Var slampa Nina (igen)
Med ömhet och åtrå omsluter hon honom och låter läpparna löpa ända in till roten, För att sedan fortsätta upp och där vällustigt omsluta endast ollonet som är formad som en överdimensionerad jordgubbe - välfylld, fast och läcker. Han håller i hennes huvud och hon ger hans lem en sista utsökt och intensivt passionerad behandling tills han når toppen av sin njutning och kommer i hennes mun.
Han drar upp hennes ordentligt nedkylda kropp från vattnet och hon omfamnar honom bakifrån och trycker sitt huvud mot hans bröstkorg.
-Mmm. Du fryser ihjäl, säger han, kom nu
Han befriar sig från hennes händer och rafsar åt sig deras kläder på väg in.
I bastun lägger han en arm om henne och med andra handen tar han en av hennes. Han för deras händer till insidan av hennes högra knä. Medan han tankfullt pressar sin hand mot hennes handflata och lår börjar han tala.
- jag tyckte du var järnhård, som du styrde utvecklingen där under lägret, säger han. Du var vass och snabb och en cool bitch, fortsätter han och ler. Jag var väl imponerad, men du hade någonting väldigt speciellt också och jag kände det som att vi smittade varandra med åtrå och en samhörighet. Han tittar frågande på henne. Nina nickar och ser honom i ansiktet:
- Visst gjorde vi det, svarar hon.
- Ja, och jag hoppades på att få komma nära dig, tillägger han och slår ned sina ögon.
Nina vilar ögonen på granitklippan utanför som lyktans sken faller på och hon manar fram stunderna då de haft gemensamma aktiviteter på lägret. hon föreställer sig hans känslor som han mestadels dolt, hur han önskat sig hennes hud mot sin egen under tiden som han titt som tätt vilat sina ögon på henne.
- Vi blev båda besatta av fantasier om varandra, mumlar hon med hes röst, till den grad att vi nästan tvångsmässigt föll i varandras armar där på stranden. Vi tände en låga och sedan skruvade vi upp den till ett vilt flammande bål som nästan förtärde oss till slut. Jag kunde inte leva utan din kropp en sekund till, jag kunde inte leva utan... din invasion av min.
Kahle klämmer till med handen på insidan av hennes lår. Han har inte satt några ord på vad han själv känner för Nina. Han har nog ännu inte kunnat bestämma den känslan. Under eftermiddagen har han känt sig tacksam över att hon funnits där, gett honom njutning, över att han får dela upplevelsen med henne. Att de två andra männen, hans egna vänner, även de delat upplevelsen hade han också känt som en kittling, ett äventyr i sig. Men blandningen av närhet, öppenhet och umgänget med de andra under kvällen har väckt osäkra tankar i honom. Vad är han för Nina? Vad är Nina för honom? Var det inte någonting speciellt de hade delat under lägret? Som de befäst med sina vilt hedoniska , otyglade lekar på stranden tidigare, då han fått sjunka in i henne igen och igen. hur unik var känslan de haft då egentligen? Han hade sett hennes ögon när hon tittade på Ian, vad hade han fått henne att känna? En bättre njutning? Någonting mer än njutning? Han får en besk känsla i munnen och rynkar ögonbrynen.
- När Ian och Niklas kom , det var lite udda att du var så tillfreds med situationen säger han efter en stund.
- vad menar du? Hon rätar upp sig och drar upp knäna mot magen.
- Jag menar, han låter lätt irriterad nu, Först var du ok med att de tittade på - sedan var du ok med att de rörde vid dig.
- Ja, det var jag, det var du med. Vad är det du anspelar på? frågar hon.
Hon har dragit sig en bit åt sidan, kinderna flammar, det är ett tydligt avstånd mellan dem nu.
Han ger till ett frustrerat ljud
- jag menar, det spelar kanske ingen roll vem det är du har mellan dina ben? säger han upprört. Vem som helst får röra dig.
Nina blir helt kall, där inne i bastun som håller på att värma upp. Hon tittar på honom utan att röra ett anletsdrag.
Det tar en stund innan hon säger någonting. Hon stirrar på honom.
- Nu ska du gå ut, säger hon lågt men befallande utan att med sin röst röja några känslor. Värmen i hennes blåa ögon har falnat.
Kahle reser sig upp, står vid dörren, Han drar ihop ansiktet till en plågad min, sätter händerna för ögonen - jag menar - jag vill...
- Vad du vill upphörde nyss att spela roll, Kahle, det är bäst att du går ut nu.
Kahle reser sig, drar i dörren och går ut. Och så är han borta.
Nina stirrar ut på stenklippan utanför. Allt rus har lämnat henne. Det känns som om hon själv har gått in i en klippvägg. Ska hon skämmas? Nej helvete heller. Ett par tårar hotar att tränga ut ur ögonvrårna men hindras av sin ytspänning. Hon hade trott att hon kunde bedöma en människas karaktär, att hon visste med säkerhet vilken slags människa Kahle var. Gick hon totalt överstyr? Har hennes plan kraschat? Att släppa på alla hämningar, det kanske man inte får, det kanske inte går? Men vem har hon egentligen felat?
För sitt inre ser hon Kahles oförställda glädje i hans ansikte när hon närmade sig hans kropp i vattnet, och hur han så självklart tog henne i sin famn och kysste henne med sin sensuella mun. Hans våta hud hade känts så utsökt, så rätt mot hennes.
Hon undrar om hon ska gå tillbaka till sitt rum. En sån enorm besvikelse. Den här semestern som skulle ha blivit som en pånyttfödelse. Hon hade varit så stolt över sitt beslut att tillåta sig själv att leva fullt ut. Nej. Hon är stolt. Hon tänker inte ångra sig. Hon vägrar att ångra sig. Hon vill inte förneka det som hänt eller vad hon upplevt, varken med Kahle, Ian eller Niklas.
Hon tittar ut ur det lilla fönstret mot havet igen. Då ser hon honom. Längst ut på klippan. Det rufsiga långa håret , det kraftiga axelpartiet och benen. Han har shorts på sig, men sliter av dem snabbt, för att inte känna den kyligare kvällsbrisen på huden för länge innan doppet. Så kastar han sig ut i en dykning och landar med ett plask i det svarta vattnet.
Hans huvud dyker upp igen som en mörk boll på havsytan, han skakar på huvudet, tar ett simtag och drar bort det våta håret från ansiktet. Han simmar tillbaka till klippan, tar tag om stenen och häver sig upp på sina starka armar. Han står en stund och rinner av, sedan samlar han ihop shortsen, drar på dem och börjar gå upp emot henne och bastun.
Niklas drar upp dörren.
Han har med sig en flaska vatten. Han erbjuder henne flaskan. Hon sträcker fram handen, tar flaskan, sätter den till läpparna och tar ett par klunkar. Hon räcker honom så flaskan tillbaka.
-Och var är Kahle?
undrar Niklas.
- Hm. Han började läxa upp mig om promiskuitet
-Aha
-Så jag bad honom lämna mig ifred
-Mmm hm. Så du kör bastubad solo här
-Det ser så ut
-Får jag göra dig sällskap?
Hon suckar.
-Jag antar det.
-Om du missaktar mig så ska jag lämna dig ifred, jag också
-Jag missaktar dig inte
- Men du uppskattar inte min närhet heller.
Nina tittar på honom. Droppar faller från hans skägg och från hårtesterna som ser mörkare ut nu när de är blöta. Han ser ner på henne från sin fulla längd med sina blåa ögon. Han väntar så, framför henne, medan vätan samlas på golvet under honom. En liten rännil letar sig från naveln ner mot linningen på shortsen.
-Jo..., säger hon till slut. Jag uppskattar din närhet.
Med båda sina händer drar han bak det våta håret från pannan, pausar med fingertopparna i nacken och armarna lyfta. Han andas ut och släpper ner sina armar till sidorna.
Han lutar sig fram så att hans kind snuddar vid hennes och hon ryggar tveksam tillbaka.
-...Uppenbarligen inte...?
-Det är inte, börjar hon, jag menar jag tycker du är okej, det är bara det där Kahle sa som...
Hon drar en djup suck.
- Just nu har jag ingen önskan att träffa den mannen, annat än möjligen för att utdela en välriktad pungspark..
Niklas tycker att det verkar som att hon får någonting hårt och samtidigt smärtsamt i blicken.
- ändå så är det som om han stod här och synade varenda rörelse jag gör.
Niklas lägger handen på hennes axel och ser henne bestämt i hennes fuktiga ögon.
Han säger:
- så du vill ha mig, men du vågar inte låta mig, för att Kahle ser dig som sin egen? För att han är så låg att han kallar dig för en hora? Ok. En man som känner något för en kvinna och vill att hon ska tillhöra honom kan säga det och agera som att han vill det, men det hade han chans till när du stod i duschen, och han valde att acceptera vad som hände, det var hans val. Att han ändrat sig gör inte dig till en hora. Men ok, han har komplicerat det här. Han har hindrat oss från att göra det här enkelt. Men jag kan fortfarande göra det enklare för dig. Och kom ihåg: Du har inte några skyldigheter, mot någon av oss.
Så tar han ett fast grepp om hennes armar, lossar på sina blöta bandanas kring armarna och virar dem istället runt hennes handleder. Han skjuter in hennes kropp längst in på laven och sedan lägger han henne på sidan, för att så rulla över henne på mage, varpå han börjar göra fast tygbanden i ena änden på laven. Nina vrider huvudet bakåt, tar hans ena hand och ser på Niklas med ett spänt uttryck i ansiktet. Han suckar och lägger sin andra hand på hennes.
-...Jag lovar att jag är snäll, säger han.
Efter en kort tvekan lägger hon sig lydigt tillbaka framstupa på mage och låter honom fjättra hennes handleder i träribborna.
Han ser ut över hennes nakna rygg och stjärt där hon ligger med armarna fastbundna i plankorna under henne.
Bastun börjar bli varm, men träribborna är trots värmen sköna att ligga på. Niklas ställer sig på ett knä vid hennes sida, tar tag i vattenflaskan och häller ytterst lite på hennes ryggslut. Han häller lite till tills vattnet börjar sippra ner för hennes sidor på väg ner till laven. Vätskan bildar rännilar längs hennes midja ända ner till naveln och hamnar i en liten pöl nere vid magen. Hennes kropp rister av den ovanliga beröringen av vattnet och hon ger ifrån sig ett lite förvånat ljud. Det känns som ytterst sällsamma kittlande smekningar. Han flyttar flaskan upp över hennes kropp och droppar vatten i tur och ordning på olika platser på ryggraden, så att varje pöl bildar små bäckar neråt, vilka omfamnar hennes kropp såsom genom pyttesmå, delikata, blixtsnabba händer av silke. Nina ryser av den suggestiva förnimmelsen. De kittlande rännilarna bildas, med hjälp av Niklas tåliga händer, upp längst hela bröstkorgen och når så småningom hennes bröst, där vattnet hejdas något av den rundade vallen bildad av bröstens mjuka vävnad, innan det sinnligt smekande rinner ut över bröstens kanter. Det känns sällsamt lugnande med vattnet som porlar längst hennes hud och ner på träet under hennes kropp, samtidigt som behandlingen också framkallar ilningar upp från skåran mellan hennes ben. Han fortsätter att hälla vatten längs rundningarna på hennes stjärt, så att vattendropparna letar sig både utmed hennes höfter och in längst skinkorna, passerar anus och rinner fram mellan läpparna.
Då ber han henne att vända sig på rygg. Återigen låter han vattnet sippra ner längs hennes midja genom att droppa det i naveln, vilket hon upplever magnifikt, sensuellt. Han ber henne att lyfta bäckenet från laven, tvingar henne att hålla det högt uppe så att vatten rinner ända ner mot hennes halsgrop. Han lutar ner sitt ansikte mot henne och dricker vattnet från hennes hals, så att hon känner ansiktsbehåringen mot sitt nyckelben. Sedan fortsätter han med sin vattenbehandling över hela hennes kropp. Vattnet känns som fjäderlätt beröring av läppar som omsluter hennes lår, midja, armar. Men hennes kön börjar nästan värka av längtan efter beröring. Till slut börjar han så hälla vatten också längs hennes skåra så att det tricklar sig ner mellan hennes känsliga läppar. Han flyttar hennes knä något, böjer sig fram och dricker vattnet som sipprar fram i den fuktiga skrevan. Nina ger ifrån sig ett högt stön som förvånar henne själv där hon ligger i sin halvt hypnotiska njutningskoma. Hon känner hans läppar mot sina nedre, och sedan hans känsliga tungspets som han sticker in en aldrig så liten bit och för uppåt. Tungan tar sig mer och mer plats mellan hennes ben och han tar slutligen in också klittan i sin ljuvligt känsliga, sexiga mun omgiven av det mjukt sträva skägget. Han för in hela tungan i hennes fuktiga hålighet och sedan tar han in klittan igen och ökar trycket ett tag tills hon kommer med ett kvidande stön.
- Mm Niklas kyss mig snälla, säger hon drömmande.
Niklas går upp och omfamnar och kysser Nina där hon ligger på bänken. Hon känner smaken av sin egen sav i hans mun och njuter av hans tunga och hans läppar och kysser honom innerligt medan hon krånglar sig ur sina fjättrande bandanas. Hon ger efter för sin längtan att stryka honom över hans vackra rygg, köra in fingrarna i hans hår och dra honom ännu längre in i sin kyss. Hon vågar inte säga någonting på ett tag eftersom upplevelsen har henne gråtmild av känslor: extas, lättnad och tacksamhet i en röra. Hennes tummar och handflator följer han sidor och finner sig innanför linningen på shortsen där hon greppar hans skinkor och kramar dem emot sig. Hon tänker just att hon vill greppa hans...
Niklas vrider huvudet bakåt och lystrar. Han ska precis ta sig upp på fötter och se efter, när dörren glider upp.
- Ursäkta..
Där står Kahle framför dem. Han nickar mot dörren,
- kommer du ut,
befaller han Niklas.
Niklas och Kahle går ut ur bastun. Väl ute börjar en intensiv diskussion. Killarna är ganska långa bägge två, men Kahle ser för tillfället ganska hotfull ut och lutar sig fram emot Niklas, medan han talar indignerat till honom. Niklas intar försvarsposition. Diskussionen pågår ett tag under delvis tryckt stämning och aggressiva gester.
Dörren till bastun slås upp. Där står Nina i sin blå skjortklänning och låter dörren slå igen bakom sig.
Kahle tittar på Nina som står där trotsigt rakryggad utanför bastudörren. Plötsligt kastar han sig fram mot henne. Han naglar fast henne med sin kropp mot dörrkarmen, grabbar tag i hennes hår och kysser henne intensivt på munnen.
Nina sugs in i kyssen. Den kickstartar lust och glödande känslor i hennes kropp på nytt och betvingar hennes mun så att hon besvarar den. Hon förlorar sig i honom och han kysser henne med nästan aggressiv passion, alltmedan han drar henne till sig och trycker sig upp mot henne.
Niklas ser roat på med armarna i kors men ingriper inte. Nina, som överrumplats av Kahle, förändrar småningom sitt lidelsefulla ansiktsuttryck då hennes ilska finner henne och hennes händer åker upp med handflatorna mot Kahle. Innan hon lyckats lösgöra sig från hans mun, skjuter hon honom ifrån sig med båda händerna.
Knytnävsslaget kommer utan förvarning. Kahle försöker ducka, men hinner inte. Ninas knoge träffar hans ansikte vid ögonbrynsbågen och ett blodkärl brister. Några droppar blod hotar rinna in i ögat.
Kahles vanligen så coola anletsdrag får plötsligen ett djupt upprört uttryck. Niklas tror att han ska misshandla Ninas eget ansikte och rycker till för att försvara henne om så behövs, men Kahle tar hennes ansikte i sina båda händer och ser henne intensivt i ögonen.
- Jag föll för dig, ok? Jag råkade falla för dig. Jag kanske inte fattade det med en gång, men det hände.
- Så du har rätt att kalla mig hora?
Hon snor runt och drar sig ur hans grepp och stirrar på honom med ilska och tårar i sina ögon.
Med en aggressivt utmanande blick på Kahle river hon upp sin blusklänning med ett våldsamt ryck så att knapparna far iväg som projektiler. Hon drar demonstrativt isär klänningen och putar med de blottade brösten, som lyser vita mot honom med de rosa bröstvårtorna hopdragna av den kyliga brisen, i bastulyktans sken.
- ska du kalla mig hora nu??
Kahle är tagen på sängen av hennes oväntade gest och famlar efter ord, men finner inga. Han dras emot hennes halvnakna kropp som mot en magnet. Han vill kyssa den mjuka, lena huden på hennes bröst.
Nina backar två steg in i famnen på Niklas och griper bakåt om hans handleder, varpå hon med en häftig rörelse placerar hans händer på sina bröst. Med sina händer ovanpå Niklas, kramar hon de egna brösten hårdhänt så att de skjuts upp och sedan ut, och ser stridslystet på Kahle.
Så hur är det - ska du kalla mig hora nu??
Jag är min kropp. Jag ger aldrig någonsin bort den till någon. Den kan inte ägas av någon annan. Det är jag, i varje stund, så måste välja vad jag vill göra. Jag upplevde dig som en person att högakta och beundra. Jag bestämde mig för att jag ville ha dig, sexuellt.
Jag inser att allt vad som hänt idag inte lär tillhöra normen, men för mig har det känts rätt och jag har ingen lust att stå här och lyssna till varför jag inte ska känna mig nöjd med det och med mig själv efter allt detta.
Så - vem som eventuellt är mellan mina ben är mitt bekymmer. Bara mitt! fräser Nina. Jag väljer helt enväldigt vem som får röra mig om någon.
-Hm! Niklas juckar till mot Ninas stjärt, säg till bara så är jag där, väser han i Ninas öra med en snabb, retsam blick åt Kahles håll, Medan han kramar om Ninas bröst.
Nina ignorerar Niklas och fortsätter. Jag behöver ingen ägare, Kahle - om du absolut ska äga någon så skaffa en hund - Hundar har svans och päls, Kahle - titta noga på mig - hon lutar sig fram och slår ut med händerna - jag är inte en hund.
Nina drar en suck, lämnar Niklas bakom sig med ett par steg och står åter framför Kahle.
För att förenkla för dig - jag tänder inte på svartsjuka. Och frågan du behöver ställa dig själv är: - hur gärna vill du egentligen att jag tänder på dig?
Ninas fråga svävar i luften. Kahle hänger med huvudet. Det dröjer en stund innan han svarar. Han byter fot. Sväljer.
Det här, börjar han, det här ljuder inte väl ens i mina öron, fortsätter han, men det här är verkligen inte representativt för Mitt sätt att vara.. Jag är normalt ganska återhållen, jag... tar inga dumma risker och sjabblar. Jag behöver inte gå till ytterligheter.
Han tystnar och hämtar andan. Men, Fortsätter han, jag var halvt besatt, han tittar upp på Nina, jag var besatt av att få ha dig, få dig att skälva, få dig att skrika... Han suckar. Det gjorde mig lyckligare än du kan föreställa dig, att du kom till mig. Han ser på Nina igen, nästan bedjande - och att du var liksom helt öppen för mig, att du verkade tillåta mig vad jag än ville med dig och din kropp.
Han ser ur ögonvrån hur Niklas rör på sig, skrapar sand med foten och fnyser knappt hörbart.
Kahle kastar ett irriterat ögonkast åt Niklas håll, men fortsätter.
Det var så vackert, att omedelbart ha ett sånt samförstånd, och jag tyckte det bara var häftigt, när ... Niklas och Ian blandade sig i, men...
Nina spärrar upp ögonen - men??
Kahle är synbart frustrerad nu. Han vrider på huvudet och tittar bort mot campingplatsen. Han känner sig ytterst obekväm med situationen.
Han för handen upp till hårfästet, drar fingrarna genom det fuktiga, glänsande håret.
Jag hade trott, att du tyckte det var lika berusande och fantastiskt som jag hade tyckt, att älska på stranden, att jag gav dig njutning med min mun, att jag tog dig där på bordet i det lilla skjulet, att jag var, vad du hade drömt om. Mer än du drömt om.
Kahle drar en hårslinga bakom örat och drar ut manschetten på skjortan. Ett rött streck blir kvar vid tinningen efter blodet från ögonbrynet. Nina tvekar, men går fram och stryker sedan ömt bort det utsmetade blodet med ärmen på sin klänning. Nina tittar in i Kahles ögon och han måste slå ner blicken. Ilskan och upprördheten har lämnat henne, ett spår av värme har återvänt till hennes blick och nu är hon nyfiken och väntar spänt på fortsättningen.
Kahlle är medveten om Niklas som står bredvid och uppmärksamt följer konversationen och tittar mot honom men han vänder sig till Nina, stänger ögonen för en stund och så fortsätter han:
Det hela har varit som en fantastisk våt dröm, det bästa ruset någonsin. Att se Ian ta dig hela vägen till klimax framför mig, medan jag fick följa varje sekund, du lät mig se varje sekund av upphöjd njutning. Det var svårslaget. Hrm.. Det skulle väl vara sexakten på stranden efter tre veckors längtan kanske. Det.. det har varit speciellt. Du, är speciell. Men jag däremot, fann mig plötsligt väldigt lite speciell. Han suckar. Mitt ego var inte redo för det. Det var inte en vinnande kombination med att jag just insett att du ligger lite väl bra till hos mig. Han tittar upp på Nina och håller kvar ögonkastet som om han vill övertyga sig om att hon förstår. Tystnad råder.
Kahle drar så efter andan, blinkar och vänder sig till Niklas. Han andas ut igen. Jag är fortfarande en vän till dig kompis , om du är min , säger han allvarligt. Niklas ger honom ena handen och lägger den andra på hans axel,- du är okej Man.
Kahle vänder sig till Nina och tar tafatt hennes hand.
- Vill du komma med oss tillbaka till tältet? Du får lätt plats där. Jag vill bara ...hålla om dig, till du somnar.
- nej, Kahle. Jag är ledsen. Jag kan inte.
Hon tystnar och slår ner blicken.
- Jag ska gå hem och sova i mitt rum på pensionatet inatt. Det har hänt mycket idag. Jag är så trött Vi får tala mer. Vi får ses...en annan gång.
Nina går fram till honom och ger honom en kyss på halsen utan att se honom i ögonen, sedan går hon fram till Niklas och ger honom också en kyss på halsen. Hon ler urskuldande mot honom och vänder sig sedan om och börjar gå mot stigen till pensionatet.
Fler noveller av samma författare
