Den där dagen Bok 8 Godaishu Kapitel 39
Kapitel 39
Vi vaknar på torsdagsmorgonen och jag tittar på Rebecka och hon tittar på mig. Jag kysser henne och hon kysser mig tillbaka
- God morgon hjärtat
- God morgon hjärtat säger jag och ler
- Jaha då var det dags säger Rebecka
- Ja hjärtat nu är det dags
- Är du redo?
- Ja säger jag och ler. Är du?
- Jadå säger hon och ler hon med
Vi stiger upp från sängen och tar på oss våra träningskläder och hoppar i skorna. Vi går ut genom ytterdörren och börjar springa. Vi tar oss ner till byn och springer genom den och vänder och springer tillbaka
Vi går in i huset och ut i trädgården. Vi tar fram våra Bokken och börjar sparra. Vi tränar i en timme ca, när vi är klara så går vi in huset. Vi går in i badrummet och klär av oss
Jag lutar mig fram och tar hennes ena bröst i mun. Som vanligt när vi tränat så har kåtheten byggts upp. Jag smeker hennes rygg samtidigt. Hennes händer letar sig ner mellan oss och de finner sitt mål
Hon tar min kuk i handen och runkar den. Jag känner hur han växer sig stor på rekord tid. Jag reser mig upp och börjar smeka hennes klitta. Vi kysser varandra intensivt när vi leker med varandra
- Ta mig nu stönar hon
- Vänd på dig
Hon vänder sig mot väggen och sätter upp händerna mot den och delar på benen och svankar med ryggen. Jag tar kuken i min hand och går fram till henne och sätter ollonet mot hennes fitta och trycker till
Vi stönar båda två när vi känner hur kuken glider in. Jag tar tag om hennes höfter och börjar ta henne. Jag startar i en ganska snabb takt och tar henne hårt och bestämt
Jag hör hur hon börjar stöna i mitt huvud och jag gör detsamma i hennes. Vi känner hur kuken rör sig in och ut i henne och jag lutar mig fram och tar tag om hennes bröst och kysser henne i nacken
Hon vänder på huvudet och jag kysser hennes underbara läppar jag lutar mig tillbaka och tar henne igen. Vi känner båda två ur vi närmar oss och jag ökar takten igen
Vi känner båda två signalerna för att vi kommer att komma. Mina ilningar sprider sig från mitt underliv och ut i kroppen. Jag kan snart inte hålla emot längre. Min orgasm närmar sig med stormsteg
Jag sätter mitt finger mot hennes ända och smeker det. det blir för mycket för Rebecka och hon kommer. Jag kommer samtidigt och jag tömmer min sperma in i henne
Vi stönar, skriker och vrålar i varandras huvuden när vi känner orgasmen exploderar. Min sperma forsar in i henne och hennes safter blandas med den. Jag tar henne genom våra orgasmer och efterhand så klingar orgasmerna av
Jag stannar upp och står där med min kuk djupt begravd i hennes fitta och jag känner hur den pulserar i takt med min kuk och vi tittar på varandra och ler. jag drar mig långsamt ur henne och vi går in i duschen
Vi duschar av oss och tvättar oss. När vi klara så går vi in i vårt sovrum och tar på oss kläder. När vi är klara så går vi ut i köket och börjar laga frukost. Vi dukar fram och när vi är klara så sätter vi oss vid bordet
Barnen kommer ut från deras rum och går fram till oss. De sätter sig i våra knän och vi gör frukost till dem. De äter med oss och vi njuter av tystnaden och närheten av vår lilla familj
Terrassdörren öppnas och Sean och Annika kommer in
- God morgon några som är uppe tidigt idag säger Annika med ett leende
- Ja vi vaknade tidigt säger jag och ler, vi har ju bara laddat batterierna sen vi kom hit
- Ja det var nästan som om det var vinter och ni gått i ide
- Tja vi har hållit ganska högt tempo hela sommaren så för att inte bränna ut oss som vi gjorde härom året. När vi kidnappade familjen och flydde hit så drog vi ner på tempot själv denna gång
- God morgon,
Jesper och Esmeralda kommer in i köket och sätter sig vid bordet
- Fler som är uppe tidigt idag
- Ja vi vaknade tidigt och tränade sen fixade vi frukost
- Tack för det säger Jesper, vi har också tränat säger han. Vi vaknade också tidigt
- God morgon säger Alex och Ilse
De sätter sig också och börjar äta. Isabella och James kommer och ut i köket och sätter sig. Vi pratar lugnt och stillsamt. När vi ätit färdigt så tittar vi på varandra och reser oss
Vi går in på våra rum och hämtar vår packning och går ut med den. Det står bilar och väntar på oss. Vi lastar in packningen och bilarna kör iväg. Vi kommer fram till vårt plan och vi går ombord
Vi sätter oss på våra platser och planet lättar. Resan tar sin början
(Samantha)
Hon har gått runt som i dvala sedan hennes mors besök. När hennes mor hade varit färdig med sitt berättande så hade hon bara stirrat på henne som om hennes mor hade blivit galen
Men det hon såg i sin mors blick avslöjade att så inte var fallet utan hon var fullständigt allvarlig. Hon hade pratat om Da Vinci och Mona – Lisa om världs konspirationer och familjer. Om ont och gott och avslutat allt med att hon hennes dotter hade en roll i detta
Att hon var begåvad med något som hennes mor kallade kraften och att hon hade ett ansvar. Ett ansvar mot familjen. En familj som hon aldrig hört talas om innan. Hon hade fått reda på vem Niklas och Rebecka är
Och de hade sagt att hon Samantha hade en roll i detta. Hon hade sett, stolthet? I sin mammas blick när hon sa det. hon hade inte sett sådan stolthet hos sin mamma sedan hon klarade av att cykla själv första gången
Hela historien hade verkat fullständigt absurd, men någonting i henne hade klickat till när hennes mamma berättade att hur otroligt det än lät så var allt sant. Hon bara visste att det var så
Hon skulle alltså få ett erbjudande om att bli en del av detta, och hennes mamma tyckte att hon skulle ta chansen. Hon skulle åka med sina föräldrar i morgon och hon skulle då ställas inför ett val
Hon hade uppsökt biblioteket och plöjt igenom allt som stått om Da Vinci, mycket av det hon läste stämde inte överens med det som hennes mamma berättat om honom
Hon hade letat efter material om Mona – Lisa men hon hade hittat väldigt lite. Hon hade gått tillbaka till sitt rum och lagt sig sängen och somnat. Resten av veckan hade hon gått i samma dvala
Vakterna undrade vad som hände, de klagade dock inte utan de var bara nöjda med att inte få sura blickar och att hon försökte skaka dem av sig
Samantha sökte upp Lorentinas dotter och pratade med henne angående hennes vakter och hur de var?
- Vakterna de ser jag aldrig med de är där det lovar jag dig. Då för ett par veckor sedan, när vi åkte bil tillsammans. Så dök de bara upp från ingenstans. Jag höll på att kissa på mig när de kom fram till mig. De bara dök upp från ingenstans, det var tomt sen var de bara där. Jag har försökt skaka dem av mig och tro mig jag är proffs på det. Med dem är det inte lönt
- Min mamma sa att du har en annan frihet än vad jag har
- Förr så hade jag urbilden för gangster livvakter som hängde runt mig och följde efter mig vart jag än gick. Som dina säger hon och nickar mot Secret service agenterna. Ingen vågade prata med mig, närmade någon sig så var de där. Det var ensamma år kan jag säga. Sen min mamma dels blev laglig och sen accepterade Niklas och Rebeckas erbjudande så har jag mina nya vakter och jag går själv. De skiter i vem som pratar med mig. Jag kan om jag vill festa och leva collegeliv fullt ut. De lägger sig inte i och de låter mig göra precis vad jag vill. Men de är här någonstans och håller ett öga på mig
- Har du träffat dem?
- Niklas och Rebecka?
- Ja
- Ja det har jag, de och deras syskon räddade mitt, min brors och min mors liv när vår far planerat att mörda oss
Samantha stirrar på henne
- Din far? Viskar hon
- Ja han var ledare för någon hemlig organisation som handlade med människor och en massa annat skit. De stoppade honom och räddade våra liv. De har sett till så att min mor inte behöver befatta sig med maffia affärerna längre, de har gjort henne till ambassadör för sitt land. Jag tror även att de på något vis såg till så att min mor Mark är ett par. De har gjort min mor och vår familj lycklig igen. Vi kan numera leva ett normalt liv. Eller normalt, men normalare
- Men de är så unga
- Haha ja, men för mig är de äldre än min mor. Men sen tittar man på dem och inser att de inte är mycket äldre än vad jag är
- Precis, och de fick min far att lyda och kanske ännu mer imponerande min mor
- Ja jag vet vad du menar, jag har hört min mor säga. De är Niklas och Rebecka som det förklarar allt
- Ja min mor sa samma sak till mig
- Skall du med till ön?
- Ja jag hade inget val tydligen enligt min mor
- Haha inte jag i heller men jag klagar inte en hel helg på en ö i Karibien. Fri span på Alex
- Alex?
- Niklas bror han är nästan lika het som Niklas
- Ok
- Och min bror är väldigt sugen på Alex flickvän Ilse. Rebeckas syster som enligt mig är nästan lika vacker som sin syster
- Är inte det ett rätt vad skall man säga speciellt familjeförhållande
- Haha jo men när jag pratat med min mamma om det säger hon bara. De är ett särfall och en väldigt speciell familj
- Så Alex
- Mm Alex, tyvärr så har jag ingen chans men titta kan man väl?
- Haha ja och tack för tipset
- Ingen fara
- Men då ses vi på fredag
- Ja vi skall tydligen flyga med er, Mark känner ju din pappa så han bjöd in oss att flyga med er
- Aha ok kul
- Förresten vad skall du göra ikväll?
- Inget säger Samantha och tittar på vakterna
- Vill du hänga med och diskutera politik, det kan bli känsligt dock. Din far får en del skit
Samantha tänker efter en stund sen så säger hon
- Jag kommer gärna och lyssnar på er när ni pratar skit om min pappa
- Haha jag är på din sida i diskussionerna
- Ok säger Samantha och ler, jag kommer
Så hade det börjat för ett par dagar sedan nu hade hon träffat Lorentinas dotter varje dag. Hon var en intressant skärpt person som hade lätt till skratt. Hon packade det sista i sin väska inför helgen och ställde väskan på golvet och la sig i sängen. Hon drog täcket över sig
(Katja)
Katja packar det sista inför resan till den karibiska ön. Hon tänkte fortfarande på sin fars och mors berättelse om Niklas och Rebecka, hon hade dagarna efter de berättat inte ens försökt skaka vakterna av sig. Hon hade gått i sin egen lilla värld och tänkt
Nu var det dags att fatta ett beslut. Hennes föräldrar hade berättat att hon skulle få ett erbjudande av Niklas och Rebecka om att ingå i deras familj. Hon skulle fortfarande bo med sina föräldrar men hon skulle få spela en större roll i hela den soppan som hennes far sagt
Hon visste inte hur hon kände för det. Hon hade inte riktigt trott på det som hennes föräldrar berättade men där fanns något som kittlade igenkännande. Som två kugghjul som äntligen klickade i varandra ju mer de berättade
Historien var så fantastiskt fascinerande att hon inte kunnat sluta tänka på den sedan hon hört den. Hon stod med kläder i händerna och packade. Hon skulle för första gången lämna Ryssland, ja egentligen så var det första gången hon skulle vara mer än fem mil hemifrån
Hon hade fått reda på att de inte skulle ha några vakter med sig. Det skulle inte behövas. Bara det kittlade, förutom då att hon skulle till en ö i Karibien. Det var helt otroligt
Hon fortsatte sitt packande och förlorade sig i det. Det knackade på hennes dörr och hennes mor kom in på hennes rum.
- Vill du ha hjälp lilla duvan?
- Nej mor jag klarar mig
- Hur känns det?
- Spännande, det är första gången jag skall resa någonstans
- Vill du veta en hemlighet?
- Ja
- Det är första gången för mig med som jag skall åka så långt. Det är första gången jag lämnar Ryssland
- Men…
- När jag gjorde det jag gjorde innan?
- Ja
Laritza tittar på sin dotter, är det dags att berätta? Det hon skjutit upp så länge. Hennes historia som Sparv? Att hon var så bra på det hon gjorde att hon inte skickades i utlandstjänst. Att hennes specialitet hade varit att få folk att prata och erkänna sina synder som henne överordnade kallade det
- Jag kallades för biktaren, för när människor kom till mig så biktade de precis vad som helst. Jag befann mig mest på Ljubjanka gatan. Jag hade ett kontor där och när telefonen ringde så gick jag ner i källaren och gjorde det jag gjorde bättre än någon annan. Jag torterade människor till gränsen för galenskap. Hade det inte varit för din far så hade jag också blivit galen till slut.
- Herregud mor
- De hade ingen nytta av mig utomlands, jag tjänade staten bäst genom att sitta på mitt kontor och vänta på att telefonen skulle ringa. En dag så gick jag över bro och jag tittade ner på vattnet och sen hoppade jag. Jag sjönk, sen minns jag inte mer förrän jag såg din fars ansikte. Han hade sett mig hoppa i vattnet. När jag såg hans ögon så kände jag mig hemma
- Det var det jag såg när jag såg Rebecka när de räddade mig från de där kidnapparna. Hon hade samma blick som er mor fast på ett annat vis. Det kändes som ett kugghjul hoppade i taggarna
- Ja precis så, så kände jag med första gången jag såg de där två ungdomarna. De såg din far för vad han är. En modig man.
- Och det är ok med dig om jag säger ja till deras erbjudande
- Ja min älskade ja det är det, faktum är att jag skulle bli stolt. Stoltare än du någonsin kan tänka dig. Anledningen till att jag kom hit, förutom att hjälpa dig med att packa, så vill jag ge dig denna
Hon räckte fram en brosch som var formad som en duva
- Vi kallar dig inte vår lilla duva bara för att det låter sött. Utan för att du är arvtagerskan till denna. Du tillhör en familj som går långt tillbaka i tiden. Du kommer ihåg det vi berättade om familjerna?
- Ja säger Katja
- Du tillhör den äldsta av de familjerna här i Ryssland. Den går flera hundra år tillbaka i tiden. Min släkt är gammal väldigt gammal och de som får kraften tillhör en inre krets av familjen. Den som har störst kraft bär denna
Katja stirrar på sin mamma
- Ja min lilla duva du är den högste i vår familj, och vår familj är allierade med dem. De är alla familjers överhuvud. De har valt ut dig mitt barn att bli något speciellt
- Ok mor säger Katja
Hennes mor reser sig och går ut ur rummet och Katja stirrar på duvan. Hon tar den i sin hand. Den är otroligt vacker, den är röd med gröna vingar och gulnäbb. Hon sätter på sig den och tittar sig i spegeln
Hon avlutar sin packning och sätter ner sin väska på golvet. Hon går fram till fönstret och tittar ut. Skymningen faller och hon drömmer sig bort. Hur länge hon står där vet hon inte men mörkret har fallit när det knackar på dörren
Det är dags
Vi landar på ön och går bort till huvudkomplexet och vi går in. Personalen tar emot oss och vi går igenom byggnaden och ut på baksidan. Vi stannar på det enorma träddäcket och tittar utöver havet
Vi ser bungalowsen som ligger en bit ut i vattnet och våra syskon börjar gå emot dem. Vi står kvar jag och Rebecka.
- Kom med här säger Jesper och ler, min överraskning till er. Den som ni inte fick se sist ni var här
- Ok säger jag
Vi tar våra väskor och barnen och går runt hörnet på det stora komplexet. När vi kommer runt hörnet så stannar vi och tittar på huset som står där. Det är en storbyggnad i tre våningar. Ett källarplan och två plan.
Vi går in genom dörren och ställer ner våra väskor innanför dörren. Vi går runt i huset och vi skrattar till. Det är en exakt kopia av vårt gamla hus i Sverige invändigt. Vi går in på barnens rum och ställer deras väskor där.
Vi packar upp deras kläder och när vi är klara med dem så hämtar vi våra egna väskor och går in på vårt sovrum och packar upp våra väskor. Vi tar våra träningssaker och går ner i källaren
Även här är allt en exakt kopia av vårt hus hemma. Vi lämnar våra saker i träningslokalen och går upp igen. Vi byter om till shorts och bikini. Rebecka knyter en sarong runt höfterna
Vi klär på barnen badkläder och smörjer in dem. Vi går ut ur huset och ner till stranden. Vi går fram till James och Isabella
- Hej säger jag
- Hej säger Isabella, här är vackert
- Ja verkligen, det var en vacker ö vi fick av mormor
- Ja verkligen säger James
- Ni har era kort?
- Jadå
- Bra för annars så kommer ni inte in överallt. Ett tips bekanta er så mycket som möjligt med faciliteterna här idag så att ni vet var allt är i morgon. Ni har en uppgift denna helgen ni med. Eller framförallt du mor
- Är ni säkra på att de kommer lyssna?
- Ja annars så får du få dem att lyssna
- Du vet det är en enveten bunke damer
- Inte mer än dig säger jag med ett leende
- Haha nej förvisso inte. Är ni redo?
- Ja säger jag det är vi. Nu är det äntligen dags mor att visa världen vem vi är. Eller i alla fall vår värld
- Är de andra redo?
- Jag hoppas det säger jag med ett leende
Esmeralda och Jesper kommer gående mot oss
- Hej säger Jesper
- Hej brorsan, jag får väl upprepa mig. Detta är fantastiskt, du har överträffat dig själv igen
- Tack brorsan säger Jesper och ler
- Tack för huset säger Rebecka och ler, du har haft hemligheter för oss
- Haha ja jag tänkte att det kunde vara ett sätt för mig att betala tillbaka för allt ni gjort för mig och Esmeralda
- Du vet att du inte behöver det säger jag
- Ja men jag ville
- Tack säger jag och ler
Simon och Gwen kommer gående och de stannar och vinkar till sig barnen. De springer iväg och kommer fram till dem. Simon pekar på vattnet och vi nickar. De springer ut en bit i vattnet och barnen följer efter
- Hej säger Annika, det är nästan så att jag ångrar att vi skall ha bröllopet i Japan. Här är galet vackert
- Man får ändra sig säger jag och ler
- Ja vi får se säger Annika med ett leende
- Vår bror har haft hemligheter för oss
- Jaså? Vem av dem?
- Jesper, vårt hus är en exakt kopia av vårt hus hemma invändigt så er lägenhet finns därinne med
- Skojar du?
- Nej säger jag och ler
- Vi hämtar våra saker säger Annika till Sean
- Ja hjärtat säger han och ler
De går iväg och vi tittar efter dem
- Han är så mild säger Isabella
- Ja säger jag, han passar hennes humör perfekt, han får igenom sin vilja med milda händer vilket hon behöver
Alex och Ilse kommer fram till oss
- Vad skulle de med en sådan fart? frågar Ilse
- De skulle hämta sina saker och flytta in i sin lägenhet
- Va? Lägenhet
- Ja vårt hus där borta är en exakt kopia av vårt hus hemma invändigt med tillhörande lägenheter
- Skojar du?
- Nej Jesper har haft hemligheter
- Vad väntar du på Alex säger hon och går iväg
- Var bor ni Jesper?
- Huset är inte en exakt kopia, vi har lagt till en lägenhet åt oss
- Aha säger jag
- Ert/vårt hus är det centrala navet härpå ön. Alla kommer tro att det är komplexet. Men huset har tunnlar som leder till alla byggnader härpå ön. Faktiskt ända ut till flygplatsen
- Ok smart
- Ja jag tänkte det med
- Så vi kan ha våra möten i det huset
- Ja säger Jesper och ler
- Har ni satt in era saker?
- Nej vi vill sova i en av bungalowerna i natt. Minnen från Goa
- Oja säger Rebecka och ler lyckligt
- Till er behöver jag kanske inte säga bekanta er med ön, ni vet nog mest av alla här om den. Men de andra måste bekanta sig med den
- Ja säger Jesper
- Jaha är ni redo?
- Ja säger Esmeralda, på gott eller ont så är vi det
- Bra säger jag och ler
Barnen kommer springande, de är blöta och de skrattar högt
- Ni måste bada säger Leonardo
- Ja säger jag vi kommer
Vi springer med barnen ut i vattnet. Vi badar med dem en stund. Vi går upp och sätter oss på uteplatsen. Solen värmer skönt och jag tittar på de andra som går runt och bekantar sig med ön
Är vi redo? Tänker jag
- Ja hjärtat det är vi, vi har rensat ut det som behövdes för att kunna möta det som komma skall
- Ja förhoppningsvis
- Nej hjärtat det är säkert, vi är redo
- Hur tror du Gwen kommer reagera?
- Hon kommer ta det bra
- Ok säger jag, du tror inte?
- Nej hjärtat det tror jag inte. hon kommer förstå
- Tror du att mormor kommer gå med på det?
- Jag det tror jag
- Samantha och Katja?
- Ja de kommer att acceptera det
- Bra säger jag och ler
- Visste ni att Jesper byggt ett hus åt oss med säger Isabella
- Ja vi bad om det
- Ok säger Isabella och ler
James tittar på oss och sätter sig. Jag tittar på honom, han tittar på Isabella och hon nickar
- Vad är det James?
- Ja den uppgiften jag skall ha tror ni verkligen att jag klarar av den?
- Ja säger jag annars så hade vi inte föreslagit det
- Tror ni att de kommer lyssna på mig?
- Ja säger jag och ler det kommer de att göra. Dels för att du är den du är och dels för att vi kommer att stå bakom dig
- Så om de inte sköter sig så pekar ni med hela handen
- Nej om de inte sköter sig så hanterar du det, sköter de sig fortfarande inte så pekar du med hela handen och styr upp det. Du kommer att få peka med hela handen emellanåt. Skulle de fortfarande inte sköta sig så har vi ett möte också löser vi problemen.
- Bara sådär?
- Ja bara sådär säger jag och ler. Det är intelligenta människor vi har att göra med. Ja de kommer konstra emellanåt men de kommer också inse att bråkar jag för mycket så blir jag utbytt, men de är rätt lätta att ha hand om. Tvivla inte på dig själv far. Det kommer gå bra
- Ok tror ni det så
- Nej vi vet det säger jag med ett leende
Vi sitter där tysta och tittar ut över havet och vi ser hur solen speglar sig i vattnet. En från personalen kommer ut och meddelar att maten är klar. Vi går in och tar för oss av buffen som är framdukad.
Vi sätter oss vid ett bord och börjar äta. Vi pratar om allt möjligt och har väldigt trevligt. När vi ätit färdigt så reser vi oss och går in i vårt hus. De andra sätter sig i matsalen och jag hämtar min luta
Jag börjar spela och jag spelar familjens sång. De andra börjar sjunga och vi sjunger oss igenom låten. När jag är klar så spelar jag min mors sång och Rebecka sjunger
Jag spelar och de andra sjunger i en timmes tid. Sen sätter jag ner lutan. Jag tittar på min familj och jag får tårar i ögonen. De tittar på mig och ler, jag harklar mig och säger
- Ja vem kunde ana att jag skulle sitta här med er för sex år sedan. När jag var en fattig student som inte visste vad han ville med sitt liv, inte mer egentligen att jag skulle utöva min idrott. Ibland så tar livet svängningar som man inte trodde var möjliga
- Var du duktig på din idrott? Frågar James
- Ja far det var jag, väldigt duktig. Den höll på att göra så att jag inte valde Rebecka
- Ok? tror du att naturen hade tillåtit det?
- Haha nej det tror jag inte, men jag visste inte om naturen då? Eller undermedvetet så visste jag. Hur skall jag förklara detta? Den där första natten som vi refererar till ibland, den som lett oss hit till denna ö idag. Den natten så var vi två olika personer jag och Rebecka, vi var de unga och oerfarna och vi var de utvalda samtidigt. Vi älskade och planerade som vi brukar säga. Men vi gjorde det som två olika personer. Det är svårt att förklara, vi hade en längre utläggning en natt på Kos i sommar för Isabella, jag vet inte hur vi skall förklara det på något annat vis än att inget är normalt med oss. Ni får helt enkelt acceptera det säger jag med ett leende. Det har vi fått göra
- Jo att ni är speciella visste vi säger Annika med ett leende
- Tack säger jag och ler. men i alla fall, det som våra kära anfäder planerade och ville genomföra men inte kunde för de var för tidiga, kontakten med andra kontinenter var inte lika utvecklad som den är nu och den kommer att bli ännu mindre i framtiden. Godaishu vi kan nu på allvar bli den sköld som vi brukar prata om när vi säger att vi är skölden mot ondska i världen. Men innan vi kunde sätta Godaishu i sjön så att säga så var vi tvungna att rensa upp i vår familj. Alla de ruttna äpplena i vår familj är nu borta. Vi startar vår egen familj nu utan att behöva leva i skuggan av de andra två. Vi startar ett nytt kapitel i boken och ni är lika delaktiga i den nya historien som skrivs som vi är allihop. Det finns en omedveten eller medveten i hierarki i familjen. Den har hela tiden grundats på gamla föreställningar utifrån att vi är reinkarnationer av de där två och alla andra utvalda före oss. Det vi skall göra nu är att vi skall starta om från början. Vår om man nu får kalla det så, jag hittar inget bättre ord för det skall starta vår dynasti. Vi lämnar det gamla och går in i framtiden som en enda stor familj och vi skall styra som en familj
- Menar du att de som är hitbjudna är familj?
- Ja vissa genom blodsband andra genom det som kommer hända så att bloden blandas
- Menar du att vissa av de som kommer hit är vi familj med?
- Ja på antingen ena eller andra viset
- Herregud, och de som vi inte är familj med kommer att bli det?
- Ja säger jag
- Påven?
- Ja säger jag, på långt håll men ja, vi är släkt
- Jisses vem mer?
- Det är en överraskning
- Och den kommer ni att smälla av i morgon den överraskningen?
- Ja det finns en anledning till att vi är vänner med de vi är vänner med. Vi är kärnfamiljen hos oss så är blodet om man nu får säga så väldigt tajt. Vi är ursprungsfamiljen. De andra utgör grenar på trädet, och vi utgör stammen och kronan
- Jisses
- Ja Godaishu är precis det som det betyder ”massorna” och vår familj är det centrala i de massorna. Alla de olika organisationerna som vi besegrat de senaste åren vi i familjen har lett oss hit. Vi har varit tvungna att göra saker och ting i rätt ordning. I alla de organisationerna som vi stridit mot så har vi på ett eller annat vis haft blodet gemensamt med dem. Den som satt högst upp på tronen var vår mormor. Jag berättade en historia för er angående spinnsidan om vårt ursprung
- Ja
- Hon har varit vårt mål hela tiden, när vi besegrade henne så blev vår mor den ledande på spinnsidan och när hon hade ihjäl er mor Alex och Simon så startade allt om på andra sidan. Godaishu är nystarten, det är grunden får vår dynasti. Vi lämnar Da Vinci, Medici och Dracul bakom oss nu. Vi är den ledande familjen nu. Ni alla och era barn kommer att få ledande funktioner i denna familj. Esmeralda och Jesper broderskapet, Ilse och Annika Solens Söner, Alex och Sean Elitgardet, Gwen och Simon engelska kungahuset, Elisabeth och Isabella är kärlen, vilket ni alla andra kvinnor kommer bli sen. Kärlen styr familjen, Gunther är krönikören tillsammans med sin dotter. Elisabeth i position som kärl hjälper dem. James är diplomaten, han sköter alla officiella kontakter.
- Ni då?
- Vi är Niklas och Rebecka säger jag med ett leende. Vi styr er alla, vi är de som leder, men ni har stor frihet i det ni gör
- Vad är det vi skall göra?
- Skapa en bättre värld, de organisationer som vi stoppat är bara toppen på isberget. Det finns fler sådana mörkare, farligare och mer sofistikerade än vad de som vi redan mött var.
- Herregud säger Esmeralda och stirra på oss
- Ja Esmeralda säger jag och ler precis så
- Vad? Frågar Alex
- Hon har kommit på vår mening med S.t Batz varför det var så viktigt att vi blev en nation och varför vi skapat de allianser som vi gjort och jag väntar på att nu när hon insett första steget att hon skall våga drömma sig vidare till de andra stegen
- Ok? säger Alex
- Ni kommer att styra hela världen säger Esmeralda lågt
- Nej inte styra Esmeralda vi är in diktatorer, vi kommer med hjälp att Godaishu guida vissa länder rätt. Vi kommer inte styra, vi vill inte ha makten
- Nej det vet jag säger Esmeralda men jag blev bara så chockad säger hon. Herregud ni är ta mig fan briljanta. Ni har placerat ut era små öar i alla länder med makt eller förmåga att påverka. Ni kommer att välja ut speciella människor från alla de vi räddat och placera dem på platser i respektive länder som kommer att kunna påverka andra att fatta rätt beslut. Ni har valt dem på grund av det gamla blodet och knutit trådar på dem. Anledningen till att ni varit så stora motståndare till att ta emot något har handlat om denna helg. Ni kommer inkassera dem och de kommer att ge er dem med glädje. De tjänster ni vill ha. Påven, drottningen och presidenten de kommer att ge er allt ni pekar på och de kommer att kasta sig över er för att bräcka varandra
- Herregud säger Jesper och börjar skratta, ju mer ni kämpat emot ju starkare har de trådarna bundits vid dem
- Ja och vi har bundit dem med kärlek säger jag och ler. Vi har inte tagit emot något för precis som du säger Esmeralda kunna knyta band på dem till oss. Men vi har räddat dem och gjort dem tjänster för att vi faktiskt gillar dem och för att boken valt ut dem. De är tvunget att det är just de människorna, det kan inte vara några andra.
- Och det gäller inte bara oss mina kära syskon säger Rebecka, ni kommer om jag får använda Esmeraldas ord få nästan lika mycket makt som oss. När ni rest själv i sommar har någon av de ni besökt ifrågasatt era order?
De stirrar på henne och sen på varandra och de ser chockade ut
- Ni säger alltid hellre ni än oss, det kan ni inte säga längre, ni är precis lika viktiga som vi är. Precis som era barn kommer bli. Ja vi är galjonsfigurerna utåt men ni har nästan precis lika mycket makt.
- Så ni har spelat oss också?
- Nej vi har förberett er på detta att ni är en del av ursprunget och enigheten. Den tatuering vi delar med trädet är vårt tecken på vem vi är. Våra tatueringar som visar vem vi är som de utvalda. Trädet motsvarar det för familjen. Efter denna helg så kommer det trädet att få fler grenar. Vår familj kommer inte längre ha tre efternamn vår familj kommer bara ha ett efternamn
- Ni kommer att få en påse var med en uppdatering av allt så att säga, i ert nya efternamn
- Godaishu säger Gwen
- Ja min kära syster säger Rebecka och ler
- Herregud säger Sean ni gömmer Godaishu i det öppna
- Ja säger jag och ler, attackerar de Godaishu så attackerar de familjen och då behöver vi inte tänka på alla regler, vi kan slå till direkt. En attack på Godaishu som organisation är en attack på familjen, och en attack på familjen är en attack på Godaishu
- Herregud ni lurar boken? Och reglerna
- Självklart, vi är trötta på att den styrt oss så länge. Nu vill vi styra lite
- Kommer naturen acceptera det?
- Haha ja det kommer den min kära bror, vi är skapta av naturen alltså så måste ju naturen gilla det vi gör eller hur. Jag skojade inte när jag sa till Amanda att hon kommer att få skriva historia. Men det kommer bli vår historia inte bokens. Man kan säga att vi skapar en ny bok för framtiden
- Men vad säger boken om det?
- Vilken bok?
- Va?
- Ja vilken bok, de finns inte mer de är uppbrända eller hur
- Men…
- Just det vi är böckerna nu och då tycker i alla fall jag att vi skall få kontrollera innehållet eller hur? Det är vårt arv från Leonardo och Mona, det var deras tanke med vår dopning, eller en av dem men utan dopningen så hade vi inte kunnat göra det vi gjorde. Det fanns tecken på att de varit i dalen. De läste boken och lärde sig hur de skulle dopa oss och blidka naturen för att kunna göra det de gjorde med oss. De la en blockad på alla människor i dalen för att de skulle glömma dem. Vi upptäckte det när vi var där. De läste boken och de lärde sig. Det som avslöjade dem är våra dräkter. Det skickades oss på rätt spår. Vi var busiga en natt där och smet ut. Då undersökte vi ett antal av människorna där och blockaden finns och den går i arv
- Herregud, hur lyckas man med det? frågar Ilse
- Masshypnos kan man väl kalla det eller lek med naturen. Men de lärde sig hur de skulle göra där
- Det är väl passande med tanke på att ursprunget till våra stridstekniker kommer därifrån säger Alex
- Kanske det säger jag och ler
-
- Och detta som ni avslöjat för oss här idag är det som ni kommer avslöja för de som kommer i morgon? Att vi skall bli en enda stor familj?
- Något sådant ja
- Om någon säger nej?
- Då säger de nej
- Konsekvenserna av det?
- Att man får sätta sig på ett plan härifrån och åka hem igen
- Ok
- Tror ni att någon kommer säga nej?
- Har inte en aning faktiskt, säger jag
- Nej klockan är mycket och det kommer bli en hektisk helg. Det är dags att gå och lägga sig säger jag
Vi reser oss vi går till respektive sovrum. Vår mor tar barnen och går till sitt hus.
Vi lägger oss i sängen och somnar direkt
Fler noveller av samma författare
Har du tröttnat?
Väntar på "Den där dagen"