Den där dagen Bok 8 Godaishu Kapitel 22
Kapitel 22
Vi vaknar och tittar oss omkring. Rebecka reser sig och sträcker på sig. Jag reser mig och sträcker på mig jag med. Vi går till pentryt och kollar om det finns något att äta. Vi hittar lite kex och vatten
Vi går tillbaka till våra platser och sätter oss. Vi äter kexen och dricker upp vattnet. Vi tittar på varandra och jag ger henne en puss. Vi lutar oss tillbaka i våra säten och stänger ögonen
Vi somnar igen och sover tills planet landar hemma. Piloten kommer bak och väcker oss. Vi tackar för flygturen och förvarnar honom om att vi snart skall iväg igen. Han nickar och vi går av planet
Vi går ut till vår bil och lägger våra väskor i bagaget och kör hem. När vi är framme så kör jag in bilen i garaget och jag tar våra väskor och vi går in. Vi ställer ner väskorna på golvet och barnen kommer springande mot oss hoppar upp i vår famn
Jag lyfter upp Leonardo och kramar om honom. Rebecka kramar om Isabelle. Vi står där och kramar barnen. Vi byter barn och Isabelle kommer i min famn. Vi kramas vidare en stund och sen går vi ut till matplatsen
Våra mödrar sitter där tillsammans och de hälsar på oss när vi kommer ut. Vi sätter oss
- Välkomna hem säger min mor
- Tack när kom ni hem?
- Igår kväll säger hon
- Ok gick resan bra?
- Jadå det var inga problem. Hur gick er resa?
- Jodå bara bra säger jag
- Hur var er sista dagar på Hawaii?
- Jodå lugna och fina säger Elisabeth, vi badade och tog det lugnt. De andra surfade lite mer och tog det lugnt de med
- Ok säger jag va bra. Det kommer nog behövas att alla har fått ladda batterierna
- Kommer det att bli tufft dit ni skall?
- Vi har inte en aning, vi vet inte vad vi kan vänta oss faktiskt. Det finns ingen på ett par tusen år som gått in genom den porten. Vad vi vet i alla fall. Om det kommit någon ut därifrån vet vi inte i heller
- Ok så pass
- Ja säger jag så pass
De andra kommer och sätter sig. De tittar på oss och vi tittar tillbaka på dem
- Vi åker ikväll säger jag, så är där någon som inte packat än gör de nu. Har ni packat Simon och Gwen?
- Ja säger de, tack för väskorna
- Ingen fara säger jag och ler
- Jaha så vi åker ikväll
- Ja så sover vi på planet. Flygresan tar runt tio timmar. När vi kommer fram så kommer vi att gå ombord på en helikopter som flyger oss fram till porten
- Ok säger Jesper och sen?
- Har inte en aning, vi öppnar porten och går in. Sen får vi se vad som händer
- Ok ni har säkert vissa aningar, vilka är de?
- Att de antingen har den första boken eller att de vet var den är. Vi skall ha boken eller information om den med oss därifrån. Det är vårt primära mål. Vad vi annars kan vänta oss har vi inte en aning om
- Ok säger Jesper, då är det boken som är det primära målet
- Ja och något säger mig att de inte bara kommer släppa den ifrån sig hur som helst
- Ok vad kan vi förvänta oss i motstånd?
- Har inte en aning, finns det folk där så lär de kunna försvara sig. De var först och de kan försvara sig
- Ok säger Jesper
- Vi skall se till att vara i kontakt med kraften hela tiden. Men ingen lyser förrän vi säger till. En annan sak vi vet inte vilket språk de talar. Men vi hoppas att det är kinesiska eller något närliggande. Annars så kan det bli problem
- Det var länge sedan vi gjorde en resa där vi inte vet vad vi har att vänta oss.
- Nej säger jag, det är faktiskt spännande
- Ja säger Rebecka, det är som vår första resa till Grekland. Där visste vi inte i heller vad vi hade att vänta oss
- Glöm inte bonden säger min mor
- Nej vi kommer att tänka väldigt mycket på bonden när vi är där säger Rebecka
- Har ni hunnit handla? frågar jag
- Jadå säger Elisabeth
- Bra för vi är vrålhungriga, vi har bara ätit lite kex på det senaste dygnet
Jag reser mig och går ut i köket och börjar laga mat. De andra dukar och när maten är klar så sätter vi oss vid bordet och äter
- Jaha pratade du med George frågar jag Sean
- Ja han kommer höra av sig när de diskuterat vad de behöver
- Ok bra, organiserar du det?
- Ja då jag kan sköta det
- Bra ring bara Gunther när de bestämt sig så fixar han resten
- Ok säger Sean, kommer han att lyssna på mig?
- Oja säger jag, han kommer att lyssna
- Ok bra säger han
- Jaha fick ni surfat mer frågar Rebecka
- Ja då säger Jesper och ler. Det var riktigt kul. Det får vi testa fler gånger
- Ok säger jag, fick ni vilat upp er allihop
- Jadå svarar de
- Hur gick det för er? frågar Esmeralda
- Jo då säger jag det gick
Vi berättar om vår resa och vi pratar i en timme. De lyssnar och kommer med frågor. Vi svarar på dem och när vi är klara så tittar de på oss
- Så ni imponerade på Hanshu
- Ja det verkar så. Han blev så pass imponerad att han kommer att göra nya vapen till oss. Han lovade att de skulle bli bättre än de vi har nu. Om de är i samma klass som våra svärd så kommer de att bli det. Har de börjat i trädgården förresten?
- Ja de har börjat säger Jesper, nu får vi bara se hur lång tid det tar innan de är klara
- Jag får kolla hur långt de har kommit
Vi reser oss från bordet och går ut i trädgården. De har öppnat upp mot det ena huset och trädgården ser väldigt stor ut. Jag försöker föreställa mig hur det kommer att se ut när alla staket och häckar är borta. Det kommer att bli som en mindre park. Jag kommer verkligen få köpa en åkgräsklippare.
- Skall vi bygga alla kulvertarna samtidigt Jesper?
- Ja det blir väl lika bra
- Hur skall vi göra? Var skall vi utgå ifrån?
- Här, här och här visar han. Så kommer alla att få möjlighet att sammanstråla till ert hus
- Ok säger jag, det låter bra
- Hur långtid kommer det att ta? Undrar Rebecka
- Ett par veckor minst
- Ok nästa vår?
- Ja de har väl inte flyttat ut förrän dess
- Ok ja det är ingen brådska. Sen skall ni bara välja hus med säger Rebecka och ler
- Haha ja, jag kan tänka mig att vi kommer få svårt att flytta ut från våra respektive lägenheter
- Ja säger Rebecka det kan jag tänka mig
- Har ni förberett Simon och Gwen?
- Nej säger jag, vi gör det på planet
- När skall ni förbereda oss?
- Det är det som är problemet vi vet inte vad vi skall förbereda er på vi vet inte själv. Vi kanske öppnar porten där och hittar ingenting, vi kanske släpper ut något som vi inte skall släppa ut. Vi vet helt enkelt inte vad vi kommer hitta där. Kanske ingenting, kanske allting
- Som jag sa därinne säger Rebecka det påminner om vår första resa till Grekland. Vi visste ingenting mer än vad målet var, hitta en tavla. Vi hade ingen aning om var den fanns. Det hela slutade med att vi tog det första steget på den väg som vi följt sedan dess
- Det känns konstigt bara säger Jesper. Jag är inte van vid att ni inte har planerat allt ner i minsta detalj
- Du får flyta med, det gör vi
Vi gick in igen. Vi satte oss vid bordet och drack kaffe. När vi var färdiga så tittade vi på varandra
- Då är det dags sa jag. Schweiz först, sen så åker vi vidare till vårt mål.
Vi reste oss och tog våra packningar. Vi gick ut till bilarna och packade in i dem. Vi körde iväg och kom fram till flygplatsen. Vi gick ombord på planet. Det lättade. Vi satt med barnen i våra knä hela resan ner till Schweiz. När planet landade så åkte jag med dem till slottet och släppte in dem. Jag lovade att höra av mig så fort vi kunde
Jag åkte tillbaka till planet och gick ombord igen. Jag meddelade piloten om vart vi skulle. Planet lättade, vi tittade på de andra och framförallt Simon och Gwen
- Detta är första resan för er. Vi skall ni förbereda er på vad vi förväntar er av oss. Ni skall göra som vi säger. Inga egna initiativ är det förstått. Ni gör som vi säger hela tiden
- Ja Niklas säger Gwen
- Ja säger Simon
- Inget dödande för någon av er om inte era liv hänger på det
- Ok säger de
- Bra säger jag och till er andra som vi sa till Jesper innan vi har inte an aning om vad som väntar oss där mer än att vi måste resa dit och öppna porten. Vi har inte en aning om vad som väntar på andra sidan porten
- Ok säger de andra
Jag lutar mig tillbaka i sätet och sluter ögonen jag somnar. Vi flyger hela natten och kommer framtill vår destination. Planet landar och vi tar vår packning och går av planet.
Vi går in i ankomsthallen och vi går bort till en informationsdisk. Jag frågar efter var helikopterfirman finns. Kvinnan som står bakom disken visar oss var vi skall gå
Vi tar vår packning och går dit hon pekat. Vi kommer fram till där firman håller till. Vi går in och jag går fram till en disk och ringer på en klocka
En kvinna kommer fram och tittar på mig
- Hej jag har bokat en helikopter
- Hur var namnet?
Jag säger mitt namn och hon tittar i sina papper
- Javisst säger hon, om ni sätter er där så kommer piloten snart
- Ok tack, är våra förnödenheter lastade?
- Det sker just nu
- Ok tack, även kläderna och utrustningen?
- Jadå sir säger hon
- Tack säger jag och sätter mig
Vi väntar i tio minuter sen så kommer piloten in i rummet och går fram till oss
- Hej så ni är äventyrarna som skall ge sig ut till ingenting
- Ja det är vi det säger jag
- Ok är ni klara?
- Ja, är allt lastat?
- Ja då vi kan åka när som helst säger han
- Ok då åker vi säger jag
Vi reser oss och tar våra väskor och går ut. Vi kommer fram till en stor helikopter och går ombord. Piloten startar helikoptern och vi lyfter. Vi kommer upp i luften och vi flyger över staden.
Det mullrar av människor under oss. Vi lämnar staden bakom oss och flyger över kargt landskap. Vi ser berg i fjärran och under oss är det ett stenigt och kargt landskap.
Vi flyger över detta landskap i ungefär tre timmar. Bergen har kommit närmre hela tiden. Piloten går ner för landning och landar. Han stänger av motorn och vi öppnar dörrarna och går ut ur helikoptern
Vi hjälper honom att packa ut ur helikoptern. Vi bär bort packningen en bit från helikoptern. När vi är klara så hoppar han i den och startar den och flyger i väg. Vi tittar på varandra och jag pekar på packningen. De andra nickar och vi börjar packa upp.
Vi tar på oss andra kläder som är mer lämpade för där vi är nu. Vi tar på oss vandringskängor och packar ner tält, mat och vatten i fyra ryggsäckar. Jag Jesper, Sean och Alex hänger dem på oss
De andra tar våra väskor och hjälps åt med dem
- Jaha säger Jesper vart skall vi?
- Ditåt säger jag och pekar mot bergen som ligger ett par kilometer bort
- Ok säger han, jag går först
- Ok säger jag, lagom tempo så att alla hinner med
- Ja säger han
- Har alla en vattenflaska fylld?
Alla nickar. Jesper börjar gå över den steniga marken och vi andra går efter honom. Vi går sträckan fram till bergen på under en timme. När vi kommer fram så tittar jag mig omkring och går bort en bit
Framför mig så finns det en dörr i bergssidan. Den är rätt stor och runt dörren så är där text inhugget i stenen. De andra kommer fram till mig och tittar på dörren och sen på mig
- Jaha då får vi se om nyckeln passar säger jag, skulle den inte göra det så kommer det att bli lite snopet säger jag
De tittar på mig och ler. Jag tar fram nyckeln ur väskan och sätter den i nyckelhålet. Den glider in och jag vrider om. Den snurrar runt lätt vilket förvånar mig. Med tanke på om man skall tro på legenderna att ingen gått igenom denna dörr på en massa år
Jag trycker ned handtaget och öppnar dörren. Jag känner mig lite som Gandalf i sagan om ringen när han öppnar porten till Moria. Jag skrattar till och de andra tittar på mig
- Jag känner mig som Gandalf
- Aha säger Sean och skrattar till ja lite likheter är det allt. Vi får hoppas att vi slipper orcher, troll och balrogar.
- Haha ja säger jag
Vi tittar in innanför dörren och där är en trappa som leder uppåt. Vi tittar på varandra och vi går in. Jag går först och börjar gå uppför trappstegen. Någon där bak stänger dörren och låser den från insidan
Vi går uppför trapporna i ett par timmar. Det känns som om vi aldrig skall komma fram. Jag undrar hur många trappsteg vi gått uppför.
- Kan vi stanna en stund säger Alex
- Javisst säger jag
- Tack jag börjar få skavsår
- Ok då får vi hela dem
- Ja säger han
Vi stannar och sätter oss på trapporna. Vi tar av oss väskorna och rör på armarna. Alex helar sina axlar och jag ser att Sean och Jesper också helar sig
- Det är tur att vi kan lysa säger Ilse annars så hade vi inte sett något
- Jodå säger jag vissa av oss hade men du har rätt. Det är tur att vi kan lysa annars så hade det tagit längre tid. Hur länge har vi gått Annika?
- I tre timmar ca
- Ok säger jag
- Undrar hur långt till vi skall gå innan vi kommer till toppen säger Gwen
- Bergen är rätt höga här säger jag
- Jo förvisso säger hon
- Vi får se helt enkelt säger jag och ler, alla klara igen?
- Ja säger de andra
- Bra då går vi
Rebecka ställer sig bredvid mig och tittar på mig och ler. Jag ler tillbaka och vi börjar gå. Vi fortsätter att gå uppför trapporna. Vi går i ungefär en timme till sen tar trapporna slut och vi går ut planmark.
Vi går framåt en bit och sen stannar vi. Vi tar av oss våra väskor och stretchar ut armarna. Jag tittar mig runt i rummet eller vad man skall kalla det. Det finns en öppning i andra änden av rummet
- Skall vi äta frågar Jesper
- Javisst säger jag
Vi packar fram mat och dricka och sätter oss ner
- Jaha säger Jesper var det sista trapporna?
- Har inte en aning säger jag, det finns en öppning där borta
- Ok säger han då får vi ta den vägen
- Ja om vi inte skall gå ner igen säger jag
- Nä säger Jesper det är väl inte planen
- Nä säger jag och ler det är det inte
Vi äter färdigt och reser oss. Vi hänger på oss väskorna igen och jag går bort till öppningen. Jag går in i den och det är en lång tunnel. Jag börjar gå och de går efter mig på en rad
Ingen säger något högt, vi bara går och fokuserar på att ta oss framåt. När vi gått i en timme så kommer vi fram till en ny öppen plats. Vi stannar och tittar oss omkring
Jag ser en öppning och jag mot den. Jag går in i tunneln. Vi går i denna tunnel i ungefär en timme. Vi kommer fram till ett vägskäl. Vi kan antingen går till vänster eller åt höger
De andra kommer fram till mig och tittar åt höger och åt vänster. Sen tittar de på mig
- Jaha Gwen höger eller vänster?
- Vänster
- Ok säger jag och börjar gå.
Vi fortsätter gå i tunneln och efter en stund så kommer vi fram till en ny öppen plats. Det strålar in ljus från taket här och vi går in. Jag stannar och vi tittar runt i salen.
Det finns bänkar längs med väggarna så att man kan sitta. Jag tar av mig min ryggsäck och sätter mig
- Vad är klockan Annika?
- Sex säger hon
- Jaha säger jag skall vi stanna här och fortsätta i morgon eller vi skall fortsätta och gå?
- Tja det kanske är lika bra att stanna säger Ilse. Eftersom vi inte vet hur långt vi har kvar
- Ja säger Rebecka det är väl lika bra att stanna
- Då gör vi det säger jag
Vi packar upp sovsäckar och liggunderlag från väskorna. Vi lägger dem på golvet och sen så börjar vi laga mat. Vi äter och när vi är klara så tar jag fram min luta. Jag knäpper på strängarna och stämmer den
Jag börjar spela och ekot av tonerna fortplantar sig i rummet och tunnlarna. Tonerna liksom blandas och förlängs. Rebecka börjar sjunga lågt och effekten blir enastående
Jag spelar klart och vi tittar på varandra och ler. Jag packar ner lutan i fodralet och lägger ner den i min väska. De andra tittar på oss och ler
- Hur långt tror ni att vi gått idag frågar Simon
- Jag har inte en aning säger jag, men inte så långt som vi tror. Jag vet inte om ni märkt det men de där tunnlar är inte raka, de svänger om än ganska omärkligt. Jag tror att de går runt här för att man skall få uppfattningen av att man går mycket längre sträcka än vad man gör
- Jo jag har känt det säger Esmeralda
- Hur visste du att vi skulle gå till vänster Gwen frågar Jesper
- Jag vet inte, det kändes rätt helt enkelt säger hon
- Ok säger han
- Jaha jag undrar i hur många dagar vi skall behöva gå runt i dessa tunnlar säger Ilse
- Tills vi är framme säger jag med ett leende
- Besserwisser säger hon med ett leende
Vi pratar i ett par timmar till sen lägger vi oss i våra sovsäckar och somnar
Vi vaknar av att det kommer vatten in genom hålet i taket. Vi tittar upp på himlen som är stålgrå. Vi packar fram frukost och äter. När vi är klara så klär vi på oss och hänger på oss våra väskor
Jag går först igen och jag fortsätter framåt i tunneln. Vi går i åtta timmar med ett par stopp för mat och dricka. Vi kommer fram till ett nytt rum och jag stannar. Jag tittar på de andra
- Vad är klockan Annika?
- Den är fyra
- Ok då går vi en bit till idag säger jag
- Ok säger de andra
Jag går in tunneln, jag stannar och tittar bakåt
- Gå tillbaka
- Ok säger de andra
Vi kommer in i rummet igen
- Där är sådana svampar därinne som Sönerna använde för att göra folk snurriga i skallen. Rena er hela tiden
- Vad gör de svamparna därinne? Undrar Rebecka
- Jag har inte en aning men de finns där. Det är inte säkert att de påverkar oss men det är bäst att inte ta några risker
- Visar ni Simon och Gwen hur de skall göra säger Rebecka
- Ja säger Esmeralda
- Bra
Esmeralda visar dem hur de skall göra för att rena sig själv. När hon är klar så nickar hon åt oss. Jag börjar gå igen och fortsätter i tunneln. Vi går i ca två timmar sen kommer vi till ett nytt rum.
Här finns ingen ny tunnel utan en dörr. Vi stannar i rummet och jag tittar på dörren. Sen vänder jag mig om och tittar på de andra
- Vi stannar här i natt säger jag
- Ok så vi skall inte öppna dörren nu frågar Jesper?
- Nej säger jag något säger mig att vi skall vänta tills i morgon
- Ok säger han och ler
Vi sätter ner våra väskor och packar upp mat och sovsäckar och liggunderlag. Vi lagar mat och äter. När vi ätit färdigt så packa vi ihop våra saker och packar ner dem i väskan
Vi lägger oss i sovsäckarna och ligger där och pratar i ett par timmar. En efter en så somnar de andra. Jag ligger och tittar upp i taket och Rebecka gör likadant
- Jag känner på mig att något kommer hända i natt
- Ja säger Rebecka jag med
Jag tar våra väskor och plockar fram våra Bokken. Jesper tittar på mig och nickar. Han känner det också, han plockar fram deras Bokken. Vi lägger oss i sovsäckarna och blundar
Jag öppnar ögonen och tittar upp i taket. Jag ser tre stycken som tar sig in genom hålet i taket.
- Jaha säger Rebecka då får vi se vad de går för
- Ja säger jag, vi gör inget förrän vi ser vad de vill
- Nej vi skall inte avslöja för mycket säger hon
De klättrar längs med väggen ner i rummet. De tittar på oss och en av dem pekar på våra väskor. En annan nickar och går fram mot dem och böjer sig fram. Jag tittar på Rebecka och vi reser oss och ställer oss upp med våra Bokken längs med sidorna
- Det är rätt ofint att rota igenom folks väskor utan att fråga först säger jag på kinesiska
Mannen stelnar till och de andra två stelnar till och stirrar på oss. Ok tänker jag de förstår kinesiska.
- Får man fråga vem ni är?
De fortsätter stirra på oss, jag ser att de tittar på våra Bokken. De andra har vaknat och de reser sig upp. De står med sina Bokken längs med sidorna och tittar på de tre männen
- Nå säger jag, vem är ni och var kommer ni ifrån?
- Vem vi är säger en av männen på kinesiska. Vi är väktarna
- Ok säger jag, av vad?
- Sanningen
- Jisses säger jag det var en uppgift det. Vilken sanning?
- Va?
- Ja vilken sanning är det ni vakar över? Och hur vet ni att det är sanningen?
- Va?
- Inte de skarpaste knivarna i lådan säger jag
- Nej säger Rebecka
- Nå vilken sanning är ni väktare över?
- Den enda
- Ok det var ju inte ett direkt uttömmande svar. Det kan ju inte bara finnas en enda sanning. Men jag misstänker att ni menar sanningens bok som vissa kallar den. Det är inte dess riktiga namn. Men om ni vill kalla den för det så får ni väl göra det
De stirrar på mig
- Känner ni till boken?
- Ja säger jag det gör vi, jaha så vi är nära ert hem?
- Va?
- Är vi nära ert hem? Hur visste ni att vi var här förresten säger jag
- Vår ledare vet allt
- Oj han vill jag träffa säger jag
- Va?
- Ja om det finns någon som vet allt så vill jag träffa honom. Det måste vara en väldigt intelligent man som kan hålla reda på allt
De stirrar förvirrat på mig
- Jaha skall vi gå?
- Erh det är bara de värdiga som får komma in i dalen
- Hade vi inte varit värdiga så hade vi inte kommit såhär långt. Men om ni vill så kan vi låsa upp dörren där så går vi ut genom den. Hur låter det?
- Har ni nyckeln?
- Ja annars så hade vi väl inte kunnat vara här eller hur?
- Det händer att folk tar sig ner genom hålen i taket
- Aha ok, men de har väl aldrig tagit sig in genom detta hålet? Eftersom det ligger i er dal. Vi är väl de första på väldigt lång tid som tagit sig såhär långt. Ja i alla fall utan att bli galna på grund av svamparna
De tittar på mig och sen på varandra. Vi börjar klä på oss. Vi hänger på oss våra väskor och jag får nyckeln av Jesper. Jag sätter den i nyckelhålet och vrider om låset klickar och jag sätter handen på handtaget och trycker ner det
Jag öppnar dörren och vi kommer ut genom dörren och ut på en klippavsats. Vi stannar och männen kommer gående och tittar allvarligt på oss
- Vi går först och ni följer efter oss
- Javisst säger jag. Simon och Gwen ni går i mitten. Jesper du går sist
Jag visar med handen att de skall gå före oss. De börjar gå på en smal sten stig framför oss. Den är så smal att man bara kan gå en i taget. Vi följer efter männen och jag tittar mig omkring på dalen under oss
Det ligger en mindre stad därnere. Det finns en sjö där och skog runt den. Jag ser fåglar som flyger runt och jag misstänker att det finns vilt i skogen. Jag känner av omgivningen och mina misstankar besannas
Det finns djur i skogen därnere. Jag misstänker att detta är en gammal vulkan som har slocknat för länge sedan. Det är rätt varmt här på denna sidan bergen och jag knäpper upp min jacka, jag tar av mig mössan och stoppar den i fickan
Vi fortsätter gå och stigen slingrar sig ner mot staden därnere. När vi gått i en timme så stannar männen och fler män kommer fram från skuggorna. Jag har känt dem en bra stund och jag vet att de andra gjort det de med
Det tittar på oss och de verkar lite förvånade över att vi inte hoppar till när de kommer ut från skuggorna
- De är rätt skickliga säger Jesper
- Jovars säger jag med ett leende
- Kom ihåg bonden säger Jesper och ler
- Jadå säger jag
De tittar på mig och frågar
- Är det något som är lustigt?
- Nej bara en sak jag kom att tänka på det är inget viktigt
- Ok säger mannen som verkar vara ledaren
- Jaha skall vi fortsätta? Frågar jag
Mannen tittar på mig och de andra
- Ni följer efter oss och försök inget
- Nej då säger jag vi skall inte försöka något svarar jag
De börjar gå, de går framför oss och bakom oss. Vi följer efter dem och efter en halvtimme så kommer vi in i staden. De visar oss till ett hus och ledaren öppnar en dörr
- Här skall ni vara tills vi kommer och hämtar er. Försök inte att ta er ut för då kommer det att bli konsekvenser
- Hur länge skall vi stanna här?
- Tills vår mästare finner för gott att träffa er. Om han gör det
- Ok säger jag och ler, hälsa honom att de utvalda är här och att vi har uppnått enigheten. Det borde intressera honom
Mannen stirrar på mig
- Jaså du har hört talas om oss, det var ju intressant säger jag, det måste innebära att ni har information här om berättar om oss. Men som sagt berätta för mästaren att vi är här och att vi väntar på honom
Vi går in i huset. Vi kommer in i en hall, vi fortsätter in och kommer in i ett kök. Vi sätter ner våra väskor på golvet och tittar på varandra. Jag tar av mig ytterkläderna och hänger min jacka på en stol
De andra gör likadant. Sen går vi husesyn. Det finns fyra sovrum i huset och ett vardagsrum. Vi kommer tillbaka till köket och vi sätter oss
- Jaha hur gör vi med rumsfördelningen?
- Vi kan ta vardagsrummet säger jag så delar ni andra upp er i de andra rummen
- Ok säger Jesper, hur länge tror du att vi får vänta här, och skall vi vänta här?
- Ja i alla fall i natt säger jag. Hur mycket är klockan Annika
- Den är halv tre
- Ok då lägger vi oss och sover. Ilse och Alex inga dumheter hur mycket det än kliar i er
- Ok säger de och ler
- Bra säger jag och ler tillbaka
Vi går in i respektive rum och klär av oss. Vi lägger ut liggunderlagen och tar fram våra sovsäckar. Vi lägger oss på golvet och tittar på varandra. Jag lutar mig fram och kysser henne
Hon drar ner dragkedjan i sin sovsäck och jag gör likadant. Vi fortsätter att kyssa varandra. Mina händer smeker hennes kropp och jag tar hennes ena bröst i min hand, jag masserar det och leker med hennes bröstvårta
Hon stönar högt och jag lutar mig fram och tar bröstet i min mun. Jag leker med tungan över bröstet. Jag känner hur hennes bröstvårta stelnar och jag fortsätter min lek med bröstet
Jag för ner min hand mot hennes fitta och leker med hennes klitta med mina fingrar. Jag känner samtidigt hur hennes hand tar tag om min kuk och börjar runka mig
Jag stönar med hennes bröst i min mun. Jag byter bröst och slickar på det. Jag får samma reaktion här som på förra bröstet. Rebecka trycker sina händer på mitt bröst så att jag sitter på mina knän
Hon lägger sig mellan mina ben med ansiktet under mina kulor. Hon börjar slicka på kulorna och runkar mig samtidigt. Jag tittar ner på hennes underbara kropp och jag ser hur hon smeker sig själv framför mina ögon
Jag vi vill bara luta mig fram och slicka hennes fitta men Rebecka säger
- Nej hjärtat du skall bara titta och njuta
- Ok säger jag
Hon fortsätter sitt lekande med mina kulor med tungan samtidigt som hon runkar mig. Jag ser fascinerat på när hon leker med sin fitta med fingrarna. Jag ser hur hon fladdrar med fingrar över sin klitta
Jag stönar av vad jag ser och vad Rebecka gör med sin tunga på mig. Jag känner hur hon lägger sin tunga på undersidan av mitt ollon när hon runkar mig. Jag stönar ännu högre
Hon för in två fingrar i sig själv och börjar pulla sig. hon håller ett högt tempo i pullandet. Hon slutar runka mig och hon stönar av vad hon gör med sig själv. Hennes fingrar masserar nu hennes fitta hårt och snabbt. Jag ser hur hon lättar med rumpan från golvet när hon kommer
Jag lutar mig fram och slickar henne när hon kommer. Hon drar ut sina fingrar så att jag kommer till hennes inre med min tunga. Jag slickar i mig av hennes safter och jag njuter av smaken
Vi känner hur hennes orgasm ebbar ut och jag slutar slicka henne. Jag vänder mig och lägger mig tillrätta mellan hennes ben och sätter min kuk mot hennes fitta. Jag tar tag om hennes höfter och i sittande ställning börjar jag knulla henne
Jag tar henne fort och hårt direkt. Jag känner hur min kuk glider in och ut ur henne i en rasande hastighet. Rebecka stönar högt oh jag stönar jag med. Rebecka lägger sina fingrar på sin klitta och smeker sig själv samtidigt som jag knullar henne
Vi känner båda två att vi är på gång och jag ökar takten ännu mer och jag känner hur Rebecka kommer. Hennes orgasm sköljer över oss och jag känner att jag inte kan hålla mig så mycket längre
Jag drar mig ur henne och sätter mig grensle över hennes bröst. Rebecka lyfter på huvudet och jag stoppar in kuken i hennes mun och munknullar henne samtidigt som hennes tunga spelar på undersidan av ollonet
Jag känner hur min pung drar ihop sig och sperman kommer. De skjuter ur mig och in hennes mun. Jag stannar upp i knullandet och låter Rebeckas lek med tungan styra in orgasm
Jag känner hur den ebbar ut och jag drar mig ur hennes mun. Jag lägger mig ner bredvid henne. hon tittar på mig med ett leende på läpparna och jag lutar mig fram och pussar henne
Vi pussas en stund och sen så kryper vi ner i våra sovsäckar och somnar.
Fler noveller av samma författare
