Bakom skynket till flygets första klass del 2
Författare: theemperor453 Datum: 2018-11-05 23:20:27
E-post: Theemperor453@gmail.com
Kategori: Heterosex
Läst:
21 183 gånger
Betyg: 4.3 (8 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
Detta är fortsättningen till min novell om vad som händer bakom skynket till första klass på flyget.
Några dagar efter min minst sagt… Minnesvärda förstaklass resa är det dags att återvända hem. Samma flygbolag samma sträcka. Tyvärr upptäcker jag redan vid gaten att denna flygning är betydligt mer bokad än min förra. Servicen och vänligheten bland flygbolagets markpersonal finns det dock inget att klaga på. Jag har således ganska låga förväntningar när jag kliver ombord på planet. Planet verkar mer eller mindre fullbokat. Detta är ett av de större flygbolagen så vad är sannolikheten att jag ska träffa flygvärdinnan Anna och hennes väninna igen?
När jag kliver in i kabinen börjar jag genast orientera mig. Detta planets förstaklassavdelning är större men mindre lyxig än på förra flygningen. Här är det rader igen inte fåtöljer. Även om raderna har gott om plats med breda säten och rejält benutrymme. Plötsligt känner jag mig iakttagen och när jag höjer blicken möts jag av ett bekant leende. ”Välkommen, igen!”. Anna står där i sin flygvärdinneuniform. Lite mer solbränd än förra gången men hon ser genuint förvånad och glad ut över att se mig såhär bara några dygn senare. Hon säger inget mer och kön rör sig ner gången och Anna får börja assistera en kvinna som tagit med sig lite för mycket handbagage.
Planet startar och på grund av att förstaklassavdelning är över halvfull antar jag att det inte kommer bli en direkt händelserik flygning om man ser till att umgås med Anna. Vi når vår mach höjd och drinkar serveras. Anna jobbar inte i min del av kabinen. Jag lägger mitt fokus på annat släpper nästan tanken på henne. Plötsligt ser jag i ögonvrån hur en blå uniform sänker sig ner över det lediga sätet bredvid mig. ”Vad har du gjort med dina medpassagerare för att få två lediga säten på din rad?” Anna ler busigt och hon kan inte dölja en glädje av att se mig. ”Tricket är att inte byta strumpor mellan flygningarna” säger jag och ser hennes djupt i ögonen. Hon biter sig i läppen som för att markera att hon inte glömt, om jag trott det, eller kanske för att hon saknar det. ”Kom så ska du få se cockpit…”. Hon tar nästan min hand och vill dra mig ur sätet men hon hinner ångra sig och släpper handen. Jag går bakom henne genom mittgången fram i planet. Självklart studerar jag hennes perfekta bak i den tighta kjolen och först nu slår det mig att ”besöket i cockpit” kanske betyder något annat. Jag som hade sett fram emot alla knappar och spakar…
Anna knackar på den lilla ståldörren längst fram i planet som om det vore en hemlig knackning till en trädkoja. Det manuella låset öppnas och Anna visar mig in. ”Min herre… Hon kliver in bakom mig. Nästan föser mig in i cockpiten utan att stänga dörren bakom sig. ”Detta är en Gold dragon medlem i vår airmilesklubb som gärna vill se cockpit. Var snälla mot honom så hämtar jag honom när maten är klar...”. Hon åmar sig lite mot dörren när hon stänger den bakom mig. Ingen av de två i cockpit hälsar. Ur radion rabblas väderinformation och en skärm visar en röd massa som jag antar är dåliga nyheter. Piloten en kvinna runt 25-30 år skriver ner vad som sägs i ett block. Kaptenen en äldre man runt 50 med ett par solglasögon direkt från en Rayban reklam ser ut över molnbädden under oss. Kanske drömmer han om pensionen, kanske oroas han över väderrapporten. När radions mekaniska utrop avslutas lägger kvinnan ner pennan, hon ser på sin äldre kollega och sedan på mig. ”Välkommen. Låt mig gissa du flyger också lite flygsimulator hemma? En Paris – JFK en fredagskväll med ett glas vin?”. Hennes röst är hånfull men samtidigt är det en väldigt bra konversationsstartare som tyder på åtskilliga av dessa ”VIP besök i cockpit” av flygnördar. ”Jag trodde bara barn fick gå in i cockpit men jag tänkte att vad tusan jag frågar jag är ju VIP…” säger jag. Den kvinnliga piloten höjer ett ögonbryn hon har nu släppt flygningen helt.
”Jag ser på dokumentärer om flygkatastrofer, det fascinerar mig… Samspelet på en sådan liten yta…”. Jag svamlar. ”Så du är psykolog?” Hon blir genast nyfiken och fientlig i samma mening. ”Nej bara nörd” försöker jag döda samtalet med. Hon förstår min ambition och börjar på en ny tråd. ”Det blir storm lite skakigt hoppas du inte är åksjuk av dig…”. Hon lägger ner sina papper och lutar sig bakåt i stolen. Hennes vita pilotskjorta döljer en vit Bh väl. Hennes mörka hud och hår glänser på ett fräscht sätt. ”Så har du några frågor till oss?” Hon ser på mig och lutar sig tillbaka ännu mer. Njuter av några sekunders vila samtidigt som när mitt svar dröjer mer än 5 sekunder inser hon att jag inte kan eller är intresserad alls av detta. Hon spricker upp i ett leende. ”Affärer eller nöje?”. Eftersom jag är djupt försjunken i en gul lampa förstår jag inte frågan. ”Har du varit iväg på affärer eller nöje?” hon ser nyfiket på mig. Nu rosslar kaptenen till. Jag hade glömt honom helt. Funderade ett tag på om han bara var en skyltdocka eller liknande som i någon galen flygkomedi.
”Jag tar kontrollen. Aylisa ge vår gäst den vanliga turen…”. Det är uppenbart att han tröttnat på oss. Piloten drar sin stol bakåt och reser sig. Hennes långs mörka hår i en lägger sig över ryggen på den vita pilotskjortan. Ett par långa mörka byxor över ett par svarta lågskor som hon justerar när hon ålar sig ut mellan stolen och instrumenten. Hon kommer fram det korta steget till mig ser mig i ögonen samtidigt som hon nästan obemärkt fäller ner en stol bakom mig. En lite enklare stol som hon visar ner mig på. ”Nu börjar den guidade turen”. Hon börjar knäppa upp pilotskjortan utan att släppa mig med blicken med de mörka ögonen. ”Är du medlem i 10.000meters klubben?”. Hon börjar dra av sig skorna och byxorna… ”Ja… nyligen… på vägen hit…”. Hon fnissar nästan blygt där hon nu står i den vita uppknäppta pilotskjortan en vit bh och ett par svarta trosor. ”Att göra det bakom skynket över en mat vagn är ensak. Men de riktiga proffsen älskar under en storm på 10.000meter…”. Hon kliver fram och kysser mig samtidigt som hon gränslar mig i den lilla enklare stolen.
”Earlybird 457 till marken vi har kontakt med stormen, försöker flyga över den…”. Kaptenen låter oberörd och han är ännu mer oberörd över vad som sker 1m bakom hans stol. Min hand smeker pilotens runda bruna ansikte då plötsligt kabinen lyses upp av en blixt. Hon ler nöjt och jag öppnar min gylf och tar fram min hårda kuk. Med ena handen ålar hon av sig trosorna och med andra handen tar hon mikrofonen i mittkonsolen. Jag känner hennes buske mot min hund när hon sänker sig ner över mig. Hon fnittrar när jag fyller henne. När jag är helt inne i henne snor hon en kyss till. Sedan trycker hon in någon knapp på mikrofonen och börjar vant med ena handen som stöd mot väggen bakom stolen rida av mig.
”Mina damer och herrar detta är styrman Aylisa som pratar…” Hon tystnar när jag stöter in i henne underifrån. ”Vi flyger just nu in i en storm…”. Hon himlar med ögonen när jag stöter in i henne underifrån igen med hjälp av naturens krafter i luftgroparna. ”…Får vi be er sitta kvar med bältena knäppta tills vi… ridit ut detta…”. Hon lägger på luren lite fumligt vilket säkert hörs ut i kabinen sedan lägger hon all energi på att rida av mig. Planets luftgropar fungerar som stötar in i henne underifrån. Jag håller henne om midjan. Ibland när jag försöker kyssa henne eller hennes barm gör luftgroparna att jag missar och får lukta på hennes vita pilotskjorta. Ibland gör luftgroparna att jag stöter i henne så djupt att hon grimaserar och ibland att jag glider ur henne. Hennes läppar verkligen kramar om mitt skaft och hennes buske smeker huden runt kuken. Utan att se den anar jag att busken är lika mörk och med lika tjock vackert mörkt hår som hon har. Vi knullar i synk med luftgroparna. Jag vet inte hur vi gör det. När planet inte skakar tar hon med stöd av väggen och rider hela vägen upp till ollonet. Känslan av hennes blygdläppar som retsamt kramar om ollonet innan hon sjunker ner igen oftast av en luftgrop.
Det hela är över ganska fort. Jag kommer i henne i en utav de där luftgroparna. Vår huvuden slås ihop de lär ge en bula men det var det värt…
Hon samlar ihop sina kläder och sitter nu i bara en uppknäppt pilotskjorta och trosor och flyger planet. Hon ger mig en slängkyss innan hon tar på sig headsetet och anropar marken. Jag samlar ihop mig. Kaptenen trycker på en knapp och sekunderna senare hörs den där hemliga knackningen på dörren. Kaptenen öppnar dörren från sin stol. Aylisa är nu upptagen med att flyga och ser inte ens bakåt när Anna kommer in genom dörren. ”Är ni nöjda nu här i fören?” hon är lika glad och check som alltid. Jag försöker dölja gylfen jag inte hunnit stänga ännu. ”Tack Anna uppdraget slutfört”. Kaptenen vänder sig inte ens om utan ger henne bara tummen upp innan han låtsas upptagen av någon mätare på en display.
Anna tar min hand och leder mig ut. När vi passerar pentryt släpper hon handen. ”Du får ursäkta vi brukar tjivas lite i besättningen och när jag såg dig ombord insåg jag att du var rätt man för detta uppdraget jag fick av kaptenen. Anna boxar mig kärvänligt i buken och eskorterar mig till min plats.
***
Åtskilliga timmar senare är det mitt i natten. Kabinen är nedsläckt. Ljuset från enstaka skärmar fyller kabinen. Vissa av oss har svårare att sova än andra. Eftersom min rad för tre har två lediga sitter jag i mitten och har brett ut mig rejält på de två andra sätena. Plötsligt petar något på mig lite diskret. Jag tar av mig de stora hörlurarna lätt besvärad av att ha blivit störd i filmen. I gången står Anna. Klädd i uniform men utan skor och kavajen. Hon håller en filt i handen. ”Får jag slå mig ner?”. Hon pekar på sätet bredvid mig mot mittgången som är belamrat med allt från tomma vattenflaskor till arbete. Jag städar snabbt och effektivt genom att lägga allt på den lediga stolen bredvid mig mot fönstret. Anna slår sig ner och bereder filten över oss utan att fråga. ”Jag har ledigt några timmar tänkte vi kunde prata…”. Hennes hand letar efter min under filten och jag förstår direkt vad hon räknat ut. Jag tar hennes hand i min och låter den vila över min växande bula. Anna lutar sig bakåt i stolen. Hennes ögon ser trötta ut. ”Gick det bra på resan?”. Hon vet inte vad jag gjort sedan vi sågs sist men hon har tonen som ett gift par som summerar dagen över middagen.
Vi småpratar lite. Kväver många höga skratt. I brist på vin bjuder jag Anna på lite varm cola ur en pet flaska jag köpte på flygplatsterminalen. Hon tackar genom att börja gnida handen utanpå mina byxor under filten. Jag förstår budskapet hon vill sluta ögonen i alla fall några timmar och innan dess vill hon njuta. Jag för in min hand under filten och lägger den över hennes kjol. Låter den vandra ner mot kjolens kant samtidigt som Anna berättar om sitt liv som flygvärdinna. När hon inser att strumpbyxorna hindrar min framfart rullar hon av sig dom utan att ens avbryta samtalet. Hon lägger dom i det lediga sätet vid fönstret och sjunker tillbaka ner i stolen där hon inbjudande särar på benen. Min långfingertopp börjar leka med hennes slätrakade springa samtligt som hon nu otåligt börjar gräva i mina byxor.
Hon lutar huvudet mot min axel och jag släcker läslampan över oss. Sedan börjar jag på allvar föra mitt finger ut och in ur henne. Hon särar på benen rejält. Således är det snart två fingrar som pullar henne samtidigt som hon andas tungt vid mitt öra. Hennes hand runkar samtidigt mig under filten. Även om jag inte ser det kan jag föreställa mig hur hennes målade naglar, i en färg flygbolaget antagligen fastslagit i en policy, runkar hon min ådriga bleka kuk. ”Jag hade så gärna velat bli fylld av dig…”. Hon tystnar det blir lite för skönt för henne under filten. Hennes andedräkt mot mitt öra. Hon är tyst när orgasmen byggs upp av mina fingrar. När hon kommer lutar hon sig mot min hals. Det låter nästan som gråt när jag känner hennes sköte börja pulsera över mina fingrar. Hon slutar runka mig, sluter ögonen och jag slutar inte låta två fingrar göra det skönt i henne på jakt efter G-punkten. Hon biter mig lätt i örsnibben när hon kommer samtidigt som hon kväver ett fnitter.
”Det är nog en fläck på min stol…”. Hon fnittrar till och drar upp benen under sig i stolen. Hon ser mig i ögonen vill kyssa mig men kan ju inte här på hennes jobb. Vi ser varandra djupt i ögonen och tystnaden är nästan pinsam. ”Flygbolagets fokus ligger ju på kunden…”. Hon börjar runka min kuk igen under filten. Jag lutar mig bakåt. Det är så mycket jag vill göra. Smeka hennes bröst känna hennes sköte mot min mun. Saker som vi inte kan här i en sovande flygkabin. Hon inser mitt ”dilemma” och runkar av mig metodiskt med en fundersam min. ”Blunda och dröm om vad du vill göra med mig… Eller bara hur du sprutade i mig häromnatten…”. Så begränsade i våra handlingar här i en sovande kabin med så mycket lust att vilja leva ut. Jag kommer över hennes hand under filten. Hon torkar av sig med filten samtidigt som hon inte släpper mig med blicken. Det verkar som om hon vill säga något men vågar inte. Jag bara njuter. Det pumpar ännu ur mig mot filten över mitt knä. Hon backar ur stolen och drar sig undan. Jag noterar det knappt. Plötsligt är hon borta.
Tidigt nästa morgon när vi landat står såväl piloten Aylisa som flygvärdinnan Anna där vid dörren och vinkar av oss i första klass. Anna nästan rodnar men Aylisa stoppar mig vid dörren. ”Jag hoppas denna flygning var givande och att du gärna flyger med oss igen. Vill du bota din… flygrädsla… står vi alltid till tjänst”. Ett svårtolkat budskap. Dessutom växer kön bakom mig i den smala gången. Aylisas perfekta bröst under den något för tighta pilotskjortan blir det sista jag ser innan jag kliver av planet.
Fler noveller av samma författare
