En anal debatt

---

---

Fortsättning på föräldramötet med Ylva och Martin. Kvinnlig dominans/manlig underkastelse. Och, ja, debattporr.

Asfalten knastrade under de blanka skorna när Martin gick över skolgården. Trenchcoaten fladdrade om knäna medan han skyndade sig mot ingång 3B, telefonluren tryckt mot örat under tiden.
”Jag hör vad du säger, men jag har verkligen inte tid att kommentera min debattartikel just nu, jag …” Rösten var mjuk trots att irritationen rev i bröstet. Han drog efter andan. ”Men snälla, rara, det förstår du väl att jag också har ett privatliv, jag har en familj som …”
Han avbröt sig när han såg den smärta gestalten som väntade utanför 3B. Långa, graciösa ben som lagts i kors, höga svarta klackar. Blicken letade sig uppför benen till kanten av en mörk knälång klänning, tight som ett fodral. Ylva hade lagt händerna bakom ryggen och lutade sig mot skolbyggnaden. Det blonda håret var uppsatt med en klämma, men en lång hårtest ringlade sig nerför tinningen. Ögonen blixtrade mot honom bakom de mörka bågarna på hennes glasögon.
”Jag, du får boka en tid för intervju som alla andra, hur fick du ens tag på mitt nummer?” mumlade han och lade på. Ylva. Så vacker och ouppnåelig, intelligent och knivskarp. Det pirrade i magen när han såg henne, minnena från hennes behandling när de varit ensamma i klassrummet skavde på insidan av huvudet som en plågsamt sexig tvångstanke. Så mjuk och hård på samma gång.
Men nu såg hon inte ens nästan mjuk ut.
Bara passera. Stackars Erik väntade på att bli hämtad i allrummet på andra våningen och hon var en lärare. Han var förälder och hade rätt att hämta sitt barn utan att bli hejdad. Ändå värkte tanken i hjärnan. Hejda mig. Hejda mig.
Hon hejdade honom med en hand om hans överarm medan han passerade.
”Inte så fort, Martin.”
Han svalde och stannade. Vände sig om. De isblåa ögonen var hårda som en vägg och fick det att krypa under skinnet. Underlivet dunkade ofrivilligt till.
”Vad, vad vill du?”
”Tror du inte jag har läst din debattartikel? Vad menar du med att öka storleken på klasserna? Du har barn själv, tror du på riktigt att Erik får bättre undervisning om jag har fem ungar till att hålla rätt på?”
Den där debattartikeln. Det hade inte ens varit hans förslag, medlemmarna ville driva den och i egenskap av kommunalråd och ordinarie i utbildningsnämnden var det hans ansvar att driva den åt partiet. Inte för att det var ett dåligt förslag egentligen, men när Ylva såg på honom på det där sättet ville han dra tillbaka förslaget och be om ursäkt. Men han rätade på ryggen och svalde.
”Jag förstår att, hm, att du har starka känslor inför förslaget, men du måste se det från mitt håll också. Nu när Svartmalmsskolan har brunnit måste eleverna få sin utbildning någonstans och vi har föreslagit extra resurser i form av …”
”Skippa politikersnacket med mig" sade Ylva lågt. ”Resurser på skolgården hjälper inte mig i klassrummet. Det handlar bara om vilja, halva skolan är tjänlig. Du vill spara pengar för att hålla vallöftet om sänkta skatter och nu fick du chansen eller hur?”
Munnen blev snustorr.
”Eleverna har inte tillgång till kemilab eller, eller gymnastiksal på Svartmalmsskolan och och … Jag är hemskt ledsen Ylva, men jag kommer driva den här frågan imorgon, det är, det är min plikt gentemot medlemmarna i partiet, det är de som, som … Och väljarna …”
Ylvas ögon smalnade allt mer och hans röst dog ut i luften. Eftermiddagssolen glänste i Ylvas hår och kuken värkte mot insidan av kostymbyxorna. Varför? I talarstolen var han som en ostoppbar kraft, varför var tanken på att underkasta sig Ylva så förbjuden och oemotståndlig?
Han gjorde en ansats att passera henne, men hon ställde sig i vägen. Tån på den högklackade skon knackade mot asfalten.
”Snälla Ylva" viskade han och såg sig om. ”Jag, jag tyckte verkligen om senast men nu, du måste låta mig göra mitt jobb.”
Hon såg på honom. Det syntes i ögonen hur tankarna snurrade. Snälla, snälla fröken, låt mig bara göra mitt jobb! Sedan gör jag allt du begär.
”Du förtjänar ett straff. Att du gör ditt jobb försvårar mitt.”
Han svalde och rättade till slipsknuten.
”Ett, ett straff?”
”Just det.” Hon drog åt slipsknuten hårt som en snara runt halsen. ”Jag kommer och tittar på din debatt imorgon. Och då kommer du få ett straff, men jag ska inte hindra dig från att göra ditt jobb. Vad säger man?”
”Tack, fröken" mumlade Martin och smet förbi henne. På väg uppför trappan knäppte han trenchcoaten. Kuken stod som ett spett och det fick inte Erik se.

Bilen brummade vänligt hela vägen till stadshuset. Eftermiddagssolen blänkte på den våta asfalten. Händerna darrade på ratten. Kramade den som om den var ett krucifix.
Ylva skulle titta på debatten. Hjärtat slog hårdare och hårdare. En chans att visa sig för henne i sitt element. Visa att han kunde prata för sig och inte bara var en nervös blöt fläck så fort hon såg på honom.
Men ett straff. Magen pirrade till. Pirret sköt ner mot kuken som en blixt och fyllde den med blod. Han stönade till och gned sig i ansiktet. Fokus. Det var inte självklart att förslaget skulle drivas igenom. Kvällen skulle kräva mycket av honom.
På vägen uppför trappan till kommunhuset nickade han kort åt centerpartiets kommunalråd som tog en cigarett utanför entrén och gick in genom glasdörrarna. Snart.
En gestalt gled fram ur skuggorna från korridoren med toaletterna och han sneglade dit. Den där tighta pennkjolen kunde bara tillhöra en enda person. En lång, smärt kvinna, det blonda håret utsläppt och gled som vatten nerför hennes axlar. Fröken. Hon kallade på honom med fingret och fötterna vände och gick dit som av sig själva. De rödmålade läpparna smålog och ögonen var mjuka som en kram.
”Hur känns det? Är du nervös för debatten?”
Det var något för mjukt med henne. Han skruvade på sig.
”Hrm, nej, inte särskilt.”
De blå ögonen såg forskande på honom en stund innan hon tog honom under armen och förde honom in i handikapptoaletten. Låset gick igen med ett klick.
En kasse prasslade i hennes hand. Vad hon än planerat för straff fanns där inne. Martin svalde och lossade på slipsknuten. Knäna kändes som gelé och magen pirrade.
Hon räckte kassen till honom och han kikade ner i den. En svart orm i silikon tittade upp på honom, ena änden var täckt av runda bollar och var lätt böjd. Vad det än var såg det olycksbådande ut. När han såg upp på Ylva hade hennes ögon smalnat och ena mungipan var uppdragen i ett leende. Hon tog upp en liten tub ur fickan.
”För att jag bryr mig om dig.”
Glidmedel. Tankarna hakade i varandra som kugghjul och Martin flög bakåt ett steg.
”Ska den där in i …!?”
”I din anal, ja. Det är en prostatastimulator. Inställningarna till vibrationerna är faktiskt fjärrstyrda och gissa vem som har kontrollen?”
En svart liten dosa snurrade runt hennes finger i ett band. Martin stirrade bara på henne. När han öppnade munnen var den så torr att tungan klickade mot gommen.
”Jag är inte … Jag tänker inte, det är bara. Jag är inte homosexuell, Ylva.”
”Jag hör att vi behöver arbeta vidare med sexualundervisningen. En leksak gör dig inte homosexuell och många män tycker att det kan vara väldigt lustfyllt med ett hjälpmedel. Ni har ju G-punkten i röven. Du ska kalla mig fröken, förresten.”
De stirrade på varandra tills Martin slog ner blicken.
”Förlåt. Fröken.”
En lång tystnad följde. När han vågade höja blicken igen såg Ylva hårt på honom. Det fanns inget sätt att komma undan på. Det var så overkligt. På arbetet. Den trygga platsen, där han var Martin Bredhammar som ingen ville möta i debatt. Martin Bredhammar blev inte inträngd i ett hörn och särskilt inte av sin sons lärarinna. Kroppen skakade av adrenalin. Han rätade på ryggen, blev en decimeter längre än hon och såg ner på henne. Ylvas isblå ögon stirrade upp på honom. Han drog efter andan.
Men vad var det för längtan i maggropen? Som växte för varje sekund hon såg på honom på det där sättet? Ett slags inkapslat självförakt som börjat knaka i fogarna och läckte ut i blodet som lust.
Varje blodåder sjöng samma stämma. Bad honom underkasta sig. Han sjönk ihop igen och blicken landade på hennes tåspetsar.
Fröken. Sluta aldrig se på mig på det där sättet som får mig att avsky mig själv.
”Mycket bra.” Hennes röst var mjuk som en smekning och han rös till som en katt. ”Dra ner byxorna.”
Det var som om kommunhuset utanför väggarna slutat existera. Den helkaklade toaletten ett eget universum som bara rymde två personer. Martin och fröken. Ett universum som styrdes av andra lagar. Frökens vilja. Han lossade bältet och hasade ner kostymbyxorna. Plockade upp det svarta monstret ur kassen. Tuben med glidmedel pressade ut en glänsande, genomskinlig gegga över den. Med darrande fingrar gned han in den. Monstret glänste, som av saliv. Skulle äta upp honom.
Han pressade änden med kulorna mot sin analöppning och ryckte till av kylan. Ingenting hände, det var som om det inte ens fanns ett hål där.
”Du är spänd som en fiolsträng, Martin" mumlade Ylva i hans öra och strök med pekfingret över hans tinning. ”Vänta en stund och slappna av. Annars kommer du att göra dig illa, och jag vill inte att du råkar skada dig.”
Hennes andedräkt mjuk som ett moln mot halsen. Fingrarna strök ner mot axeln och över skulderbladen medan de höga klackarna slog mot golvet bakom ryggen på väg runt honom.
”Det är mitt jobb" viskade hon i andra örat och gav honom en kyss på kinden. Rysningarna spred sig över hela kroppen. Hennes långa naglar strök över hans hårda kuk och hon skrattade till.
När analöppningen plötsligt gav efter spärrade han upp ögonen och drog efter andan. Det svarta monstret hade glidit in en bit. Känslan var. Inte. Behaglig.
”Duktig pojke" hördes bakom ryggen. ”Sluta inte nu.”
Tänderna knakade mot varandra medan han knep ihop ögonen och tryckte in den en bit till. Helt ofattbart att man kunde gå igång på det här. Det närmaste han kunde jämföra med var känslan av att skita, men om det skulle göra Ylva nöjd.
Ju längre in den gled desto mer obehaglig var känslan. Till slut började det göra ont. Svetten pärlade sig i pannan, en droppe kittlade längs kinden.
”Jag är ledsen, jag kan inte mer.”
”Det är fyra centimeter kvar, sjåpa dig inte" hördes som ett pistolskott bakom ryggen och Martin kapitulerade, tryckte in det sista. Den hölls på plats av en slags plugg som vilade precis nedanför pungen. Telefonen började vibrera i kavajfickan.
”De, de undrar var jag är någonstans" mumlade Martin. ”Jag måste gå nu. Får jag gå?”
”Du får gå.” Hennes röst var hård som granit och han vågade inte se henne i ögonen medan han rätade på ryggen och drog upp byxorna. Monstret skavde på insidan av hans kropp när han reste sig och riste i tarmen. Som att vara spetsad. Han såg sig snabbt i spegeln och torkade svetten ur pannan, slätade till frisyren och drog åt slipsknuten. På vägen ut ur toaletten fick han en smäll på rumpan av Ylva och skyndade nerför korridoren.

Det var plågsamt att sätta sig bredvid centerpartiets kommunalråd, men det var inte ett alternativ att stå. Han såg sig om i den bekanta salen. Som vanligt var den ganska tom, men hade ändå fler åhörare än vanligt. Den där debattartikeln hade blåsts upp utav helvete. Där satt lokaltidningarnas reportrar. Några privatpersoner. Och reportern från lokal-tv. Martin suckade inombords.
Mötet inleddes medan Martin fortsatte vandra med blicken över läktarna. Blicken fastnade på en rak gestalt. Glasögonen glänste i ljuset och gjorde det omöjligt att se de där blixtrande isblå ögonen, en tunn, graciös hand strök en lång, blond hårtest bakom örat. Han svalde. Slipsen kändes kvävande som en snara.
”Först på dagordningen står moderaternas förslag till handlingsplan för branden på Svartmalmsskolan. Vi välkomnar upp till talarstolen, Martin Bredhammar.”
Han tog spjärn med händerna mot armstöden när han hävde sig upp och bet ihop när han rätade på ryggen. Smärtan blixtrade till i ändtarmen som knivar. Han kvävde ett stön och gick mot talarstolen, kramade portföljen i handen så att knogarna vitnade.
Väl framme i talarstolen organiserade han sina papper.
”Tack, fru talman" sade han till talmannen medan han skumläste sina anteckningar. Sedan harklade han sig. ”Som vi alla vet har staden skakats av en otrolig tragedi i samband med den anlagda …”
Han avbröt sig tvärt och hoppade till när tarmen vibrerade till och påminde honom om den svarta ormen som Ylva straffade honom med. Blicken sköt upp på läktaren. Där satt fröken och stirrade ner på honom bakom de glänsande glasögonen. Han sänkte blicken till talmannen som höjde frågande på ögonbrynen åt honom. Han harklade sig.
”… Den anlagda branden på, på Svartmalmsskolan.” Rösten lät betydligt mer plågad än innan, han kände inte igen den. ”Den här situationen kräver, kräver akuta lösningar.”
Rösten stakade sig medan han kämpade sig genom sitt anförande. Tydligen gick det för bra för honom, vibrationerna ökade i intensitet, ett morrande monster som ville slita itu honom. Medan han drog efter andan noterade han att stimulatorn vibrerade på området under pungen också. Sensationen var … Inte helt obehaglig. Han strök svetten ur pannan och vred på sig i talarstolen tills anförandet var slut.
Han hade börjat andas tyngre. Sneglade mot kamerorna. Inte visa något. Han lättade lite på slipsknuten och knäppte händerna. Socialdemokraternas oppositionsråd begärde replik och han följde henne med blicken medan hon svävade över golvet mot talarstolen mittemot.
Han hade alltid tyckt att hon var attraktiv. En sådan där förbjuden attraktion som det aldrig skulle bli något av, men som ändå kittlade fantasin. Runt fyrtio år gammal, inte slank som Ylva, men skärpt och intelligent, väldigt fyllig i kroppen. Det blonda håret låg i en pagefrisyr där inte ett hårstrå låg fel. Han försökte koncentrera sig på vad hon sade medan monstret surrade inuti, men blicken gled ner till hennes byst istället. Stora, runda bröst i ett tight linne, en röd kavaj över. All övervikt hade hamnat på precis de rätta ställena, byst, höfter, rumpa lår.
Hon sade allt det där som han visste att Ylva tyckte om att höra, anklagade honom för att skapa större klasser och ifrågasatte om lärarnas resurser räckte till. Han kunde redan motståndarsidans argument. Tankarna svävade iväg till de där runda brösten istället. Att lägga penisen mellan dem, trycka dem runt kuken tills den försvann och jucka mellan dem tills han sprutade över hennes ansikte. Så fort hon bytte ställning gungade de till. Lockade.
”… Och jag undrar hur du planerar att renovera Svartmalmsskolan, det har du pratat väldigt tyst om. Dessutom är mina ögon här uppe.”
Han studsade upp med blicken till hennes skarpa bruna ögon. Sedan vandrade blicken upp till läktaren igen. Ylva hade lagt benen i kors, ett litet leende spelade i mungipan. Han svalde och såg ner på oppositionsrådet igen.
”Jag … Hrm, jag vet att budgeten är stram och här gäller det att prioritera. För kommunen skulle det innebära en enorm besparing om skolan lades ut på entreprenad och …”
Han fortsatte med sitt inövade tal med blicken i sina anteckningar. Ståndet tryckte mot byxorna, mot talarstolen. Vibrationerna i tarmen var inte odelat obehagliga längre. Varför skulle just sossarna begära replik? Det gick inte att stå stilla, han gned sig mot talarstolen och fick hålla igen ett stön när träet tryckte mot ollonet genom tyget på byxorna.
Oppositionsrådet var på hugget idag. Hon avfyrade argument på argument som han förmodligen hade kunnat avväpna i vanliga fall om inte huvudet varit så sprängfullt av sex. Han sneglade upp på Ylva igen. Bad henne med ögonen att stänga av maskinen, men hon sträckte på halsen och lade armarna i kors. Martin begravde blicken i sina anteckningar istället. De betydde inte längre någonting. Han bläddrade efter något, vad som helst. Snart skulle det vara hans replik och han kunde inte stå svarslös.
Låren, det drog i dem som sendrag. Han bytte ställning och vred händerna om varandra. Såg på publiken, partikamraterna som lyssnade, oppositionsrådet, kamerorna och Ylva. Ljuset från taklamporna stack i ögonen. Han gned sig i dem. Något höll på att hända med kroppen, pannan var täckt av svett och låren darrade. Han gnuggade dem.
Nej, det var något annat. En dov pulsation i mellangärdet, en långsamt stegrande, mullrande explosion som spred sig från ryggraden, drog i låren och gjorde honom knäsvag. Han lutade sig tungt mot talarstolen och knäppte händerna, fokuserade på oppositionsrådet medan han famlade i huvudet efter något att säga.
Martins replik. Fort, köpa lite tid. Oppositionsrådet på hugget, ge henne något att nappa på. Han drog efter andan.
”Din egen politik har inte varit så främmande för att lägga ut på entreprenad tidigare, jag förstår inte vad du bråkar för nu? Åsens vårdcentral såldes till Attendo på ditt initiativ och funkar för övrigt exemplariskt, för pengarna kommunen sparar skulle vi kunna, bara, bara som exempel” Han var tvungen att bita ihop när vibratorn ökade i intensitet och fick eldklotet i magen att växa lite till. ”Bygga en ny rondell i södra infarten" väste han mellan tänderna och nickade mot talmannen att han var färdig. Oppositionsrådet nappade precis som förväntat och gjorde ett långt utlägg. Martin bara nickade och betraktade hennes läppar medan de rörde sig. En liten, men fyllig mun. Han torkade sig i pannan med en näsduk och ryckte till av den inre bilden av hur läpparna slöt sig om kuken och gled nerför skaftet för att lämna ett spår av knallrött läppstift efter sig på vägen tillbaka.
Nu slutade knäna bära honom, benen började darra och han knöt fingrarna om sina anteckningar, siffror som slutat betyda något. Oppositionsrådets röst hördes inte ens längre för ögonens ringande. En punkt djupt inne i magen hade slagit knut på sig och pulserade dovt, fyllde huvudet med sockerdricka, pumpade blodet fullt med lust. Herregud, det tog aldrig slut! Han knep ihop munnen för att inte skrika eller frusta, fortsatte bara nicka med sin darrande hand hårt sluten om papperslappen.
Han såg upp på Ylva igen.
Herregud. Efter det här. Jag gör precis vad du vill.
Måtte talarstolen dölja de skakande benen! Och satan! Det var dags för hans replik nu! Kamerans öga var riktat på honom. Vad sjutton hade oppositionsrådet ens sagt!? Spela roll. Köpa tid. Handen darrade på vägen mot vattenflaskan och han förde den långsamt mot munnen. Skvätte vatten på kavajslaget. Äntligen! I en enda enorm kramp sköljde extasen över honom och fyllde skrevet med en blöt fläck. Koncentration. Dricka vatten. Klunk för klunk medan ringandet i ögonen drog sig tillbaka. Benen var fortfarande gjorda av gelé. Den tomma flaskan träffade talarstolen med ett klonk och han drog efter andan. Ingen aning om vad debattmotståndaren sagt och allas ögon vilade på honom nu.
Som tur var spelade det ingen roll. Han log mot oppositionsrådet. Hon skulle känna igen det undvikande politikersvaret som kunde betyda vad fan som helst, men pressen kanske skulle köpa det och dessutom behövde han bara vinna över miljöpartiet. Dum idé att hosta ur sig det där om rondellen förresten, men nu var han åtminstone med i matchen igen.
”Att behålla Svartmalmsskolan utan en omfattande upprustning skulle vara ett rent miljöbrott. Vet du inte att oberoende mätningar har visat farliga halter av asbest i slöjdsalarna? Det här var känt redan under din tid som kommunalråd och det valde ni att blunda för. Eftersom stora delar av skolan nu dessutom är brandskadade vet vi inte hur mycket som frisläppts i luften. Är det en miljö vi ska låta våra barn vistas i bara för att vi inte vill ta tag i problemet?”
Han sneglade upp mot läktaren igen. Förlåt fröken. Det här var lite av en överdrift, men trumfkortet som skulle kunna vinna matchen om han spelade det rätt. Han drog efter andan.
”Jag ömmar för våra duktiga lärares arbetsmiljö lika mycket som du, men situationen är akut och måste lösas lika akut.”
Han lutade sig mot talarstolen och njöt av efterdyningarna. Ett lågmält dunkande som kramade ut den sista njutningen i kroppen. Tillbaka in i matchen. Timingen hade inte kunnat vara sämre, men nu kanske han åtminstone skulle få tillbaka skärpan i argumenten.
Oppositionsrådet vacklade. Hennes röst var lika klar som innan, lika viktig och självklar, men han hörde det bara för att han hört henne i debatt under fem års tid. Så sexig. Den skära tungan fuktade de rödmålade läpparna medan hon tog en paus, sedan drog hon efter andan och fortsatte prata. Kurvig. Stor till och med, den enorma rumpan spände under ett par röda finbyxor och de där brösten man skulle kunna begrava ansiktet i och försvinna i. Tänk att leka med de bröstvårtorna i munnen och höra den melodiska rösten stöna hans namn istället för att prata politik.
Om hon varit något annat än socialdemokrat. Eller var det just därför?
Martin spärrade upp ögonen. Handen slöt sig om den tomma vattenflaskan, plasten knastrade. Inte igen. Men det skulle hända igen! Magen och låren hade börjat spänna sig som om han hade sendrag och knäna darrade till. Han knep ihop munnen, men kunde inte låta bli att stöna lågt.
Om det skulle hända igen. Han skulle inte orka hålla sig på benen. Skulle svimma. I talarstolen. De skulle ringa ambulans.
Herregud, de skulle ringa ambulans och han skulle bli undersökt på akuten, de skulle upptäcka stimulatorn och det skulle läcka ut till pressen! Det började flimra för ögonen och han lutade sig mot talarstolen. Kunde föreställa sig tidningsrubrikerna. Martin Bredhammar – sexmissbrukare.
Det var ingen idé att be fröken om nåd. Hon var arg på honom och det här var hans straff. Ett förbannat ljuvligt straff, hur opassande det än var. Händerna darrade över talarstolen när han sökte efter näsduken och han duttade sig med den i pannan. Det krampaktiga pulserandet hade börjat i maggropen, dovt och djupt. Det började susa i öronen. Tänderna knakade när han bet ihop, förberedde sig på att drunkna under vågen som skulle skölja över honom.
”Martin Bredhammar?” hördes talmannen som i en annan värld. ”Har du en replik?”
Han drog efter andan. Pustade ut luften. Torkade sig i pannan igen, näsduken var dyblöt av svett. Allas ögon var på honom igen, de andra politikerna, det söta oppositionsrådet, Ylva, pressen och partikamraterna. Och han skulle komma inför dem allihop.
Snabbt såg han upp på Ylva igen. Glasögonen blänkte till, bakom dem betraktade isblå ögon honom. Hon höjde på ögonbrynen, som om hon var fascinerad. Väntade på hans drag.
Det var ingen idé att be fröken om nåd, det här var vad han förtjänade. Självföraktet eldade nästan på lusten ännu mer. Var det inte exakt vad han förtjänade efter alla tjuvknep han gjort i debatter för att få igenom sin vilja? Nu hade Ylva dragit ner byxorna på honom framför alla.
”Martin Bredhammar?” hördes talmannen igen. Martin såg på henne. Benen darrade och skakade. Ge en kommentar, det var klart han förväntades ge en kommentar, men hur skulle han kunna göra det? Han såg på oppositionsrådet igen, hon lutade sig med armbågarna mot talarstolen och hade knäppt händerna. Väntade ut honom.
”Jag" flämtade Martin. Svalde. ”Jag drar tillbaka förslaget.”
Det gick ett sus genom rummet. Mumlande röster genom ringandet i öronen. Partikamraten slog ut med händerna i en gest som skrek ’Vad fan håller du på med!?’. Inte tid med det här, komma bort, iväg. Han harklade sig.
”Hrm, Eva har en poäng i att …” Vad hade hon ens sagt? ”I, i det hon säger. Jag drar tillbaka förslaget och nu behöver jag … Jag mår inte riktigt bra.”
Han rafsade ihop pappren och slängde in dem i portföljen, sedan klev han snabbt genom rummet mot utgången.

Han slängde sig in i bilen, lutade sig mot ratten. Hade inte ens tagit sig tid att ta ut vibratorn, behövde bara komma bort, men sendraget i låren fick benen att darra. Kunde han ens köra bil?
När bildörren öppnades flög han upp från ratten, men det var Ylva. Fröken. Han sjönk ner igen och begravde håret i händerna.
”Du var duktig” sade Ylva mjukt och kysste honom på tinningen. ”Du höll ut längre än jag trodde. Jag är imponerad. Trots att du fick orgasm också. Oroa dig inte. Jag tror inte någon märkte, men du såg väldigt besvärad ut.”
Duktig. Orden var som en smekning, men självföraktet ville ha något annat. Han lutade sig tillbaka i förarsätet och gned sig i ansiktet.
”Jag vet inte om jag var så duktig. Jag fantiserade om min debattmotståndare hela tiden, inte om dig.”
”Jag anade det.”
Rösten så klar och kort. Hennes hand lekte med ståndet, drog med naglarna över skaftet upp mot ollonet. Martin grimaserade.
”Hon avskyr dig. Med all rätta, du är en vidrig debattör. Du använder fula knep och dina förslag är … Din politik borde inte ens få kallas politik.”
Hon knäppte upp bältet och drog ner blixtlåset till kostymbyxorna. Äntligen fri. Han andades tungt medan Ylva drog fram kuken och slöt handen om den.
”Någon annan gång ska du få smisk för att du debatterar som du gör” fortsatte hon och Martin stönade. Hon drog tillbaka förhuden. Ollonet var redan fuktigt av försats. ”Det förtjänar du. Men ikväll var du duktig, så du ska få en belöning.”
Hon fuktade läpparna och sjönk ner över honom. Martin stirrade på hennes bakhuvud medan händerna kramade om ratten. Huvudet studsade upp och ner över honom och för varje gång hon sänkte sig över honom sög hon hårt som om hon ville suga all sperma ur pungen på honom. Sedan koncentrerade hon sig på ollonet, sög rytmiskt på det medan den tunna handen runkade honom frenetiskt.
Äntligen ur hörhåll för alla, Martin stönade högt. Magen krampade, draget i låren var nästan smärtsamma och ändå var hela upplevelsen så lustfylld och Ylvas tunga lekte med ollonet innan den vandrade nerför skaftet till pungen. Hon tog den i munnen och lekte försiktigt med tungan över bollarna medan handen rörde sig upp och ner över skaftet.
Om han hade njutit i talarstolen var det ingenting i jämförelse med det här. Det var som att explodera, magen drog ihop sig i en enda hård kramp medan kuken ryckte och darrade. Handen om skaftet kramade hårdare, naglarna grävde sig in i förhuden och smärtade, ändå gjorde smärtan bara krampen mer lustfull. Utlösningen sköt genom kuken som en blixt. Han sprutade, exploderade som aldrig förr medan han darrade i hela kroppen. Grimaserade och skrek.
Den här gången infann sig lugnet efteråt. Han gled ner i förarsätet som i en mjuk säng och flåsade. Tömd. Helt tömd och utpumpad. Ylvas hand rörde sig mjukt över hans penis och kramade ur den sista sperman. Kroppen var tung som bly och huvudet behagligt tomt.
”Vad säger man?” hörde han Ylva från sätet bredvid och han log svagt.
”Tack, fröken.”
”Vet du vad?” sade Ylva sedan och släppte hans kuk. Hon tog upp en näsduk och torkade händerna. ”Din debattmotståndare avskyr dig, men jag tror faktiskt du har en chans där ändå. Men om du vill träffa henne måste du be mig om lov först.”
Vad sjutton skulle han ha andra kvinnor till? När han öppnade ögonen strålade kvällssolen in genom fönstret, glittrade på vindrutans smutsfläckar.
”Får jag ta ut stimulatorn nu?”
”Det går bra. Behöver du prata om det som hänt ikväll eller klarar du dig?”
Mobiltelefonen vibrerade i kavajfickan. Förmodligen partikamraterna som undrade vad han hållit på med där i talarstolen. Borde känna ångest, men kände bara en slags befrielse. Det där skulle lösa sig. Debatt kunde han, och det skulle inte ta lång tid att prata omkull dem.
”Nej tack, det går bra. Jag behöver bara samla mig lite. Det där var … Var väldigt annorlunda.”
”Och inte blev du homosexuell för det” sade Ylva med ett snett leende medan hon klev ur bilen. Martin lirkade ut det svarta monstret och såg på det en stund innan han skakade på huvudet för sig själv. Den fick ligga gömd i handskfacket, insvept i halsduk. Sedan torkade han bort sperman från ratten innan han tog upp telefonen och såg på den. Fem missade samtal.
Han satte på hands free och slog igång motorn.
”Hej. Nej, nej, det är ingen fara. Ungen där hemma har blivit magsjuk och jag tror jag har blivit smittad. Jo, det där förslaget, men lugna ner dig, jag ska förklara vad som hände …”
Bilen brummade vänligt hela vägen hem.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Inte min riktiga pappa	Age play	3.9	21/11-18
En anal debatt	Kinky	4.1	11/11-18
Föräldramötet	Kinky	4.5	5/11-18
Kärlkirurgen	Heterosex	3.9	5/11-18

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.