Den där dagen Bok 8 Godaishu Kapitel 24
Kapitel 24
Vi vaknar av att de bankar på dörren. Vi reser oss upp och klär på oss. Rebecka går fram till dörren och öppnar den. Utanför står en man och han är röd i ansiktet
- God morgon säger Rebecka
- Vad fan menar ni med detta
- Vad? Frågar Rebecka
- Det säger mannen och pekar på de som hänger runt huset
- Jaså det, vi sa ju igår att detta skulle hända om du skickade dem hit. Du lyssnade inte på Liu så du får faktiskt skylla dig själv. Skrik lite till på mig så kommer du också att hänga där
- Vem fan tror du att du är din sli…
Rebecka slår till tre gånger och mannen skriker. Hon slår honom på halsen och drar in honom i huset. De män som står bakom mannen stirrar på henne. hon drar igen dörren
- Niklas
- Ja hjärtat
- Bär upp honom på taket
- Ok hjärtat
De andra har vaknat av oljudet och de kommer ner. De tittar på mannen som står med öppen mun i ett tyst skrik. Jag lägger honom över min axel och går upp på andra våningen. Jag öppnar ett fönster. Jag tar ett lakan från sängen och knyter det runt mannen och binder fast det i fönstret
Jag knuffa ut mannen och han hänger där stel som en pinne. Jag går ner till de andra och jag sätter mig i köket. De andra har dukat fram frukost och vi börjar äta. Vi sitter där och äter när det knackar på dörren. Jag reser mig och går ut i hallen och öppnar dörren Liu står utanför
- Hej säger jag
- Får jag komma in?
- Javisst säger jag och aktar mig så att han kan komma in
Han går ut i köket, jag stänger dörren och går efter honom. Jag sätter mig och fortsätter äta min frukost
- Ni håller vad ni lovar säger han
- Alltid säger jag, vad kan vi hjälpa dig med idag?
- Kan vi få tillbaka de som hänger därute?
- Javisst säger jag men ni får ta ner dem själv, alla utom han som förolämpade min fru. Han skall hänga där ett tag till och begrunda det dumma i att kalla min fru för slinka
- Förlåt säger Liu
- Han kallade min fru för slinka. Det gör man inte ostraffat. Så han hänger kvar där. De andra kan ni skära ner. Vi kommer att gå ut i stan idag. Det kliar i kroppen på oss så vi vill expandera vårt område som vi får röra oss på. Vi behöver handla mat
- Är det ok om jag guidar er
- Det är helt upp till dig säger jag
- Ok säger han, ett ögonblick
Han går ut till ytterdörren och öppnar den. Vi hör hur han pratar med någon utanför och när han är klar så kommer han tillbaka. Vi hör hur de tar sig upp på taket och vi ser genom fönstret att de börjar plocka ner sina män
Vi äter färdigt under tystnad och när vi är klara så diskar vi efter oss. Vi tittar på Liu
- Så då går vi säger jag
- Ok
Vi går ut i hallen och jag stannar
- Jag hoppas för er skull att ingen blir kreativ och rör våra saker. Vi vet exakt hur de ligger och vi uppskattar inte att någon rör våra saker
- Ingen kommer att röra dem
- Bra säger jag
Jag öppnar dörren och vi går ut. Vi ser hur de tar ner sina kamrater. Deras ledare hänger stel och stirrar på oss. Vi börjar gå längs med gatan och vi kommer fram till ett torg
Här finns en massa stånd där de säljer, fisk, grönsaker, frukt och andra varor. Vi går mellan stånden och handlar. När vi vill betala så skakar Liu på huvudet
- Vi vill göra rätt för oss säger jag
- Efter den skymf ni blev utsatta för i natt så tillåter inte mästaren att betala, vi kommer att se till att de blir kompenserade för det ni handlar
- Ok säger jag och bugar mig
Vi fortsätter gå mellan stånden och Rebecka stannar vi ett stånd som säljer tyger. Hon tar tyg i handen och känner på det
- Var de här? Säger hon i mitt huvud
- Varför tror du det?
- Därför att detta är samma tyg som vi har i våra dräkter
- Är du säker?
- Ja hjärtat det är jag
- Ok säger jag
Jag känner på tyget och nickar
- Säljer ni varor utanför denna dal?
- Nej säger Liu
- Har ni gjort det förr?
- Nej inte det tyget i alla fall
- Ok är du säker? Det finns ingen som för 600år sedan lämnade dalen och sålde tyger någon annanstans
- Nej det är uteslutet säger han
- Då har våra anfäder varit här
- Vem var det?
- Leonardo Da Vinci och Mona Lisa
- Det finns inget nedtecknat om det som jag läst säger han
- Ok för vi har dräkter som är gjorda av sådant här tyg. Väldigt många dräkter som är gjorda av det. Skulle vi få köpa av det?
Han tittar på mig och frågar
- Vad skulle ni göra med det?
- Göra våra egna dräkter till familjen, vi skulle behöva tyg till en trettio dräkter
- Det måste jag fråga mästaren om
- Tack säger jag
Vi går vidare på torget och vi handlar mer än mat. Vi köper en del smycken och träsniderier. Vi går vidare och lämnar torget med våra varor. Vi går längs med en gata och tittar på husen. Det är trähus med tegeltak, alla hus är byggda på samma vis.
De är i två våningar och de har samma färg och de ser exakt likadana ut. Vi går vidare och kommer fram till en park. Vi går in i den och jag tittar på Ilse. Hon får något drömmande i blicken och jag ler
Vi går igenom en allé med träd och kommer ut till en öppen plats och vi sätter oss på gräset. Vi plockar fram frukt och börjar äta. Vi sitter där i solskenet och njuter av det vi äter
Liu tittar på oss och jag tittar på Gwen
- Nå säger jag
- Han har trevliga färger säger hon
- Ok säger jag och ler
- Förlåt säger han
- Gwen har vissa förmågor som tillåter henne att se om man är snäll eller inte. Just nu så är du snäll
- Ok säger han och tittar på henne, vilken färg har jag?
- Just en behagligt blå färg
- Ok säger han och ler
- Jaha och samtalet med mästaren igår förlöpte ungefär som jag förutspådde?
- Oja det var nästan kusligt hur det utspelade sig. det gick precis som du trodde
- Ok säger jag med ett leende
- Vad kommer hända med pajasen som förolämpade mig?
- Inte så mycket tyvärr säger Liu
- Ok varför inte säger Rebecka hårt
- Politik säger han
- Ok säger Rebecka är han släkt med någon i ert råd?
- Han är gift med mästarens syster
- Ok säger jag, och han vågar inte säga emot henne?
- Nja hon gnäller när hon inte får som hon vill
- Hur många sitter i rådet?
- Tio stycken, förutom mästaren
- Ok säger jag, framförde du vårt budskap?
- Ja säger han
- Och de trodde inte på dig?
- Haha nej säger han
- Ok säger jag då får vi bevisa det för dem. De tror att de kommer att kunna hålla oss borta från mästaren
- Något sådant ja säger Liu
Jag tittar på de andra och ler, de ler tillbaka
- Att de aldrig lär sig
- Nej säger jag
- Vad menar ni?
- Vi skall inte förstöra överraskningen säger jag och ler
- Ok säger han
Vi reser oss och vi går tillbaka samma väg som vi gick innan. Vi kommer tillbaka till huset och mannen hänger fortfarande utanför fönstret. Det har samlats en del människor som står och tittar på honom
Rebecka tittar på mig och jag nickar. Jag går in i huset och lossar på lakanet och han faller ner och slår i marken. Jag går ner och ut till de andra och tittar på honom där han ligger på marken
Rebecka går fram till honom och sätter honom upp, hon slår till tre gånger och tittar på honom
- Jag kommer inte göra något åt din röst, du har förverkat din rätt att tala när du förolämpade mig.
Han stirrar på henne och han gör ett utfall och Rebecka slår till och hans ögon spärras upp
- Lärde du dig inget innan? Den smärta du känner nu är ingenting mot vad du kommer känna om du försöker en gång till. Förstår vi varandra?
Han nickar intensivt och Rebecka slår till igen
- Försök en gång till så kommer jag göra dig oförmögen att tillfredsställa din fru. Förstår vi varandra?
Han nickar intensivt igen
- Bra säger Rebecka, försvinn med dig
Han reser sig och springer allt vad han kan. Liu tittar efter honom och sen tittar han på Rebecka med ett leende och bugar sig. Människorna som sett vad som hänt bugar sig de med
Mannen verkar inte så populär
- Har han utnyttjat sin makt mot folket? Frågar Rebecka
- Ja säger Liu enkelt
- Pajas säger Rebecka
- Det kan man säga säger Liu
- Var har du studerat? Frågar jag
- Märks det så tydligt säger han
- Ja om man vet vad mans skall leta efter
- Jag har studerat på universitet i Tokyo
- Jag anade det säger jag, det finns vissa japanska drag över ditt sätt att föra dig
- Har ni studerat i Japan?
- Det kan man säga säger jag på japanska
- Ok säger han också på japanska
- Vill du ha lunch?
- Ja tack gärna säger han
Vi går in i huset och vi börjar laga lunch. Vi dukar fram maten och vi sätter oss och börjar äta. När vi sitter där och äter så bankar det på dörren. Jag reser mig och går och öppnar
Det står ett tiotal män där runt en kvinna. Jag tittar på dem och på kvinnan och väntar. Hon stirrar på mig och väntar på att jag skall säga något. När jag bara tittar på henne så säger hon
- Jag är mästarens syster
- Jaha säger jag vad vill du?
- Va? Säger hon
- Ja vad vill du? Vi äter just nu och min mat kallnar, jag vill inte äta kall mat så säg vad du vill annars så stänger jag dörren igen
- Vem tror du att du tilltalar?
- Jag har inte en aning en gnällig bortskämd kvinna som är van vid att få som hon vill för att hon gnäller? Tror du att jag blir rädd för sig för att du är mästarens syster? Du såg vad vi gjorde med din man och hans män? Tror du då på fullaste allvar att vi skulle bli rädda för dig?
Hon stirrar på mig, ingen har någonsin talat så till henne. hon står där mållös med munnen öppen
- Jaha vad vill du som sagt min mat kallnar
- Vad har ni använt för häxkonster på min man?
- Det är inga häxkonster säger jag, det är bara vanlig stridsteknik, och om din man studerat bättre så hade han kunnat lösa problemet själv. Men han förolämpade min fru och hon uppskattade inte det. Han skall vara glad att hon var på bra humör i morse. För annars så hade det kunnat ta en helt annan vändning. Nå har du gnällt färdigt så att jag kan återgå till min mat?
Hon stirrar på mig igen och bara gapar
- Ok då går jag och äter igen
Jag stänger dörren och går ut i köket
- Det var mästarens syster du hade rätt Liu hon har en gnällig röst
- Vad ville hon sa Rebecka?
- Hon undrade vilka häxkonster vi använt på hennes man
- Häxkonster jisses säger Rebecka
- Ungefär vad jag sa
- Han har slarvat med sin träning och kallar det vi gör för häxkonster
- Mm
- Stängde du dörren för henne? frågar Liu
- Ja hon bara stod där och gapade och min mat blev kall. Jag gillar inte att äta kall mat
Han tittar på mig och skakar på huvudet
- Ni är inte kloka, de kommer att belägra huset
- Ok säger jag, hur många är de beredda att förlora?
- Förlåt?
- Ja om de belägrar huset så kommer vi att slå tillbaka, vi var fyra stycken som dödade 2176 personer på ett fält i Japan så hur många är de beredda på att förlora för att hon är bortskämd?
Han stirrar på mig och sväljer
- Ingen kommer röra dig Liu säger Gwen, du vill göra det som är rätt. Men som Niklas säger hur många är han beredd på att förlora mästaren?
- Ingen hoppas jag säger han
- Ok bra säger jag. Du kanske skall springa dit och försöka tala förstånd med honom. Vi är de utvalda och vi har enigheten. Det gör oss väldigt starka, du kan hälsa honom att vi kommer snart att tappa tålamodet på allvar och då så kommer vi att komma och hälsa på i hans residens.
- Jag skall göra mitt bästa, jag riskerar dock mitt liv om jag framför ert budskap
- Ok säger jag, varför?
- För att det kan uppfattas som att jag väljer er sida och det kommer inte rådet att uppskatta
Jag tittar på Rebecka och hon nickar, jag söver Liu och vi lägger honom i en säng. Vi tittar på de andra och vi reser oss och dukar undan lunchen. Vi går till våra rum och byter om
Vi tar på oss våra dräkter och hänger på oss våra vapen. Vi tar oss upp på taket.
- Simon och Gwen ni håller er bakom oss hela tiden. Där vi går där går ni förstått
- Ja Niklas säger Simon
Vi tittar på varandra, vi ler. Vi drar upp kåporna och sätter maskerna på plats. Vi börjar springa och hoppar ut i luften. Vi springer snabbt över taken och kommer ut till utkanten och staden
Vi stannar på ett tak och tittar mot skogen. Vi ser hur det kommer ett femtiotal män utifrån den. Vi låter dem gå förbi sen hoppar vi ner på marken. Vi börjar springa och kommer in i skogen
Vi kommer fram till Residenset. De finns en mur runt hela huset. Vi tar oss upp för den och stannar. Det går vakter på gräsmattan under oss och vi tittar på varandra. Vi hoppar ner på gräset och söver vakterna. Vi tar oss fram till residenset och klättrar uppför väggen
Vi kommer framtill ett fönster och tar oss in. Vi kommer in i ett rum och det sitter två personer där med ryggen mot oss och pratar. Ilse och Alex smyger sig fram och söver dem
Vi går fram till dörren och jag öppnar den på glänt och tittar snabbt ut genom glipan. Jag stänger dörren och tittar på de andra. De nickar och jag öppnar dörren. Vi springer ut ur rummet och hoppar uppåt och börjar klättra uppför väggen
Vi når taket och klättrar över det. Vi tittar ner och ser vakter som går runt därnere under oss. Vi kommer över till andra sidan och stannar. Jag klättrar ner och öppnar en dörr och slinker in i rummet. Jag smyger mig fram till en kvinna som sitter där och söver henne
Jag kallar på de andra i tanken och de kommer in. Vi går igenom rummet och kommer fram till en annan dörr och jag öppnar den. Utanför står två vakter. Vi sliter in dem i rummet och söver dem
Jag öppnar dörren igen och vi går ut i korridoren. Vi går längs med den utan att stöta på någon. Vi kommer fram till en stor dörr och jag tittar på de andra och öppnar dörren
Vi kommer in i en stor sal där det finns en tron längst bort. Nedanför tronen så är det ett avlångt bord med tio platser. På tronen sitter det en man som lyssnar på någon som pratar vid bordet
Vi går in i rummet och säger
- Hej vi blev trötta på att vänta på en inbjudan
Det blir tyst i rummet och de som sitter vid bordet stirrar på oss. Mannen på tronen håller sig neutral och tittar på oss
- Vakter skriker en av männen vid bordet
Ett antal dörrar öppnas och de kommer män inspringande och de attackerar oss
- Inget dödande säger jag lugnt
- Ok säger de andra
Vi drar våra Bokken och möter attackerna. Vi dansar runt i rummet och slår ner dem en efter en. Slagsmålet varar i ca tio minuter sen så ligger alla männen på golvet
Vissa gnyr av smärta, andra är utslagna och vissa har gett upp
- Jaha är det såhär ni välkomnar gäster säger jag?
De som sitter runt bordet stirrar på oss och sen tittar de på mästaren, han har fortfarande inte rört på sig eller sagt något. Jag tittar på honom och jag möter hans blick
Han reser sig upp och börjar lysa, han drar ett svärd och attackerar mig. Jag släpper min Bokken och drar mitt svärd. Jag blockerar hans attack och vi börjar dansa runt i rummet
Han attackerar och jag blockerar, vi går igenom mönstren och våra svärd brakar samman. Han är inte helt oäven med svärdet. Jag låter honom attackera mig igen och jag blockerar
Jag ser hur han svettas, jag kan känna rädslan bubbla upp i honom och jag ler mot honom
- Min tur säger jag och börjar lysa
Jag lyser i den gudomliga vindens färger och jag attackerar honom fortare än någon mer än Rebecka kan se. Jag dansar runt honom och slår hans svärd ur händerna på honom
Jag kastar det till Rebecka som fångar det. Jag hänger på mig mitt svärd och drar mitt Bokken och slår till honom på armarna och knäna så att han faller ner på knä. Jag stannar med mitt Bokken på hans hals och håller honom uppe med det
- Du är rätt skicklig med svärdet säger jag, men du behöver träna mer. Din teknik påminner om vår vilket inte är så konstigt säger jag, för den är ju modern till allas vår stridsteknik
- Skall du döda mig?
- Varför skulle jag göra det? Vi vill bara prata, hade vi velat döda dig så hade du redan varit död. Vi är här för tre saker, boken, tatueringarna och utmaningen. När vi är klara med det så kommer vi att lämna er och åka hem till våra barn
- Så ni vill inte döda mig?
- Nej varför skulle vi vilja det? Vem har inbillat dig det?
- Legenderna
- Vilka legender?
- De om de utvalda och enigheten. Boken talar om er att ni skall komma hit och förstöra det gamla och döda oss alla
- Står det verkligen så i boken, står det inte att vi skall komma hit och utmana det gamla för att bevisa att vi är de vi är, och vi med blodets rätt skall få boken och våra markeringar som visar att vi är de vi är? Hur får du det till att vi skall döda er?
- Har du läst boken?
- Vi har de andra två så ja det har vi
- Ni har dem viskar han
- Ja säger jag vi har dem och vi har läst dem och vi kan dem utantill. Inte någonstans i någon av de böckerna står det att vi skall döda er. Hade valet blivit ett annat än vad det blev så hade det kanske blivit så. Men nu blev valet att vi skall återställa balansen. Res dig upp säger jag
Han reser sig och stirrar på mig
- Gwen?
- Han är rädd, han litar inte på dig
- Ok de andra?
- De är så rädda att de snart kissar på sig, alla utom hon, hon är en elak människa säger Gwen och pekar på en av kvinnorna
Kvinnan tittar på Gwen och hon drar en kniv och kastar den mot henne. Gwen tittar lugnt på kniven och fångar den. Hon kastar den tillbaka mot kvinnan och den sätter sig precis bredvid hennes huvud
Den rispar kvinnans ansikte och, en mörk färg sprider sig från såret och kvinnan börjar skaka
- Helvete säger Gwen och rusar fram
Hon börjar lysa och hon försöker hela kvinnan. Rebecka kommer fram och hon lyser också. Hon sätter händerna på kvinnans ansikte och hjälper Gwen att hela henne
Den mörka fläcken försvinner och kvinnan tar ett djupt andetag. Gwen tittar på henne och slår till en gång. Kvinnan studsar bak i stolen och skriker högt. Rebecka trycker henne på halsen
- Är du helt dum i huvudet frågar Gwen
Kvinnan stirrar på henne med skräck i blicken
- Trodde du verkligen att du skulle kunna döda oss? Men ditt största misstag var att du nästan fick mig att döda.
- Gwen säger Rebecka
- Ja mor
- Stoppa smärtan
- Javisst mor säger hon
Hon slår till en gång och kvinnan rasar samman på stolen. Gwen hoppar ner från bordet och går bort till mig
- Var det hon som sa att vi skulle döda dig?
Mästaren stirrar på henne
- Svara henne säger jag
- Ja bland annat
- Varför vill Lius mor få er att tro det?
- Det var som fan säger Jesper
- Ja de gillar inte varandra nämnvärt säger Gwen, jag kan förstå varför, hon är ännu mer makthungrig än vad mormor någonsin varit. Färgen runt henne får mig nästan att må illa säger Gwen
- Ok säger jag och tittar på kvinnan. Så hon stoppade oss från att komma hit, så att vi skulle smyga oss in. Sen övertalade hon honom att slåss med mig. Hon trodde då att jag skulle döda honom och sen så skulle hon sätta sin son på den stolen?
- Ja säger Gwen
- Bra läst säger jag och ler
- Tack far säger hon
Kvinnan stirrar på Gwen och sen på Rebecka som står bredvid henne
- Nå säger jag, har vi övertygat dig om att vi inte är här för att döda dig?
Han stirrar på mig
- Nå säger jag är du övertygad?
- Ja stammar han
- Bra säger jag, jag drar ner masken som täcker halva mitt ansikte och drar ner kåpan
De andra gör likadant. Jag sätter tillbaka mitt Bokken på sin plats och de andra gör likadant. Rebecka kommer framtill mig och vi tittar på varandra och vi klär av oss våra kläder. Vi börjar lysa och våra tatueringar lyser extra starkt
Vi hör någon som drar efter andan och mästaren stirrar på oss med ögon som ser ut som om de skall hoppa ur huvudet på honom
- Vi är de vi är säger vi med gemensam röst. Vi är de utvalda, vi är enigheten
När vi säger det så klär de andra av sig och börjar lysa
- Vi är här för att hämta det som är vårt som ni vaktat i väntan på oss. Vi är här för att få de markeringar som visar att vi är de vi är. De eviga, de utvalda och allas era fäder och mödrar. Vi är här för utmaningen. Så utmana oss och ta konsekvenserna
Mästaren stirrar på oss, han reser sig och börjar lysa. Han slår ut med armarna och vi känner hur det kommer en isande smärta och lika fort så blåser den över. Han ropar högt
- Utmaningen är kallad
Det kommer in tjugo män klädda i svart och vitt. De ställer sig i en cirkel runt oss. De drar sina svärd och de attackerar oss. Vi står där nakna utan vapen och vi börjar lysa
Vi dansar runt dem och möter deras attack med våra händer och fötter. Vi slår ner dem en efter den tills alla ligger döda på golvet. Vi stannar och reser oss upp
- Utmaningen är avklarad säger han med hög röst
Han slutar lysa och vi tittar på honom, bugar oss och sen så tar vi på oss våra kläder. Jag tittar på mina armar. Där en drake på min högra överarm och en tiger på den vänstra
Rebecka har likadana tatueringar på sina armar. När vi klätt på oss så hör vi någon komma in i rummet
- Vad gör de här säger mästarens syster
- De hämtar sin blodsrätt säger han
- Vad?
- Det övergår ditt klena förstånd säger Rebecka, jag kan se till så att du slipper höra hennes röst om du vill säger hon till mästaren
Han tittar på henne och jag kan ana ett leende på hans läppar
- Du kanske skall se till så att de försvinner säger jag och pekar på de som ligger på golvet
- Javisst säger han och klappar i händerna. Ta ut dem
- Ett ögonblick säger Jesper och går fram till en av männen och tar hans vapen. Nu så säger han
Han tittar på vapnet som påminner om våra Kniten men de är annorlunda i sin konstruktion. Han tittar på deras svärd som är annorlunda mot våra. Det är helt raka och dubbelslipade
Han svingar med det och börjar göra rörelser med svärdet och svingar det fortare och fortare. Till slut så det bara ett suddigt streck. Han ler när han slutar och tar ett hjalt från golvet
- Med er tillåtelse så skulle jag vilja behålla dessa säger han till mästaren
- Javisst de behöver dem inte längre
- Tack säger han och bugar sig
- Jaha säger jag då var det bara boken kvar säger jag
Han tittar på oss och reser sig
- Kom med säger han
Vi går efter honom in i ett annat rum. Han öppnar en dörr och där ligger boken på en pulpet. Han går fram till den och lyfter ner den. Han vänder sig om och räcker den till oss
Vi tar emot den och när våra händer kommer i kontakt med den så gungar rummet till. Vi ler mot varandra. Jag tar boken och vi går tillbaka med mannen och går i tronsalen igen
Han sätter sig på sin tron och tittar på oss
- Vi skapades för att skydda en boken, för mer än femtusen år sedan. Vem som gav oss uppdraget vet vi inte. Men vi lärde oss det vi behövde för att vakta den. Vår lära spred sig och gjordes om. Ni har lärt er de stilarna och med boken så kommer ni att lära er ursprunget
- Tack säger jag, vårt uppdrag är färdigt här, vi har ett önskemål
- Vad är det frågar han och tittar på oss
- Våra dräkter är gjorda av ert tyg, hur det kommit härifrån och ut i världen visste inte Liu. Men vi skulle vilja köpa tillräckligt med tyg för att göra dräkter till vår familj
- Är de dräkterna gjorda av vårt tyg säger han förbluffat?
- Ja säger jag det är de, och vi har ett antal dräkter till på vår skola i Japan som är gjorda av samma tyg. Vi såg det på marknaden idag och vi vill köpa tillräckligt för att göra dräkter åt oss
Han tittar på oss och sen ler han
- Ni skall få det ni behöver för att göra era dräkter
- Vi betalar gärna för oss säger jag
- Vi skänker dem åt er som en gåva
- Tack säger jag och bugar mig
- Tyget kommer att finnas i ert hus när ni kommer tillbaka. Nu är det dags för middag säger han
- Ni kanske kan skicka efter Liu, han ligger och sover i vårt hus
- Sover?
- Ja vi sövde honom för han fruktade för sitt liv när han kom tillbaka och skulle lämna ett meddelande från oss till dig
- Jaså vem skulle vilja döda honom?
- Din syster för att han då skulle avslöja att hon gått mot din önskan att inte göra oss illa. Hon har ockuperat vårt hus. Där är nog en femtio soldater utanför det
just nu och väntar på att vi skall komma ut.
- Är det sant frågar han sin syster
- Ja säger hon, de förolämpade mig
- Jaså säger jag, du kom till oss och hotade oss och kallade oss för häxdoktorer, jag förklarade att om din man inte fuskat med sin träning så hade han kunnat bota sig själv utan större problem. Du blev förnärmad när du inte fick din vilja igenom
Mästaren klappade i sina händer, en man kom in och han gav sina order till mannen som bugade sig och gick iväg. Han tittar på sin syster och sen på mig
- Kan du verkligen få tyst på henne?
- Lätt säger jag
- Så om jag bad dig att tysta henne så skulle du kunna göra det?
- Oja som jag sa lätt
- Du kanske skall begrunda det min kära syster innan du öppnar munnen nästa gång
Hon stirrar på honom och sen på mig, jag tittar tillbaka på henne och hon blir vit i ansiktet. Han reser sig och går in i en matsal, vi följer efter och han sätter sig. vi tar av oss våra vapen och vi sätter oss också
De andra som suttit runt bordet kommer också in och sätter sig. En hel stab av tjänstefolk kommer in och dukar fram mat åt oss. Vi börjar äta och njuter av maten. När vi suttit där en stund så kommer en man inbärandes på Liu
Jag reser mig och går fram till honom och väcker honom, han tittar på mig och sen på de som sitter runt bordet. Han se sin mor och en blick av förakt syns i hans ögon
- Sätt dig säger jag, vi har lärt din mamma en läxa säger jag
- Ok säger han och ler tack
- Ingen fara säger jag
Vi sätter oss och vi fortsätter äta. När vi ätit färdigt så reser vi oss upp.
- Nu när vi är färdiga så tänkte vi åka hem. Det finns bara en väg ut härifrån? Frågar jag, samma väg som vi kom in?
- Ja säger mannen
- Ok säger jag, vi tackar för vänligheten och för boken
- Det är vi som tackar, nu är vårt uppdrag slutfört, nu så kan vi leva som vi vill
- Som sagt tack för allt, vi kanske kommer tillbaka en dag
- Ni är välkomna säger han och reser sig
Vi tar våra vapen och hänger de på oss. Jag tar boken och vi går ut från Residenset. Vi kommer tillbaka till huset och vi byter om. Vi packar ner våra saker och vi delar upp tyget mellan oss
När vi är klara så går vi ut från huset och går tillbaka samma väg som vi gjorde när vi gick in i dalen. Vi kommer fram till dörren. Vi vänder oss om och tittar ner över dalen och bugar oss
Jag öppnar dörren och vi går in i tunnlarna.
Vi tillbringar tre dagar därinne innan vi kommer ut till den karga slätten igen. Jag plockar fram min telefon och ringer till helikopterpiloten och ber honom komma och hämta oss
Vi sätter oss ner och väntar på att han skall komma. Vi hör hur helikoptern närmar sig när det gått runt två timmar. Vi reser oss upp och helikoptern landar. Vi hoppar ombord och den lyfter
Han flyger oss till flygplatsen och vi tackar för flygturen. Vi går ombord på vårt plan och vi sätter oss i våra stolar. Vi lutar oss tillbaka och planet lättar. Vi stänger ögonen och somnar
Fler noveller av samma författare
