Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och en begravning kapitel 10
Kapitel 10
Vi står på den Sibiriska tundran och tittar på lägret som ligger framför oss. Det är upplyst av strålkastare. Vi ser aktivitet där och vi tittar på vad de gör, vi drar upp kåporna och sätter maskerna på plats. Vi tittar på varandra och nickar
Vi rusar fram över marken, när vi kommer fram till staketet så hoppar vi över det och attackerar direkt nät vi landar. Vi dödar alla utan urskillning, vi tömmer området på utsidan och tar oss in i huvudbyggnaden.
Vi rensar alla rum som vi hittar. Vi sparkar upp en dörr och vi ser ett större rum, därinne sitter ett tiotal av dem. Vi känner hur de samlar sin kraft, framför dem på bordet så ser vi tallrikar och bestick.
Vi flyger på dem och dödar dem innan de hinner reagera. Vi börjar leta igenom byggnaden och hittar samma sak som vi gjort på slottet hemma. Jag tar fram en walkie – talkie
- Ni kan komma nu
- Da svarar en röst
Jag går runt bland kvinnorna och barnen, jag helar de jag kan, vi hjälps åt allihop och helar de som kan helas. De andra stänger vi ögonen på, vi hör helikoptrar närma sig och jag går ut. De landar på området framför barackerna
En läkare kommer fram till mig
- Nikolaj säger jag
- Ivan
- Kom med mig, ta med så många av dina kollegor som är här
- Ja säger han
Vi går in i byggnaden och fram till rummet, han tittar in, han tar ett djupt andetag
- Gode gud
- Ja säger jag, vi skall vidare. Jag lämnar dig här som ansvarig, ta väl hand om dem. Både levande och döda
- Da säger han
- Tack, vi åker säger jag
Vi går ut ur rummet och springer tillbaka dit där vi började. En helikopter står och väntar på oss. Vi stiger ombord på den och den lättar. Den tar oss till flygplatsen. Vi går ombord på planet och jag tar fram min telefon
- Hej
- Hej
- Tack för hjälpen min vän
- Ingen fara, lyckades ni?
- Ja de är borta
- Bra, vi hörs
- Det gör vi
Jag lägger på och planet lättar. Vi byter om och sätter oss på våra platser. Jag tar Rebecka i handen och vi kramar dem. Jag lutar mig tillbaka och stänger ögonen. Vi somnar
Jesper skakar min axel
- Vi är framme
- Tack säger jag och ler
Vi reser oss och går av planet, en bil står och väntar på oss. Vi går in i den och sätter oss. Den kör iväg och vi kommer fram till samma hotell som vi bodde på sist vi var här. Vi går in och personalen står uppradad, jag tittar på Rebecka
- Jisses, detta skall svärfar få för
- Haha skrattar Rebecka, nu skall vi vara snälla
Vi kommer fram till receptionen och vi får våra nycklar, vi går förbi personalen och hälsar på dem och tar dem i hand. Vi går bort till hissen och åker upp till våra rum. Vi går in och jag släpper min väska på golvet
Rebecka går bort till ett fönster och tittar ut, jag går fram och ställer mig bakom henne och jag kysser hennes nacke, jag hör ett svagt stön från henne, mina händer smeker hennes armar.
Hon lutar sitt huvud mot mitt bröst, jag slickar hennes hals och hon ryser till. Jag knäpper upp hennes byxor och hon drar ner dem. Hon vänder sig om och ger mig en kyss och våra tungor smeker varandra, jag känner hennes händer på mina knappar.
Hon knäpper upp ina byxor och vi tar av dem. Hennes händer drar av min tröja och hon knäpper upp knapparna på min skjorta. Hon tar av den och lutar sig fram och börjar slicka på min bröstvårta.
Jag känner hur den stelnar. Jag stönar tyst, hon sätter sig på knä och drar ner mina kalsonger. Hon tittar upp på mig och ler, hon sträcker ut sin tunga och börjar slicka på mitt kön.
Hennes tunga spelar över det och jag känner hur jag hårdnar. Jag känner hur hennes hand smeker mig samtidigt som hon tar mig i munnen. Jag stönar igen och jag känner hur hennes tunga smeker undersidan på mitt ollon.
Jag tar tag om hennes huvud och börjar röra på mina höfter. Jag tar över och hon fokuserar på att tillfredställa mig med sin tunga. Jag känner hur det börjar kittla i mitt underliv och jag drar upp henne, jag kysser henne och jag känner smaken av mig själv i hennes kyss.
Jag drar av hennes tröja och lättar på bh:n. Jag lyfter upp henne och lägger henne på rygg på sängen. Jag drar av hennes trosor och jag börjar slicka hennes kön.
Min tunga särar på hennes läppar och jag slickar i mig av hennes safter. Jag spänner min tunga och jag rör mitt huvud fram och tillbaka. Jag hör hennes stönanden och jag flyttar min tunga från hennes inre till hennes klitoris.
Jag fokuserar mitt slickande och sugande till den. Jag för in ett finger i henne och smeker hennes inre. Jag känner hur darrningar kommer i hennes lår. Jag för in ett finger till och hon stönar högt.
Jag ökar trycket i mitt lekande av hennes klitoris. Jag ökar takten i mina rörelser med mina fingrar. Jag tar henne över krönet. Hennes händer tar tag om mitt huvud och hon styr mig och mitt slickande.
Hon flyttar på det så att jag slickar hennes kön i stället för hennes klitoris. Jag hör hennes skrik av vällust i mitt huvud, jag slickar och smeker henne genom hennes orgasm. Hennes safter blöter mitt ansikte och jag ler lyckligt.
Hon drar upp mig och jag kysser henne. Våra tungor dansar aggressivt med varandra. Jag känner hur hon tar tag om mitt kön och sätter det mot sitt. Jag glider in i henne och jag rör mig långsamt och låter våra kön smeka varandra
- Fortare viskar hon, snälla fortare
Jag ökar takten och jag tar henne djupt, varje gång mitt kön når botten så utstöter hon ljud av välbehag. Jag ökar takten ytterligare. Våra ögon möts och vi tittar varandra djupt i ögonen.
Jag känner hur min orgasm närmar sig, jag ökar takten ytterligare och jag tar henne snabbt och hårt nu. Vi kommer båda två samtidigt med ett gemensamt skrik av lust.
Jag känner hur min säd fyller henne och jag känner hur hennes safter blandas med mina. Hennes inre krampar och nästan låser fast mitt kön. Vi rider på orgasm vågen och när den ebbar ut så lägger jag mig ner och hon kysser mig och jag kysser henne
Vi tittar varandra djupt i ögonen och vi ler båda två, vi reser oss och går in på toaletten och ställer oss i duschen, jag sätter på vattnet och vi duschar av oss. När vi är klara så torkar vi oss. Jag hör en knackning på dörren. Jag går bort till den och öppnar
Utanför står två män, den ene stöter en kniv mot mig, jag reagerar instinktivt och slår bort den, jag slår till på hans hals och han segnar ihop, den andre gör ett utfall med sin kniv, jag fångar hans hand och bryter den.
Jag slår till med andra handen och bryter hans näsa. Jag drar in honom i rummet. Jag hör en skottsalva och kulorna borrar sig in i mannen, jag kastar mig bakåt och landar på ryggen på ett bord.
Det går i tusenbitar, jag rullar upp på fötter och tar ett av bordsbenen och rusar mot dörren, en man kommer fram och jag kastar benet som borrar sig in i bröstet på honom.
Jag rusar ut i korridoren och jag ser två män till. De drar sina vapen och jag ser hur deras fingrar kröker sig, jag hoppar upp i luften och sparkar den ene i huvudet och knäar den andre.
De faller ihop och jag lyfter upp den förste och kastar honom mot ett fönster och det går i tusen bitar och han faller ut genom det. Jag tar den andra och lyfter upp honom. Jag tittar på honom och bär honom med mig mot vårt rum
Dörrar börjar öppnas och folk tittar ut, de ser en naken man komma bärande på en man över axeln, de ser det söndriga fönstret, jag hör hissen plinga till
- Göm er vrålar jag och kastar mig inpå rummet
Jag hör hur kulsprutor börjar smattra, jag hör hur kulorna träffar väggarna och hur min sköld stöter bort kulor från mig, Rebecka står naken med sina vapen redo
- Ner vrålar jag till henne
Hon kastar sig ner bakom soffan, jag släpper mannen och lägger mig över henne, vi länkar samman våra sköldar. Det exploderar i rummet, jag ser männen står och tömma ytterligare magasin in i rummet.
Mannen jag slagit ner genomborras av deras kulor. Det blir tyst och jag ser två svärd genomborra deras kroppar. Jag ser Jesper och Sean stå bakom dem
- Är ni hela och rena frågar Jesper
- Jadå svarar jag, men vi är nakna
- Då får ni klä på er
- Ja säger jag
Jag går in på toaletten och tar våra kläder, jag kollar våra väskor, de är hela och vapnen har klarats sig. Vi klär på oss snabbt
- Kollar ni om någon annan blivit skadade?
- Annika och Esmeralda gör det nu
- Bra, vi är klädda nu
De kommer in i rummet, Jesper tittar sig omkring och sen på det som finns kvar av männen. Han undersöker dem och samlar ihop deras vapen
- Jaha vem är de?
- Har inte en aning, men hade vi sluppit cirkusen därnere så hade detta inte hänt. Någon som arbetar på hotellet arbetar för dem
- Ja det tror jag med säger Jesper, men oavsett cirkusen så hade de fått reda på det
- Förvisso
Esmeralda och Annika kommer in i rummet
- Nå?
- Ingen annan är skadad, en och annan som är skärrad men inget som inte en stadig Whiskey kan bota
- Bra, det kommer bli en hönsgård här, lämna era rum och göm er, vi får ta hand om polisen
- Ja säger Jesper
- Bra vi samlas vid slottet
- Ja säger de
De lämnade vårt rum och vi satte oss och väntade. Vi ser hur de andra går förbi vårt rum med sina väskor på axlarna. Efter ett par minuter så kommer det poliser inspringande i rummet. De vrålar åt oss att sträcka upp händerna
Vi gör som de säger och de skriker åt oss att lägga oss på mage, jag tittar på Rebecka och hon på mig, hon rycker på axlarna och vi sätter oss på knä och sen lägger jag mig på mage.
En av männen skriker åt oss att lägga våra armar på ryggen. Vi gör som han säger, fyra män rör sig mot oss, två av dem pekar på oss med sina automatvapen, de andra två sätter sig på bredvid oss.
Han som tar tag om mina händer ser mitt diplomatpass, han tar det och öppnar det, han tittar på det sen på mig. Han reser sig
- Jag ber om ursäkt ers majestät
- Ingen fara säger jag, ni gör bara ert jobb
- Släpp henne säger mannen, de är de vi skall skydda
- Va? Säger mannen som skrikit orderna
- De är de vi skall skydda säger mannen. Objekten är okej, jag upprepar objekten är okej
- Objekten? Säger jag
- Ja era namn är för dagen annars piff och puff
- Förlåt?
- Ja varje dag så får ni nya namn, idag är de piff och puff
- Skojar du?
- Haha nej
- Jisses, men varför har ni namn på oss om vi inte ens är här
- Fråga inte mig, det är inte jag som bestämmer, jag får order sen utför jag dem. Om de inte är alltför korkade
- Smart säger jag, du letar inte annat jobb?
- Det beror på?
- På vad?
- Ja vad jobbet är
- Bra svar, ja att vara vår kontaktperson mot de som du arbetar för nu när det kommer till säkerhetsfrågor när vi är här. Du bor på slottet och arbetar för oss
- Får jag tänka på det?
- Javisst säger jag, ring detta nummer när du bestämt dig, meddela dina löneanspråk till honom, sen så säger mannen i andra änden av luren ja eller nej
- Javisst säger mannen
- Bra
En mindre delegation av kostymklädda män kommer in i rummet
- Jaha och vem är ni? frågar jag
- Vi tillhör Kanadas säkerhetstjänst
- Jaså där ser man, och hur tolkar ni detta?
- Som en terrorist attack mot er
- Från vem?
- Förlåt?
- Ja vem skulle vilja utföra det? vad är målet?
- Att skrämma oss
- För vad?
- Förlåt?
- Jisses du tillhör inte intelligensreserven va? Varför skulle terrorister vilja döda oss, vad skulle vara deras mål med det? nej de är inte terrorister långt därifrån, om du inte tror mig så ring din stormästare och hälsa från de utvalda så kommer han säga åt dig att backa fort som fan. Du vet vi räddade livet på dem för någon månad sedan av just de som gjorde detta. Följande hände och nu skall ni lyssna, vi kom hit och personalen var förvarnad, så de stod därnere på rad och väntade på oss, vi fick våra nycklar och vi hälsade på personalen för det förväntas av oss. Vi åkte upp och gick in på våra rum, då bestämde sig någon i personalen som arbetar för de som vi är ute efter att meddela sina chefer det. Eftersom vi minskat deras handlingsfrihet den senaste tiden, bland annat när vi hjälpte din stormästare så är de lite irriterade på oss. men i alla fall, du säger jag till en av männen. Ring ner till någon anställd och fråga om någon av personalen har avvikit
- Ja sir säger han
- Nej inte sir, jag heter Niklas, men i alla fall han ringde dem eller hon, men någon ringde och meddelade dem att vi är här. De skickade hit de där pajaserna. Jag och min fru gör det som män och kvinnor gör. När vi var klara så gick vi in duschen och duschade av oss. Jag torkade mig och jag hörde hur det knackade på dörren, jag öppnade och två män stod där, en av dem försökte sticka mig med en kniv, jag stoppade honom och dödade honom med att slå i sönder hans struphuvud, jag bröt handen på den andre och slog honom medvetslös. Jag hörde hur de började skjuta, jag kastade mig bakåt och landade på bordet där som gick i sönder, jag tog ett bordsben och reste mig upp jag rusade mot dörren och kastade benet i bröstet på mannen som skjutit. Han dog direkt, jag tittade mot hissarna och två män stod där med sin automatvapen redo, jag började springa mot dem för att de inte skulle skjuta blint. Jag hoppade upp i luften och sparkade den ene i huvudet och knäade den andre. Jag tog mannen jag sparkat och kastade honom ut genom fönstret för att någon därnere skulle ringa efter er. Jag tog den andre mannen på axeln och gick tillbaka mot vårt rum. Dörrar började öppnas och människor tittade ut. De blev nog förvånade över att prinsen av Kanada gå naken genom korridoren med en avsvimmad man på sin axel, men i alla fall jag hörde hissen komma och jag hörde hur de osäkrade sina automatvapen. Jag vrålade till människorna att de skulle gömma sig på sina rum, jag rusade in här och kastade mannen på golvet och sa åt min fru att ducka, vi kastade oss bakom soffan, sen exploderade en granat och de gjorde köttfärs av sina egna män, de ställde sig i dörren och sköt planlöst in i rummet och dödade den siste av sina vänner. Våra livvakter döda de två männen, vi bad dem lämna området eftersom vi helst ser att de är hemliga. Sen klädde vi på oss och väntade på er. Ni kom hit och sen vet ni om resten.
De stirrar på oss och en av männen i kostym harklar sig
- Ursäkta ers majestät, jag vill inte kalla er lögnare men detta låter otroligt
- Jaså vilket?
- Ja alltihop
- Men det är sant säger jag
Jag rör mig snabbare än de kan se och jag avväpnar männen och stannar med mitt Bokken svärd på hans hals
- Tror du fortfarande att jag ljuger?
Han stirrar på mig och på männen som ligger på golvet
- Innan du ens tänker på att dra ditt vapen, säger jag till en av de som står bakom mig så ber jag dig att tänka om. Nå tror du fortfarande att jag ljuger?
- Erh nej
- Bra säger jag
Jag hjälper männen upp och jag sätter mig igen. De stirrar på mig
- Hur fan gjorde du det säger han som skrek order när de kom in i rummet
- Träning säger jag och ler, jag är Kenjutsu, Bujutsu och Aikido mästare. Jag är den yngste Sensein som kommit från Tenshin Katori Ryu i Japan. Ni kommer att titta på övervakningsfilmerna sen. Snälla sprid inte den, tänk på att jag är naken
De stirrar på mig, mannen som fått jobberbjudandet skrattar
- Vi skall tänka på er ära ers majestät
- Tack säger jag
- Jag kommer nog ringa det där numret
- Bra säger jag
- Frågan är om ni kommer att behöva mig, men jag är glad för erbjudandet
- Ingen fara, nå har någon försvunnit?
- Ja en man och kvinna
- Bra då är er uppgift att hitta dem och ta hand om dem
- Vad skall ni göra?
- Vi? Vi skall tjyvkika på vårt slott, sen så tar vi in på ett annat hotell och är lite mer diskreta. Meddela mannen på det numret när ni fångat de som stack härifrån
- Ja ers majestät svarar en av männen
Vi tar våra väskor och går ut ur rummet, vi ställer oss i hissen och åker ner till garaget. Vi tar oss ut genom en sidodörr. Vi går till en station som tar oss till slottet. Vi står på perrongen och väntar på att tåget skall komma
Tåget rullar in på perrongen och vi går ombord på tåget, vi ställer oss och väntar på att tåget skall börja köra. Det startar med ett ryck och sen är vi på väg. När tåget stannar och vi kliver av. Vi hänger på oss väskorna och börjar gå mot slottet
Vi kommer fram till parken och vi går in bland träden, vi går mot slottet och vi kommer fram till där slottet ligger, vi stannar och tittar på det. Det är vackert, vi bara står där och tittar på det
- Inte så illa va? Säger Jesper
- Nej brorsan, när jag inte tror att du kan överraska oss mer så gör du det
- Hur gick det på hotellet?
- Jodå vi pratade oss ur situationen, det gäller att de inte får tid att tänka efter. Vi var väldigt ärliga och lagom skrytsamma, vi värvade en av dem att bli säkerhetsansvarig för detta bygget när det är klart. Sen var där en från frimurarna så vi bad honom ringa sin stormästare. Sen fick vi dem att jaga de två som lämnat hotellet. Sen så smet vi ut genom sidoingången. Vilket påminner mig
Jag tar fram telefonen och ringer Gunther
- Hej
- Hej, vi har blivit utsatta för ett mordförsök, vi är alla hela och rena. I fortsättningen om vi skall bo på hotell i den här stan så bokar du under ett annat namn för oss. En polis kommer ringa dig och löneförhandla, gå med på det han säger. För det tredje vi fick lämna hotellet utan att betala löser du det, erbjud dig även att betala från renoveringen. Ta pengarna från de pengar du tagit av dem
- Förlåt, mordförsök
- Ja de försökte mörda mig och Rebecka, det gick sådär för dem. Det finns fångat på övervakningskamera om du kan så stoppa anmäl visning av den. Jag är naken på filmen
- Är ni ok?
- Jadå säger jag, jag kommer ringa min mor sen efter att jag pratat med dig. Lyssna nu, löneförhandla, stoppa filmen, betala hotellet
- Ja jag löser det, jag hörde dig första gången
- Bra, men du svarade inte på mina frågor
- Vem var det?
- Vi vet väl egentligen inte men vi misstänker de tomtarna. Vi skickade polisen efter två som drog från hotellet. Sätt någon av de våra på att förhöra dem. En av kostymnissarna är med i frimurarna. Han är rätt man för jobbet, inkassera en tjänst av dem. De är skyldiga oss
- Ja men hur visste de att det var ni?
- Du beställde rummen i vårt namn, vi är rätt kända här
- Där ser man
- Visste du inte det?
- Nej jag hade inte en aning
- Jodå de kallar oss ers majestät och allt, personalen stod uppradade och väntade på oss när vi kom. Vi fick ta dem i hand och de bugade och bokade. Kvinnorna blev till sig trasorna och männen med, säkerhetstjänsten byter namn på oss varje dag. Idag heter vi Piff och Puff, jag vill inte tänka på vad de kallar oss i morgon
- Haha jisses, men jag tar hand om allt
- Tack säger jag
- Var är ni nu?
- Kvar i stan, vi ska vänta här tills det är dags, vill du skicka bilen till vår kommande adress
- Jag löser det
- Tack, och glöm inte filmen, jag vill inte att min kropp skall exponeras för övriga världen. Det räcker med de kvinnor som kastar sig framför mig nu
- Haha ja jag tar hand om det
- Tack säger jag, nu skall jag ringa min mor
- Gör du så, hej
- Hej
Jag lägger på, våra syskon skrattar och jag ler. Jag slår numret till min mor
- Hej det är jag
- Hej
- Vi är hela och rena
- Jaha?
- Jaså jag trodde att det redan kablats ut att vi blivit utsatta för ett mordförsök, det misslyckades. Det enda jag hoppas på är att övervakningsfilmen stoppas. Gunther har lovat det. Jag är naken på den
- Varför var du naken?
- Därför att jag kom ut från duschen, handduken hade begränsat mig
- Så pass, jaha men ni är hela och rena
- Jadå, Piff och Puff är hela och rena
- Förlåt?
- Säkerhetstjänstens namn på oss idag
- Herregud
- Ja det kan man säga, se vad ni kan göra rent diplomatiskt
- Ja vi tar hand om det
- Bra säger jag, hälsa de andra
- Det skall jag göra, när vi vaknar i morgon bitti
- Sov ni?
- Nej, men det är natt
- Aha förlåt
- Ingen fara, jag är glad att du ringde
- Hälsa far då
- Det skall jag göra
- Sov gott
- Detsamma
- Hej
- Hej
Jag lägger ner telefonen och tittar på de andra
- Jaha skall Piff och Puff titta på sitt nya boende?
- Ja varför inte säger Rebecka och ler
Vi börjar gå och de andra följer efter oss, vi kommer fram till grinden och öppnar den. Vi går in på området, den byggröra som var här sist är borta. Vi går fram till slottet och tittar oss omkring. Jag ser en man komma gående snabbt mot oss
Vi stannar och inväntar honom
- God dag säger jag
- Hej ni får inte vara här, jag måste be er gå
- Nej säger jag eftersom det är vi som skall bo här så vill vi se hur det går, sist vi var här så upptäckte min bror som är arkitekten att det fuskades med bygget
- Förlåt, menar du att ni är prinsen och prinssessan
- Ja det menar vi
- Då era majestäter skall jag visa er runt, vi får bara hämta hjälmar först
- Då gör vi det säger jag
Vi följer med mannen fram till en byggbod. Han går in och kommer ut med hjälmar åt oss. Vi går iväg och vi följer efter honom. Han leder oss runt slottet och han öppnar en dörr och går före oss in. Vi följer efter honom in och han går före oss genom salarna
Det pågår byggande för fullt på insidan och det är byggnadsarbetare överallt, vi följer efter honom och jag tittar på Jesper och Esmeralda. Deras ögon är som röntgenstrålar och de tittar på allt. Vi är väldigt imponerade av det vi ser
Jesper stannar och vi märker det inte först
- Vänta säger han
Vi stannar och tittar på honom
- Kom hit säger han
Vi går fram till honom och vi tittar på honom
- Vem har ändrat på det här?
- Vadå säger mannen
- Det, säger han. Vem har ändrat på det där. Det fanns inte med på original ritningen
- Jag vet inte säger mannen
- Vem vet?
- Ett ögonblick säger han
Han går iväg och går fram till en av männen som arbetar en bit bort
- Vad är problemet Jesper?
- Den där listen är problemet, den skall inte se ut så, nu vill jag veta om någon varit kreativ, eller om någon fuskat. Eller något annat
- Något annat?
- Ja något annat
Mannen kommer tillbaka med en man
- Hej säger Jesper, det är jag om min fru som ritat slottet, den listen skall inte se ut så, och försök inte säga att jag inte vet vad jag pratar om. Jag vet bara lita på mig
Mannen tittar på Jesper sedan på listen och sen tillbaka på Jesper
- Nej det skall inte se ut så
- Nej jag vet, nu vill jag veta vem som gett tillstånd till att någon skall vara kreativ
- Inte jag i alla fall, och alla har fått reda på att följa ritningen till punkt och pricka
- Hämta en kofot eller nåt säger Jesper
- Ja säger mannen
- Vad tror du?
- Jag tror inget säger Jesper, men den listen skall inte vara där, den ser konstig ut
- Så du tror att någon fifflat med den?
- Ja det tror jag
- Då får vi kolla på det
- Ja säger Jesper
Mannen kommer tillbaka med en hammare, han räcker den till Jesper. Jesper sätter den mot listen och han lossar den. Han lägger sig ner och tittar in under den
- Ring efter polisen, bombgruppen. Där är sprängmedel i väggen. Ni skall nog utrymma slottet
- För helvete säger mannen som kommit med hammaren
Det blir liv och rörelse och de tömmer slottet, Jesper går ut ur rummet och tittar i de angränsande rummen. Där är det som det skall vara, han fortsätter gå och letar vidare
Vi går ut ur slottet och mannen som visat oss runt pratar med någon i telefonen. Vi tittar på varandra och vi väntar på att Jesper skall komma tillbaka. Vi hör hur sirener närmar sig och vi tittar på varandra.
Det kommer en massa polisbilar och de börjar spärra av området. Vi tittar på spektaklet och Jesper kommer fram till oss.
- Det var bara i det rummet, därmed inte sagt att det inte finns mer, men det var inte fifflat på fler ställen
- Bra säger jag
En stor bepansrad lastbil kommer körande, den stannar och två män går ut ur den, den öppnar bakluckan på lastbilen och en av dem tar på sig en dräkt. Han rör sig stelt när han börjar gå mot slottet
Han går in och vi står kvar och väntar, tiden går och mannen kommer ut efter en timme, han går fram till lastbilen och pratar med mannen. Vi går bort till dem
- Hej
- Hej säger han
- Hur ser det ut därinne?
Han tittar på mig och jag tittar tillbaka
- Det är vi som äger slottet så jag skulle vilja att du svarade på min fråga
- Jaha, det är C4 sprängmedel i hela väggen. Men ingen utlösare
- Så de som planterat den där skulle skjuta en raket i väggen och sen så hade explosionen mångdubblats?
- Ja precis
- Kan ni kontrollera alla väggar så att där inte är mer?
- Ja det får vi göra, ingen får gå in där förrän vi är klara
- Bra då lämnar vi er att göra det ni skall göra
- Tack säger han
Vi går fram till mannen som visat oss slottet
- Vi tackar för rundturen, nu skall vi vidare. Meddela berörda om hur det går
- Ja säger han vi kommer att gå till botten med detta
- Tack säger jag
Vi går ut från området och går in i parken och går ut ur den. Vi ser en limousin stå parkerad och vi går fram till den. Chauffören öppnar bagageutrymmet och vi lägger ner våra väskor. Vi sätter oss i bilen och den kör iväg
Vi ber honom att köra oss till en restaurang. Vi åker iväg och han kör igenom stan, vi kommer fram till en restaurang och han stannar
- Det är inte den finaste men de serverar den godaste maten i stan
- Tack säger jag och ler,
Vi går ut ur bilen och fram till restaurangen och vi går in. Vi går fram till en pulpet och en tjej ler mot oss
- Välkomna
- Tack säger jag, vi skulle vilja äta
- Javisst säger hon, följ med mig
Vi går efter henne och hon visar oss till ett bord, vi sätter oss och hon ger oss menyer. Vi tittar i dem, en servitris kommer fram till oss frågar om vi bestämt oss. Vi beställer och hon går iväg
- Jaha vem ligger bakom det där?
- Har inte en aning, när vi ätit så skall jag sätta Gunther på det
- Det låter som en bra ide säger Esmeralda
- Varför?
- Ja det kan man undra, jag är dock frågande till om det är de som ligger bakom, när tror du att de var färdiga med det rummet?
- Har inte en aning, men ett tag säger Jesper
- Ja och vi har inte retats så länge med dem, frågan är om de hunnit med att planera det
- Så du tror att det är någon annan?
- Ja säger jag, det tror jag
- Då vet vi det
Servitrisen kommer med vår mat och hon serverar oss. När hon är klar så börjar vi äta. Maten smakar utmärkt och vi äter med god aptit. När vi ätit färdigt så går vi fram till baren och betalar för oss. Jag tittar på en tv och ser ett reportage från hotellet
- Vår prins och prinsessa blev idag utsatta för ett mordförsök på det hotell de bodde på. Försöket stoppades av deras livvakter med risk för deras liv. Ingen utom förövarna dödades. Senare under dagen när de besökte sitt slott så uppdagade samma säkerhetspersonal en hel vägg med sprängmedel. Säkerhetstjänsten och polisen är mycket förtegna med bakgrunden till dessa attentat
De visar bilder på hotellet och slottet, jag tittar på de andra och de tittar på mig. Servitrisen tittar på tv:n
- Jag hoppas att polisen får tag på dem
- Ja säger jag, det hoppas vi med säger jag
Vi betalar och går ut ur restaurangen, vi går mot bilen och vi öppnar dörrarna och går in och sätter oss. Bilen kör iväg och den kör oss ut ur staden. Vi åker i ungefär två timmar innan han stannar. Vi hoppar ur bilen och tar våra väskor
Vi går iväg och kommer fram till en helikopter, vi hoppar ombord och den lättar. Vi sätter oss och jag stänger mina ögon och somnar. Jag vaknar av att Rebecka skakar mig. Vi är framme, helikoptern sänker sig och landar
Vi hoppar av och tar våra väskor, vi springer iväg och kommer in i en skog. Vi stannar och byter om. När vi är klara så börjar vi springa igen. Vi tar oss genom skogen och kommer fram till målet
Vi stannar och tittar på det, vi tittar på varandra och vi drar upp kåporna och sätter maskerna på plats. Vi rusar fram över gläntan, vi kommer fram och vi påbörjar vår attack
- Hej det är klart ni kan komma nu
- Vi är på väg
Jag tittar på de andra, jag ser ilskan i deras ögon, men även en desperation och sorg. Sean sitter med en liten pojke i sin famn och han vyssar honom, pojken är apatisk och han talar på ett afrikanskt språk
Esmeralda hjälper en av kvinnorna som står med sin döda dotter i famnen, de har skurit loss delar från flickans kropp, det pågick andra skändligheter här jämfört med de andra lägren vi slagit till mot. Våldtäkter av de grövsta slag, tortyr och misshandel
Vi hör bilar närma sig och jag går ut för att möta dem. Ambulanser och medicinskpersonal kommer körande in i lägret. Efter dem kommer poliser, en man kommer fram till mig
- Förbered dig och din personal på att det är hemskt därinne
- Hur menar du?
- Kannibalism, tortyr, våldtäkter osv. det är som Dantes inferno därinne
Han tittar skarpt på mig
- Vad fan har hänt här?
- Galna människor som jagar makt
En polis kommer fram till oss
- Hej
- Hej, som jag sa till läkaren här, förbered er på det värsta ni kan tänka er och dubbla det. Det går inte att beskriva, har ni unga eller oerfaren personal med er så bör de inte gå in där
- Då vet vi det säger polisen, de som gjort detta?
- Döda säger jag
- Då vet vi det
- Ni tar över vi skall vidare, det finns fler platser som denna, meddela den man som kontaktade er när ni är klara. Detta ställe kommer att förintas
- På vems order?
- Det är på en nivå över vår lönegrad
- Där ser man
- Vem är ni?
- Det är också över er lönenivå, men så mycket kan jag säga, vi var i Vancouver igår
- Det var som fan
- Som sagt, förbered er
De andra kommer ut och vi försvinner, vi kommer fram till upphämtningsplatsen, jag sätter mig och stänger mina ögon och somnar
Jag tittar ut genom fönstret, jag ser ner på stranden, solen lyser och vi går inför landning. Vi går av planet och en bil väntar på oss. Vi åker iväg till hotellet, vi tar våra väskor och går in. Vi får våra nycklar och åker upp till våra rum
Vi sätter våra väskor på golvet, vi går ut på balkongen. Vi tittar ner på poolen, det ligger människor på solstolar och lapar sol. Vi lyfter blicken och vi ser ner på stranden. Sist vi var här så tog vi hand om knarkkungar. Denna gång är det andra galningar
Vi går in på rummet, vi letar igenom våra väskor efter lämplig klädsel, vi klär av oss och jag beundrar Rebeckas kropp, hon står naken framför mig. Kåtheten träffar mig som ett slag i ansiktet.
Jag går fram till henne och kysser henne hungrigt. Hon svarar lika hungrigt på mina kyssar. Vi attackerar varandra med en iver och hets som gör att alla andra tankar försvinner.
Jag lyfter upp henne och kastar henne på sängen, hon ger ifrån sig ett lågt tjut. Jag lutar mig över hennes och kysser henne hårt. Jag tar tag om hennes bröst och börjar massera det.
Jag hör henne stöna och jag börjar smeka hennes kön med mina fingrar. Hennes hand finner min ena bröstvårta och hon kniper till, det r en njutningsfull smärta. Jag andas in mellan tänderna.
Hennes andra hand tar tag om mitt kön och hon smeker mig hårt och snabbt. Mina fingrar letar sig in i henne och jag smeker henne lika hetsigt och snabbt. Vi är aggressiva och våra tungor leker med varandra.
Hon biter mig i underläppen och jag känner smärtan. Den gör mig ännu kåtare, jag nafsar i hennes bröst och jag biter till och hon tjuter till av överraskning och njutning.
Jag är hård och redo, hon är blöt och särar mer på sina ben. Jag sätter mitt kön mot hennes och jag trycker mig in i henne och tar henne hårt direkt. Nästan brutalt, vi tittar varandra i ögonen.
Jag känner blodsmak i min mun efter hennes bett, jag tittar på hennes bröst och mitt blod har färgat det rött. Jag lutar mig fram och kysser henne. Mina höfter rör sig snabbt och mitt kön borrar sig in i henne.
Vi stönar och andas mellan tänderna båda två. Jag känner hur hennes orgasm byggs upp och jag tar henne ännu snabbare och hårdare. Hon skriker högt och jag morrar när hon kommer.
Jag tar henne hårt och snabbt genom hennes orgasm, när den ebbat ut drar jag mig ur henne och hon vänder sig om och ställer sig på knä, jag sätter mitt kön mot hennes och trycker till.
Jag tar tag om hennes höfter och tar henne snabbt och hårt igen, det dröjer inte länge innan hon kommer i igen, jag tar tag om hennes hår och drar bak hennes huvud och lutar mig över hennes rygg och kysser henne.
Jag reser mig upp igen och tar tag om hennes höfter. Jag tittar ner på hennes rumpa och jag sätter ett finger på hennes andra hål och smeker det, Rebecka borrar ner sitt huvud i kuddarna och stönar djupt i den.
Jag trycker in fingret i henne och hon lyfter sitt huvud och lutar det bakåt och blundar av njutningen. Jag känner svetten rinna längs med ryggen på mig, jag känner hur svetten blöter mitt hår och min panna.
Jag tar henne i båda hennes hål och hon kommer igen, vi lyser och delar orgasmen, hon skriker ut sin orgasm och jag skriker med henne, jag vrålar och brölar.
Jag ökar takten och jag känner ilningarna komma, den känslan tar över allt annat, jag slutar tänka mitt enda fokus är att få tömma min säd. När hon känner att jag inte har långt kvar så flyttar hon sig och lägger sig på rygg.
Hon reser sig och tar mitt kön i sin hand och onanerar mig snabbt hon öppnar sin mun och jag exploderar. Min säd skjuts ut, första sprutet träffar hennes ansikte, det andra hennes mun, säden fortsätter komma och den målar hennes ansikte, hals och bröst.
Jag känner hur hon sänker takten och hon tar mig i munnen och slickar mitt kön. Jag andas häftigt och sätter mig ner på sängen. Jag lutar mig fram och tittar henne i ögonen.
Jag ser min säd rinna längs med hennes ansikte. Hon sträcker ut sin tunga och tar den säd hon når och sväljer den. Hon ler mot mig och jag ler mot henne. Vi reser oss och går in i duschen.
Vi sätter på den och låter vattnet smeka våra kroppar. Vi tvålar in varandra och när vi är klara så sköljer vi av oss, Rebecka helar min läpp och pussar mina läppar mjukt. Vi torkar av oss och tar på oss kläder
Vi går ut ur rummet och åker ner till bottenvåningen, vi går ut från hotellet och styr våra steg mot stranden. Vi kommer fram till den och går ut i sanden. Jag känner blickarna på mig. Jag tar av min T – Shirt och hänger den över min axel
Vi går hand i hand längs med stranden, vi tittar på havet och vi njuter av värmen. Vi ser Sean och Annika komma gående, de kommer fram till oss
- Hej
- Hej, hur är det?
- Hanterbart, den senaste platsen var…
- Ja säger jag, vi har sett en hel del galenskap de senaste åren men det där var det värsta jag varit med om. Det var värre än natten i Mexiko, eller den natten sist vi var här
- Ja säger Rebecka det var…
- Ont säger Annika, det var ren ondska
- Ja säger Rebecka
- Kommer det att bli värre?
- Hoppas inte det säger jag, jag vet inte om jag kan behålla förståndet om det blir värre
- Inte jag i heller säger Sean
Jesper och Esmeralda kommer fram till oss och de tittar på oss
- Drömmar?
- Även nu säger jag
- Ja säger Sean, även nu
- Det var hemskt säger Esmeralda, det som gör att jag behåller förståndet är att det vi gör är att stoppa dem från att göra det mot fler. Jag ser till att döda rent varenda gång. Det är det som jag intalar mig skiljer mig från dem. Jag skär bort det onda
- Ja säger Jesper det är det som gör att jag kan tänka klart, jag stoppar det från att drabba fler
- Det är tur att vi bara skall slå till mot en plats till
- Ja vi sparar det sista till ett annat tillfälle
- Bok sak?
- Ja bok sak, vi skall ha en annan med oss på den resan
- Michal?
- Nej, Ana
- Då vet vi det, men kommer de inte bara att starta andra sådana platser?
- Nej, de har inte tillräckligt med män för det, det tar tid att träna upp nya. De har inga nya att träna upp. De tar dem när de är unga, föräldralösa, barnsoldater som de kidnappar i de olika länderna i Afrika osv. de har ingen grund att plocka från när vi tagit hand om sista platsen. De har bara elitskolan kvar
- Bra, säger Sean. Deras vakter blir bättre och bättre för varje gång
- Ja vi har skurit bort skräpet, de har bara sina bästa kvar. Snart har de inte de i heller. Vi skall spika fast dem i Tchad så att vi kan få vara ifred ett tag och ta hand om andra saker, politik och diplomati
- Och skattjakt säger Jesper med ett leende
- Haha ja det med säger jag och ler, har du börjat rita?
- Ja säger han, jag har hittat den perfekta lokalen. När vi kommer hem så skall jag köpa den av kommunen
- Perfekt säger jag
- Jag kommer bestämma möte med kommunen när vi kommer hem. De byggnaderna kostar dem en massa pengar, det skall jag utnyttja
- Vad skall vi bygga? Frågar Annika
- Vi är ute på skattjakt, vi skall bygga ett museum
- Skattjakt?
- Ja de där tågen som Karen pratade om
- Ja
- Den tavlan som hon berättade om, stal den familjen av Da Vinci. När vi hörde om den så satte det igång en känsla hos oss. Vi kommer att hitta den, men där kommer vara andra saker med. De sakerna kommer vi att försöka återbörda till de rättmätiga ägarna. Allt annat kommer vi att ställa ut på det museet. Eller vi kommer ställa ut allt, och sen så får de som kan bevisa att det tillhör dem hämta dem. Det kommer generera turister till vår stad, vilket i sin tur kommer stärka vårt grepp om staden
- Förlåt?
- Haha ja jag menade inte så, men det kommer bli ett monument över att, detta är de utvaldas stad ge fan i den
- Aha du menade så
- Ja jag har inga ambitioner att äga en stad
- Peter har en hel del visioner som vi kommer att stödja, det kommer få stan att blomstra Museet är startskottet för den visionen
- Bra säger Annika
- Ja vi tycker det
- Så skattjakt?
- Ja skattjakt, kusinen är väldigt engagerad
- Hur går tankarna om vem som låg bakom det i Vancouver?
- Det spretar, med allt från de som hatar det vi står för som kungligheter, till någon organisation som lurar i vassen. Det var något med de männen som anföll oss på hotellet. De var mer som soldater än som sådana vi möter nu. Deras val av vapen. Deras stridsteknik osv. något med dem säger mig att det inte var de där två bröderna. Osvuret är bäst, men de hade gjort på ett annat vis misstänker jag. De vet att konventionella vapen inte är det bästa sättet att bringa oss ur livet. Deras attack var mot prinsen och prinsessan, inte mot de utvalda. Det är vår teori
- Var det därför du anställde den där polisen?
- Bl.a. han kändes rätt, men han är van vid sådana galningar, mer konventionella galningar säger jag med ett leende. Sen är han Kanadensare, han har andra kontakter än vi. Jag kommer säga till Gunther att han skall lägga fram vår teori för honom
- Så inte nog med de galningar vi har efter oss, nu skall vi ha andra galningar också efter oss
- Det håller dig skärpt min gode beskyddare
- Haha ja det gör väl det säger han
Vi går tillbaka till hotellet, vi drar blickar till oss, våra tatueringar och våra vältränade kroppar gör att folk tittar extra på oss. Vi kommer fram till hotellet och vi går in. Vi går bort till restaurangen. En kvinna står vid en pulpet och vi går fram till henne
- Hej säger jag på portugisiska
- Hej
- Vi skulle vilja äta
- Är ni gäster på hotellet?
- Ja säger jag
- Bra följ med mig
Vi går genom restaurangen och folk fortsätter stirra på oss, vi sätter oss och kvinnan harklar sig
- Jag måste be er att ta på era tröjor
Vi tittar på henne sen på varandra och inser att ingen av oss män har våra tröjor på oss. Vi blir generade och vi ber om ursäkt. Jag ser Rebeckas leende och jag blir ännu mer generad. Samtidigt så är det en skön känsla att jag inte bryr mig längre
- Tack säger kvinnan, jag anar dock ett litet stänk av besvikelse
Hon ger oss menyer och vi tittar i dem, när vi bestämt oss så beställer vi. Servitrisen tar menyerna och går iväg. Hon kommer tillbaka efter en stund med vår dricka. Jag tar en djup klunk av vattnet och sväljer
- Äntligen hjärtat säger Rebecka
- Haha ja det skulle ta ett par år
- Ett par?
- Jaja lite mer än ett par
- Vadå?
- Att jag inte bryr mig längre om hur jag ser ut, eller rättare sagt att jag inte blir obekväm längre av att folk stirrar på mig. Jag bryr mig inte längre, jag märker det. Men det besvärar mig inte längre
- Nej säger Jesper, jag tänkte inte ens på att jag inte hade min tröja på mig
- Sen gör ju tatueringarna sitt till, alla stirrar inte på oss bara för att vi ser ut som grekiska gudar som Nikos fru säger
- Haha ja de gör sitt till, vi är nog väldigt exotiska i mångas ögon
- Ja säger jag
- De stirrar lika mycket på våra respektive, men ni hanterade det bättre än oss
- Ja säger Rebecka och ler det gör vi
- Hur mycket får ni markera? Frågar jag
- Mycket säger Esmeralda
- Vi kan börja använda masker och svarta sopsäckar
- Haha nej säger hon det tycker jag inte, det är rätt kul att markera
- Hur många härinne?
- Ett par
- Där ser man
- Ni då?
- Ingen än säger jag och ler, våra kroppar sätter nog stopp för de flesta som skulle kunna vara närgångna. De ser på oss och tänker, hm om de är så vältränade så är det nog bäst att jag håller mig på min kant
- Ni har tur säger Esmeralda
- Ja så är det, sen skall jag vara ärlig och säga att jag inte ser de andra kvinnorna här. Som jag sagt så många gånger förr. Jag ser bara Rebecka, jag märker inte de som ni måste markera mot, vilket säkert driver både min fru och de kvinnorna till vansinne
- Haha inte mig längre, men kvinnorna däremot
- Ja säger Esmeralda, här ett par som är beredda att begå mord för att få sitta här där vi sitter
- De kan försöka, jag har inte tränat idag säger Annika
- Haha ja det hade varit intressant och se säger Jesper
- Har det hänt? Att någon blivit för närgången?
- Ja vid ett par tillfällen säger Esmeralda, men då har jag hanterat det
- Där ser man säger Jesper
- Det är inte alltid jag går på toaletten när jag säger att jag skall göra det hjärtat
- Det var som fan säger han
- Ni då?
- Hm nej, säger Jesper, faktiskt inte. men som Niklas sa, det går inte så långt. De tittar på oss och inser sina begränsningar
- Vi har alltid Jonas säger jag och ler snett
- Haha ja det har ni, men han är ett särfall
- Förvisso
- Lever han?
- Jag vet faktiskt inte
- Och far?
- Jodå han hänger i
- Där ser man
- Han är den som klarat sig längst, något säger mig att han kommer leva länge till bara för att vara en ständig tagg i våra huvuden. En ständig påminnelse
- Det skulle inte förvåna mig i heller, han har alltid varit envis den gubbfan
Servitrisen kommer med vår mat och hon serverar oss, när hon är klar så börjar vi äta. När vi är klara så beställer vi in frukt till efterrätt. När vi är färdiga så reser vi oss och går ut till poolen, vi lägger oss på solstolarna och jag stänger mina ögon
Jag somnar och sover ett par timmar, jag vaknar av att Rebecka pussar mig
- Hej sömntuta
- Hej hjärtat
- Sovit gott?
- Ja säger jag, du?
- Ja säger hon och ler
Jag sätter mig upp och tittar mig omkring, de andra ligger på rygg och vilar sig.
- Annika
- Ja?
- Vad är klockan?
- Halv fem
- Då är det dags att göra sig klara
Vi reser oss och åker upp till våra rum, vi byter om och tar våra väskor och går ner. Vi går ut från hotellet och vi hoppar in i två jeepar som väntar på oss. De kör genom stan och ut ur den. De kör ut på landsbygden, vi åker i ungefär två timmar
Vi kommer fram till en flod, vi hoppar ur jeeparna och går ner för en brygga och hoppar på en båt. Den lägger ut när vi är ombord. Vi åker på floden i fem timmar, mörkret har fallit och vi går av båten och tar våra väskor
Vi springer in i djungeln och byter om. När vi är klara så tittar vi på varandra och börjar springa. Vi springer i en timme ungefär. Vi stannar och vi känner av omgivningen. De väntar på oss, jag ler och de andra ler de med
Vi drar upp kåporna och sätter maskerna på plats. Vi delar upp oss och försvinner, vi dödar de som gömmer sig. de är skickliga men vi hittar dem och tar hand om dem
Vi tittar på platsen, där är eldar tända därnere. Vi tittar på vad som utspelar sig och det börjar koka i mig. Jag tittar på de andra och jag ser samma sak i deras ögon som jag känner
Vi reser oss och springer ner till lägret, slakten börjar
Jag tar fram telefonen och ringer ett nummer
- Ni kan komma nu säger jag med hes röst
- Ja svarar en röst
Jag lägger på och tittar mig omkring, det ligger döda människor överallt. När vi trodde att det inte kunde bli värre så blev det, det. Det som pågick här var bortom all mänsklighet.
Det första jag såg när jag rusade in i lägret var en man som stod med machete och gjorde sig redo att köra den i ett spädbarns genitalier. Jag klöv honom på mitten.
Jag fångade barnet när han tappade det. Det var redan dött, de reagerade inte. De var så höga på droger och de riter som de utfört att de inte märkte när vi började vår slakt.
Vi dödade alla som vår där urskillningslöst, jag såg det ena värre än det andra. Kvinnor som blev våldtagna, lemlästade och en man tuggade på en kvinna som fortfarande levde.
Vi tog oss in i huvudbyggnaden och det som pågick därinne fick vårt sista sans att försvinna, min sista klara tanke var. Döda rent. När vi var klara så tittar jag mig omkring, kvinnor och barn ligger överallt på golven.
De är skändade och lemlästade. Vi letar efter överlevande, och vi hittar ett fåtal som lever. Ingen av dem har alla sin kroppsdelar. Vi helar vad vi kan och när vi är klara så går vi ut ur byggnaden
Vi står i mitten av lägret och vi kramar om varandra, tårarna rinner längs med mina kinder. Jag gråter och jag skriker ut min smärta, jag hör Jesper skrika, Esmeralda gnyr, Annika sitter med Seans huvud i sitt knä och smeker hans hår
Vi hör hur helikoptrar närmar sig, de landar i en glänta utanför lägret. De kommer inspringande i lägret, de stannar och tittar på alla liken. De tittar på oss, en man kommer fram till oss
- Hej, Fernando
- Niklas säger jag
- Vad i helvete har hänt här?
- En samling galna människor som har utfört människooffer, kannibalism och en massa andra galenskaper. Det är så långt utanför allt mänskligt förstånd, det finns ett fåtal överlevande. De är i det huset där, de kommer nog aldrig bli normala igen
- Herregud säger Fernando, och ni?
- Vi klarar oss, vi lämnar er nu. Meddela mannen som kontaktade er när ni är klara
- Ja
- Bra, beredd er på er värsta mardröm
Vi tittar på varandra sen försvinner vi.
Jag tittar ut genom fönstret på planet, vi landar och går bort till våra bilar. Vi sätter oss i dem och kör hem, regnet strilar ner från en grå himmel. Vi kommer hem och ställer bilarna i garaget och går in i huset. Vi går till matplatsen, de tittar på oss
De ser våra blickar och barnen kommer fram till oss vi lyfter upp dem. Vi går tysta in på deras rum. Vi sätter oss på golvet med varsitt barn i famnen och vi kramar om dem. Vargen kommer in i rummet och tittar på oss
Hon kommer fram lägger sig bredvid oss, vi sitter där och kramar barnen och tårarna rinner längs med mina kinder. Jag hör röster från köket och jag hör hur de andra berättar om vår resa. Vi sitter där på deras rum i tystnad tills mörkret faller utanför
Min mor kommer in i rummet och tittar på oss
- Maten är färdig
- Tack säger jag, vi kommer
Vi reser oss och går till matplatsen, vi sätter oss och jag lägger upp mat. Jag tittar på den och jag kan inte förmå mig att äta. När jag tittar på maten så ser jag alla de döda. Jag ser männen som bet och tuggade sig i barn
Jag reser mig hastigt från bordet och rusar in på toaletten, jag kräks fast att min mage är tom. Det är bara galla som kommer upp. Jag hör fler stolar skrapa vid bordet och fötter som rör sig hastigt på golvet
Jag sitter där med huvudet ner i toalett skålen, när det inte kommer upp mer så reser jag mig och tvättar jag av mitt ansikte. Jag går ut till matplatsen och sätter mig. Jag känner de andras blickar på mig, det är bara jag som kommit tillbaka
- Förlåt säger jag
- Ingen fara säger James, så illa?
- Värre säger jag
- Jag har sett en del i Tchad
- Jag vet inte om jag kan äta igen, någonsin säger jag
Isabella tittar på mig och sen på barnen
- Är ni klara frågar hon barnen
- Ja farmor
- Bra Simon och Gwen
- Ja?
- Gå ner och titta på film, kom inte upp förrän vi hämtar er
- Ja mor säger Simon
- Säg till dem därnere att komma upp
- Ja mor
- Rebecka kallar Isabella
- Ja hör jag från vårt sovrum
- Kom
- Ja
Barnen reser sig och dukar av, de fyra går nerför trappan, Rebecka kommer ut till oss och sätter sig, hon tar min hand och kramar den. Jag känner hur det bränner i mina ögon. James och Isabella tittar på oss, de andra kommer upp från källaren
- Jag testade din pedagogik, jag städar senare säger Jesper
De sätter sig vid bordet och Isabella tittar på oss
- Berätta
Ingen säger något, jag känner att de andra väntar på att jag skall börja
- Var skall jag börja? Vi har råkat utför galningar innan, men detta. Detta är något som jag aldrig upplevt innan, det totala föraktet för människor. De ser sig verkligen själv som bättre än andra. Vi har råkat utför nazister, galna kvinnor och andra men de visade ändå någonstans en respekt för liv, de är inte mänskliga. Jag måste intala mig det, de är inte människor. De är något annat, det vi sett på denna turné övergår allt annat jag varit med om innan. Föraktet för andra, den totala likgiltigheten som de uppvisat är galen. Det är inte en fråga om ont eller gott. Det är en fråga om förakt, jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Vi har sett män som tuggat på levande människor, män som varit redo att köra machetes i underliven på spädbarn, män som våldtagit barn och kvinnor, män som skurit av kroppsdelar på levande människor, män som våldtagit levande och döda. Män som betett sig värre än något annat jag varit med om innan. Föraktet de utstrålat, den totala likgiltigheten för allt liv, inte bara mänskligt utan allt liv som finns. Den totala avsaknaden av empati. Vi känner det vi känner jag och Rebecka, jag är väldigt glad och tacksam att Gwen och Ilse inte var med på denna resa, de hade gått under mor. Jag har känt hat förr, djuriskt hat har jag känt stråla ut från människor. De kände ingenting, de var fullständigt tomma. De kände bara eufori av att vara herrar över liv och död, och de levde ut sina lustar på de mest bestialiska sätt som går. Inte ens utsvultna djur hade visat så stort förakt för liv mor. De var inte levande, de var döda inombords. Vi slogs mot Zombies, vissa av dem gav inte ens ett ljud ifrån sig när vi dödade dem. Det enda som räddade mig från att bli galen, framförallt vid det sista lägret var Esmeraldas ord. Döda rent, jag fick intala mig hela tiden att döda rent. Visa respekt, döda rent. När jag ser maten ligga på tallriken där, så ser jag kroppsdelarna från de döda. Den veritabla slakten som var i de lägren. Det vänder sig i magen på mig bara jag tittar på det. Jag har inget mer att kräkas upp, men jag vill bara rusa in på toaletten och tömma min mage, vända ut och in på mig själv och tvätta min insida ren från det jag sett. När jag stänger mina ögon så är det inte Akios ansikte jag ser längre. Det är ett spädbarns sista blick och andetag. Förebråelsen i hans ögon. Varför? Jag kan inte ens fråga de jag dödat om varför, för de vet inte. Eller rättare sagt de skulle inte förstå min fråga. Jag är övertygad om det, de hade inte förstått min fråga mor. Jag är övertygad om att de hade tittat förvånat på mig och sagt förlåt. Vadå, vad menar du? Inget jag har varit med om innan liknar detta mor, inget.
Jag tystnar, jag känner tårarna rinna igen längs med mina kinder, jag torkar bort dem och blinkar bort de som sitter i mina ögon. Jag tittar på min mor och hon tittar tillbaka på mig. Jag ser ett leende på hennes läppar
- Jag blir glad när jag hör dig berätta, inte över vad du berättar utan hur du berättar. Det övertygar mig om att du inte blivit galen. Jag tror att de andra har liknande berättelser om hur de upplevt ert helvete. Ni har sett den svartaste sidan av vad människor kan göra mot andra människor. Oavsett vad ni sett så känner ni, och ni känner inte ett stort behov av att hämnas eller ge er ut på en mördar turné. Det var väl egentligen min stora oro, att ni skulle bli som dem, att ni skulle bli galna och utrota halva planeten eller liknande. Det hade kunnat bli resultatet av er galenskap, att ni såg fiender överallt så att säga. Att ni blev så tomma som de är. Att det enda som fyllt er var hat, jag säger inte att ni inte skall få de där galningarna att försvinna. Men ni kommer inte äta upp dem, vilket de säkert gjort med er. Prata, berätta, gråt, skrik få skiten ur er men låt inte hatet äta upp er. Vi finns här, kan ni inte äta kött nu, bra då äter vi vegetariskt tills ni kan äta kött igen. Kommer ni aldrig kunna äta kött, må så vara. Men äta måste ni, vad ni än gör håll det inte inom er. Prata med oss, vi kommer aldrig förstå, men vi kan lyssna och vi kan trösta
Jag tittar på dem och jag får blinka till för tårarna rinner igen, jag blundar och jag ser spädbarnet igen, men denna gång så är blicken en annan. Det är inte förebråelse, det är något annat, en fråga om att hämnas? Kanske men det är inte förebråelse i alla fall
- Vegetarian kommer jag nog inte bli, men det kommer nog att ta ett tag innan jag äter kött igen säger jag. Bara äta grönsaker är inte riktigt jag, tack mor och far säger jag. Nej galen är jag inte, men det hängde på ett hår att jag tappat förståndet. Om det vara detta ni upplevde i Tchad far så är jag väldigt imponerad att ni inte blev galna, varken du eller Michal. Där jag tror att Michal såg detta helvete på nära håll. Jag kan förstå att hans kamrater blev galna, och jag känner medkänsla med dem. De ställdes inför det här i två år, inte varje dag men nästan. Ingen annan att prata med än varandra, hur hanterade du det far?
- Vi fick hjälp när vi kom hem, alla klarade sig inte. Vissa blev aldrig de samma igen. Jag var ganska oskuldsfull när jag åkte dit, jag kom hem som en förändrad man. Jag var inte där lika länge som Michal, jag kan inte ens föreställa mig hur det förändrade honom, men hade jag varit där lika länge så hade jag nog tagit livet av mig till slut. Jag skall inte säga att jag växte som människa, men jag mognade, det slipade bort mina illusioner om att världen bara är rosa moln. Det finns något svart därute, jag är glad att ni tar hand om det svarta men låt det inte äta upp er bara
- Nej far säger jag
- Niklas sammanfattar vad vi alla känner väl, jag kunde inte sagt det bättre själv säger Rebecka. Precis det han säger så känner jag med, det kommer ta tid att smälta detta och landa. Men jag har påbörjat min landning nu så att säga, jag kommer ut på andra sidan som du säger utan illusioner om mänskligheten. Mitt mål är att försöka möta det svarta utan att tappa förståndet, att måla världen i lite klarare färger och försöka att möta det svarta, att lysa upp mörkret. Det är det mörker är, avsaknad av ljus. Inget annat, oavsett om vi behöver det eller inte så kommer jag att lysa när vi är kontakt med kraften. Jag skall lysa upp mörkret
- Ja säger Esmeralda, jag känner likadant. Det kommer ta tid att smälta detta. Jag är glad att vi inte skall till det där sista stället än. Jag behöver distans till detta, jag behöver också landa. Jag upprepade också döda rent som ett mantra. Men även era tårar när vi gjorde det vi gjorde. Tårarna visade mig att vi inte blivit galna, alla dessa massakrerade barn, de stympade kvinnorna. Allt blod, alla kroppsdelar, våldtäkter och allt annat. När vi kunde gråta så kände jag att vi hade förståndet i behåll
- Ja säger Sean, jag höll på att tappa det, då såg jag era tårar. Jag såg dem och insåg att jag också grät. Mina tårar räddade mitt förstånd, jag ville bara ta in så mycket av kraften jag kunde och släppa på alla spärrar. Det tror jag hade drivit mig över kanten. Jag grät, alltså kände jag, så länge jag grät så var jag inte galen
- Jag var med på dödens fält, i Colombia, Brasilien, Mexiko osv. och ingen av de platserna eller vad vi gjorde där kan mäta sig med detta. Det var en annan typ av galenskap, den var kall beräknande och kalkylerande utförd av en galen kvinna i Kina. Någonstans så skrämmer mig den galenskapen mer än vad denna gör. Denna galenskap är om man får säga så. Bara galen, den andra är beräknande. Därmed inte sagt att jag inte också var väldigt nära att tappa det fullständigt, Esmeraldas ord, tårarna, det räddade mig också. Men insikten att detta bara är ren och skär galenskap utan eftertanke eller plan skrämmer mig mindre än det andra. Men som ni säger själva föraktet för liv, empatilösheten, den skrämmer mig. De kommer inte backa för något, jag funderar allvarligt på att ringa Sergej och be honom kärnvapenbomba deras läger innan konferensen om att ta bort kärnvapen. Jag har till och med suttit med telefonen i handen och börjat slå Sergejs nummer. Jag slog i sönder ett par Bokken svärd därnere innan och en av dockorna, jag såg de där svinen när jag svingade mitt svärd. Jag dödade dem igen och igen, men som deras galenskap skrämmer mig inte lika mycket som den galna kinesiskan, Lorentinas man osv. det som skrämmer mig är deras totala empatilöshet, den skrämmer mig. För den får mig att inse att de inte kommer att börja räkna på om det är värt det så att säga. De kommer skicka sina tomtar, magiker osv. tills det inte finns någon kvar. De två som styr är de värsta av dem alla. För de bryr sig inte om någon, frågan är om de ens bryr sig om varandra? jag vet inte, men empatilösheten skrämmer mig mer än galenskapen
- Ja säger Annika jag är böjd att hålla med, deras totala avsaknad av vad som kalla mänsklighet skrämmer mig med, frågan är om det är drogerna, riterna eller det faktum att de äter människokött, rått till på köpet. Jag har hört att de sjukdomar man kan få av det gör en väldigt irrationell. Om det är kombinationen av alla tre eller bara om nu får säga så konsumtionen av människokött som gör det. Allt det ni sagt behöver jag inte upprepa, det jag är mest rädd för att de inte kommer att sluta komma, att de kommer att fylla på leden hela tiden så att vi får döda halva planeten som du sa mor, det skrämmer mig att de bara kommer att fortsätta komma att det aldrig kommer ta slut. Att vi får åka runt jorden och se resultatet av deras galenskap, det skrämmer mig. Jag har också suttit med telefonen redo Jesper. För jag såg det som den enda utvägen för att stoppa dem. Spränga skiten till evigheten, jag vill inte att mina barn skall behöva växa upp i värld där de finns, ingen av dem. Sen insåg jag att om vi bombade det stället så skulle de där två fortfarande existera och de hade bara startat om. Deras empatilöshet är det vi måste stoppa. Frågan som måste ställas är, kan vi vänta tills det är rätt läge?
Alla tittar på mig
- Tyvärr så ja Annika, vi måste vänta annars så blir det värre än vad det är nu. Oavsett hur illa vi tycker om det som händer så blir det värre, och om det finns en chans att det blir värre…
- Ja herregud säger Esmeralda
- Då väntar vi säger Jesper
- Jag tänker på du sa om deras galenskap kontra den andra galenskapen vi råkat ut för och skillnaderna, all galenskap skrämmer mig. Det vore konstigt annars, men det är skillnad på deras galenskap, de två som styr är som kinesiskan, de som vi tagit hand om deras galenskap är helt annorlunda. Jag är ganska övertygad om att det är en kombination av det som du säger Annika, med droger, riter och deras kostvanor. Men de tomma blickarna, det är egentligen förbi galenskap för mig. Jag vet inte vad den medicinska termen är för det tillståndet de befinner sig i. Oavsett anledning, det de två visar som de andra inte gjort, inte till den grad är deras totala empatilöshet, till och med kinesiskan i sitt galna tillstånd kände kärlek till sin son, Lorentinas man älskade sina barn osv. de där två älskar ingenting, gubben i djunglerna dödade dem känslomässigt, eller de krafter som han lekte med ledde dem dit. Men inte bara dem, han har dödat dem emotionellt. De känner ingenting, till och med er släkting som blev vad han blev kände, eller var medveten i alla fall om sina fel och brister. Det är inte de, de är inte medvetna om vad konsekvenserna av det de gör, eller så är de det. Men bryr sig inte, de måste stoppas. Med eller utan kärnvapen, de andra måste stoppas för de är inte människor längre, de är något annat. Vad vet jag inte, men de är inte människor i alla fall, jag vill inte ens i mina mörkaste fantasier föreställa mig vad som försiggår i det där elitlägret säger Rebecka
- Nej säger jag, inte jag i heller, upptrappningen som vi märkte av, det var illa härhemma, men i det sista lägret… det var bortom all sans och vett, hur det kommer vara i det där elitlägret, jag vill inte gissa ens. Vi kommer inte kunna beskriva det för er Ilse och Alex. Vi kan bara förbereda er på att det är bortom all sans och vett
- Ja säger Ilse, att höra er berätta och när jag känner det ni delar med er av räcker för att jag skall känna illamående
- Nej säger Alex, inte för att vara så men när jag hör er berätta så känner jag både att jag är glad att vi stannade hemma och samtidigt så skulle jag velat dela detta med er
- Du kommer få din chans Alex säger jag
- Det är det jag är rädd för
Vi tystnar, vi har inte mer att säga. Vi sitter där och begrundar det vi pratat om, vi har gått vidare och kan tittar framåt. Vi kommer inte kunna släppa eller glömma men vi kommer att kunna hantera det. Det kommer bli fler samtal, men det värsta är över
- Hur har det gått här hemma?
- Jodå, säger Alex fullt upp i skolan, annars så har det varit lugnt
- Ja säger Ilse, inget har hänt. Vi har vaktat men inget har hänt
- Bra säger jag, och med diplomatin?
- Ja vi fick lite att göra med bomberna i ert slott. Men vi har fått garantier på att det är åtgärdat. Det fanns bara i den väggen ni hittade, de har återupptaget byggandet och de kommer vara klara i tid
- Så bra säger jag, och gärningsmännen?
- De fick inte tag på de två som lämnade hotellet så de har inga spår efter dem, de kan inte spåra sprängämnena och de som du tog hand om på hotellet var f.d. elitsoldater numera legosoldater
- Som jag misstänkte säger jag, jag trodde inte att det var de två galningarna som låg bakom. Jag tror att det är någon med en politisk agenda som ligger bakom, terrorister eller någon annan
- Ja det pekar mot det säger James, så mötet där kommer att vara väldigt välbevakat
- Bra säger jag, det känns som om det kommer behövas, vi kommer bidra med våra vakter, av alla slag. Manifestet?
- Jodå påskrivet av alla
- Perfekt säger jag.
Simon kommer uppför trappan
- De små har somnat säger han
- Vi kommer, säger jag och reser mig
Vi går ner i källaren och jag lyfter upp Isabelle och Rebecka tar Leonardo i sin famn, vi går upp och går in med dem på deras rum. Vi lägger dem i sängen och vargen kommer in i rummet och lägger sig i fotänden på Isabelles säng
Vi pussar dem och går ut ur rummet och sätter oss vid bordet igen.
- Vad händer nu frågar James
- Vila och rekreation säger jag, vi behöver det. Vi behöver vila upp oss och hämta kraft. Vi skall göra lite vardagssaker, handla, tvätta, laga mat osv. vi har kört på rätt hårt ett tag, nu hoppas jag att vi får andas lite
- Gwen frågade om hon och Simon kan resa till England så att hon kan hälsa på sin bror
- Javisst säger jag, som sagt vi stannar hemma
- Bra de tänkte åka över helgen
- Ring Gunther och boka planet
- Tack säger Gwen som kommer uppför trappan
- Självklart säger jag och ler
De sätter sig vid bordet
- Jag kommer att träffa de där kommun människorna i morgon säger Jesper
- Bra säger jag
- Vi får väl ta oss till skolan säger Annika, det känns som om det var evigheter sedan jag var där sist
- Ja säger Sean
Vi sitter kvar en stund till och pratar, jag känner lugnet infinna sig. Vi reser oss och går in i sovrummet, vi klär av oss och lägger oss i sängen. Vi stänger ögonen och somnar. Det sista jag ser är Rebeckas ansikte le mot mig
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Idol!
Vad annars kan man säga.
Önskar att alla får upp ögonen för dina alster.
Den där dagen, kan bara ge den 11 poäng av 10 för denna serie.
De sju husen 10/10.
Släktena 7/10 ( lite rörigare handling, skall läsa om denna serie ett par gånger till så kanske jag ändrar betyget.)
Din ödmjuk läsare.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Hej
Tack för de fina kommentarerna, jag är väldigt glad att du uppskattar mina alster :)
Den där dagen är mitt huvudspår så att säga, de andra skriver jag när jag behöver vila från de andra. Om du inte läst väktarna så rekommenderar jag den med
//sammet