Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och en begravning kapitel 6

---

---

Kapitel 6
De följande veckorna så är vi hemma och tar det lugnt, vi följer arbetet på vårt hus. Vi tillbringar tid med våra vänner och besöker restauranten med jämna mellanrum. Vi besöker Agnetha och Claus och vår moster och morbror
Mattias och Aisha är hemma hos oss nästan varje dag, när Mattias är i skolan så är Aisha hos oss. Hon växer in i familjen och hon är snart en del av den. Hon reser iväg emellanåt för att hjälpa de andra tre
Kirsten stannade ytterligare en vecka men lovade att komma på bröllopet, Sean och Annika åkte till Österrike för att gå igenom det formella med deras giftermål. Godkännandet av Annika och hon fick sina titlar
Esmeralda och Jesper fokuserade på hotellet, de åkte till Kanada för att överse byggandet av slottet, de kom hem och meddelade att allt gick enligt planerna. Jesper ville ha något att rita, det kliade i fingrarna som han sa
Alex och Ilse gjorde det de gör, Alex började sista året i skolan. Ilse var hemma och tog det lugnt, så lugnt nu Ilse kan ta det. Hon och Aisha tillbringande en hel del tid tillsammans när deras respektive var i skolan
Simon och Gwen tränade som galningar, de började skolan och vi följde med Simon första dagen på sin nya skola. Vi gick genom den och blev precis lika nostalgiska som vi brukar
Vi tillbringade all tid vi kunde med barnen, vi tränade, älskade och njöt av lugnet. När den stora dagen närmade sig så hade Rebecka genomgång med syskonen och deras olika uppgifter inför bröllopet
Vi pratade med de våra i Godaishu och allt var lugnt. Vi fick reda på att Michals överordnade fortfarande levde. Vi bestämde att besöka Caroline och hennes familj på en bjudning de skulle ha
Dagen närmade sig med stormsteg och ju närmare vi kom desto mer fick vi att göra. Helt plötsligt så var dagen inne. Vi gick ombord på planet och vi lyfte. Vi kom fram till ön och vi gick av planet och gick till vårt hus
Vi satte vår packning på golvet och bytte om. Vi gick ut på stranden och satte oss i sanden och barnen sprang ner till strandkanten. De andra kom ut och satte sig bredvid oss
- Det känns som att komma hem säger Jesper
- Det är huset som gör det säger Rebecka
- Så är det kanske, men det är en sådan ro här
- Ja säger jag, jag håller med harmonin här är magisk
Vi sitter där och tittar på barnen när de leker i vattenkanten, jag reser mig och går mot matsalen. Jag går in och går ut i köket. Jag öppnar kylar och frysar. Jag tar fram ingredienser och börjar med maten
Jag försvinner in i min bubbla som alltid när jag lagar mat, tiden försvinner och jag är ett med mina redskap och grytor. Rebecka kommer in i köket och hon ställer sig och tittar på mig
- Hej hjärtat
- Hej älskling
- Du är medveten om att du varit härinne i sex timmar va?
- Erh nej
- Haha så är det
- Jisses, jaja jag är snart klar säger jag och ler
- Så bra hjärtat
Hon går fram till mig och kysser mig, jag kysser henne tillbaka och vi står där och hånglar upp varandra. vi delar på oss och jag ler, Rebecka ler tillbaka. Hon smakar på maten och hennes leende blir bredare
Hon går ut ur köket och min blick är som klistrad på hennes rumpa, när hon gått ut så fortsätter jag med maten. Efter en halvtimme så är jag klar. Jag går ut ur köket och ut ur matsalen. De andra sitter på trä däcket och vilar
- Hej säger jag
- Är du klar?
- Ja allt är förberett inför morgondagen
- Så bra säger Isabella
- Hur går det för er andra?
- Jodå framåt, vi har mer att göra i morgon säger Ilse
Jag tittar ut över stranden, alla förberedelser ser ut att vara på plats. Jag sätter mig och tar en flaska mineralvatten. Jag dricker ur den i ett drag, jag tar en ny och öppnar den. Jag håller den i min hand och tittar på havet
Vi sitter där och tittar på havet allihop, det känns som om vi laddar inför en kommande storm. Vi har tankat kraft de senaste veckorna och nu är vi redo för vad som komma skall
Vi reser oss och går in matsalen och sätter oss och börjar äta. När vi ätit färdigt så har mörkret fallit utanför fönsterna. Vi går in i huset och vi går in med barnen på deras rum och vi lägger dem. När de somnat så går vi ut till de andra
- Jaha är ni redo inför i morgon?
- Jadå säger de
- Bra då lägger vi oss så att vi är på tårna i morgon
Vi går in på vårt sovrum, jag drar Rebecka nära mig och kysser henne intensivt. Hennes svar på mina kyssar är lika intensiva. Jag tar av hennes kläder, eller rättare sagt jag sliter dem av henne
Hon drar ner mina shorts och drar i sönder skjortan så att knapparna flyger. Hon går ner på knä framför och tar mig i sin mun. Hennes tunga spelar över mitt kön. Hennes fingrar spelar på mina testiklar
Mitt kön reser sig och står hårt och redo. Jag känner henne bita till om mitt kön och jag stönar högt. Hennes huvud rör sig fram och tillbaka när hon tillfredsställer mig.
Jag känner hur hennes saliv blöter ner mig. Jag känner hur testiklarna drar ihop sig och jag drar upp henne. Jag lutar henne över sängen och börjar slicka henne bakifrån.
Min tunga leker med hennes klitoris och jag känner hur det börjar darra i insidan av hennes lår. Jag masserar hennes bröst och drar försiktigt i hennes bröstvårtor. Hon trycker ner sitt huvud i sängen och stönar högt ner i täcket när hon kommer.
Jag slickar henne genom orgasmen och när den ebbat ut så reser jag mig. Jag sätter mitt kön mot hennes och trycker mig in i henne bakifrån. Jag tar ett fast tag om hennes höfter och börjar ta henne.
Jag ser hur mitt kön, glansigt av hennes safter rör sig in och ut i henne. Jag ser hur mitt ollon når kanten på hennes kön och hur det försvinner när jag stöter till. Jag når botten och drar mig ur henne igen.
Jag upprepar rörelserna som ett heligt mantra och jag stönar. Jag hör Rebecka stöna i takt med mig, varje gång jag stöter i botten av henne så stönar vi gemensamt.
Jag ökar takten, jag smäller till hennes ena skicka och hon ger ifrån sig ett häpet litet rop, hon vänder sitt ansikte mot mig och ler. Jag smäller till igen och hon stönar högt. Jag ökar takten igen och jag känner hur hon smeker sig själv.
Hennes inre kramar mig när hon kommer och hennes stönade är djupt och gutturalt. Jag tar henne genom orgasmen, när den ebbar ut så lutar jag mig fram och kysser henne i nacken.
Jag drar mig ur henne och tar av hennes safter och smeker hennes andra hål. Jag för in ett finger och tar henne där, jag för in ett finger till och hon stönar djupt. När jag känner att hon är redo så tar jag mitt kön i handen och sätter det mot hennes anus.
Jag trycker mig försiktigt in i henne. Hon möter mig och jag låter henne styra. Ollonet kommer genom och jag glider lättare in i henne. Vistår stilla och låter henne vänja sig.
Jag sätter mina händer på hennes höfter och följer med henne i hennes rörelser. Hon smeker sig själv, hon tittar på mig, signalen för att jag skall ta över. Jag tar henne med långa långsamma tag.
Vi finner en rytm och vi stönar båda två, jag tittar ner på hennes rumpa och jag känner hur det börjar kittla i mitt kön. Jag ökar takten lite och vi stönar båda två. Jag ökar lite till och nu känner jag hur ilningarna kommer.
Min orgasm närmar sig och jag tar henne snabbare och jag känner hur hennes fingrar masserar hennes kön och jag exploderar i en lång hård orgasm. Jag känner hur min säd fyller henne.
Sträng efter sträng av säd kommer ur mig. Vi vrålar i vårt inre när våra orgasmer träffar oss. Hur länge vi står där och kommer vet jag inte. Men jag sänker takten för att till slut stå stilla. Mitt kön pulserar i henne och vi andas tungt båda två
Vi tar ett djupt andetag och vi finner vår rytm och jag böjer mig fram och kysser hennes nacke. Jag reser sig upp och jag tittar på henne och hon nickar. Jag drar mig långsamt ur henne och vi går in på toaletten och vi ställer oss i duschen
Vi tvålar in varandra och smeker varandras kroppar och vi sköljer av oss. Vi går ut ur duschen och torkar av oss och går in i sovrummet. Vi lägger oss i sängen
- Jag älskar dig, viskar Rebecka
- Och jag dig viskar jag tillbaka
Jag känner hur Rebecka sluter sina ögon och jag gör detsamma, Vi somnar med ett leende på våra läppar och vi drömmer gemensamma drömmar

Vi vaknar tidigt nästa morgon, vi klär på oss våra träningskläder och ger oss ut på en jogging runda runt ön. Vi springer fem varv, när vi kommer tillbaka så ser vi det första planet komma inför landning.
Vi tar våra Bokken och går igenom våra rörelser och vi börjar sparra. Vi dansar runt i sanden i en timme ca. när vi är klara så tittar vi upp mot trä däcket. Sergej vinkar på oss, vi vinkar tillbaka och ler.
Vi springer ut i havet och sköljer av oss. När vi är klara så har fler gäster kommit. Vi går upp till dem och hälsar på dem
- Hej säger vi
- Hej säger de som kommit
- Vi skall bara ta på något annat så kommer vi strax
- Javisst säger de
Vi går in i huset och byter om när vi är klara så går vi ut igen och vi ser att Isabella och James sitter och äter med barnen. Vi tar frukost vi med och sätter oss med dem och börjar äta. Våra gäster har också försett sig.
Dörren öppnas och påven kommer in, han hälsar och tar mat. Sen kommer han och sätter sig vid bordet. Dörren öppnas med jämna mellanrum och när vi ätit färdigt så har alla kommit. Ljudnivån är rätt hög i rummet
Jag reser mig och busvisslar, tystnaden sänker sig
- Välkomna igen till vår lilla ö, då var det dags igen för bröllop säger jag och ler. Vi hoppas att alla har kommit på plats och alla har ätit. Dagens schema, från nu och fram till kl15 så är det fri lek så att säga. Kl15 så vill vi att alla sitter på sin plats därute. Då kommer Sean stå och svettas och vänta på sin brud. Han kommer kanske ha kräkts ett par gånger, eller kissat på sig eller något annat. Vet att vi finns här Sean när nervositeten blir för stor. Detsamma gäller för dig Annika. Vi som varit med förr kan hjälpa er om det behövs. När de gift sig så startar festen, man festar så länge man vill och känner att man orkar. När man känner att det är nog så drar man sig tillbaka. I morgon så kommer vi att ha möte i våra små bubblor. När de är klara så har vi en sammanfattning därnere. Den som vill stannar de som vill åka hem gör det. Vi kommer att åka hem, vi skulle vilja prata med Yoshi och Yoshina, Sergej och Laritza, och Mark nu om det är okej för er, vi kan gå ut därute. Så välkomna och njut av dagen
Jag och Rebecka går ut på stranden, de vi bett komma kommer gåendes emot oss. Vi tittar på dem och de ser sammanbitna ut
- Haha ni ser ut som ni skall till rektorn och få skäll
- Haha skrattar Yoshi förläget, ja kanske det
- Vi skall inte skälla på er, vi vill bara prata med er och göra lite av det som vi gör
- Vad gäller det? frågar Yoshina
- Innan vi svarar på den frågan så måste vi göra en sak. Vi gör den för att om vi inte gör det så kommer allt att bli kaos och katastrof
- Vad skall ni göra?
- Sätta en blockad på er så att ni inte försäger er
- Varför?
- Som jag sa kaos och katastrof, det är inte det att vi inte litar på er, men vissa av er har giri. Den får inte ställa till det, sätter vi blockaden så slipper ni vara oroliga
- Jaha säger Yoshina
- Ja mor så är det

Vi börjar lysa och sätter våra händer på deras huvuden, när vi är klara så slocknar vi
- Så, som jag sa på telefon till dig Sergej, vi skall ha ett allvarligt samtal om Michal, samma samtal som vi skall ha med er två angående Kuzuri
Jag ser det rycka lite i mungipan på Yoshina, Yoshi stirrar på mig
- Samma med dig Mark, ni kanske skall dela era historier med varandra om de två. Ana och Michal, eller som ni känner honom Kuzuri. Hela denna soppa som det kommer att diskuteras om i morgon, handlar om de två, där Michal är central. Jasmine och Aisha kommer också få ett samtal med oss idag. Vi ville dock inte blanda in dem här. De känner inte till er inblandning med honom. Vi kommer att resa runt och ta del av deras historia. För att vara redo när det är dags. Men vet att vi vet, och att han inte får veta. Vi vet Yoshina och Yoshi
- Herregud säger Yoshina
- Men som sagt, vi måste göra detta i rätt ordning. Så när det är dags så kommer vi, och vi måste höra hela historien. Planetens öde hänger på det
- Ja säger Yoshi
- Tack
- Självklart säger Mark
- Ja säger Sergej
- Tack säger jag och ler, vi kommer att avslöja vissa saker för er som kommer att göra er lite snurriga men bara tro på oss är ni snälla, och vet att vi inte gör detta med lätt hjärta. Vi är tvingade
- Boken viskar Yoshina
- Ja mor säger jag
- Jisses
- Det kan man säga, men som sagt vi skall inte prata mer om det just nu. Vi kommer när ögonblicket är rätt
- Ja säger Yoshina och bugar sig
- Nej mor snälla
- Haha skrattar hon och går iväg
Vi tittar efter dem när de går iväg, vi vänder oss mot havet och står där en stund
- Hej här vi bakom oss
- Hej Jasmine
- Jag vill bara tacka för att ni tar så väl hand om min dotter
- Självklart säger jag och ler, vi behöver prata säger jag
- Om vad?
- En sekund

Jag tittar mig omkring och hittar Aisha, jag kallar på henne och hon kommer leendes fram till oss. Vi börjar lysa och de tittar på oss och vi lägger blockaden, vi släcker oss och sen så tittar vi på dem
- Vi måste prata om Seji, Jasmine
Hon stirrar på oss och hon blir vit i ansiktet
- Mor säger Aisha
- Vi la en blockad på er för att ni inte skall kunna prata om det som vi pratar om när tillfället är rätt Jasmine. Du kan inte skriva om det i heller
- Ni vet viskar hon
- Ja säger jag, och försök inte ens tänka tanken säger jag, för då blir jag lite förgrymmad. Du vet, din melodramatiska sida funkar inte på oss. den fungerade kanske på dina föräldrar men den är ganska så patetisk, det vet du va?
Våra syskon kommer fram till oss och de ställer sig runt Jasmine. Hon stirrar på mig och jag ser alla hennes känslor spela i hennes ansikte, jag börjar förnimma det jag är ute efter. Aisha stirrar på mig, jag ser att Ilse lägger sin hand på henne
- Du vet att om du gör det som du funderar på just nu så har du förverkat Aishas liv med, tycker du inte att hon förtjänar sanningen, eller du är så djupt i din egen självömkan att du tycker att hon inte förtjänar sanning
Mina ord är som en piska, jag ser hur ilskan börjar väckas i henne. Jag ser att Isabella schasar in de andra gästerna i matsalen, James hjälper henne. Elisabeth tittar på oss och hon möter min blick och ler. Sen hjälper hon Isabella
- Hur var det du gjorde? Du stod där på klippkanten och spelade melodramatisk tills din far gav med sig, och när din mor hotade med det hon hotade med?
- Mor vad pratar han om
- Skall du eller jag berätta?
Hon stirrar på mig och flammar upp i ett klart ljus, jag möter hennes attack och jag tar henne i min famn och håller henne hårt intill mig. Hon försöker bryta sig fri och jag kramar henne hårdare. Jag viskar lugnande i hennes öra och hennes attacker lugnar sig
Vi står där och kramas med varandra och jag håller henne hårt, Rebecka kommer fram och kramar henne hon med, sen fyller syskonen på och vi står där och lyser allihop. Vi känner hur hon slappnar av och jag tittar på henne
- Ditt svin säger hon med ett leende
- Ja säger jag och ler
- Vad är det som händer?
- Något nödvändigt säger jag och ler
- Herregud säger Jasmine
- Det är en rätt skön känsla va säger Annika och ler, de är rätt brutala de där två men resultatet är rätt magiskt va?
- Ja säger hon
- Vad är det som händer säger Aisha högt
- Men sänk rösten, den skär i mina öron säger Rebecka förnärmat. Du låter som en bortskämd två åring
- Lugn Jasmine säger jag i hennes huvud
- Herregud
- Välkommen i familjen säger jag, nu är det Aishas tur syrran
Hon stirrar på mig och jag ler och blinkar
- Vadå bortskämd, vad menar du med det?
- Den där gälla rösten är direkt obehaglig säger Rebecka hånfullt
- Nu är ni så goda och berättar vad som händer
- Sänk rösten din bortskämda snorunge säger Rebecka
Aisha stirrar på Rebecka och sen på oss andra, vi har samma min som Rebecka
- Du kallar inte mig bortskämd en gång till
- Vad skulle hända då? Vem är du att säga åt mig vad jag skall göra? Din patetiska självömkan är…
- Patetiska viskar hon med ilska i rösten
- Ja patetiska, buhu min pappa, buhu
- Du håller käften
- Annars? Skulle du med dina patetiska konster ha en chans tror du
Hon exploderar i ljus och flyger på Rebecka, hon fångar henne i sin famn och håller henne hårt. Aisha kämpar emot och hon börjar gråta och skrika. Jag ser hur James, Ante och Jörgen får hålla i Mattias. De får verkligen kämpa för att hålla honom
Rebecka och Aisha fortsätter sin lilla dans, vi andra tittar på dem och när hon lugnar ner sig så kramar vi henne. Vi lyser allihop och Rebecka släpper henne. Hon stirrar på oss som om hon ser med nya ögon
- Herregud, viskar hon
- Välkommen i familjen säger Rebecka
- Jasmine, vi kommer snart att besöka dig i Parbat, då vill vi höra historien om Seji, det är väldigt viktigt att vi får höra den.
- Ja säger hon
- Tack, du kanske ska ha ett samtal med Aisha på tu man hand
- Jag får landa i detta först säger hon
- Javisst säger jag och ler
- Men innan vi gör något annat säger Rebecka
Hon tar dem i händerna, de kastar bak sina huvuden och slår ut med armarna
- Jisses säger Aisha det är som att bada i en vak
- Ja lite så säger Jasmine, hur länge har ni vetat?
- Inte så länge, men som sagt vi kommer snart och besöker dig i Parbat. Då min syster så skall vi ha ett väldigt långt samtal
- Ja min bror säger hon
- Bra säger jag och ler
- Nu skall jag gå en runda och tänka
- Det gör du rätt i, och du Aisha skall nog gå till din man och lugna ner honom lite innan han exploderar
- Va?
Hon väder sig mot matsalen och hon ser Mattias brottas med de därinne
- Oh herregud, han är så söt
- Vi skall också prata Aisha
- Ja far säger hon
- Bra, gå nu bort till honom innan han river matsalen
- Män säger hon och går iväg
Jag skrattar till och vi går bakom henne fram till trä däcket, de andra kommer ut och Mattias springer fram till Aisha och kramar om henne. Han stirrar på mig och jag möter hans blick. Han slår ner den
Vi sätter oss och jag tittar på de andra, de ler
- Jaha familjen växer
- Ja den gör det, nästa offer är ditt Jesper
- Ja säger han och ler
- Det kommer bli en utmaning, hennes sårade ego är värre än vad Ilses var
- Herregud säger Ilse, är det möjligt
- Ja min kära syster säger Rebecka och ler
- Säg till om du vill ha tips Jesper
- Jadå säger han och ler
- Jaha säger påven, magi?
- Tja vi kan väl kalla det för det, något nödvändigt. Vi var tvungna att få henne att inse att hennes självömkan inte var så klädsam, hon har en väldigt viktig uppgift. Vi fick påminna henne om den, sen så var det lite andra saker med som hände men det kan vi ta en annan gång
jag tittar på honom och han ler, de andra börjar sina förberedelser, Annika går iväg med Rebecka och de andra, påklädningen börjar. Jag tittar på Sean och han ser lite lätt ansträngd ut. Jag tittar på Jesper och han följer min blick och han ler
- Egentligen Sean så skall väl vår far ha ett samtal med dig, men eftersom vi inte vill bjuda in honom så får väl vi bröder ha det i stället. Sätt dig ner så skall vi spänna ögonen i dig
Han tittar på oss och vi tittar tillbaka, jag kallar på våra andra bröder och de kommer och sätter sig. Påven sitter kvar och tittar på oss, jag blinkar diskret åt honom. Han ler och blinkar tillbaka
Sean sätter sig. Alex och Simon kommer gående fram till oss och de sätter sig också. Vi tittar på honom och han har något vilt i blicken
- Har du rakat dig idag? frågar jag
- Va? Säger han och stirrar på mig
- Har du rakat dig?
- Nej,
- Då skall du nog inte göra det själv, det ser ut som om du håller på att kissa på dig, sträck ut handen
Han tittar på mig och gör som jag säger, hans hand darrar betänkligt
- Som sagt, du skall nog inte raka dig idag. vad är du nervös för?
- Va? Skojar du
- Nej, hon kommer inte springa någonstans, hon kommer ingenstans vi är på en ö. Som Jörgen sa till mig när jag fick fjärilar i magen. Vad är det värsta som kan hända? Att du säger fel eller något annat tokigt. So what liksom
- Ja precis säger Jesper So what. Men det där samtalet, hade det varit vår far som hållit det så hade det nog låtit så här
Han harklar sig och förställer sin röst så att det blir en exakt kopia av vår far, vi andrar ryser till och tittar på honom
- En sak skall jag säga dig, visa vem som bestämmer, prygla henne minst en gång om dagen. Får ni barn så kommer du till mig så skall jag visa dig hur man får dem att lyda. Skulle de inte göra det så finns det metoder för det också, höhö. Jag har lärt min dotter hur man skall vara sin man till lags både i sängen och utanför, höhö. Men en sak skall du veta, jag skiter i om du sårar henne. Jag skiter i om du är otrogen, men om du försöker gå emellan mig och henne när jag visar henne vem som bestämmer så kommer jag att krossa dig som en skalbagge. Du kommer att försvinna från jordens yta, är det snappat
Vi stirrar på Jesper, det känns som om jag blivit sänkt ner i en tunna med iskallt vatten. Jag hör min far, Jesper imiterar honom perfekt. Jag känner hur jag spänner mig i kroppen och jag känner påvens hand på min arm
Jag tittar på honom och han tittar på mig, jag ser hur Alex och Simon är vita i ansiktet. Jag skakar på huvudet och jag ser Jesper framför mig. Han tittar på mig och blinkar
- Så hade vår far sagt Sean, och om du tittar på mina bröder som är beredda på att attackera mig så ser du att de håller med mig
Simon och Alex slappnar av
- Fy fan säger Simon, jag tror att jag måste kräkas, hur i helvete kan du imitera honom så?
- Träning lillebror, jag hade roligt med det ibland, men i alla fall Sean, vi säger inte så. Utan vi säger såhär, ni älskar varandra, ta till vara på den kärleken. Älska vår syster såsom hon älskar dig. Vi älskar dig som en bror, skulle ni bråka så red ut det. Håll det inte inom er, prata med varandra och oss. Vi finns här för er, vi vet att du aldrig kommer göra vår syster illa så vi behöver inte hålla på att hota dig osv. vi är de vi är i vår familj. Njut av denna dag, njut av alla era dagar tillsammans
- Tack säger Sean, det var nog tur för er far att han inte höll det talet. Det hade slutat illa då
- Ja säger Jesper det hade det, får jag se på handen nu?
Han sträcker ut den, den är stadig
- Du kanske skall passa på att raka dig nu
- Ja säger han och ler. Tack
- Ingen fara det är bara att bjuda tillbaka när den dagen kommer
Vi reser oss när han gör det, vi kramar om honom och han går in i huset
- Jag följer med honom, det är väl min uppgift som best man att se till så att han inte skär halsen av sig
- Haha ja säger jag
Han går med Sean in, Simon reser sig och går iväg. Jag sätter mig igen och jag tittar på Jesper, han ler mot mig och jag ler tillbaka
- Det märks att ni är tvillingar säger påven
- Jaså?
- Ni är väldigt lika när ni ler
- Där ser man säger jag och ler
- Det är som Rebecka och Esmeralda, man får titta för att se likheterna, när man väl gör det så undrar man hur man kunnat missa det
- Så är det kanske säger Jesper
- Lät er far sådär?
- Haha ja det gjorde han säger jag, och Jesper hade nog inte så fel när han berättade vad vår far hade sagt, han hade nog ett par saker till. Om han varit tillräckligt nykter för att prata
- Jo det förstås säger Jesper, vad är klockan?
- Tolv säger jag
- Nja då hade han bara varit salongsberusad, inte tillräckligt för att visa sin elaka sida
- Haha nej precis
- Om en timme eller två så hade det varit dags att gömma sig
- Mm då åkte livremmen av och skjortan var uppknäppt
- Ja säger Jesper, du stannade alltid längst så att vi andra hann undan
- Tja en storebrors ansvar
- Mm säger Jesper och du tog det på väldigt allvar
- Ja klart, det räckte med att jag fick stryk
- Tomte
- Kanske det, men det var så jag såg det
- Jag vet och jag är väldigt tacksam för det min bror
- Hade vi tur så somnade han, hade vi riktig tur så sov han hela dagen
- Oja det var lyckliga dagar, det var nog då jag lärde mig smyga säger jag och ler. Jag imponerade på mor med mitt smygande, när jag började träna med henne. Att smyga på min far hade lärt mig att vara lätt på foten
- Haha ja, det utvecklade vi till en konst, man ville inte väcka honom då blev han elak
- Elakare säger jag, jag kommer aldrig glömma det stryk jag fick när en av er välte krukan så att han vaknade. När jag såg hans blick, han var beredd på att mörda då. Han stod där i dörren och var sådär stor som jag uppfattade honom. Han hade hundkopplet i handen och snurrade på det, han tittade på oss och vi var som paralyserade. Vi stod blixtstilla, hans röntgen blick sökte av rummet. Han väntade på att vi skulle vika med blicken. Den som tittade bort var skyldig. Jag såg i ögonvrån att Alex skulle röra sig, då tittade jag bort. Jag såg hans leende, det där speciella leendet som han hade för mig. Han pekade på rummet. Jag gick för honom, han smekte mitt huvud. Jag öppnade dörren och höll upp den för honom, jag bugade när han gick förbi mig
Jag har inte märkt att det blivit tyst på trä däcket, alla har samlats runt oss, jag ser inte ansiktsuttrycken på de som står där, avsmaken som det jag berättar ger dem. Jag ser inte Yoshinas blick, inte min mosters eller Agnethas.
Eller de andra som vet vad jag gått igenom. Jag ser inte tårarna i ögonen på dem, jag ser inte medlidandet. Jag ser ingenting mer än scenen som spelas upp i mitt inre. Jag ser mig själv gå in i rummet efter honom
- När han gått förbi mig så går jag in och stänger dörren, jag ser att han tar av sig sin skjorta, han räcker den till mig. Jag viker ihop den, jag är noga när jag viker. Det måste göras perfekt, jag lossar livremmen, han drar loss den. Han hänger den på herrbetjänten. Han knäpper upp sina byxor och de faller ner, han kliver ur dem och jag tar upp dem och viker dem efter pressvecken. Jag hänger dem på herrbetjänten, han drar ner sina kalsonger och hans kön spritter fram. Det står hårt och redo, jag tar underbyxorna och lägger dem på sin plats. Jag tar av mina kläder och viker dem med samma noggrannhet som jag vikt hans byxor. Jag går fram till ställningen och ställer mig med händerna mot den. Han spänner fast remmarna, fötterna i hållarna. Han spänner fast dem med. Han lutar sig fram och viskar tack i mitt öra. Han backar och svingar med kopplet. Första träffen piskar över min rygg, jag säger tack och ber om ett till, han slår mig tio gånger till sen svimmar jag, innan jag svimmar så ser jag blodet som träffar väggen. Jag vaknar av att han häller citronsaft på mina sår. Jag ber om ursäkt för att jag svimmat. Nu kommer elsladden, nu är det ändans som skall randas som han säger. Jag klarar mig utan att svimma, jag känner blodet rinna längs med benen. Jag minns att jag tyckte att det kittlades. Jag andas in djupt och säger tack, kan jag få ett till. Inget händer, han är trött i armen och jag känner hans tunga andetag mot min nacke. Jag känner hur det blir kallt mot min rumpa. Jag vet vad som skall komma, jag tittar upp till vänster. Jag börjar räkna, jag känner hur han tränger sig in i mig och hur han sätter sina händer på mina höfter och hur han våldtar mig. Jag räknar blommorna på väggen. Den dagen kom jag till tvåhundraåttio, när han klar och hade tömt sig på min rygg så lät han mig hänga där och klädde på sig och gick ut ur rummet. Jag somnade och vaknade inte förrän dagen efter. Fortfarande fastspänd i ställningen. Mor kom in och lossade mig och jag fick duscha. När jag var klar så fick jag skura ställningen och tvätta väggen
Jag tystnar och tittar ut i fjärran, jag hör någon snyfta och nu inser jag att alla stirrar på mig, jag ser medlidandet i deras ögon och jag ser mina bröder titta på mig med tacksamhet i sina ögon. Mina barn tittar på mig och klättrar upp i mitt knä
Påven tittar på mig och jag ser hans medlidande
- Jag har fått frågan ett par gånger på sista tiden om jag kommer släppa loss min far. Nej säger jag, det kommer jag inte göra. Hur sjukt det än låter så var det en ganska normal dag i vårt hus
- Herregud säger presidenten, hur i helvete överlevde ni
- Vi på grund av honom säger Jesper och pekar på mig, vi andra har också fått stryk men ingen av oss är ens i närheten av honom. Det var jag som välte den krukan, jag frös när jag såg blicken säger Jesper
- Jag vet, säger jag, det var min uppgift lillebror, det är min uppgift. Att vara skölden. Det var min uppgift, nu är den vår min och Rebeckas. Det var bokens, naturens sätt att träna mig att vara den där skölden. Farfar kanske säger att det var djävulens fel. Jag vet inte men det var min uppgift lillebror, det förberedde mig på detta. Jag älskar dig min bror och jag hade gett mitt liv för dig, Alex och Simon. Jag till och med tog stryk för mors skull. Nej nu får det vara slut med sådant här prat. Det skall vara en lyckans dag säger jag. Det gamla tillhör det gamla
De tittar på mig och börjar mingla igen, jag kramar barnen och jag torkar bort tårarna från kinden. Jag pussar dem på huvudet och jag andas in deras lukt. Jag stänger mina ögon. Jag känner Rebeckas smekning av mitt inre och jag ler
Jag känner hennes mentala omfamning och jag känner mig trygg. Jag känner hennes kärlek skölja över mig och jag öppnar ögonen och tittar in hennes och jag ler, hon lutar sig fram och kysser mig.

Jag kysser henne tillbaka. Jag låter resterna av minnet sköljas bort av hennes kärlek och när jag öppnar ögonen så ler vi båda två
- Bättre?
- Ja bättre säger jag, det var ett tag sedan säger jag
- Vi hörde dig därinne säger Rebecka
- Oj förlåt
- Ingen fara, din syster var beredd att hoppa på planet och åka till Lian Jiu
- Det var det nog en del andra som också var beredda på att göra, jag tror att farfar ville bedriva lite inkvisition på honom
- Haha ja säger han
- Som sagt, utan honom så hade jag inte varit den jag är idag. jag hade inte varit tillräckligt stark att känna den kärlek jag känner
- Jag vet hjärtat säger hon och ler
Hon kysser mig igen och sen reser hon sig smeker min kind
- Du får raka dig
- Ja, vi skall snart gå in och göra oss klara säger jag
- Ja hjärtat
- Hur går det därinne?
- Jodå bara bra, utan Isabella så hade det blivit kaos
- Så pass säger jag och ler
- Jag berättade medan du talade hjärtat, hon hörde också
- Ja säger jag
Hon går iväg igen och jag känner hennes smekning på min kind. Påven tittar på mig och ler. Jag ler tillbaka och han säger
- Er kärlek går utanför allt jag varit med om
- Tack säger jag och ler
Jag reser mig och tar barnen i handen, vi går ut på stranden. Jag ställer mig i vattnet och låter det smeka mina ben. Barnen står och håller mig i handen, vi tittar på vattnet och vi säger inget
Jag hör dem komma, de ställer sig hos mig och vi tittar utöver vattnet
- Tack min älskade bror säger Simon
- Ja tack Niklas, jag älskar dig
- Jag älskar er med, tvivla aldrig på det
- Jag älskar dig också min bror säger Jesper
- Detsamma säger jag
- Det var inte min mening att väcka sådana minnen till liv säger Jesper
- Det var väl meningen säger jag
- Kanske det säger Jesper
- Hur mår du?
- Va? Jodå bara bra, min älskade fru pratade med mig, jag är okej jag lovar. Som sagt det var väl dags att titta på de känslorna igen. Jag har lagt det bakom mig, ibland så kanske jag behöver en påminnelse för att inte glömma var vi kommer ifrån, vi allihop. Det var nog en påminnelse för oss alla som växt upp med honom. Han var ett svin, han är fortfarande ett svin men han är ingen del av vårt liv längre. Han sitter där han sitter och han kommer sitta där tills han ruttnar. Och ju längre tid han sitter där, desto mer lider han. Han kommer inte dö förrän vi inte behöver vårt hat mot honom längre. Jag hoppas på att det tar många år innan dess. Men han är ingen del av vårt liv längre, vi har gått vidare och blivit allt det som han inte stod för. Jag kommer vara där när den dagen kommer, jag kommer då göra så att han kan höra och se. Då skall jag tacka honom för att jag blivit den man jag är på grund av honom. Han skall dö med vetskapen av att jag förlåter honom. Det för mig mina syskon är den ultimata hämnden
- Ja säger Simon, jag följer gärna med då
- Jag med säger Alex
- Jag med säger Jesper
- Jag med säger Annika i våra huvuden
Vi står där och tittar på havet och solen och skapar vår pakt, vi syskon. Vi skall vara där den dagen det är dags och vi skall förlåta honom. Vi går tillbaka till de andra. Vi ler och vi småpratar med de andra en stund, sen tar jag barnen i handen
Vi går in i huset och jag duschar av barnen och hjälper dem på kläderna, jag rakar och duschar. Jag tar på mig mina kläder och när jag är klar så går vi ut till de andra och jag sätter barnen bredvid Isabella och James.
Jag går till där de hjälper Annika på med hennes kläder. Jag knackar på dörren och Rebecka öppnar. Jag går in och jag går fram till Annika och tittar på henne och jag ler
- Jaha syrran då är det snart dags, är du nervös?
- Ja lite
- Då är det som det skall vara, bara andas så kommer det att gå bra. Jag var väldigt nervös när jag gifte mig. Det gick bra så jag hade oroat mig i onödan. Du är väldigt vacker syrran, bara så du vet. Han älskar dig väldigt mycket så du kan andas ut. Han kommer stå där och han kommer att säga ja syrran. Ni kommer leva lyckliga i resten av era liv. Ni kommer att skratta och gråta tillsammans, ni kommer att bli fantastiska föräldrar. Ni kommer att vara ett i resten av era liv.
- Tack min bror och syster för att ni är ni och för att ni såg till så att jag hittade honom. Tack för att ni lagade mitt sargade hjärta och lärde mig att älska i ställer för att hata. Tack för att ni är ni
- Det är vi som tackar syrran säger jag med ett leende
Vi hör musik spelas
- Nå är du redo syrran
- Ja brorsan det är jag
- Bra då går vi
Hon reser sig och Rebecka hjälper henne med hennes klänning. Vi går ut genom dörren och går längs med sanden fram till altaret där påven och Sean står. Jag släpper henne och tittar på Sean
- Gör henne illa så dödar jag dig
- Som sig bör säger han allvarligt
Jag bugar mig och går till min plats och sätter mig. Jag plockar fram min luta och börjar spela en visa, familjen börjar sjunga för dem. Vi spelar och sjunger oss igenom visan. När jag är klar så börjar påven tala
Han kommer till tager du delen, de säger ja båda två och sätter på ringarna på varandra. De kysser varandra, vi andra klappar och reser oss. De går till bordet och sätter sig. Vi andra går dit vi med och sätter oss
Festen tar sin början och vi äter och dricker gott, dagen går och kvällen kommer. De dansar sin dans och vi andra dansar. Vi spelar och sjunger för dem. De öppnar sina presenter och när de ätit tårta så går vi till planet med dem
De skall resa till slottet i japan och bli bortskämda av Itami. Vi ser på när planet lyfter. Vi går tillbaka till de andra och vi fortsätter festen. Vi går och lägger barnen. Vi sitter kvar och pratar en lång stund
Vi går och lägger oss, dagen efter går i Godaishus tecken. De olika grupperna träffas och pratar. När de är klara så samlas vi i källaren och vi berättar om vad vi håller på med. Vissa skruvar på sig när de hör vad det handlar om
När vi är klara så bryter de andra upp. Vi tar vår packning och går ombord på det andra planet. Det tar oss hem och vi går upp på grusgången till huset. Basen står och väntar på oss. Vi går ut ur bilarna och jag går fram till honom
- Vi är klara, ni kan flytta in
- Herregud, tack så hemskt mycket säger jag
Han räcker fram nycklarna och jag tar emot dem. Min hand darrar och jag tittar på familjen. De ler allihop, han tackar för sig och kör iväg. Jag står med nycklarna i handen och sätter den i låset och låser upp
Jag öppnar dörren och vi går in. Det känns nästan surrealistiskt, vi går in och vi kommer fram till matplatsen. Den är exakt likadan som innan. Jag går ut till köket och det är större och mycket modernare. Vi går vidare genom huset och det är perfekt
Simon och Gwens rum är också större, gästrummen är större de med. Vi går ner och går mot vårt rum och jag öppnar dörren och jag bara stannar. Det är som ett rum i ett sagoslott. Vi går in och tittar oss omkring.
Rebecka öppnar en dörr och vi kommer in i en walkingcloset, hon ler med hela ansiktet. Jag öppnar en annan dörr och vi kommer in i badrummet. Det är stort det med. Vi går ut ur sovrummet och in på barnens rum och det är dubbelt så stort jämfört med innan.
Mitt i rummet så står det en Wu Shing docka. Barnen bara stirrar på rummet. Alla de saker som sprängdes är ersatta, med nya saker. Vissa saker är samma som de som sprängdes. De springer fram till Jesper och Esmeralda och kramar om dem
Jag är mållös, jag går också fram till dem och bugar mig och kramar om dem
- Tack säger jag med skrovlig röst. Det är perfekt, tack
- Jag håller med min man säger Rebecka med tårar i ögonen, ni två. Tack
- Vi tog hjälp av de andra syskonen med säger Jesper, så det inte bara vår förtjänst
Vi tackar Ilse och Alex med. Vi går ut till matplatsen, jag går uti köket och lagar kaffe. Jag dukar fram och de andra sätter sig. När kaffet är klart så serverar jag dem. Vi sitter vid bordet och pratar
Vi är hemma, jag tittar på Rebecka, hon tittar på mig och vi ler. Vi är hemma. När vi druckit färdigt vårt kaffe så tar vi våra väskor och går ner i källaren. Vi packar upp och går in i tvättstugan.
Vi fyller en maskin, vi går in i träningsrummet och sätter tillbaka våra saker. Vi hänger upp våra dräkter och när vi är klara så går vi upp till de andra. Isabella och James sitter vid bordet och de tittar på oss när vi kommer upp. De ler mot oss och vi ler tillbaka, vi sätter oss med dem
- Ni verkar nöjda säger Isabella
- Ja det är perfekt, vi är hemma
- Ja säger Rebecka, det är underbart
- Jaha vad händer nu?
- Nu skall vi besöka Caroline och hennes familj
- Idag?
- Nej i morgon förmiddag
- Hur skall ni göra?
- Det skall sälja sitt hus, vi är spekulanter
- Vi har bestämt tid med mäklaren, vi har begärt att de skall vara hemma allihopa
- Varför skall de sälja?
- För att de skall uppåt landet, hennes son har kommit in på skola på annan ort. De vill bo närmre honom, hon har svårt att klippa navelsträngen. De blev kidnappade av hennes f.d. mans konkurrenter när han var yngre. Den kära släkten låste in dem på slottet
- Menar du det slottet?
- Ja precis det slottet
- Herregud
- Det kan man säga, vi skall höra hennes historia
- Kommer ni att köpa huset?
- Vem vet, kanske
- Haha
- Vi kanske gillar det, vi kan alltid skänka det till någon som behöver det
- Var ligger det?
- Inte så långt härifrån, vi har sprungit förbi det väldigt många gånger utan att ana vem som bodde där
- Där ser man säger Isabella
- Var är barnen?
- Var tror ni? På sitt rum, de rusade ner och hämtade sina svärd. De pucklar på den dockan därinne
- Haha, ja man vet vem de är barn till säger Rebecka
- Haha ja verkligen säger Isabella, de kommer bo därinne nu
- Så skönt det är att vara hemma säger jag, i vårt hus
- Ja säger Rebecka, skulle någon få för sig något med detta hus så kommer jag att kärnvapenbomba dem
- Mm säger jag, jag med. Skall vi kolla poolen
- Javisst säger Rebecka
Vi reser oss går genom huset fram till en dörr. Vi öppnar den och kommer in i poolhuset. Poolen är större än vår gamla, hela är inomhus numera så att vi kan bada på vintern med. Vi tittar på den och sen går vi tillbaka till de andra
Vi sätter oss igen och vi är lite lätt överväldigade. Vi sitter där vid bordet och pratar. Jag reser mig och går ut köket och börjar med maten. De andra dukar fram. När jag är klar så dukar jag fram. Vi äter och pratar och när vi är klara så dukar vi av
Vi dricker kaffe och pratar bort ett par timmar, barnen börjar gäspa, vi går in med dem i deras rum. Vi byter om på dem och lägger dem i sina sängar och vi berättar en historia.
De somnar ganska snabbt. När de somnar så går vi tillbaka till de andra. Vi sätter oss vid bordet och pratar en stund. Simon och Gwen går upp på sina rum och lägger sig. Ilse och Alex säger God natt och går till sin lägenhet. Jesper och Esmeralda går in till sig.
Isabella tar James i handen och säger god natt. Vi sitter kvar en stund och njuter av tystnaden. Vi reser oss och går in i vårt sovrum. Vi klär av oss och vi står nakna framför varandra
Vi lägger oss i sängen och vi smeker varandra och jag smeker Rebeckas kön och hon mitt. När vi är redo så lägger jag mig mellan hennes ben och jag sätter mitt kön mot hennes och jag glider in i henne.
Hon tittar mig i ögonen och jag börjar röra mig. Jag känner hennes varma inre smeka mig och jag njuter av varenda rörelse som jag gör. Jag tittar henne djupt i ögonen och jag rör mig långsamt. Vi njuter av närheten och vi älskar länge. Jag känner hur det ilar i min kropp.
Jag ser på Rebeckas minspel att hon är nära. Jag ökar takten och vi kommer båda två, jag tömmer min säd i henne och hon kommer och hennes orgasm värmer mitt kön ännu mer. När vi kommit färdigt båda två så lägger jag mig bredvid henne
Vi ligger sär en lång stund och bara njuter av varandras värme och närhet. Vi reser oss och går in på toaletten. Vi duschar av oss och när vi är klara så går vi in i sängen igen och lägger oss
Vi kysser varandra och vi somnar med ett leende på våra läppar

Vi vaknar och stiger upp, solen har knappt kommit upp, vi tar på oss våra träningskläder, vi sätter på oss skorna och ger oss iväg. Vi springer en lång runda, vi springer förbi det hus vi skall besöka senare på dagen
Vi kommer hem och går ner i källaren. Vi går in i träningsrummet och sparrar i en timme, när vi är klara så går vi upp till toaletten. Vi går och klär av oss. Jag ställer mig i duschen och Rebecka kommer in och kramar mig
Hennes hand finner mitt kön och börjar smeka det, jag stönar tyst och min hand letar sig ner mellan hennes ben och jag finner hennes. Mina fingrar smeker henne, jag masserar hennes klitoris och mitt ena fingrar glider in i henne
Vi leker och smeker varandra, jag smeker henne till orgasm och hon vänder sig om och putar med sim rumpa mot mig. Jag tar tag om mitt kön och sätter det mot hennes. Jag glider in i henne och tar tag om hennes höfter
Jag rör mig fram och tillbaka och jag tar henne med långa bestämda tag, jag ökar takten och snart så tar jag henne hårt och snabbt. Jag känner hur hon kommer och hon gnyr i mitt inre när orgasmen kommer
Jag tar henne genom den och när den ebbar ut så ökar jag takten ännu mer och jag känner att jag är nära, när jag känner att inte kan hålla emot längre så ber jag henne att ställa sig på knä.
Jag tar mitt kön i handen och tömmer min säd i hennes ansikte. Hon står där på knä och ler när hon känner den träffa hennes ansikte. Sträng efter sträng av säd landar på henne.
Jag ser hur det rinner längs med hennes ansikte och nerför hennes hals och ner på brösten. När jag slutat komma så reser hon sig upp och sköljer av sitt ansikte. När min säd är borta så kysser hon mig. Vi tvättar av oss och går ut ur duschen
Vi går in på vårt sovrum och klär på oss, Rebecka försvinner in i garderoben och jag hör henne gnola därinne när hon väljer kläder. Jag drar på mig mina snabbt och när jag är klar så går jag in och pussar henne. Sen går jag ut till köket och lagar frukost
När jag färdig så kommer Rebecka ut från sovrummet och ut till mig i köket. Hon tittar på mig och hjälper mig att duka fram det sista. Vi börjar äta och vi säger ingenting, vi njuter av tystnaden och varandras närhet
Vi hör barnen vakna, de kommer ut till oss och sätter sig. Vi ger dem frukost och de börjar äta. Vi sitter där alla fyra och bara njuter. När barnen ätit färdigt så går vi in på deras rum och klär på dem. När vi är färdiga så går vi tillbaka till matplatsen
Simon och Gwen kommer ner och sätter sig och börjar äta sin frukost, de säger inget de i heller. När de ätit färdigt så säger de hej då och går iväg till skolan. Alex kommer upp och sätter sig och äter frukost. När han är klar så går han iväg
Vi hör James och Isabella komma gående genom hallen från sitt hus. De kommer ut till oss vid matplatsen och sätter sig
- Är det tysta leken idag?
- Haha nej, vi bara sitter här njuter av varandras sällskap
- Så pass säger Isabella
- Ja säger jag
- Ni har redan ätit?
- Ja och tränat säger jag

Dörren öppnas och Jesper och Esmeralda kommer in
- God morgon
- Detsamma
De sätter sig vid bordet och börjar äta
- Jaha när skall vi vara där idag?
- Vid tre tiden säger jag
- Bra då vet vi det, vad händer fram till dess?
- Jag tänkte handla en ny gräsklippare säger jag och ler
- Där ser man säger Jesper
- Vi tänkte ta ut busungarna på en runda säger Isabella
- Vart skall vi farmor frågar Isabelle
- Vi får se var vi hamnar säger hon
- Vi åker iväg en sväng till hotellet säger Esmeralda
- God morgon säger Ilse som kommer upp
- God morgon, hur är det idag?
- Segt säger hon
- Lite frukost gör säkert susen säger Jesper
- Kanske det säger Ilse och sätter sig
De andra äter färdigt och när de är klara så dukar de av. När de är klara så säger de hej då
- Jag går ner och lägger mig igen säger Ilse, jag orkar inget just nu
- Gör du så, vi andra kommer att ge oss ut på lite ärende så du kommer att ha huset för sig själv
- Jag vaktar det säger hon och går ner
- Jaha skall vi köra busungar säger Isabella
- Javisst farmor säger de
De reser sig och går ut, vi hör deras bil köra iväg. Vi reser oss och går ut ur huset. Vi sätter oss i bilen och kör iväg. Vi kommer fram till affären där vi köpt våra andra gräsklippare. Vi beställer en likadan som sist. När vi är klara så går vi ut ur affären
Vi kör ut ur staden och mot glasstället, när vi kommer fram så är det stängt för säsongen. Lite snopna så kör vi tillbaka till stan och parkerar. Vi går ut ur bilen och går en runda på stan.
Vi sätter oss och fikar på ett kafe. När vi är klara så går vi tillbaka till bilen. Vi sätter oss och kör hem, vi parkerar bilen och går in i huset. Vi går till vårt bibliotek och sätter oss. Vi tar varsin bok och börjar läsa

Vi sitter där tills de andra kommer hem, vi reser oss och går ut till dem. Barnen kommer fram till oss och vi kramar om dem
- Lunch?
- Ja gärna säger Isabella
Jag går ut i köket och lagar lunch åt oss, när jag är färdig så sätter vi oss och äter, Ilse kommer upp och sätter sig hon med
- Fortfarande seg
- Ja lite, det är bättre nu men lite seg är jag allt säger hon
- När de andra kommer hem så skall vi hälsa på dem
- Ja säger Ilse, jag skall försöka vara piggare då
- Bra säger jag med ett leende
Vi äter färdigt och när vi är klara så dricker vi kaffe. Jesper och Esmeralda kommer hem, de serverar sig själv kaffe. De pratar om hotellet och vi lyssnar på dem medan de berättar. Dörren öppnas och Gwen kommer hem
- Hej, jag kommer snart, jag skall bara lämna mina skolsaker
- Javisst säger Rebecka
Hon går uppför trapporna, hon går in på sitt rum. Simon kommer hem och hälsar, han går också upp på sitt rum. De kommer ner efter en stund och sätter sig vid bordet. Alex kommer hem och hälsar, han sätter sin väska vid dörren och kommer in
- Bra dag i skolan?
- Jadå säger Simon helt okej
- Samma här säger Alex
- Jadå säger Gwen, en massa skandaler efter helgens fester. Ibland undrar man hur de tänker mina klasskamrater
- Jaså säger Rebecka
- Ja de blir fulla och hittar på saker som de sen inte kommer ihåg, eller säger att de inte kommer ihåg. De frågade om min helg och när jag berättade så blev de tysta, i fem sekunder sen så var det igång igen, vem som hånglat med vem och vem som druckit mest och vem som nästan legat med vem. Sen kom tio rasten, då var et kläder som skulle diskuteras. På lunchrasten så var det vilken av insparkarna på de olika gymnasieskolorna de skall gå på. På eftermiddagsrasten så var de tillbaka till helgen igen. Det är ta mig fasiken inte konstigt att de inte har bättre betyg än vad de har
- Det är rätt skönt att slippa sådant säger Simon
- Skall du gå på er inspark?
- Om Gwen vill, om inget annat för att stänga truten på de tomtarna på sin skola
- Vi får se säger Gwen, som sagt det hade varit rätt kul att få tyst på dem och deras skrytande
- Jaha skall vi byta om och gå på visning av ett hus?
- Javisst säger de andra
Vi går in i sovrummet och byter om, när vi är klara så går vi ut till matplatsen och sätter oss. De andra kommer ut till oss och när vi är klara så beger vi oss till deras hus. Vi promenerar dit och när vi kommer fram så går vi in genom en grind
Vi kommer fram till en stor Patriciervilla, jag ringer på dörren och jag hör steg mot ett marmorgolv. Vi hör hur klackarna smäller mot golvet. Dörren öppnas och en kvinna i trettioårsåldern öppnar dörren
- Hej är det Niklas?
- Ja och vår familj
- Välkomna in
- Tack säger jag
Vi går in och mäklaren visar oss in i huset, vi går runt och tittar på det. Det är ett vackert hus med många möjligheter. Mäklaren talar sig varm om huset, när vi tittat färdigt och står i vad som får betecknas som ett bibliotek så frågar mäklaren
- Visst är det ett fantastiskt hus
- Ja säger jag, det är fint
Jag tittar på bokhyllorna och ser en massa böcker om historia, jag börjar le och går fram till en av böckerna och tar ner den. Jag öppnar den och skum läser lite på sidorna
- Men priset är väl kryddat säger jag
- Förlåt säger mäklaren
- Priset är för högt, det är långt över marknadsvärde, jag förstår om familjen är emotionellt fästa vid huset och vill ha så mycket som möjligt för det. Men om vi skulle göra affär så kommer vi att förhandla om priset säger jag
- Det är vad villorna här kostar
- Nej säger jag, det är det inte, jag vet vad villorna i denna del av staden kostar för vi äger femstycken inte så långt härifrån. Vi vet vad vi gav för dem, de är i bättre skick än detta. Skulle vi köpa detta hus så kommer vi att pumpa in en ansenlig summa pengar för att få det beboligt. Vi skulle använda detta hus för de gäster som vi kommer att ta emot, de som inte vill bo på hotell och är vana vid en viss standard på sitt boende
Mäklaren tittar på mig
- Min arkitekt här delar säkert min uppfattning
- Ja säger Jesper, här är en hel del att göra för att vi skall uppnå den standard som våra gäster är vana vid
- Ja säger James, eftersom jag är ambassadör för S.t Batz så måste jag kunna erbjuda en viss standard. Förlåt ärkehertig Mountbatten
När han säger det så kommer det in en kvinna i rummet, hon är klassiskt vacker, hon tittar på oss. När hon hör James namn så hajar hon till lite. Hon tittar på oss, hon tittar på mig och jag ser att hon hajar till lite.
Som om hon känner igen mig, fast inte kan placera mig. Hon kommer fram till oss och sträcker fram sin hand mot James
- Caroline, jag är dotter i huset
- Angenämt säger James, min fru drottningen av S.t Batz
Mäklaren blir vit i ansiktet när hon hör hur James presenterar Isabella
- Min dam säger Caroline och niger
- Hej nej snälla inte så, jag heter Isabella
- Jag kunde inte undgå att höra ditt namn, är du släkt med den Mountbatten?
- Ja min morfar säger James, drottningen av England är min gudmor
- Hon är min gammelmormor säger Isabelle
- Min med säger Leonardo
De två kvinnorna stirrar förvånat på barnen
- Det är invecklat säger James, förlåt vår familj. Mina söner, Niklas, Jesper, Alex och Simon. Mina svärdöttrar Rebecka, Esmeralda, Ilse och Gwen. Gwen är arvinge till tronen i England
Mäklaren ser svimfärdig ut, om Caroline blir påverkad så döljer hon det väl
- Vi diskuterade precis priset på huset och mina söner påtalade att det finns ett visst renoveringsbehov och att priset var långt över marknadsvärde. Vi vet värdet på husen här efter som vi äger fem hus i området. Vår ambassad, vi förstår att ni har ett visst affektionsvärde kopplat till huset. Men vi måste bortse från det. Det hoppas jag att ni förstår, vi gillar huset men inte till vilket pris som helst om du förstår
- Haha ja jag förstår, men det får ni diskutera med min far
- Men givetvis min dam säger James, är han hemma?
- Ja enligt mäklaren så hade ni det som ett krav
- Ja säger James, vi brukar vilja göra affärer utan mellanhänder så att säga. Det brukar underlätta processen. Då slipper man bli lurad säger han och tittar på mäklaren med en menande blick
Hon blir röd i ansiktet, jag har svårt att inte börja skratta. Vår mor har tränat James väl. Jag tittar på Isabella och jag anar en viss stolthet i hennes blick. Jag blinkar åt henne och hon blinkar tillbaka
- Kan vi få träffa honom?
- Javisst säger Caroline, vi sitter ute i trädgården
- Tack, efter er min dam säger James
Mäklaren stirrar på oss när vi går efter Caroline uti trädgården, mäklaren går efter oss och hon ser väldigt förvirrad ut. Vi kommer ut till en liten paviljong som står i trädgården. Där sitter familjen och dricker kaffe
När vi kommer fram så presenterar Caroline oss, jag ser att hennes mor och far inte vet riktigt hur de skall reagera. Hennes son reser sig och hälsar på oss. De visar med handen att vi skall sätta oss.
Det finns inte stolar åt alla, det uppstår en viss förvirring innan vi organiserat så att alla har sittplatser. Mäklaren vet inte hur hon skall göra. James tittar på henne och säger
- Jag tror inte av vi behöver hennes tjänster mer?
- Va? Nej du kan köra igen säger Carolines far, vi hör av oss
Hon tittar på oss och sen går hon iväg, jag tycker nästan synd om henne. James berättar vem vi är och när han hör våra namn så ser jag hur han rycker till och han tittar extra på mig
- Jag är inte min fars son, jag är min mors
Han stirrar på mig och sväljer, hans fru ser frågande ut. Caroline tittar på mig och hon ser funderande ut
- Som vi sa därinne, vi gillar ert hus, men vi gillar inte att bli lurade säger James
- Va? Jo det vill väl ingen säger Von Klycken
- Nej precis säger James, så om ni är beredda på att förhandla om priset så är vi intresserade
- Så bra säger hans fru
- Som sagt Von Klycken vi är inte vår fars son, ja Caroline vi har träffats förr. Vid ett par tillfällen så träffades våra familjer. Jag var inte så gammal när vi träffades men vi har träffats. Din far och vår far var arbetskamrater, de kom väl inte så bra överens. Vilket jag har fullförståelse för, vår far var en galen man när det begav sig. Vad han är nu vet jag inte säger jag, men först så skall du lyssna på min far som sitter där, ni avslutar affären sen skall vi prata andra affärer säger jag. Nej Caroline, jag är inte släkt med Michal. Men min fru är
Caroline blir vit i ansiktet när hon hör Michals namn, hennes son får ett spänt ansiktsuttryck. Carolines föräldrar stirrar på oss
- Som sagt vi avslutar affären när det gäller huset, vi betalar trettioprocent under det som mäklaren sagt, då är vi generösa, med tanke på vad huset är värt och vilka renoveringar som vi måste göra. Vi betalar det priset för att du alltid stött vår moster i era möten bland familjerna.
- Er moster?
- Ja henne ni ringer när det skall förhandlas med familjerna. Hon är vår moster
- Oh herregud viskar Carolines mamma. Ni
- Ja säger jag, vi
- Det var som fan säger hennes far häpet
- Det kostar dig en tia säger Isabelle
- Va?
- Om man svär när vi är nära så kostar det en tia säger hon
- Oj, javisst förlåt
Han räcker Isabelle en tia
- Tack säger hon
- Som sagt vi betalar trettioprocent under det pris som hon satt. Inte en krona mer
Han tittar på mig och sen på James, James sitter med en neutral min och han säger inget
- Jisses säger Von Klycken, jag har hört rykten om era förhandlingar så vi accepterar
- Bra säger jag och ler, kontant eller in på ert konto?
- Förlåt?
- Vill ni ha pengarna kontant eller in på ert konto?
- På konto
- Bra som är?
- Ett ögonblick säger Caroline, vem är ni?
- De är alla familjers överhuvud säger hennes mor lågt
- Kan vi avsluta affären först säger jag med ett leende? Sen så skall du svar på alla dina frågor, och vi på våra
- Era?
- Ja våra säger jag och tittar på henne, som tillexempel vad som får en kvinna att döpa sin son efter en man som hon tillbringade trettondagar tillsammans med i ett hus i Marseille
Hon stirrar på mig och blir vit i ansiktet
- Så kontonummer?
Hennes far stammar fram siffrorna
- Tack, ett ögonblick
Jag tar fram telefonen och ringer Gunther
- Hej
- Hej svärfar, vi har köpt ett hus, vill du sätta ihop ett kontrakt och skicka det till denna adress. När de skrivit på så sätter du in denna summa på detta konto

Jag rabblar siffrorna
- Jag löser det direkt
- Tack säger jag
- Har du tid?
- Om det inte är super akut så nej
- Ring så fort du kan
- Ja säger jag, jag ringer så fort jag kan
- Bra, tack
Jag lägger på och sätter mig vid bordet
- Det kommer att komma ett kontrakt om ett par timmar. När vi skrivit på det så har ni pengarna på ert konto
- Tack säger han
- Ingen fara, men om vi skall prata om det som vi faktiskt kom hit för att prata om
Jag reser mig och börjar lysa, jag ser att de rycker till. Jag går fram till dem och sätter blockaden. När jag är klar så sätter jag mig och slocknar. De stirrar fortfarande på mig
- Jag satte en blockad på er för att du Caroline inte skall springa in i huset och ringa Michal och skvallra. För om du gör det så riskerar du planeten, det som vi pratar om här idag kan ni inte prata om utanför dessa väggar så att säga. Hur mycket vet du om familjerna?
- Va? Säger hon
- Familjerna som din mor pratade om, de vi är överhuvud över som hon sa, hur mycket vet du om dem?
- Inte så mycket, jag har inte intresserat mig för den sidan av familjen
- Varför?
- Oj jag vet inte, det intresserade mig helt enkelt inte
- Var det familjen som vår far skrämde dig med? Frågar jag hennes far
- Va? Erh ja till viss del. Han kom med förtäckta hot om att gjorde jag inte som han sa så…
- Smart att koppla in vår moster i den förhandlingen. De hatade varandra med passion
- Jaså, jag visste inte ens att de var släkt
- Han var gift med vår styvmor, deras mor säger jag och pekar på Simon och Alex
- Rörigt vi vet säger Jesper med ett leende
- Ja säger Carolines mor och ler
- I den världen så finns det två personer som kallas de utvalda. Vi är dem, jag och Rebecka
- Förlåt, de vadå?
- De utvalda, vi är allas familjers överhuvud, vi är Godaishus hur skall man säga
- Vi är de som är frontfigurerna i den mäktigaste goda organisationen på jorden säger Rebecka, nu sammanfattar jag. Men det är för att det skal bli begripligt för dig. För att vi skall kunna göra det vi gör så måste vi få reda på din historia med Michal. Det är för hans säkerhet och Anas, men i synnerhet hans. Vi försöker hjälpa honom, på samma sätt som han hjälpt oss, och för att kunna göra det så måste vi göra en resa i historien. Deras historia, anledning till att vi berättar vem vi är, är för att vi skulle kunna beordra dig att berätta, och du hade varit tvungen att göra det. Men vi vill inte tvinga dig, vi vill att du berättar av egen vilja. Vi överdrev inte när vi sa att det handlar om planetens överlevnad. För så är det
Hon stirrar på Rebecka sen på mig och sen på resten av familjen
- Hur skulle ni kunna tvinga mig?
- Vi har vissa fördelar, vi skulle kort sagt kunna göra ert liv till ett helvete
- Fördelar?
- Caroline väser hennes far
- Vad far? De vill att jag skall förråda mannen och kvinnan som räddade mig och ditt barnbarn. Då vill jag ha en väldigt bra anledning
- Den viktigaste är säger jag, att du kommer vara med att bidra till att vi räddar deras liv och att vi återförenar dem med sin mor
Hon stirrar på mig
- Hans mor är död
- Han tror det ja, men faktum är att hon inte är det, men vi kan inte berätta det för honom förrän vi hört hans historia. Så med din hjälp så kan vi se till att han får träffa sin mor, sin dotter och får gifta sig med sin stora kärlek. Hon som är anledningen till den där tatueringen och brännmärkena Caroline
Hon stirrar på mig och jag ser hennes häpna minspel
- Din fars rädsla grundar sig i att han vet vad vi skulle kunna göra, vi kommer inte göra det, av flera anledningar. Men den största är att han var deras mormors angivare. Han gav henne namnen så att hon kunde hämnas de skändligheter som våra mödrar utsattes för när vi skapades. För det min käre vän har du vår eviga vänskap. Berith ville att vi skulle hälsa dig det
Isabella stirrar på mig, sen på mannen och hans fru
- Jag är dig evigt tacksam säger hon
- Är du?
- Ja säger Isabella
- Herregud, de skändligheterna
- Ja säger Isabella
- Vad far säger Caroline
- Det är inte min historia att berätta säger han
- Far
- Nej säger han bestämt, det är inte min historia att berätta. Jag gjorde vad jag kunde
- Vi vet och som sagt vi är dig evigt tacksamma
- Caroline berätta
- Far?
- Berätta, det de säger är sant. De kan inte ljuga, berätta är du snäll för allas vår skull berätta
Hon tittar på sin far och hon ser på honom. Hon ser hans vädjande blick, samtidigt som den är bestämd
- Berätta säger hennes mor. Berätta allt
Caroline tittar på sina föräldrar och sen på oss, vi säger ingenting. Vi tittar på henne, hon tittar ut på gräsmattan och sen börjar hon berätta
- Jag träffade Michal på en båt mellan Korsika och Marseille, han satt med en bok och läste. Han var så stilig i sin uniform, han var fokuserad på det han läste så att han inte såg mig. Jag gick fram och kommenterade boken han läste. Han tittade på mig och jag försvann, jag blev träffad av blixten och jag kände en åtrå som jag inte känt innan dess. Hade han sagt klä av dig naken så hade jag gjort det. Han berättade att han ville lära sig om sitt ryska ursprung. Då kommenterade jag att Krig och Fred kanske inte var den bästa boken för det. Vi pratade om allt möjligt på den båtresan. Han bjöd in mig till sitt hus i Marseille, jag tackade ja direkt utan att tveka, vi handlade mat i hamnen och åkte till hans hus. När vi kom fram så åt vi och pratade. Jag berättade om den man jag levt med och hur hans svartsjuka lett till att han systematiskt misshandlade mig innan jag kunde bryta mig loss. Jag vann i rätten men själsligt så förlorade jag, han kom från en väldigt betydelsefull familj i Tyskland, det är väl ytterligare en anledning till att jag inte har så mycket tillövers för de där familjeaffärerna
- Halder?
- Ja säger hon
- Han är död, jag högg huvudet av honom säger jag
Hon stirrar på mig
- Oja säger Isabella, det var en intressant middag
- Fortsätt säger Rebecka med ett leende
- Ja säger hon, jag berättade för Michal om vad som hänt och han lyssnade, det ena ledde till det andra och vi älskade. Han fick mig att känna igen, att känna mig som en kvinna. Han respekterade mig och var lyhörd, när han berättade sin ålder för mig så trodde jag honom inte. Vi tillbringade tretton dagar i hans hus och vi älskade på alla möjliga upptänkligavis. Han gav mig mitt självförtroende tillbaka. Men han lämnade mig, han talade om sin giri han hade. Dels mot sin mor, men även mot sin far. Han återvände till det militära och försvann ur mitt liv. jag träffade Michaels far och vi gifte oss. Vi fick Michael, jag var lycklig och trodde att jag funnit lyckan. Det visade sig att min man var ett ärkesvin som hade affärer med människor som man inte skall ha affärer med, eller man skall i alla fall inte lura dem. Han försökte inte bara lura dem en gång utan två. Vi kidnappades och fördes till ett slott i Transsylvanien
- Jag kontaktade Berith som i sin tur kontaktade någon kvinna säger hennes far
- Grevinnan säger jag, överhuvud över Da Vinci i Italien. Då bodde hon i Grekland, på Santorini. Men fortsätt säger jag
- De kom och räddade oss, han och Ana. De tog oss hem till mina föräldrar, vi hade ett bråk. Där han förklarade väldigt tydligt att han inte älskade mig, jag var förvirrad och sårad så jag bad honom mer eller mindre att fara åt helvete. Tiden gick och en dag så var jag i Paris, mina föräldrar hade övertalat mig att börja leva. Jag åkte dit och vi träffade varandra på en gata, vi gick till Louvren tillsammans. Jag ville se Mona – Lisa, det slutade med att vi gick på en auktion där, där han bjöd och vann den Renoir han visat mig. Han antydde att den tavlan hade stort affektionsvärde för honom. På den auktionen så bjöd han mot en kvinna. Han vann Renoiren men förlorade en Chagall. Hon bjöd in honom på lunch dagen efter. Han frågade om jag ville följa med som förkläde men jag tackade nej. Det är min historia om Michal
- Tack säger jag, verkligen tack
Det ringer på deras ytterdörr, hennes mor reser sig och går in. Hon kommer tillbaka med ett kuvert som är till mig. I kuvertet ligger kontraktet på köpet, vi skriver på
- När måste vi vara ute?
- Ta den tid ni behöver så lämnar ni nycklarna när ni är klara
- Tack
- Nej det är ni som skall ha tack, för väldigt mycket. Kan vi hjälpa er någon gång så kontakta vår moster så kommer vi. Vi har för att använda Michals uttryck giri mot er
- Hur gick det med den kvinnan han träffade? Frågar Caroline
Jag tittar på henne och sen säger jag
- De fick ett barn, kvinnan dog hon var inte rätt. Du lever för att han inte valde dig
Hon tittar på mig och låter det jag sagt sjunka in. Det jag sa var att du inte var rätt kvinna, och att han räddade livet på dig när han inte valde dig
- Han skyddar mig till och med när han inte valde mig
- Ja säger jag, det gjorde han. Nu skall vi gå, som sagt lämna nycklarna när ni flyttat ut. Ta den tid ni behöver
Vi reser oss och går ut ur huset, vi går hem och går in till matplatsen. De andra sätter sig. Jag tar fram telefonen och ringer Gunther
- Hej, nu har vi lyssnat på Caroline
- Ja säger han
Jag berättar vad hon berättat, när jag är klar så säger han
- Bra
- Vad ville du innan?
- Vi har namnen på de fyra och platsen på var två av dem befinner sig
- Ja?
Han säger namnen och platsen, jag tittar på de andra
- Hur länge är de kvar?
- Enligt våra informationer, tre dagar
- Bra skicka planet
- Ja, vi har fått fram två namn till
- Ja
- Paula och June, båda i USA
- Då får vi hitta dem med
- Ja, vi vet var June är och vi kommer snart veta var Paula är
- Hur mycket dansade du när Amanda berättade om frimurarna
- Haha mycket min svärson, mycket
- Bra säger jag och ler. Men skicka planet. Be Elisabeth kontakta Alex skola och hitta på något
- Ja säger han, de andra två?
- Inte på denna resa
- Det är dags
- Jag vet men inte på denna resa
- Okej
- Bra, låt oss få hönsa ett tag till, vi har redan haft en dust med dem angående deras intima samvaro. Gwen är i den fasen nu, de klarade testet förresten
- Bra säger Gunther, jag förstår, säger han. Men ni kan inte skjuta på det för länge
- Tro mig vi vet, men något säger mig att de inte skall med på denna resa
- Bra då litar jag på det
- Vi hörs, hälsa de andra
- Det gör vi och detsamma
Jag lägger på och sätter mig vid de andra
- Packa väskorna, vi skall iväg
- Vart?
- USA, till de grås kapitelhus i Arizona. Två av bröderna är där
- Bra säger Jesper, vem stannar hemma?
- Gwen och Simon
- Ja säger de
- Skydda familjen, kommer det Tau, Tau tomtar så använd kraften
- Ja, skall vi gå i skolan?
- Vad tycker ni andra?
- Det kanske är bäst om de stannar hemma säger Esmeralda
- Ja säger Isabella, vi löser det
- Jag sa till Gunther att be Elisabeth ringa Alex skola
- Vi tar hand om det säger Isabella
- När åker vi?
- Om två timmar
- Bra då vet vi det
De reser sig och går iväg och packar sina väskor. Vi pratar med Isabella och James. Vi kramas med barnen och sen går vi ner i källaren och tar våra väskor och packar dem. När vi är klara så går vi upp till de andra.
Vi sätter väskorna vid dörren och kramas med barnen. Vi går ut till garaget och kör iväg. Vi kommer fram till flygplatsen och går ombord på planet. Det lättar och vi är på väg
Rebecka väcker mig med en puss
- Vi är snart framme hjärtat
- Så bra säger jag sträcker på mig
Jag tittar ut genom fönstret och ser en stad komma närmre. Planet går inför landning och när det stannat så reser vi oss och går av planet. Vi går ut från flygplatsen och vi ser en man med en skylt med vårt namn på
Vi går fram till honom, han visar oss till en limousin och vi lägger vår packning i bagaget. Vi sätter oss i bilen och den kör iväg. Den kör igenom Phoenix, vi kommer fram till en förort. Bilen svänger in framför ett hus
Han stannar och vi går ur den. Vi tar vår packning, han ger oss ett par nycklar och jag tar emot dem. Han sätter sig i bilen och kör iväg. Det är varmt, riktigt varmt ute. Jag känner hur svetten bryter fram på min kropp
Vi går fram till huset och jag öppnar dörren, vi går in och vi sätter våra väskor på golvet. Jag går fram till en bardisk som delar av köket från matsalen. Där ligger en mapp. Jag öppnar den och läser igenom den.
När jag är klar så lämnar jag den vidare. Jag går igenom huset och kommer ut i ett garage. Här står tre Jeepar. Jag går tillbaka till de andra och vi sätter oss vid bordet
- Jaha säger Jesper, sök och förstör?
- Ja säger jag, om vi kan så skall de två överleva, i alla fall tillräckligt länge för att vi skall förhöra dem, eller en av dem
- Ja säger Jesper, hur gör vi?
- Vi kör i våra par, vi tar oss in och rensar ut den hålan. När vi är klara så åker vi hit och har ett samtal med dem eller en av dem. När det är klart så skall Ilse leda oss ut i öknen
- Ja det finns något här som drar i mig
- Du får ta täten, dit vi skall
- Ja säger hon
- Bra
- Jag vet inte hur mycket du smittat mig men det drar i mig med säger Alex, något vill att jag skall springa allt vad jag kan ditåt säger han och pekar
- Ja säger Ilse, jag vill verkligen springa
- Håll emot, ni skall snart få springa säger jag och ler
- Tack ler Ilse
- Jaha mat? Innan vi kör
- Javisst säger de andra
Vi lagar mat och när den är klar så sätter vi oss och äter. Vi diskar efter oss och sen så går vi in på rummen och lägger oss. Vi somnar och sover i två timmar. Vi vaknar och går ut i garaget och sätter oss i jeeparna. Vi kör iväg och ger oss ut i ödemarken
Vi kör i tre timmar sen stannar vi, vi går ut ur jeeparna och tar våra väskor och byter om. Vi tittar på varandra och nickar, vi börjar springa. Vi kommer fram till vårt mål och sjunker mer på marken och tittar ner på byggnaderna under oss
Jag nickar mot de andra och vi ger oss iväg. Vi kommer fram till en mur och stannar. Vi klättrar upp och tittar oss omkring. Vi hoppar ner på marken innanför muren och drar våra svärd. Vi sätter igång
- Idiot säger Jesper till mannen som ligger framför honom
- Ja verkligen säger jag, den andre?
- Han lever, säger Ilse, han har ont och sover men han lever
- Bra säger jag, då ger vi oss iväg, är bomberna på plats?
- Ja säger Alex
- Bra då sticker vi
Jag lyfter upp mannen och vi börjar springa, vi tar oss uppför klippan och när vi står på kanten så trycker Alex på en fjärrkontroll. Lägret sprängs och en eldpelare skjuter upp i luften. Vi börjar springa och vi hör fler explosioner bakom oss
Vi kommer fram till Jeeparna och sätter oss i dem, jag lägger mannen bak i vår jeep. Vi kör tillbaka till huset och parkerar jeeparna i garaget. Jag lyfter upp mannen på axeln och går n med honom i huset
Jag sätter honom på en stol i ett av rummen. Jag trycker på ett par nervknippen, jag går ut ur rummet och går till de andra som sitter vid bordet och dricker vatten. Jag tar en flaska och sätter mig jag med
- Jaha, det var det säger Jesper, de är starka
- Ja säger jag, de är väldigt starka
- Vad är det för krafter de leker med säger Alex
- Samma som vi men det är andra sidan
- Jag är glad att ni tjatat om att vi skall träna på kraften med, hans attack gick inte av för hackor säger Alex
- Nej säger Ilse, jag tappade nästan balansen
- Han blev förvånad när mitt Bokken träffade honom på näsan säger Alex
- Det kan jag tänka mig säger jag och ler, ni skötte er utmärkt allihop
- De är rätt arroganta säger Jesper
- Ja de är vana att vara herre på täppan, vi plockade ur dem ur den villfarelsen
- Hur kommer de att reagera på detta?
- Förhoppningsvis så fortsätter de vara arroganta
- Inga tomtar här dock säger Rebecka
- Nej jag märkte det jag med, börjar de ta slut?
- Kanske det, eller så har de, de på annan plats
- Jaha skall vi prata med honom därinne?
- Javisst säger Rebecka
- Vi kommer snart
Vi reser oss och går in i rummet där mannen sitter. Jag går fram till honom och väcker honom
- Hej det är dags att vakna
- Var är jag?
- Hos oss
- Vem är ni?
- De som ni retat, vi varnade er. Men det verkar som om ni har svårt att lyssna
- Vi har retat många
- Mm men inga som oss, vi hade ett samtal med en av era pajaser som föll ihop död när han lämnat vårt meddelande. Ge fan i oss, så kan man väl sammanfatta det. Ni lyssnade inte så vi får påminna er om det dumma i att försöka något med oss
- Var det ni?
- Ja det var vi, är det allt du har att komma med?
Han tittar skarpt på mig, han lyser och hans färger är mörka
- Du vet det är inte bra att leka med de krafterna, de dödar en till slut. Är det allt du har att komma med?

Jag tittar på honom och attackerar, han skriker högt, hans skrikande skär i öronen
- Detta är en försmak på vad som komma skall om du inte slutar med dina tarvliga försök
Han andas tungt och stirrar på mig, han slocknar
- Klokt säger jag
- Hur är det möjligt?
- Det sägs att ni är rätt intelligenta, tänk
Han tittar på oss och han slickar sig om läpparna
- Den gudomliga vinden viskar han?
- Ja säger jag, så du inser vad vi kan göra om vi vill
- Ja viskar han, vår mästare försökte uppnå den
- Det gick sådär kan jag tänka mig, vem var han?
- Han var missionär, som bodde i djunglerna i Laos, han kom i kontakt med en stam där som visade honom krafter som inte går att beskriva. Han var en naturtalang och lärde sig snabbt. Han utropade sig till kung över den stammen och bosatte sig i ett slott djupt inne i djunglerna. Vi är föräldralösa, jag och mina bröder. Han tog oss under sina vingar och lärde oss allt han kan
- Dödade ni honom?
- Nej han är för stark för det, vi rymde och startade vårt imperium
- Så han lever?
- Ja vad vi vet så gör han det
- I sitt palats?
- Ja, om han lever så är det där han är
- Tack säger jag, ni vet att om ni leker med de krafterna ni gör så blir ni galna till slut
- Ja, men vi kan inte sluta
- Ni vet också att det lär ut till era underhuggare är förbjudet?
- Ja, men vi bryr oss inte. Ingen har kunnat utmana oss
- Förrän nu, ni vet det var rätt ointelligent att ge er på oss
- Vi trodde att vi var starkare än er
- Arrogans är inte bra, ni tog inte ens reda på vem vi är, det är inte bara arrogant. Det är direkt korkat, ni fattar det va?
- Som sagt ingen har kunnat stå emot oss
- Jisses, ni är verkligen korkade. Var är era bröder?
- Jag vet inte, vi har ingen direkt kontakt med varandra. De kan vara precis var som helst. Det är för att vi inte skall kunna avslöja något om vår far som vi kallar honom skulle hitta oss
- Är ni så rädda för honom?
- Ja, han är stark, den starkaste vi mött
- Hur bedömer du det?
- Va?
- Hur avgör du det? hur stark han är
- Vi utmanade honom alla fyra och han lekte med oss
- Våra barn på tre år hade lekt med er, vi kan leka med er hur mycket vi vill. Skall jag visa?
Jag slungar honom in i väggen så att han åker genom den. Han slår i väggen i andra rummet. Jag attackerar hans hjärna och skär av honom från kraften, jag gör honom blind och förlamar honom. Jag går fram till honom
- Jag tog inte i hur stark är jag i jämförelse med honom?
- Herregud säger han, herregud
De andra kommer in i rummet och tittar på hålet i väggen och sen på mannen
- Han retade mig säger jag och blinkar
- Oj säger Jesper inte smart
- Verkligen inte säger Ilse
- Förresten hur har ni lärt er det med djuren?
- Av far, han är nära naturen
- Där ser man, och han lärde er det?
- Inte bara han, vi har dödat och torterar indianshamaner
- Här?
- Ja säger han
Ilse börjar lysa, jag skakar på huvudet
- Inte än, vi skall lämna honom till dem när vi besöker dem
- Bra säger Ilse
Jag slår till honom och han somnar. Jag tittar på honom och jag tar fram telefonen
- Hej, en nere, en fångad. Ett palats i Laos djungler, vi vill ha reda på var det finns. Deras mästare sitter där som en kung, han måste stoppas. Han leker med krafter som inte är bra Gunther
- Har ni något att gå på
- Han var missionär och blev inföding
- Tack, det är en början. Jag börjar gräva
- Tack, vi hörs
- Det gör vi
Jag lägger på och de andra tittar på mig, sen på mannen i stolen
- Vi sätter oss i köket
Vi går ut i köket och sätter oss, jag berättar vad han berättat för oss. när jag är klar så tittar de på mig

- Jaha så vi skall resa mer?
- Ja men på den resan så måste Simon och Gwen vara med
- Är det Gwens test?
- Ja säger jag, och eftersom de smittar varandra så måste Simon vara med
- Då vet vi det
- Ni får hjälpa mig med Isabella, hon kommer att slå bakut
- Tror du?
- Ja eftersom de kommer att vara i väldigt stor fara så ja
- När du lägger fram det så
- Precis
- Så de skall utmana den där farbrorn?
- Ja det skall de, precis som ni kommer att bli utmanade senare idag Ilse
- Varför?
- Därför att om ni skall kunna lära er det ni behöver så måste ni genomgå ett test. Ni skall kämpa mot deras bästa krigare och överleva
- Jaha hur många är de då?
- Har inte en aning, jag vet bara om ritualen, inte hur många de är. Vi fick bevisa vem vi är där i dalen om ni minns
- Ja
- Precis, sen har vi utmanats andra gånger med, men det kommer bli något sådant. Han den där farbrodern i djungeln, utmanade dem som satt på den tronen innan
- Så jag skall utmana någon på någon tron och bli indianprinsessa?
- Ja ungefär så
- Och Alex skall vara med
- Eftersom ni är ett par så ja, precis som du kommer att få vara med när han utmanar någon av de som han skall utmana
- Jesper och Esmeralda hjälpte varandra där i Mexiko
- Så det är likadant för oss alla?
- Ja säger jag
- Jaha när åker vi?
- Vi sover en stund sen kör vi
- Bra god natt säger Ilse och går iväg
Alex följer efter henne, de går in på ett av rummen och de stänger dörren, vi andra går in på våra rum och lägger oss. Vi somnar och vi sover i ett par timmar. Jag vaknar av att någon lagar frukost, Rebecka sträcker på sig och vi stiger upp
Vi går ut i köket, Jesper lagar frukost och Esmeralda dukar, vi hjälper dem och sätter oss vid bordet när vi är klara. Alex och Ilse kommer ut från sitt rum och sätter sig. Vi börjar äta
- Vems hus är detta?
- Har inte en aning säger jag
- Jag tänkte på väggen
- Jag får säga till Gunther så får han ta hand om det
- Varför gjorde du så?
- För att få svar på en fråga, och bota hans arrogans
- Vad var frågan?
- Hur de mäter hur starka de är som de möter
- Fick du svar på din fråga?
- Herregud
- Hur skall vi tolka det?
- Har inte en aning men han sa det två gånger
- Tror du att du botade hans arrogans?
- Jag hoppas det
- Bra säger Ilse
- Jag botade den andre broderns säger Jesper
Vi äter färdigt och diskar efter oss, vi tar våra väskor och sätter dem i jeeparna. Vi bär ut mannen och lägger honom i Alex och Ilses Jeep. Vi sätter oss i jeeparna och kör iväg.
Vi kör ut i ödemarken igen och när vi kört i fyra timmar så svänger jag av motorvägen och in på en mindre väg. Vi kör längs med den i en timme. Vi kommer fram till ett litet samhälle och vi kör in i det.
Vi stannar utanför en affär och vi går in. Vi handlar vatten och mat, vi betalar för oss och går till Jeeparna igen. Vi känner hur det tittar på oss och det är inga vänliga blickar vi får
En man kommer mot oss och jag tittar på honom, en sheriffstjärna syns på hans väst som han har över sin skjorta. Han har ett gevär i handen och en pistol i ett hölster. Det sitter en stor kniv på hans högra sida
Han kommer fram till oss och stannar, han tar av sig sina glasögon och tittar på oss. Jag tittar tillbaka på honom
- Är ni på genomresa?
- Nej faktiskt inte säger jag, vi är här för att lämna en present till era äldre och shamaner
- Jaså säger han och tittar nyfiket på mig
- Han ligger där bak, det är en av dem som terroriserat er, hans bror är död
Han tittar skarpt på mig och sen tittar han baki vår jeep. Han tittar på mig igen, jag anar att det kommer fler människor mot oss. Jag tittar på mannen och sen på de som närmar sig
- Du skall nog be dem stanna säger jag, vi vill verkligen inget illa. Men om de försöker sig på något så kommer vi att vidta åtgärder. Vi vill träffa era äldste och shamaner
Jag säger det på deras språk, han tittar på mig och höjer sin hand. Människorna stannar
- Tack säger jag och bugar mig
- Vem är ni?
- Visa oss till de som vi vill träffa så kommer du att få reda på det
- Kör säger han och hoppar in i vår jeep
Vi sätter oss och jag startar jeepen och vi åker iväg. Han visar oss var vi skall köra och vi kommer fram till ett indianläger. Det står tipis där, han visar oss var vi skall stanna. Jag parkerar jeepen och vi går ur dem
Jag går ur jeepen och tar mannen på axeln, Rebecka tar våra väskor och vi tittar på sheriffen. Han tittar på oss och börjar gå. De andra går efter oss, människorna tittar på oss och på den man jag bär på axeln. Vi kommer fram till ett av tälten
Sheriffen går in och vi går efter, när vi kommer in så sitter det två män på marken. De tittar på oss och sen på den man som ligger över min axel. Jag släpper ner honom på marken och han stönar till när han landar
- En gåva åt er säger jag
- Frågan är om vi vågar ta emot den
- Jadå säger jag, hans bror är död och deras läger ligger i ruiner. De lär inte komma tillbaka inom det närmsta. Skulle de göra så hälsar ni bara att ni står under de utvaldas beskydd. Eller som ni kallar den vargen och örnen
Jag börjar lysa och tar av mig min tröja, Rebecka lyser också och hon knäpper upp sina byxor och drar ner dem. De stirrar på oss, sheriffen sätter sig tungt på marken
- Vi kan visa de andra med, det brukar bli pinsamt när vi gör det men om ni kräver det så gör vi det
- Nej säger mannen, det behövs inte. Vi är hedrade säger han
- Tack säger jag, får vi sätta oss?
- Va? Javisst sitt
- Tack säger jag
Vi slutar lysa och sätter oss på marken och jag drar på mig min tröja. Rebecka drar upp sina byxor och sätter sig bredvid mig. De andra sätter sig de med, de tittar fortfarande på oss
- Var är resten?
- Vi får hämta hit dem
- När kan de vara här?
- Snart säger den äldre mannen
- Bra säger jag, för vi kommer med en som saknats säger jag, hon är här för att kräva sitt arv
Mannen stirrar intensivt på mig
- Jag för hennes talan då hon inte får tala
- Herregud säger en av männen, hämta dem nu Jeff säger han
- Ja säger sheriffen och rusar ut ur tältet
- Kommer alla legender till liv på en gång
- Ibland är det så säger jag, vi är även här för vårt anspråk
- Inte nu säger den äldre mannen
- Då väntar vi, har ni vatten?
- Javisst
- Tack säger jag
De ger oss vatten och vi dricker. När vi är färdiga så sitter vi där och säger ingenting, inte högt i alla fall
- Nu Ilse så gör du exakt som jag säger
- Ja far säger hon
- Vad som än händer så säger du inte ett ljud, är det förstått. Det gäller er andra med. De enda som talar tills vi säger något annat är jag och Rebecka
- Ja far säger de i mitt huvud
- Tack säger jag
Minuterna tickar iväg och blir till en timme som blir till två, sen hör vi hästar som närmar sig. De rider snabbt in i lägret och vi hör hur de stannar. Tältfliken öppnas och sheriffen kommer in
- De är här
Den äldre reser sig
- Kom med oss
- Javisst säger jag och reser mig
De andra reser sig och vi går ut tältet, jag går fram till jeepen och tar min väska. De andra gör likadant. Vi följer efter dem genom lägret. Vi kommer bort till en grotta och vi går in i den. Vi följer efter dem genom en tunnel, vi ser en eld kasta sitt ljus framför oss. Vi kommer ut ur tunneln och till en dal
Vi går fram till elden som brinner där. Ett tjugotal män och kvinnor är där. De tittar på oss och vi tittar tillbaka på dem. Vi stannar och står framför dem. En av männen tittar upp på oss och sen på den mannen som varit i tältet med oss
- Jag hör att vargen och örnen har kommit
- Ja säger mannen det stämmer
- Är ni säkra på att de inte är charlataner?
- De har visat oss märkena
- Alla?
- Nej det hade blivit pinsamt
- Då får det nog bli pinsamt
Jag tittar på mannen och börjar lysa, jag klär av mig mina kläder, Rebecka gör likadant. Vi står där nakna framför dem och våra tatueringar lyser, jag vänder mig om och visar dem trädet.
Vi hör häpna utrop runt om oss, min blick är fastnaglad på mannen som ville se våra tatueringar. Han försöker titta tillbaka men han viker ner blicken. De andra er det och de bugar sig
- Är ni nöjda? Frågar jag
- Ja säger mannen, jag ber om ursäkt för pinsamheterna
- Ingen fara säger jag
- Vad kan vi göra för er?
- Vi lämnade en gåva åt er till honom
Jag pekar på den gamle mannen
- En av de som terroriserat er, de kommer inte komma tillbaka, min bror dödade hans bror och vi jämnade deras läger med marken. Den marken är nu er igen. Vi är här för att de två skall få sin arvsrätt. Hon är prinsessan som saknats, han är hennes prins. De skall göra provet, de skall lära sig och de skall vakta. Vi är här för anspråket, vi skall visa oss värdiga att vara deras föräldrar, såsom vi skall ta hand om våra barn. Vi är vargen och örnen, vi skall ha våra märke
Tystnaden är total, det enda som hörs är eldens sprakande, jag tittar på mannen och han på mig. Mitt krav sätter hans makt på prov, han kan inte vägra utan att tappa status och vinner vi så tappar han status
- En av männen säger, gåvorna är lämnade, anspråket är krävt så skall det ske
- Tack säger jag
Jag går bort till min väska och tar fram mina tomahawker, de andra gör samma sak. De som tittar på oss tittar gillande på våra vapen. Mannen som talat, ger ifrån sig ett ljud och femtio män lösgör sig ur skuggorna.
De är beväpnade med spjut och pilbågar. Längs med deras ben sitter det knivar, de har tomahawker på ryggen. Alla backar och gör cirkeln större, männen börjar lysa med det gula ljus som Ilse också har.
Hon tittar på mig och jag nickar, hon börjar lysa i Shukens färger, häpna utrop hörs. De stirrar på henne, hon går in i mitten och tittar på männen och ler. Alex börjar lysa han med och ställer sig bredvid henne, han ler också och han höjer handen.
De tittar på honom, han böjer sig fram och kysser Ilse. När de är klara så tittar han på männen. De ställer sig i redo position och de väntar på första attacken. En av männen tappar tålamodet och anfaller.
De möter hans attack sen sätter de igång. De är som ljus streck som rör sig över gräset och deras kamp varar i tiominuter sen så stannar de och de tittar på varandra och ler.
De tittar på männen som ligger i gruset, de bugar sig och går till oss och ställer sig bredvid oss
- Bra jobbat säger Jesper
- Tack säger Ilse
- Uppmärksamma, nu kommer nästa test, Alex använd dina förmågor
- Ja far säger han
De går ut i cirkeln igen, ett tjugotal skallerormar kommer ringlande över marken. Alex ler och Ilse blir vit i ansiktet, Alex fixerar en av ormarna med sin blick och ormen ringlar sig nära honom.
Den slingrar sig upp längs med hans ben och lägger sig över hans axlar, den vänder sitt huvud mot honom. Han tittar den i ögonen och den tittar tillbaka och han sträcker ut handen blixtsnabbt och fångar en orm som kommer flygande.
Ormen som ligger på hans axlar skallrar och väser. De andra ormarna drar sig tillbaka, Alex håller fortfarande den andra ormen i handen. Han kysser den orm som ligger på hans axlar och den ringlar sig ner från honom.
Han tar fram den andra ormen och tittar på den. Den böjer på huvudet och Alex släpper den. Ormarna ringlar iväg och han tittar på mannen som är hövdingen, han bugar sig och tittar på oss
Tystnaden är kompakt, inte ett ljud hörs. En kvinna reser sig och börjar sjunga, hon vaggar från sida till sida när hon närmar sig dem. De tittar på henne och hon kommer fram till dem och tar tag om deras händer.
Hon börjar lysa och de kastar ut med händerna och kvinnan slocknar. Hon går tillbaka till hövdingen. Han tittar på Alex och Ilse. Han böjer på huvudet och de böjer på sitt. Det går tillbaka till oss, vi går ut i cirkeln och vi står där och väntar.
Jag ser ögonen komma närmare och jag börjar lysa, Rebecka gör likadant. Vi lyser så starkt att hela dalen blir ljus, vi ser vargarna stå där. Jag går fram till den störste vargen.
Jag sätter mig på huk och tittar den i ögonen och den tittar tillbaka på mig. Vi står där och tittar på varandra. tiden försvinner och jag ser rakt in i vargens inre, jag känner hennes smekning av mitt sinne
Hon kastar bak huvudet och ylar, alla vargarna följer hennes ylande, ljudet är öronbedövande. Ylandet kastar mellan bergsväggarna och de springer iväg. Jag reser mig och jag har fått en ny tatuering, en vit varg på vaden. Rebecka ler
Hon har en likadan på sin vad, ett skri skär genom mörkret, en örn cirklar över oss. Rebecka tittar upp mot den och örnen sänker sig sakta mot henne. Hon sträcker ut sin arm och den landar på hennes arm
Hon tittar på den och den tittar på henne, de står så länge, till slut så lutar örnen sitt huvud framåt och Rebecka möter det. Örnen vilar sitt huvud på hennes, den skriar till och lyfter, vi tittar på den andra vaden och där är en örn
När den lyft så börjar indianerna skrika och stampa i marken. En spontan dans utbryter och de skrattar och sjunger. Hövdingen tittar på oss och böjer sitt huvud, vi böjer vårt tillbaka mot honom
Människorna kommer fram till oss och kramar om oss och sjunger. Kvinnan som gav Ilse och Alex deras tatueringar kommer fram till oss
- Kom med, nu skall vi fira
- Javisst moder säger jag
- Tack fader säger hon
- Ingen fara moder säger jag och bugar mig
Hon skrockar till och börjar gå, vi tar våra väskor och går efter henne, går igenom korridoren och bort till våra jeepar. Vi sätter våra väskor i dem. Damen tittar på oss
- Kan jag åka med er?
- Javisst säger jag, varsågod
- Tack säger hon och sätter sig där bak
- Vart skall vi?
- Jag visar säger hon
Jag startar jeepen och vi kör iväg, vi kör på grusvägen och vi kör tillbaka till byn där vi handlat. När vi kommer fram så är den upplyst. Hon visar oss till en byggnad som ser ut som ett folkets hus.
Vi parkerar utanför och vi hjälper damen av Jeepen och vi tar våra väskor och följer efter henne in. När vi kommer in så tystnar alla ljud och vi tittar på dem och bugar oss mot dem
De bugar sig tillbaka, vi hör ljudet av hästar som närmar sig, vi hör bilar komma körande. Vi går efter damen och hon visar oss var vi kan sätta oss. Vi tackar henne och sätter oss.
Dörrarna öppnas och de som varit i dalen kommer in och de tittar på oss. Vi reser oss och bugar oss, de går in och sätter sig vid bordet. Vi sätter oss igen och sorlet börjar igen. Vi blir serverade mat och vi äter med god aptit. Vi har inte ätit sedan morgonen
Damen kommer och sätter sig hos oss och hon tittar på mig och ler
- Vi tackar för gåvan
- Varsågoda, det var det minsta vi kunde göra, det är vi som skall tacka för gåvorna
- Du skrämde en hel del säger hon till Alex
Han tittar på mig och jag nickar
- Jaså med vadå?
- Haha en ödmjuk ung man, ovanligt säger hon, när du kysste ormen
- Aha, jag har en viss fördel, mitt namn är svarta mamban, vänta säger han
Han reser sig och knäpper upp sina byxor och visar sina ormar, han sätter på sig byxorna igen
- Jag har ett nära band med ormar
- Vad sa du till den?
- Inget speciellt, jag bad dem sköta sig annars så skulle jag bita tillbaka. Hon trodde på mig
- Haha skrattar hon och kastar sitt huvud bakåt
- Jag sa även att om de biter någon i stammen så skulle jag ta det personligt
Damen slutar skratta och tittar på honom, hon böjer på huvudet i respekt
- Tack, de är ett gissel
- Inte numer hoppas jag, det är ingen exakt vetenskap
- Vad sa du till den ormen som försökte bita dig?
- Jag sa till honan att jag har ögon i nacken, och frågade om hon ville bli av med sina. Hon blev förnärmad
Damen exploderar i skratt och kastar sitt huvud bakåt, hon skrattar så att tårarna rinner
- Underbart säger hon, och du prinsessa säger hon till Ilse. Du är lika farlig som du är vacker. Välkommen hem till oss
Hon tittar på mig och jag nickar
- Varför tittar ni på honom, nog för att han är vargen, men han är ingen gud?
- Jag hedrar bara traditionen säger jag, de äldste talar och de yngre lyssnar min goda dam
- Tänk om fler hade hedrat traditionen såsom ni gör säger hon med hög röst, och om de som skulle veta bättre visat hövlighet säger hon med en blick mot det som är rådet. Tala fritt säger hon
- Tack säger Jesper och ler
- Jag tackar moder säger Ilse, både för välkomnandet och tillståndet
Jag tittar på Ilse och ser en ödmjukhet, jag ler. Hon är hemma
- Du talar med sådan mild röst barn
- Tack moder säger hon, men jag kan bitas om det behövs
- Oja säger Alex och ler
- Hahaha underbart säger damen. Nå vad önskar ni?
- Att du ger oss gåvan moder säger Ilse
- Ja mitt barn av hela mitt hjärta ja, den där och hon där fick sina av djuren. Jisses vem är ni, vet ni att ingen har någonsin överlevt det ni gjorde. Jag höll på att kissa på mig, tänk om ni dött och vi fått gudarna mot oss
- Vi är de vi är moder, vargen och örnen
- Förvisso säger hon, men ni skrämde mig och det har ingen någonsin tidigare lyckats med
- Vi ber om ursäkt moder säger jag
- Nå gåvan, kom här säger hon
Hon reser sig och Ilse och Alex går med henne, de går ut på golvet. Allt ljud tystnar, damen börjar lysa och säger åt dem
- Lys barn, som ni aldrig lyst förut
De tittar på varandra och ger kraften fritt utrymme, deras ljus är så starkt att vi måste blunda. Damen mässar och vi hör hennes röst. Vi hör Ilse och Alex skrika högt, så högt att det gör ont i öronen och lika snabbt tystnar de.
Deras ljus slocknar och vi öppnar ögonen. De ler mot varandra och kramar damen, de kommer tillbaka till bordet och sätter sig. Damen tittar på oss och hon sätter sig hon med
- Hur mycket kraft har ni viskar hon
- Mycket säger jag och ler
- Jag har aldrig varit med om något liknande, jag nästan kissade på mig igen
- Vad du är gör säg inte så till de två, det som hände i dalen var ingenting säger Jesper och tittar på oss
- Vid alla gudar viskar hon
- Vi är de vi är säger Rebecka och ler, örnen ansåg mig värdig, han var nöjd med valet
- Vargen sa samma sak säger jag, du vet vad det innebär moder
- Ja viskar hon
- Bra, men håll det för dig själv
- De där som ni hackade till bisonfärs, kommer vi att få problem med dem?
- Nej säger jag, det kommer ni inte
- Bra, vilka planer har ni med oss?
- Inga andra än att ni skall få leva era liv som ni vill
- Det kan vi inte
- Varför?
- För att vi får inte leva som vi vill
- Förklara
Hon berättar och vi lyssnar, jag tittar på henne och tar fram min telefon, jag slår ett nummer
- Hej hör jag en sömnig röst svara
- Hej det är Niklas
- Hej min vän säger han
- Jag har en dam här som jag vill att du lyssnar på, hon är lite bondsk men lyssna och jag skulle se det som en personlig tjänst om ni kommer överens, vi är deras överhuvud kan man väl säga. Så bråkar du med henne så bråkar du med oss
- Oh herregud
- Typ så ja, hon kommer här säger jag
Jag räcker telefonen till damen och hon säger
- Hej
Presidenten svarar och damen stirrar på mig, jag blinkar och hon börjar tala. När hon är färdig så säger hon hej och räcker telefonen till mig
- Ja säger jag
- Jag fixar det
- Tack, de kommer hjälpa Godaishu säger jag
- Jag fixar det
- Tack säger jag, vi hörs
Vi lägger på och damen tittar på mig, sen kramar hon mig och sen Rebecka. Hon torkar en tår som rinner på kinden
- Tack säger hon
- Självklart, er stam är vår stam, och stammen tar hand om de sina.
- Tack säger hon och böjer på huvudet
Vi pratar och äter en stund till sen så säger jag
- Kan vi stanna över natten?
- Givetvis, är ni trötta?
- Ja säger jag, det har varit en lång dag, med för lite sömn
- Kom med mig säger hon
Vi reser oss och samtalen dör ut och de bugar sig mot oss, vi bugar oss tillbaka. Vi går efter damen ut ur lokalen och vi går över en gata. Hon går före oss och vi kommer till en byggnad och hon går in. Hon går bakom en disk och tar tre nycklar
Hon går före oss uppför en trappa, hon ger oss nycklarna och visar oss rummen. Vi går in och säger god natt till henne. Hon ler och går iväg. Vi sätter våra väskor på golvet och jag tittar på Rebecka och hon tittar på mig
Vi klär av oss och lägger oss på sängen, vi kryper under täcket och hon lägger sitt huvud på mitt bröst. Vi stänger våra ögon och vi somnar

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Stjärnan Kapitel 1	Heterosex	5.0	8/6-24
De sju husen Kapitel 12 Balans	Heterosex	4.3	27/3-19
De sju husen Kapitel 11 De döda	Heterosex	5.0	21/3-19
De sju husen Kapitel 10 Religion	Heterosex	4.3	1/3-19
De sju husen Kapitel 9 Överfart	Heterosex	5.0	22/2-19
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	4.5	19/2-19
De sju husen Kapitel 8 Hemkomst	Heterosex	5.0	18/2-19
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	4.5	21/1-19
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	4.6	14/1-19
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	2/1-19
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	2/1-19
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	4.4	26/12-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	4.4	10/12-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	24/11-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	11/11-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	5/11-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	4.6	26/10-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	13/10-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	9/10-18
De sju husen Kapitel 7 Muren	Heterosex	5.0	8/10-18

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.