Den där dagen Bok 8 Godaishu Kapitel 23
Kapitel 23
Vi vaknar av att vi hör röster i köket. Vi kryper ut ur sovsäckarna och byter underkläder och klär på oss. Vi går ut i köket och Jesper, Simon, Gwen och Esmeralda sitter vid bordet och pratar
- God morgon
- God morgon svarar de
- Sovit gott?
- Jadå säger Simon
- Jadå säger Gwen
- Ja vi har också sovit bra säger Esmeralda
- Ok vad bra säger jag
- Frukost?
- Ja finns det något här eller vi får köra vårt medhavda?
- Det får nog bli det medhavda
- Vänta lite säger jag
Jag går ut i hallen och öppnar dörren. Det står två vakter utanför
- Förlåt kan vi köpa mat någonstans
De tittar villrådigt på mig och sen på varandra
- Erh vi vet inte
- Kan ni fråga någon för vi är hungriga och det finns ingen mat här i huset
- Gå in i huset igen så skall vi fråga
- Tack, vänta inte för länge bara för blir vi tillräckligt hungriga så kommer vi att ta tag i problemet själv
- Ni lämnar inte huset
- Lös problemet så gör vi inte det. Löser ni inte problemet så löser vi det själv
Han tittar skarpt på mig och jag möter hans blick. Han slår ner sin först. Jag går in i huset igen och stänger dörren bakom mig. Jag går ut i köket igen och sätter mig.
- De skall fråga hur de skall lösa mat problemet säger jag
- Ok säger Jesper och om de inte löser det?
- Då löser vi det själv som jag sa till dem. Då blev de klart nervösa och hotade med konsekvenser. Jag svarade att jag gärna synade deras konsekvenser om de inte fixade mat till oss
- Bra säger Rebecka
- Jaha hur länge skall vi vara inlåsta
- Släpper de inte ut oss under dagen så går vi på upptäcktsfärd i natt
- Ok säger Jesper och ler
- God morgon
- Godmorgon syrran säger jag, sovit gott
- Jadå helt ok säger hon
- Ja säger Sean det var helt ok. Jag tänkte på det om det nu blir så att de försöker hålla oss inlåsta här så skall vi kanske turas om att sova på golvet i vardagsrummet
- Om de insisterar på att hålla oss inlåsta så kommer vi att göra annat på nätterna än att sova säger jag och ler
- Ok säger Sean med ett leende
- Hur bra är de på att smyga säger Annika och tittar på Gwen och Simon
- De klarar sig säger jag
- Ok säger Annika
- Du vi sitter här du kan fråga oss säger Gwen
- Mm säger Annika men det är inte ni som skall godkänna ert smygande utan det är Niklas alltså frågar jag honom
- Litar du inte på om jag säger att vi klarar oss
- Jodå men Niklas hade kanske haft en annan åsikt och när vi är ute på äventyr så är det han och Rebecka som bestämmer. Säger de nej så är det nej. Det har vi andra fått erfara. Så ta det inte som att jag inte litar på er, utan att jag vill att Niklas skall godkänna er. För om de hade sagt att ni inte fått följa med så hade jag stannat här med er
- Aha ok säger Gwen med ett leende
- God morgon säger Ilse
- God morgon säger vi
- Jaha hur många är där ute?
- Tre på baksidan, fem på taket, två på framsidan. Tre på varje tak på de husen som är närmst oss
- Men ni fick inte gå ut säger Simon
- Nja vi fuskade att tog ett eget initiativ
- Mm och ni var ungefär lika smidiga som en elefant i en porslinsaffär. Vi hörde er
- Nåja nu skall du inte överdriva säger Alex, vi var inte helt ute. Jag stack bara ut huvudet från fönstret
Jag tittar på honom
- Det är sant, vi tittade bara snabbt
- Då var det någon annan som klättrade på väggarna på utsidan
- Ja det var inte vi sa Alex
- Ok säger jag, var det någon annan som hörde det?
- Ja säger Jesper vi gjorde, vi trodde också att det var vampyrerna
- Nej det var inte vi Niklas sa nej då gjorde vi inte det säger Alex
- Ok säger jag, jag undrade om ni slarvade med vilje för att vi skulle tro att det var någon annan
- Haha det var ju en ide, slarva för att luras
- Tja det hade jag gjort säger jag med ett leende
Ytterdörren öppnas och samme man som ledde oss in staden kommer in i huset och går ut till oss i köket
- Hej
- Hej säger jag
- Ni ville handla mat?
- Ja det finns inget här och skall vi stanna inne så får antingen ni fixa mat till oss eller så får vi handla
- Ok vad behöver ni?
- Har du papper och penna?
- Erh nej
- Har du bra minne?
- Erh
- Hur skall vi då lösa det om ni inte släpper ut oss?
Han tittar på mig och ser villrådig ut
- Du kanske skall gå och hämta papper och penna?
Han tittar på mig och går iväg. Vi sitter tysta och väntar på honom. När han kommer tillbaka så räcker han fram pappret och pennan mot mig
- Tack, vilket språk skall jag skriva på?
- Vad?
- Ja kinesiska, engelska, japanska etc.
- Du kan skriva på vilket språk du vill
- Ok säger jag och börjar skriva på svenska
När jag är klar så tittar han på pappret och ser oförstående på pappret
- Du sa vilket språk jag vill men du kan alltså inte svenska
- Nej
- Då får du vara tydligare när du talar med oss eller rättare sagt mer specifik
Jag tar tillbaka pappret och skriver ner vad vi vill ha på engelska. Jag räcker honom pappret och läser på det. Han nickar och går iväg. Vi sitter kvar runt bordet och väntar på honom.
Det går en timme sen kommer han tillbaka med våra matvaror
- Allt ni ville ha kunde vi tyvärr inte bistå med
- Ok säger jag, det var ju synd
- Vissa av sakerna finns inte här, som flingor, havregryn och andra sådana saker
- Attans ingen gröt säger jag
- Tack gode gud säger mina bröder
- Men det mesta hade vi så vi hoppas att det kommer vara till belåtenhet
- Jadå det blir säkert bra säger jag, hälsade du till din mästare om vem vi är?
- Ja och han kommer att återkomma
- Jaså jag trodde att han skulle komma springande när han hörde talas om oss
Mannen tittar på oss
- Stanna inomhus
- Ja för tillfället säger jag
- Ni stannar här tills vi säger något annat
- Vi stannar här tills vi tappar tålamodet med er, sen så tar vi saker och ting i våra egna händer. Då brukar det sluta med att folk får uppsöka läkare. Så hälsa din mästare att han inte testar vårt tålamod för länge. Vi är inte kända för vårt tålamod. Sen hälsa de som klättrar på väggarna på nätterna att de får träna bättre. De störde vår nattsömn
Han stirrar på mig och jag ser hur han blir röd i ansiktet och han vänder sig om och går ut ur huset
- Då får vi se vad de lyckades få ihop
Jag packar upp maten och vi tittar på det som de plockat ihop från min lista
- Jaha de har kontakt med yttervärlden på något vis säger jag, både när det kommer till språk och matvaror.
- Ja säger Rebecka de har kontakt med yttervärlden
- De kanske skickar iväg sina ungdomar på skolor utanför denna dal säger Ilse
- Ja det är inte omöjligt säger jag, jag tror dock inte att alla får göra det utan att det är ett urval av de som bor här
- Ja säger Rebecka jag tror likadant
- Frukost säger jag
- Ja
Vi börjar laga frukosten. Vi använder kraften för att kolla om de drogat maten vilket de inte gjort. När den är färdig så äter vi och vi sitter kvar en lång stund. När vi är klara så dukar vi av och diskar efter oss
Vi sätter oss igen och tittar på varandra. Vi är inte kända för vårt tålamod någon av oss. Jag tittar på de andra och går bort till ytterdörren igen
- Hej vill ni ta reda på om vi kan få gå ut i trädgården
- Ni stannar i huset
- Antingen så frågar ni om vi får gå ut, eller så går vi ut ändå och då får ni ta konsekvenserna av vad som händer när ni försöker stoppa oss
Jag poängterar försöker. De tittar skarpt på mig och jag tittar tillbaka.
- Vi skall fråga
- Bra gör det snabbt annars så tappar vi tålamodet och går ut ändå. Vi är snälla som förvarnar er. På ett eller annat vis så kommer vi att gå ut i trädgården
- Ni kan inte hota oss
- Jag hotar inte, jag konstaterar bara fakta
Jag stänger dörren och går in till köket och sätter mig
- Nu får vi se om det blir fart på dem säger jag och ler
Det tar tjugo minuter sen kommer mannen tillbaka och går med bestämda steg ut i köket och tittar på mig
- Hur understår du dig att hota mina män?
- Jag har inte hotat någon, jag konstaterade bara fakta, vi vill gå ut i trädgården och få luft och kanske träna lite. Får vi inte träna så kommer det att klia i kroppen på oss och då blir vårt tålamod ännu sämre. Då kanske vi får för oss att gå ut utan att fråga. Då kommer dina män försöka stoppa oss. Det kommer sluta med att de får uppsöka läkare, eller vad ni kallar de som helar er här. När du då inser att de fått på öronen så skickar du fler män och vi får ännu mer träningen. Sen till slut så har du inte fler män att skicka och då kommer du att bli desperat eller förlora ansiktet. Så om du vill slippa förlora ansiktet så tillåter du oss att gå ut i trädgården och ta lite luft och träna lite. Eller så hamnar dina män hos helarna och kommer att få ligga där en lång tid
Han stirrar på mig, jag ser att han blir röd i ansiktet
- Jag får prata med vår mästare
- Gör så vänta inte för länge bara för då tappar vi kanske tålamodet och går ut ändå. Jag vet inte hur lång tid det tar för dig att springa till din mästare och gnälla på hur otrevliga vi är och sen springa tillbaka hit. Men skall vi säga en timme sen så går vi ut i trädgården och då är alla de som blir skadade på ditt samvete inte vårt. Nu har vi berättat för dig vad som kommer hända om du inte skyndar dig
Han stirrar argt på mig och sen vänder han sig om och går iväg med bestämda steg
- Annika
- Ja?
- Ta tiden, plocka fram era Bokken, kommer det till att vi går ut innan han är tillbaka så slår vi bara för att skada. Inget annat
- Ok säger de och reser sig och går till sina rum
Vi går iväg och hämtar våra Bokken och går ut i köket och sätter oss. De andra kommer ner och vi sitter där och väntar. Timmen går och han har inte kommit tillbaka
- Nu har det gått en timme säger Annika
- Ok säger jag, ni vet vad som gäller. Nu går vi ut i trädgården
Vi reser oss och går ut. De som vaktar därute kommer emot oss
- Gå in igen
- Nej säger jag, det har vi inga som helst planer på att göra
De drar sina vapen och attackerar. Jag drar mitt Bokken och dansar in mellan dem och snart ligger de på marken och jämrar sig. De som är på taket ser vad som händer och de börjar skrika
De hoppar ner från taket och Jesper möter dem och slår dem till marken. De som varit på framsidan kommer springande ut i trädgården. De stirrar på sina kamrater och sen så attackerar de
Rebecka möter dem och slår ner dem. När hon är färdig så tittar vi oss omkring. Det kommer inte fler. Vi sätter männen mot en vägg och tittar på dem. Vi undersöker deras skador
Där är en del brutna armar och ben, en hel del av dem kommer få blåmärken. Vi helar dem och de stirrar på oss
- Det är inte ert fel att er kapten inte lyssnade på oss. Få nu inga ideer för då kommer vi att lägga er över våra knä nästa gång och då helar vi inte er. Är vi överens
De stirrar på mig och nickar
- Bra, vi ville bara få lite luft och röra på oss lite
Vi hör hur det är tumult inne i huset och kaptenen kommer springande ut i trädgården. Han har ett tiotal män med sig. han stirrar på mig, sen så tittar han på sina män som sitter längs med väggen
- Vad är meningen med det här skriker han
- Ja jag sa att vi skulle vänta en timme, vi gjorde det och du kom inte tillbaka så vi gick ut. De attackerade oss och vi tog hand om dem. När vi var klara med att slå dem i skallen så satte vi dem där och helade dem. Vi förklarade för dem att om de försökte något igen så skulle vi lägga dem över våra knän och smiska dem och då skulle vi inte hela dem
Han stirrar på mig och sen på sina män. En av dem nickar för att bekräfta det jag sagt. Han spänner käkarna och väser ut en order
- Ta hand om dem
Vi drar våra Bokken och möter dem. På mindre än en minut så ligger de på marken och jämrar sig. jag står med mitt Bokken framför honom
- Så du ville verkligen utmana oss, nå dra ditt vapen så får vi se hur bra du är. Du skall få tre frislag innan jag attackerar
Han stirrar på mig, sen på sina män som ligger på marken och jämrar sig. Han drar sitt vapen och attackerar. Jag dansar undan
- En
Han attackerar igen och jag dansar undan igen
- två
Han attackerar som en galning i fullständigt raseri. Jag blockerar hans attack och tittar honom i ögonen
- tre, nu är det min tur
jag börjar lysa och han stirrar på mig, jag slår undan hans vapen. Jag ger honom en tackling så att han flyger bakåt. Jag hoppar efter honom och slår till tre gånger innan han landat
Han slår i väggen och rasar ihop. Jag landar och går fram till honom och lyfter på hans ögonlock. Hans ögon har rullat upp. Jag helar honom och lägger honom ner. Vi tittar på de som ligger på marken och jämrar sig
Vi helar dem och sätter dem bredvid de andra och de stirrar på oss. Jag tittar på en av männen
- Du där säger jag och pekar på honom med mitt Bokken
- Ja säger han med darrande röst
- Spring och hämta någon som för talan här, han där lyssnar inte så bra
- Ja säger han och stirrar på mig
- Ja spring iväg så säger jag irriterat
Han reser sig och börjar springa. Jag tittar efter honom
- Hjärtat du kan sluta lysa nu
- Va? Jaså javisst
Jag släcker ljuset och jag tittar på de som sitter vid väggen
- Är alla likadana som honom?
Ingen av dem svarar
- Nå frågar jag, kommer det att komma fler som kommer att få ont i huvudet
- Det beror på
- På vad? Säger jag till mannen som svarat
- På vem som kommer hit. Kommer ledaren för gardet så kommer det sluta med att ni får slåss med hela gardet
- Ok bra vi har inte tränat på ett par dagar säger jag, och om han inte kommer?
- Kommer Liu Yan så blir det nog en diplomatisk lösning på problemet
- Ok är han kines?
- Han är som vi
- Ok säger jag, ni ser ut som bland blod
- Vi är de vi är
- Jag menade inte det så säger jag, jag menade bara att ingen av er ser ut som varken kineser eller något annat folkslag som vi stött på innan. Vilket får mig att dra slutsatsen att ert blod blandats
- Vi är de vi är, vi är ett eget folkslag
- Har ni ett namn på ert folkslag?
Han säger ett ord på kinesiska
- De äkta, eller kanske mer de hängivna?
- Ja de hängivna säger han
- Ok säger jag, tack. Då får vi se vem som kommer säger jag
Vi ställer oss på en rad och går igenom rörelserna. Vi gör dem långsamt och när vi är klara så delar vi in oss i par och turas om att sparra. Vi kör korta pass och byter hela tiden
Vi hör en harkling och jag vänder mig om. Där står en man och tittar på oss
- Hej säger jag och bugar mig. Jag heter Niklas
Han buar sig tillbaka och säger
- Mitt namn är Liu Yan
- Så de valde den diplomatiska utvägen säger jag med ett leende
- Förlåt? säger han
- Jag pratade med en av de som sitter där längs med husväggen och han sa att kom ledaren för gardet så skulle vi få mer träning. Skulle du komma så blir det en diplomatisk lösning på problemet
- Aha säger han och ler. Jo det stämmer nog, jag är mer bevandrad i att lösa problem med ord i stället för med svärd
- Så hur skall vi lösa det här då?
- Ja du meddelar era krav, jag funderar på dem och kommer med motbud
- Ok säger jag, vi vill vistas i trädgården och röra på oss. Vi blir lite irriterade om ni försöker låsa in oss. Ni ville testa vad vi kunde och det har ni fått se nu. Men jag kan säga att vi slog ner dem utan att bli svettiga. Vi förstod att ni skulle testa oss så de skulle inte få lida för det så vi helade dem när vi lärt dem en läxa. Så våra krav om man nu väljer att kalla dem för det är att vi får gå ut i trädgården när vi vill och om ni säger nej så kommer vi att gå ut ändå. Sen är vårt andra krav att ni säger till er mästare vem vi är. Vi är de utvalda och vi har uppnått enigheten
Han tittar på mig, jag ser att han rycker till när jag nämner de utvalda och enigheten. Han är skicklig på att dölja sina känslor. Men vi läser honom. Han tittar på mig och han drar ut på tiden. Jag tittar tillbaka, jag har sagt vad våra krav är nu är det hans tur att svara
Vi står där i fem minuter och han inser att jag inte kommer säga mer. Han ser lite konfunderad ut. Han försöker spela husens spel och jag ler inombords. Nu får vi se hur skicklig han är
- Så ni vill bara vara uti i trädgården när ni vill?
- Ja tills vi bestämmer oss för att den är för liten och då kommer vi att utvidga området som vi vistas i
- Hur lång tid kommer det att ta?
- Tja tills vi tröttnar, som jag förklarade för honom där borta så är tålamod inte vår starka sida, det kan ta fem minuter eller fem dagar
- Så vad du säger är att ni om ni inte får som ni vill kommer göra som ni vill ändå?
- Så kan man tolka det om man vill. Vi kommer hit med goda intentioner, vi är inte här för att göra någon illa. Hade vi varit det så hade ni inte sett oss komma och vi hade slaktat er till sista man innan ni ens förstått vad som hänt. Vi är de utvalda och vi har uppnått enigheten. Jag misstänker att ni hört talas om oss och du vet vad det innebär. Det avslöjade du med ditt minspel, du är ganska skicklig på husens spel. Jag skulle kunna leka med dig hela dagen och till slut så hade du inte vetat vad som var fram eller bak. Jag är inte sugen på att leka. Så vi kommer fram till att du tillåter oss vara i trädgården, vi slår inte ner vakterna och när vi bestämmer oss för att utvidga vårt område så kallar vi på dig. Du kommer nu att rapportera till din mästare att vi är farliga och att han skall vara varsam med oss och inte reta oss. Då kommer ledaren för gardet spänna musklerna och han bestämmer sig för att lära oss en läxa. Han kommer att skicka hit sina skickligaste vad ni nu kallar dem i natt för att lönnmörda oss. De kommer att komma hit och inse att de mött sina övermän. Vi tar hand om dem och hänger dem i rep utanför huset så att alla kan se dem i morgon bitti. När du berättar detta på det möte som ni kommer ha så kommer han att bli väldigt arg och stött så han kommer att skicka dem ändå. Oavsett vad mästaren säger. Men nu har jag i alla fall förvarnat er om vad som kommer hända. Så vi kommer att vara i trädgården tills vi bestämmer oss för något annat, och det finns inget som ni kan hitta på som kan stoppa oss. Tro mig, som jag sa vi kom hit med goda intentioner och vi kom hit för att få det som är vårt. Det kan du också hälsa mästaren. Vi kommer att få det, på ena eller andra viset så kommer vi få det. Vi ser helst att vi löser det diplomatiskt, men om det kommer att komma till det så får vi lösa det med våld och då kommer ni att vara betydligt färre här än när vi kom
Han tittar på mig och han är avslöjad och han ser slagen ut.
- Ni får vara i trädgården, jag skall framföra ert budskap
- Tack säger jag. Res er säger jag till männen som sitter vi väggen
De reser sig och tittar på mig
- Ta hand om er kapten han kommer vakna med huvudvärk och en sårad stolthet. Hälsa honom att han skall vara tacksam att det bara var hans stolthet som blev sårad
- Som du säger skall det bli säger en av männen och bugar sig
- Bra säger jag, du kanske skall springa iväg och rapportera säger jag till Liu Yan
Han tittar på oss och bugar sig, vi bugar oss tillbaka och de går ut från trädgården
- Nå Gwen?
- Han är neutral säger hon, hans färger var neutrala, han visade på rädsla med när du klädde av honom med dina ord. Han var inte beredd på det. Han har nog aldrig förlorat förut
- Jag kände det likadant säger Rebecka
- Mm jag med säger jag
- Jaha då får vi vara i trädgården säger Sean
- Ja säger jag och ler, snart så kommer vi att gå ut i staden. Men först så skall vi ta hand om de lönnmördare som kommer att komma i natt
- Ok säger Jesper och ler
- Lunch?
- Javisst säger jag
Vi går in i köket och lagar lunch. Vi sätter oss i trädgården och äter. När vi ätit färdigt så diskar vi. Sen tillbringar vi resten av dagen med att sparra, prata och ta det lugnt. De skickar inte fler vakter att vakta oss
Dagen går och kvällen kommer. Vi lagar middag och äter. När vi är klara så går vi ut i trädgården. Jag tar lutan med mig och jag spelar för dem. Vi sitter där och spelar och sjunger i ett par timmar
Vi går in i huset och vi plockar fram våra sovsäckar och lägger oss i dem. Vi somnar. Efter ett par timmar så vaknar vi. Vi stiger upp och tar på oss våra dräkter. Vi hänger på oss våra vapen och tar oss ut ur huset
Vi klättrar upp på taket på huset bredvid vårt och sätter oss
- Är alla på plats?
- Ja svarar de
- Bra, inget dödande
- Nej far säger de
- Bra säger jag
Vi sitter där och väntar, vi anar rörelser
- Nu kommer de säger jag
- Ok säger de andra
Vi ser hur de tar sig in i huset. Vi hör hur någon smyger sig fram bakom oss, vi tittar på varandra och ler. Vi låter dem gå förbi oss och sen reser vi oss och slår ner dem. Vi tittar på dem och ler. Vi sjunker ner och försvinner igen
- Klart hör jag Annika säga
- Klart säger Ilse
- Klart säger Esmeralda
- Ok säger jag vi ses på taket
Vi lyfter upp två av dem som vi slagit ner och bär över dem till vårt tak. De andra har kommer upp med fler män. Vi går tillbaka och hämtar två till. När vi fått upp alla på vårt tak så ligger det tjugo män på taket
- Jaha då binder vi fast dem och hänger dem över kanten
- Vad skall vi binda dem med?
- De har rep runt magen säger jag
- Ok hur visste du det?
- För att det var standardutrustning för de första ninjorna och de är de som ninjorna lärde sig av så…
- Så då har de rep runt magen säger Jesper
- Precis säger jag och ler
Vi tar av dem repen och binder fast dem och hänger dem över kanten på huset. När vi är klara så går vi ner och byter om. Vi går och lägger oss allihop. Vi kan inte sova jag och Rebecka
Vi tittar på varandra och vi tar på oss våra dräkter. Vi tar oss ut i trädgården och börjar springa. Vi tar oss genom staden utan att någon ser oss. Vi kommer ner till sjön och stannar
Det är vackert här, jag tittar på Rebecka och tar henne i mina armar och kysser henne. vi står där och kysser varandra. Våra händer smeker varandra. Jag lyfter upp henne och bär bort henne till ett träd
Jag trycker henne mot trädet och delar på hennes dräkt. Hon är naken under den. Jag lutar mig fram och tar hennes ena bröst i min mun och slickar och suger på det. Jag slickar på det tills hennes bröstvårtor stelnar
Mina fingrar letar sig in mellan hennes ben. Jag pullar henne hårt och intensivt och hon stönar högt. Hon tar tag om min kuk och runkar mig intensivt. Min kuk hårdnar direkt
Jag fortsätter pulla henne och hon kommer hårt och intensivt. Hennes fitta krampar om mina fingrar. Jag slutar pulla henne och tar ut fingrarna från hennes fitta och stoppar dem i min mun och slickar av dem
Jag lutar mig fram och kysser henne med hennes fittsafter i min mun. Jag vänder på henne och drar ner hennes dräkt. Jag tar tag om min kuk och sätter den mot hennes fitta
Hon håller mot trädet med händerna och svankar med sin rygg. Jag trycker till och min kuk glider in i henne. jag tar tag om hennes höfter och börjar knulla henne. vi stönar båda två och jag ökar takten
Jag knullar henne hårt och min kuk glider snabbt och fort ut och in ur henne och jag känner hur Rebecka kommer. Jag ökar takten ännu mer och jag känner hur ilningarna sprider sig i min kropp
Jag drar ur kuken ur henne och hon ställer sig på knä framför mig och tar min kuk i munnen och suger och runka mig, jag känner hur min sperma skjuter ur mig. Rebecka öppnar munnen och tar emot min sperma. Jag känner hur hon sväljer och jag stönar högt när min orgasm kommer
Jag känner hur Rebecka sänker takten i runkandet och jag är tömd. Hon reser sig upp och ler mot mig. Jag ler tillbaka, hon klär på sig och vi drar upp kåporna och sätter maskerna på plats
Vi springer tillbaka till huset och tar oss in ljudlöst. Vi klär av oss dräkterna och lägger oss i våra sovsäckar. Vi somnar med ett leende på läpparna
Fler noveller av samma författare
