Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och en begravning kapitel 8
Kapitel 8
Vi kom hem och vi såg kaoset vid huset, vi tog en annan väg in och vi satte oss med de andra och vi berättade vad vi fått reda på. Vi ägnade de kommande veckorna till att förbereda Simon och Gwen på vad de kunde vänta sig
Isabella sydde deras dräkter och vi tog hand om det som behövdes tas om hand i kölvattnet efter det vi gjort. Konferensen planerades. Jeltsin skickades på torkhus. Han kom ut i någorlunda skick
Vi tillbringade så mycket tid vi kunde med barnen, saker och ting kom tillbaka i normala rutiner. När vi varit hemma i en månad så föll saker och ting på plats. Det var dags att konfrontera den man som låg bakom detta
- Vi åker i morgon
- Bra säger Jesper, hur tar vi oss dit?
- Vi flyger, sen blir det flodbåt. När vi kommer fram så får vi gå en bit
- Motstånd?
- Sådana där vi mötte i Ryssland, de är skickliga
- Hur skickliga?
- Hm de är väldigt skickliga och något säger mig att de är ännu skickligare på hemmaplan
- Så vi får vara på tårna
- Ja det får vi
Vi tillbringade resten av dagen med att förbereda för resan, vi packade och såg till så att barnen, Isabella och James packade för att bo på slottet i Schweiz. När vi var färdiga så gick vi och la oss
Vi vaknade tidigt nästa morgon, vi tog våra packningar och åkte till flygplatsen och gick ombord på planet och det lättade, vi landade i Schweiz och vi lämnade familjen där. Vi åkte tillbaka till planet och det lyfte
Vi landade i Laos och gick av planet, den fuktiga värmen slog emot oss. Vi gick ut från flygplatsen och till de väntande bilarna. De körde oss till en flod och vi gick ombord på flodbåten
Resan uppför floden tog tre dagar, när vi kom fram så gick vi av och begav oss in i djungeln. Vi hade våra dräkter på oss och vi tog oss fram till palatset. Vi stannade och vi tittade på omgivningen.
De var skickliga, hans vakter. De smälte in i naturen
- Jaha hur gör vi?
- Vi väntar på mörkret säger jag, när det kommer så attackerar vi
- Då vilar vi nu
- Ja det gör vi
Vi sätter oss tillrätta och vi stänger våra ögon, vi turas om att vakta. När mörkret faller så gör vi oss redo. Vi börjar smyga oss genom djungeln och vi dödar de vakter som finns där utanför.
När vi är klara så går vi fram till palatset. Vi går genom byn som ligger utanför det. Folket stirrar på oss, vi är de första som kommer utifrån på väldigt lång tid. Vi kommer fram till porten och vi bankar på den.
Dörren öppnas och vi går in, vi går igenom korridorer innan vi kommer fram till tronsalen. Vi går in och på en stor tron sitter en gammal man. Vi går och ställer oss framför honom.
Han tittar på oss och vi kan smaka på galenskapen som sipprar från honom. Jag tittar på Rebecka och hon på mig, jag säger
- God dag
- Ja du, det kan man undra säger jag. Det beror på vad du menar med ära?
- Ja att få ett besök av de utvalda med sin familj
- Jaha, ja vi är här för att sätta stopp för dina galenskaper
- Inte försöka? Säger han med en antydan till hån
- Nej inte försöka, du har levt alldeles för länge och du har skapat så mycket oro i världen att det är dags för dig att stiga åt sidan
- Bara döden kan få mig att stiga åt sidan
- Om det skulle komma till det så får det vara så, med tanke på hur förvirrad du är så är väl det bäst
- Så ni tror att ni har en chans?
- Nej vi tror inget, vi vet. Vi vet hur bra du är och vi vet hur bra vi är. Om det är allt du har att komma med så har du problem
Han tittar på mig och hans leende försvinner
- Som sagt om det är allt du har att komma med så har du problem
- Döda dem väser han
Hans vakter faller ner från taket och de rusar in från dörrarna, vi drar våra vapen och möter deras anfall, striden varar i tio minuter sen sänker sig tystnaden i salen
- Som sagt, om det är allt du har så har du problem
Han väser till och ormar börjar ringla in i rummet, Alex rör sig mot dem och pekar på en av ormarna, han går fram till den. Det är en svart mamba, han tittar på den och den reser sig. han lutar sig fram och stirrar den i ögonen
Den lutar sig fram och det ser ut som den kysser honom, Alex tittar på de andra ormarna och de ringlar sig ut ur salen. Mannen stirrar på honom, ormen ringlar sig runt Alex ben och uppöver ryggen och den lägger sitt huvud på hans axel
Han går tillbaka till oss andra och ställer sig
- Det börjar bli lite tjatigt men om du inte har mer så kommer jag faktiskt att bli lite besviken
Han stirrar på oss och reser sig, han kastar iväg all sin kraft mot oss, vi känner trycket i den och den är stor, vi tittar på honom, jag tittar på Simon och Gwen. De rör sig mot honom. Han drar två svärd och hoppar ner på golvet
Han attackerar dem och de möter hans attack och de dansar runt i rummet. Deras dans är vacker att se, de möter hans attacker och attackerar själv och vi känner hur kraften i hans attacker minskar, vi känner hur hans kraft rinner av honom
- Nu säger jag till dem
De attackerar hans sinne och dissekerar honom, samtidigt som deras svärd träffar hans hud. Blodet stänker och Gwen går igenom sitt mönster och hon skär honom över låret och halsen. Simon fullföljer sin rörelse och hugger huvudet av honom
De stannar och tittar på kroppen, Simon kör sitt svärd genom hans bröst, vi känner hur hans krafter försvinner. De tar hans kropp och kastar den på elden, vi känner en vind svepa igenom salen. Vi går fram till dem och kramar om dem
Vi delar med oss av vår kärlek till dem, vi går ut ur tronsalen och börjar leta igenom palatset. Vi går från rum till rum och letar igenom dem, vi kommer in i hans bibliotek, vi letar igenom bokhyllorna som vanligt efter dagböcker
Vi hittar två stycken, vi stoppar dem på oss. Vi tittar vidare och hittar en hel del ganska exotiska böcker. Vi stoppar på oss dem med. Vi går vidare genom palatset och kommer ner i en källare. Därnere finns det rum för raffinering av heroin
Vi tittar på varandra och vi fördärvar alla droger som finns där. När vi är klara så letar vi vidare. Vi kommer in i ett större rum, härinne finns hans förmögenhet, eller i alla fall hans skatter. Här finns konst, juveler, böcker och andra antikviteter
Vi går igenom rummet och kommer ut på andra sidan. Vi går uppför en trappa och kommer till hans privata kammare, vi tittar oss omkring och vi ser hans prästskrud, vi ser ett fotografi på honom och fyra pojkar
Esmeralda hittar ett fotoalbum, hon öppnar det och bläddrar i det, hon vänder på sidorna och hon tittar på oss
- Ni skall nog titta på detta
- Javisst säger vi
Vi går fram till henne och vi ställer oss bredvid henne. Hon vänder fram första bilden, vi ser en ung man stå med två pojkar bredvid sig, Esmeralda vänder blad och samma man står med tre pojkar.
Vi vänder på sidorna och på varje sida så finns mannen med pojkar vid sin sida. Det finns totalt 30 fotografier med mannen och pojkar. Det finns två årtal skrivna under fotografierna. Ett när bilden är tagen och ett med ett kors
Under alla bilderna förutom bilden på de fyra pojkarna så finns det kors. Vi tittar på varandra och visar de andra bilderna, de tittar och när de är klara så slår de igen boken.
- Vad tror ni om detta?
- Att han tränat och lärt upp fler än de fyra, men alla de andra har dött innan deras träning var färdig, han tränade upp sina arvtagare. De fyra rymde och han har jagat dem sedan dess. Det är därför de rör på sig hela tiden och har delat upp sig. Han var galen, stark men galen. Vem lärde upp honom?
- Vi vet inte, men något här kanske kan avslöja det. En dagbok, eller liknande
- Då letar vi säger Esmeralda
Vi letar igenom hans rum, från golv till tak. Det är Simon som finner mannens dagböcker. Vi samlar ihop dem och tar dem med oss ut ur palatset. Vi går ner till flodbåten och går ombord på den. Resan nerför floden tar tre dagar
Vi åker till flygplatsen och går ombord på planet. Jag lutar mig tillbaka och somnar.
- Vi är framme
- Så bra
Vi går av planet och går över flygplatsen och hoppar på en helikopter. Den lättar och vi är på väg. Vi står vid botten av klippan och tittar upp, vi börjar klättra och när vi når toppen så går vi fram till dörren och knackar på. Den öppnas och vi går
Vi går igenom den mörka korridoren och kommer fram till tronsalen, Jasmine, Aisha och Mattias sitter där, de reser sig när vi kommer in.
- Hej mina kära vänner säger Jasmine, hur är det med er?
- Det är bara bra kära syster säger jag och ler, hur är det själv?
- Det är bara bra, jag känner mig mer levande än vad jag gjort på många år
- Så bra säger jag och ler
- Klarade du provet? frågar Jesper Mattias
- Ja säger han och ler, jag trodde att jag skulle dö på kuppen men jag klarade det
- Självklart säger Aisha, du är min man
- Ja hjärtat säger Mattias och ler
- Var har ni varit? Frågar Jasmine
- I Laos och tagit om hand om en galen man, galnare än de flesta vi träffat på. Han var styvfar åt de fyra bröderna som är som en tagg i ögat på oss, de fyra som vill döda Seji. Vi har tagit om hand om två av bröderna. Det finns två kvar därute som vi inte kommer åt. De är väldigt bra på att försvinna, de har gått under jorden. De är väldigt bra på det, att försvinna. Vi har sett till så att deras organisation har lidit en hel del nederlag. Med dödandet av deras styvfar så hoppas vi på att de skall bli lite slarvigare. De var mer rädda för honom än vad de var för oss
- Så ni gör allt detta för Sejis skull?
- Ja Jasmine, och din och Aishas, ja inte bara. Men för er skull med, vi vet vad han och Ana gjort för oss. Vi betalar bara tillbaka Jasmine varken mer eller mindre. Sen styrs vi av en bok med. Men vi gör det för er allas skull
Hon tittar på mig och sen på Aisha, jag tittar på henne och säger
- Vi har varit på resande fot i ett par dagar, vi skulle behöva vila lite.
- Javisst förlåt, kom så skall jag visa er till era rum
- Tack Jasmine, säger Rebecka
Hon tar Jasmine under armen och de går iväg. De pratar lågmält med varandra. Vi går igenom korridorerna och kommer fram till våra rum. Vi går in och sätter våra väskor på golvet.
En brasa brinner, i rummet finns en stor säng, ett par fåtöljer och en byrå. Framför brasan finns en fäll av något ulligt djur. Vi klär av oss våra kläder, jag tittar på Rebecka och ser ljuset från brasan spela över hennes kropp.
Jag känner hur mitt kön blod fylls, jag går fram till henne och tar henne i min famn. Jag drar henne intill mig och kysser henne. Jag känner hennes värma mot min kropp, hur hennes bröst trycks mot mitt.
Vi stönar i munnen på varandra, mina händer smeker hennes rygg. Jag känner hennes armar runt mig, vi pressar oss mot varandra. Jag lyfter upp henne, hon slår sina ben runt mig.
Jag bär bort henne till fällen vid brasan och lägger henne ner på rygg. Min tunga smeker hennes kropp. Jag leker med hennes bröstvårtor, min tunga går på upptäcktsfärd längs med hennes kropp.
Jag slickar hennes ljumskar, jag löper min tunga löpa längs med baksidan på hennes lår. Jag tar hennes tår i min mun och suger på dem. Jag hör ett stön av vällust från henne.
Jag slickar mig uppför hennes ben och når hennes kön. Jag luktar det och drar in doften av henne i mina näsborrar, jag njuter av lukten och jag känner hur jag hårdnar ännu mer.
Min tunga finner hennes läppar, jag känner väta mot min tunga. Jag slickar i mig så mycket jag kan av henne och jag smakar på hennes safter. De berusar mig, jag tar tag om hennes höfter och trycker mig mot henne och jag lapar i mig av hennes safter.
Min tunga utforskar hennes inre och jag skänker henne njutning. Jag hör hennes stönande och de eggar mig att öka trycket i mitt slickande. Min tunga finner hennes klitoris och jag fokuserar mitt slickande på den.
Jag hur hennes andning ökar intensitet, jag känner hennes fingrar borra sig in i mitt hår och hon trycker mitt ansikte mot sitt kön. Jag för in ett finger i henne och hennes höfter lyfter från golvet när jag börjar smeka hennes inre.
Jag finner det jag söker efter och hon explodera i en intensiv orgasm som får henne att skrika rakt ut. Vi hör hur hennes skrik ekar genom stenväggarna i rummet, jag flyttar min tunga och slickar i mig de safter som hennes orgasm ger mig.
Jag känner hur hon slappnar av när hennes orgasm ebbar ut. Jag känner hur hennes grepp av mitt hår lossnar. Jag slutar slicka henne och flyttar mig uppöver hennes mage och jag slickar på hennes bröst.
Jag når hennes mun och kysser henne intensivt, jag känner hennes hand finna mitt kön, hon smeker mig långsamt och vi känner hur det blodfylls och reser sig, hon blir mer bestämd i sitt smekande av mig.
Vi känner hur jag är redo, hon sätter mitt kön mot sitt. Jag trycker till och jag glider in i henne och jag glider tills jag når botten av henne. Jag stannar där och vi njuter båda två av den känsla som det innebär av att vi två blir en.
Jag tittar i hennes ögon, jag ser lusten och åtrån glänsa i dem. Jag ser hennes leende, det där leendet hon får när vi älskar. Det där leendet som bara är för mig. Jag börjar röra mina höfter.
Jag drar mig nästan ur henne och sen glider jag ner till botten igen, vi stönar båda två av den känsla som sprider sig i oss av välbehag. Jag ökar takten i mina rörelser och snart så andas vi tungt och intensivt, vi ökar takten igen.
Jag tar henne snabbare, våra stönanden blir mer och intensiva, jag ökar takten igen, jag tar tag om hennes ena ben och lyfter upp så jag kan komma djupare i henne, så att jag kan komma närmare henne.
Jag ser på henne att hon snart kommer. Jag ser hennes hand finna sin klitoris. Hon börjar smeka den intensivt och jag känner hur hennes orgasm kommer och hon skriker ut sin vällust.
Jag känner hur hennes inre kramar om mitt kön. Jag tar henne igenom orgasm, jag känner hur hennes safter värmer mitt kön. Jag ökar takten och jag tar henne hårt genom hennes orgasm.
Hennes smakande av sig själv ökar i intensitet och jag känner ur ilningarna börjar sprida sig i mitt underliv. Jag känner hur min pung drar ihop sig. Jag drar mig ur henne och sätter mig över hennes bröst och hon tar mig i sin mun och suger och smeker mig.
Jag känner hur min orgasm kommer. Jag vrålar högt när min säd lämnar mitt kön och jag tömmer mig i hennes mun. Jag känner hur säden sprutar ur mig och in hennes mun.
Jag känner hur hon sväljer det jag delar med mig av. Hur jag fyller hennes mun, jag känner hennes tunga slicka mig ren när det inte kommer mer. Jag öppnar mina ögon jag ser ner på henne.
Jag ser glittret i hennes ögon, jag känner hur hon drar tillbaka sitt huvud och jag ser hennes leende. Jag lägger mig bredvid henne på fällen, svetten rinner av oss båda, hon smeker mitt bröst,
Jag leker med hennes hår och smeker hennes rygg. Hon lägger sitt huvud på mitt bröst. Vi stänger ögonen båda två och somnar
Jag vaknar och tittar upp i taket, jag känner värmen från glöden i spisen, jag känner mig klibbig av svetten som stelnat, jag smeker Rebeckas rygg. Hon slår upp ögonen och hon reser sig upp på sin armbåge
Hon tittar på mig och ler, hon lutar sig fram och kysser mig. Jag kysser henne tillbaka. Hon tittar på mig och säger
- Bada av oss?
- Ja säger jag
Vi reser oss upp och går in i ett annat rum, här finns en bassäng med vatten i. Vi sänker oss ner i vattnet och vi sköljer av oss. Vi sätter oss och vi låter det varma vattnet smeka oss.
Vi säger ingenting, vi bara njuter av närheten av varandra och det varma vattnet
- Jag undrar hur länge vi sov?
- Ja jag med, jag känner mig väldigt utvilad
- Ja jag med säger Rebecka
Vi tvättar av oss sköljer av oss, när vi är klara så går vi ur bassängen och torkar av oss. Vi går in i rummet igen och tar våra väskor, vi plockar fram kläder och börjar klä på oss. När vi är klara så knackar det på dörren
Jag går bort och öppnar, Simon och Gwen står utanför
- Hej säger jag, har ni sovit gott?
- Ja säger Simon, det här är en förunderlig plats säger han
- Ja den är spännande säger jag med ett leende
- Vi är hungriga säger Gwen, men vi vet inte var vi skall gå
- Vi är färdiga så vi kan följa med er, vi är rätt hungriga vi med säger jag
Rebecka kommer fram till oss och vi går ut ur rummet. Vi går före de andra och går mot matsalen. Vi går in och de andra sitter därinne och pratar. Vi går fram till bordet och sätter oss
- Hej sömntutor säger Jesper
- Hej säger jag och ler, sovit gott?
- Ja det var väldigt skönt att sova i en riktig säng säger Sean och ler
- Ja säger Ilse det var det verkligen, vilken fascinerande plats detta är
- Ja säger Simon jag håller med
Vi blir serverade mat och vi börjar äta, Aisha och Mattias kommer in i matsalen, de går fram till vårt bord och sätter sig.
- Har ni sovit gott?
- Jadå säger jag, det har vi
- Så bra säger Aisha
- Vi skulle vilja prata med er sen om det går bra
- Javisst säger jag och ler
- Vi kan väl säga det nu? Säger Aisha, det är inga hemligheter och de andra lär få reda på det för eller senare ändå
- Ja säger Mattias, vi vill gifta oss
- Det trodde jag att ni redan var? Säger Gwen
- Hm det är par saker till som skall göras, man kan väl säga att vi är gifta men inte gifta. Men min mor slog bakut och blev väldigt dramatisk när vi meddelade henne vad det innebar, det som hände på ön. Hon vill ha ett bröllop, ett om man nu får säga så normalt bröllop
- Så moster blev dramatisk?
- Haha ja verkligen säger Mattias, jag har aldrig sett hennes så. Så nu ställer vi frågan, får vi gifta oss
Det tittar på oss, vi tittar tillbaka på dem och vi ler
- Ja det får ni, men det finns ett par villkor
- Ja säger Aisha
- Jag arrangerar det säger Rebecka, ni skall gifta er på ön och ni måste vänta tills nästa år, i maj eller juni. Det måste hända en del saker innan ni kan gifta er
- Som vad? Frågar Aisha
- Det är det vi skall prata med din mor om, och ni två skall lyssna på den berättelsen för den berör er väldigt mycket
- Hur då? Hur berör den oss?
- Det är inte vår sak att berätta, det är din mors
- Var är hon? frågar Aisha
- Har inte en aning säger jag, men jag skulle misstänka att hon sitter i sin trädgård och väntar på oss. hon förbereder sig på att vara lite melodramatisk
- Haha nej det tror jag inte säger Aisha, hon har släppt den delen av sig själv. Om jag inte visste så går hon runt och trånar
- Haha jaså det gör hon säger Rebecka, då letar vi upp henne
Vi reser oss från bordet och går ut ur matsalen mot trädgården, vi hittar henne inte där.
- Om hon inte är här så är hon i biblioteket säger Aisha
- Så passande säger Rebecka och ler
- Varför?
- Det är inte min sak att berätta, då går vi säger hon
Vi går in i borgen igen. Vi går igenom korridorerna och vi kommer fram till biblioteket. Vi går in och Jasmine sitter där med en bok liggandes på bordet och blicken är långt bort i fjärran
- Hej Jasmine säger Rebecka, dagdrömmer du?
- Va? Hej, ja det gör jag säger hon med ett leende
- Drömmer du om en svunnen tid?
- Haha ja, jag sitter här med en bok jag läst alldeles för många gånger, i början för att få vara här, sen för minnen som jag ville minnas, sen för att jag inte skulle bli galen. Och nu för att jag skall minnas igen
- Romeo och Julia säger jag, är det så du ser på er kärlek? Förvisso rätt passande men ändå inte
- Haha ja, denna bok är dock inte den jag läste då, detta är en gåva från honom
- Från vem? frågar Aisha
Jasmine tittar på henne och ler
- Din far Jasmine, din riktiga far
Aisha stirrar på henne och sen på oss, vi ler och säger ingenting
- Du kanske skall börja från början Jasmine
- Nej, säger Aisha. Vad menar du mor? Vadå min far
- Din far när han kom hit för så många år sedan, hette Michal Romanoff. Han var sexton år när han första gången klättrade uppför väggen därute. Jag kände hans närvaro när jag vaknade på morgon. Något inom mig sa att den dagen skulle bli den ljuvligaste i mitt liv. Jag kände mig levande på ett sätt som jag aldrig dittills känt innan. När jag vaknade var det som om jag vaknade för första gången i mitt liv. jag kände fjärilar i magen och jag visste inte varför, dessa fjärilar växte under dagen. När han stod därnere vid foten av klippan så kände jag en åtrå som jag aldrig känt innan. Jag var svimfärdig, jag kunde inte tänka en klar tanke. Jag var förvirrad, jag var rädd och jag var förväntansfull. När han bultade på dörren så var ljudet så högt att det gjorde ont i mina öron. En feber som jag aldrig känt förut spred sig i min kropp, jag kände hans närvaro i korridorerna och jag kände varje steg han tog mot tronsalen. När han kom in så exploderade alla känslor i min kropp. Jag fick verkligen lägga band på mig för att inte rusa fram och kyssa honom. Luften vibrerade, allt var så levande. Jag såg minsta dammkorn i salen, jag såg allt så tydligt. Tydligast såg jag Michal. Han kom in och han ställde sig framför min far, han talade och jag försvann, när jag hörde hans röst så försvann allt annat. Min far och han talade med varandra, min far tog emot honom och Michal gav min far ett svar på en fråga som han ställde som lockade och retade min far
- Vad frågade din far?
- Varför att han kommit
- Vad svarade han?
- För att få visdom
- Smart svar säger jag
- Ja, ingen annan före hade svarat så, inte till min far i alla fall
Han gick iväg och min kropp skrek efter honom, varenda liten atom skrek efter honom. Jag gick iväg som om jag druckit för mycket alkohol, jag kände mig berusad och snurrig. När det var dags för mat så kom han in i matsalen i alldeles för små kläder, en av männen hade spelat honom ett spratt. Min far blev arg, Michal gav honom ett intelligent svar och min far blev imponerad, tro mig min far var inte lätt imponerad. Men den som blev mest imponerad var min mor, och inget imponerade på den kvinnan. Vid ett tillfälle så slog min far ensam tillbaka ett angrepp på tjugo man. Min mor rörde inte en min, men Michal imponerade på henne. Han fick nya kläder och hans träning började, han var ofta härinne och jag lärde mig hans rutiner. Vi stal ögonblick av samvaro här, vi kunde tala utan att tala här, vi läste böcker som talade om för den andre vad vi kände. När Michal varit här ett tag så blev han attackerad av en av männen, samma man som spelat honom sprattet. Den mannen fick sin första bestraffning när han spelat Michal sprattet med kläderna. Han blev piskad, han gav Michal skulden för det. Men i alla fall han bröt mot reglerna en gång till och det hela slutade med en duell mellan Michal och mannen. Michal dödade honom med ett Bokkensvärd, han slog honom på hjärtat och mannen dog. Michal tittade på min far och ställde sig i cirkeln och sa inte ett ljud. Tiden gick och det blev dags för honom att bli upptagen hos oss. Han skulle bli medlem och få sitt namn. Min far ville egentligen inte testa honom men min mor tvingade honom. Min far ansåg att han gjort sitt prov när han dödade den andre mannen, och enligt våra traditioner så var det så. Men mor propsade på. Inte förrän nu så förstår jag varför hon gjorde så. Innan Michal kom till oss, så var hans far här tio år tidigare. Han visade oss en bok som vi fick läsa, det stod en hel del saker i den boken som verkade så fantastiska att jag som sexåring trodde att det var en god godnatt saga. Min mor mindes vad som stod i den. Vi var tvungna att få honom att hata oss, så att han när det var dags kunde lämna oss
- Förlåt? säger Aisha
- Var det väktarnas bok frågar jag
- Har inte en aning men det är inte omöjligt
Vi tittar på varandra och sen så tittar vi på Jasmine
- Min mor övertalade min far att Michal skulle bestraffa min faster
Hon spottar på golvet och vi tittar på henne
- Du gillade inte henne säger jag med ett leende
- Nej en mer avskyvärd människa har jag nog aldrig träffat. Eller fram till min man kom in i mitt liv så har jag aldrig träffat en mer avskyvärd människa. Min far sparade honom till sist, han bad Michal dela ut bestraffningen. Han gick fram till skåpet och fällde min faster och högg av henne huvudet. Han tog hennes dotter och var på att göra samma sak med henne. Min far stoppade honom. Han visste vad det gjort med honom om han fullföljt det hugget, de stirrade på varandra, jag såg hatet i Michals ögon och sorgen i min fars. Michal fick sitt namn, Seji. Hans träning fortsatte, mina föräldrar la den ena planen efter den andra för att vi skulle bli ett han och jag. Men han stod emot, min mor undrade ibland om han var gjord av sten, om han gillade män osv.
- Giri sa jag
- Ja säger Jasmine, giri, mot oss, mot sin far och sin mor. Jag har bara träffat två till med en sådan känsla för giri
Hon tittar på oss och ler
- Ni vet, ni påminner mig så mycket om honom
- Det finns en förklaring till det min syster säger jag med ett leende. Din känsla för Giri går inte i heller av för hackor eller hur?
- Haha nej kanske inte, även det till mina föräldrars stora förtret. Men vi stal ögonblick av närhet i biblioteket, vi rörde aldrig vid varandra. Min kropp skrek efter det men vi gick aldrig över gränsen. Ibland undrar jag vad som hänt om vi gjort det. Mina föräldrar la sina planer och de bestämde att vi skulle göra en resa tillsammans. Han som mitt förkläde eller livvakt. Min far kallade på honom, han hotade honom lagom mycket och det blev bestämt att vi skulle resa till Paris. För syns skull så skickade min mor och far tolv vakter i förväg för att hålla koll på oss. Vi åkte till Paris och vi talade om för varandra hur mycket vi älskade varandra. Vi gick på Louvren och tittade på Mona – Lisa, han berättade att den tavlan inte imponerade på honom
- Förlåt säger Rebecka
- Haha ja hans ord inte mina. Han visade mig sin favorit, han hade varit där innan med sin far. Han visade mig en tavla av Renoir och jag blev lika förtrollad som honom. Vi satt där nära varandra utan att röra varann i timmar. När vi var klara så gick vi ut i Paris och vi gick tillbaka till hotellet och gick in. Innan vi åkte så hade min far gjort väldigt klart för honom om vad som gällde. Han bestämde och lydde jag inte så fick han bestraffa mig
Aisha drar häftigt efter andan
- Spännande säger jag och ler, visste han om vad det innebar?
- Ja jag tror det säger Jasmine och ler
- Jisses säger Mattias
- Vad betydde det frågar jag Gwen
- Att enligt våra traditioner att mitt liv var hans att göra vad han ville med, att min far skänkte mig åt honom. Vi var trolovade
- Som sagt spännande, hur löste han det? frågar Jesper
- Haha genom att säga att han bestämde att jag bestämde
- Smart säger Jesper
- Haha ja till mitt stora förtret, för då kunde jag inte trotsa honom. Och tro mig jag ville trotsa honom så att han skulle få bestraffa mig
- Nu förstår jag inte säger Gwen
- Hade han bestraffat mig så hade han bekräftat sitt ägandeskap över mig, jag hade varit hans och inget han gjort mot mig hade mina föräldrar kunnat säga något om. Han hade bekräftat vår trolovning
- Jisses säger Gwen, slipad kille
- Haha ja, och ni kan inte ana hur det retade mig, min far och min mor. I synnerhet henne för det var hennes ide. Vi tillbringade en vecka i Paris där han visade mig allt. Han var en perfekt guide, vi hittade en bokaffär där vi köpte böcker åt varandra. Han köpte denna åt mig
Hon smeker boken och tittar på den
- Det som skulle bli sista kvällen där så lös vi av ungdomlig åtrå båda två, jag misstänker att han gjort samma sak som jag varje kväll innan vi somnade. Fantiserat om den andre och gett oss själv njutning. Vi satt där i restaurangen och förklarade varandra vår kärlek. Vi gick in i hissen och vi kysste varandra, kyssen vara i tiosekunder kanske men det kändes som en evighet. Dörrarna öppnades och han lovade mig att försöka ta sig in på mitt rum
- Mor! Utbrister Aisha
- Ja min dotter säger Jasmine, han tog sig in på mitt rum, förbi tolvvakter och en videokamera. Vi tittade på den filmen sedan, vi såg inte honom hur vi är än tittade på den filmen. Han tog sig in på mitt rum och räddade mitt liv och satte stopp för vidare försök till intimitet mellan oss. En skugga kom mellan hans och min lycka , min far hade gjort en raid mot några knarksmugglare på Sicilien, de ville hämnas genom att döda mig. Jag var så uppe i min åtrå att jag missade honom. Michal kom in dödade skuggan och hotade vakterna med död och pina för deras misstag. Vi åkte tillbaka hit och min far delade ut rättmätig bestraffning mot de andra vakterna. De förhörde oss enligt konstens alla regler. Deras plan hade exploderat i ansiktet på dem, på grund av Michals giri. Min far tvingades att piska livet ur de vakterna på grund av sitt eget misstag och Michals hat mot min far växte. Han fick ett uppdrag, att hämnas på skuggorna och hans ilska för att de stört oss gjorde att han dödade tvåtredjedelar av dem. Han kom hem och blev en trogen ligan soldat, han ingick i mina föräldrars livvaktsskydd, han fick uppdrag och han utförde dem till punkt och pricka och hans hat växte. Vi blev utsatta för ett attentat, Michal kastade sig framför en pil som sköts mot min mor, han dödade angriparna och sen så böjde han på huvudet för att ta emot sin bestraffning. Han fick sitt tredje brännmärke efter den bedriften. Ingen annan före honom hade fått alla tre, inte ens min far. Han fick en ring av min mor och min far bad honom välja vilken tjänst han ville här. Till min fars stora glädje så valde han biblioteket. Michal trodde att han retade min far med det valet. Men han gjorde precis tvärtom, nu skulle han överleva. Vi tillbringade all vaken tid här han och jag, en plan började spira inom mig. Han skulle bli min, jag la fram den för mina föräldrar och de sparkade bakut, jag fick bli riktigt melodramatisk innan de gick med på den. Jag ställde mig på klippkanten och gjorde mig beredd att hoppa, då gick de med på min plan. Fast att den skulle kosta dem livet
- Herregud säger Aisha
- Ja mitt barn, men jag mindes vad jag läst i den boken. Vi tog honom till ett rum och gav honom ett elixir som gjorde vissa saker med honom, vi spände upp honom på en ställning. Jag tatuerade in en Jasminblomma på honom
- Mor!
- Ja säger Jasmine, och det blir värre min dotter säger hon, jag tömde honom på hans säd, vi sparade den och frös ner den. Vi hade tagit reda på hur vi skulle göra. Vi har kvar de sakerna i ett hemligt rum här i borgen, när jag tömt honom och vi var klara så lämnade vi honom på hans rum
- Målningarna säger Rebecka
- Va? Haha ja hans målningar, hans cell har inget fönster, varje dag så målade han en soluppgång och varje dag så stal jag hans målning. Fjantigt kanske men jag gjorde det för att ha något som var hans. Han trodde att det var min far som tog dem, så för att reta honom så målade han en ny varje morgon. Jag har drygt sexhundra av de målningarna gömda
- Så romantiskt säger Annika
- Tack säger Jasmine, men i alla fall, Michal fick höra ett rykte om att hans far var sjuk. Han bad om audiens hos min far och han lämnade oss. jag kastades ner i djupaste förtvivlan, mina föräldrar gick klädda i svart som om en familjemedlem dött. Min far blev sjuk och sedan utmanad av min man. Min far valde att dö, min mor och mina syskon kastade sig ut från klippan. Jag gifte mig med min man. Vi delade säng en gång, jag har nog aldrig känt mig så äcklad som jag gjorde den natten, på morgonen så gick jag in i det hemliga rummet och förde in Michals säd i mig, nej det fanns inga spår kvar av min man i mig, jag använde skydd den natten. När han tömde sig i mig och var klar så gick jag på toaletten och tömde ur mig det han lämnat i mig. Jag tvättade mig väl. Jag gjorde det jag gjorde och jag blev gravid, och du min älskade dotter skapades. Din far är Seji, han är Michal Romanoff och han är Kuzuri. Jag levde bara för att ta hand om dig, jag blev ett tomt skal som vaknade på morgonen för att få titta i dina ögon, de ögon du ärvt av din far. Ett par år senare så åkte vi till Japan för att ha ett möte med Yakuzan, min man hade lovat dem att döda Michal. Men han kan mer om våra traditioner än vad min f.d. man gjorde. Han dödade en av de som skickats för att döda honom. Min man ville ha hämnd så när Michal bestämt ett möte med Yakuzan så var vi där, och jag fick se honom igen. Pojken som lämnat oss, hade blivit en man. Han spelade alla i det rummet lika bra som du spelar på din luta Niklas, han är nästan, men bara nästan lika bra som er på att spela spelet. Men i alla fall han drev min man till att vanära sig inför Kaishon, det blev strid och han räddade livet på mig igen. Hans syster räddade Kaishon och de fick återvända till japan och en bräcklig fred inleddes mellan dem och Yakuzan. När vi kom tillbaka hit så var min man galen, inte för att han retat Yakuzan, utan för tatueringen som Michal har på sitt kön, den blomman gjorde min f.d. man galen, mer galen än vad han redan var. För han visste vad den betyder, han slog mig sönder och samman, mina vakter fick gå emellan annars så hade han dödat mig. Jag ville dö för jag misstagit Ana för Michals fru, jag stod på kanten varenda dag och det enda som stoppade mig var Aisha. Jag skickade ett lagom melodramatiskt brev till Michal, där jag lyckönskade honom till hans val av fru och en massa annat. Han fick brevet och gjorde inbrott här och lämnade tillbaka en del saker som jag skickat till honom. Han lämnade dem och en målning till mig. Vi kysstes igen och världen slutade rotera, han lämnade mina läppar och du kom in i rummet, jag gav honom vissa antydningar om vem du var Aisha. Jag älskar dig min dotter men i det ögonblicket så kan jag säga att jag var väldigt irriterad på dig för att du stört oss
- Mor! Säger Aisha
- Jag är inte mer än kvinna
- Jag minns den kvällen säger Aisha, det var första gången som jag kände att du levde mor
- Ja Michal älskade mig fortfarande säger Jasmine. Jag började i tysthet att gräva i vad som hänt med honom sedan han lämnat oss. Hans historia gjorde mig bedrövad och ledsen. Vad jag inte förstod då var att han inte läst den bok som jag fått läsa. All den smärta som han fått utstå, på grund av en hämndlysten kvinna
- Mita säger jag
- Ja häxan
- Så han hade inte läst väktarnas bok då?
- Nej
- Där ser man, vet du om han gjort det nu?
- Ja jag skrev ett brev till honom, när han förlorat sin andra fru, och han fått sin dotter Hope
- Har jag en syster? Frågar Aisha
- Ja en halvsyster säger Jasmine
- Herregud mor
- Det är inte hennes fel Aisha, skall du svära så svär över de där förbannade böckerna. Det skulle inte gått till såhär, men andra sidan fuskade och vår sida vidtog mått och steg att möta det. Därav alla dessa planer, men att du skulle födas av din mor och far var bestämt, du skulle fått en tvillingbror men du får nöja dig med en halvsyster. Andra sidan skickade din galna styvfar, han dödade din morfar och mormor, dina mostrar och morbröder. Andra sidan försökte sätta käppar i hjulet för oss. De misslyckades, men resultatet blev att din mor och far har utsatts för ett lidande som ingen människa skall behöva utstå. Vi känner skam för det som hänt så djup skam att vi är beredda att lämna överallt åt dig Jasmine, vill du ta över ansvaret
Det blir dödstyst i rummet, Jasmine stirrar på oss, vi sitter på knä framför henne. Vi har dragit våra svärd och erbjuder henne dem.
- Är ni galna frågar hon, jag har läst väktarnas bok. Nej mina kära, ansvaret är ert, ni är lika mycket som jag och Seji brickor i detta spel. Nej jag vill inte ta över
Rummet gungar till, om jag inte trodde att jag hörde fel så lätt som en kör som sjöng för oss. Vi reser oss och ler mot Jasmine
- Tack för att du valde rätt min syster säger jag
- Ingen fara min bror och tack för att ni räddat mitt liv
- Nu skall vi bara se till så att du får din man och Aisha sin far
- Tack säger hon
- Ingen fara, det är det minsta vi kan göra. Men inga fler brev till honom
- Nej säger hon
- Bra, vi spelar spelet med honom och han vet inte vad som kommer träffa honom
- Så pass
- Ja, Aisha och Mattias har ställt frågan till oss och vi har accepterat, men de får inte gifta sig förrän vi är klara med allt, det bör bli i Maj eller Juni nästa år
- Ett traditionellt bröllop?
- Ja min mor är som hon är, men vi kan lägga till era traditioner med säger Mattias
- Våra säger Jasmine, du är en av oss nu
- Förlåt svärmor våra
- Bra säger hon och ler
- Jag får börja läsa på mig om er historia, så att jag inte gör samma misstag som din f.d. man
- Börja här säger Jasmine och ler, jag skall visa dig
- Tack säger han och böjer på huvudet
- Han är en så söt pojke säger Jasmine på deras språk
- Tack svärmor, jag ser, var min fru fått sin skönhet från
- Haha skrattar Jasmine, underbart. Så du har lärt dig vårt språk?
- Som sagt, är jag en av er så är jag
- Men mor, min far
- Ja?
- Hur…
- Jag kunde göra det jag gjorde? Av kärlek, av krafter som jag inte kunde kontrollera
- Men hur…
- Hur vi visste hur vi skulle göra? Haha ja du min älskade dotter. Din morfar lät kidnappa en fertilitetsläkare från forna sovjetunionen och satte honom i arbete, när han var klar så visste vi hur vi skulle göra
- Jisses säger Ilse
- Min far var den han var, och min mor den hon var. Hon tyckte att blodet i vår släkt blivit för mesigt. Hon såg Michal som en man över män
- Vi tackar för din historia Jasmine, den kommer hjälpa oss att hjälpa honom. Att rädda livet på honom
- Tack säger hon och bugar på huvudet
- När vi ätit så kommer vi att åka hem till våra barn säger jag
- Jag förstår säger hon
Jag gav de andra tillåtelse att komma in i slottet, vi gick ut till köket, barnen satt därmed de andra. När de ser oss så kommer de springande och hoppar upp i famnen på oss. Vi kramar om dem, när vi är klara så sätter vi oss vi bordet
- Det gick väl?
- Ja säger jag, alla är hela och rena, vi gjorde ett besök hos Jasmine. Vi fick höra en fascinerande historia
- Ja den var lite speciell säger Annika
- Ja verkligen säger Esmeralda, men om de nu är utvalda för varandra hur i hela friden kan de leva isär. Jag hade blivit galen
- Då kanske du inser hur stark deras giri var och vad vi har framför oss att bryta ner, den girin plus hans avundsjuka
- Jisses lycka till
- Ja det lär vi behöva säger jag
Jesper tittar på oss och sen så säger han
- Om jag nu känner er två rätt så vet ni redan om allt det som de olika människorna berättar för oss. Ni vet redan vad som hänt, ni vet vad de människorna skall berätta
- Och nu undrar du varför vi åker världen runt och lyssnar på historier?
- Ja
- Dels för att när vi hör de berätta så kan vi skapa oss en känsla av det som hänt. När man läser om en sak så fantiserar man om en känsla, ett scenario som utspelas. När vi hör dem berätta så blir det verkligt för oss. Vi delar de känslor som de människorna känner. Vi får en bättre uppfattning om vad som faktiskt hänt. Vi blir medvetna, den andra anledningen är för er skull. Vi har berättat om vad som kan hända, ni står inför ett val ni med. Ni behöver höra detta för att förstå varför de hade gjort vad de skulle göra om valet blev annorlunda. Ni skall möta dem för de, de är. Inte för vad de är så att säga. Ni skall möta dem som Michal och Ana, inte som väktarna. Men som du säger vi vet redan vad de kommer att berätta. Vi fick reda på det därute när vi brände böckerna, men vi måste höra och ni måste höra. Vi för vår ödmjukhet och ni för ett val
- Misstänkte det, ni ställer alldeles för lite frågor när ni pratar med dem, det om inget annat talade om för mig att ni redan vet
- Vad är det vi brukar säga, vi vet allt. Eller i alla fall nästan allt
- Jo så är det ju, så valet är vad det är?
- Ja säger jag
- Haha jag trodde att Jasmine skulle kissa på sig säger Esmeralda
- Ja lite så, så kommer det inte bli med honom, Ana kommer titta på oss och undra om vi är helt förvirrade. Hon påminner en hel del om Jesper och Ilse faktiskt och till viss del Rebecka. Michal som alla de vi pratat med påminner en hel del om mig, Alex och Esmeralda. Den bror som dog, Jasmines tvillingbror, påminde om er andra.
- Var det också ett sådant jorden går under ögonblick?
- Haha inte riktigt säger jag, det har funnits allvarligare tillfällen. Men det var allvarligt och vår sida såg allvarligt på överträdelsen. Eller den blev ganska så irriterad säger jag. Den fuskade en del efter det, den bröt vissa överenskommelser dem emellan. Men i alla fall vi är där vi är, vi är de vi är och vi skall ta hand om detta med
- Skall vi hjärtat?
- Javisst säger jag, vi skall bara lämna lite av de sakerna som vi hittade hos han galningen. Sen skall vi leka lite med amuletterna
- Vågar vi vara inomhus då?
- Haha jadå säger jag det är ingen fara
Vi tar våra väskor och går ner i källaren, jag går förbi fruktskålen, jag smeker äpplet. Jag tittar på tavlan, den där de alla är med våra anfäder, de tittar tillbaka på mig.
Jag tittar på Leonardo och jag försöker läsa hans min. jag försöker tolka vad han tänker på, var er plan att vi skulle spränga planeten, var ni så bittra? Övervägde ni det, att vi faktiskt skulle bli så mäktiga att vi sprängde planeten?
Jag tittar på tavlan, jag känner hur Rebecka kommer fram till mig, är de andra medvetna om hur ni spelade dem? Ja Dracul var säkert, han var en intelligent man, inte Medici, eller jag tror inte det i alla fall.
Jag tittar på Mona, jag anar sorg i hennes blick, eller är det något annat, bitterhet? Nej det är sorg, en stor sorg över hur deras liv blev. Kan jag förebrå dem för att de övervägde att göra det som Michal misstänker och den misstanke som slagit oss?
Det naturen trodde, när den skyddade oss. Jag tittar på dem, jag tvingar dem att möta min blick, Rebecka gör likadant, jag känner en känsla av skam, skam över att de övervägt det vi misstänkt.
Men samtidigt en stolthet av att de faktiskt inte gjorde det de gjorde. De klarade sitt test, sin bitterhet, sin avundsjuka. Avundsjukan över att de inte var de som var utvalda.
Utvalda att rätta till saker och ting. Det var inte bitterheten som drivit dem, det var deras avundsjuka. De hade fått titta på den och insett vart den höll på att driva dem.
In i ett fullständigt kaos, ett kaos som inte liknade något annat. Men de hade insett och gjort vad de gjorde i stället. De smakade på avundsjukan och spottade ut den.
Vi tittar på tavlan och bugar oss mot dem, med respekt och ödmjukhet. Vi släpper vår avundsjuka mot dem, vår bitterhet och vår förbittring, för sista gången säger vi – Varför vi
Vi vet varför det är vi, ingen annan kan göra det. Vi är de vi är, men vi är stolta över var vi kommer ifrån, vårt arv som vi bär med oss. Det arv vi fått av dem, alla de som sitter på den tavlan. Men i synnerhet Mona och Leonardo, våra anfäder.
De vi är reinkarnationer av, oavsett hur mycket naturen lagt sig i, jag känner en stolthet i att jag är den jag är, en reinkarnation av den mannen på tavlan, eller man. Han är femtonår på tavlan
Jag anar ett av Monas leende när jag tittar upp igen, stämningen känns lättare nu när vi landat i det vi landat i. Vi går fram till amuletterna och vi tar upp dem, jag fylls av en värme och vi står där ett tag, när vi är klara så går vi upp igen
- Skall vi säger vi?
- Javisst säger de andra
Jag ser Jespers blick, jag nickar och han nickar tillbaka, jag ser samma sak utspelas sig mellan Rebecka och Esmeralda. De vet och de är glada att vi kommit fram till det vi kommit fram till
Vi går ut ur huset och åker till planet
- Då var vi hemma säger jag
- Ja säger Rebecka, det är vi
Vargen går in först, den har vuxit. Nästan onaturligt mycket på den tid vi varit borta, men när det gäller den så överraskar inget oss. Vi går in efter den och vi går ner i källaren. Vi sätter tillbaka våra saker på ställen. Vi tar tvätten och går in i tvättstugan
Vi fyller en maskin och går upp, vi går in i sovrummet och byter kläder. Jag njuter av att se Rebeckas kropp, jag smeker henne över hennes skinkor och kysser henne. Hon kysser mig tillbaka
Jag klär på mig och går ut ur sovrummet, jag går ut till matplatsen, jag tittar ur över trädgården. De är färdiga och vi är nöjda med resultatet, oktober mörkret speglar sig i fönstret. Jag känner hur vargen närmar sig
- Träna mer säger jag
Den fnyser och ställer sig bredvid mig, jag öppnar dörren och hon springer ut. Jag ser hur hon försvinner iväg. Jag stänger till dörren och värmen kommer tillbaka, Rebecka kommer närmre och kramar om mig bakifrån
Jag känner hur hon gömmer sitt ansikte i min skjorta, jag känner hennes vemod. Det är en sådan dag, vårt humör speglar vårt sinne. Påminnelser av hur det kunde varit. Jag lägger mina armar på hennes
Jag vänder mig om och kramar henne, vi står där en stund. Vargen kommer tillbaka, Rebecka släpper in henne, hon tittar på oss. Hon ser våra blickar och slickar oss på händerna.
Jag kliar henne på nacken, vi går ut i köket och jag lagar kaffe. Rebecka dukar fram muggar, när kaffet är färdigt så slår jag upp i våra muggar. De andra kom till matplatsen, de tittar på oss och det säger inget.
De känner igen våra miner. De låter oss vara ifred, de respekterar att vi vill vara ifred med våra tankar. Vi sitter där alla syskonen och tittar på ingenting, dörren öppnas och Isabella och James kommer in.
Isabella tittar på oss och kramar om oss. James tittar på henne och sen på oss. Han kramar min axel och sen ger han Rebecka en kram. Hon börjar gråta och han ser förlägen ut.
Hennes tårar strömmar ur henne och han klappar henne på ryggen. Han ser villrådig ut, han viskar till henne och hon kramar honom hårdare, jag känner hur mina ögon tåras. Jag känner tårarna väta mina kinder och jag torkar bort dem
Jag är glad för dem, när de väl kommer så kan jag rena mig och gå vidare. Till nästa gång vi blir påminda och vi inser vad naturen kräver av oss. Uppoffringen vi gör för att få de krafter vi har. Avundsjukan vi kan känna mot de flesta andra
Processen att hantera det startar med tårarna, min mor tittar på mig. Hon sträcker fram sin hand och torkar bort de tårar som fallit nu. Hon tittar på mig och ler, jag ler tillbaka och jag hör hur barnen diskuterar på sitt rum
Det låter som en rätt aggressiv diskussion, jag tittar på min mor och hon på mig, jag reser mig och går mot deras rum. Jag ställer mig i dörren och jag ser hur de tittar på varandra. De står med sina Bokken i handen
- Vad händer?
- Inget säger Leonardo vresigt
- Isabelle?
- Inget fräser hon
Jag tittar på dem och jag ser på vargen, den reser ragg
- Fara
- Ja, fara säger jag i tanken
Jag går in i rummet och tittar på barnen, de ser väldigt arga ut, jag ser Leonardo höja sitt Bokken, jag tar tag om det och han stirrar fientligt på mig. Jag tittar tillbaka på honom. Jag anar att Isabelle höjer sina svärd
Rebecka kommer in i rummet, hon läser av situationen och hon går fram till Isabelle och tar tag om hennes svärd. Vi ser hur barnen kämpar med sig själv och hur deras blickar är fyllda av hat.
Jag samlar mina tankar och börja söka av området. Jag hittar mitt mål och tittar på vargen, hon ler och går ut ur rummet. Jag trycker till Leonardo på halsen och Rebecka gör likadant på Isabelle
- Jesper du bestämmer, vi måste jobba lite
- Ja säger han
- Släpp ut vargen hon vi jaga
- Haha ok
Vi lägger barnen på sina sängar, vi sätter oss bredvid dem, jag grå in i mig själv och jag börjar leta. Jag undersöker Leonardo och jag hittar det jag letar efter. Jag tar bort det och när jag är klar så öppnar jag ögonen.
Leonardo sover och jag bäddar ner honom, jag vänder mig mot Rebecka. Hon öppnar sina ögon och hon nickar mot mig. Vi reser oss och går ut till matplatsen. De andra sitter där, de tittar upp när vi kommer ut.
Vi nickar och de slappnar av. Vi sätter oss vid bordet, ilskan bubblar inom mig. Jag tittar på Rebecka och hon på mig, vi reser oss och vi går mot trappan. Vargen kommer gående och ställer sig i vägen för oss och den tittar på oss med lugn blick
- Nej säger hon
- Förlåt? Säger jag
- Nej inte ni två, välj någon annan
- Förlåt? Tror du att du kan stoppa oss?
- Ja om det skulle behövas säger vargen lugnt
Jag tittar förbluffat på henne, hon tittar lugnt tillbaka på mig
- Nej far du skulle aldrig skada mig, men jag har inga sådana betänkligheter gällande dig. Men sedan så är jag en varg
- Haha skrattar jag, har du hört talas om uttrycket, bit inte den hand som föder dig?
- Jadå, men jag är en varg så jag löser nog det också. Inte ni två, vem som helst annars
Jag tittar på vargen och sen säger jag
- Esmeralda, Ilse
- Ja?
- Ha ett väldigt allvarligt samtal med den personen som är därnere. Ni har fria händer säger jag och tittar på vargen. De gjorde barnen illa
Jag ser deras blickar och de reser sig
- Om du försökte stoppa oss från att göra den personen illa så tro mig, det kommer att gå längre
- Bra säger vargen
Hon går intill barnen och vi tittar på varandra och rycker på axlarna. Esmeralda och Ilse går nerför trappan. Vi sätter oss vid bordet, jag tittar på Jesper
- Vet ni, det är svårt att få en vit varg ren
- Jaså?
- Hon dödade tre av dem, skadade två och skrämde en så att han svimmade. Det är han som är därnere. Vi behövde inte göra något, hon attackerade och vi hörde skrik från buskarna och sen hörde vi inget på en stund. Hon kom fram ur buskarna och tittade på mig och bad mig komma. Hon tittade på honom som svimmat. Jag såg på kropparna och hon fnös och gick därifrån, vi städade upp därute. Vi bar ner den som svimmat i trädgården. Sen så fick vi tvätta av henne.
- Bra säger jag, nu är handskarna av, hör ni alla det. De attackerade barnen, nu är det inga silkesvantar längre. Vi skall göra det väldigt svårt för dem att kunna sitta stilla för länge. De ska titta sig över axeln hela tiden, vi ska jaga dem som vargen därinne jagar sitt villebråd, vi ska göra dem väldigt desperata
- Ja säger Jesper och hur gör vi det?
- Vi trycker på knappen säger jag, det är dags för det
- Vad har ni väntat på?
- Att de skulle göra det de gjorde, att de skulle ge sig på en av er. Nu gav de sig på barnen. Det kommer att kosta dem, mer än det smakar
- Bra säger Jesper
Jag tar fram telefonen och ringer Gunther
- Kör
- Ja säger han
- Bra vi hörs
- Det gör vi
Jag lägger på och reser mig och går intill barnen, vargen tittar på mig och jag på henne. Vi tittar länge på varandra och sen så böjer hon på huvudet. Jag går ut ur rummet. Jag går bort till bordet och tittar på de andra
- Från och med nu så är vi beredda på allt
- Javisst säger Alex lugnt, jag säger till Ilse sen
- Bra säger jag
Jag går ner i källaren och tittar på mina vapen, jag känner Rebecka komma ner, hon går fram till mig och kramar om mig
- När skall de lära sig?
- Aldrig misstänker jag säger hon
- Idioter
- Ja
- Vad blir nästa steg?
- Vad tycker du?
- Att vi snart får börja skicka ut inbjudningar till vår installation i Kanada
- Ja säger hon och tittar på mig, vem skall vi sätta det på?
-
- Jag vet inte, har du något förslag?
- Tja Isabella?
- Ja varför inte, vem lämnar vi hemma?
- Gwen och Simon, de har gått igenom provet
- Ja de har ju det, har de pratat med någon?
- Vet inte säger Rebecka, jag hoppas på det, vi får undersöka det. De gjorde väldigt väl ifrån sig
- Ja verkligen och jag hoppas att de tog till sig av det vi sa
- Det gjorde de säkert säger Rebecka, jag är glad att skolan inte är på oss mer för deras frånvaro
- Ja, det börjar bli lite svårt att hitta på anledningar till att de skall vara lediga
- Ja, är det en av anledningarna till att de stannar hemma?
- Ja säger jag, frågan är om fler måste stanna hemma för att skydda barnen, när de är i skolan
- Jo förvisso, vi får se hur vi gör, i värsta fall så får vi införa någon form av rullande schema
- Ja Alex har sin skola han med
- Så Ilse och Alex?
- Ja de får ta första vakten, tillsammans med Simon och Gwen
- Tillsammans med vargen med?
- Ja hon kommer att vakta. Hon är vår bonde säger jag med ett leende
- Haha ja
- Jag pratade med henne, jag vet inte om hon lyssnade men jag pratade med henne
- Bra säger Rebecka, så vi skall packa väskorna
- Ja säger jag det är väl lika bra. När Gunther hör av sig så får vi åka. Jag vill verkligen hitta deras ställe där de tränar sina magiker
- Jag vill älska
- Jag med säger jag
Hon går nära mig och kysser mig, jag kysser henne tillbaka, jag smeker hennes rumpa. Hon stönar i min mun, jag lyfter upp henne, och bär bort henne till en stol, jag sätter mig och hon sitter i mitt knä. Jag smeker hennes kön under hennes klänning
Jag känner vätan på hennes trosor, hon fumlar med min livrem, hon känner upp mina byxor och jag lyfter på min rumpa och mina byxor hamnar runt mina fötter. Hon tar mitt kön i handen och drar tillbaka min förhud. Hon reser sig på knä
Hon smeker sig själv med mitt ollon, jag känner värmen från henne och hon sjunker ner. Hon tittar mig djupt i ögonen och börjar rida mig, hennes höfter rör sig. Jag känner hur jag glider ut och in i henne.
Hon ökar takten, vi stönar högt i varandras huvuden. Jag känner ilningarna spridas i mitt underliv. Jag känner hennes inre krama mig. Hon ökar takten, stol gnisslar i protest mot det vi gör.
Jag lyfter upp oss och trycker henne mot väggen. Hon slår sina ben om min rygg och jag tar henne hårt och snabbt. Mitt kön gör sin resa i henne i en rasande hastighet.
Jag känner hur min säd kommer, jag känner hur jag exploderar i henne. Jag känner henne explodera, jag pumpar min säd in i henne och jag fyller henne. Våra orgasmer ebbar ut och vi flåsar båda två. Jag kysser henne och hon kysser mig
Jag drar mig ur henne och hon går iväg till toaletten, jag går efter henne. Jag klär av mig och ställer mig i duschen. Hon gör samma sak och ställer sig bakom mig, hon kramar om mig
Vi duschar snabbt, vi tar på oss våra kläder och när jag spänner livremmen så ringer min telefon
- Ja säger jag
- Hej det är jag
- Tjena hur är det?
- Bara bra, själv?
- Jo då det är bra säger jag och ler, vad har du på hjärtat?
- Har ni möjlighet att komma hit?
- Vad gäller det?
- Ante, har ställt frågan till mig och de måste fråga er först innan jag kan säga något
- Det var som fasen, ja vi kommer. Vi har ändå ett ärende där säger jag
- Bra då ses vi snart?
- Ja vi åker så fort vi kan få hit planet, så vi lär ses i morgon
- Perfekt
- Hej
- Hej
Jag tittar på Rebecka och hon ler mot mig, vi packar vår väska och går upp till de andra. Esmeralda och Ilse sitter med de andra
- Vi reser så fort planet kommer hit, Ilse och Alex stannar hemma denna gång tillsammans med Simon och Gwen, vi börjar få slut på historier om varför ni missar så mycket i skolan
- Ingen fara vi ser till så att inget händer dem
- Bra säger jag och ler
- Ni andra packar nu säger Rebecka
- Javisst säger de
- Vi har ringt efter planet det är här om en dryg timme. Packa så går vi in och säger hej då till barnen
- Javisst
De reser sig och går iväg. Vi går intill barnen och sätter oss. Vi tittar på dem och smeker deras hår. Jag lutar mig fram och pussar deras huvuden och vi reser oss och går ut. Vi tar våra väskor och går ut till garaget
Fler noveller av samma författare
