Den där dagen Bok 8 Godaishu Kapitel 36
Kapitel 36
Vi vaknar på morgonen och vi packar ihop våra saker och lägger ner dem i väskan. Vi går ut ur rummet och åker ner till Restaurangen. Jesper och Esmeralda sitter vid ett bord och vi går fram till dem och sätter oss
- God morgon
- God morgon, jaha är det dags för den galna ryskan nu?
- Ja säger jag det är det och där kommer vi att få användning för våra svärd
- Ok säger Jesper och ler
- Haha har du saknat det?
- Mm får ni inte en känsla av att detta går lite för lätt?
- Jo säger jag vi diskuterade det igår, andra sidan hade nog förväntat sig att vi skulle döda alla som kom i vår väg
- Jo det är ju så vi brukar göra
- Mm men denna gång så kan vi inte göra det. Inte ens med henne i Ryssland, vi får se hur många vakter hon har och sen agera utifrån det
- Jag misstänker att någon försöker spela husens spel med er och att ni roar er väldigt mycket med att dra runt den personen i näsan och lura den rejält
- Något sådant ja säger jag med ett leende
- Ok då är allt som vanligt då säger Esmeralda
- Ja säger Rebecka och ler, har ni räknat ut det än?
- Nej säger Jesper inte än
- Jag tror att jag har gjort det säger Esmeralda men jag är inte säker
- Ok säger jag och ler
- God morgon
- God morgon syrran och Sean säger jag
- Jaha Ryssland nästa?
- Ja säger jag så fort vi ätit färdigt
- Ok säger Annika
- God morgon säger Ilse
- God morgon
- Så vi drar vidare idag?
- Ja och troligtvis så kommer vi behöva vässa svärden
- Ok säger Ilse då vet vi det
Vi äter vår frukost, när vi är klara så tar vi våra väskor och går ut från hotellet. Jag kolliderar med en man och tappar min väska. Han hjälper mig att plocka upp den. Vi går fram till en taxistation och hoppar in i två taxibilar
De kör oss till flygplatsen och vi går ombord på flygplanet och vi taxar ut och planet lättar. Vi kommer upp i luften och vi styr planet mot Moskva. Tre timmar senare så landar vi
Vi går av planet och kommer ut utanför terminalen. En stor limousin väntar på oss och vi hoppar in. Den kör iväg och den kör igenom Moskva. Den kör ut ur staden och vi kommer ut på landsbygden
Vi åker i en timme ungefär. Bilen svänger av vägen och kör oss ut i en skog och vi kommer fram till en Datja och bilen stannar. Vi går ut ur limousinen och tar våra väskor. Vi går in i Datjan och ställer ner väskorna
Vi går in ett stort vardagsrum och på bordet ligger det en folder och väntar på oss. Vi sätter oss ner och jag öppnar den och läser igenom den. Sen så går den runt bland de andra. När vi läst färdigt så tittar vi på varandra
Vi packar upp våra Bokken och går ut på baksidan av Datjan och börjar sparra. Vi tränar i en timme och när vi är klara så går vi in igen. Vi tar våra väskor och delar upp oss i rummen
Jag klär av mig och går in i duschen. Efter en stund så kommer Rebecka in hon med. Vi duschar av oss och när vi är klara så torkar vi oss och går in i sovrummet och tar på oss kläder
Vi går ut i köket och jag titta i kylen. Jag plockar fram mat och börjar laga lunch. Jag försvinner in i matlagningen. Rebecka dukar fram tallrikar, bestick och glas. De andra kommer ut och sätter sig vid bordet
Jag blir klar med maten och dukar fram den. Vi sätter oss och äter. När vi ätit färdigt så tar de andra hand om disken. Jag och Rebecka sitter kvar vid bordet och vi tittar ut på träden utanför fönstret
Jag vänder min blick mot henne och jag ler. Vi kommer snart att få träffa barnen. Vi reser oss upp och går in sovrummet och tar våra väskor och vi byter om till våra dräkter
Vi tar på oss dem och hänger på oss våra vapen. Vi går ut ur sovrummet och ut i trädgården. Vi väntar på de andra. När de kommer så tittar vi på varandra och sen sätter vi fart och springer ut i skogen
Vi springer i en timme sen stannar vi och tittar oss omkring. Vi smyger oss fram och kommer fram till ett stängsel. Vi tittar på byggnaderna framför oss. Det påminner oss om det läger vi attackerade när vi var i Ryssland sist och tog hand om den ene Kurtov brodern
Vi tittar på de andra, vi smyger ut i skogen igen och vi sätter oss ner och tittar på området. Vi ser en varg komma gående mot oss. Den stannar och vi tittar på den. Den tittar på oss och sen går den vidare och vi vänder blicken mot området framför oss
Vi väntar. Ingen säger något vi bara tittar och väntar. Efter vad som känns som en evighet så hör vi ett ljud som närmar sig. Vi tittar upp på himlen och vi ser en helikopter närma sig
Det blir rörelse innanför stängslet, vi tittar på männen som kommer ut för att möta helikoptern. Den går inför landning och en kvinna stiger ur den. Jag tittar på henne och jag ser hur lik sin far hon är
Jag tittar på de andra och de nickar. Sen försvinner de som skuggor. Jag och Rebecka tittar på varandra. Vi reser oss upp och vi tittar på området
- På plats hör jag i mitt huvud
Vi tittar på varandra och vi ler. Vi börjar springa och när vi kommer fram till stängslet så hoppar vi. Vi flyger över stängslet och landar på andra sidan. Vi rullar runt och kommer upp på fötter
Vi drar våra svärd och springer bort till en av barackerna. Vi stannar och sjunker ner. Vi ser hur de andra kommer springande och hur de hoppar över stängslet och landar innanför
De springer fram till varsin barack och de sjunker ner
- Kör säger jag
Vi tar oss in i huset och attackerar de som är där. Fem minuter senare så är vi ute igen. Vi går fram till nästa barack. Vi upprepar det vi gjorde i den första baracken. När vi kommer ut så ser vi de andra
- Ok då hälsar vi på i huvudbyggnaden. Sean och Annika ni tar hand om de som kommer utspringande
- Ja säger
- Bra då kör vi
Vi sex går fram till huvudbyggnaden och jag öppnar dörren och vi går in. Fem män stirrar på oss och försöker dra sina vapen. Vi attackerar dem och dödar dem snabbt och tyst
Jag går fram till en kontrollpanel och stänger av strömmen. Allt ljus släcks och jag tittar på de andra. De nickar och sen sätter vi igång. En halvtimme senare står vi på gräsmattan utanför huvudbyggnaden
Kvinnan ligger på marken och jag har en ryggsäck som är full av papper som vi tagit ifrån huset. Sean lyfter upp kvinnan och lägger henne över axlarna. Vi börjar springa
Vi tar en längre väg tillbaka till Datjan för att lura eventuella förföljare. När vi kommer fram så går vi in i huset. Sean lägger kvinnan på en soffa och vi går in på våra rum och byter om
Vi går ut vardagsrummet. Jag tar fram väskan med papperna och vi börjar läsa. När vi läst klart så sätter jag ner väskan på golvet. De andra kommer ut till oss och tittar på kvinnan och sen på väskan
- Läs säger jag
De tar väskan och börjar läsa papperna. När de är klara så stirrar de på mig. Framförallt Jesper
- Det kunde jag aldrig listat ut
- Var det någon som gjorde det frågar jag
- Nej säger de andra, hur är det möjligt?
- Tja kunde farmor så kunde hon, säger jag
- Herregud, säger Jesper är hela vår släkt galen
- Man får nästan det intrycket va?
- Skall vi väcka henne?
- Ja varför inte säger Rebecka
Hon går fram till kvinnan och slår henne lätt i ansiktet. Kvinnan börjar röra på sig och öppnar ögonen. Hon försöker fästa blicken och hon tittar på mig och jag ser hur hennes ögon växer. Hon slickar sig om munnen och sen tittar hon på de andra och sen tillbaka på mig
- Hej säger jag hur är det?
- Va?
- Hur mår du?
- Jag har ont i huvudet
- Jo man brukar få det när man får ett slag i huvudet säger jag. Men du trilskades för mycket säger jag. Förresten du måste ha varit här innan?
- Ja ett par gånger med min far
- Ja han var här ibland
- Fast att han inte gillade Lenin
- Nej min far gillade inte många människor
- Nej han gjorde ju inte det. Tvingade han dig att vara med i det projektet?
- Tvingade är väl att ta i kanske, men han föreslog det
- Och när han förslog så tackade man inte nej?
- Nä precis
- Hur många försök innan det lyckades?
- Jag vet inte, många var det. Det projektet fortsatte efter hans död. Det tog tio år innan det lyckades för mig
- Jisses
- Ja det kan man säga, Nikita ville stoppa det men far hade skrivit någon form av papper som gjorde att de var tvingade att fortsätta
- Ok
- Nikita var en rar man, slug men rar
- Jaha du vet vem vi är?
- Ja säger hon
- Ok bra då behöver vi inte presentera oss. Vi vet vem du är som du förstått
- Ja säger hon
- Om du väntar på att de skall hitta dig så får du vänta länge. Vi har tagit bort spårningschipen. Snillrika saker det där förresten. Dina underhuggare springer runt i skogen och jagar en varg just nu. Jag önskar dem lycka till i att hinna i fatt den. Framförallt efter att vi fördärvat alla fordon där. Frågan är hur långt de springer, hur stor deras lojalitet är?
- Ni visste?
- Ja, ja du behöver inte vara orolig det var kvinnorna som undersökte dig. Smart placering, inte det första stället man letar på. Men de hittade den
Hon ser genast mindre självsäker ut
- Nu erbjuder vi dig en semester resa till vår ö. Allt inkluderat, vi står till och med för resan dit
- Skall ni inte döda mig
- Nej säger jag, du skall få leva
Hon stirrar på mig
- Vi vet vad som händer om vi dödar dig. Du förstår, det var Mona och hennes beskyddarinna som skapade er lilla förening så vi vet om reglerna. Så länge ni lever så kan inte tanten ersätta er. Förresten du verkar inte överraskad över att vi lever. Alla andra har gjort stora ögon när de insett att vi lever
- Jag vet vem och vad ni är. Det skall mer än ett par bomber och lönnmördare till för att döda er
- Jo så är det ju, men varför har du inte berättat för de andra, du ville kanske rensa upp i ogräset du med? Tog de andra ton? Du trodde kanske till och med att vi skulle döda Gwendelyn så att du kunde ta över Gwen? Jag hade nästan önskat dig lycka till med den bravaden. Förresten henne du lät spikas upp lever också. Vi räddade hennes liv. Hon kommer finnas på samma ställe som du skall till. Hon vet att det var du som gjorde det mot henne
- Herregud
- Mm du vet ju vad hon kan, så du har en intressant tid framför dig. Du kanske skall be om isoleringscell. Men nog om detta vi skall iväg. Det skall du med
Jag sträckte fram handen och hon tog den. Jag ledde henne till dörren och jag öppnade den
- Till ön med henne
- Ja
- Tack
- Vi lever för att tjäna
Jag stänger dörren och går in till de andra
- Jaha till Frankrike?
- Ja säger jag, de andra bör vara på plats så får vi se om tanten attackerar oss eller inte
- Om hon inte gör det?
- Då hämtar vi henne
- Ok vet ni var hon är?
- Ja säger jag det vet vi. Vi vet precis var hon är
- Ok då åker vi till Frankrike säger Jesper
- Ja det gör vi säger Rebecka, nu är det dags att konfrontera henne på ena eller andra viset
Vi packar ihop våra saker och går ut. Vi hoppar in i Limousinen och åker iväg. Vi kommer fram till flygplatsen och går ombord på planet. Vi lättar och flyger från Moskva till Paris
Vi landar i Paris och hoppar in i två taxibilar. De kör iväg och vi åker i två timmar. Vi stannar i en by som ligger i närheten av slottet. Vi betalar för oss och när de kört iväg så går vi igenom byn och ut på landsbygden
Vi kommer fram till en dunge. Vi går in i den och byter om. När vi är klara så väntar vi på mörkrets inbrott. När mörkret fallit så reser vi oss upp och börjar springa
Vi håller en jämn takt. Vi springer i ungefär en timme sen stannar vi. Vi sjunker ner på huk och tittar oss omkring. Vi märker av alla vakter som är här. Vi tittar på varandra och drar upp kåporna och sätter maskerna på plats
Vi smyger oss fram till muren som omger slottet. Vi klättrar upp och tar oss ner på framsidan av slottet. Vi smyger fram till väggen på slottet och klättrar upp vid en av de delarna på slottet som vi vet är oanvända
Vi tar oss in genom ett fönster och vi sätter oss och tar av oss väskorna. Vi lägger ner alla våra vapen förutom Bokken svärden
- Jaha säger Alex vad händer nu?
- Nu så skall vi smyga på allvar, vi skall hitta Gwendelyn och ta ner henne i källaren utan att någon märker något
- Ok
- Sen så skall vi ta ner, Gwen, Simon, Elisabeth och Isabella där och ha ett samtal med henne. Sen får Gwen bestämma vad som skall hända med henne. Jag och Rebecka tar Gwendelyn, Jesper och Esmeralda ni tar våra mödrar. Alex och Ilse ni hämtar Gwen och Simon
- Ok
- Vi ses i källaren om en kvart
- Ok
Vi reser oss och delar upp oss. Jag och Rebecka tar oss ut genom fönstret och klättra längs med väggen fram till Gwendelyns fönster. Det lyser i rummet och vi ser att hon pratar upprört med någon i en telefon
Hon gestikulerar och ser både upprörd och rädd ut. Hon vänder ryggen mot oss och vi tar oss in rummet
- Men här är flera hundra vakter, du kommer inte åt dem, du måste vänta
Hon tystnar och någon på andra sidan svarar henne
- Nej du förstår inte de vakterna är totalt lojala mot familjen. De är omutbara, tro mig jag har försökt och det höll på att kosta mig livet
Jag reser mig och går fram till henne och trycker till. Hon faller ihop och jag tar telefonen och lyssnar
- Nu gör du som jag säger. Döda barnen och mödrarna. Mina lönnmördare är på väg de är framme i morgon. De kommer att slå till i morgon kväll
- Ni är välkomna säger jag och lägger på luren
Jag lyfter upp Gwendelyn och Rebecka öppnar dörren. Vakterna utanför dörren tittar på oss och bugar sig. Vi går nerför trappan och fortsätter ner i källaren. Vi går fram till det rum som jag använt innan för förhör. Jag öppnar dörren och de andra står där
Jag sätter henne i en stol och går fram till min mor och kramar om henne. Sen kramar jag om Elisabeth och de andra. Vi tittar på Gwendelyn och jag säger
- Gwen du kommer att få höra saker här som kommer att göra ont, både från henne men även från oss. Vet att vi älskar dig och att vi aldrig trodde att hon skulle gå så långt i sina ambitioner för dig att hon skulle mörda sin egen dotter och barnbarn
- Jag vet Niklas säger Gwen och jag förebrår inte er. Hur skulle ni kunna veta hur maktgalen hon är. Jag är dock både imponerad och lite förbannad att jag inte märkt av hennes dubbelspel
- Det är inte konstigt säger jag, hon har fått träning. Inte mycket men tillräckligt för att kunna luras
- Menar du?
- Ja som sagt till viss del, den är begränsad
- Ok säger Gwen, och ni visste om det?
- Vi kände av den första gången vi träffade henne på din fars begravning. Vi har vetat om hennes dubbelspel sedan dess. Men som sagt vi trodde aldrig att hon skulle gå så långt som hon gjorde och för det ber vi om ursäkt
- Det var inte ni som dödade dem. Det var hon.
- Tack Gwen säger jag
- Jaha skall vi väcka henne?
- Javisst säger jag
Jag trycker på en punkt på henne och hon vaknar. Hon försöker fästa sin blick och hon tittar på mig och gör stora ögon
- Ni lever, viskar hon
- Oja det gör vi säger jag och ler
- Herregud
- Det kan man kanske säga, innan du försöker med en massa spel så skall du veta att vi vet allt. Så det är inte lönt att spela teater mer. Vi har vetat om dig sedan första gången vi träffade dig på Johns begravning. Men att du skulle gå så långt som du gjorde och döda din egen dotter och barnbarn trodde vi inte. Vi är tacksamma för att du lyssnade på tanten från kina för du ville döda Vincent med. Men det ville hon inte gå med på. Hon hade sina egna planer med oss. Sen att de exploderade i hennes ansikte är en annan sak. Ni är så förutsägbara. Ni på den andra sidan, ni är så övertygade om att vi vill ha makten. Hur många gånger vi än säger att vi inte vill ha den så tror ni det ändå. Det är som om att det ligger utanför er fattningsförmåga att vi inte vill ha den
Hon stirrar på mig och sen på de andra. De tittar tillbaka på henne med bistra miner och hon slickar sig om läpparna och sen börjar hon skratta. Det är inget glatt skratt, det låter nästan sinnessjukt
- Så ni vill inte ha makten, ni tror att ni vet allt. Ni vet ingenting, ni kommer alla att dö en fasansfull död. Vi kommer att slakta er och sen så kommer vi att dansa på era kroppar
- Nej Gwendelyn säger jag, det kommer ni inte. För vi vet om era planer. Jag till och med bjöd in henne att komma hit. Vi vet vem som är ledare för er. Vi vet om hennes planer för vi har spelat henne att göra allt det som hon gjort. Från att spränga vårt hus till smulor och till att du sitter här. Du skall veta att hon är glad att du sitter här för hennes plan var att få oss till att döda er alla så att hon kunde få in nytt blod i leden. Vi har lurat henne till att tro att alla är döda när de i själva verket lever allihop. Vilket du också kommer göra. I alla fall fram till att vi har pratat med henne. Sen kommer de rättmätiga arvtagarna till den organisationen att ta över. För du vet väl vem som grundade Solens söner från början?
- Vad? Vad menar du?
- Ja vem det var som grundade Solens söner för sexhundra år sedan
Hon stirrar på mig och sen på Rebecka
- Ja säger jag, det var Mona och Esmeralda tillsammans med Leonardo. De insåg att de behövde något som drog Vatikanens uppmärksamhet från dem. Så de hittade på en massa hedniska saker för att Vatikanen skulle leta efter Solen söner. De spelade att de var män som ledde den för att de skulle kunna verka mitt under näsan på Vatikanen, medan de jagade män som klädde ut sig i konstiga dräkter och ägnade sig åt hedniska konster så kunde Mona och Esmeralda använda kvinnor i sin organisation för att samla information som de behövde. För Leonardo insåg tidigt att kvinnor är så mycket bättre på att dels hålla tyst. Men framförallt få reda på hemligheter. För män i många fall tänker bara med fel huvud. Framförallt när de blir uppvaktade av vackra kvinnor. Så Solens Söner var Monas Iluminati
Gwendelyn stirrar på oss och ser chockad ut
- Så alla krumbukter ni hållit på med är det vi som tvingat er till. Vi har spelat damen i fråga hela tiden. Sen den dagen hon fick sin nummer två dödad så har hon spelat oss rätt i händerna för den aktionen gjorde att vi kunde börja möta hennes krumbukter. Ni har legat bakom de andra organisationerna med era utsända agenter kan vi väl kalla dem för. Hon har offrat den ene efter den andre för att komma till makten själv. Hon serverade er till oss på ett silverfat. Det hon dock inte räknat med är att vi håller er vid liv. Vi dödar er inte, och som jag sa vi kommer inte döda dig i heller. Men det vi skulle vilja få reda på är hur kunde du döda din egen dotter och dina barnbarn, och John men där förstår vi ändå varför du gjorde det. Han kom på vem du är? Eller hur, han ville inte ha något med familjen att göra längre. Du brydde dig inte om hans kvinnoaffärer utan det var att han inte ville att Gwen skulle vara en del av familjeaffärerna. Hans älskarinna hade fått reda på ditt dubbelspel av er ärevördiga ledare, det var hon som planterat kvinnan hos John. Hon visste om hans hunger. Det hon inte räknat med var att kvinnan skulle bli kär i John och få ett barn med honom. Det var du som såg till att den chauffören dödade dem. Du visste om kvinnan och barnet, för den informationen såg tanten till att ge dig, när hennes plan exploderade i hennes ansikte. Men varför de andra Gwendelyn? Varför Delila och barnen? Kan du ge Gwen svar på det? vi har redan bett om ursäkt för vårt tillkortakommande att vi missade att du skulle gå så långt. Varför Gwendelyn?
- Varför fräser hon? För att min dotter var vek och inkompetent, hon var ingen sann Pendragon. Det enda som betyder något är blodet. Simon var en lika stor mespropp som sin mor och hans bastard. Tror du att jag skulle ta honom till mig? Att min dotter valde Geoff som sin näste man visar bara på hur urbota korkad hon var. Tror du att jag grät när de dog? Nej jag firade med champagne den kvällen. Sen tvingade den satans kossan mig att rädda livet på Vincent. Jag har äcklats för varje gång jag tagit i honom. Så varför jag dödade dem? För att de var veka, den ende som visade något som helst gry var Gwen. Sen när ni öppnade dörrarna till tronen så var valet lätt hennes mor skulle aldrig gått med på det. Så jag var tvungen att få henne ur bilden på grund av det med. Sen var det ni, det går fan inte att ha ihjäl er och tro mig jag har försökt, både er och barnen, Simon med, min dotterdotter skall inte gifta sig med en horunge
- Du vet vem som var nummer två va? Säger jag
- Vad menar du?
- Att Simon och Alex mamma var nummer två, det visste du va?
Hon stirrar på mig
- Så henne du kallar för hora, hon var din överordnade och hon kommer från ett mycket finare blod än dig. Jag har väl berättat historien om ert blod? Att det kommer från en alkoholiserad präst
- Jag är inte intresserad av dina skrönor
- Du vet att vi inte kan ljuga, så nej det är inga skrönor. Så du dödade ditt eget blod för att hon inte gjorde som du ville? Du är ta mig fan galnare än jag trodde. Gwen har du något du vill säga till din mormor innan vi skickar iväg henne
- Nej säger Gwen, inte mer än att jag förlåter dig mormor
Gwendelyn stirrar på henne. Jag går bort till dörren och släpper in två vakter. De går fram till henne och tar henne i varsin arm och går iväg med henne. Jag tittar på de andra och de tittar på mig
- Då var det klart, nu får vi se hur hon reagerar på detta. Hon hade övertygat Gwendelyn om att de kommer anfalla i morgon. Jag är dock inte lika övertygad om det. Jag bjöd hit henne så får vi se hur hon reagerar på det. Om hon vågar komma eller om hon är beredd på att offra fler av sina män
- Du bjöd hit henne? frågar min mor
- Ja det är väl lika bra? Hon vet att vi vet vem hon är. Då är det väl lika bra att bjuda hit henne eller hur. Så att vi kan få slut på deras trams en gång för alla. Eller så kommer hon att offra ännu fler män
- Ok säger hon
- Är du rädd mor?
- Nej men jag vet inte hur jag kommer reagera när jag ser henne igen
- Vi kommer finnas där för dig mor
- Tack säger hon och ler. Så glad jag är att se er igen säger hon
- Detsamma vi är väldigt glada att se er igen säger Rebecka
- Skall vi gå upp?
Vi lämnade källaren och gick upp till en av salongerna. Vi satte oss och vi började berätta om våra äventyr för våra mödrar. När vi var klara så berättade de om hur de hade haft det
- När vi fick beskedet av er att ni gått under jorden och att vi skulle agera enligt plan b så satte vi igång och spela teater. Vi var nog ganska så övertygande för hon har inte anat någonting
- Nej det har hon inte för då hade vi inte klarat av att samla ihop dem
- Men har ni vetat om henne så länge?
- Hm att hon tillhörde den organisationen visste vi inte, men att något inte var som det skulle. Ja det har vi vetat sedan vi träffade henne första gången. Hela hon utstrålade falskhet och maktbegär. Men att hon skulle gå så långt som hon gjorde det trodde vi aldrig. Hade vi vetat det så hade vi agerat annorlunda.
- När insåg ni att hon var med i den organisationen?
- Efter mordet på Delila och när vi konfronterade kinesiskan så blev våra farhågor besannade så att säga. Hon sa saker som gjorde att saker och ting föll på plats
- Visste ni om Solens Söner?
- Jadå det står om dem i dagböckerna, men vi har inte kunnat göra något åt dem för att vi har varit tvungna att göra saker och ting i rätt ordning. Ni vet de där reglerna och förmaningarna. Men som sagt vi har vetat om dem ett bra tag. Det som blev startskottet till att ta hand om dem var när vi fick ön. För då kunde vi sjösätta Godaishu på allvar, vi behöver Solens Söner för att Godaishus skall kunna fungera full ut. Likväl som vi behöver, alla de andra som vi har med oss
- Finns det värre organisationer än dem därute frågar min mor
- Oja det finns det och vi kommer att behöva dem allihop för att stå emot de andra. Solens Söner är som Iluminati en underrättelseorganisation. Eller det var det som den startades som. Leonardo hade Iluminati och Mona hade Solens Söner. Med de två så fanns det inte mycket som de inte fick reda på. Sen har strukturen i den förändrats över tid och blivit det den är nu. Men egentligen så är det fortfarande en underrättelseorganisation men den använder den information till att tillskansa sig makt inte att stoppa elaka människor. Det är det som vi skall använda den till. Precis som vi omdanat broderskapet, ligan, osv. så kommer vi att omdana Solens Söner tillbaka till det som den var från början. En underrättelseorganisation.
- Ok säger min mor, vem skall ingå i den. Det måste ju vara åtta om jag förstått det rätt?
- Jo så är det i rådet så måste det ingå åtta stycken. Vi har en del driftiga kvinnor här eller hur? Ilse och Annika kommer att driva det dagliga arbetet med den, precis som Jesper och Esmeralda gör med broderskapet, sen kommer du och Elisabeth att ingå i den och Gwen. Sen får vi se vem vi mer tar in. Esmeralda har sitt med broderskapet och vi vill inte lägga fler bördor på hennes axlar även om hon har blodets rätt till det
- Tack säger Esmeralda och ler
- Du kommer ju ändå få veta allt
- Vi kommer prata med Amanda och erbjuda henne en plats säger Rebecka
- Ja hur gick det när hon kom hit? Frågar jag
- Vi visste ju om det, vi fick hennes namn på trädet vi med säger Elisabeth och ler. Men det har gått bra, hon har funnit sig tillrätta. Hon längtar efter att få träffa sin far
- Det kan jag förstå säger jag, och hur tar du det?
- Vad menar du?
- Tja inga betänkligheter när din blivande man helt plötsligt får en dotter
- Nej vad trodde du?
- Inget säger jag och ler men frågan måste ställas eller hur?
- Jo förvisso men ändå
- Jaha det var sex säger Isabella
- Ja vi kommer hålla två platser öppna vi har två stycken som vi vill fråga men vi får ta det med deras föräldrar först. Sen är det som vanligt jag och Rebecka har de avgörande rösterna. Precis som det var när de startade Solens Söner. Leonardo är den ende mannen som ingått i den och så skall det fortsätta vara
- Vem är det ni skall fråga?
- Presidentens dotter och Sergejs dotter
- Kommer deras föräldrar att tacka nej?
- Har inte en aning faktiskt. När vi berättar vad det innebär så kanske de backar. Laritza är f.d. KGB agent så hon vet vad det innebär att vara spion så att säga. De kommer att vara kontaktpersonerna i respektive länder. Det är de som kommer att rapportera till Amanda. Det är hon och inte Gunther som kommer sköta insamlandet och analyserandet av informationen för Solens Söner. Sen kommer de att sammanställa den med Iluminatis informationer
- Kommer hon att acceptera sin nya roll? Vad vi förstår så är hon väldigt glad för sitt yrke
- Det får hon gärna fortsätta med om hon kan få ihop det. Men hennes uppgift som krönikör går före och det kommer vi att ha ett samtal med henne om. Jag misstänker att ni berättat om oss för henne?
- Ja säger Elisabeth hon är informerad om allt
- Bra, hur tog hon det?
- Förvånansvärt bra, hon är skärpt väldigt skärpt
- Bra säger jag det krävs med tanke på den uppgift hon har
- De kommer att kunna dela på bördan, vilket innebär att Gunther kommer att kunna lämna slottet med jämna mellanrum
- Är hon redo för den uppgiften?
- Ni får se till att hon blir det mor säger Rebecka. Det är din och Gunthers uppgift, se till att hon blir redo. När vi är klara här så kommer vi att flyga dig och henne till Gunther. Hon skall gå igenom en ritual därnere så att hon kan gå in och ut ur huset. Du kommer också få gå igenom den
- Du menar att jag kommer att få tillgång till slottet?
- Ja ni skall ju gifta er, du kommer att få din uppgift du kommer ingå i krönikörernas familj eller hur?
- Visste ni om det med?
- Givetvis, det skulle egentligen blivit vår bröllopspresent men vi får hitta på något annat säger jag med ett leende. Du kommer att göra det du redan gör fast officiellt. Hjälpa Gunther och Amanda med deras uppgifter
- Ni visste?
- Dum fråga säger Isabella och ler
- Men mina andra uppgifter?
- Kommer du att fortsätta göra, de kommer du inte undan. Men du kommer att få denna uppgift med, som du redan haft men nu kommer den bli officiell
- Visste Gunther om det?
- Har inte en aning faktiskt men det skulle inte förvåna mig. Det kanske var hans bröllopsgåva till dig
- Haha skrattar Isabella
- Ok säger Elisabeth och ler
- Varför är inte Amanda här nu?
- För att hon inte har med detta att göra än, hon måste acceptera sin roll i detta innan hon får vara med så att säga. Vi kommer att flyga ner till Schweiz, sen så genomgår hon ritualen sen så ställer vi frågan och hon svarar. När hon svarat så sätter ni er ner med henne och inviger henne i allt. Så ni lär ha att göra ett tag. Sen så sätter ni igång och gör det ni skall göra
- Är du redo för vad du skall göra mor? Frågar jag
- Ja jag tror det
- Vi finns här för dig allihop
- Vad är det hon skall göra frågar Ilse
- Hon skall konfrontera sin mor och döda henne i bästa fall, i värsta fall så skall hon beordra oss att tortera henne och skicka henne till ön
- Din mor utropar Elisabeth
- Ja min mor
- Ja vår salige mormor, hon fejkade sin död och lyckades lura alla. Till och med vår kära mor, äpplet faller inte långt från päronträdet säger jag med ett leende. Det måste ligga i blodet att lyckas lura oss
- Nja tekniskt sätt så lurade hon mig, sen så sa jag att hon dog en naturlig död. Men det visade sig att det gjorde hon inte alls. Hon gjorde det som Elsa skulle gjort med Ante. Döda sin man och sig själv men försvinna.
- Är ni säkra på att morfar är död frågar Jesper?
- Nja inte hundraprocent säkra men vi misstänker det i alla fall och det verkar om vi får säga så mest logiskt att han är det men inget förvånar oss längre så det skulle inte förvåna mig om han lever säger jag och ler
- Så du skall döda din egen mor säger Elisabeth lågt
- Ja om det kommer till det, antingen det eller så måste jag beordra de två att tortera henne och skicka henne till ön. Jag vet inte vilket som är svårast
Jesper tittar på mig och säger i mitt huvud
- Kan hon beordra er?
- Nej säger jag, men hon måste tro det. Hon utsätts för ett prov för att visa att hon är allas vår mor så att säga. Boken du vet
- Kommer ni att tortera henne?
- Det får vi se, men hon måste göra ett val vår kära mor. Men vi kommer inte tillåta henne att döda henne. Hon måste fatta beslutet och visa att hon tänker göra det. när hon väl fattat beslutet så kommer världen gunga till sen tar vi över
- Ok bra säger Jesper och andas ut
- Fokus nu ni två säger Rebecka
- Ja hjärtat säger jag och ler
- Så vår mor var nummer två i den där organisationen säger Alex, visste ni det?
- Nej inte då säger jag. Men vi har fått reda på det senare
- Så hon var ingen nedknarkad hora?
- Hm hon var nedknarkad, men ingen hora säger jag. Hon stillade sina demoner med tabletter först sen när de inte hjälpte så gick hon över till andra saker. Hon blev en belastning för vår kära mormor så hon vidtog mått och steg. Hennes uppgift var att fostra oss i den konspirationen som vår födelse var
- Herregud, säger Esmeralda
- Ja det kan man säga
- Så Solens söner låg bakom den?
- Som sagt det är en underrättelseorganisation som styrt i från skuggorna. Den hade sina fingrar i många av de där organisationerna som vi förstört genom åren. Ett av de fingrarna var er mor säger jag, det de inte räknat med eller om er mor trodde att hon skulle klara av var att hantera vår far. Men hans galenskap var det ingen som räknade med att han skulle vara så galen som han var. Det var han som ledde er mor till tabletterna och sen drogerna
- Hur länge har ni vetat? Frågar Alex
- Om henne? Inte så länge, vi la pusslet och vi blev väldigt förvånade när vi kom fram till den slutsatsen
- Hur länge?
- Ett par veckor Alex. Vi har inte dolt något för er
- Ok säger han
- Sen om vi gjort det så hade vi haft våra anledningar att göra det, lika lite om vi gillat det så hade du fått acceptera det. Skulle du vilja ha vetat att det var din mor som såg till att Annikas mor dog?
- Förlåt? Säger Annika
- Ja hon dödade henne på order av vår kära mormor
- Herregud är hela jävla släkten helt förbannat förvridna
- Nej inte hela säger jag. Vi är inte förvridna
- Hur länge har ni vetat det?
- Lika länge som vi vetat om deras mors roll i det hela
- Hade ni tänkt berätta?
- Ja när boken gett oss lov. Tror ni att vi skulle hålla det för oss själva. Har ni inte högre tankar än så om oss?
- Förlåt säger Alex
- Ja förlåt säger Annika jag bara…
- Mm säger Alex, ni är så hemliga ibland
- Ja men inte av eget val säger jag
- Nej den där förbannade boken
- Ja boken är vad den är, och när vi gjorde vad vi nu gjorde med dem så har vi den inom oss alltid. Innan så kunde vi fuska, eller tänja på gränserna. Det kan vi inte längre och den bördan är tung. Den är vår och vi accepterat den men den är tung
- Som jag alltid säger, hellre du än jag brorsan skrattar Jesper
- Hut säger jag med ett leende
- Haha skrattar Jesper
- Jaha så nästa steg är att konfrontera er mormor? Frågar Simon
- Ja säger jag, ni skyddar barnen om det kommer till konfrontation. Ni kan komma att behöva döda båda två
- Ok säger de
- Vi andra får skydda alla andra
- Kommer de att komma förbi de därute?
- Förhoppningsvis inte men med tanke på de vapen de kan komma att använda så…
- Du menar modernare vapen?
- Ja de sköt med raketgevär hemma
- Ok säger Annika
- Hur gör vi? Frågar Sean
- Ni fyra styr upp vakterna därute. Från och med om tre timmar så skall ni befinna er därute och vakta. Ni organiserar det yttre skyddet. Det finns två hundra män därute. Om tre timmar så kommer det sjuttio från specialskolan. Ilse och Alex de är era. De kommer att lyda dig Alex på grund av blodet
- Ok säger han
- Annika och Sean ni tar hand om broderskapet och Medici. Koordinera er med de andra
- Ok
- Vi andra fyra tar hand om det inre skyddet, från och med om tre timmar så skall alla vara i detta rum och ingen går ut härifrån förrän vi säger att det är ok
- Ni två och barnen går ner i källaren till det rum vi var i innan och ni stannar där tills vi säger att ni kan komma upp igen är det förstått?
- Ja säger Gwen
- Bra säger jag. Då ses vi här om tre timmar
Vi reser oss och går upp till våra rum. Vi går in och stänger dörren. Vi klar av oss och vi lägger oss i sängen. Jag börjar kyssa Rebecka och hon kysser mig tillbaka. Vi smeker varandra och jag känner hur min kuk reser sig
Rebecka lägger sig på rygg och jag lägger mig mellan hennes ben och jag börjar slicka henne. Min tunga spelar över hennes kön. Jag låter min tunga gå på upptäcktsfärd utmed hennes kön
Min tunga leker med hennes klitoris och jag för henne över kanten till orgasm. Hon skriker ut den i mitt huvud och hennes kropp lämnar madrassen. Så att bara hennes axlar och fötter är kvar
När hon kommit färdigt så byter vi plats. Hon tar mitt kön i sin mun och börjar suga och slicka på den. Jag stönar högt och jag känner hur det börjar pirra i min kropp
Jag drar upp henne till mig och jag kysser henne länge. Våra tungor dansar i våra munnar och jag känner en skarp åtrå. Jag rullar runt oss och sätter min kuk mot hennes kön och glider in i henne
Värmen kramar om mitt kön och jag stönar ut min njutning. Jag tar henne med bestämda tag. Jag rör mig rytmiskt och jag ökar takten efterhand. Jag känner att hon kommer närmare och jag stöter mig djupt i henne och hon kommer
Jag känner hur hennes inre kramar om min kuk när hennes orgasm träffar oss. Jag knullar henne genom den och vi stönar båda två. När orgasmen lagt sig så tar jag henne igen
Jag tittar henne i ögonen och jag ser hur hennes kärlek till mig strålar ut från henne. Vi vänder oss så att hon står på knä framför mig. Jag tar tag om hennes höfter och knullar henne hårt och fort
Jag känner hur det pirrar till i kroppen. Ilningarna sprider sig från mitt underliv och ut i hela min kropp. Jag ökar takten lite till och exploderar i min orgasm. Jag känner hur min sperma sprutar ur min kuk och jag känner hur våra safter blandas
När jag kommer så kommer Rebecka också, vi vrålar ut våra orgasmer i våra huvuden. Vi rör oss igenom våra orgasmer. Efter ett tag så klingar de av. Vi tittar på varandra och ler
Vi reser oss och går in på toaletten och duschar av oss. Vi torkar oss och lägger oss i sängen och somnar
Fler noveller av samma författare
otroligt bra, man kan inte sluta läsa när man väl har börjat.