Förbannelse

---

---

Han kände igen henne från tidigare, då hon samma morgon hade stått och pratat med busschauffören, som hade cigarettpaus. Även fast solen stekte hade hon på sig en grön, stickad tjocktröja. Inte heller nu kunde han urskilja vad tatueringen på hennes lår föreställde, men den såg ut att bestå av tecken ur det kinesiska alfabetet. Han kände inte igen henne, trots att han åkt samma buss hela sitt liv.
Flera människor väntade i hettan, och när bussen slutligen körde upp vid stationen hamnade kvinnan bredvid honom. Resten av folksamlingen flockades till framdörren, som var den enda som öppnades automatiskt. Han hörde hur kvinnan suckade men var snabb med att trycka på öppnaren, som var placerad en aning undangömt.
Med ryggen lutandes mot fönsterrutan la han upp benen ut i gången, och kvinnan gjorde likaså en rad bakom. Bussen började åka. Slutstationen var en halvtimme bort och han spenderade resan med att återigen försöka urskilja vad tatueringen på kvinnans lår föreställde. Om det var mönster eller innehållsrika symboler, det visste han inte. Vissa såg ut som kinesiska tecken, andra var mer utsvävade.
Det var bara en person till utöver dem som gick av på sista stationen. Den yngre flickan började hastigt gå därifrån, och han blev kvar ståendes bredvid kvinnan. Om inte vinden hade fläktat hade värmen varit outhärdlig. Våren hade varit den varmaste på flera år.
”Jag skulle vilja be dig om en sak”, sa kvinnan plötsligt. Deras blickar möttes. ”Skulle du kunna ge mig smisk? Jag har bettet mig illa.”
Frågan överrumplade honom. ”Bettet dig illa?”
”Ja”, svarade kvinnan. Bortanför kastade den yngre flickan blickar mot dem, medan hon försvann bortom husknutarna.
”Hur har du bettet dig illa?” Frågade han. Nervöst började han att gräva efter något i fickorna. Det spelade ingen större roll vad.
”Det angår bara mig.”
Massvis med bilar körde förbi på vägen bredvid dem. En långtradare stod parkerad på motsatta sidan. Föraren pratade irriterat i telefon med någon framför den.
”Okej.” Kvinnan var vacker. ”Ska vi göra det här?”
”Nej, det är för mycket stress här.”
”Okej.”
”Vi får hitta ett buskage eller någonting lite avskilt”.
Han förstod inte om det var en invit till sex. Men de båda gick över vägen och bortåt, över en järnväg och slutligen började ljudet av bilarna avta. Fåglarna kvittrade.
Kvinnan började knäppa upp sina jeansshorts och slängde sin ryggsäck på gräset bredvid ett träd. Deras blickar möttes återigen och en aning av kvinnans plåga syntes, innan hon vände sig om igen. Han blev obekväm. Kvinnan lutade armarna mot trädet och böjde sig framåt, efter att hon dragit ner jeansshortsen till anklarna. Sedan, som om hon hade glömt dem först, virade hon ner trosorna, som var röda stringtrosor, också.
Han började dra ner sina byxor, men då skrek kvinnan till, varpå han drog upp dem igen.
”Slå mig”, sa hon. ”Jag vill inte ha dig.”
Hon vände sig om igen. Han blev mer obekväm än någonsin. Där hon stod framåtböjt kunde han ana fittan mellan låren, och tankarna började gå: skulle han ta sig igenom situationen UTAN att knulla? Upphetsningen gjorde ont.
Kvinnan väntade bara. Den gröna tjocktröjan satt fortfarande på. Svettades hon inte ihjäl?
”Okej.” Han lät som en idiot.
Men han började smiska kvinnan. Skinkorna blev snabbt röda av slagen. När han tog tag om hennes midja med andra handen röt hon till igen.
”Du fattar inte, eller?”, sa hon. ”Jag vill inte att du rör mig”.
”Du bad mig ju…?”
”Och det är det enda som får lov att hända”, avbröt hon. ”Slå på min röv”.
Han slutade. ”Är det för att du är kåt?”, frågade han. ”Att det är varmt, att det är vår? Det kan jag förstå.”
”Jag har bettet mig illa. Det ska inte handla om njutning.”
Kvinnan omfamnade trädet mer, som om hon sökte tröst. Det brast lite för honom. Han vände sig om och drog handen genom håret.
”Du kan inte mena allvar.”
Inget svar. Sedan insåg han att han betedde sig som ett odjur. Begäret tog över och då slutade han tänka på andra. Men kvinnan ville inte att det handlade om njutning.
”Är du inte varm?”
Kvinnan vände nacken. ”Om du inte vill fortsätta så går jag.”
”Jag vill inte fortsätta.”
”Då går jag.”
Men han vände sig om och smiskade henne igen. Inte särskilt hårt, utan mer symboliskt. Kvinnan behövde hans hjälp.
Han såg hur en vätskedroppe rann nerför hennes ben. Om det var svett skulle han aldrig förlåta sig själv. Men han grep tag om hennes midja så att hon inte kunde komma loss.
”Nej!”, skrek kvinnan. ”Nej, nej, NEJ! Det är våldtäkt!”
Han ville köra in kuken i analen på henne. En gång, för att göra henne villig till mer. Om hon fick ont av det skulle hon förlåta honom. Hon ville ju inte njuta.
”Slå mig i pungen”, sa han.
Kvinnan försökte. Han drog av sig byxorna (och kalsongerna) för att underlätta, och tillslut fick kvinnan in ett slag. Allt blev suddigt och han kände sig illamående.
”Igen.”
Ännu en träff fick honom att släppa taget. Kvinnan föll ner på marken då hon tappade balansen när hon försökte gå. Sedan ålade hon fram till sin ryggsäck och drog ut sin telefon. Ansiktet blödde efter att ha slagits mot trädet.
”Du förstår inte.” Utbrast hon. Han hörde henne knappt. ”Men jag kommer filma det jag gör med dig nu.”
Ett personflygplan flög någonstans över dem. Av ljudet att döma lät det som att kvinnan drog av sig sina shorts, och nu även tröjan. Hon kastade sina skor på honom. Sedan vände hon honom på mage och tryckte ner honom i gräset. Med den ena handen grep hon tag om hans pungkulor.
”Nu bestämmer jag över dig. Vänd dig om igen.” Greppet lossnade en aning. Kvinnan hjälpte honom att vända sig på rygg, och la hans ena ben över sig själv innan hon satte sig på det. ”Hur känns det här?”
Illamåendet hade släppt en aning. Han såg upp på henne och möttes av en bar överkropp. Solen lyste henne i ansiktet.
”Som smisk”, mumlade han.
Kvinnan lyfte rumpan åt honom så att märkena syntes. Hennes mobilkamera var vänd mot hans ansikte. ”Böj på knäet”, sa hon.
”Böj på knäet?” Han böjde på sitt fria ben. Greppet om pungen hårdnade igen.
”Kan du ta av dig skon?”
Han rynkade på ögonbrynen. Men sedan gned han hälen mot marken, så att skon lossnade. Kvinnan drog av honom sockan.
”Vad heter du?”
”Anja. Du?”
”Adrian.”
Anja tog hans fot och förde den mot sitt skrev. Inne i fittan var det alldeles vått.
”Sparka mig nu, Adrian.”
Han juckade foten i henne.
”Fyfan va skönt…”, sa Anja och andades ut.
”Så nu är det okej?”
”Du är ett kräk, Adrian. Som jag har sagt vill jag inte ha dig. Men nu betalar du tillbaka.”
”Det kan jag göra ändå. Jag kan slicka dig.”
”Du gillar smaken av mig. Du får mig inte.”
Det blev tyst. Det enda som hördes var kluckandet av foten som masserade könet på kvinnan.
”Hur har du bettet dig illa?”
”Jag tänker på sexuella tankar hela tiden. Hela tiden.”
”Är det fel?”
”Det gör ont.”
Han nickade.
”Jag blir galen om jag knullar mer.”
Återigen åkte flygplanet över dem. Han undrade hur mycket piloten kunde se. Ingenting begripligt, kanske.
”Släpp loss mig. Jag vet ett ställe.”
Anja släppte taget och reste sig upp. Hon backade några steg och iakttog honom då han reste sig upp. De båda stod nakna inför varandra.
”Det finns ett ställe”, sa han. ”Med ett rep.” Det blev tyst i några sekunder. ”En sjö”, fyllde han i. ”Och en sten.”

”Ensamheten är värst.” Han höll med. Det fanns en lång brygga och ingen i närheten. Vattnet var helt lugnt. När hon böjde sig fram för att lägga ner sina saker blev han återigen berusad och den här gången protesterade hon inte alls. Han knullade henne hårt och kom i henne. Medan sperman la sig började sedan hon att jucka. Hon kom.
Den stora stenen låg ytterst på bryggan. Repet låg vid en vedbod. Hon filmade fortfarande med sin telefon.
Vattnet var kallt. Det spelade ingen roll. De försvann under ytan och fortsatte att ta på varandra. Han körde in sina fingrar i hennes rumpa och i fittan. Hon runkade hans kuk och kramade om sina bröst.
Så kysstes dem. Han kände hur hon blåste sin egen luft in i hans mun. Han gav den tillbaka. Alltmedan den avtog.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Förbannelse	Heterosex	3.0	28/5-18

Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.