Förbjudet möte del 2
Står utanför för kontoret och försöker samla mitt mod. Drömmen från i natt gör att jag blir alldeles knäsvag bara jag tänker på dem. Hur ska jag då kunna se honom i ögonen? Hur ska jag kunna koncentrera mig på mitt arbete? Efter några djupa andetag så beger jag mig in i huset och tar hissen till andra våningen.
Kom igen du klarar det här. Glöm drömmen och fokusera på det du ska göra. Säger jag till min kaoshjärna. Och det funkar bra när jag börjar gå fram genom korridoren. Nu ska jag bara förbi hans kontor så är jag i säkerhet.
Hans kontor är tomt, hans kontor är tomt, hans kontor är tomt. Tänker jag i huvudet och hoppas på att man ska ha lite tur. Men icke då. Där sitter han och får så klart syn på mig.
● God morgon Vera.
Känner hur hela ansiktet blir het och det börjar pirra till i magen när jag möter hans ögon. Varade nog bara några sekunder men det räckte för att väcka dom där hästarna jag har. Inser att jag bara stått här och glott på honom och blir så klart ännu mer generad. Hur de nu är möjligt?
● God morgon Karl. Svarar jag snabbt och fortsätter sen till mitt kontor.
Jag ser nog ut som en tomat i ansiktet just nu. Hänger upp jackan och väskan på kroken som jag brukar. Ställer mig framför den lilla spegeln bredvid.
Herregud jag är fullkomligt röd som en tomat. Kom igen nu Vera. Skärp till dig och fokusera på ditt jobb.
Startar datorn som surrar till och drygar sig som den alltid gör. Vilket brukar driva mig till vansinne. Men idag märker jag knappt när datorn är klar.
Nej nej dumma hjärna. Släpp det nu. Det var bara en dröm och verkligheten är att han är min chef så det är inte möjligt i alla fall. Och varför skulle han ens titta på mig på det viset? Men det är kanske bara jag som tycker så. Dagen går undan snabbare än jag trott och upptäcker visst att jag slutade för en halvtimme sen. Jag avslutar det jag håller på med. Tar på mig jackan och tar med mig väskan och går mot hissen. Är ju bara på andra våningen men hissen är närmast så det verkade enklare så. Tycker på knappen och snart så öppnas dörren. Kliver in och trycker på knappen till bottenplan. Blundar och pustar ut när jag ser att dörren är på väg att stängas.
Snart ute ur huset. Allt gick bra. Tänker jag medan jag fortfarande blundar och koncentrerar mig på andningen. Hör helt plötsligt steg som närmar sig och bara så där så är jag inte ensam i den lilla hissen. Öppnar ögonen sakta och vem står där.
Kan ni gissa vem?
Ingen annan än chefen Karl så klart. Känner hur jag bara vill försvinna ner i en grop. Desperat så försöker jag att inte titta på honom. Men lyckan står inte på min sida idag. Det är som om han har magnetisk kraft. Som om mina ögon har egen vilja så söker dom upp hans underbart sexiga ögon.
● Hej Vera! Allt bra? Du verkar lite disträ idag.
● A-allt är bara bra. Stammar jag.
● Är det varmt åt dig?
● V-vaa. Åh. Nej då. Är nog bara trött. Svarar jag med ett leende men han verkar inte tro på mig. För han ser på mig med lurigt leende. Som om han såg rätt igenom mig. Och att jag står där framför honom och viftar ena handen framför ansiktet hjälper nog inte.
Var finns det en isvak när man behöver en?
● Ska du med eller ska du sova i hissen i natt? Frågar han och tittar på mig busigt.
● Öh. Va. Nej så klart inte. Svarar jag lite för snabbt. Herregud vad pinsamt. Snälla sig att denna dagen är Slut snart?
Skyndar mig ut ur hissen och ut ur huset. Yes bara hem så är allt bra. Går fram till vägen och hoppas kunna få tag i en taxi. Men idag verkar det vara dåligt med det. Vad då? Trodde du verkligen att du skulle ha sånt flyt. Och tydligen så är vädret emot mig också. På bara en kort stund så är jag nu som en dränkt katt.
● Vill du ha skjuts? Hör jag en bekant mansröst ropa bakom mig.
Med en suck så vänder jag mig om och inser att han står mycket närmare än jag trodde.
● Vad ser de ut som? Svarar jag irriterat.
● Jag har bilen där borta. Svarar han och ler så där busigt och pekar på parkering en liten bit bort.
Motvilligt så tackar jag ja till erbjudandet och följer honom till bilen. Mest för att jag börjar bli riktigt frusen. Så att stå här och jaga en taxi är uteslutet. Nervös för att åka honom? Jag? Nej aldrig. Hur kan du tro något sånt? Har nog aldrig varit så nervös i mitt liv.
Han öppnar dörren till mig och jag sätter mig. Håller in princip andan när han går runt bilen och sätter sig bakom ratten. Han startar bilen och tar spaken för att lägga in backen. Vet inte om han gör det med flit eller inte. För när han sätter i backen så känner jag hur hans hand stryker mitt lår. Går som en stöt genom kroppen.
Kanske bara inbillade mig att det var något? Ja då var de nog. Tänker jag för att försöka tygla hästarna som verkligen behöver tränas eller tyglas. Eller är det han som ska tygla dom? Nej sluta nu. Dumma hjärna. Vet inte vad länge jag har suttit och argumenterat med mig själv. Tydligen så är han framme vid mig redan och stannat bilen.
● Tack för skjutsen. Svarar jag och tar tag i handtaget för att öppna dörren. Men det händer ingenting.
Det dröjer inte länge förrän han sträcker sig förbi mig för att hjälpa mig med dörren. Vilket gör att hans ansikte är bara några centimeter från mitt. Hans ögon söker sig ner till mina läppar som nu är öppna. Skakar nästan i hela kroppen när hans läppar sakta närmar sig mina. Millimeter för millimeter. Det är som om han testar mig för att se om jag är med eller inte.
Jag håller andan men sitter kvar och tittar på hans läppar. Hästarna i mitt huvud galopperar för fullt ända tills hans läppar möter mina. Då blir det som om hästarna bara försvann. Han kysser mig mjuk och jag är inte sen med att kyssa han tillbaka. Hans hand letar sig in bakom min nacke och drar mig till honom. Så nu sitter jag i hans knä. När kyssarna blir allt mer intensiva så känner jag hans händer på min rumpa. Han klämmer till ordentligt vilket gör att jag släpper ut flera små stön. Blir så till mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Tror att jag exploderar snart.
Han flyttar sina händer från min rumpa och jag blir nästan lite ledsen. Ska det redan ta Slut? Så snart? Men jag hinner inte tänka så länge förrän hans ena hand är vid min midja och den andra letar sig in under min kjol. När hans fingrar sakta trycks in i mitt heligaste så känner jag hur jag är nära att komma. Sakta börjar han föra dom in och ut. Orgasmen är så nära nu.
● Då var du hemma.
Jag tittar mig omkring förvirrat och inser att jag dagdrömde alltihopa. Vad då pinsamt? Tittar på honom och känner hur mitt ansikte fullkomligen brinner.
● Tack för skjutsen. Svarar jag och försöker att undvika hans intensiva ögon.
● Så lite så. Vad jag älskar att se dig så generad. Säger han och ger mig en liten puss på kinden.
Jag går ut ur bilen och står där och ser på när han åker. Vänta? Vad sa han egentligen?
Fler noveller av samma författare
