders kände hur hennes hand långsamt rörde sig upp för låret, och snart smekte hon hans hårda stånd utanpå arbetskläderna. Han visste inte vart han skulle ta vägen eller hur han skulle hantera situationen. Han kunde inte få fram ett ljud, så därför protesterade han heller inte när Ayakos händer började leta sig upp mot byxlinningen. Desto mer högljutt kaos rådde i hans inre. Var det någon gång i hela hans karriär som han borde ta sitt förnuft tillfånga och behärska sig, så var det nu. Han kände hur Ayako knäppte upp knappen på hans byxor, och hörde hur gylfen drogs ner. Den busiga minen och glittrande ögonen gick inte att ta miste på. Hela Anders huvud skrek att han måste stoppa detta nu omedelbart, medan hela hans kropp skrek att hon skulle fortsätta, och att han bara skulle låta det ske.

- Ayako… Jag är din behandlande logoped, det vore inte rätt om…
Han tystnade då han kände hennes hand sluta sig om skaftet på hans hårda lem och långsamt börja röra sig upp och ner. Ayako gjorde tecken åt honom att han skulle vara tyst.
- Jag vet. Men jag ska inte berätta för nån om det här. Du kan väl hjälpa mig med det här bara, för min skull?
Hon gled ner på knä och drog av honom byxorna. Kuken stod rakt ut och kändes som den skulle sprängas av uppbyggd kåthet. Hennes mun var så nära, någon centimeter neråt så skulle läpparna nudda det svullna ollonet. Hon öppnade munnen, den varma utandningsluften träffade den känsliga huden. Anders rös. Ayakos mörkbruna ögon tittade upp mot honom, liksom sökte hans godkännande. Anders klarade inte av att stå emot längre. Han gav henne en kort nick. Sekunden senare slöts hennes läppar om hans längtande kuk.

Känslan var i det närmaste obeskrivlig. Det var så länge sedan Anders hade varit ens i närheten av att få en avsugning av sitt ex, så därför kände han att han inte skulle kunna hålla emot särskilt länge av Ayakos behandling. Hennes lena varma tunga masserade översta delen av skaftet och det känsliga området mellan skaft och ollon. Samtidigt sög hon ganska energiskt, och det var så skönt när förhuden gled fram och tillbaka över ollonet. Med ena handen smekte hon pungen och skaftet. Anders släppte fram ett dämpat stön. Allt kändes så fel på alla vis, men ändå så otroligt rätt. Han hann tänka att hon var vacker där hon satt på knä och bearbetade hans hårda kuk, och han fylldes av en stark längtan att komma närmare, längre in. Han började jucka mot hennes rörelser.

Det var skönt, men när han kom bak mot svalget tog det stopp. Ayako hade instinktivt som ren reflex dragit upp bakre delen av tungan så att det var omöjligt att komma förbi. Anders var vid det här laget helt galen av kåthet och fick därför tygla sin otålighet och önskan om att hon skulle ta honom långt ner i halsen, i alla fall på en gång. Ayako såg upp på honom. Hennes blick sa honom att hon ville att han skulle hjälpa henne. Mjukt men bestämt fattade han tag om hennes haka och kinder med händerna så att hennes huvud hamnade i en bättre vinkel för att ta emot något stort i halsen. Han gjorde ett lätt juck, och Ayako var sannerligen en bra elev. I en sväljande rörelse gav motståndet vika för kuken som äntligen försvann långt ner i hennes hals. Nu var den ända inne, så Ayakos tunga masserade Anders pungkulor medan hennes halsmuskler kramade hårt om själva kuken. Anders stönade till, lite väl högljutt med tanke på var de befann sig, och tittade ner på sitt stenhårda stånd som gled ut och in ur Ayakos varma mun. Hon såg tillbaka med kåthet i blicken och fortsatte sin behandling, allt mera intensivt.

Det dröjde inte många sekunder innan Anders kände att han omöjligt kunde hålla sig längre, han helt enkelt måste få spruta och fylla hela Ayakos mun med varm sperma som tryckte på och ville ut. Hela han skakade, vilken sekund som helst nu skulle han komma, han hade helt förlorat sig i känslan av hur han blev rejält avsugen av sin patient. Det gick inte att få fram något annat än dova stönanden, Anders njöt i fulla drag av den intensiva massagen av praktiskt hela kuken på en gång. Hennes sätt att behandla hans kuk på visade verkligen att hon gillade det. Det var en underbar syn att se Ayako med hans sprängfyllda kuk i munnen, och hur hennes busiga och kåta blick mötte hans.
- Aaaaah… precis så… fortsätt sådär… jag kommer snart… stönade han.
Han hann precis lyfta Ayakos haka en aning så att hon skulle kunna svälja sperman, innan han med ett högt stön sprutade långt ner i hennes hals. Hon svalde girigt stråle efter stråle av hans varma sperma. Det var som att han inte kunde sluta komma, hela kroppen skakade. Ayakos hals och bröst blev alldeles nedkladdade av den tjocka sperman som hon inte helt hann svälja undan, trots att hon verkligen var skicklig på att ta hand om den. Ayako lät honom inte gå förrän han var fullständigt tömd på all sperma. Anders slöt ögonen och bara njöt.

Lika plötsligt som det hela börjat, lika hastigt var allt över. Ayako reste sig upp och gick bort till handfatet för att tvätta bort det värsta som hamnat i ansiktet. Anders reste sig på skakande ben från pallen han suttit på, och drog upp gylfen. Det hela kändes overkligt. Ayako vände sig mot honom.
- Tack för hjälpen, sa hon och bet sig i läppen.
Anders kunde inte låta bli att känna en viss besvikelse när han svarade.
- Det var ju snabbt ordnat. Jag antar att vi får avsluta kontakten nu när vi löst problemet med sväljvinkeln. Försök komma ihåg den sen när du ska… göra det såhär sjukt skönt för nån annan i framtiden.
Ayako stod tyst en liten stund, det såg ut som att hon funderade.
- Jag skulle gärna ses igen, kanske inte här på din mottagning… Men vad sägs om en fika på stan i veckan?
Anders hjärta tog ett extra skutt i bröstet. Hon ville ses igen!
- Gärna! svarade han utan att tveka.
Ayako skrattade.
- Det är lite omvänt, att först ha sex och sen lära känna varann…
Anders skrattade gott han också. Han sträckte fram handen till avsked, men Ayako tog den och drog honom in till sig i en lång kram.
- Du kan sluta med den där logopedattityden nu, sa hon med ansiktet mot hans bröst.
En värme spred sig i kroppen, och Anders log. Det kunde han absolut göra, tänkte han. Han såg verkligen fram emot att lära känna henne. När Ayako lämnat mottagningen satt Anders kvar en stund och försökte greppa allt som hänt under besöket. I handen höll han en lapp med hennes telefonnummer. Han kände sig plötsligt riktigt förhoppningsfull. Vintern kanske inte skulle bli så ensam och grå trots allt.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
En sväljundersökning	Heterosex	4.5	10/1-19
Min brors fru	Lesbiskt	4.5	18/6-18
När Linda blir av med oskulden	Age play	4.1	9/7-15
Kvällsdopp	Heterosex	4.0	7/7-15

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.