Förbjudet möte
Som vanligt så stannar jag till utanför chefens rum och vinkar glatt innan jag går för dagen. Vad händer? Tyckte det såg ut som han log åt mig men valde att skjuta bort den tanken. Varför skulle han ge lilla mig ett sånt leende? Var nog bara min hjärna som spelar mig ett spratt. Vilket händer aldrig. Trodde ni på det? Nej inte jag heller. Oftast så kämpar jag med att stänga av hjärnan som verkar ha fått eget liv.
På min promenad hem så lyckas det där leendet nässla sig in i huvudet. Vilket får mig att le. Det var ju bara jag som inbillade mig det. Så sluta nu, säger jag till min hjärna. Väl hemma så börjar jag med maten. Först fixar jag till ingredienserna och sen slänger allt I en gryta och låter det bubbla ett tag. Medan maten blir klar så plockar jag lite I lägenheten. Vilket inte direkt behövs men då går I alla fall tiden lite fortare. Efter ca 30 minuter så slänger jag upp lite mat på en tallrik och tar med mig den till vardagsrummet.
Sitter där med tallriken I knät och tittar på en komedi av något slag.
Hade jag sett I syner eller gav han mig verkligen ett leende?
Nästa dag
Klädd i min svarta knälånga skjol och min vita blus så är jag redo för ännu en dag på kontoret. Jag jobbar som sekreterare och har gjort i snart 2 år. Tar hissen upp till andra våningen och går sedan fram genom korridoren. Mitt kontor är ju så klart längst in och måste förbi chefen för att komma dit.
● God morgon Vera. Ropar chefen när jag går förbi hans kontor.
● God morgon Karl. Ropar jag men stannar inte.
Öppnar dörren till mitt kontor och hänger av mig jackan och väskan på kroken som sitter på väggen. Startar datorn och väntar på att den ska vakna till liv. Vilket kan kännas som en evighet ibland. För den kan vara lite seg eller så är det jag som har för bråttom.
● Är filen klar som jag gav dig förra veckan? Hör jag Karl säga plötsligt.
Hoppar nästan av stolen av Karls fråga. Hörde inte ens när han kom in och nu står han här framför mitt skrivbord.
● Snart. Håller på med det sista nu. Kan ha den klar om 20 minuter.
● Ok kom in till mig med den när du är klar. Svarar han och ler åt mig.
● Ok det ska jag göra. Svarar jag och ler blygt åt han. Vet inte varför men hans leende gör mig nervös. Nej det är bara han som är mer vänlig än han brukar.
Cirka 20 minuter senare så står jag utanför hans dörr och ska precis knacka när den öppnas. Står där och tittar på honom några sekunder innan jag slutligen öppnar munnen.
● Här är filen du ville ha. Säger jag och räcker honom filen.
● Åh. Tack Vera. När han sträcker sig efter den så snuddar våra händer med varandra. Retsamt sakta tar han filen medan han tittar mig I ögonen.
Varade säkert inte mer än någon sekund men den intensiva blicken och strykningen gjorde så att en våg av elektricitet for genom kroppen. Jag tackade för mig och gick därifrån med en aningens rosade kinder. Resten av dagen gick fort och snart var det kvällen.
Efter en välbehövlig dusch så myser jag ner mig framför tv. Hinner inte mer än att sätta mig förrän det låter I mobilen. Lyfter upp mobilen och ser att jag fått ett sms får ingen annan än Karl.
Vad vill han mig?
Från Karl: Hej
Till Karl: Hej
Från Karl: Vad gör du då?
Varför undrar han det?
Till karl: Myser framför tv:n. Du då?
Följande dagarna så skriver vi till varandra på kvällarna. Och snart var det fredag och båda har helg. Varför gör det mig så pirrig men nervös?
Från Karl: Saknat mig? Tänkte höra om du vill följa med mig och bada.
Vilken fråga han ställer då? Det är ju ändå min chef. Vi har lärt känna varandra och har möjligen flörtat lite. Samtidigt så lever man ju bara en gång. Ska jag våga säga ja till han. Det är ju oskyldigt bad, eller?
Efter att ha diskuterat med min virriga hjärna så bestämmer jag mig för att våga leva.
Till Karl: Ska jag våga bada med dig ;).
Från Karl: Ja då. Jag kan hämta dig om 15 minuter.
15 minuter? Så snart. Åh gud vart har jag bad kläderna?
Till Karl: Ok. Ses snart.
Herregud vad har jag gjort? Varför tackade jag ja till honom? Har ju redan lovat så jag jag sätter på mig bad kläderna. Utanpå har jag en ljus klänning som går till halva låret.
Från Karl: Är här.
Hallå nerver vart tog ni vägen?
Går ut och honom stå lutad mot vad jag antar är hans bil.
Efter en liten åktur så är vi framme vid badplatsen. Denna varma sommarkväll är det säkert många här och badar för att svalka sig lite. Blir förvånad när jag ser att det är tomt. Så det kommer att vara bara vi 2. Så jag ensam med honom? Vi går ut ur bilen och går mot stranden.
Varför känner jag mig så blyg helt plötsligt? Kan det vara för att jag kommer att vara i bara bad kläderna inför honom? Innan jag hinner tänka mer så har han tagit av sig allt utom badbyxor. Karl springer ut på bryggan och hoppar i.
● Kommer du? Vattnet är underbart.
Morrar bara åt han och drar av mig klänningen och går ut I sjön.
För varje steg jag tar så känner jag hur han tittar på mig. Nästan så att jag känner mig naken, utsatt. Det pirrar till I magen och det vet jag inte vad länge sedan jag kände. Jag stannar några meter från honom och sänker kroppen ner I sjön så att hela jag försvinner under ytan. När jag är uppe igen så blundar jag fortfarande. Drar ur lite vatten ur håret med händerna. Glömmer helt bort att Karl också är här. Ända tills jag känner hans händer på min höft. Håller andan medan han drar mig till sig och släpper ut luften när jag känner hans heta andedräkt mot mitt öra.
● Din kropp gör mig galen. Speciellt den här goa rumpan du har. Viskar han och stryker mig på rumpan med ena handen.
Det enda ljud jag får fram är det lilla stönet som lämnar mina läppar när han försiktigt stryker mig från rumpan och neråt låret. Han fortsätter smeka låret och in mellan benen. Medan den andra handen kupar mitt ena bröst som han klämmer försiktigt. Jag försöker att hålla in dom stön som hans behandling ger mig. Till Slut så orkar jag inte stå still längre utan börjar jucka mot han. Han kupar handen på mitt heligaste och dom där stönen jag höll inne smiter från mig. Min andning börjar bli ansträngd och kommer nästan till bristningsgränsen när han för in ett finger och för den in och ut. Han fortsätter in och ut nästan plågsamt sakta. Till Slut så orkar jag inte mer.
● Snälla ta mig. Jag tror jag blir galen. Stönar jag fram.
Känner hur något letar sig in mot mitt heligaste. Sen tar han ett stadigt tag om min höft och pressar in hela sin längd. Vi båda kommer med ett vrål när han trycker sig in och ut I ett rasande tempo.
Ring ring ring…
Stänger av det förbenade larmet. Sätter mig upp I sängen och försöker att lugna ner min andning lite. Vad hände nyss? Säg inte att jag hade en sexdröm om min chef? Hur ska jag kunna de honom I ögonen på jobbet? Känner hur jag blir röd I ansiktet bara av att tänka på de.
Fler noveller av samma författare
