Den där dagen Bok 8 Godaishu Kapitel 25
Kapitel 25
Vi vaknar av att Ilse skakar oss
- Vi är framme om tio minuter säger hon
- Ok säger jag och sträcker på mig
Jag pussar Rebecka och hon öppnar ögonen
- Är vi framme?
- Ja snart säger jag
- Ok säger hon och gäspar
Vi spänner fast oss och planet landar. Vi går ut från flygplatsen och går fram till en taxistation. Vi hoppar in i tre taxibilar och de kör iväg. Vi ber dem stanna en bit från slottet och tar våra väskor och går sista biten fram till slottet
Jag öppnar dörren och släpper in de andra i slottet. Vi går ut i köket och de andra sitter där
- Hej busungar säger vi
Barnen stirrar på oss och springer fram till oss och hoppar upp i famnen på oss. Vi kramar om dem och vi står där länge och kramas.
- Välkomna hem säger min mor och ler
- Tack säger vi och sätter oss, allt väl?
- Jadå det är det hur är det själv?
- Jodå det är bara bra säger jag, vi kan stryka fler saker på den där eviga listan
- Ok säger Gunther, som vad?
- Tja vi har boken
- Den boken säger han
- Ja den boken säger jag och ler
- Ok säger han med ett leende
- Vi har blivit märkta igen, men dessa är speciella, de visar att vi varit innanför dörrarna och de visar att vi har den gudomliga vinden och att vi är de vi är
- Du menar… säger Gunther
- Ja säger jag
Jag tar av mig tröjan och visar mina armar
- Herregud säger min mor, de är fantastiska
- Ja de ser nästan levande ut säger Elisabeth
- Ja säger James de är fantastiska
- Och vi överlevde utmaningen, vi dödade tjugo stycken av deras elitgarde som bara tränas för att möta oss. Ja vi de utvalda, i över femtusen år har de väntat på oss
- Herregud säger min mor
- Ja och det blir ännu mer fantastiskt när de stred nakna med sina bara händer och fötter
- Förlåt säger Elisabeth
- Ja de stred nakna utan en tråd på kroppen
- Vi fick också klä av oss nakna för att visa upp enigheten, vi fick också varsin ny tatuering
- Ok säger de
- Inte så dramatiska som deras men en ny fick vi säger Esmeralda
- Ok säger Isabella, vad fick ni?
- En yin och yangtatuering
- Ok
- Ja det skall symbolisera enigheten och evigheten säger jag
- Har ni läst boken
- Nej vi ville vänta tills vi var här, vi har blivit förvarnade om att det kan hända saker när vi sammanför dem så vi ville vara här när vi läser och sammanför dem
- Ok säger han, men har ni inte varit nyfikna frågar han
- Nej faktiskt inte säger jag och ler
- Vi har lite presenter säger Rebecka
Hon reser sig och går ut och hämtar sin väska. Hon kommer tillbaka och sätter väskan på golvet och packar upp det hon köpte på torget innanför helvetets portar.
När hon delat ut paketen så tittar vi på varandra
- Det är väl dags säger jag
- Ja säger Rebecka det är det
- Vi kommer när vi kommer säger jag
Vi reser oss och går ner i vårt sanktum. Jag tar upp boken ur min väska och vi sätter oss och börjar läsa. Vi förlorar oss i läsandet. Vi sitter därnere och läser i tre dagar. Vi avbryter bara för att äta och sova
När tre dagar har gått så går vi upp till köket, vi tar fram mat ur kylen och sätter oss och äter. Vi sitter tysta, vi bearbetar det vi läst i boken och vi försöker sortera all information som vi bombarderats med under tre dagar
Det hela är så fantastiskt att vi knappt kan tro det som vi läst. Vi reser oss upp och öppnar dörren till trädgården. Vi går ut och ställer oss i månenssken. Jag tittar på Rebecka och hon tittar på mig
Jag tar henne i mina armar och kramar om henne och kysser henne. Vi står där och kysser varandra. Vi börjar lysa och vi lyser kraftigare och kraftigare, vi låter kraften ta över fullständigt
Vi slutar kyssas och jag lägger den bok vi precis hämtat på marken. Rebecka tar de andra två och lägger dem bredvid. Vi låter kraften styra oss. Vi sätter oss på knä och tar den asiatiska delen och lägger på den första boken. Sen så lägger vi den västliga versionen av boken överst
Vi reser oss upp och böckerna börjar lysa, de lyser kraftigare och kraftigare och till slut så börjar de brinna. Hettan som slår ut från böckerna är enorm. Vi tittar på vad som händer och det slår ut gnistor ur bokhögen
Ljuset börjar falna och till slut så släcks ljuset. På marken ligger det två stycken medaljonger och de glöder med rött sken. Jag böjer mig ner och tittar på dem. Rebecka går bort till en tunna med regnvatten
Hon tar en hink och fyller den med vatten. Hon kommer bort till mig och häller vatten över medaljongerna och de fräser när vattnet träffar dem. Hon tömmer hinken och reser sig och hämtar mer vatten
Hon får hämta tre gånger till innan de slutar fräsa. Nu ryker det ifrån dem och jag rör vid den ena av dem och det pirrar i mina fingrar. Rebecka går iväg igen och tar en av barnens spadar som ligger på marken
Hon kommer tillbaka och lyfter upp medaljongerna och lägger ner dem i hinken. De fräser till när hon släpper ner dem i hinken. De lägger sig på botten av hinken och vi tittar på dem
Vi ser hur de smälter hål i hinken och jag svär
- Fan, får jag låna spaden?
- Javisst säger Rebecka
Jag gräver ett hål i gräsmattan och fyller hålet med vatten. Jag tar medaljongerna i spaden och ner dem i hålet. Vi sätter oss på marken och tittar på dem. Vi sitter där och ser solen stiga upp
Vi hör hur någon öppnar altandörren
- Stanna därinne tills vi säger till, ingen får gå ut här förrän vi säger till
- Ok hör jag min mor säga
- Inte barnen i heller säger Rebecka, vi vet inte vad som kan hända om de gör det
- Ok säger hon
Vi hör hur hon stänger dörren och vi tittar på medaljongerna igen. Vi får hämta nytt vatten med jämna mellanrum för marken dricker upp vattnet som vi häller i hålet
Vi sitter där hela dagen och tittar på medaljongerna och vi hör hur de rör sig inne i huset. Kvällen kommer och solen går ner. Månen stiger och vi hör hur de andra därinne går och lägger sig
Jag doppar ett finger i vattnet och det känns svalare. Natten går och vi sitter där och tittar på dem. Morgonen gryr och vi sitter kvar. Vi hör hur altandörren öppnas och Jesper frågar
- Hur går det?
- Långsamt säger jag
- Vad gör ni?
- Lär oss
- Vadå?
- Allt säger jag
- Det var ju uttömmande
- Det är det svar jag kan ge just nu, snälla stör oss inte med frågor, det är jobbigt nog som det är. Vi förklarar när vi är färdiga
- Och när är det?
- Har inte en aning om tio år kanske eller tio minuter. Vi vet helt enkelt inte säger jag. Snälla Jesper om du vill förlora din bror så fortsätter du att ställa frågor
- Ok säger han och stänger altandörren
Dagen går och natten kommer, vi rör oss inte mer än för att fylla på vatten i hålet. Temperaturen i vattnet sjunker långsamt. När solen stiger på så börjar medaljongerna lysa
Ljuset blandar sig med vårt ljus och våra tatueringar på armarna börjar lysa intensivt. En obeskrivlig smärta träffar oss och vi reser oss upp. Vi skriker rakt ut i luften
Jag skriker tills luften tar slut i mina lungor. Jag känner hur Rebecka tar mina händer i sina och smärtan ökar ännu mer. Vi känner hur alla våra tatueringar börjar lysa med en brännande smärta
Precis när vi känner båda två att nu klarar vi inte mer så slocknar vi och smärtan slutar lika tvärt som den började. Vi rasar ihop på gräset och världen försvinner. Vi kastas ner i ett totalt mörker
Kontakten mellan oss försvinner och jag förlorar medvetandet. Jag vaknar och tittar upp på himlen. Solen skiner och jag hör fåglar sjunga, jag känner lukten av blommor, gräs och allt annat
Jag öppnar mitt sinne och finner Rebeckas, hon kastar sig över mig och våra sinnen kramar om varandra.
- Jaha säger jag, lever vi?
- Ja jag tror det säger Rebecka
- Hade jag vetat vad som skulle hända så hade jag sprungit åt andra hållet och inte slutat springa förrän jag var på andra sidan jorden
- Haha jag hade sprungit med dig och kommit först
- Ja säger jag det hade du säkert
- Jag har ont precis överallt
- Mm jag med säger jag
- Skall vi försöka resa oss?
- Måste vi säger jag och skrattar till
- Haha ja vi måste väl det, de är nog rätt oroliga därinne
- Ja de är väl det
Vi reser oss upp och hela min kropp skriker av smärta, jag sätter mig ner på knä och tar upp medaljongerna ur hålet. Jag räcker Rebecka den ena och hon tar emot den med viss tvekan
Vi reser oss upp med visst besvär och börjar lysa. Vi håller varandra i händerna och vi tittar på varandra och säger
- Vi är de vi är. På gott eller ont så är vi de vi är, plikten och ansvaret är vårt
Vi känner hur kraften fyller oss och medaljongerna lyser i våra händer och vi känner hur de vibrerar. Vi står så ett tag sen så slocknar vi. Tröttheten och stelheten som vi känt innan försvinner
Jag tittar på min medaljong och på den så finns det på ena sidan en drake och en tiger och på andra sidan så är där en sol och en måne med ett träd över dem. Rebeckas ser likadan ut
Vi tittar på varandra och jag kysser henne. Vi slutar kyssas och vi går hand i hand fram till altandörren och öppnar den. Vi går in i köket och de andra tittar på oss. Vi sätter oss vid bordet och tittar på dem
- Hur länge var vi utslagna?
- Två dagar säger Jesper, barnen däckade också
- Vad? Är de ok frågar Rebecka
- Jadå de vaknade före er och Leonardo sa, hm det var ju intressant
- Ok skrattar jag till
- De har fått nya tatueringar
- Mm vi med säger jag
Jag visar mina ben och där är samma som på medaljongen. Rebecka visar sina ben och hon har likadana.
- Ja de har sådana de med säger Jesper
- Ok då får vi stå till svars igen säger jag
- Vad menar du?
- Barnavårdscentralen kommer att ha synpunkter, jaja vi får lösa det när det blir aktuellt
- Var är barnen nu?
- De sover
- Ok säger Rebecka
- Vad i hela fridens liljor hände?
- Något nödvändigt, men hade vi vetat vad som skulle hända så hade vi sprungit och inte slutat springa förrän vi var på andra sidan planeten.
- Har det med böckerna att göra?
- Ja säger jag, böckerna finns inte mer, ja inte i den bemärkelsen att de finns som böcker. De existerar, men de existerar inom oss och i de här
Jag visar medaljongerna för dem. Esmeralda sträcker ut sitt finger
- Jag skulle inte rekommendera det säger jag
- Ok säger hon
- Hur är det möjligt?
- Jag har inte en aning säger jag, men faktum är att böckerna har brunnit upp och de har smultits ner till dessa. Vi har kunskapen här säger jag och pekar på min panna, men det är så mycket att vi behöver vad skall man säga en hårddisk för att kunna sortera informationen och det är det som medaljongerna är. De är lagringskärlen för att vi skall kunna sortera informationen
- Vad är informationen?
- Allt
- Förlåt?
- Det är all information som fanns i böckerna, vartenda litet ord som fanns nedtecknat i de där böckerna finns nu i dessa medaljonger och i våra huvuden. När den informationen överfördes så gjorde det ont. Det var därför som vi rasade ihop därute. Vi förbereddes på vad som skulle hända de första dagarna vi satt därute och tittade ner i ett hål i marken och väntade på att de skulle svalna. Vi får köpa en spann åt barnen. När de svalnat tillräckligt så tyckte de att det var dags att bomba oss med information och de verkligen bombade oss med information. Den smärta vi kände därute, jag kan inte beskriva den. Men i alla fall så bombade de oss och när de var klara så ramlade vi ihop och sen så har vi legat därute och låtit våra hjärnor studsa tillbaka
- Varför? Frågar James
- För att den inte skall falla i fel händer. När vi hade alla tre böckerna så innebar det att vem som helst hade kunnat läsa dem. Hade fel personer läst dem så hade det kunnat sluta väldigt illa. Så för att skydda sig själv så fick vi göra det vi gjorde. Böckerna finns inte mer men informationen finns. I medaljongerna och i våra hjärnor. De enda som kan röra dem är vi och barnen. De skall få röra dem sen när de är tillräckligt gamla. Vi kommer förvara dem här och om vi behöver tanka information så får vi åka hit. Dessa är de farligaste vapen som någonsin skapats. De kan rasera hela planeten där är så mycket kraft i dem att det skrämmer oss
- Ok säger James
- Vi har en sak kvar att göra säger jag, det är tur att barnen sover. Vi skall gå ner i sanktumet och förena oss. Vi skall göra det med medaljongerna. Vi vet inte vad konsekvenserna av det blir men skulle huset skaka så vet ni varför
- Ok säger Ilse och tittar på oss
- Det är inte vi som bestämmer
- Men ni har inte ätit eller druckit på en vecka
- Vi vet, men vi måste göra det och vi måste göra det nu. För annars så blir det konsekvenser
- Ok vilka konsekvenser
- Tja jorden går under eller nåt
- Ok iväg med er då säger Annika
- Ja säger jag och ler
Vi reser oss upp och går ner i källaren. Vi går in i sanktumet och vi klär av oss. Jag går fram till Rebecka och tar henne i min famn. Jag kysser henne och hon kysser mig tillbaka
Mia händer vandrar utmed hennes kropp och jag försöker smeka henne överallt samtidigt. Rebecka gör likadant med sina händer. Jag kysser mig nerför hennes kropp. Min tunga spelar över hennes kropp och jag känner hur hon ryser till av välbehag
Jag sitter på knä framför henne och jag tar tag om hennes rumpa och sträcker ut min tunga mot hennes kön. Hon särar på benen så att jag kommer till. Jag slickar hennes läppar och jag hör hur hon stönar till
Jag leker med min tunga på hennes kön och jag leker med hennes klitta med min tunga. Jag känner hur hon blir blöt av mitt slickande och kag lapar i mig av hennes safter
Hon sätter sin hand på mitt huvud och flyttar det försiktigt. Hon lägger sig ner på golvet och delar på sina ben. Jag lägger mig mellan hennes ben och slickar henne igen. Hon lyfter på sin rumpa så att jag skall komma till bättre
Jag leker med tungan över hennes fitta och jag fokuserar mitt slickande på hennes klitoris. Vi känner hur hennes orgasm närmar sig och jag känner hur det börjar skaka i insidan av hennes lår och orgasmen sköljer över henne
Hon öppnar munnen och skriker ut sin orgasm. Hon kastar med huvudet från sida till sida. Vi börjar lysa båda två och orgasmkänslan ökar tusenfalt. Ag känner det hon känner och jag skriker med henne
Vi känner hur orgasmen ebbar ut och vi reser oss upp på knä. Hon tar tag om min hårt erigerade kuk och börjar runka mig. Vi kysser varandra och hennes tunga slickar min mun som är nedblött av hennes safter. Hon smakar på sig själv och vi njuter av det. Hon knuffar mig bakåt och jag hamnar på rygg. Hon tar min kuk i sin mun och börjar suga av mig
Jag känner hur hon leker med sin tunga över den och fokuserar sitt slickande på mitt ollon. Jag känner hur hon leker med tungan över mitt ollon och jag lyfter min rumpa från golvet
Hon tittar mig i ögonen och jag känner hu jag r hon biter till. Smärtan jag känner gör mg ännu kåtare. Jag känner hur hon släpper på greppet med tänderna och jag andas igen
Hon biter till igen och jag skriker ut min njutning, hon ler och släpper greppet igen och suger mig. Jag känner hur det ilar i hela min kropp. Biter hon igen så kommer jag att komma
Jag drar mig ur hennes mun och välter ner henne på rygg. Jag delar på hennes ben och tar tag om min kuk och sätter den mot hennes fitta och trycker mig bestämt in i henne. jag bottnar henne direkt och hon stönar högt av njutning
Jag lyfter hennes ena ben och börjar knulla henne hårt och bestämt. jag tittar henne i ögonen och jag ser ett njutningsfullt leende på hennes läppar. Jag ökar takten och knullar henne hårdare och fortare
Jag känner hur orgasmen byggs upp i henne och jag ser hur hon börjar smeka sin fitta. Jag känner hur hon kommer. Hon exploderar i orgasm som gör att hennes fitta krampar hårt
Jag kan inte röra mig, jag kan bara ligga stilla med min kuk i henne och hon smeker sig igenom orgasmen. Hon slappnar av när den ebbar ut. Jag kan röra mig henne igen.
Jag tar henne bestämt och vi stönar ikapp. Jag känner hur svetten rinner längs med min rygg. Jag ökar takten igen och jag känner de välbekanta ilningarna fortplanta sig genom min kropp
Jag drar ut min kuk ur henne och säger åt henne att vända sig. hon ställer sig på knä framför mig och jag tar tag om kuken och sätter den mot hennes andra hål. Hon pressar sig bakåt mot mig och vi känner hur den rör sig in i henne millimeter för millimeter
Jag känner hur ollonet kommer in och passerar ringen. Rebecka stannar och vi väntar på att hon skall vänja sig. hon pressar sig bakåt igen och kuken glider hela vägen in
Vi står stilla en stund medan rumpan vänjer sig vid min kuk. Rebecka börjar röra sig långsamt fram och tillbaka. Jag har mina händer på hennes höfter och följer med i hennes rörelser
Hon ökar takten och tittar på mig och säger
- Ta över hjärtat, knulla mig
Jag tar över och knullar henne. jag tittar på hennes rumpa och jag ser hur min kuk glider in och ut ur hennes hål. Jag känner att hon för ner sin hand mellan benen och smeker sig själv
Jag ökar takten och vi stönar tillsammans och jag känner hur min pung drar ihop sig. jag känner ilningarna i ryggen och hur de sprider sig till min kuk. Jag ökar takten lite till och jag känner hur min orgasm kommer
Det svartnar för mina ögon när sperman skjuts ur mig och in i henne. jag tappar kontrollen och rytmen i knullandet och jag kommer och kommer. Jag skriker rakt ut i njutning och det känns som om hela världen skakar i takt med min orgasm
Rebecka kommer hon också och hennes orgasm är lika intensiv. Våra orgasmkänslor blandas med varandra och vi skakar i våra kroppar av njutningen som vår kärleksstund ger oss
Jag vet inte hur länge vi kommer, men efterhand så lägger sig orgasmen och vi stannar. Jag öppnar ögonen och tittar på Rebecka. Svetten rinner av mig och jag andas tungt
Rebecka är också glansig av svett. Vi lägger oss på sidan och jag kramar om henne. Jag känner hur min kuk pulserar i henne och hon skakar fortfarande i kroppen av efterdyningarna av vårt älskande
Jag drar mig långsamt ur henne och hon reser sig och går mot träningsrummet där det finns en dusch. Jag reser mig och går efter henne. min kuk står fortfarande hård och redo
Vi ställer oss i duschen och smeker varandra. Jag tvålar in henne och mina händer utforskar hennes kropp. Hon stänger ögonen i njutning och lutar sitt huvud bakåt
Jag lutar mig fram och kysser hennes hals. Hon tvålar in mig och tvättar av min kropp. Hon tar tag om min hårda kuk och runkar den lätt. Hennes hand glider av tvålen och jag ryser av välbehag
Jag tar tag om henne och lyfter upp henne och hon slår sina ben om mig. Jag sätter kuken mot henne fitta och börjar knulla henne. jag tar henne hårt och snabbt
Vi känner båda att vi är nära och jag sprutar min sperma i henne och hon kommer med mig. Jag känner hur sperman flödar ur mig och in i henne. när vi kommit färdigt så glider jag ur henne och hon ställer sig på golvet
Vi duschar av oss och går ur duschen och torkar oss. Vi går upp och in i vårt rum och tar på oss kläder. När vi är klara så går vi ut i köket och dukar fram mat. Vi äter en lång stund och fyller på med energi
Barnen vaknar och kommer ut till oss i köket och sätter sig. vi ger dem frukost och vi äter under tystnad.
- Hur mår ni säger Isabelle
- Vi mår bra, hur mår ni?
- Vi mår också bra säger hon
- Så bra
- Vi har fått nya tatueringar
- Ja vi hörde det
- Vad var det som hände?
- Något nödvändigt som vi kommer att berätta för er när ni är redo för det
- Ok hade himlen trillat ner över oss annars?
- Typ något sådant ja säger jag och ler
- Ok ni skrämde de andra rätt rejält
- Vi blev rätt rädda vi med kan jag säga, framförallt i slutet
- Ok ja vi tuppade av vi med en stund
- Ja vi hörde det, hur mår ni nu?
- Vi mår bara bra säger Leonardo
- Ok bra säger jag
Jesper kommer ut i köket och sätter sig
- Jaha vad händer nu?
- Nu skall vi åka hem och ta det lugnt ett par dagar och vila upp oss
- Ok sen?
- Sen så skall vi till Spanien och se till så att ni får era titlar
- Ok säger han och ler
- Men först så skall vi åka hem
- Ok då får vi börja packa
- Ja det får vi säger jag och ler
Vi reser oss och går runt i slottet och säger till de andra att böja packa och göra sig klara för att åka hem. Elisabeth säger att hon kommer stanna hos Gunther. Vi packar våra saker och när vi är klara så tar vi farväl av Elisabeth och Gunther
Vi går ut ur slottet och sätter oss i bilarna. De kör oss till flygplanet och vi går ombord. Vi spänner fast oss och planet lättar. Vi myser med barnen hela flygresan och när vi landar så går vi till våra bilar
Vi lastar in vår packning och kör hem. När vi kommer hem så parkerar vi bilarna i garaget och bär in vår packning. Vi sätter väskorna i vårt sovrum och går ut i köket och tittar igenom kyl och frys
Vi behöver handla. James och Isabella tar på sig att köra och handla och vi gör en inköpslista. De tar den och kör iväg. Vi går ut trädgården och tittar på den. Trädgårdsmästarna är klara och trädgården har blivit stor. Jag tittar på Rebecka och går mot förrådet och öppnar det
Jag tar ut gräsklipparen och sätter igång den och börjar klippa gräset. Solen värmer och jag tar av mig min tröja. Efter ett par timmar så kommer Rebecka ut och kallar på mig
- Det är mat
- Ok säger jag och stänger av gräsklipparen
- Hur går det?
- Det känns som om jag aldrig kommer bli klar säger jag med ett leende. Vi måste köpa en åkgräsklippare
- Ja det känns så säger hon
Vi går in i huset och vi sätter oss vid bordet. Vi äter och pratar om det mesta. Vi berättar mer ingående om vår resa till dalen och de som inte var med lyssnar på vår berättelse
Vi äter färdigt och vi dukar ut. jag diskar och när jag är klar så tittar jag ut på gräsmattan och går ut och sätter in gräsklipparen
- Vi får köra och köpa en åkgräsklippare i morgon säger jag
- Ja säger Rebecka det får vi
Vi går in och sätter oss. Vi dricker kaffe och småpratar om ingenting. Vi går in i sovrummet och tar våra väskor och går ner i källaren och packar upp våra dräkter och vapen
Vi tar väskorna och går in i tvättstugan och packar upp våra kläder. Vi fyller tvättmaskinen och sätter igång den. Vi går upp igen och sätter oss i matsalen. De andra kommer också dit och sätter sig
- Jaha så vi laddar batterierna frågar Ilse
- Tja vi har nog inte så mycket val, det händer inget som kräver vår uppmärksamhet just nu så vi får väl göra det
- Det kryper i kroppen på mig säger hon
- På oss andra med säger Esmeralda
- Ok säger jag och ler, jag kan inte trolla fram något
- Nej vi vet men vi kanske kan smyga på Robert och se om han sköter sig
- Javisst säger jag smyg på bara
- Ok säger Ilse med ett leende
- Får vi följa med? frågar Simon
- Ja varför inte säger Ilse, ni kan träna på att smyga
- Ok säger Simon med ett leende
- Ni gör som de säger och inget annat
- Självklart säger Simon
- Bra säger jag
- Någon annan som vill hänga med frågar Alex
- Nej tack säger de andra
- Ok skyll er själv säger han
- Vad var det egentligen som hände med böckerna frågar min mor. Det kändes som att ni var rätt kortfattade i morse när ni berättade
- Böckerna sa jag, böckerna var berättelsen om det som varit, det som är och det som skall komma. De två vi hade, den östliga och den västliga var sammanfattningar av den första. I den fanns allt och då menar jag allt. Historien om alla händelser som någonsin hänt, ja de större händelserna då. Eller hur skall jag säga de händelser som lett till att vi kan sitta här idag och berätta om de händelserna. Boken den första skapades för ett enda syfte. Oss den skapades för oss. Man kan kalla den en historiesamling med profetiska inslag. I den fanns historien om oss, om er alla om enigheten och allt annat. De andra två talade också om samma saker men det var bara sammanfattningar av det som har hänt, det som händer och det som kan komma att hända. Logik och drömmande är en väldigt stor del av boken, alla val som gjorts före oss har lett hit till det vi är idag hela familjen. Det är därför vi är bra på var sin sak jag och Rebecka logik och drömmande. Vi tolkar situationer som uppstår utifrån logik och drömmande. Sen fattar vi beslut om vad vi skall göra. Deras fråga om att få smyga leder oss in på en väg, hade jag sagt nej så hade den lett in på en annan. Hade vi sagt nej och de ändå gjort det så hade en annan öppnats osv. Hela boken är en enda lång berättelse om val och konsekvenser av de valen. Vilka har skapat då, nu och senare. I den första boken så är framtiden vår framtid hur skall jag säga, det finns miljarder olika vägar som vi kan få ta beroende på vilka val som görs åt oss av alla människor på planeten. Sen är inte alla val alltid hela tiden avgörande men ett av de val som görs just nu av någon någonstans kommer att påverka oss kanske inte idag men om tjugo år. Medan ett annat kommer påverka eller inte påverka vad som kommer ske med oss om en timme. Jag sammanfattar och förenklar en hel del nu. Men om man grötar ner det till ett par ord så kanske man kan säga att val och konsekvens kommer rätt nära. Alla de val som vi gjort under den korta period som vi varit de vi är så har det skapats kanske en halv sida i den första boken. Då har vi ändå hunnit med en hel del, den första boken var på minst tiotusen sidor skrivna på samma sätt som de andra böckerna. Med ett flertal betydelser i en rad i ett ord. Vi supersnabb läste i tredagar utan att sova. Vi gjorde avbrott i läsandet men vi sov inte och boken var med oss varenda vaken sekund under tre dagar. Vi läste slut den, eller så långt som vi kunde läsa för den fylldes på hela tiden. Men vi kom till sista sidan och när vi gjort så stod orden bränn oss. Vi tog upp dem i trädgården och sammanförde dem och de började brinna av sig själv. De smalt samman till de där två medaljongerna och där lagras nu allt det som sker. Vi kommer att behöva åka till slottet med jämna mellanrum för att tanka information. Böckerna är levande i oss. Vi har dem i våra hjärnor och vi kan få tillgång till dem när vi vill. Så livets bok som den kallades handlar om val och konsekvenser. Vårt uppdrag, eller ett av dem är att vi skall hantera dessa val och konsekvenser. Vi har alltid sagt att Leonardo och Mona har spelat husens spel med alla för att vi skulle skapas. Boken den första boken är den som genom alla mansåldrar har spelat alla för att vi skulle skapas. Den enda gången någonting gick snett är när vi skapades och separerades från varandra. Då var jorden nära på att gå under. Något annat la sig i då och det andra är det som vi nu tror är det som driver de andra organisationerna. Livets bok bör med logiskt sätt att se på saker ha en motpol i dödens bok. Vad dödens bok gör i stället för livets bok är att den delar upp sig på flera personer och inte bara två oss. Livets bok insåg att vi inte skulle klara detta själv så någonstans i början i sina planer med oss la in er. Ni är precis lika viktiga i denna kamp mellan ont och gott som vi är. I och med det så lades det till ett antal miljarders val och konsekvenser till i boken. Men i alla fall den enda gång som saker och ting rubbades var skapandet av oss. Det fick i sin tur konsekvenser för skapandet av er andra. Den första anomalin var Sean och Annika, våra fäder bröt mot reglerna med er, ni skulle om man nu får säga så skapats efter oss. Andra bröt mot reglerna innan. Profetian som de kokade ihop allt det som hände er allt detta gjorde att ett kaos skapades under en period. Våra fäder skulle inte varit våra fäder. James du skulle varit vår far och Gunther skulle varit er far. När vi fann varandra igen eller hur det nu gick till så var det som att kugghjulen klickade i igen. Det blev balans vissa saker som blivit uppskjutna kunde hända och de har hänt. Men en enda gång på dessa tusentals år så har det strulat och vad som gjorde att det strulade vet vi inte men det gjorde det. Hela det händelseförlopp som de vem de nu än är eller var höll på att få konsekvensen att jorden höll på att gå under. Vad som stoppade den från att göra det var att vi överlevde och att du och Elisabeth överlevde. Boken eller naturen eller vad man nu skall kalla det viker sig aldrig. Försöker man ändra på något så smäller den en hårt på fingrarna, Leonardo och Mona fick lära sig det när de bröt mot boken i antalet barn de skapade. Andra före dem har försökt att bryta mot avtalet och det har fått konsekvenser. En enda gång kommer den att tillåta att någon gör ett annat val än det som står i boken. Ni vet vad det gäller du och Elisabeth. Eftersom er val förvägrades er så kommer boken att en enda gång tillåta att någon gör något som inte passar in i mallen. Det finns två till som kan göra andra val. Jag och Rebecka. Eller inte andra val men vi kan välja annorlunda än vad som var tänkt. Vi skapar val och konsekvenser. Men den plikten och det ansvaret är tungt. Även om vi tycker att vi gör rätt i en given situation så kan de konsekvenserna göra att om tjugo år så kanske inte en viss sak blir uppfunnen för att bota cancer tillexempel. Vi vet inte om det blir så men konsekvensen kan bli så. Det var en av insikterna vi fick av att läsa den boken. Men som alltid med den där boken så om vi inte gör ett visst val så kan det få konsekvensen att samma person kanske uppfinner ett virus som dödar alla på planeten. Som sagt plikten är tung och ansvaret är lätt som en fjäder. Det vi kunde tolka av boken är att fram till nu så har våra val fått rätt konsekvenser, de vi dödat har varit för rätt mål och de vi låtit leva har också varit rätt. Men vårt syfte om man nu kan säga så är att vara balansen mot dödens bok. Att inte den andra sidan får ett övertag. Den har ett övertag just nu, i och med att någon rubbade balansen när vi skapades så fick den andra sidan ett övertag. Detta övertag inleddes med att Leonardos och Monas barn sa tack men nej tack till att ta över efter sina föräldrar. Där började nedbrytningen av balansen, det ledde till allt det som gjorde att andra sidan fick sitt övertag. Under de sexhundra åren ca så långsamt fick den andra sidan ett övertag. Balansen rubbades och kulminationen av det var alla de krig, sjukdomar, svält och annat skit som detta århundrade har bjudit på. Att vi är släkt med historiens värste slaktare, eller grundaren bakom historiens värsta slakt är en verkan av deras val. Kanske var det, det valet som de gjorde som gjorde att den andra sidan kunde påverka det som hände med er mor när vi skapades. Det är i alla fall den slutsats som vi dragit av det som vi läst i boken. Mening var att ni fyra skulle träffas och bilda familj, ni skulle dela moderskapet och ni skulle leva nära varandra alla fyra. Men deras val att säga nej för sexhundra år sedan fördärvade det. Ni träffades du och Elisabeth men inte så som det var menat, men ni lyckades på något vis knyta de band mellan mig och Rebecka som var nödvändiga, även de band som var nödvändiga mellan Jesper och Esmeralda. På något vis när ni låg där på altarna så lyckades ni att knyta de nödvändiga banden som behövdes. De banden i sin tur knöts till de andra syskonen. Ni lärde känna Annikas mamma, ni har någon gång innan träffat Ilses mamma och Gwens mamma och Seans mamma. Ni minns inte det men någon gång någonstans har ni träffat dem. Vi har alltid trott att de var våra fäder som var nycklarna. Det var det inte, det var ni. Vi har fel fäder hela högen av oss barn. James och Gunther skulle varit våra fäder. Allt detta skedde för att balansen bröts som vi då tror av att de sa tack men nej tack. Det var nära att vi sa det den där första sommaren och boken visade oss vad som hade blivit konsekvensen av det. Vi är glada att vi valde som vi gjorde. Så vad som hände när vi läste böckerna och det som hände efter det är att vi har lärt oss att plikten är tung men ansvaret är lätt. Vi vet vad konsekvenserna blir om vi inte gör vad plikten säger. Vi är de som är det sista försvaret mot ondska, alla vi är det. Även om jag nu har hållit en lång monolog här så är detta bara en nanosekund av boken, men det sammanfattar väl det rätt bra
- Herregud säger min mor
- Ja det kan man säga säger Rebecka och ler
- Men hur får ni plats med allt? Frågar James
- Boken visade de som vi är reinkarnationer av hur de skulle manipulera med naturen för att superduper boosta oss och inte deras egna barn. För varför duperade boken dem inte till det? Gjorde de ett val som fick de konsekvenserna som gjorde att boken skapade oss i stället för att boosta deras barn? Vi vet inte men så blev det i alla fall. Vi kan bara spekulera och fundera på varför saker och ting blivit som de blivit. Fanns det någon på andra sidan som visste vad vi skulle bli så det var därför de manipulerade med saker och ting och var beredda på konsekvensen att jorden skulle gå under för det var ett bättre alternativ än att vi föddes så som det var menat att vi skulle göra?
- Hur menar du med deras barn?
- Vi har alltid trott att de fortsatte där deras föräldrar lämnade. Men de sa tack men nej tack. Så på sexhundra år så fanns det inga utvalda. Vi har trott att det var tingens ordning. Men så var det inte. Blodslinjen bröts där och då. Det är därför vi är deras reinkarnationer. Vi är dem men vi är oss själva med. Vi är dem på som vi alltid säger superduper anabola steroider. Ni är kärlen för att vi skall kunna vara deras reinkarnationer. På samma sätt som de två är reinkarnationer av deras förfäder. Som alla vi är reinkarnationer av de som var först av sin sort. Men vi är de vi är för att de bröt huvudlinjen av de första. Jespers och Esmeraldas förfäder var deras väktare. Men Alex förfader var tillsammans med sin fru, väktare åt den tidens förste samma med Annika och hennes man osv. med allihop. Alla syskon är reinkarnationer med de som varit väktare åt de första. Leonardo och Mona var de sista av de första. Deras barn var de som sa nej tack. Ingen annan genom tidsåldrarna har sagt nej. Det var därför Leonardo och Mona fick hålla på med det här tills de var över nittio år. De visste vad de var tvungna att göra för att vi skulle födas sexhundra år senare. Vi återställde blodslinjen genom dem. Alla de första från tidernas begynnelse delar samma blod. Det som vi hela tiden trott var de tre bloden är egentligen bara ett blod. Det sanna blodet och det blodet kommer inte från den manliga sidan utan det kommer från dig och Elisabeth mor. Därför rubbades balansen inte fullständigt när inte James och Gunther blev våra fäder. De skulle stoppat er inte dem. Hade gjort det så hade balansen rubbats fullständigt. Så allt vi trott vara sant när det gäller oss har inte varit sant. Eller jag skall inte säga allt. Men väldigt mycket var inte sant. I de två böcker vi läst så stod det ingenting om det, eller den officiella versionen stod där. Men de var inte sanna. Det är blodet på spinnsidan som styrde inte på den manliga sidan. Ni är ättlingar till de första kvinnorna som födde de första utvalda. Du till mannen och Elisabeth till kvinnan. Så boken fuskade när den valde att ni skulle föda oss fyra samtidigt, den hade inte tid eftersom de rubbat balansen och att vi skulle hitta dem eller att de skulle hitta oss, utan vi skulle växa upp tillsammans. Sen insåg boken att vi skulle behöva mer hjälp så den såg till att alla de andra som varit väktare av sitt slag med sina färdigheter föddes som syskon och att de skulle träffas och älska varandra. Då bildades enigheten, och den skrämmer skiten av andra sidan. Vi är tio stycken med alla de krafter som funnits innan samlade under samma tak. Det skrämmer den andra sidan rejält. Det skrämmer också den andra sidan det vi gjort under dessa år. På dessa är så har vi raserat ett antal av den sidans planer som de smitt i sexhundra år. Jag kan lova er att de är rädda och förbannade och sådana personer gör ofta irrationella saker.
- Vilka är deras personer
- Ja alla de som är under inflytande av dödens bok. De vet inte om det själv, men de är det och den kommer styra någon av dem att göra något som skakar om grundvalarna det kommer bli stort och det kommer drabba oss direkt eller indirekt. Det är därför vi ville hem och ta igen oss. Vi befarar att det kommer smälla och det kommer smälla rejält. När vi gjorde det vi gjorde med böckerna så skakade det grundvalarna i kosmos typ. Himlen föll nästan ner och andra sidan skrek så att det hördes överallt. Vi rubbade balansen och vår sida skrattade gott för de hade inte väntat sig att vi skulle elda upp böckerna. De tror att vår sida nu förlorat vår källa till information, att de inte kan vinna för att de inte kan läsa vår sida av sanningen vilket varit deras mål för att få övertaget att läsa den första boken. De kan inte i sina vildaste fantasier tro att vi har dem i våra huvuden. Det går över deras fattningsförmåga. Många människor har genom tiderna letat efter den första boken. Vissa för att de sökt sanningen, andra för egen vinning skull och de som är andra sidans företrädare för att få ett övertag på vår sida. Men de har inte vetat var de skulle leta och om de visste så har de gått vilse eller blivit galna i de där tunnlarna i bergen till dalen. Har de kommit in så har de blivit dödade av de som bor där. Vi är de första som läst igenom hela den där boken, jag och Rebecka är de enda som läst den från pärm till pärm, ord för ord, rad för rad mening för mening osv. Vi är de enda. Vi är de enda som kunnat för att vi är av det sanna blodet eller första blodet. Eller som det står i boken, de som kom först och blödde för vår skulle först, det första det enda det sanna. Högtravande jag vet men det är vad det är
- Men om vi är tvillingar
- Ja
- Då innebär det?
- Ja till viss del, som jag sagt boken la sig i. Hur mycket av vårt blod som ni har i era ådror vet jag inte men det är om man får använda sådana ord inte lika rent som vårt eftersom ert är blandat med deras era anfäder så att säga. Vi kommer direkt från källan precis som de som gick före oss. Ett exempel det talas om det spjut som dödade Jesus att det skall ha magiska krafter. Ödets spjut, han tillhörde det sanna blodet tillsammans med Maria Magdalena. Han uppståndelse handlade om att han helade sig själv och verkade i det tysta i stället. Kristendomen spred sig. precis som Da Vinci och Mona gjorde så levde han ett dubbelliv. Han spädde på myten om sig själv. Hans väktare spred budskapet och de skapade världens ledande religion. Inte illa pinkat av någon som ansågs vara död eller hur
- Herregud säger James
- Det kan man kan säga
- Så du menar att ni delar blod med Jesus?
- Ja det gör vår mor med
Han stirrar på Isabella
- Jaja hjärtat jag är samma person som innan säger hon. Så allt det vi fått lära oss är fel, med blodlinjerna och allt annat tjafs.
- Ja och nej, alla har agerat utifrån vad de trott var rätt. Den som spred dessa ”lögner” var illusionsmästaren själv Da Vinci men de gjorde det med hjälp av boken. Eller rättare sagt boken styrde deras val. När deras barn gjorde sitt val så blev det en av de där mängderna av konsekvenser som finns i boken. Då var den tvungen att agera. Då ”gav” den Da Vinci rådet att göra som han gjorde med blodslinjerna. Att det var pappans sida som styrde. Inget kunde vara mer fel, och man tänker logiskt på det så är det egentligen självklart eller hur? att det är mammans blod som styr rent biologiskt
- Så boken styr era val som ni gör? Frågar Annika
- Hm både och, eftersom vi är de vi är. Det har aldrig funnits några som oss eftersom vi är skapade utifrån andra parametrar så kan man säga att vi styr boken lika mycket som den styr skeenden. Vi kontrolleras inte i lika stor utsträckning av boken som de andra gjort utan vi skapar egna vägar som boken måste anpassa sig efter
- Så du menar säger Simon att ni kontrollerar ödet till viss del
- Så skulle man kunna säga och om du vill ta det ett eller flera steg längre så kontrollerar vi allas öde
- Skojar du?
- Nej
- Herregud säger Simon
- Det kan man säga ja säger jag
- Vilket jävla ansvar
- Vad menar ni? frågar Esmeralda
- Att de till viss del styr alla människor öden utifrån de valen som de gör
De stirrar på oss
- Som jag sagt förr säger Jesper lågt, jag är inte ett endaste dugg avundsjuk på er
- Tack säger jag
- Och detta ansvar kommer att läggas på barnen?
- Ja säger jag om de vill när den dagen kommer och de skall ta över
- Herregud
- Ja sen gäller samma med deras barn osv. osv. tills någon av dem säger tack men nej tack. Om jorden fortfarande finns så får boken fuska igen
- Kommer de att bli lika starka som er?
- Vi vet inte, vi har inte satt oss ner och tänkt på det än, men osannolikt är det inte med tanke på att de delar vårt dopade blod. Det är det som är en konsekvens av som hänt när vi skapades. Vi drar slutsatsen att ett nytt blod skapats. En ny blodslinje
- Vilket innebär att ni skapar en ny ätt kan man säga så säger Gwen
- Ja så skulle man kunna se det ja säger jag
- Ni verkar ta det väldigt bra säger James, hade det varit jag så hade jag sprungit mot utgången
- Det var nog en av anledningarna att vi tuppade av när vi gjort det vi gjorde i trädgården. När vi låg i den dvalan i två dagar så fick vi tid till att smälta allt detta.
- Vi landade kan man säga säger Rebecka. Hade vi bara rest oss och gått iväg så hade ni nog fått köra oss till dårhuset eller något men den kraften som styr det som vi kallar naturen insåg att. Hm de måste nog landa i det här så de får svimma eller hamna i dvala
- När vi låg där så landade vi i allt detta och andades kan man säga. När sen naturen eller vad vi skall kalla det kände på sig att nu har de landat så lät den oss vakna
- När vi vaknade så vaknade vi med dessa nya insikter
- För att jag skall förstå säger James, ni är alltså på något vis släkt med Jesus?
- Så kan man se det ja
- Men…
- Ja det är här som saker och ting brukar bli teologiskt. Är vi då barn till gud? Finns gud? Hur är det möjligt? Om vi säger så här, vi är inga gudar, vi kan göra allt det som det står om Jesus i bibeln vi kan hela, vi skulle säkert kunna förvandla vatten till vin osv. om vi ville. Vi har inte testat att gå på vatten, det kanske vi skall göra? Det handlar om tro James inget annat. Det handlar om hur människan skall kunna hantera det vi är då fick de hitta på ett eller annat för att han inte skulle bli stenad eller något annat
- Men…
- Ja James säger jag med ett leende
- Hur är det möjligt?
- Vi vet inte, vi vet inte vad denna kraft är var den kommer ifrån och vad som gjorde att den skapades från början. Vi vet att den existerar, vilket vi alla här är bevis på, även du. Du var ju utvald att bli vår far. Du skulle varit far till oss alla på vår mors sida. Mig, Annika, Jesper, Alex och Simon. Precis som mor skulle varit mor till oss alla och inte bara mig och Jesper. Tro mig att den har arbetat på att ni skulle hitta varandra, den har gått väldigt långt för att ni skulle hitta varandra
Jag tittar på min mor och hon förstår vad jag pratar om. Hennes man som dog
- Det är samma med Gunther, han fick också betala ett högt pris för att han valde annorlunda, vilket du också fått om du valt annorlunda. Elisabeth har också fått betala ett högt pris fastän hon inte valde själv. Boken om vi nu förenklar det känner inte känslor. Den förstår inte vad det har kostat dem i känslor att de inte valde själv utan att den andra sidan ändrade på reglerna. Min mor och Gunther förlorade sina kärlekar på det mest brutala vis. De dog en blev mördad den andre dog i cancer. Elisabeth våldtogs och förnedrades av en galen man, hon blev även beroende. Det var bokens sätt att försöka ställa saker och ting tillrätta. Vi kan skylla det på Da Vincis barn. Men hade inte de valt som de gjorde så hade inte vi funnits. Val och konsekvenser. Svart och vitt.
- Så om jag hade valt att leva med en kvinna som inte var Isabella så hade jag också drabbats av en tragedi
- Ja säger jag det hade du, du valde dock den militära banan och satsade fullt ut på den. Val och konsekvenser, du har säkert haft dina kärlekar på vägen men du valde hela tiden din yrkesbana före dem. Sen träffade du vår mor och på en sekund så var inte den banan viktig längre eller hur?
Han tittar på mig
- Så är det säger han, jag tvekade inte en sekund. När hon steg in genom dörren där på slottet så fanns det bara hon i min värld. Inget annat kändes viktigt
- Precis, det möte som skjutits upp i så många år inträffade. När ni träffades så var det, det sista kugghjulet som klickade i. Nu är maskineriet välsmort igen och kugghjulen snurrar som de skall. Vi är samlade och då tyckte boken att det var dags för oss att göra det vi gjort nu. Dels att vi numera är boken och att den avslöjade en massa sanningar för oss som vi behövde veta. Vårt önskemål är att det vi pratat om här idag stannar här. Isabella du kan berätta det för Elisabeth vid lämpligt tillfälle. Vi tar det med Gunther när vi kan. De måste också få reda på det. Räcker detta som svar på din fråga mor frågar jag med ett leende
- Ja säger hon och ler tillbaka det gör det
- Ok säger jag och ler
- Nej busungar nu är det läggdags säger Rebecka
- Ok mor säger de
Vi reser oss och går in på deras rum och vi byter om på dem och lägger dem i sängen. Vi berättar en historia för dem och de somnar. Vi går ut till de andra igen och sätter oss. Jesper tittar på oss
- Ja säger jag
- Ok säger Jesper
- Vad? Säger Esmeralda
- Han undrade om ni också är extra laddade jämfört med era anfäder, och jag svarade ja. Det är ni allihop, för att ni skall kunna hänga med oss så ”fuskade” boken med er med. Den resonerade som så att fuskar andra sidan så kan jag också göra det. eller jag, kanske mer vi. Balans, fuskar ena sidan så fuskar den andra med. Andra sidan fuskade i sexhundra år. Vår sida samlade allt fusk till ett tillfälle, skapandet av oss. Den samlade sexhundra års fuskande till oss. Nu när de fuskat färdigt så är balansen återställd med fuskandet men andra sidan leder fortfarande eftersom den spridit ut sitt fuskande över tid. Vi har börjat rätta till saker och ting men vi har förstått att vi har en bra bit kvar tills balansen är återställd
- Jaha säger Alex vad väntar vi på?
- Att de skall göra ett utspel, vi vet inte vem de är för då hade vi agerat. Det är en av fördelarna de har. Vi vet inte vem de är, hur många de är eller var de är. Vi kan bara vänta på att något skall hända sen så agerar vi
- Vet de vem vi är?
- Ja det vet de, eller inte alla men vissa gör och det är de som är farliga för de inser att vi kan möta deras hot och förgöra dem när vi vet vem de är
- Är orden en sådan organisation
- Nej det är utanför ont och gott. Det är en personlig vendetta som är nedärvd i oss som boken faktiskt irriterar sig på kan man väl säga. Den hade inte räknat med våra känslor som följde med arvet. Som jag sa innan, den förstår sig inte på känslor. Att jag som min bror ofta säger lär ut med kärlek kan inte den begripa, och kan inte vår sida begripa det så kan jag lova er att andra sidan inte i heller förstår det. Det kan bli vårt starkaste vapen i kampen mot dem. Våra känslor
- Ok säger Jesper. Tror ni att andra sidan har något som motsvarar Godaishu?
- Ja säger Rebecka det är vi övertygade om och de leder med sexhundra år. Alla vi möter leder mot oss. Vi är nybörjare på det här jämfört med de andra. Men vi lär oss snabbt säger hon med ett leende vilket vissa har fått lära sig. Vi har slagit sönder organisationer som har haft flera år på sig att organisera sig. Vissa har funnits i flera tusen år, som de heliga till exempel. De satte vi på plats ganska fort eller hur?
- Så ni vet inte vad som skall hända bara att något kommer att hända?
- Ja och när det händer så får vi möta hotet på bästa sätt. Vi får helt enkelt ligga i startgroparna och vara så beredda vi kan och när vi får indikationer på att något är på gång så får vi reagera utifrån vad som händer
- Men Orden kan vi leka med?
- Vi kan spionera på dem och när de går över gränsen så kan vi tillrättavisa dem. Fast att boken inte gillar det
- Så ni går emot boken
- Oja tro mig säger jag, vi är de besvärligaste utvalda den blivit utsatt för. Men den får skylla sig själv när den skapade oss som den gjorde. Med extra allt säger jag med ett leende
- Är inte det dumdristigt
- Tja vi kan ju alltid säga fuck you. Vilket vi var nära att göra och då kan jag lova dig att boken darrade. Så den tillåter oss våra små lekar med Orden, så länge vi inte tappar fokus från det som den tycker är viktigt, vilket vi inte gjort. Ibland så har till och med våra vägar mötts så att säga
- Men…
- Skapar vi då inte egna sidor i boken?
- Ja
- Jodå det gör vi, till bokens stora förtret det med. Den vill ha kontroll, vi är som rebelliska tonåringar. Vi vill inte ge den all kontroll
- Var det boken som bestämde att min mor skulle dö frågar Gwen
- Vi vet inte säger jag, det finns inget i boken som indikerar det. Ingen av de mödrar som dött står det något om i boken, så vi kan inte svara på det varken för dig eller de andra vars mödrar har dött. Vi tror inte det eftersom Ilses mamma lever och har hälsan. De kan ha varit brickor i spelet för andra sidan vilket jag tror är troligast. Jag kan inte säga att det är så men jag misstänker att det är så
- Ok säger Gwen sammanbitet, det var tur det för annars så hade jag kämpat mot boken
- Ja det hade vi alla, och det är därför jag tror att det är så. Ilses mamma har inte varit inblandad på något vis med någon av de organisationer som vi stött på det har de andra mammorna varit. Så nej Gwen skall du skicka ut dit hat mot någon så är det andra sidan. Hade vi fått några som helst indikationer på att vår bok så att säga legat bakom de dåden så hade vi sagt fuck you och sen så hade vi lagt av
- Tack säger hon
- Ingen fara
Mörkret har fallit utanför fönsterna och Alex tittar på de andra och de reser sig
- Nu skall vi leka lite
- Gör ni så säger jag, inga dumheter och ta hand om de där två
- Jadå säger Ilse och ler
De går ner i källaren och byter om
- Mor säger jag
- Ja?
- Hur bra är du på att sy?
- Jag klarar mig varför?
- Därför att vi köpte tyg när vi var i dalen, sådant tyg som våra dräkter är gjorda av. Vi skulle vilja skapa våra egna så att säga. Vi skapar vårt eget arv, vi har fått våra svärd och om vi får som vi vill med Hanshu så kommer han att skapa deras vapen med. Vi får dock gå försiktigt fram med honom. Men i alla fall jag undrar om du kan sy dräkter till oss som är våra så att säga. Till mig, Rebecka, Jesper och Esmeralda. Vi har lånade kläder, de andra har sina egna det är deras. De är nya, skapar sin historia med sina egna kläder. Det vill vi också göra. Vi vill skapa vår egen historia med våra egna vapen och våra egna kläder
- Får jag se på era dräkter?
- Javisst säger jag
Jag reser mig och går ner i källaren och de andra byter om. jag går fram till våra ställ och tar våra dräkter
- Skall ni följa med
- Haha nej Isabella skall se om hon kan sy dräkter till oss. Ni har era egna vi har lånade, och vi vill ha våra egna.
- Aha ok säger de
Jag samlar ihop våra dräkter och går upp med dem. Jag lägger dem på bordet och hon börjar undersöka dem och går igenom dem dräkt för dräkt. Hon hummar och tittar och känner
- Jag har ingen symaskin
- Vi köper en säger jag
- Ok dessa är sydda för hand vilket inte är oväntat. Jag känner inte igen stygnen men det skall nog gå med maskin. Jo jag skall nog kunna sy sådana. De är inte lika någon av dem. Där är små variationer på dem så jag kommer att få låna dem medan jag syr. Jag börjar med din Niklas
- Ok säger jag, varför?
- Därför den är mest avancerad. Lyckas jag med den så kommer jag att lyckas med de andra
- Ok kan du färga dem med?
- Ja det är det lätta
- Ok bra säger jag
- Då skall vi shoppa i morgon säger Rebecka och ler
- Ja hjärtat det skall vi. Jag tänkte att vi skall sammankalla cirkeln med, det var ett tag sedan vi uppdaterade dem
- Ja vi får göra det säger Rebecka
- Jag ringer dem i morgon säger Isabella. Berith är kvar i England och Elisabeth är hos Gunther men resten skall vi nog få hit
- Tack mor säger jag
- Nej nu skall vi gå och lägga oss säger Jesper
- Vi med säger Annika
- Ja vi med säger Isabella, det finns en hel del information att hantera
- Ja säger vi det är det
Vi säger god natt och går in i sovrummet. Vi klär av oss och lägger oss i sängen och vi tittar på varandra. Vi är helt slut. Rebecka lägger sig på sin plats och vi somnar
Fler noveller av samma författare
det här var väl inte sista delen??