Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och en begravning kapitel 7
Kapitel 7
Vi vaknar och tittar upp i taket, vi reser oss och går in i duschen, den är för liten för att vi båda skall få plats. Jag går ut och tittar på min telefon, jag får ett infall och ringer Gunther
- Hej säger jag
- Hej säger han sömnigt
- Vi är klara här, allt löste sig
- Då bokar jag av
- Perfekt, förresten, Giselle?
- Ja
- Var bor hon?
- I Kalifornien
- Var någonstans?
- På en ranch i de norra delarna
- Kan du kolla om hon är hemma?
- Javisst
- Bra då löser vi det när vi ändå är här, så kan vi vila mer hemma sen
- Då gör jag det, jag har satt igång med honom dem där
- Perfekt säger jag, men hör av dig när du fått reda på om hon är hemma
- Javisst säger han
- Tack, förresten vems är huset vi var i?
- Det är Lorentinas, varför?
- Därför att jag slog i sönder en vägg
- Förlåt?
- Jag skickade en av de där bröderna genom en vägg
- Jaha, jag fixar det
- Tack, vi kör härifrån till flygplatsen, ser du till så att jeeparna kommer tillbaka
- De är era så jag ser till så att de tas om hand
- Tack säger jag, be Lorentina om ursäkt för väggen
- Ja säger han
- Tack
Jag lägger på, Rebecka kommer in i rummet, jag reser mig och går i i duschen. Jag duschar av mig, det knackar på dörren och Rebecka öppnar
- Är ni klara frågar Jesper
- Strax säger Rebecka
- Bra då går vi ner så länge
- Gör ni så
Jag går ut ur duschen och torkar mig, när jag är klar så går jag in i rummet och klär på mig. Vi tar våra väskor och går ner. Vi går in i matsalen och ser de andra. Vi går fram till bordet och sätter oss. Det sitter en del människor här. De nickar och vi nickar tillbaka. Vi beställer och servitrisen går iväg. Vi tittar på de andra och ler.
- Sovit gott?
- Jadå
- Bra, jag ringde Gunther innan och bad honom kolla upp om Giselle är hemma, så tar samtalet med henne innan vi åker hem. Där kan vi få peka med hela handen, han har räddat henne två gånger och hennes föräldrar.
- Bra då vet vi det säger Jesper
Vår mat kommer in och vi börjar äta, när vi sitter där och äter så kommer damen in, hon går fram till vårt bord
- Sätt dig moder säger jag
- Tack säger hon,
Hon tittar på oss och viftar med handen, en man kommer fram till henne och sätter en väska bredvid henne. Hon sticker ner handen in den och plockar fram två knivar som hon ger till Ilse och Alex. De tittar på dem och tackar henne
Hon sticker ner handen igen och drar fram varsin amulett åt dem, de tackar henne igen och Ilse kramar om henne. Hon sticker ner handen igen och drar fram ett halsband och tittar på Rebecka
- Detta är till dig, det är vår gåva till dig
- Tack moder säger Rebecka, jag kommer bära det med stolthet säger hon
Hon rotar i väskan igen och tittar på mig
- Till dig min son säger hon så blev jag lite överraskad i morse när jag vaknade och hittade den här liggandes utanför min dörr. Hon räcker fram en vit vargunge till mig
Jag stirrar på den och den på mig, den har isblåa ögon och damen räcker över den till mig. Jag tar emot den och när jag rör vid den så gungar rummet till. Den tittar på mig och jag tittar på den, jag börjar lysa och sträcker ut mitt sinne
Jag ser att Rebecka också börjar lysa, jag känner hennes smekande av hennes sinne röra vid mig. Vi kommer i kontakt med vargens och den tittar på oss. den börjar också lysa och vi känner sammansmältningen ske
- Jaha säger jag till den med tanken, vad heter du?
- Polar säger den
- Passande namn säger Rebecka
- Tack säger vargen
- Så du skall vara med oss på vår resa?
- Jag skall träffa min make
- Så pass, och vi skall hjälpa dig med det?
- Ja säger vargen
- Då får vi hjälpa dig med det
- Jag tillhör familjen, jag och min make kommer inte bo tillsammans
- Där ser man, då får du bekanta dig med familjen sen
- Ja säger vargen
- Vi har avkommor, de kommer att avguda dig
- Trevligt säger vargen, nu är bandet knutet säger hon
- Ja säger jag
Vi tittar på den andra och de tittar på oss
- Inte nu Ilse
- Okej säger hon
- Det var rätt överväldigande
- Jaså säger hon
- Vi väntar tills vi är på planet då skall ni alla knyta era band till henne, hon heter Polar
- Passande säger Ilse
- Hon tackar, säger Rebecka
Damen tittar på oss och sen på vargen, den tittar på henne och slickar hennes fingrar, damen ler och kliar den i nacken. Hon reser sig och vi reser oss
- Tack moder, skulle det bli några problem med mannen du pratade med igår så ring detta nummer
Jag ger henne en lapp med Gunthers nummer
- Hans engelska är lite knagglig, om det är några problem så be att få prata med hans dotter eller fru
- Ja säger hon och ler, tills nästa gång
- Till nästa gång säger vi
Hon går ut ur matsalen och vi sätter oss igen och fortsätter äta. Jag låter vargen smaka av min mat. När vi är klara så tar vi våra väskor och går till receptionen. Det uppstår mindre kalabalik när vi vill betala, till slut så får vi säga att det är en gåva till hans barn
Vi går ut till Jeeparna och sätter oss, Rebecka tar vargen i famnen och hon kryper in i hennes famn och somnar. Rebecka smeker den ömt, vi kör ut till vägen och lämnar byn. Vi kommer ut på motorvägen
Vi kör tillbaka till Phoenix och kommer fram till flygplatsen och går ut till vårt plan. Precis innan vi skall gå ombord så ringer Gunther
- Hej
- Hej säger jag
- Hon är hemma
- Bra då flyger vi dit, om det står på någon lista så kan du stryka att vi blivit med en varg
- Förlåt?
- Vi har fått en varg
- Det är inget jag känner igen
- Säg till Amanda
- Ja
- Bra vi hörs
- Det gör vi
Vi går ombord på planet och vi sätter oss, de andra tittar på vargen
- Börja lysa allihop
- Javisst säger de
- Bra låt henne hälsa på er
Samma sak som utspelade sig mellan vargen och oss händer med dem
- Spännande säger Jesper
- Ja säger jag
- Vad sa Gunther?
- Hon är hemma så vi skall dit, angående vargen så blev han tagen på sängen
- Så pass säger Jesper
- Ja så pass
Jag lutar mig tillbaka och somnar. Jag vaknar av att vargen slickar mig i ansiktet
- Hej säger Rebecka och ler
- Hej hjärtat säger jag och ler, det var en blöt puss
- Haha skrattar Rebecka
- Närmar vi oss?
- Ja säger hon, vi får landa i San Fransisco
- Jaha säger jag
Planet går inför landning och vi går av planet och går fram till en chaufför som står med en skylt med våra namn på. Vi sätter oss i bilen och den kör iväg. Vi sitter i baksätet och jag lutar mig tillbaka
Resan till ranchen tar ca fyra timmar, den svänger in framför ett stort hus. Bilen stannar och vi går ut ur den och vi går fram till dörren
- Kan jag hjälpa er säger en man
- Ja säger jag, vi söker Giselle
- Varför?
- För att vi vill tala med henne
- Vem har skickat er?
- Ingen säger jag, och innan du gör något dumt så snälla gör inte det, det blir bara pinsamt för dig och det kommer göra ont. Vi vill bara tala med Giselle och hennes föräldrar om de är här
En kvinna närmar sig och hon tittar på oss och går fram till mannen
- Vem är detta älskling?
- De säger att de söker dig och dina föräldrar, de vet ditt namn
Jag ser hur hon stelnar till
- Vi vill inget illa Giselle, vi är här för att rädda livet på Michal och hans syster, vi är inte de som jagade er ut ur Europa. Är dina föräldrar här?
- Ja säger hon
- Bra, förresten hur mycket vet du om familjerna?
- Alldeles för mycket säger hon bittert
- Bra, vet du vem de utvalda är?
- Ja jag hört skrönorna
- Bra säger jag och ler, då skall du få se skrönorna komma till liv, kan vi gå in. Jag svär som den utvalde att inget ont kommer hända er
När jag säger det så börjar jag lysa, Rebecka lyser också
- Kan vi gå in?
- Ja visst stammar hon
- Tack, är din son också här? Michael
- Ja
- Bra, skall vi gå?
Hon går förbi oss och öppnar ytterdörren, vi går efter henne. Hon går genom huset och ut i en trädgård. Hennes föräldrar sitter vid ett bord med en man. De stirrar på oss när vi kommer lysande uti trädgården
- Mor, far de säger att de är de utvalda
- Oh herregud säger kvinnan och reser sig
- Jisses säger mannen
- Ni vet vem vi är?
- Ja säger mannen
- Bra, vet då att inget ont kommer hända er, ni står under de utvaldas beskydd så länge vi är här
- Vårt hem är ert att göra vad ni vill med
- Ert hem är ert att göra vad ni vill med
- Vi lever för att tjäna
- Och vi tjänar er avslutar vi ramsan
- Det var länge sedan vi fick säga den säger Rebecka
- Ja säger jag, ni vet om kännetecknen?
- Ja säger mannen
- Bra
Jag drar upp min tröja och visar min rygg, Rebecka drar upp sin kjol och visar blomman
- Är ni nöjda?
- Ja säger kvinnan
- Tack säger vi
Jag går fram till den och lägger en blockad, de stirrar på mig och jag tittar på dem
- Kan vi sluta lysa?
- Va? Javisst
- Tack säger jag och slocknar, kan vi sätta oss?
- Javisst säger kvinnan
- Tack säger jag
Vi sätter oss, jag presenterar de andra och alla hälsar på varandra, Polar lägger sig i Rebeckas knä, hon smeker vargen på ryggen
- Vi var tvungna att lägga en blockad på er för att ni inte efter att vi lämnat er rusar in och ringer fel personer. Vi har fått ett uppdrag, att rädda Michals och Anas liv. för att kunna göra det så måste vi göra en resa i historien, vi måste tala med vissa utvalda personer. Personer som varit Michal nära, vilket ni varit. Hans liv är i fara och han vet inte om det, vi måste göra vissa saker innan vi kan rädda hans liv, på mer än ett vis. Men vi måste höra er version av honom
- Befall och vi skall lyda säger Giselles far
- Far säger Giselle
- De är de utvalda Giselle, vi måste lyda
- Vi ser helst att ni berättar av fri vilja, tvång är aldrig bra. Som vi sa så vill vi rädda deras liv, både hans, hans systers och hans dotters och alla andra i hans närhet. Jag svär som den utvalde att det är vårt mål
Giselle stirrar på mig, jag ser tveksamheten i hennes ögon
- De som försökte utnyttja dig är döda, de som kidnappade din son finns inte mer. Ni skulle kunna återvända precis när ni vill till ert hem. Er herrgård står kvar. Vi har stoppat dem
- Oh herregud säger kvinnan
- Snälla Giselle för Michals skull berätta, så betalar ni tillbaka er skuld till honom
- Släktens förbannelse säger hon med ett skratt, det var den som gjorde att han kom in i våra liv. Vi träffades i München, på ett museum, han satt och tittade på en tavla av Chagall när jag såg honom. Han såg helt tagen ut av den, jag gick fram till honom och frågade vad den sa till honom, han tittade på mig och log. Han sa att den påminde om hans far och tant. Och deras kärlek till varandra
- Vilken tavla var det frågar Esmeralda
- Le Bible
- Aha säger hon och ler
- I alla fall så satte jag mig bredvid honom och vi började prata, det slutade med att jag hoppade fallskärm och jag fick bjuda honom på middag. När vi ätit så kom min mor och skickade ut honom från huset. Men hon bjöd in honom till en fest som vi skulle ha dagen efter. Han gick sin väg och mina föräldrar utsatte mig för ett förhör. Han kom dagen efter i sin paraduniform och han hade en massa medaljer. Jag minns att jag för första gången klädde upp mig och gjorde mig till, jag minns min mors avundsjuka. jag minns hans blick när han såg mig, jag kände en brinnande åtrå. Jag ville verkligen ha honom, kvällen förflöt och jag minns att han utsattes för förhör av en gammal skata, där var en kvinna han träffat på ett tåg till München, minns ni vem hon var mor
- En grevinna
- Grevinnan av Da Vinci? Säger Rebecka
- Ja, det var någon skandal med hennes bror
- Ja han var mer än lovligt förvirrad säger Rebecka, han fick slicka mina skor när jag avsatte honom och satte henne på tronen. Hon är gudmor åt vår dotter
- Ja i alla fall, han lurades att han blev sjuk. Han varnade mig för att något skulle hända. Jag gick ner och sen minns jag inte mer förrän min mor kom in på hans rum och väckte mig, jag låg i hans säng
- Min man hade en skuld till ett sällskap som utförde vissa riter
- De är döda säger jag, vi stoppade dem
- I alla fall det gjorde han med de som var där, han dödade tolv och slog ett trettiotal sönder och samman
- Så pass säger Jesper och ler
- I alla fall, han stannade ett antal dagar och de var de lyckligaste i mitt liv, tills jag fick Michael och sen träffade min nuvarande man. Men i alla fall, jag tappade kontakten med honom och jag gifte mig fick Michael, men det visade sig att min man var en riktig skurk. Han gjorde affärer som han inte skulle gjort, de dödade honom och kidnappade vår son. Jag blev desperat, jag ringde honom i hans hus i Marseille, han svarade och han kom till oss. han såg ut som en vilde, vi fick reda på att hans fru dött, han hade levt bland indianer i Amazonas och på en strand på Hawaii
- Den är vacker den stranden säger Ilse, de där två äger den
Hon stirrar på oss
- Vår bror har också bott där
- I alla fall, han kom till vår herrgård, han ringde ett par samtal, sen så kom han hem med Michael
- Han slaktade de där männen säger Michael, jag har aldrig sett något liknande
- Han satte oss på sitt plan och flög oss till San Diego, vi träffade Jim och Sue de körde oss hit och jag träffade mitt livs kärlek säger hon och smeker sin mans kind. När vi kom dit så berättade han om sin fru för mig, där sa han till mig att det aldrig kunde bli vi två
- Det räddade ditt liv Giselle
- Jasmine säger hon
- Ja säger jag, Jasmine
- Jag anade det, han pratade om henne med röst som inte går att ta fel på
- Tack Giselle, säger jag och ler, om ni vill så kan ni åka hem, kontakta grevinnan och hälsa från oss, så tar hon hand om allt
- Tack ni utvalda
- Niklas säger jag och ler, vi hittar ut själv
Vi reser oss och går ut till den väntande bilen, vi sätter oss i den och åker iväg. Vi kommer fram till planet och går ombord. Det lättar och vi flyger hem, vi landar och sätter oss i våra bilar. Vi kör hem och parkerar bilarna i garaget
Vi går in och Polar går mellan oss, vi går intill matplatsen. Simon och Gwen sitter där
- Hej, var är de andra?
- I trädgården, det var något med trädgårdsmästaren
- Vem är det säger Gwen och tittar på vargen
- Det är vår nya familjemedlem, Polar
- Hej Polar säger hon
Vargen tittar på henne och en på mig
- Hon säger hej, ni skall få bekanta er sen
Dörren öppnas och barnen kommer inspringande och de hoppar upp i våra famnar. Vi kramar dem och sen ser de Polar. De tystnar och sätter sig på golvet
- Är den vår?
- Hon är en medlem i familjen
- Vad heter hon far?
- Polar
- Får vi klappa henne
- Ja säger jag, lys när ni gör det
- Ja far säger de
De börjar lysa och när de rör vargen så lyser den med, de skriker till och sen faller de bakåt, vi fångar dem och lyfter upp dem, vi bär in dem i deras sängar och lägger dem. Vi går ut till matsalen, de andra tittar på oss
- Simon och Gwen er tur
- Kommer samma hända med oss?
- Ja säger jag
- Jaha säger Simon, hur länge kommer vi att sova?
- Vet inte men det måste göras
De börjar lysa och går fram till vargen och rör vi den, samma sak händer med dem som med barnen. Jag och Jesper bär upp dem på deras rum. Vi lägger dem i deras sängar och bäddar ner dem
Vi går ner till de andra
- Vad hände?
- Shuken
- Aha säger Ilse, så utan Shuken så däckar man
- Ja, vad än det är för kraft hon har, så verkar det vara starka saker
- Ja verkligen, det höll på att knocka mig
- Mig med
- Hur har det varit här hemma?
- Jodå det har varit hålligång
- Ursäkta?
- Vi har haft besök av skuggor
- Förlåt?
- Det kom hit fem skuggor, och tre av dem tog sig in
- Vi satt och åt frukost, när Isabelle pekade på väggen och sa, vi äter frukost kan ni komma senare. Sen utbröt kaoset, Simon kastade en sked som träffade en av dem i ögat, Isabelle kastade sin gröt i huvudet på en och Gwen började lysa och blev riktigt elak. De paketerade dem och de ligger i ert förhörsrum nu
- När hände detta?
- I morse
- Där ser man de andra två?
- De tog de därute hand om
- Skäll inte för mycket på dem Niklas, de har inte våra fördelar, att de såg två skuggor imponerar
- Ja jag skall inte skälla, jag är imponerad av de där två säger jag, de kanske är redo
- Redo för vad?
- Något vi skjutit upp för länge
- Är det dags?
- Ja
- Men de är bara barn
- Simon är lika gammal som Alex var första gången, Gwen är tjej och alla säger att de mognar tidigare än pojkar. Sen har vi den som vi alltid svär över. Vi har inget val
- Vem stannar hemma? Frågar Alex
- Det gör vi säger Jesper
- Vi åker inte förrän Sean och Annika kommer hem, vi fattar beslutet då
- I värsta fall säger Rebecka så får ni bo i slottet, det beror på vad de har där
- Det är ju en lösning på problemet säger Isabella
- Ja säger jag, vi funderar på det. Vi har ett samtal till att ha innan vi åker
- Vem?
- Lone, vi skall åka till Danmark, eller var hon nu är
- Jaha förutom att få en varg, hur gick det med det andra?
- Jodå bara bra, vi har fått nya tatueringar
- Där ser man
- Jag är numera indianprinsessa säger Ilse
- Där ser man säger James, Pocahontas?
- Nu var du vitsig
- Mm säger han och ler
- Jaha tre skuggor i källaren
- Ja säger Isabella
- Varav en av dem har en sked i ögat?
- Haha ja faktiskt, och en har ett brännskadat ansikte, och vad Gwen nu än gjorde med den siste, det såg i alla fall ut som om det gjorde ont
- Jaha säger jag skall vi gå ner
- Javisst säger Rebecka
Vi reser oss från bordet och går nerför trapporna, vi går in i rummet och tittar på dem. Jag tittar på honom med skeden i ögat
- Hej, det gick inte så bra, vad skulle ni göra här?
- Spionera
- På vem? Lärde ni er inget vi slottet i Frankrike innan i sommar? Vi käkar sådana som ni till frukost, ni fick stryk av två tonåringar och en treåring. Vi får kanske sprida det ryktet så får vi se hur många jobb ni får då. Vad var det för information ni var ute efter? Vilken sorts information?
- Allt vi kunde få reda på om svarta skuggan
- Har de fortfarande inte förstått att vi inte vet ett skit om någon svart skugga. Ni skall få leva och återvända till er chef och säga till honom att vi inte vet ett skit om den personen. Sen får han föra det budskapet vidare till de som hyrt era tjänster. Har du förstått?
- Ja
- Bra ta dina vänner och försvinn, och hälsa din chef att nu har ni retat de utvalda. Känner vi en enda liten doft av er så kommer vi till ert gömställe och tömmer det och spränger skiten i luften
- Jag skall framföra ditt budskap
- Tack nu kan ni gå
Han reser sig och väcker sina kamrater, de tittar på oss och går ut ur rummet, vi följer efter dem uppför trappan. De går ut genom dörren och lämnar vårt hus, vi går tillbaka till matplatsen och sätter oss. Jag tar fram telefonen och ringer Gunther
- Hej
- Hej, kan du leta upp Lone?
- Javisst
- Tack säger jag
- Vi har hittat en till kvinna
- Jaså? Vem och var?
- En kvinna som heter Karen, hon äger en bokaffär i New York
- En till i USA
- Ja
- Jaja inget att göra åt det
- Nej inte mycket
- Har ni koll på de andra två?
- Ja det har vi
- Bra
- När vi varit i Laos så tar vi vägen inom Parbat
- Ja, på tal om Parbat
- Ja
- Aisha är i Ryssland, Ivan började bli lite för närgången på Katja
- Aj inte bra
- Nej så Aisha åkte dit, hon kommer att hantera det, han kommer att få smäll på fingrarna
- Bra om hon hör av sig så till henne att hon skall smälla till honom rejält, och hon skall säga att det är Jeltsin som beordrat det
- Är du säker?
- Oja, han skall börja svettas den fyllbulten
- Jag säger till Amanda
- Tack Gunther
- Ingen fara
- Vi hörs
- Det gör vi
Jag lägger på och tittar på de andra
- Mat?
- Ja tack säger Jesper
Jag reser mig och går uti köket och börjar laga mat, Esmeralda kommer ut och hämtar tallrikar och bestick, jag går in i bubblan och lagar maten. När jag är klar så går jag ut med den.
Vi sätter oss och äter, jag lägger upp mat på en tallrik och ger till vargen. Hon luktar på den och sen börjar hon äta. När vi är klara så dukar vi av, jag lagar kaffe och te och dukar fram.
Vargen tittar på mig, jag reser mig och öppnar dörren ut till trädgården, hon springer ut och jag tittar på henne
- Håll dig inne på tomten, folk kan bli rädda om de ser en varg springa runt på gatorna
- Ja säger hon
Jag går tillbaka och sätter mig vid bordet, vi dricker vårt kaffe och te och pratar
- Du skall nog komma hit säger vargen
- Javisst säger jag
Jag tittar på Rebecka och reser mig, hon reser sig också. Vi går uti trädgården och vi letar upp vargen
- Vad är det?
- Där säger vargen och pekar mot ett av träden
Jag går fram och det sitter en kniv med ett meddelande, jag tittar på kniven och tar loss meddelandet. Jag läser det och ger det till Rebecka. Det står en tid och en plats på lappen. Vi tittar på varandra och ryker på axlarna
Jag klappar vargen och går in igen, vargen stannar kvar därute. Vi går in i huset och sätter oss vid bordet. Vi lägger lappen på bordet och de andra läser det. de tittar på oss
- Vi får väl gå dit och höra vad de vill
- De vill väl det vanliga
- Vi får väl se säger jag
- Vem följer med?
- Jag tror att det är en fint, så det blir bara jag och Rebecka som åker dit. Ni andra tar hand om det som händer härhemma
- Är ni säkra
- Ja säger jag, ni två sover härinne. Vi bär ner barnen i biorummet, vi har väl kvar tältsängarna sen poliserna var här?
- Jadå säger James
- Bra då får ni sova på dem, ni andra vaktar och tar hand om det som kommer hit
- Javisst säger Jesper
Vargen kommer in, hon går in på barnens rum och lägger sig. Vi reser oss och går in på deras rum och tittar till dem. Vi går ut ur rummet och ner i källaren och förbereder biorummet. Vi sätter upp tältsängarna
Vi går upp och hämtar barnen och går ned med dem till biorummet, vi lägger dem på tältsängarna. Vi går upp till de andra och sätter oss. Vargen går nerför trappan och lägger sig hos barnen
Vi sitter en stund till och pratar, det blir mörkt ute och vi går ner i källaren och hämtar våra väskor. Vi går upp för trapporna och tittar på de andra. Vi går ut till bilen och kör iväg. Vi kör dit vi skall och stannar en bit därifrån
Vi går ut ur bilen och byter om. Vi tittar på varandra, vi börjar smyga oss fram. Vi stannar en bit från platsen där vi skall möta deras sändebud. Vi sjunker ner på marken och väntar
Jesper tittar på de andra och de går ner och byter om
- Ni två varnar de därute, vi stannar härinne och vaktar
- Javisst säger Alex, är det fri jakt?
- Ja säger Jesper
- Bra då vet vi det
De ger sig ut i trädgården och försvinner, Jesper och Esmeralda stannar kvar därinne, de sätter sig vid bordet och väntar
Vi sitter på vår plats och väntar, vi anar en rörelse. Vi tittar åt det håll som rörelsen kom från, vi ligger kvar och rör oss inte. Vi noterar mer rörelser och vi ler bakom våra masker. De stannar och väntar
- Skall vi hjärtat?
- Ja varför inte
Alex och Ilse sitter i ett träd och gömmer sig, de har pratat med vakterna. Ilse tittar på Alex han följer hennes blick. Han ler mot henne, de ser dem komma smygande. Alex ser hur vaktstyrkan låter dem komma in i trädgården
När de är på plats så slår de till, Alex och Ilse tittar på det som händer under dem. De ser nästa grupp komma. De faller ner från trädet och landar mitt bland dem. De drar sina svärd och dansar runt bland dem
När de är klara så klättrar de upp i trädet igen, de tittar på elitgruppen och de blir klara med sin grupp, de försvinner.
Vi tittar på de som ligger på marken runt oss, mannen de skickat stirrar på oss, vi går fram till honom och tittar på honom
- Du har ett meddelande åt oss?
- Va? Ja
- Och det är?
- Ge oss vårabröder tillbaka
- Vi har inte deras bröder, vi vet inte ens vem de är. Det kan du hälsa dem, vi har inte deras bröder så vi kan inte ge tillbaka någonting som vi inte har. Du kan hälsa dem att deras far kontaktat oss. Vi berättade för honom vad vi visste. Vårt tips till dem är att de försöker prata med honom. Han är tvär galen, så pass galen att vi inte vågade hålla igen. Vi berättade allt vi vet för honom, han blev väldigt arg för att de missbrukar det han lärt dem. Han sa att han skulle lära dem en läxa. Jag tror inte att det var psaltaren eller ett katekesförhör. Du kan också hälsa dem att skuggorna inte är så glada på dem, vår familj dödade två av dem skadade tre, vi sa till dem att vi kommer ta det personligt. De var inne i vårt hus och hotade våra barn. Du kan hälsa dem att nu är det nog, vi kommer att sätta hela Godaishu på att stoppa dem. Från och med nu så kommer vi att föra krig på alla fronter mot dem. De kommer vara bankrutt snart, de kommer inte ha någon att handla med, allt kommer att stoppas. Precis allt, de ni skickade till vårt hus ikväll är döda. Vi kommer att peka ut var de är för deras far. Hälsa dem att kryper de fram från under den gödselhög de gömmer sig under och vi hittar dem så kommer dödens fält att framstå som ett scoutläger. De är döda fast att de lever
Han stirrar på mig och sväljer
- Du berättar exakt vad vi sagt är det förstått, gör du inte det så kommer vi att få reda på det och vi kommer hitta dig. Sen kontaktar vi djävulens barn, de har inte fått leka på ett tag
Han börjar springa och vi ler, vi går till bilen och byter om. Vi sätter oss i bilen och kör hem
Jesper reser sig och tittar ut i trädgården
- Hur går det?
- De är envisa
- Så pass?
- Ja, det kommer ta tid att städa undan denna röra, jag saknar mitt svärd. Balansen i detta är inte bra. Jag använder med tomahawkerna mest, bil på väg
- Det är nog Niklas och Rebecka
Vi kommer hem, vi parkerar bilen i garaget, vi tar våra väskor och går in
- De är envisa
- Nu får det räcka säger Rebecka, kom
- Ja hjärtat
Hon tar sina svärd, jag tar mitt och jag tittar på de andra två och rycker på axlarna och ler. Vi går efter henne uti i trädgården. Hon börjar lysa, Alex och Ilse hoppar ner från trädet och ställer sig hos oss
Vi andra börjar också lysa, Rebecka stirrar uti mörkret
- Nu räcker det, vrålar hon högt. Vem är ledare för er?
Tystnaden är total
- Jag kommer bara fråga en gång till sen blir jag riktigt arg, vem är det som bestämmer här?
Vi ser en rörelse till höger, en man kommer gående mot oss. Han stannar en bit ifrån oss
- Men kom hit fräser Rebecka, hade jag velat döda dig så hade du varit död nu
Han rör sig tveksamt fram till Rebecka, han stannar framför henne
- Bättre, nu skall du lyssna och du skall lyssna väldigt noga, vi är trötta på er amatörer. Ni får denna varning, vi vet ingenting om någon svart skugga, vi vet inte ett skit om deras bröder som vi sa till den där idioten vi träffade innan ikväll. Om ni inte vill bli jämnade med marken fullständigt så lämnar ni oss i fred. Vi vet att ni får betalt av de där idioterna och att ni bara är hantlangare. När du kommer tillbaka så skall du säga till dina ledare att de utvalda är trötta på er och era krumbukter. Får vi ens se er igen så kommer vi att komma och hälsa på hos er. Vi kommer att åka till vartenda av era små träningsläger och vi kommer att döda er allihop, vi kommer att spränga era läger och när vi är klara så kommer det att talas om våra raider i tusen år. Ge fan i oss och vår familj är det snappat? Vill de oss något så kan de ringa så kommer vi att förklara, får jag se en endaste av er igen så kommer vi att döda er är det förstått? Ni har inte en chans, inte en endaste chans. En snöboll har en större chans i helvete än vad ni har. Ni är irriterande, och vi vill inte bli irriterade. Har du förstått
Hon säger det sista långsamt, hon spänner blicken i honom och han sväljer
- Ja frun, jag skall framföra ditt budskap
- Bra, vilket kapitel?
- Förlåt frun?
- Vilket kapitel tillhör ni?
- Erh,
- Var ligger det?
- Va?
- Var ligger erh?
- Ja alltså, jag menade att det får jag inte avslöja
Rebecka börjar skära och när hon är klar så står mannen naken framför henne
- Vilket kapitel?
Han stirrar på henne och tittar på hennes svärd som ligger på varsin sida om hans kön
- Vi kommer från det danska kapitlet
- Tack, samla ihop dina män och försvinn, städa ur min trädgård innan ni åker. Här skall vara rent i morgon bitti
- Ja frun stammar han
- Bra sätt igång
Hon vänder sig och går i huset, vi andra går efter henne. Vi kommer in och hon lägger ner sina svärd i sin väska. Hon tittar på mig och jag tittar tillbaka på henne
- Sängdags säger Rebecka, Jesper jag vill ha en plan klar i morgon för att ta hand om de idioterna, vi skall visa vad som händer om de ens tänker tanken på att komma hit igen
- Ja Rebecka säger han med ett leende
- Bra gå och lägg er
- Ja frun säger han och ler
De går och lägger sig, vi går in i vårt sovrum. Jag går fram till henne och trycker henne upp mot väggen, jag lutar mig fram och kysser henne hårt, nästan brutalt. Hon kämpar emot och jag låser fast henne
Hon stirrar på mig och jag ser kåtheten brinna i hennes ögon, jag tar tag om hennes bröst och klämmer till, hon drar efter andan, jag kastar henne i sängen, hon tjuter till.
Jag kastar mig efter henne och låser fast hennes armar. Jag sitter på hennes bröst och hon försöker ta sig loss och jag håller fast henne med mina ben, jag sträcker bak min ena arm och finner hennes kön.
Jag smeker hennes kön snabbt och hårt . Hon stönar högt och slingrar sig. Jag klämmer åt med benen. Jag sätter min andra hand på hennes hals och jag klämmer till.
Hon spärrar upp ögonen i åtrå, mitt finger glider in i henne och jag smeker hennes insida, jag känner hur hennes safter flödar. Hennes underliv rör sig från sida till sida.
Jag för in ett finger till i henne och hon stönar högt. Jag känner hur hon försöker lyfta rumpan från sängen. Jag stoppar henne med min tyngd, hon är i mitt grepp och hon älskar det.
Mina fingrar smeker henne intensivare och hon kommer, hennes orgasm exploderar mot mina fingrar och hon vrålar i mitt huvud. Jag ökar takten i smekningarna och jag förlänger hennes orgasm.
Den första ebbar ut för att ersättas med ytterligare en, och en till. Jag ser hur hon slappnar av. Hon har nått gränsen, jag drar ut mina fingrar och smeker hennes läppar med mina blöta fingrar.
Jag tar in dem i min mun och smakar på hennes safter. Jag tar tag om mitt kön och smeker mig själv, jag ser hennes blick naglas fast på min hand och mitt kön. Jag tar det som rinner ur mig på fingrarna, jag drar dem längs hennes läppar.
Jag ser henne sticka ut tungan och smaka på det jag delar med mig av. Jag reser mig, jag vänder henne om och sätter mitt kön mot hennes. Jag trycker mig in i henne och tar henne.
Jag lutar mig fram och sätter min hand runt hennes hals och klämmer åt. Jag tar henne hårt, bestämt och nästan brutalt. Mitt kön far som en pistong in och ut ur henne.
Jag känner hur våra orgasmer byggs upp. Jag känner hur min säd exploderar ur mig och in i henne. Jag vrålar i våra huvuden, jag hör hennes vrål, våra safter blandas och vi rider på våra orgasmvågor.
Vi andas häftigt och mina rörelser är okontrollerbara, jag känner hur känslan rinner av mig, den djuriska lustan ersätts av en känsla av välbehag. Jag släpper på mitt grepp och vi lägger oss på sidan med mig bakom henne.
Vi känner båda hur våra kön pulserar i takt. Jag kramar om henne, hon viskar
- Jag älskar dig
- Och jag älskar dig viskar jag tillbaka
Vi ligger där och njuter av värmen som utstrålar från oss båda. Vi känner hur jag mjuknar, alldeles för tidigt tycker vi båda två. Jag drar mig ur henne och vi går in på toaletten.
Vi ställer oss i duschen och sätter på vattnet, vi känner hur det smeker våra kroppar. Vi tvålar in varandra långsamt och sensuellt. När vi är klara så torkar jag henne och hon mig. Vi går in i sängen och lägger oss, hon lägger sitt huvud på mitt bröst
Vi somnar med ett leende på våra läppar
Jag vaknar av att vargen kommer in på vårt rum, hon stannar i dörren och tittar på mig
- Du får träna mer säger jag
- Ja verkligen säger Rebecka
Vargen fnyser till och går iväg, vi tittar på varandra och ler. Vi reser oss ur sängen och klär på oss våra träningskläder. Vi tar på oss våra skor och ger oss ut och springa.
Vi springer i en timme ungefär, vi kommer hem och går in. Vi tar våra Bokken och går uti trädgården. Vi ställer oss framför varandra och sen börjar vi sparra, vi släpper på spärrarna och dansar runt.
Vi håller på i en timme ungefär, när vi är klara så tittar vi på varandra och skrattar. Jag tar henne i min famn och kysser henne. Vi står där och kysser varandra när det börjar regna, vi tittar på varandra och skrattar.
Vi går hand i hand in i huset, vi tar av oss skorna och går in i duschen. Vi ställer oss i den och Rebecka sätter på vattnet och vi blundar och njuter. Rebecka tittar på mig och sätter sig på knä och tar mitt kön i sin mun, jag känner hur hon leker med tungan på det.
Den reser sig och i takt med den gör det så drar hon bak sitt huvud och slickar på mitt ollon, hennes fingrar leker med mina testiklar samtidigt som hennes tunga smeker mig.
Jag känner ilningarna och drar upp henne, jag kysser henne hetsigt. Jag vänder henne och hon sätter händerna mot väggen och särar på sina ben. Jag smeker hennes kön och för in två fingrar i henne och smeker hennes innersta.
Jag gör det snabbt och hon kommer. Det darrar i insidan på hennes lår. Jag ställer mig bakom henne och sätter mitt kön mot hennes. Jag glider in och tar henne, jag sätter mina händer på hennes höfter och vi älskar, jag ser hur mitt kön glider in och ut ur henne.
Jag stirrar på hennes rumpa och jag känner ilningarna komma, jag ökar takten och hon skriker ut sin orgasm. Hennes inre kramar om mitt kön, jag ökar takten och jag känner hur min säd är på väg.
Rebecka rör sig framåt och sätter sig på knä framför mig, hon tar mig i sin mun och suger och slickar mig. Jag känner hennes finger smeka mitt anus. Det får mig över gränsen.
Jag skriker rakt ut och jag tömmer mig i hennes mun. Hennes hand rör sig på mitt kön och hon gapar och hon slickar i sig min säd jag lutar mig fram och sätter händerna mot väggen och stönar.
När jag slutar komma så reser sig Rebecka upp och kysser mig. Jag kysser hennes tillbaka, vi duschar färdigt och torkar av oss. Jag sätter en handduk runt mina höfter och går ut ur toaletten.
Jag går in på vårt rum och tittar på mig själv i spegeln, jag tittar på mina tatueringar, Rebecka kommer in i rummet, hon har sin handduk virad runt sig, hon har en handduk runt huvudet.
Hon tittar på mig och sen på sig själv i spegeln. Vi står där och tittar på våra tatueringar, vi tänker tillbaka på hur vi fått dem och betydelserna, var det så jag såg på mig själv för tio år sedan? Att jag skulle vara märkt för livet.
Alltid dra blickar åt mig för hur min kropp såg ut. Var det så Rebecka hade förställt sig själv? Ståendes bredvid sin man med olika bilder på sin kropp som berättar för en hemlig skuggvärld vem vi är? Vi tittar på varandra i spegeln och ler
Det knackar på vår dörr
- Kom in säger jag
Dörren öppnas och min mor står där
- God morgon
- Hej mor säger jag, och god morgon på dig med
- Du verkar uppåt idag
- Ja vi har sovit gott, knäppt vargen på näsan, tränat utomhus utan begränsningar, vi har dansat i regnet, jag har älskat med min fru och just nu så filosoferade jag över hur livet kan bli. Vad hade du på hjärtat mor?
Hon tittar på mig och ler, hon tittar på Rebecka och ler mot henne med
- Vet ni hur länge barnen kommer vara utslagna?
- Nej mor, detta är något nytt för oss också, jag frågade Gunther om vargen var en list sak och han sa nej
- Jaha då får vi se helt enkelt
- Ja, har de inte vaknat tills i morgon så får vi se vad vi kan göra säger Rebecka
- Så du filosoferade?
- Ja mor, jag gör det ibland
- Om vad?
- Jag tittade på mig själv i spegeln och funderade på när jag stod på samma sätt som brådmogen femtonåring i min egen lägenhet och tittade på min ganska taniga kropp, förstod jag då att jag skulle se ut såhär? Som en tavla av Leonardo, eller som ett dagisbarn som kastar färg på ett vitt papper? Där varje färgkludd är en förklaring eller bevis för vem vi är? Att bli stirrad på när jag går utan tröja och i shorts? Att behöva klä av sig naken framför okända människor för att de inte tror på vårt ord. Jag vet hur Rebecka känner för det ibland, jag kan känna hur de andra kvinnorna i hushållet känner ibland. Inte skam, men kanske genans? Att bli betittad, stirrad på, dömd av människorna som hade blivit vithåriga om de vetat tio procent av det vi vet om vad som försiggår. Ibland till och med föraktet som de utstrålar, bara för att vi har dessa så måste vi vara kriminella. Jag ångrar ingenting, inte ett skit. Men tankarna finns där, vi är orsaken till det, till deras genans, bara för att de är våra syskon. Så kan de inte gå på stranden utan att bli dömda, av en omvärld som är fylld av fördomar. Det filosoferade jag eller rättare sagt vi om
Hon tittar på oss och kommer fram och kramar oss, vi kramar henne tillbaka
- Jag glömmer ibland att ni också är hur skall jag säga, människor av kött och blod. Ni är de ni är så jag tror att vi glömmer det ibland vi andra. Vi glömmer hur milda ni är och hur mycket ni älskar oss andra. Det blir lätt så att vi glömmer att ni också behöver en axel att gråta ut på ibland. Tack för påminnelsen
- Det var inte meningen att genera dig mor säger jag
- Jag vet min son, jag vet. Det är ni för milda för
- Träna mer säger jag
- Va?
- Vargen igen säger jag med ett leende, men som sagt det var inte vår mening att skriva saker på näsan på dig
- Nej jag vet, men jag är glad att ni gjorde det, båda två. Glöm inte att gråta ut ibland och gråt gärna på min axel
- Ja mor säger Rebecka
- Så morgon sex?
- Haha ja mor säger jag, morgon sex
- Frukost?
- Ja tack
- Då börjar jag
- Vi kommer strax
Hon går ut ur rummet, jag drar på mig mjukis kläder och pussar Rebecka jag går uti köket till min mor. Hon pratar med skolan och sjukanmäler Simon och Gwen. Jag tar fram en gryta och börjar koka gröt. Jag sätter på kaffe och te vatten
Vi hjälps åt jag och min mor med att duka fram, Rebecka kommer ut till oss, hon också klädd i mjukiskläder. Vi får fram frukosten och jag tar min tallrik med gröt. James kommer upp och tittar på oss
- Finns det mer gröt?
- Jadå säger jag
- Tack
Han sträcker på sig, han går lite krokigt
- Vänta säger jag och reser mig
- Ja säger han
Jag går fram till honom och sätter mina händer på hans ansikte och helar honom. Jag släpper honom och går och sätter mig. Han rör sig och tittar på mig och ler
- Tack säger han
- Ingen fara, inte så skönt att ligga i en tältsäng?
- Nej, det var ett tag sedan
Han går ut i köket och tar en tallrik gröt, han kommer tillbaka och sätter sig. Alex och Ilse kommer upp från källaren och sätter sig vid bordet. De börjar äta och när Alex är klar så reser han sig
- Vi ses senare, jag slutar tidigt idag
Hon kysser Ilse, pussar Rebecka och Isabella. Han går ut genom dörren. Jesper och Esmeralda kommer in i huset och de sätter sig. Jesper tittar på våra tallrikar och ryser till
- Jaha har du en plan klar?
- Ja mor säger han
- Bra säger Rebecka
- Jag har pratat med Gunther så jag har fått reda på var de håller hus, han bad mig hälsa att Lone faktiskt är i stan
- Så pass säger jag, skall vi bjuda hit henne?
- Ja varför inte säger Rebecka
- Bara sådär?
- Ja varför inte
- Ni måste väl ha någon förevändning säger Isabella?
- Som?
- Ja, att ni behöver hennes företag till att sanera en kärnreaktor eller något
- Det var en ide, har du mer?
- Är hon fåfäng?
- Har inte en aning, varför?
- Tja att ni vill ha en ”äldre” modell till ert klädmärke och att Esmeralda sett henne på hotellet, jag misstänker att hon bor där?
- Jadå mor säger Jesper
- Så vi kan inte bara ringa och säga, vi skulle vilja bjuda dig på en kopp kaffe?
- Det skulle ni kanske men risken finns att hon inte kommer
- Så är det kanske säger jag, vilket rum bor hon i Esmeralda
- Vet inte men jag kan kolla
- Gör det är du snäll
Esmeralda tar fram sin telefon och ringer hotellet, hon pratar en liten stund
- Be dem koppla dig till hennes rum
- Javisst
- Sen ger du telefonen till Isabella
- Förlåt
- Ja det är ju din ide? Få hit henne
Esmeralda ger henne telefonen och Isabella tar emot den, hon reser sig och börjar gå runt hon väntar på svar
- Hej säger hon, mitt namn är Isabella Mountbatten, jag är mor till de som äger det där klädmärket som är på allas läppar. Min svärdotter som driver och äger det hotell du bor på tipsade mig om dig. Det är såhär att de skall lansera en ny klädlinje där de vill ha ett nytt ansikte. Min svärdotter tänkte på dig, skulle du kunna tänka dig att komma hem till oss på lunch för att höra vad vi tänkt oss
Hon tystnar och lyssnar
- Javisst kl.12 passar bra
Isabella säger adressen
- Men då ses vi då, tack hej
Hon räcker tillbaka telefonen till Esmeralda
- Vänta lite mor, nu får du ringa Nikos och berätta om din ide, vi kan ju inte lura henne fullständigt. Berätta om din ide, för det verkar som om du lagt tid på den.
- Förlåt?
- Det verkar som om du tänkt på detta ett tag med kläderna, en ny inriktning, mer hur skall jag säga sofistikerade kläder? Är det något som sprungit fram när du sytt själv? Du har kanske till och med några idéer? Ett par skisser?
Hon stirrar på mig och sen börjar hon skratta
- Hur fan visste du det?
- Jag visste ingenting, det var mer hur du framställde det. du vet vi är rätt bra på att läsa människor, något sa mig att det var så. Det är en bra ide mor, så ring nu Nikos och berätta
Jag tar fram min telefon och ringer Nikos
- Hej min vän
- Hej Niklas
- Min mor vill prata med dig, lyssna på henne. Vi kommer tjäna mer pengar Nikos
- Då lyssna jag alltid
- Nu vet jag varför du och svärfar trivs så bra ihop säger jag och skrattar
- Haha ja säger han
Jag räcker över telefonen till min mor och hon börjar tala grekiska, hon reser sig och går iväg. Jag tittar på henne och jag ser en glöd i hennes ögon. James tittar på oss och säger
- Tack
- Ingen fara far
- Hon brinner för det
- Jag märkte det säger jag
- Hon vill ha något att göra, hon tar hand om hushållet så att säga men, det räcker inte. hon har en energi som gör att hon blir rastlös om hon inte har något att göra
- Familjedrag säger jag och ler
- Hon höll på att driva Gunther och Elisabeth till vanvett på vår bröllopsresa, de var för långsamma för henne
- Och du?
- Jag rider bara med, jag insåg väldigt fort att inte ställa mig i vägen, jag finns där som ett bollplank. Jag lyssnar och kommer med kommentarer. Hon är den hon är och jag älskar henne för det. Jag inser att jag inte kommer hinna med henne så jag försöker inte, jag finns där när hon behöver mig. Precis som hon finns där för mig. Som sagt jag bara rider med på vågen
- Tack säger jag
- Ingen fara säger han
- Hon är den intelligentaste människa jag träffat säger jag, undantaget oss syskon. Men vi har vissa fördelar, jag tror att hon blir frustrerad när omgivningen inte hinner med, där tror jag att ditt temperament kompletterar henne, jag säger inte du är dum James, hade du varit det så hade ni inte fungerat. Men hon är i en annan division än dig
- Oja säger han jag vet
- Här får hon utlopp för sin intelligens, vi kan matcha henne och utmana henne. Så du är balansen för henne, fortsätt vara det. Hon kommer snart tillbaka och kommer att skälla lite över Nikos så kommer jag att påpeka att det är bra att låta människor andas ibland, låta dem ta ett djupt andetag osv. Hon påminner mig om det ganska ofta, eller alla påminner mig om det väldigt ofta. Den enda som kan hänga med mig när jag sätter igång är Rebecka och vice versa. Då brukar de där två påminna oss om att andas
- Haha ja säger Jesper, när vi känner deras irritation så ber vi dem andas
Isabella kommer tillbaka och sätter sig, jag ser rynkan i pannan
- Andas mor säger jag
- Va?
- Andas, låt Nikos andas, det blir bra mor jag lovar
Hon tittar irriterat på mig, sen börjar hon le
- Jaja
- Ja han är inte lika snabbtänkt som du, men han är inte dum
- Haha nej, men…
- Mm men, det kommer bli som du vill, i hans tempo mor. Skicka dina skisser till hans dotter så kommer hon att jubla. Sen ringer hon dig och hon förstår vad du pratar om. Så samla ihop dina skisser, jag ringer efter en kurir eller efter planet så skickar vi dem till henne
- Ja Niklas
- Tack, andas och stanna upp, de andra hänger inte med
Hon tittar på mig och räcker ut tungan mot mig. Jag börjar skratta så att tårarna rinner längs med kinderna på mig
- Får jag se skisserna säger Rebecka?
- Javisst säger Isabella
Hon reser sig och går iväg, Rebecka tittar på mig och jag skrattar lätt fortfarande
- Den har du sparat på
- Mm hjärtat det har jag
Hon kommer tillbaka med en mapp med teckningar, hon sätter sig bredvid Rebecka, hon visar dem för henne. Esmeralda tittar på mig och jag flyttar mig. Hon sätter sig på min plats. Jag dukar ut och de andra två hjälper mig
Vi diskar och plockar undan frukosten, vi tittar på dem när de sitter vid bordet och diskuterar teckningarna, jag tittar på James och Jesper. Vi går ner i källaren, jag tittar till barnen. Vargen ligger på golvet bredvid dem
Vi går upp och tittar till Simon och Gwen, de sover lika tungt som barnen. Vi går ner igen och vi går ut i trädgården. Det har slutat regna, trädgårdsfirman arbetar därute och vi tittar på dem. Vi går en runda och pratar om hur vi vill göra med resten av området
Vi går in och sätter oss
- Jaha säger Isabella då skickar vi dem
- Javisst mor säger jag, men skall vi inte vänta tills Lone har varit här?
- Kanske det säger hon
- Jaha vad är klockan?
- Elva säger Rebecka
- Skall vi förbereda oss, vi får ju bjuda på något till lunch
- Javisst säger Isabella
- Jag ringer hotellet och säger åt dem att köra fram limousinen åt henne säger Esmeralda
- Ja säger Isabella bra tänkt
- Då kör vi igång säger jag
- Vi får byta om säger Rebecka
- Ja visst säger jag
Vi går in i sovrummet och byter om, enkelt men smakfullt som Rebecka sa, vi går ut i köket och börjar laga mat. När vi är klara så är klockan tio i tolv. Vi sätter oss vid bordet och väntar.
Vi hör en bil rulla fram mot huset. Isabella reser sig och går mot dörren. Hon öppnar den och chauffören öppnar dörren och Lone kliver ut. Hon tittar på min mor, hon väger och mäter henne märker jag. Jag ler inombords och önska henne lycka till
- Välkommen säger min mor
- Tack säger Lone
- Kom in säger Isabella
Och Isabella visar henne in i huset, de kommer ut till matplatsen och vi reser oss
- Detta är min familj säger hon, mina söner, deras fruar. Min man Lord Mountbatten
- James frun, säger han, angenämt
- Går det bra att vi talar engelska min mans svenska är inte så bra
- Va? Javisst säger Lone
Jag känner hennes blick på mig och jag möter den, den är nyfiken, lite frågande. Hon sätter sig
- Jag måste säga att jag blev lite överraskad av ditt samtal säger hon
- Det förstår jag säger Isabella, men jag kastade ur mig denna iden, när jag gjort det så har Esmeralda haft koll på potentiella kandidater för min ide. De försöker alltid att se till så att jag blir bortskämd. Men i alla fall hon berättade att hon sett dig på hotellet när hon var där på ett möte
- Det är väldigt vackert säger Lone
- Tack säger Jesper
- Förlåt?
- Det är jag som ritat det
- Där ser man, du har talang
- Jag har hört det säger han
Hon tittar på honom, han tittar tillbaka på henne och hon ser osäker ut
- Men i alla fall, när min son startade företaget för ett antal år sedan så…
- Men vänta äger din son det märket?
- Jag och min fru äger halva företaget, det var min ide från början. Jag såg sarongerna i Grekland när vi var där. min intuition sa mig att det var något att satsa på, Nikos gillade iden och vi körde. Idag är vi bland topp tre klädmärkena på marknaden. Vi sätter trenden, vi följer den inte. Vi är exklusiva leverantörer till en massa prominenta personer. De använder bara våra kläder inga andra. De kläderna betalade för det hotell du bor på
Hon tittar skarpt på mig
- Lunch? frågar James
- Va? Javisst
Vi reser oss och dukar fram maten, vi sätter oss och börjar äta. Hon tar en tugga och gör stora ögon när hon smakar på maten. Vi pratar om lite av varje när vi äter. En massa plattityder om inget alls, vi äter färdigt, vi dukar av. Jag sätter på kaffe och te – vatten
- Jaha säger Isabella, jag har skapat en vad skall vi kalla det en mer sofistikerad linje kläder. Vi skulle vilja att du är vårt ansikte för dem, vad säger du?
- Jag är lite omtumlad säger hon, varför mig?
- På grund av Michal säger jag
Hon stelnar till och stirrar på mig
- Vi vet att du känner honom, vi vet att du har en historia att berätta om honom. Vi behöver höra den för att kunna rädda hans liv. han är i stor fara, men vi kan inte göra något förrän vi hört hans historia
Jag börjar lysa och hon stirrar på mig, jag reser mig och sätter mina händer på hennes huvud. Jag sätter en blockad på henne. Jag slocknar och sätter mig
- Vem är ni?
- Vi är de som han skulle döda eller vakta
- Jag vet inte om jag skall bli besviken eller svartsjuk säger Rebecka, vi har bott två veckor under samma tak och du har inte ens visat att du känner igen mig. Då för tio år sedan när Ana och Michal hjälpte dig. Då öppnade min mormor upp sitt hus för dig
Lone stirrar på henne och hon blir vit i ansiktet
- Nog för att min man är vacker men att du inte sett mig
- Herregud, Rebecka utbrister hon, jag kände inte igen dig, annan frisyr, ingen tandställning och inga glasögon, jag ber om ursäkt Rebecka men jag kände inte igen dig. Hur är det med din mormor?
- Hon är Berith säger Rebecka och ler, hon är hos sin man, sambo, särbo ja det är komplicerat säger Rebecka. Men det är mormor
- Jag ber om ursäkt att jag stirrat på din man, men något med honom
- Påminner dig om Michal, jag har hört det förr säger jag. Men din historia, om inget annat så har du en skuld till Berith att betala
- Och en ännu större till de där två säger hon, är de verkligen i fara?
- Hela planeten är i fara säger jag. Det är komplicerat, du får helt enkelt lita på oss. Din historia kan rädda livet på dem, men även hela planeten
Hon tittar på mig och jag ser att hon kämpar med sig själv
- Vad gjorde du när du lös?
- Jag satte en blockad på dig så att du inte springer iväg och kontaktar dem. Det hade varit direkt illa om du gjort det, men din historia
- Om du känner den minsta kärlek för honom så snälla berätta säger Rebecka
- Minsta kärlek säger Lone, jag älskade honom med minsta atom i min kropp
- Hur träffades ni?
- På ett hotell i London, mina föräldrar hade blivit mördade för att de inte ville sälja sitt företag. Jag fick ärva det och då gav de sig på mig. Jag bad dem fara åt helvete, då svarade de med att spränga den båt jag hade hyrt för att åka runt i Karibiska havet. Jag tog mig till England, jag hade hört av en kvinna som reste med en man att om jag hade problem så skulle jag kontakta en Mr. Jones. Jag gjorde det, men han avvisade mig när jag berättade vem som var efter mig
- Vem var det? frågar Isabella
- Tempelorden
- Vilket kapitel?
- Det danska
- Så pass säger Jesper och ler elakt
Hon tittar på honom
- I alla fall, jag fick reda på var de fanns på vilket hotell. Så jag nästlade mig in där hos dem. Jag berättade om mina problem, de lyssnade och vi åkte hit. Jag bodde hos Berith och Rebecka i två veckor. Sen kom de och berättade att de talat med en Robert och att faran var över. Jag fick senare reda på att de jämnat Orden med marken. I alla fall, Ana såg till så att han följde med mig hem. Vi älskade hett och intensivt, jag berättade om min bror som varit i legionen. Det visade sig att han suttit med min brors döende kropp i famnen och inte kunnat rädda honom. När han fick reda på att han var min bror så ringde han till legionen och vi åkte till Korsika, jag fick min brors medaljer och hans basker. Jag fick besöka hans grav och jag fick ta farväl. Priset för att jag skulle få göra det var att han skulle ha en skytteuppvisning. Det var det mest skrämmande och fantastiska jag upplevt. Han och en annan soldat försvann, helt plötsligt så small det till. Han sköt och träffade, kommendanten ställde sig framför ett mål, han sköt och prickade målet. Jag gjorde likadant och det bara small. Jag har nog aldrig känt mig räddare eller mer levande, än under de sekunder jag stod där. Vi åkte hem, vi satte oss på min bakgård vid mitt hus. Jag förklarade min eviga kärlek för honom, han avvisade mig. Jag accepterade det utan en massa drama. Vi älskade i sju dagar, vi levde på sex och varandras sorg. Han för sin förlorade fru och kamrater, jag för mina föräldrar och en avvisad bror som dog i ett gudsförgätet land, när han var på väg hem. Som Michal sa, de hade upplevt och överlevt helvetet, för att bli skrattade i ansiktet av karma. När han reste så visste jag att jag aldrig skulle träffa honom igen och att jag aldrig skulle få uppleva något liknande igen. Än så länge så har jag haft rätt, visst har jag haft älskare. Men ingen som han, han var…
- Ömsint säger Rebecka
- Ja, därmed inte sagt att vi hängav oss, men han var ömsint
- Tack Lone säger jag, när vi räddat hans liv så lovar jag att höra av mig
- Är det Jasmine?
- Ja säger Rebecka, du lever för att han avvisade dig
- Herregud
- Det kan man säga, så han räddade livet på dig när han avvisade dig. Mitt råd är, glöm honom inte men sluta vänta. Han kommer inte komma. Lev ditt liv. lev och älska
Hon hoppar till och tittar på Rebecka med tårar i ögonen
- Det var vad Michal sa att hans fru sagt åt honom att göra, Leva och älska, han klarade av det ena men inte det andra
- En klok kvinna, och med din hjälp som vi fått av dig så kommer han kunna göra båda sakerna, vi kommer hjälpa honom med det
- Tack säger hon
Vi tystnar och låter henne sitta där med sina minnen
- Vi är seriösa med vårt erbjudande säger min mor, vill du bli vårt ansikte utåt, för den nya kollektionen?
Hon tittar på Isabella och ler
- Ja säger hon, det skall bli mig en ära
- Tack säger Isabella
De börjar diskutera deras samarbete. Jag reser mig och Rebecka gör likadant, vargen kommer upp och jag öppnar dörren till trädgården och hon följer med oss ut. Vi går ett varv i trädgården och samlar ihop våra intryck av det som Lone berättat
Vi går in och Lone väntar på oss, vi går fram och säger adjö åt henne
- Hälsa Berith säger hon, och jag ber om ursäkt igen för att jag inte kände igen dig. Du har en vacker man, men det var inte därför jag stirrade på honom. Du påminner väldigt mycket om honom, inte utseendemässigt men ni har samma hur skall jag säga aura? Kanske. Jag är övertygad om att du är en ömsint man. Det kanske är det säger hon, ni båda påminner om honom säger hon till Jesper, men du mest om Michal, du är mer lik Ana säger Lone
- Tack säger jag och ler
- Tack säger Jesper
Hon går ut ur huset, vi vinkar när hon åker iväg och vi går in igen. Vi sätter oss vid bordet. Vargen kommer fram till oss och säger
- Mat
- Javisst säger jag, vad vill du ha?
- Rått kött
- Då fixar vi det
Jag går ut i köket och tar fram ett köttstycke och delar det i mindre bitar, jag lägger det i en skål sätter ner den på golvet och vargen äter med god aptit
- Tack
- Ingen fara säger jag
- Vatten
- Javisst
Jag fyller en annan skål och sätter ner den på golvet. När vargen är klar så går hon ner igen. Jag går ut till de andra och sätter mig
- När slår vi till?
- Senare
Ytterdörren öppnas och Alex kommer in
- Har vi någon kontakt på ap – huset
- Varför?
- Någon följde efter mig idag och det luktar amatörer lång väg
- Undrar om det är samma som följde efter Simon och Gwen
- De är så pinsamt dåliga så jag undrar om de är dåliga med flit, eller de vill att vi skall slappna av för att falla till ro. Jag testade den tesen men det finns inga andra som följde efter mig. Därför drog jag slutsatsen med Ap – huset
- Vi får undersöka det
Jag tar fram telefonen och ringer Krister
- Hej
- Hej det är Niklas
- Hej
- Du kan du kolla om SÄPO har folk efter oss, nu har tre av vår familj känt av någon som följer efter dem. De är så dåliga så de tror att det är SÄPO
- Ja jag kan kolla upp det
- Tack säger jag
Vi lägger på och jag tittar på de andra
- Kan ni fyra jämna det kapitlet med marken?
- Javisst säger Jesper
- Bra, så stannar vi hemma och tar vakten denna gång
- Då gör vi så säger Jesper, när skall vi slå till?
- Precis när ni vill säger jag
- Skall vi ta det i natt?
- Javisst säger Alex, bara vi är hemma till tolv i morgon, jag har prov
- Jadå det fixar vi säger Jesper
- Tack, det gick bra med Lone säger Alex
- Ja säger jag, läs Ilse
- Ja säger han
- Han har träffat en del speciella kvinnor
- Ja verkligen säger Rebecka, det är en sorglig historia
- Ja verkligen säger Esmeralda
- Något säger mig att vi inte hört det värsta än säger jag
- Nej det tror inte jag i heller, vi har ett par tunga pjäser kvar att lyssna på, där Jasmines historia kommer att få oss att ha näsdukar med oss
- Ja säger Rebecka, det tror jag med, även när vi träffar hans familj i USA
- Ja säger jag
- Skall jag eller ringer ni Gunther om planet?
- Ring du
- Ja säger han
Han reser sig och går iväg, vi andra sitter kvar och pratar om våra intryck om Lones historia. Jesper kommer tillbaka och sätter sig och deltar i diskussionen. Vi pratar bort ett par timmar. Jag reser mig och går ut i köket och börjar med maten
När jag är klar så har de andra dukat och vi börjar äta. När vi är klara så dukar vi av. Vi går nertill barnen och bär upp dem till sitt rum och lägger dem i sina sängar, vi ser till så att de får vätska i sig. Vi går tillbaka till de andra och sätter oss
Vi fortsätter prata om Michal och hans syster, vargen ställer sig vid dörren och jag släpper ut henne, jag går och sätter mig igen och jag tittar på klockan och de andra reser sig. De går ner i källaren och packar sina väskor
De säger hej och går ut genom dörren, vi säger hej och tittar på varandra. Vargen kommer in i igen och hon går intill barnen igen.
- Så en varg
- Ja säger jag, en varg
- Jisses
- Ja jisses, barnen har ju velat ha ett husdjur, nu fick de det. Något säger mig att det skall rätt mycket för att ta sig förbi henne när hon börjar växa. Något säger mig att hon kommer att bli stor och farlig för de hon inte gillar. Hon är intelligent säger jag
- Du sa i morse att ni smällde henne på nosen?
- Ja hon försökte smyga sig på oss när vi sov, det gick inte så bra
- Ni hörde alltså en varg som smög? Säger James
- Ja säger jag, hon väckte oss
- Det är ett rovdjur som kan smyga sig på byten som är livrädda för henne
- Ja säger jag
- Jisses, när ni sov
- Ja
- Gick de inte lite för långt med er?
- Haha kanske det säger Rebecka
Min telefon ringer
- Hej
- Hej det är Krister, ursäkta att det tagit tid, jag kan hälsa att det jag fått fram är ingen kommentar en sådär åtta gånger, när jag ringde nionde gången så skulle jag inte lägga mig i och den tiondegången så hotade de med att kontakta min chef
- Gjorde de det?
- Va? Nej men något säger mig att de har ögonen på er och det är inget snällt som de har i bakfickan
- Så pass säger jag, tack för varningen och backa, du skall inte förlora ditt jobb på grund av oss
- Ingen fara, det kan inte göra mig så mycket
- Som sagt, vi tar över nu. De har gjort mig nyfiken, det är barn de följer efter. Efter incidenten med vår ambassad så förvånar det mig att de vågar
- Det är ap – huset ingen vet hur de tänker, allra minst de själva. De ser terrorister bakom varje buske
- Så pass
- Ja verkligen
- Tack för hjälpen och vi hörs
- Ja det gör vi, det var så lite så
Jag lägger på och börjar tänka, jag tittar på Rebecka och hon tittar på mig.
- James
- Ja?
- Skulle du vilja vara lite myndig?
- Javisst vad gäller det?
- Krister kontaktade SÄPO för att fråga om de skuggar oss. De hotade honom till slut med att se till att han fick sparken om han inte backade
- Så du vill att jag skall ringa min vän statsministern och säga att vår säkerhetstjänst undrar vad fan hans säkerhetstjänst håller på med, varför de följer efter barn till diplomater med diplomatiskimmunitet
- Ja precis så far, perfekt. Var så där lagom engelskt spydig
- Haha
- Sådär som engelska adeln talar till varandra när de förolämpar varandra utan att förolämpa varandra
- Javisst min son
Jag slår numret till statsministern, han svarar och jag räcker luren till James, han presenterar sig och förklarar sitt dilemma. Han understryker att han inte vill att deras personal skall fara illa och att vår personal får hålla igen för att inte skapa en internationell incident osv.
Jag hör statsministerns röst och han låter darrig på den. James avslutar samtalet och ger mig luren. Jag tar tillbaka telefonen och ler mot honom, han ler mot mig
- Han lovade att undersöka saken direkt
- Bra säger jag, i fortsättningen James så sköter du alla kontakter med honom. Antyd emellanåt sådär om han trilskas att du kommer prata med mig om han inte sköter sig
- Haha javisst
- Han är rädd för dig, men han är livrädd för mig, så när vi pratar så stammar han mest och det är inte effektivt
- Nej säger James, jag håller med
- Och skulle han bråka alldeles för mycket så påminn honom om barnen i Frankrike
- Ja det skall jag göra
- Bra säger jag
- Varför tror du att de följer efter dem
- Har inte en aning, hade följt efter oss så…
- Det är kanske därför säger Rebecka, de är bara barn i deras ögon. De kanske inte tror att de märker dem
- Självklart säger jag, tack hjärtat
- Ingen fara säger hon med ett leende
- Men ändå? Varför barnen, om de nu tror att de är så oskyldiga
- Har inte en aning faktiskt
Jesper och de andra kommer fram till flygplatsen, de går ombord på planet och det lättar. Deras resa tar en dryg timme. Planet landar och de går ut ur flygplatsen och hittar en taxi. De sätter sig i den och den kör iväg med dem till en mindre stad
Den stannar framför ett hotell och de går och får två rum. De tar sina väskor och går iväg. De kommer fram till sina rum och går in. Jesper sätter sin väska på sängen och Esmeralda sätter sin bredvid, de tar sin nyckel och går till restauranten.
De kommer fram och får ett bord, de sätter sig och väntar på de andra två. De kommer och sätter sig, servitören kommer fram och de beställer. Han tackar och går iväg, de tittar sig runt i restauranten, den är nästan tom. Det sitter en annan gäst förutom dem.
De tittar på varandra och Jesper tar en klunk av mineralvattnet som servitören serverat dem. Han dricker direkt ur flaskan och han får en ogillande min av en äldre dam. Han tittar på henne och hon vänder sig bort
Han tänker, kärring
- Hjärtat säger Esmeralda
- Förlåt, jag har lika svårt som Niklas för högdragna människor
- Vadå? Frågar Ilse
- Jag drack ur flaskan, och damen bakom er gillade inte det, så jag gav henne en blick. Sen sa jag kärring härinne, vilket min underbara Esmeralda hörde så hon bannade mig
- Haha, säger Ilse och dricker ur flaskan hon med
- Ni två säger Esmeralda och ler
- Haha ja säger Jesper
- Jag vet varför du gör det Jesper, jag gör likadant, det handlar inte om uppfostran utan ett stort jävla fett finger åt en galen man
- Er far?
- Ja säger Alex, han som varit i våra tankar senaste tiden verkar det som. Din imitation av honom, Niklas berättelse, som jag minns som den var igår, jag gömde mig under min säng och kom inte fram på två dagar säger Alex. Men hade vi gjort så och han hade sett det. Herregud, vi vågade inte köpa dricka om det inte fanns glas. Alla andra handlade läsk på flaska eller burk, inte vi om det inte fanns glas eller i värsta fall plastglas eller muggar. Det var bara för arbetarbarn. Fint folk dricker ur glas. Vill ni höra något helt förbannat galet säger han, när vi var på picknick, som det heter, så hade vi finporslin med oss. Vi satt och åt korv mackor på vita tallrikar och med bestick och glas. På en duk, jag skojar inte. Stackars den som kommenterade det, det var en gång en förälder som kommenterade det på en sammankomst med skolan. Det blev ett spännande avslut på den picknicken. De andra barnen vågade inte leka med mig på grund av honom
- Haha ja han var en speciell man vår käre far
- Är ni seriösa med finporslinet? Frågar Ilse
- Oja jadå vi är väldigt seriösa
- Herregud
- Det var bara en av tusen småsaker, det var ett helvete att hålla reda på allt säger Jesper, och alla överträdelser slutade med stryk
- Jag lärde mig blixtsnabbt säger Alex så jag klarade mig, jag undrar hur mycket det retade gubbfan säger han. Jag lärde mig direkt, sen vet jag inte hur många gånger mina bröder räddade mig och Simon från att få stryk
- Förutom att dricka direkt ur en flaska, vilka galenskaper var det då?
- Din skugga fick inte röra honom
- Förlåt
- Din skugga fick inte röra honom, rörde din skugga vid honom, så var det som han blev besmittad
- Herregud
- Diagnosen för den mannen är nog inte uppfunnen säger Jesper
Maten kommer in och de börjar äta
- Sen att prata vid middagsbordet det, renderade stryk, armbågar på bordet. Vet ni det var som föranledde den där speciella middagen när Niklas pryglade vår far sönder och samman, hade inte mor lagt sig i så tror jag att Niklas dödat honom
- Ja säger Alex, jag tror att det var därför hon gjorde det. Hon ville inte att Niklas skulle ha ett liv på sitt samvete
- Ja eller den där hemliga klubben hon var med i, eller boken eller något annat i den här soppan
- Förvisso säger Alex, men Niklas hade dödat honom om han fått fortsätta. Den blicken han hade där och då, jag har sett honom arg senare. Men den blicken, till och med vår helt galna far backade när han såg den
- Jag har sett den igen säger Jesper, ett par gånger på våra resor, men som du säger han var arg
- Jag hoppas att aldrig får se honom så arg igen, jag vill aldrig se den blicken igen. Får jag se den så kommer jag att springa och gömma mig på Pluto eller nåt.
- Som sagt vi har sett honom arg ett par gånger efter det, men jag kan hålla med om att det hatet jag såg där och då. Det har jag aldrig sett igen, och jag önskar att jag aldrig kommer se det igen. Det var hur skall jag säga, hat i sin renaste form. Om de lyser vitt nu så byta ut det vita mot svart. Vilket jag tror varit färgen som de haft om valet blivit annorlunda
- Hans blick skrämde mig mer än vår fars galenskap
- Ja säger Jesper jag håller med, så jag är glad att valet blev vad det blev
Han tar en klunk till och damen tittar på honom igen. Han tittar tillbaka på henne, hon vänder bort blicken igen. Han sätter ner flaskan på bordet, som alltid när de diskuterar eller pratar om sin far så måste han samla sig för att inte tappa humöret
Han känner Esmeraldas milda smekning i sitt sinne, han lugnar ner sig. han ler mot henne och hon ler tillbaka
Telefonen ringer och jag räcker den till James, han tar emot den och svarar
- James
Det är statsministern och de talar i ett par minuter sen lägger han på och han ser fundersam ut
- Säpo har tydligen fått in ett tips på att barnen, säljer knark, där de sedan skall använda pengarna för att skänka till PLO osv.
- Förlåt? Skojar han
- Nej, han har sagt till dem att sluta, men tipset kommer från säker källa som han sa. När han frågade vilken källa det var så ville de först inte svara, när han sa att han faktiskt är statsminister och har viss makt så svarade de. Jeltsin, han hade ringt själv till dem
- Herregud, spriten har tagit över, och den alkoholisten har tillgång till kärnvapen
- Ja
- Skrämmande tanke säger Isabella
- Jaha hur bemöter vi detta? Frågar James
- Först och främst så skall jag ringa vår vän i USA
Jag ringer presidenten
- Hej
- Hej det är Niklas
Jag förklarar och jag berättar om min oro för hans mentala hälsa och att han har tillgång till kärnvapen, sen så diskuterar vi hur vi skall bemöta det
- Jag kommer kontakta Sergej, han måste varnas säger jag
- Ja säger presidenten
- I värsta fall så får de bo ett tag på ön eller något sådant
- Jag kommer kontakta de som är nära honom, vi har våra kontakter där
- Bra, i värsta fall så får vi åka dit. Kidnappa honom och skicka iväg honom på en klinik eller något. Han är galen, han har fått delirium, vi skall vara glada att det var vår säkerhetstjänst han kontaktade. Tänk om han ringt CIA eller något.
- Vem har han mer ringt?
- Det är frågan
- Jag meddelar Gunther så får han trycka på alla Godaishus knappar
- Ja, jag sätter igång här
- Bra vi hörs
Jag lägger på och ringer Gunther
- Hej
- Hej lyssna
- Ja
Jag berättar, han svär sen så lovar han att trycka på rätt knappar och informera folk.
- Det är dags att han inser att han är farligt ute
- Ja säger Gunther
- Jag har pratat med presidenten, de har någon kontakt där. Använd alla kontakter som vi, de får styra upp honom nu
- Ja säger Gunther
- Bra, vi hörs
- Det gör vi
Jesper och de andra sitt på huk i gräset, de tittar på den byggnad som är det kapitel som skickade de som attackerade vårt hus. De tittar på varandra och sen avancerar de, Ilse och Alex försvinner.
Jesper tittar på Esmeralda sen börjar de springa, de tar hand om de vakter som de har på sin sida. De klättrar upp på taket, de tar sig in genom ett vindsfönster. De tar sig ner från vinden och sen börjar de rensa
De tittar på varandra och nickar, Jesper knackar mannen på axeln och han öppnar ögonen, han ser sig nyvaken på de fyra som står där. han rycker till och stirrar på dem
- Hej, ni har varit dumma, ni tog ett uppdrag och attackerade de utvaldas hus. De uppskattade inte det så vi fick åka hit och lära er en läxa. Nu skall du lyssna och du skall lyssna väldigt noga, det handlar om er överlevnad. Vi har sett till så att alla dina underhuggare sover. Vi har inte dödat någon denna gång. Vad som händer nästa gång, ja det kan du kanske räkna ut. Nu är det såhär, vi har planterat bomber här som kommer brisera om en timme. Ni har alltså en timme på er att ta er ut och komma på behörigt avstånd. Nicka om du förstår
Mannen nickar
- Bra, nästa sak som är väldigt viktig, skulle ni någonsin få ett erbjudande om att ge er på de utvalda så tackar ni nej oavsett hur mycket pengar de dinglar med framför ögonen på er. Är det förstått?
Mannen nickar igen
- Bra, ni har en timme på er, jag rekommenderar att du trycker på alarmknappen, som sagt ni har en timme på er. Använd den väl
Mannen stirrar på dem, han blinkar och de är borta. Han reser sig hastigt upp i sängen och gör som mannen sa. Han trycker på en alarmknapp
Jesper tittar på eldmolnet och sen börjar de springa. De kommer fram till bilen, de byter om och kör iväg
Jag tittar på Rebecka och hon tittar på mig, nu får vi hoppas att Godaishu kan hålla fyllbulten på mattan. Hur är det möjligt att en sådan idiot kan få makten, vargen kommer ut till oss. jag tittar på henne och hon lägger sitt huvud i mitt knä
Jag tar fram telefonen och ringer
- Hej säger en trött röst
- Hej detta är den utvalde
Det blir tyst på andra sidan
- Jag skulle vilja att du lyssnar på mig, sen vill jag ha ett råd
- Javisst
Jag berättar och när jag är klar så säger jag
- Kommer han att trycka på knappen, vad krävs för att han skall göra det?
- Att han ett par generaler på sin sida
- Om man får bort de generalerna?
- Då kan han inte trycka på knappen
- Bedömer du att han är kapabel att falla till föga
Det blir tyst
- Det beror på
- På?
- Hur full han är, det låter galet men det beror på hur full han är
- Har du kvar några kontakter?
- Nej, det var dealen som mina barnbarn förhandlade fram för att jag skulle få leva
- Synd, då får vi ta hand om det själv, tack för samtalet
- Ingen fara, att det har gått så långt
- Makt korrumperar, säger jag, sov vidare
- Ja säger han, om jag kan sova efter detta samtal
- Vi kan inte, säger jag, hej
- Hej
Jag lägger på luren och tittar på Rebecka. Jag tar fram telefonen och ringer igen
- Hej jag vill ha namnen på de generaler som ligger bakom detta
- Ja säger Gunther
- Bra säger jag, vi tar hand om dem, Godaishu tar hand om resten
- Ja säger Gunther
- Bra jag vill ha namnen inom en timme Gunther
- Ja
- Bra hej
- Hej
Jag lägger på, vi reser oss och går ner i källaren, vi packar våra väskor, jag tar fram telefonen
- Hej
- Kom hem nu
- Ja
- Bra
Jag lägger på och ringer igen
- Hej
- Hej kom hem nu
- Ja
- Bra tack
Vi går upp till matplatsen och sätter oss, vi tittar ut genom fönstret. Vi sitter där och säger ingenting. Solen börjar färga himlen med sitt ljus. Ytterdörren öppnas och Jesper och de andra kommer in i köket
Vi reser oss och går fram till dem
- Vakta huset James informerar er, jag har kallat hem Annika och Sean
- Vad har hänt?
- Det sitter en alkoholist med fingret på knappen till halva kärnvapenarsenalen på jorden. Vi skall reda ut den soppan
- Herregud
- Det kan man säga, vi reser till Moskva nu, det är ett koppel generaler som ligger bakom detta. Vem som styr dem skall vi försöka ta reda på. Godaishu tar hand om det diplomatiska. Var beredda på att de kan komma hit, Esmeralda bestämmer, ni andra lyssnar på henne, ja och Isabella givetvis. Har inte barnen vaknat till i morgon så får ni väcka dem om vi inte är hemma
- Ja
- Bra vi ses
Vi går ut ur huset och sätter våra väskor i bilen, vi kör iväg. Vi kommer fram till flygplatsen. Jag tar fram telefonen
- Hej vi vill bli hämtade på flygplatsen
- Ja
- Tack hej
Jag lägger på och sen går vi på flygplanet. Vi sätter oss och planet lättar
Annika tittar ut på trädgården, hon sitter vid sitt träd och njuter av stillheten. Hon snurrar på sin ring och ler. Hon är en gift kvinna, hon tittar på sin man som talar med Itami, han ler och hon ler tillbaka. Han vänder sig och går mot henne. Han sätter sig på gräset bredvid henne
- Hej min fru
- Hej min man
- Så skönt detta är säger Sean
- Ja verkligen, men jag saknar hemma säger Annika. Jag saknar familjen
- Jag med ler Sean
- Jaha hur känns det att bli pappa?
- Är du gravid?
- Haha nej inte vad jag vet men inom två år så kommer vi att vara det
- Jo förvisso, men jag är redo. Är du?
- Ja det är jag, även med baksidan av det
- Ja säger Sean, det är jag med
Annika lutar sitt huvud mot hans axel och de tittar på solnedgången. Hon känner hur det vibrerar i hennes ficka
- Hej
- Kom hem
- Ja
- Bra hej
Samtalet bryts och hon tittar på Sean
- Man skall se upp med vad man önskar sig
- Ja säger Sean
De reser sig och går in i huset, de packar sina väskor och säger adjö till Itami, de går ut ur huset och det står en bil och väntar på dem. De lägger in sina väskor i bagaget. Bilen kör iväg, de kommer fram till flygplatsen. En man väntar på dem
De går fram till honom och hälsar, han går före dem till ett flygplan, de går ombord och det lättar. De tittar ut genom fönstret och de stänger ögonen och somnar.
Esmeralda sitter vid matbordet, hon tittar på de andra och de är sammanbitna allihop. Niklas lämnade henne med ansvaret att leda, hon reser sig och går ut i köket och sätter på kaffe. Vargen kommer ut till henne och tittar på henne
- Jaha min vän säger hon, det var väl en riktig soppa detta
- Ja säger vargen, jag är hungrig
- Vad vill du ha?
- Rått kött
- Jag skall vad som finns
Hon öppnar kylen och tar fram ett paket med köttfärs
- Detta är det enda som finns
- Det blir bra säger vargen och ler
Esmeralda ler och tar halva paketet och häller upp i vargens skål. Hon fyller på vatten i den andra. Hon tar fram telefonen och ringer Gunther
- Hej
- Hej uppdatera mig, skall jag leda de här hemma så behöver jag ha information
- Ja säger Gunther, de två fick igår reda på att de som följt efter barnen är SÄPO. SÄPO i sin tur fick ett tips om att de skulle sälja knark som sen skulle betala terroristverksamhet. Mannen som lämnade det tipset var Jeltsin, de två började tänka och en sådär tre sekunder senare så kom de fram till att han planerar att hota med att kärnvapenbomba om de andra länderna inte pressar S.t Batz att utlämna de två till någon rättsligorganisation. De har satt bollen i rullning för att möta det hotet. Det kommer vi att klara med lätthet, hade nu han som sitter på den platsen som han gör där varit en någorlunda vettig människa så hade han släppt på knappen. Men nu så är han inte det, han är så alkoholskadad att han inte vet vad han gör. Till detta ska läggas att det sitter fyra krigshetsande generaler och önskar inget hellre än krig, de har fyra generaler på andra sidan atlanten som tycker likadant. Sen vi kom in i bilden och blev vänner med presidenten så har vi begränsat deras påverkan på honom så att den är obefintlig. Så de valde att satsa alla korten på fyllbulten. De har honom helt i sin hand, så Niklas och Rebecka aktiverade Godaishu, de fyra i USA är omhändertagna, de kommer att försvinna. De andra fyra i Ryssland, kommer vi inte åt, inte ens med Godaishu. De sitter i en bunker som är så välbevakad att jag, till trots för att jag vad de två kan tvivlar på att de kommer komma åt dem
- De klarar det säger Esmeralda, det var därför de åkte själv. De kommer att slåss utan begränsningar. Jag kan nästan tycka lite synd om dem, de kommer mala dem till köttfärs Gunther. Tro mig, det behöver du inte vara orolig för, de är döda. De vet inte om det bara, hur hanterar ni alkoholisten?
- Vi vet inte
- Meddela Sergej han kommer att få en gäst
- Jaså vem?
- Alkoholisten, Niklas har kallat hem Sean och Annika, skicka deras plan till Moskva, de skall kidnappa honom, de tar hem honom till Sergej, de skall låsa in honom i ett rum och de två skall hela honom. Sen så får vi se om det hjälper, annars så får vi pröva andra metoder
- Är du säker?
- Niklas satte mig att leda av en anledning, nu leder jag. Verkställ Gunther, meddela dem på planet, och meddela Sergej
- Ja Esmeralda, skall jag informera dem
- Det behövs inte, de vet
- Jaha då litar jag på det
- Bra nu skall jag släppa ut vargen, hon har ätit färdigt. Håll oss uppdaterade
- Ja
- Bra hej
- Hej
Hon lägger på telefonen och går ut med vargen från köket. Hon sätter kaffet på bordet och öppnar dörren för vargen. Den springer ut och Esmeralda sätter sig vid bordet
- Jaha läget är som följer säger hon
Piloten kalla på Annika, hon går fram, han ger henne ett headset
- Hej
- Hej det är Gunther
- Hej säger Annika
- Lyssna
- Ja
Han pratar i fem minuter och när han är klar så säger han
- Har du förstått?
- Ja vi löser det, vi meddelar när vi är klara, se till så att Sergej, fixar transport åt oss, boka rum på hotellet vi använde sist. Säg till Sergej att han skall ha en bil som väntar på oss i garaget på hotellet
- Ja
- Bra, vi hörs
- Ja
Hon ger headsetet till piloten. Hon går bak till Sean och sätter sig, hon berättar vad de skall göra och han nickar. De stänger ögonen och somnar
Vårt plan går inför landning och vi går av planet, en bil väntar på oss och vi sätter oss i den och den kör iväg. Vi åker genom Moskva och kommer fram till Sergejs bostadsområde. Vi åker fram till hans hus, vi går ut ur bilen och åker upp till hans våning
Vi går fram till dörren och ringer på, Sergej öppnar och han släpper in oss
- Hej säger han
- Hej Sergej säger jag med ett leende hur är det?
- Så bra som man kan må när man får reda på att vi står på randen till att bli utplånade
- Vi är inte där än min vän säger jag, är Aisha och Katja här?
- Ja
- Bra vill du hämta dem
- Javisst
Vi går ut i köket, Laritza sitter där och hon reser sig när vi kommer in
- Hej säger hon
- Hej min vän säger jag och kramar om henne
- Hur är det Laritza frågar Rebecka
- Ja lite nervöst
- Jo det kan jag förstå, men som Niklas sa till Sergej, vi är inte där än Laritza och vi agerar. De på andra sidan Atlanten har agerat, deras virrpannor är omhändertagna. Vi är här för att ta hand om de andra
Katja och Aisha kommer ut i köket
- Hej säger jag
- Hej
- Har du det vi behöver?
- Ja, de är i bunkern alla fyra, de har ett par hundra vakter där
- Var är de ifrån Aisha?
- Det är en salig blandning, men inget allvarligt
- Bra, får jag kartan
- Javisst säger Katja
Hon räcker mig kartan, vi tittar på den och vi tittar på den. När vi är klara så tittar Sergej på oss
- Vi behöver transport Sergej, har Gunther hört av sig?
- Ja
- Bra, du har transport redo för dem?
- Ja
- Och ett rum åt dem?
- Ja
- Bra, då åker vi direkt
Vi tar våra väskor och åker ner, Sergej åker med oss och vi går ut ur huset. Han kramar om oss och vi går in i bilen. Den kör iväg, vi åker genom Moskva ut till ett flygfält. Vi tar våra väskor och går fram till en helikopter. Vi går ombord på den och den lättar
Esmeralda tittar på de andra
- Vad kan vi vänta oss?
- En fullständig belägring
- Jaha hur många har de satt på att vakta oss?
- Allt vad vi har, just nu så är där väl en tre – fyra hundra vakter som slagit en ring runt oss
- Där ser man, så det kan bli ett veritabelt slagfält här?
- Om det kommer till det så ja
- Hur skall vi hantera det?
- Jag har en ide, jag skall ta den med James först bara
- Och den är?
- Att han pratar med statsministern och ber om militärt beskydd av vår ambassad, då vi fruktar ett angrepp på vår nation
- Förlåt?
- Ja att vi drar igång hela mediecirkusen och begränsar deras möjligheter, om det står ett par hundra journalister utanför våra murar, tillsammans med soldater så har de svårt att vara diskreta eller hur?
- Haha jag älskar dig hjärtat säger Jesper
- Smart säger Alex
- Tja jag tyckte att det var en bra ide
- Då väcker vi James och berättar för honom om vår plan
Annika tittar ut genom fönstret och planet sjunker ner mot Moskva, de går ned för landning och går av planet, en bil väntar på dem och de sätter sig i den och åker iväg. De kommer fram till hotellet.
De går in får sin nyckel. De åker upp till rummet och de sätter sina väskor på golvet. De går fram till sängen och lägger sig. De stänger ögonen och somnar
Helikoptern landar och vi tankar, vi går av den och sträcker på benen. Tankningen går fort och när de är klara så går vi ombord igen. Vi sätter oss och den lättar, vi tittar ut genom fönstret och vi ser skog under oss så långt vår blick når
Jag lutar huvudet mot nackstödet och stänger ögonen. Jag vaknar av att det är tyst, helikoptern har landat, piloten rör vid mig och säger
- Vi är framme
- Bra, vänta här tills vi kommer tillbaka
- Ja
- Bra
Vi tar våra väskor och börjar springa, vi kommer in i skogen och vi byter om. När vi är klara så springer vi allt vad vi kan. Vi kommer fram till målet, vi sjunker ner och smälter in i naturen.
Vi tittar på området framför oss, där är tre rader med elstängsel, de är varningar för minor. Där är vakttorn var tiondemeter med kulsprutor som vaktar. Vi räknar till sextiovakter, vi tittar på varandra och vi ler, vi drar upp kåporna och sätter maskerna på plats
- Skall vi dansa hjärtat?
- Till döden
- Till döden
Annika vaknar av att det piper till i telefonen, hon tar fram den och läser. Kör, hon väcker Sean och de byter om, hon öppnar dörren och de lägger sina väskor i en städvagn.
De öppnar fönstret och tittar på varandra och ler. De drar upp kåporna och sätter maskerna på plats. De kastar sig ut och de flyger genom luften. De landar och springer över hustaken.
De kommer fram till målet och tittar på vakterna. De tar sig upp på muren och börjar springa. De slår ut de mål som de stöter på. De tar sig in i byggnaden och slår ner vakterna.
De kommer fram till det rum som målet sitter i. De tittar på varandra och öppnar dörren, de smyger in. Det står vodkaflaskor överallt, det ligger kvinnor och män utslagna överallt, de rör sig genom rummet och fram till en annan dörr.
De öppnar den och de ser målet, han är naken och han tar en kvinna bakifrån, hans fru sitter i en stol och smeker sig själv. Hela scenen som utspelar sig framför dem är bisarr.
Sean går fram till frun och söver henne. Annika går fram till målet och söver honom och hon söver kvinnan. De samlar ihop målets kläder och Sean tar honom på axeln, de öppnar ett fönster och hoppar ut, de öppnar en kloaklucka och sänker sig ner.
De springer genom den till en annan lucka och lyfter bort den. De går upp och öppnar dörren till en bil som väntar på dem. De sätter mannen i baksätet och sen hoppar de in i bilen
Den kör iväg direkt och mannen kör som en galning, de drar bak kåporna och drar ner maskerna. Bilresan tar en halvtimme, de stannar utanför Sergejs hus, de tar mannen och går in.
De ställer sig i hissen och åker upp till Sergejs våning, de går ut ur hissen och de ringer på dörren, de hör steg innanför dörren och Sergej öppnar
- Hej säger Annika med ett leende, får vi komma in
- Ja säger Sergej och ler
- Tack säger Annika
De går in och Sergej visar var de kan lägga mannen, de lägger honom på en säng. De börjar lysa och de undersöker mannen, de helar så mycket de kan och när de är klara så tittar de på varandra och går ut ur rummet, de låser dörren.
De går ut i köket och sätter sig, de andra tittar på dem
- Nu är det upp till Niklas och Rebecka
Vi rör oss mot området, vi kommer fram till stängslet och vi börjar springa, vi flyger över det första och börjar springa direkt, vi hoppar och landar i ett av tornen.
Vi dödar vakterna och hoppar ut från det och flyger över de andra två stängslen, vi landar och springer igen. Vi dödar alla vakter vi stöter på. Vi stannar och jag tittar utanför området.
De vakter som var där ser vad som hänt med vakterna i tornet. Paniken sprider sig, de börjar rusa mot lägret, De kommer fram och det börjar explodera när de trampar på minorna.
Vi tittar på varandra och skakar på huvudet. Ett larm börjar tjuta och två dörrar till huvudbyggnaden öppnas. Vakter springer ut och börjar skjuta blint. Det får resultatet att de skjuter på de vakter som kommer från skogen.
Vi tittar på det kaos som utspelar sig, vi tror inte våra ögon. Skjutandet pågår i tre, fyra minuter sen blir det tyst. Det enda som hörs är gnällandet av de som är sårade.
Vakterna stirrar på kaoset, vi attackerar och dödar dem till sista man. Vi går fram till dörrarna och går in, vi går fram till en hiss och trycker på knappen. Vi hör motorn till hissen sätta igång.
Vi hoppar upp i taket och kryper in i en ventilationstrumma, vi kryper inne i den, vi kommer fram till ett hål i trumman och kryper ner i det. Vi låter oss falla och vi landar och rör oss fram till ett hål i väggen, vi tar oss igenom det och kommer in i ett kontrollrum.
Vakterna stirrar på oss. Vi dödar dem och tittar på skärmarna, vi slår av all ström i byggnaden och det blir svart, vi har fem minuter på oss innan reservgeneratorn slår till, vi öppnar dörren och börjar springa.
Vi dödar oss fram längs med korridoren och kommer fram till en stor bankvalvsliknande dörr. Vi trycker ner handtaget och öppnar den. Någon därinne skjuter blint ut i korridoren, vi tittar på varandra.
När skjutandet slutar så rusar vi in i rummet och dödar de vakter som är där. När vi är klara så stirrar fyra män på oss. Vi tittar oss omkring, där är fem män vars kläder vi inte känner igen.
Vi går fram till dem och tittar på deras kroppar. Jag tittar på Rebecka, hon tittar på mig och vi gör en mental anteckning om dem, de hade varit skickliga med sina vapen.
Inte skickliga nog, men dock skickliga. Vi vänder våra blickar mot de fyra männen, en av dem trycker desperat på en knapp, jag svingar mitt svärd och hugger av honom handen. Han skriker och stirrar på sin arm, jag kör mitt svärd genom hans hals
Det enda som hörs är gurglandet från hans strupe, jag drar ut svärdet och tittar på de andra tre. De stirrar på mig och jag går fram till en annan man och tar tag om hans hals och lyfter upp honom och trycker ihop min hand. De andra hör hur hans hals krasar
Jag släpper honom och går fram till nästa man och han försöker värja sig, jag kör mitt svärd genom honom och han stirrar på mig, jag ser hans liv rinna ur honom och jag drar svärdet ur honom. Den siste mannen stirrar på oss
- Nu Nikolaj så skall vi ha ett väldigt allvarligt samtal
- Ja jag berättar allt
- Bra säger jag, jag slår till honom och han rasar ihop.
Jag lägger honom över min axel och vi går ut ur rummet och bort till en hiss. Vi trycker på knappen och vi ställer oss bredvid den. Dörrarna öppnas och fem män rusar ut.
Rebecka dödar dem och vi går in i hissen och trycker på knappen, hissen rör sig neråt. Den stannar och vi går ut ur den, vi befinner oss i ett underjordiskt garage. Vi letar upp en bil och vi lägger mannen i baksätet. Vi startar bilen och börjar köra
Vi lägger mannen i helikoptern och den lättar, vi tittar på varandra och vi lutar oss tillbaka och somnar
- Jaha säger Esmeralda, är du redo James?
- Jadå säger han
- Bra då är scenen din
- Tack säger han
Och han går ut ur huset och fram till grinden. Det kryllar av reportrar där, han stannar, två livvakter står bredvid honom och de stirrar på allt och alla. Reportrarna spottar ur sig en massa frågor. James höjer handen
- En i taget tack
En reporter räcker upp handen
- Ja
- Är det sant att ni är under attack igen?
- Ja det stämmer vissa element i den amerikanska och ryska militärledningen hade planerat en statskupp, vår underrättelsetjänst fick reda på det och vi informerade berörda instanser. Kuppmakarna svarade med att komma med hot mot vår ambassad och våra medborgare. Jag kontaktade Sveriges statsminister och han vidtog åtgärder
- Hur kom ni över informationen?
- Hemligt
- Är berörda regeringar informerade?
- Ja, de har vidtagit åtgärder. Jag kan hälsa att genom vårt lands insatser så har ett kärnvapenkrig stoppats. Det var deras mål, vi kommer att bjuda in berörda länders ledare till en konferens om att avveckla dessa fasansfulla vapen. Det var nära att planeten förintades, men vi förhindrade det. Med risk för sina liv så har en massa okända människor varit beredda att offra sina liv för mänskligheten. Mina tankar går till dem och deras osjälviskhet och mod som de visat. De är de anonyma hjältarna i detta drama. De höll planeten i ett skräck grepp, vår personal stoppade hotet.
Det enda som hörs är kamerornas klickande
- Nu kan vi bara hoppas att för människorna på jordens skull, att ledarna för de två stora länderna tar sitt förnuft tillfånga och avvecklar dessa vapen. Vi skulle vilja att ni håller en tyst minut för de hjältar som offrat sina liv för er
Han böjer huvudet och allt tystnar, det enda som hörs är kamerorna som surrar. När minuten gått så tittar han upp med tårar i ögonen
- Vi kommer att hålla en presskonferens under mer ordnade former om ett par dagar, fram till dess så hoppas jag att ni respekterar vår önskan att sörja våra fallna landsmän. Alla andra frågor kommer att besvaras på den kommande presskonferensen. Tack
Han vänder sig om och går tillbaka till huset, kamerorna smattrar och tv – reportrar talar in i kamerorna. Han går in i huset och de andra tittar på honom
- Jaha du improviserar, säger Esmeralda med ett leende
- Ja säger han och ler tillbaka
- Vi kommer ha presidenten på luren om fem minuter
- Bra säger James, men jag tror att mormor kommer hinna före honom
- Haha perfekt, var skall vi ha denna presskonferens?
- Har inte en aning, vi får hitta på något, nu får vi hoppas på att de kan få den där imbecilla mannen tillräckligt nykter, så att han kan delta på den
Helikoptern landar, vi lyfter ut mannen och bär bort honom till bilen som väntar på oss, vi sätter honom i baksätet och bilen kör iväg, vi åker till Moskva och fram till Sergejs hus. Bilen stannar och vi bär ut mannen och åker upp i hissen
Vi ringer på dörren och jag hör springande steg från andra sidan. Dörren kastas upp och Laritza står där
- Hej får vi komma in?
- Ja säger hon och ler
- Tack
Vi går in och vi lägger mannen på en soffa och går uti köket, Annika och Sean sitter där
- Hej säger jag och kramar om Annika
Rebecka kramar Sean
- Inga problem?
- Nej, vi har helat vad vi kan, men han är rätt illa däran
- Vi tittar på honom säger jag
Vi reser oss och går in i rummet och vi sätter oss bredvid honom, vi undersöker honom och helar det vi kan, vi tar bort det som planterats i hans huvud och när vi är klara så reser vi oss. vi går ut ur rummet och går tillbaka till köket
- Det som hänt är inte bara hans fel
- Nej vi såg det, men vi vågade inte göra något åt det
- Nej det var knappt att vi vågade men nu är det borta, fysiskt så bör ha leva ett par år till om han slutar dricka
- De andra?
- Döda säger jag
- Bra säger Annika
- Hur tog ni er in där, det skall vara omöjligt
- Vi hoppade och skapade förvirring, sen så kröp vi i ventilationstrummor och slog ut strömmen, sen så dödade vi dem, tog med oss honom och snodde en bil och körde därifrån. Sen flög vi hit
- Bara sådär?
- Ja faktiskt bara sådär, tack för kartan ni två
- Ingen fara, Ivan är en skrytmåns, han berättade om sin fars tillgångar. Jag tog reda på dem och Aisha snodde dem
- Du behövde inte…
- Nejdå Ivan tycker om pojkar
- Så pass säger jag
- Men rätt ord vid rätt tillfälle så pratade han, och han tycker om att prata
- Perfekt, fortsätt odla honom
- Ja far säger hon
- Jaha skall vi prata med Nikolaj?
- Javisst säger jag
Vi går in i rummet där han ligger, vi sätter honom upp. Vi väcker honom och han stirrar på oss
- Hej Nikolaj, det ser ut på dig som du träffat våra fanatiker, folk brukar ha den blicken du har nu när de gjort det. Så namnet och platsen på hans som styr denna charad. Innan du säger att du inte vet, så vet vi att du vet. Hur vi får informationen bryr vi oss inte om, antingen så pratar du med oss, eller så får du prata med våra fanatiker. Det är bara att välja, smärta som du inte ens i dina vildaste fantasier kan drömma om, eller ingen smärta alls. Det är bara att välja, så hur skall du ha det?
Han stirrar på oss och slickar sig om läpparna
- Tiden går
- Skall vi kalla på fanatikerna säger Rebecka, de har inte fått leka på ett tag. Det de gjorde där i bunkern är bara uppvärmning. De fick inte dela ut smärta där, så de är lite hur skall jag säga irriterade. Du vet vi måste hålla dem väldigt hårt i kopplet. Ja bokstavligt talat, de sitter i ett rum nu med koppel om sina halsar, vi har fått binda dem i ett element
Han stirrar på Rebecka och sen på mig. Han börjar tala, orden rasar ur honom och när han talat färdigt så slår jag till och han somnar. Vi går ut till de andra i köket och sätter oss. Laritza dukar fram en kopp te åt oss
- Tack säger jag och ler. Jisses hjärtat när du sa det om kopplet så trodde jag att han skulle få en hjärtattack
- Haha ja
- Förlåt?
- Vi lekte med hans huvud, vi hotade med fanatikerna, och Rebecka sa att de var irriterade och att vi höll dem kopplade i ett av era rum. Han såg vad de gjorde i den där bunkern som ingen kunde ta sig in i. Så vi retade hans fantasi, vi retade lite hormoner med. Men i alla fall han pratade
- Vad skall vi göra med honom?
- Det beror på
- På vad?
- Hur långt Esmeralda drivit politiken därhemma, ger man henne fria händer så kan det bli spännande. Hon är kreativ. Ett ögonblick säger jag
Jag tar fram telefonen och skriver ett ord. Klart, jag trycker på sänd knappen
- Så då får vi se vad som händer, nu min kära Sergej. Michal
- Jaha säger han
- Som vi sa på ön, vi måste rädda livet på honom. För att kunna göra det så måste vi höra hans historia. Så hur låter er historia Sergej
Han tittar på oss och sen tar han ett djupt andetag
- Michal, ja herre jösses utan honom så hade jag inte suttit här, jag hade inte varit gift med Laritza, Katja hade inte funnits. När jag var ung så läste jag en massa böcker och allt jag kom över om främlingslegionen. Jag blev så tagen av det livet att jag rymde hemifrån, flydde mitt land och tog värvning där. Jag utbildade mig till fallskärms jägare. Jag gjorde bra ifrån mig och steg i graderna. Jag nådde sergeantsrang. När jag varit där ett par år så skickades jag till Tchad
Han tystnar och får något fjärran i blicken, jag känner hans smärta. Den gör fysiskt ont
- Tchad viskar han hur skall jag beskriva det? era fanatiker hade älskat det där. det var kaos, det var död, det var ren och skär galenskap. Jag kom till Michals grupp som ersättare för en annan. Han hade förlorat förståndet, jag kom dit och kastades rakt in i helvetet. Vi gjorde saker där som jag aldrig någonsin kommer glömma, jag försökte. Det gick inte, jag har fortfarande mardrömmar. Både om vad vi fick se och vad vi gjorde. Michal var prickskytt, den bästa prickskytten som någonsin gått på planeten. Ingen är nära honom, han skickades iväg på ett uppdrag som skulle dödat honom. Han gav sig iväg, han kom tillbaka. Han la sig i sin säng och somnade. När han vaknade så fick vi klippa av hans uniform från hans kropp. Det var som om man sänkt honom ner i ett tråg med blod. Han fick träffa ett befäl från fastlandet, vår chef togs om hand. Han var galen, han skar upp sina handleder på sjukhuset. Befälet från fastlandet fixade så att vi kom ut, jag Michal och åtta andra. Vi satt på en helikopter. Vi log mot varandra, helt plötsligt så slår en granat in i helikoptern, vi slungades ut från den, jag flög genom luften och landade i sanden och luften slogs ur mig och jag svimmade. Jag vaknade av att Michal väckte mig, vi reste oss och samlade ihop våra vapen och begav oss mot basen. I åtta dagar med rebeller i hasorna så tog vi oss till basen, vi hade alla dött om det inte varit för Michal, hur många rebeller han dödade på vår marsch där vet jag inte. Jag tror inte att han sov en sekund på de åtta dagarna. När vi andra vilade så dödade han rebeller med sitt svärd. Han gjorde skäl för sitt smeknamn. Svarta skuggan, vi kom fram till basen, vi lades in på sjukan allihop utom Michal. Han hade inte skråma, vi levde på ormar där i öknen, och det var det godaste vi åt. De åtta dagarna var min skärseld, jag överlevde och det är Michals förtjänst, jag har hjälpt honom ett par gånger efter det och han säger alltid att skulden är struken. Men jag kommer aldrig att kunna betala tillbaka, min skuld till honom är nästan lika stor som min skuld till er
- Du är inte skyldig oss något Sergej, du är familj och vi älskar dig och din familj. Man kan inte bli skyldig till sin familj säger Rebecka milt
- Tack Matj säger han med ett leende. Men i alla fall, det är min historia om Michal
- Tack Sergej, du kommer att ha betalat tillbaka till honom med denna historia. När vi räddar hans liv så har du betalat en del av skulden
- Tack säger han
- Nej det är vi som tackar Sergej, för allt
Vi tystnar och låter honom minnas för en stund, jag ser tårarna på hans kind. Katja smeker hans kind och de ler mot varandra
- Jaha skall vi se hur kreativ Esmeralda varit säger jag?
- Haha javisst
Jag ringer Gunther
- Hej
- Hej hur kreativ har din dotter varit?
- Haha hon har varit lysande, om allt går väl så kommer vi att utplåna alla kärnvapen, vi kan se till så att James blir kung på planeten och S.t Batz blir medelpunkten i universum
- Perfekt säger jag, vi har konferensen i vårt slott i Kanada, när vi har vår invigning där om ett par månader. Se till att organisera det Gunther, det ger fyllbulten tid att nyktra till, det var inte bara hans fel men han behöver verkligen nyktra till. Se till att det sker
- Ja, så slottet?
- Ja slottet, be James sätta ihop en lista på de som skall vara där. förresten hotet är avvärjt, vi vet vem som ligger bakom och var hans gömmer sig. säg till Isabella att börjar sy två dräkter, det är dags
- Ja säger han
- Bra, vi reser hem efter att vi ätit av Laritzas utmärkta gryta. Hälsa alla att vi är hela och rena
- Bra jag gör så
- Tack, och gratulera din dotter
- Det skall jag göra
- Hej
- Hej
Jag lägger på och tittar på de andra. Sen berättar jag vad de gjort, när jag är klar så tittar de andra på mig med stora leenden. Vi äter av Laritzas gryta, när vi är klara så säger vi till Sergej att förvara Nikolaj tills han blir hämtad
Vi går ut ur lägenheten och åker ner med hissen. Vi går ut ur huset och sätter oss i bilen och den kör iväg. Vi kommer fram till planet och går ombord på det. Det lättar och jag somnar
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Bästa serien jag läst. Synd bara att det kommer ett avsnitt bara. Läst om serien 3 gånger. Hoppas du inte tröttnar.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Hej
Tack för berömmet, tre gånger! Imponerande
//sammet